—

underlät att beakta att den specifika och exakta förlust som Europeiska unionen vållats hade fastsällts på grundval av det första och fjärde åsidosättandet som kommissionen funnit och därför borde kommissionen – när den försökte fastställa huruvida det fanns en stor risk för att fonden skulle drabbas av ekonomiska förluster – i fråga om de åsidosättandena endast ha fastställt en enda finansiell korrigering och den borde inte ha tagit hänsyn till nämnda åsidosättanden i samband med andra åsidosättanden,

—

felaktigt delade upp direkt sammankopplade åsidosättanden och således på ett konstlat sätt skapade ett påstående om att det fanns stor risk för att fonden skulle drabbas av förlust,

—

vid bedömningen av de andra åsidosättandena som den hade kommit fram till, felaktigt fastställde och beaktade omfattningen av avvikelsen, åsidosättandenas art och den ekonomiska förlust som den Europeiska Unionen vållats,

—

felaktigt tillämpade en överdrivet hög finansiell korrigering på 5 procent för 2011, eftersom risken för att fonden skulle drabbas av förlust därav – med beaktande av de åsidosättanden som kommissionen hade fastställt och andra omständigheter – inte var stor, och

—

felaktigt tillämpade en finansiell korrigering på 5 procent, eftersom en sådan finansiell korrigering endast ska tillämpas i de fall då det som en följd därav finns stor risk för att fonden drabbas av förlust och i förevarande fall fastställde de kontroller som utförts av Republiken Litauen och de uppgifter som lämnats in att antalet, omfattningen och arten av avvikelserna för 2012 och risken som följer därav för fonden var mycket lägre än de avvikelser som fastställts för 2011 och följaktligen var den ekonomiska risk som skulle kunna uppstå i fråga om fonden endast låg.

—

inte angav en tillräcklig motivering och stöd för sin slutsats om åsidosättande, arten av de åsidosättandena och den risk som kan drabba fonden som en följd därav,

—

inte motiverade varför de avvikelser som fastställts för 2011 och 2012 – för att kunna tillämpa en finansiell korrigering på 5 procent – bedömdes tillsammans trots att det fanns stora skillnader i avvikelsernas antal och art för varje år och kommissionen gav under alla omständigheter inte något godtagbart skäl till varför ett enhetligt schablonbelopp på 5 procent ska åläggas för de avvikelser som fastställts för 2012 respektive 2011.