Överklagande ingett den 1 december 2015 av VSM Geneesmiddelen BV av det beslut som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 16 september 2015 i mål T-578/14, VSM Geneesmiddelen BV mot Europeiska kommissionen

(Mål C-637/15 P)

(2016/C 048/27)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: VSM Geneesmiddelen BV (ombud: U. Grundmann, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 13.3 i förordning (EG) nr 1924/2006 – Förordningen om hälsopåståenden, var Europeiska kommissionen skyldig att anta en förteckning över tillåtna påståenden rörande ämnen som används i livsmedel senast den 31/1/2010. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) utsågs att utvärdera påståenden som lämnats in av medlemsstaterna inför antagandet av en sådan förteckning. I september 2010 meddelade kommissionen att den inte skulle tillämpa bedömningsförfarandet vad gäller påståenden om botaniska ämnen och utvärdera förfarandet, varpå EFSA upphörde med att handlägga de påståendena. Kommissionen upphörde endast med att tillämpa bedömningsförfarandet på botaniska ämnen och inte på andra liknande kemiska ämnen.

VSM Geneesmiddelen B.V. uppmanade Europeiska kommissionen genom en skrivelse daterad den 23/4/2014 att anmoda EFSA att utan dröjsmål återuppta bedömningen av hälsopåståenden om botaniska ämnen som används i livsmedel.

VSM Geneesmiddelen B.V. påverkas i hög grad av den nuvarande eftersläpningen och rättsosäkerheten inom området för hälsopåståenden om botaniska ämnen som används i livsmedel. Flera av de hälsopåståenden som inkommit till Europeiska kommissionen hänvisar till de botaniska ämnen som används i VSM Geneesmiddelen B.V.:s produktsortiment. Dessa påståenden omfattar påståenden om brännässla/urtica (påståendena 2346, 2498 och 2787), Johannesört/hypericum perforatum (påståendena 2272 och 2273), citronmeliss (påståendena 3712, 3713, 2087, 2303 och 2848) och amerikansk trollhassel/lhamamelis virginiana (påstående 3383). Inget av dessa påståenden har hittills bedömts av EFSA och har följaktligen inte inkluderats i kommissionens förteckning enligt artikel 13 III förordningen om hälsopåståenden.

I skrivelse av den 19/6/2014 meddelade kommissionsledamoten klaganden om att kommissionen av olika medlemsstater och andra aktörer hade blivit informerad om olika problem avseende särbehandlingen dels av varor som innehåller sådana ämnen enligt lagstiftningen om hälsopåståenden om livsmedel, dels av traditionella växtbaserade läkemedel. Kommissionsledamoten meddelade klaganden om att kommissionen inte skulle komma att inleda bedömningen av hälsopåståenden om botaniska ämnen i det dåvarande läget. Kommissionen behövde tid för att komma fram till det bästa tillvägagångssättet.

Klaganden anser att kommissionsledamotens svar är oacceptabelt. Klagandens juridiska ombud i förfarandet sände därför en ytterligare skrivelse, daterad den 8/7/2014, till kommissionsledamoten, vari en frist, som löpte ut den 31/7/2014, fastställdes för inledande av bedömningen av EFSAs hälsopåståenden om botaniska ämnen. Skrivelsen har inte besvarats.

Klaganden väckte talan vid tribunalen och yrkade i första hand att den skulle fastställa att kommissionen rättsstridigt hade underlåtit att inleda bedömningen av EFSAs hälsopåståenden om botaniska ämnen och i andra hand ogiltigförklaring av beslutet att inte inleda bedömningen av EFSAs hälsopåståenden om botaniska ämnen. Tribunalen avvisade talan i mål T-578/14 genom beslut av den 16 september 2015. Klaganden gör i sitt överklagande gällande att domstolen ska upphäva tribunalens beslut och fastställa de yrkanden som klaganden framställt genom sin talan vid tribunalen.

Det angripna beslutet innehåller rättegångsfel som inverkar negativt på klagandens intressen och dessutom åsidosatte tribunalen EU-rätten genom det nämnda beslutet. Tribunalen fann att talan skulle avvisas eftersom (i) klaganden inte iakttagit de frister som fastställts enligt lag, (ii) klaganden inte hade styrkt att det hade ett intresse av att inleda förfarandet, (iii) övergångsåtgärderna i artikel 28 i förordning nr 1924/2006 räcker för att skydda livsmedelsföretagare och det skulle inte finnas någon självklar fördel för livsmedelsföretagare med att anta en slutgiltig förteckning över tillåtna hälsopåståenden, och (iv) bestämmelserna i förordningen om hälsopåståenden överlåter det åt kommissionen att fastställa tidsramen för när förteckningen över tillåtna påståenden ska antas och kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende. Tribunalens slutsatser åsidosätter FEUF, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och annan EU-rätt.

Kommissionen har inte ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den beslutar när och hur den ska agera. Det föreskrivs i artikel 13.3 i förordning nr 1924/2006 att kommissionen ska samråda med EFSA före det att något beslut tas och att kommissionen ska slutföra förteckningen senast den 31 januari 2010. Kommissionen har inte något utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att samråda med EFSA och anta förteckningen senast den 31 januari 2010. Tribunalens argument är felaktiga. Medlemsstaterna är bundna av EU-rätten, eftersom de måste anta bestämmelserna i EU-direktiven inom de tidsfrister som fastställs i direktivet och detsamma gäller för Europeiska kommissionen som också ska iaktta de tidsfrister som anges i förordningen. Om den omständigheten att medlemsstaterna inte iakttar en tidsfrist ska anses vara ett klart åsidosättande av EU-rätten så ska detsamma gälla när kommissionen inte iakttar tidsfristerna i förordningen om hälsopåståenden.

Det var felaktigt av tribunalen att finna att livsmedelsföretagare, såsom klaganden, skyddas genom övergångsåtgärderna. Artikel 28.5 i förordningen hänvisar direkt till artikel 13.3 i förordningen, vilket innebär att övergångsåtgärderna senast den 31 januari 2010 inte längre var gällande. Att den fristen inte iakttas och att övergångsåtgärderna tillämpas efter den 31 januari 2010 under ett par månader kan godtas men att överskrida de tidsfrister som fastställts enligt lag med sex år uppfyller inte målen i förordningen.

Klaganden är direkt berörd, eftersom klaganden har gjort gällande påståenden som för närvarande ska bedömas av EFSA och därför kan klaganden väcka talan mot kommissionen. Tribunalens argument i mål T-296/12 är tillämpliga i förevarande mål.

Klaganden har iakttagit samtliga de tidsfrister som anges i artiklarna 265 och 263 FEUF. Tribunalen har åsidosatt klagandens rätt till ett effektivt domstolsskydd enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.