This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62010CN0268
Case C-268/10: Reference for a preliminary ruling from the Tribunal de première instance de Namur (Belgium) lodged on 28 May 2010 — Marc Collard v État belge — SPF Finances
Mål C-268/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal de première instance de Namur (Belgien) den 28 maj 2010 — Marc Collard mot État belge — SPF Finances
Mål C-268/10: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal de première instance de Namur (Belgien) den 28 maj 2010 — Marc Collard mot État belge — SPF Finances
EUT C 221, 14.8.2010, p. 23–24
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
14.8.2010 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 221/23 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal de première instance de Namur (Belgien) den 28 maj 2010 — Marc Collard mot État belge — SPF Finances
(Mål C-268/10)
()
2010/C 221/37
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Tribunal de première instance de Namur
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: Marc Collard
Svarande: État belge — SPF Finances
Intervenient: État belge — SPF Défense
Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor
1. |
I artikel 6 i Lissabonfördraget av den 13 december 2007 om ändring av fördraget om Europeiska unionen, undertecknat i Maastricht den 7 februari 1992, ikraft sedan den 1 december 2009, föreskrivs att ”[u]nionen ska erkänna de rättigheter, friheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000, anpassad den 12 december 2007 i Strasbourg, som ska ha samma rättsliga värde som fördragen.” I artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (1), föreskrivs följande: ”Var och en har rätt till tillgång till förebyggande hälsovård och till medicinsk vård. En hög nivå av skydd för människors hälsa ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder”. Ska ovannämnda bestämmelser, tolkade i enlighet med de grundläggande principer som Europeiska unionen bygger på, såsom de återges i ingressen till Lissabonfördraget, anses utgöra hinder för en medlemsstat, i förevarande fall Belgien, att låta tillverkning, import, marknadsföring och försäljning av rökbara tobaksvaror fortgå, samtidigt som samma stat officiellt erkänner att dessa varor är allvarligt skadliga för hälsan för dem som använder dem och identifierar dem som orsak till ett flertal invalidiserande sjukdomar och många förtida dödsfall, vilket logiskt sett borde berättiga till ett förbud av dem? |
2. |
I artikel 6 i Lissabonfördraget av den 13 december 2007 om ändring av fördraget om Europeiska unionen, undertecknat i Maastricht den 7 februari 1992, ikraft sedan den 1 december 2009, föreskrivs att ”[u]nionen ska erkänna de rättigheter, friheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000, anpassad den 12 december 2007 i Strasbourg, som ska ha samma rättsliga värde som fördragen.” I artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna föreskrivs följande: ”Var och en har rätt till tillgång till förebyggande hälsovård och till medicinsk vård. En hög nivå av skydd för människors hälsa ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder”. Ska ovannämnda gemenskapsrättsliga bestämmelser, tolkade i enlighet med de grundläggande principer som Europeiska unionen bygger på, såsom de återges i ingressen till Lissabonfördraget, anses utgöra hinder mot följande bestämmelser i belgisk rätt:
vilka tillåter État belge (belgiska staten) att betrakta rökbara tobaksvaror som skattebas för punktskatter, samtidigt som samma stat för det första officiellt erkänner att dessa varor är allvarligt skadliga för hälsan för dem som använder dem och identifierar den som orsaken till ett flertal invalidiserande sjukdomar och många förtida dödsfall, vilket logiskt sett borde berättiga till deras försvinnande, och för det andra, själv härigenom hindrar att åtgärder vidtas som på ett effektivt sätt skulle kunna resultera i att de försvann, genom att föredra skatteintäkter framför varje reellt avskräckande åtgärd? |