a)

Ska rätten enligt artikel 7.1 i direktiv 2005/85, att stanna kvar i medlemsstaten under prövningen av ansökan, ges företräde eller ska artikel 7.2 i direktiv 2005/85 tolkas på så sätt att verkställandet av arresteringsordern utgör ett skäl som går före rätten enligt artikel 7.1? Kan ett överlämnande enligt rambeslutet vägras på grund av ett pågående asylförfarande trots att artiklarna 3 och 4 i rambeslutet inte innehåller några skäl, som avser ett sådant fall, att vägra att verkställa arresteringsordern?

b)

Ska artikel 7.2 i direktiv 2005/85 tolkas på så sätt att medlemsstaterna i sina nationella lagstiftningar ges ett utrymme för eget skön vid avgörandet av hur den ovan i punkt a angivna frågan ska regleras i deras interna rättsordningar?

c)

Hur ska artikel 7 i direktiv 2005/85, mot bakgrund av den ovanstående frågan, tolkas i ett fall där en person, som begärts överlämnad på grundval av en arresteringsorder, har ansökt om asyl på grunder som i princip är desamma som de som anförts i överklagandet av överlämnandet?

d)

Ska den verkställande medlemsstaten vägra att verkställa överlämnandet om asylansökan beviljas? För detta fall hänvisas till fråga 4 (bokstäverna a–c).

a)

För det fall att rambeslutet ska tolkas på detta sätt, vilka skäl kan eller ska den verkställande medlemsstaten då ange till stöd för sitt beslut? Kan den hänvisa till de principer som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna utarbetat i sin rättspraxis avseende tolkningen av Europakonventionen? Kan medlemsstaten också stödja sig på omständigheter som innebär att skälen till att vägra utvidgas i förhållande till dem som följer av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas rättspraxis?

b)

För det fall att rambeslutet ska tolkas på så sätt att verkställandet av arresteringsordern också kan vägras av andra skäl än de som anges i artiklarna 3 och 4, innebär då detta att medlemsstaten enligt rambeslutet också kan vägra att verkställa en arresteringsorder som utfärdats i syfte att verkställa ett straff, av skäl som överensstämmer med innehållet i eller skälen till den dom som meddelats i den medlemsstat som utfärdat arresteringsordern eller med lagenligheten av det förfarande som lett fram till denna dom, och som föranleder en prövning i den verkställande staten av invändningar mot detta förfarande? Under vilka närmare förutsättningar eller skäl kan en sådan prövning (révision au fond) bli aktuell?

c)

Ska rambeslutet tolkas på så sätt att medlemsstaterna bland annat får vägra att verkställa ett överlämnande, som begärts i syfte att verkställa ett straff, när det finns grundad anledning att misstänka att den rättegång i vilken straffet utdömdes inte varit rättvis, eftersom de dömda personerna har förföljts av myndigheterna i den dömande staten, vilket lett till diskriminerande anklagelser?

a)

Ska artikel 4.6 i rambeslutet tillämpas på motsvarande sätt i ett sådant fall? Kan arresteringsordern med andra ord endast vägras när den person som begärs överlämnad är medborgare eller bosatt i den verkställande medlemsstaten och denna stat åtar sig att själv verkställa straffet eller åtgärden enligt denna medlemsstats lagstiftning?

b)

Ska vägran i vart fall underkastas villkoret att den medlemsstat till vilken begäran om överlämnande framställts själv åtar sig att verkställa straffet eller åtgärden enligt denna medlemsstats lagstiftning?

c)

För det fall att rambeslutet ska tolkas på så sätt att det i vissa fall är tillåtet att vägra att verkställa en arresteringsorder som utfärdats i syfte att verkställa ett straff, av skäl som överensstämmer med innehållet i eller skälen till den dom som meddelats i den medlemsstat som utfärdat arresteringsordern eller med lagenligheten av det förfarande som lett fram till denna dom, är det i så fall tillåtet att vägra en arresteringsorder när de ovan i punkterna a eller b nämnda förutsättningarna inte är uppfyllda?

a)

Vilken betydelse har detta skäl för verkställandet av arresteringsordern med hänsyn till bestämmelserna i rambeslutet och de skyldigheter som den utfärdande staten, enligt unionsrätten — närmare bestämt enligt direktiven 2004/83/EG (3) och 2005/85, — ställer på medborgare i tredjeländer?

b)

Är artikel 28.4 i rambeslutet, enligt vilken en person som har överlämnats enligt en europeisk arresteringsorder inte får utlämnas till ett tredjeland utan samtycke av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har överlämnat personen, relevant i detta sammanhang? Kan detta förbud även avse andra typer av avlägsnande, såsom utvisning, och under vilka förutsättningar?