1.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 102/10

1)

Är en turkisk medborgare som tillhör den reguljära arbetsmarknaden i en medlemsstat och som stadigvarande mot ersättning utför arbete av ett visst ekonomiskt värde åt någon annan under dennes ledning, arbetstagare enligt artikel 14.1 i associeringsrådets beslut nr 1/80 EG–Turkiet (beslut nr 1/80), även om verksamhetens tidsmässiga omfattning endast utgör cirka 14 procent av den reguljära arbetstiden för heltidsanställning (här en arbetstid på 5,5 timmar jämfört med 39 timmar per vecka) och den totala förvärvsinkomsten som uteslutande härrör från denna verksamhet endast täcker cirka 25 procent av existensminimum enligt medlemsstatens nationella rätt (i detta fall cirka 175 euro jämfört med cirka 715 euro)?

För det fall att den första frågan besvaras jakande:

2)

Kan en turkisk medborgare åberopa fri rörlighet som arbetstagare enligt associeringsrätten, i den mening som avses i artikel 6.1 i beslut nr 1/80, när det syfte med vistelsen som denne hade vid inresan inte längre föreligger (i detta fall att ansluta sig till sin make), varvid det inte föreligger andra skyddsvärda intressen för att denne ska få stanna kvar i konventionsstaten och möjligheten att fortsätta utöva en ringa omfattande anställning inte kan anses utgöra det enda skälet för vistelsen där, eftersom den berörde inte har visat en allvarlig strävan att varaktigt integrera sig ekonomiskt utan att behöva göra anspråk på sociala förmåner för sitt uppehälle?