(1)

De nuvarande politiska prioriteringarna inom området internationell beskattning belyser behovet att se till att skatt betalas där vinster och mervärde genereras . Det är därmed viktigt att återupprätta förtroendet för att skattesystemen är rättvisa och ge regeringarna möjlighet att effektivt utöva sin suveränitet på skatteområdet. Dessa nya politiska mål har omsatts i konkreta rekommendationer om åtgärder inom ramen för initiativet mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Som svar på behovet av en rättvisare beskattning fastställer kommissionen i sitt meddelande av den 17 juni 2015 en handlingsplan för rättvis och effektiv företagsbeskattning inom Europeiska unionen (3) (nedan kallad handlingsplanen).

(1)

De nuvarande politiska prioriteringarna inom området internationell beskattning belyser behovet att se till att skatt betalas där vinster genereras och mervärde skapas . Det är därmed viktigt att återupprätta förtroendet för att skattesystemen är rättvisa och ge regeringarna möjlighet att effektivt utöva sin suveränitet på skatteområdet. Dessa nya politiska mål har omsatts i konkreta rekommendationer om åtgärder inom ramen för initiativet mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Som svar på behovet av en rättvisare beskattning fastställer kommissionen i sitt meddelande av den 17 juni 2015 en handlingsplan för rättvis och effektiv företagsbeskattning inom Europeiska unionen (3) (nedan kallad handlingsplanen) , i vilken den erkänner att en fullt utvecklad gemensam konsoliderad bolagsskattebas, med en lämplig och rättvis fördelningsnyckel, skulle utgöra en verklig förbättring i kampen mot artificiella BEPS-strategier. Kommissionen bör därför så snart som möjligt offentliggöra ett ambitiöst förslag till en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, och den lagstiftande makten bör slutföra förhandlingarna om detta viktiga ärende så snart som möjligt. Vederbörlig hänsyn bör tas till Europaparlamentets ståndpunkt av den 19 april 2012 om förslaget till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

(1a)

Europeiska unionen anser att kampen mot bedrägerier, skatteundandragande och skatteflykt är en överordnad politisk prioritering, eftersom missbruk av aggressiv skatteplanering är oacceptabelt för den inre marknadens integritet och den sociala rättvisan.

(2)

Merparten av medlemsstaterna har, i sin egenskap av medlemmar i OECD, åtagit sig att genomföra de 15 åtgärdspunkterna mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster, som offentliggjordes den 5 oktober 2015. Det är därför viktigt för en väl fungerande inre marknad att medlemsstaterna åtminstone genomför sina åtaganden enligt BEPS och, mer allmänt, vidtar åtgärder för att motverka skatteflyktsmetoder och säkerställa en rättvis och effektiv beskattning i unionen på ett tillräckligt konsekvent och samordnat sätt. På en marknad med mycket integrerande ekonomier, finns ett behov av gemensamma strategier och samordnade åtgärder för att förbättra den inre marknadens funktion och maximera de positiva effekterna av initiativet mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster . Dessutom kan bara en gemensam ram förhindra en fragmentering av marknaden och få ett slut på nuvarande bristande överensstämmelse och snedvridning av marknaden. Slutligen skulle nationella genomförandeåtgärder som följer en gemensam hållning inom unionen kunna ge skattebetalare rättslig säkerhet genom att dessa åtgärder skulle vara förenliga med unionslagstiftningen.

(2)

Merparten av medlemsstaterna har, i sin egenskap av medlemmar i OECD, åtagit sig att genomföra de 15 åtgärdspunkterna mot en verklig urholkning av skattebasen och överföring av vinster, som offentliggjordes den 5 oktober 2015. Det är därför viktigt för en väl fungerande inre marknad att medlemsstaterna åtminstone genomför sina åtaganden enligt BEPS och, mer allmänt, vidtar åtgärder för att motverka skatteflyktsmetoder och säkerställa en rättvis och effektiv beskattning i unionen på ett tillräckligt konsekvent och samordnat sätt. På en marknad med mycket integrerande ekonomier finns ett behov av gemensamma strategier och samordnade åtgärder för att förbättra den inre marknadens funktion och maximera de positiva effekterna av initiativet mot verkliga BEPS-strategier, samtidigt som vederbörlig hänsyn måste tas till konkurrenskraften för de företag som driver verksamhet på den inre marknaden . Dessutom kan bara en gemensam ram förhindra en fragmentering av marknaden och få ett slut på nuvarande bristande överensstämmelse och snedvridning av marknaden. Slutligen skulle nationella genomförandeåtgärder som följer en gemensam hållning inom unionen kunna ge skattebetalare rättslig säkerhet genom att dessa åtgärder skulle vara förenliga med unionslagstiftningen. I en union som präglas av starkt skiftande nationella marknader är en omfattande konsekvensbedömning av alla planerade åtgärder av största betydelse för att säkerställa att denna gemensamma linje finner ett utbrett stöd bland medlemsstaterna.

(3a)

Eftersom skatteparadis enligt OECD kan klassificeras som transparenta, bör förslag läggas fram om att öka transparensen i förvaltningsfonder och stiftelser.

(4a)

Det är av största betydelse att ge skattemyndigheterna lämpliga medel så att de effektivt kan bekämpa BEPS och därigenom förbättra transparensen i de stora multinationella företagens verksamhet, i synnerhet vad gäller realiserade vinster, vinstskatt som betalats, mottagna bidrag, skatterabatter, antal anställda och tillgångar som innehas.

(4b)

För att säkerställa konsekvens när det gäller behandlingen av fasta driftställen är det viktigt att medlemsstaterna i både den relevanta lagstiftningen och i bilaterala skatteavtal tillämpar en gemensam definition av fasta driftställen i enlighet med artikel 5 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet.

(4c)

För att undvika en inkonsekvent fördelning av vinster till fasta driftställen bör medlemsstaterna följa reglerna avseende vinster som ska tillskrivas fasta driftställen inom ramen för artikel 7 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet, och anpassa tillämplig lagstiftning och bilaterala avtal till dessa regler, när de revideras.

(5)

Det är nödvändigt att fastställa regler mot urholkning av skattebasen på den inre marknaden och överföring av vinster från den inre marknaden. Det är nödvändigt med regler på följande områden för att bidra till att uppnå det målet: begränsade ränteavdrag , utflyttningsbeskattning, regel om överflyttning av beskattning, en allmän regel för att motverka skatteflykt, regler om utländska kontrollerade bolag och en ram för att motverka hybridarrangemang. Om tillämpningen av dessa regler ger upphov till dubbelbeskattning bör skattebetalarna få skattelättnader genom avdrag för den skatt som erlagts i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland, allt efter omständigheterna. Dessa regler bör därför inte bara syfta till att motverka skatteflyktspraxis utan också till att undvika att skapa andra hinder på marknaden, som exempelvis dubbelbeskattning.

(5)

Det är nödvändigt att fastställa regler mot urholkning av skattebasen på den inre marknaden och överföring av vinster från den inre marknaden. Det är nödvändigt med regler på följande områden för att bidra till att uppnå det målet: begränsade avdrag för räntebetalningar, grundläggande förhållningsregler mot BEPS via jurisdiktioner som tillämpar sekretess eller lågskattejurisdiktioner , utflyttningsbeskattning, en tydlig definition av fasta driftställen, tydliga bestämmelser för internprissättning, en ram för patentboxsystem, regel om överflyttning av beskattning vid avsaknad av ett skäligt skatteavtal med motsvarande verkan med ett tredjeland , en allmän regel för att motverka skatteflykt, regler om utländska kontrollerade bolag och en ram för att motverka hybridarrangemang. Om tillämpningen av dessa regler ger upphov till dubbelbeskattning bör skattebetalarna få skattelättnader genom avdrag för den skatt som erlagts i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland, allt efter omständigheterna. Dessa regler bör därför inte bara syfta till att motverka skatteflyktspraxis utan också till att undvika att skapa andra hinder på marknaden, som exempelvis dubbelbeskattning. För en korrekt tillämpning av dessa regler måste medlemsstaternas skattemyndigheter få nödvändiga resurser. Det är emellertid också nödvändigt att brådskande fastställa en enda uppsättning regler för beräkningen av skattepliktiga vinster för gränsöverskridande företag i unionen genom att behandla företagsgrupper som en enda enhet i skattehänseende och därmed stärka den inre marknaden och undanröja många av svagheterna i den nuvarande ramen för företagsbeskattning, som möjliggör aggressiv skatteplanering.

(6)

I ett försök att minska sin globala skattebörda, har gränsöverskridande företagsgrupper i allt större utsträckning ägnat sig åt att överföra vinster, ofta genom räntebetalningar som drivits upp, från högskattejurisdiktioner till lågskatteländer. Regeln om räntebegränsningar är nödvändig för att avskräcka från sådana metoder genom att man begränsar avdragsrätten för skattebetalarnas finansiella kostnader (dvs. det belopp med vilket finansiella kostnader överstiger finansiella intäkter). Det är därför nödvändigt att fastställa ett procenttal för avdragsrätt som hänför sig till en skattebetalares vinst före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (EBITDA). Skattebefriade finansiella intäkter bör inte avräknas mot finansiella kostnader. Detta beror på att endast skattepliktig inkomst ska beaktas vid fastställandet av hur mycket ränta som får dras av. För att underlätta för skattebetalare som löper minskade risker när det gäller urholkning av skattebasen och överföring av vinster, bör nettoräntor alltid vara avdragsgilla upp till ett fastställt maximibelopp, som tillämpas om det leder till ett högre avdrag än det procenttal som baseras på vinsten före räntor, skatt, av- och nedskrivningar. Om skattebetalaren är del av en företagsgrupp som lämnar koncernredovisning, bör företagsgruppens övergripande skuldsättning övervägas för att ge skattebetalarna rätt att dra av större belopp för finansiella nettokostnader. Regeln om räntebegränsningar bör tillämpas i samband med en skattebetalares finansiella nettokostnader, oberoende av om kostnaderna har sitt ursprung i skuld som fastställs nationellt, gränsöverskridande inom unionen eller i ett tredjeland. Även om det är allmänt accepterat att finansiella företag, dvs. finansinstitut och försäkringsföretag, också bör omfattas av begränsningarna av ränteavdrag är det också vedertaget att dessa två sektorer uppvisar särskilda egenskaper som kräver ett mer skräddarsytt tillvägagångssätt. Eftersom diskussionerna på detta område ännu inte är tillräckligt avgörande på internationell nivå och inom unionen, är det ännu inte möjligt att föreskriva särskilda regler inom finans- och försäkringssektorn.

(6)

I ett försök att minska sin globala skattebörda, har gränsöverskridande företagsgrupper i allt större utsträckning ägnat sig åt att överföra vinster, ofta genom räntebetalningar som drivits upp, från högskattejurisdiktioner till lågskatteländer. Regeln om räntebegränsningar är nödvändig för att avskräcka från sådana genuina BEPS-metoder genom att man begränsar avdragsrätten för skattebetalarnas finansiella kostnader (dvs. det belopp med vilket finansiella kostnader överstiger finansiella intäkter). Det är därför nödvändigt när det gäller räntekostnader att fastställa ett procenttal för avdragsrätt som hänför sig till en skattebetalares vinst före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (EBITDA). Skattebefriade finansiella intäkter bör inte avräknas mot finansiella kostnader. Detta beror på att endast skattepliktig inkomst ska beaktas vid fastställandet av hur mycket ränta som får dras av. För att underlätta för skattebetalare som löper minskade risker när det gäller urholkning av skattebasen och överföring av vinster, bör nettoräntor alltid vara avdragsgilla upp till ett fastställt maximibelopp, som tillämpas om det leder till ett högre avdrag än det procenttal som baseras på vinsten före räntor, skatt, av- och nedskrivningar. Om skattebetalaren är del av en företagsgrupp som lämnar koncernredovisning, bör företagsgruppens övergripande skuldsättning övervägas för att ge skattebetalarna rätt att dra av större belopp för finansiella nettokostnader. Regeln om räntebegränsningar bör tillämpas i samband med en skattebetalares finansiella nettokostnader, oberoende av om kostnaderna har sitt ursprung i skuld som fastställs nationellt, gränsöverskridande inom unionen eller i ett tredjeland. Det är allmänt accepterat att finansiella företag, dvs. finansinstitut och försäkringsföretag, också bör omfattas av begränsningarna av ränteavdrag , eventuellt med ett mer skräddarsytt tillvägagångssätt.

(6a)

Vid finansiering av långsiktiga infrastrukturprojekt som ligger i allmänhetens intresse genom skuld till en tredje part, där skulden överstiger tröskelvärdet för undantag enligt detta direktiv, bör det vara möjligt för medlemsstaterna att bevilja undantag för tredjepartslån som finansierar offentliga infrastrukturprojekt under vissa villkor, eftersom tillämpning av de föreslagna bestämmelserna om räntebegränsning i sådana fall skulle vara kontraproduktivt.

(6b)

Överföring av vinster till jurisdiktioner som tillämpar sekretess eller lågskattejurisdiktioner utgör en särskild risk för medlemsstaternas skatteintäkter liksom för en rättvis och lika behandling mellan företag som lever upp till sina skatteskyldigheter och företag som tillgriper skatteflykt, stora som små. Utöver de allmänt gällande åtgärder som föreslås i detta direktiv för alla jurisdiktioner, är det av största vikt att avskräcka jurisdiktioner som tillämpar sekretess och lågskattejurisdiktioner från att basera sitt bolagsskattemässiga och rättsliga klimat på att dölja vinster som härrör från skatteflykt, samtidigt som de inte i tillräcklig grad genomför globala standarder för god förvaltning på skatteområdet, till exempel ett automatiskt utbyte av skatteinformation, eller i det tysta underlåter att efterleva reglerna genom att inte korrekt genomdriva skattelagar och internationella överenskommelser, trots politiska åtaganden om att genomföra dem. Specifika åtgärder föreslås därför för att använda detta direktiv som ett redskap för att säkerställa att jurisdiktioner som tillämpar sekretess eller lågskattejurisdiktioner uppfyller de internationella kraven på skattemässig transparens och rättvisa.

(7a)

Alltför ofta organiserar sig de multinationella företagen för att överföra sina vinster till skatteparadis utan att betala någon skatt eller efter att ha betalat mycket låg skatt. Begreppet fast driftställe gör det möjligt att fastställa en exakt och bindande definition av de kriterier som ska uppfyllas för att ett multinationellt företag ska kunna påvisa att det är etablerat i ett visst land. Detta kommer att tvinga de multinationella företagen att betala sina skatter på ett rättvist sätt.

(7b)

Begreppet internprissättning avser de villkor och bestämmelser som gäller för de transaktioner som genomförs inom ett multinationellt företag, inbegripet dotterbolag och skalbolag vars vinster överförs till ett multinationellt moderbolag. Det handlar om de priser som tillämpas mellan närstående företag, som är etablerade i olika länder, för deras transaktioner inom gruppen, till exempel överföring av varor och tjänster. Eftersom priserna fastställs av icke oberoende parter inom det multinationella företaget, avspeglar de kanske inte det objektiva marknadspriset. Unionen måste försäkra sig om att de multinationella företagens beskattningsbara vinster inte artificiellt flyttas från deras jurisdiktion, och att de skattebaser som de multinationella företagen deklarerar i sina ursprungsländer avspeglar den ekonomiska verksamhet som bedrivs i dessa länder. Det är mycket viktigt för skattebetalarna att man begränsar de risker för dubbel icke-beskattning som kan uppstå till följd av skilda uppfattningar mellan två länder om fastställandet av avgiften på basis av armlängdsprincipen för deras internationella transaktioner med närstående företag. Detta system ger inte möjlighet att förhindra en rad artificiella metoder, i synnerhet för de produkter som det inte finns något marknadspris för (till exempel franchiseavgifter eller tjänster till företagen).

(7c)

Skattesystem kopplade till immaterialrätt, patent och forskning och utveckling (FoU) används i stor utsträckning i unionen. Flera studier från kommissionen har dock tydligt visat att kopplingen mellan patentboxar och främjande av FoU i många fall är godtycklig. OECD har utarbetat den ändrade nexusstrategin för att reglera patentboxsystemet. Denna metod säkerställer att endast de inkomster som kan kopplas till utgifter för forskning och utveckling beviljas en förmånlig beskattning inom ramen för patentboxsystemet. Vi kan dock redan konstatera svårigheterna för medlemsstaterna när det gäller tillämpningen av begreppen nexus och ekonomisk substans på deras innovationsboxar. Om medlemsstaterna senast i januari 2017 fortfarande inte till fullo tillämpar den ändrade nexusstrategin på ett enhetligt sätt i syfte att avskaffa de nuvarande skadliga patentboxsystemen, bör kommissionen lägga fram ett nytt bindande lagstiftningsförslag i enlighet med artikel 116 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i syfte att tidigarelägga avskaffandet av de gamla skadliga systemen till den 30 juni 2017 genom en förkortning av den period under vilken farfarsklausulen gäller. En gemensam konsoliderad skattebas skulle avskriva frågan om överföring av vinster genom skatteplanering när det gäller immateriella rättigheter.

(7d)

Utflyttningsskatt bör inte tas ut om de överförda tillgångarna är materiella tillgångar som genererar aktiv inkomst. Överföringar av sådana tillgångar är en oundviklig del av ett företags konkreta resursfördelning och är inte främst avsedda för skatteoptimering och skatteflykt, och bör därför vara undantagna från dessa bestämmelser.

(8)

Med tanke på de svårigheter som finns när det gäller att göra avräkning för den skatt som erlagts i utlandet, tenderar staterna att alltmer undanta utländska inkomster från beskattning i hemvistlandet. De oavsiktliga negativa effekterna av detta tillvägagångssätt är dock att de uppmuntrar situationer där obeskattade eller lågt beskattade inkomster kommer in på den inre marknaden och därefter, cirkulerar – i många fall obeskattade – inom unionen, genom användning av tillgängliga instrument inom unionslagstiftningen. Det är vanligt att regler om överflyttning av beskattning används mot sådana metoder. Det är därför nödvändigt att föreskriva en regel om överflyttning av beskattning som är riktad mot vissa typer av utländska inkomster, t.ex. vinstutdelningar, inkomster från avyttring av aktier och vinster från fasta driftställen som är befriade från skatt i unionen och som har sitt ursprung i tredjeländer . Dessa inkomster bör vara skattepliktiga i unionen, om de har beskattats under en viss nivå i  tredjeland. Eftersom regeln om överflyttning av beskattning inte kräver kontroll över den lågt beskattade enheten och enhetens lagstadgade redovisning därför inte är tillgänglig, kan beräkningen av den effektiva skattesatsen bli en mycket komplicerad uppgift. Medlemsstaterna bör därför använda den lagstadgade skattesatsen vid tillämpning av regeln om överflyttning av beskattning . Medlemsstater som tillämpar regeln om överflyttning av beskattning bör medge avräkning för den skatt som erlagts i utlandet, i syfte att undvika dubbelbeskattning.

(8)

Med tanke på de svårigheter som finns när det gäller att göra avräkning för den skatt som erlagts i utlandet, tenderar staterna att alltmer undanta utländska inkomster från beskattning i hemvistlandet. De oavsiktliga negativa effekterna av detta tillvägagångssätt är dock att de uppmuntrar situationer där obeskattade eller lågt beskattade inkomster kommer in på den inre marknaden och därefter, cirkulerar – i många fall obeskattade – inom unionen, genom användning av tillgängliga instrument inom unionslagstiftningen. Det är vanligt att regler om överflyttning av beskattning används mot sådana metoder. Det är därför nödvändigt att föreskriva en regel om överflyttning av beskattning som är riktad mot vissa typer av utländska inkomster, t.ex. vinstutdelningar, inkomster från avyttring av aktier och vinster från fasta driftställen som är befriade från skatt i unionen. Dessa inkomster bör vara skattepliktiga i unionen, om de har beskattats under en viss nivå i  ursprungslandet och i avsaknad av ett skäligt skatteavtal med motsvarande verkan med det berörda landet . Medlemsstater som tillämpar regeln om överflyttning av beskattning bör medge avräkning för den skatt som erlagts i utlandet, i syfte att undvika dubbelbeskattning.

(9)

Allmänna regler för att motverka skatteflykt ingår i skattesystemen för att motverka skatteflyktsmetoder som ännu inte har behandlats genom särskilt riktade bestämmelser. Dessa regler har därför till syfte att täcka luckor och bör inte påverka tillämpningen av specifika regler för att motverka skatteflykt. Inom unionen bör tillämpningen av de allmänna reglerna för att motverka skatteflykt begränsas till arrangemang som är helt konstlade (icke genuina). Annars bör den skattskyldige ha rätt att välja den skattemässigt mest effektiva strukturen för sin kommersiella verksamhet. Det är dessutom viktigt att se till att de allmänna reglerna för att motverka skatteflykt tillämpas på ett enhetligt sätt i inhemska situationer, inom unionen och gentemot tredjeländer, så att deras räckvidd och resultatet av deras tillämpning i inhemska och gränsöverskridande situationer inte skiljer sig åt.

(9)

Allmänna regler för att motverka skatteflykt ingår i skattesystemen för att motverka skatteflyktsmetoder som ännu inte har behandlats genom särskilt riktade bestämmelser. Dessa regler har därför till syfte att täcka luckor och bör inte påverka tillämpningen av specifika regler för att motverka skatteflykt. Inom unionen bör allmänna regler för att motverka skatteflykt tillämpas för arrangemang, som har införts med det huvudsakliga syftet eller som har som ett av sina huvudsakliga syften att uppnå en skattefördel, som motverkar syftet med de i övrigt tillämpliga skattebestämmelserna, dock utan att hindra en skattebetalare från att välja den skattemässigt mest effektiva strukturen för sin kommersiella verksamhet. Det är dessutom viktigt att se till att de allmänna reglerna för att motverka skatteflykt tillämpas på ett enhetligt sätt i inhemska situationer, inom unionen och gentemot tredjeländer, så att deras räckvidd och resultatet av deras tillämpning i inhemska och gränsöverskridande situationer inte skiljer sig åt.

(9a)

Ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang kan betraktas som icke-genuina i den utsträckning som de beskattar vissa typer av inkomster, till exempel inkomster från patent, olika.

(9b)

Medlemsstaterna bör genomföra detaljerade bestämmelser, som klargör vad som avses med icke-genuina arrangemang och annan verksamhet på skatteområdet som är föremål för sanktioner. Sanktioner bör fastställas på ett tydligt sätt för att inte skapa rättsosäkerhet och för att ge starka incitament att till fullo efterleva skattelagstiftningen.

(9c)

Medlemsstaterna bör införa ett sanktionssystem i enlighet med nationell rätt och informera kommissionen om detta.

(9d)

För att undvika att skapa enheter med särskilda syften, t.ex. brevlådeföretag eller skalbolag, med lägre skatter, bör företagen uppfylla de definitioner för fast driftställe och minsta ekonomiska substans som anges i artikel 2.

(9e)

Användningen av brevlådeföretag bör vara förbjuden för skattebetalare som verkar i unionen. Skattebetalare bör tillhandahålla skattemyndigheten bevis som dokumenterar ekonomisk substans för varje enhet i deras grupper, som en del av den årliga landsspecifika rapporteringen.

(9f)

I syfte att förbättra de befintliga mekanismerna för att lösa gränsöverskridande skattetvister i unionen, där fokus inte enbart läggs på fall av dubbelbeskattning utan även på dubbel icke-beskattning, bör en tvistlösningsmekanism med tydligare regler och strängare tidsfrister införas senast i januari 2017.

(9 g)

En korrekt identifiering av skattebetalare krävs för ett effektivt informationsutbyte mellan skattemyndigheter. Införandet av ett europeiskt skatteregistreringsnummer skulle vara den bästa metoden för denna identifiering. Det skulle göra det möjligt för en tredje part att snabbt, enkelt och korrekt identifiera och registrera skatteregistreringsnummer i gränsöverskridande förbindelser och fungera som grundval för ett effektivt automatiskt informationsutbyte mellan medlemsstaternas skattemyndigheter. Kommissionen bör också arbeta aktivt för att införa ett liknande registreringsnummer på global nivå, såsom tillsynskommitténs globala system med identifieringskoder för juridiska personer (LEI).

(10)

Reglerna om utländska kontrollerade bolag (CFC) får till följd att inkomster från ett lågt beskattat kontrollerat dotterbolag omfördelas till dess moderbolag. Då blir moderbolaget skattskyldigt för inkomsten i den stat där det har sin skatterättsliga hemvist. Beroende på de politiska prioriteringarna i den staten, kan reglerna om utländska kontrollerade bolag vara inriktade på hela det lågt beskattade dotterbolaget eller begränsas till inkomster som artificiellt har avletts till dotterbolaget. Det är önskvärt att ta itu med sådana situationer både i tredjeländer och i unionen. För att iaktta de grundläggande friheterna bör effekterna av reglerna inom unionen begränsas till arrangemang som leder till en konstlad överföring av vinster från moderbolagets medlemsstat till det utländska kontrollerade bolaget. I detta fall bör inkomstbelopp som tillskrivs moderbolaget justeras med hänsyn till armslängdsprincipen, så att moderbolagets medlemsstat bara beskattar inkomster från det utländska kontrollerade bolaget i den mån de inte överensstämmer med denna princip. Reglerna om utländska kontrollerade bolag bör inte tillämpas på finansiella företag om de är skatterättsligt hemmahörande i unionen, inbegripet fasta etableringsställen i sådana företag belägna inom unionen. Detta beror på att tillämpningsområdet för en legitim tillämpning av regler om utländska kontrollerade bolag inom unionen bör begränsas till artificiella situationer utan ekonomisk substans, vilket skulle innebära att den kraftigt reglerade finans- och försäkringssektorn sannolikt inte kommer att omfattas av dessa regler.

(10)

Reglerna om utländska kontrollerade bolag (CFC) får till följd att inkomster från ett lågt beskattat kontrollerat dotterbolag omfördelas till dess moderbolag. Då blir moderbolaget skattskyldigt för inkomsten i den stat där det har sin skatterättsliga hemvist. Beroende på de politiska prioriteringarna i den staten, kan reglerna om utländska kontrollerade bolag vara inriktade på hela det lågt beskattade dotterbolaget eller begränsas till inkomster som artificiellt har avletts till dotterbolaget. Det är önskvärt att ta itu med sådana situationer både i tredjeländer och i unionen. Effekterna av reglerna inom unionen bör omfatta alla arrangemang där ett av de huvudsakliga syftena är en konstlad överföring av vinster från moderbolagets medlemsstat till det utländska kontrollerade bolaget. I detta fall bör inkomstbelopp som tillskrivs moderbolaget justeras med hänsyn till armslängdsprincipen, så att moderbolagets medlemsstat bara beskattar inkomster från det utländska kontrollerade bolaget i den mån de inte överensstämmer med denna princip. Överlappningar mellan reglerna om utländska kontrollerade bolag och regeln om överflyttning av beskattning bör undvikas.

(11)

Hybridarrangemang är följden av skillnader i den rättsliga kvalificeringen av betalningar (finansiella instrument) eller enheter och dessa skillnader visar sig vid interaktionen mellan rättssystemen i de två jurisdiktionerna. Effekten av sådana arrangemang är ofta dubbla avdrag (dvs. avdrag i båda staterna) eller ett avdrag av inkomst i den enda staten som inte ingår i skattebasen i den andra. För att förhindra ett sådant resultat är det nödvändigt att fastställa regler som gör det möjligt för en av de två jurisdiktionerna i ett hybridarrangemang att ge en rättslig kvalificering av hybridinstrumentet eller hybridenheten, som den andra jurisdiktionen bör godta. Även om medlemsstaterna, inom ramen för uppförandekodgruppen för företagsbeskattning, har enats om riktlinjer för den skattemässiga behandlingen av hybridenheter (4) och fasta hybridenheter (5) inom unionen samt för den skattemässiga behandlingen av hybridenheter i förbindelserna med tredjeländer är det fortfarande nödvändigt att utfärda bindande regler. Slutligen är det nödvändigt att begränsa tillämpningsområdet för dessa bestämmelser till hybridarrangemang mellan medlemsstater. Hybridarrangemang mellan medlemsstater och tredjeländer behöver utredas ytterligare.

(11)

Hybridarrangemang är följden av skillnader i den rättsliga kvalificeringen av betalningar (finansiella instrument) eller enheter och dessa skillnader visar sig vid interaktionen mellan rättssystemen i de två jurisdiktionerna. Effekten av sådana arrangemang är ofta dubbla avdrag (dvs. avdrag i båda staterna) eller ett avdrag av inkomst i den enda staten som inte ingår i skattebasen i den andra. För att förhindra ett sådant resultat är det nödvändigt att fastställa regler som gör det möjligt för en av de två jurisdiktionerna i ett hybridarrangemang att ge en rättslig kvalificering av hybridinstrumentet eller hybridenheten, som den andra jurisdiktionen bör godta. Om ett sådant hybridarrangemang uppstår mellan en medlemsstat och ett tredjeland måste en korrekt beskattning av denna verksamhet tryggas av medlemsstaten. Även om medlemsstaterna, inom ramen för uppförandekodgruppen för företagsbeskattning, har enats om riktlinjer för den skattemässiga behandlingen av hybridenheter (4) och fasta hybridenheter (5) inom unionen samt för den skattemässiga behandlingen av hybridenheter i förbindelserna med tredjeländer är det fortfarande nödvändigt att utfärda bindande regler.

(11a)

Det bör upprättas en definition och en uttömmande ”svart lista” för hela unionen över skatteparadis och länder, däribland unionsländer, som snedvrider konkurrensen genom förmånliga skattevillkor. Denna svarta lista bör kompletteras med en lista över sanktioner för icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner och finansinstitut som är verksamma i skatteparadis.

(12a)

En av de största svårigheterna för skattemyndigheterna är bristen på tillgång i rätt tid till fullständiga och relevanta uppgifter om de multinationella företagens skatteplaneringsstrategier. Dessa uppgifter bör göras tillgängliga för allmänheten, så att skattemyndigheterna kan reagera snabbt på skattemässiga risker genom en bättre bedömning av riskerna, målinriktade kontrollinsatser och meddelanden om nödvändiga ändringar av gällande rätt.

(14)

Med tanke på att ett viktigt mål med detta direktiv är att förbättra motståndskraften hos den inre marknaden som helhet mot gränsöverskridande skatteplanering, kan detta inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna var för sig. De nationella bolagsskattesystemen är olika, och oberoende åtgärder från medlemsstaternas sida skulle bara återskapa den nuvarande fragmenteringen av den inre marknaden vid direkt beskattning. Det skulle därför göra det möjligt för ineffektiviteter och felaktigheter att kvarstå vid samverkan av olika nationella åtgärder. Resultatet skulle bli bristande samordning. På grund av det faktum att en stor del av ineffektiviteten på den inre marknaden främst skapar problem av gränsöverskridande karaktär måste avhjälpande åtgärder antas på unionsnivå. Det är därför avgörande att anta lösningar som fungerar på den inre marknaden som helhet, och detta kan bättre uppnås på unionsnivå. Unionen kan därmed vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. Genom att fastställa en minsta skyddsnivå för den inre marknaden syftar detta direktiv endast till att uppnå nödvändig minsta samordning inom unionen för att förverkliga dess mål.

(14)

Med tanke på att ett viktigt mål med detta direktiv är att förbättra motståndskraften hos den inre marknaden som helhet mot gränsöverskridande skatteplanering, kan detta inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna var för sig. De nationella bolagsskattesystemen är olika, och oberoende åtgärder från medlemsstaternas sida skulle bara återskapa den nuvarande fragmenteringen av den inre marknaden vid direkt beskattning. Det skulle därför göra det möjligt för ineffektiviteter och felaktigheter att kvarstå vid samverkan av olika nationella åtgärder. Resultatet skulle bli bristande samordning. På grund av det faktum att en stor del av ineffektiviteten på den inre marknaden främst skapar problem av gränsöverskridande karaktär måste avhjälpande åtgärder antas på unionsnivå. Det är därför avgörande att anta lösningar som fungerar på den inre marknaden som helhet, och detta kan bättre uppnås på unionsnivå. Unionen kan därmed vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. Genom att fastställa en minsta skyddsnivå för den inre marknaden syftar detta direktiv endast till att uppnå nödvändig minsta samordning inom unionen för att förverkliga dess mål. En översyn av den rättsliga ramen på skatteområdet, för att med stöd av en förordning kunna reglera metoderna för urholkning av skattebasen, skulle dock ha gjort det möjligt att uppnå ett bättre resultat för att säkra lika villkor på den inre marknaden.

(14a)

Kommissionen bör genomföra en kostnads-nyttoanalys och bedöma de möjliga konsekvenserna av en hög skatt på kapital som återförs till hemlandet från tredjeländer med låg beskattning.

(14b)

Alla handelsavtal och ekonomiska partnerskapsavtal i vilka unionen är part bör innehålla bestämmelser om främjande av god förvaltning på skatteområdet, i syfte att öka transparensen och bekämpa skadliga skattemetoder.

(15)

Kommissionen bör genomförandet av detta direktiv tre år efter dess ikraftträdande och rapportera om detta till rådet. Medlemsstaterna bör till kommissionen överlämna all information som behövs för denna utvärdering.

(15)

Kommissionen bör inrätta en specifik övervakningsmekanism för att säkerställa ett korrekt genomförande av detta direktiv och en enhetlig tolkning av dess åtgärder bland medlemsstaterna. Den bör utvärdera genomförandet av detta direktiv tre år efter dess ikraftträdande och rapportera om detta till Europaparlamentet och rådet. Medlemsstaterna bör till Europaparlamentet och kommissionen överlämna all information som behövs för denna utvärdering.

(1a)

(4a)

(4b)

(7a)

(7b)

(7c)

(7d)

(7e)

(7f)

(7 g)

(7h)

(7i)

a)

denna plats eller den andra platsen utgör ett fast driftställe för skattebetalaren eller den närstående personen i enlighet med denna artikel, eller

b)

den totala verksamhet som blir resultatet av de kombinerade verksamheter som bedrivs av skattebetalaren och den närstående personen på samma plats, eller av samma skattebetalare eller närstående personer på båda platserna, inte är av förberedande eller underordnad karaktär, förutsatt att de kommersiella verksamheter som bedrivs av skattebetalaren och den närstående personen på samma plats, eller av samma skattebetalare eller närstående personer på båda platserna, utgör kompletterande verksamheter som ingår i en sammanhängande affärsverksamhet.

a)

står i skattebetalarens namn,

b)

avser överlåtelse av egendom som tillhör denna skattebetalare eller som skattebetalaren har rätt att utnyttja, eller avser beviljande av en rätt att utnyttja sådan egendom, eller

c)

används av denna skattebetalare för tillhandahållande av tjänster, ska denna skattebetalare anses ha ett fast driftställe i den staten för alla verksamheter som denna person bedriver för skattebetalarens räkning, såvida inte de verksamheter som denna person bedriver är av förberedande eller underordnad karaktär, så att de om de bedrivs på en stadigvarande plats för affärsverksamhet inte omvandlar denna stadigvarande plats för affärsverksamhet till ett fast driftställe i enlighet med denna punkt.

(a)

En skattebetalare överför tillgångar från sitt huvudkontor till sitt fasta driftställe i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland.

a)

En skattebetalare överför tillgångar från sitt huvudkontor till sitt fasta driftställe i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland , om den medlemsstat där huvudkontoret är beläget på grund av överföringen inte längre har rätt att beskatta de överförda tillgångarna .

(b)

En skattebetalare överför tillgångar från sitt fasta driftställe i en medlemsstat till sitt huvudkontor eller ett annat fast driftställe i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland.

b)

En skattebetalare överför tillgångar från sitt fasta driftställe i en medlemsstat till sitt huvudkontor eller ett annat fast driftställe i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland , om den medlemsstat där det fasta driftstället är beläget på grund av överföringen inte längre har rätt att beskatta de överförda tillgångarna .

(d)

En skattebetalare flyttar sitt fasta driftsställe från en medlemsstat.

d)

En skattebetalare flyttar sitt fasta driftsställe till en annan medlemsstat eller till ett tredjeland, om den medlemsstat där det fasta driftstället är beläget på grund av överföringen inte längre har rätt att beskatta de överförda tillgångarna .

a)

Ett företag i en stat deltar direkt eller indirekt i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra staten eller äger del i detta företags kapital.

b)

Samma personer deltar direkt eller indirekt i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en stat som ett företag i den andra staten eller äger del i båda dessa företags kapital.

c)

Det mellan företagen i fråga avtalas om handelsförbindelser eller finansiella förbindelser eller föreskrivs villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag.

b)

Enligt det allmänna systemet i det land där enheten är hemmahörande omfattas vinsterna av en effektiv bolagsskattesats som är lägre än 40 procent av den effektiva skattesats som skulle ha tagits ut enligt det tillämpliga systemet för bolagsbeskattning i  skattebetalarens medlemsstat .

b)

Enligt det allmänna systemet i det land där enheten är hemmahörande omfattas vinsterna av en effektiv bolagsskattesats som är lägre än 15 procent . Denna skattesats ska ses över varje år i  förhållande till den ekonomiska utvecklingen av världshandeln .

(c)

Mer än 50 procent av inkomsterna till enheten ingår i någon av följande kategorier:

c)

Mer än 25 procent av inkomsterna till enheten ingår i någon av följande kategorier:

viia)

Inkomster från varor som handlats med skattebetalaren eller ett närstående företag, utom sådana standardvaror som regelbundet handlas mellan oberoende parter och för vilka det finns offentligt observerbara priser.

a)

En klausul som säkerställer att båda avtalsparterna förbinder sig att se till att skatt betalas om ekonomisk verksamhet äger rum och värde skapas.

b)

Ett tillägg för att klargöra att målet med bilaterala fördrag, utöver att undvika dubbelbeskattning, är att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt.

c)

En klausul med en allmän regel för att motverka missbruk som bygger på en bedömning av huvudsakligt syfte, enligt definition i kommissionens rekommendation (EU) 2016/136 av den 28 januari 2016 om genomförandet av åtgärder mot missbruk av skatteavtal  (1a) .

d)

En definition av fast driftställe, enligt definition i artikel 5 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet.