P7_TC1-COD(2013)0025

Europaparlamentet ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagnadet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/…/EU om förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande (1),

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Stora flöden av svarta olagliga pengar kan äventyra den finansiella sektorns stabilitet och anseende och hota den inre marknaden, medan och den internationella utvecklingen. Terrorismen skakar vårt samhälle i dess grundvalar. Viktiga faktorer för flöden av olagliga pengar är hemliga bolagsstrukturer som verkar i och via jurisdiktioner med banksekretess, vilka ofta även kallas för skatteparadis. Som ett komplement till att ytterligare utveckla straffrättsliga lösningar kan på EU-nivå är förebyggande insatser via det finansiella systemet vara verkningsfulla oumbärliga och kan ge kompletterande resultat . Den förebyggande strategin bör emellertid vara målinriktad och proportionell och bör inte leda till att det inrättas ett övergripande system för kontroll av hela befolkningen . [Ändr. 1]

(2)

Kredit- och finansinstituts sundhet, integritet och stabilitet samt tilltron till hela det finansiella systemet kan allvarligt äventyras av att brottslingar och deras medhjälpare antingen försöker dölja ursprunget till vinning av brott eller finansierar terrorism med lagliga eller olagliga medel. Om inte vissa samordningsåtgärder antas på unionsnivå, skulle Personer som tvättar pengar eller finansierar terrorism skulle, för att främja sin brottsliga verksamhet, kunna utnyttja utnytta friheten för kapitalrörelser och friheten att tillhandahålla finansiella tjänster som hör till det integrerade finansiella området. Därför är vissa samordningsåtgärder på unionsnivå nödvändiga. Samtidigt bör målsättningarna att skydda samhället från brottslingar och att skydda det europeiska finansiella systemets stabilitet och integritet vägas mot behovet av att skapa ett regelverk som låter företag utöka sin affärsverksamhet utan att ådra sig oproportionella kostnader för efterlevnad. Alla krav som ställs på ansvariga enheter att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism bör därför vara motiverade och proportionella. [Ändr. 2]

(3)

Det här förslaget är det fjärde direktivet om att hantera riskerna för penningtvätt. I rådets direktiv 91/308/EEG (4) definierades penningtvätt när det gäller narkotikabrott och infördes skyldigheter endast för den finansiella sektorn. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG (5) utvidgades tillämpningsområdet både i fråga om berörda brott och yrken och verksamheter. Financial Action Task Force (arbetsgruppen för finansiella åtgärder, nedan kallad FATF) ändrade i juni 2003 sina rekommendationer för att täcka finansiering av terrorism. De innehöll också mer detaljerade krav på identifiering och kontroll av kunder, situationer där ökade risker för penningtvätt kan motivera skärpta åtgärder respektive situationer där lägre risker kan motivera mildare kontroller. Dessa ändringar återspeglades i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG (6) samt kommissionens direktiv 2006/70/EG (7). När FATF-rekommendationerna genomförs bör man från unionens sida fullt ut respektera sin egen lagstiftning om uppgiftsskydd, såväl som bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. [Ändr. 3]

(4)

Penningtvätt och finansiering av terrorism är ofta internationell. Åtgärder enbart på nationell nivå eller unionsnivå skulle få mycket begränsad verkan, om hänsyn inte togs till internationell samordning och samverkan. Unionens åtgärder på området bör därför stå i samklang vara förenliga med och minst lika stränga som andra åtgärder som andra internationella forum vidtar. Undvikande av beskattning och mekanismer för sekretess och undanhållande kan användas som metoder inom penningtvätt och finansiering av terrorism för att undgå upptäckt. Unionens insatser bör även i fortsättningen särskilt beakta rekommendationerna från FATF som är det främsta och rekommendationer från andra internationella organet organ som är verksamma i kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism. För att effektivisera kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör direktiven 2005/60/EG och 2006/70/EG där så är lämpligt anpassas till de nya FATF-rekommendationer som antogs och utvidgades i februari 2012. En sådan anpassning till de icke-bindande FATF-rekommendationerna måste emellertid göras med fullt iakttagande av unionsrätten, särskilt när det gäller unionens uppgiftsskyddslagstiftning och skyddet av de grundläggande rättigheterna i enlighet med stadgan. [Ändr. 4]

(4a)

Särskild hänsyn måste tas till fullgörandet av skyldigheterna enligt artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), enligt vilken det krävs konsekvens i politiken för utvecklingssamarbete om man ska kunna hejda utvecklingen att penningtvätt i allt större utsträckning flyttar från utvecklade länder till utvecklingsländer med mindre sträng lagstiftning mot penningtvätt. [Ändr. 5]

(4b)

Eftersom olagliga finansiella flöden, särskilt penningtvätt, utgör mellan 6 och 8,7 % av utvecklingsländernas BNP  (8) , ett belopp som är tio gånger större än unionens och dess medlemsstaters stöd till utvecklingsländerna, måste de åtgärder som vidtas för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism samordnas och ta hänsyn till unionens och medlemsstaternas utvecklingsstrategi och politik som syftar till att bekämpa kapitalflykt. [Ändr. 6]

(5)

Vidare innebär missbruk av det finansiella systemet för att slussa vinning av brott eller ”vita pengar” till terrorism en uppenbar risk för det finansiella systemets integritet, funktion, anseende och stabilitet. De förebyggande åtgärderna i detta direktiv bör därför inte bara täcka manipulering av pengar från vinning av allvarliga brott, utan även och insamling av pengar eller andra tillgångar för terroriständamål. [Ändr. 7]

(5a)

Oavsett vilka sanktioner som föreskrivs i medlemsstaterna bör det främsta målet för alla åtgärder som vidtas enligt detta direktiv vara att bekämpa all verksamhet som gör det möjligt att generera betydande olagliga vinster. Detta bör ske genom att alla åtgärder som står till buds vidtas för att förhindra att det finansiella systemet används för att tvätta sådana vinster. [Ändr. 8]

(6)

Större kontantbetalningar kan lätt användas för penningtvätt och finansiering av terrorism. För att öka vaksamheten och minska riskerna med kontantbetalningar, bör fysiska eller juridiska varuhandlande personer omfattas av detta direktiv, om de effektuerar eller mottar kontantbetalningar på minst 7 500 euro. Medlemsstaterna får besluta att anta strängare bestämmelser, inklusive en lägre tröskel. [Ändr. 9]

(6a)

Instrument för elektroniska pengar används i allt större utsträckning i stället för bankkonton. Emittenterna av sådana produkter måste vara skyldiga att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. Det bör emellertid vara möjligt att undanta instrument för elektroniska pengar från kundkontroll om vissa kumulativa villkor är uppfyllda. Användningen av elektroniska pengar som emitteras utan att någon kundkontroll utförs bör endast tillåtas för köp av varor och tjänster från handlare eller leverantörer som identifieras och vars identitet styrks av emittenten av de elektroniska pengarna. För transaktioner från person till person bör det inte vara tillåtet att använda elektroniska pengar utan att kundkontroll utförs. Det belopp som lagras elektroniskt bör vara tillräckligt litet för att undvika kryphål och för att säkerställa att en person inte kan skaffa sig ett obegränsat antal anonyma instrument för elektroniska pengar. [Ändr. 10]

(6b)

Fastighetsmäklare är verksamma på många olika sätt i samband med fastighetsaffärer i medlemsstaterna. För att minska risken för penningtvätt inom fastighetssektorn bör fastighetsmäklare omfattas av direktivets tillämpningsområde, när de inom ramen för sin yrkesverksamhet är inblandade i finansiella transaktioner som gäller fastigheter. [Ändr. 11]

(7)

Jurister enligt medlemsstaternas definitioner bör omfattas av detta direktiv, om de deltar i finansiella transaktioner eller företagstransaktioner, inbegripet skatterådgivning, där risken är som störst att dessa juristers tjänster missbrukas till att tvätta pengar som utgör vinning av brott eller till att finansiera terrorism. Emellertid bör undantag göras från kravet på att rapportera information som erhållits antingen före, under eller efter rättsliga förfaranden, eller under utredningen av en klients rättsliga ställning. Juridisk rådgivning bör fortfarande omfattas av kravet på tystnadsplikt, såvida inte den juridiske rådgivaren medverkar till penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller den juridiska rådgivningen ges eller klienten begär att den ges för att tvätta pengar eller finansiera terrorism.

(8)

Direkt jämförbara tjänster bör behandlas på samma sätt, om de tillhandahålls av någon av de yrkeskategorier som direktivet omfattar. I vissa medlemsstater får revisorer och skatterådgivare försvara eller företräda en klient i ett rättsligt förfarande eller utreda en klients rättsliga situation. För att trygga att rättigheterna i stadgan iakttas, bör den information som dessa mottar vid utförandet av sådana uppgifter inte omfattas av rapporteringsskyldigheten enligt detta direktiv.

(9)

I enlighet med de ändrade FATF-rekommendationerna bör det uttryckligen framhållas att ”skattebrott” gällande direkta och indirekta skatter ingår i direktivets breda definition av ”brottsliga handlingar”. Europeiska rådet pekade den 23 maj 2013 på behovet av att på ett heltäckande sätt ta itu med skatteundandragande och bedrägerier samt bekämpa penningtvätt, både på den inre marknaden och gentemot icke samarbetsvilliga tredjeländer och jurisdiktioner. Att komma överens om en definition av skattebrott är ett viktigt steg för att upptäcka sådana brott, och ett annat viktigt steg är att storföretag som är verksamma i unionen på landsspecifik basis offentliggör viss finansiell information. Det är också viktigt att se till att ansvariga enheter och jurister, så som dessa definieras av medlemsstaterna, inte försöker motverka syftet med detta direktiv eller underlätta eller ägna sig åt aggressiv skatteplanering. [Ändr. 12]

(9a)

Medlemsstaterna bör införa allmänna regler för att motverka skatteflykt i syfte att hindra aggressiv skatteplanering och skatteundandragande i enlighet med kommissionens rekommendationer om aggressiv skatteplanering av den 12 december 2012 och OECD:s lägesrapport till G20-länderna av den 5 september 2013. [Ändr. 13]

(9b)

När de genomför eller underlättar handelstransaktioner eller privata transaktioner bör enheter som har en särskild roll i det finansiella systemet, exempelvis Europeiska investeringsbanken (EIB), Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), medlemsstaternas centralbanker och centrala avvecklingssystem, i största möjliga utsträckning iaktta de bestämmelser som gäller för andra ansvariga enheter och som antagits i enlighet med detta direktiv. [Ändr. 14]

(10)

De fysiska personer bör kunna identifieras som äger eller kontrollerar en juridisk person. Även om en specifik aktieägarandel bör beaktas som belägg men leder inte automatiskt leder till den faktiska ägaren, utgör detta en av flera faktorer som kan vara till hjälp när det gäller att identifiera denne . Fastställande och kontroll av faktiska ägare bör, där så är relevant, utvidgas till juridiska enheter som äger andra juridiska enheter och följa ägandekedjan till den fysiska person som faktiskt äger eller kontrollerar den juridiska person som är kund. [Ändr. 15]

(11)

Det är viktigt att säkerställa och förbättra möjligheten att spåra betalningar. Korrekta och aktuella uppgifter om faktiskt ägande av alla juridiska enheter, såsom juridiska personer, truster, stiftelser, holdingbolag och alla övriga liknande existerande eller framtida juridiska arrangemang är centralt vid spårandet av brottslingar som annars kan dölja sin identitet med en företagsstruktur. Medlemsstater bör därför se till att företag har uppgifter om sitt faktiska ägande och tillhandahåller sådan adekvat, korrekt och aktuell information till behöriga myndigheter och ansvariga enheter genom offentliga centrala register som ska vara tillgängliga online via ett öppet och säkert dataformat, i enlighet med unionens uppgiftsskyddsbestämmelser och rätten till integritet som är inskriven i stadgan . Åtkomst till sådana register bör beviljas för behöriga myndigheter, särskilt finansunderrättelseenheter och ansvariga enheter, samt för allmänheten, förutsatt att personen som önskar få ta del av uppgifterna först identifierar sig och eventuellt mot erläggande av en avgift. Dessutom bör förvaltare uppge sin status för ansvariga enheter. [Ändr. 16]

(11a)

Medlemsstaternas upprättande av register över faktiskt ägande skulle på ett betydande sätt främja kampen mot penningtvätt, finansiering av terrorism, korruption, skattebrott, bedrägeri och annan ekonomisk brottslighet. Detta kan åstadkommas genom att man förbättrar hanteringen av medlemsstaternas befintliga företagsregister. Det är viktigt att registren är sammankopplade om man ska kunna dra verklig nytta av informationen i dem, med tanke på affärstransaktionernas gränsöverskridande natur. Sammankopplingen av företagsregister i hela unionen föreskrivs redan i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU  (9) , vilket bör utvecklas ytterligare. [Ändr. 17]

(11b)

Den tekniska utvecklingen har gett verktyg som kan användas av ansvariga enheter för att verifiera kundernas identitet vid vissa transaktioner. Sådana tekniska förbättringar erbjuder företag och kunder tids- och kostnadseffektiva lösningar och bör därför tas med i beräkningen när risker bedöms. Medlemsstaternas behöriga myndigheter och ansvariga enheter bör vara proaktiva i kampen mot nya och innovativa sätt att tvätta pengar, samtidigt som de respekterar grundläggande rättigheter, inbegripet rätten till skydd av privatlivet och personuppgifter. [Ändr. 18]

(12)	Direktivet bör även tillämpas på Internetverksamhet som bedrivs av ansvariga enheter som direktivet omfattar.

(12a)

Unionens företrädare i ledningsorganen för EBRD bör uppmuntra banken att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv och att på sin webbplats offentliggöra en politik för bekämpning av penningtvätt som innehåller detaljerade förfaranden som skulle ge verkan åt detta direktiv. [Ändr. 19]

(13)

Det är oroande att spelsektorn används till att tvätta vinning av brott. För att minska riskerna för sektorn och åstadkomma lika villkor för tillhandahållare av speltjänster, bör samtliga tillhandahållare av speltjänster åläggas att utföra kundkontroll av enskilda transaktioner på minst 2 000 EUR. När de utför sådan kundkontroll ska de tillämpa en riskbaserad metod som speglar de olika typerna av risker för olika typer av speltjänster och huruvida de utgör en stor eller liten risk för penningtvätt. Hänsyn bör också tas till olika speltypers särskilda egenskaper, genom att man t.ex. skiljer mellan kasinon, onlinespel eller andra tillhandahållare av speltjänster. Medlemsstaterna bör överväga att tillämpa detta tröskelvärde på såväl uttag av vinster som insatser. Tillhandahållare av speltjänster med fysiska lokaler (exempelvis kasinon och spelhallar) bör säkerställa att kundkontroll vid inträdet i lokalerna kan kopplas till kundens transaktioner på dessa anläggningar. [Ändr. 20]

(13a)

Penningtvätt blir alltmer sofistikerad och inbegriper också olaglig, och ibland även laglig, vadhållning, i synnerhet i samband med idrottsevenemang. Nya former av lukrativ organiserad brottslighet såsom uppgjorda matcher har uppstått och har utvecklats till en lönsam typ av brottslig verksamhet knuten till penningtvätt. [Ändr. 21]

(14)

Riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism är olika från fall till fall. Följaktligen bör en holistisk riskbaserad metod som baseras på minimistandarder användas. För medlemsstater och ansvariga enheter är den riskbaserade metoden inte ett alltför tolerant alternativ. Det ingår nämligen faktabaserat beslutsfattande för att bättre hantera riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism för unionen och dess aktörer. [Ändr. 22]

(15)

Som grund för den riskbaserade metoden behöver medlemsstaterna och unionen kartlägga, förstå och minska sina risker för penningtvätt och finansiering av terrorism. Vikten av en övernationell metod har erkänts på internationell nivå och följande europeiska tillsynsmyndigheter bör åläggas att yttra sig om riskerna för den finansiella sektorn: Europeiska bankmyndigheten (EBA), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (10); Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Eiopa) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (11); Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (12). Dessa tillsynsmyndigheter bör även åläggas att i samarbete med medlemsstaterna utarbeta minimistandarder för riskbedömningar som utförs av behöriga nationella myndigheter. Denna process bör i största möjliga mån involvera relevanta aktörer genom offentliga samråd. [Ändr. 23]

(16)	Resultaten av medlemsstaternas riskbedömningar riskbedömningarna bör vid behov göras tillgängliga för ansvariga enheter vid lämplig tidpunkt , så de kan kartlägga, inse förstå och minska sina egna risker. [Ändr. 24]

(17)

För att skapa en bättre förstå förståelse för och minska riskerna på unionsnivå bör en överstatlig riskanalys genomföras för att på ett effektivt sätt identifiera de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som den inre marknaden är utsatt för. Kommissionen bör ålägga medlemsstaterna att på ett effektivt sätt behandla de scenarier som anses utgöra stora risker. Vidare bör medlemsstaterna när så är lämpligt dela resultaten av sina riskbedömningar med varandra, kommissionen, EBA, Eiopa, och Esma (nedan tillsammans kallade ”de europeiska tillsynsmyndigheterna”) och Europol . [Ändr. 25]

(18)	När bestämmelserna i detta direktiv tillämpas, bör man beakta särdragen och behoven hos små ansvariga enheter som omfattas av dess tillämpningsområde och se till att de behandlas på ett sätt som motsvarar små ansvariga enheters särskilda behov och verksamhetens natur.

(19)

Risker är i sig varierande och variabler kan själva eller i förening öka eller minska de potentiella riskerna, vilket påverkar den lämpliga nivån på förebyggande åtgärder, exempelvis kundkontroll. Under vissa omständigheter bör därför skärpt kundkontroll gälla, medan det i andra fall kan vara lämpligt med lägre krav på kundkännedom.

(20)	Det bör fastslås att vissa situationer innebär en större risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Även om alla kunders identitet och affärsprofil bör fastställas, finns det fall där det krävs särskilt noggranna identifierings- och kontrollförfaranden.

(21)

Detta gäller särskilt vid affärsförbindelser med enskilda som innehar, eller har innehaft, en viktig offentlig ställning, särskilt personer från länder med utbredd korruption inom unionen och internationellt . Sådana affärsförbindelser kan göra att den finansiella sektorn särskilt riskerar sitt anseende och utsätts för rättsliga risker. De internationella insatserna mot korruption motiverar också att sådana fall uppmärksammas särskilt och att skärpt kundkontroll tillämpas på personer med viktiga funktioner nationellt eller utomlands och på ledande personer i internationella organisationer. [Ändr. 26]

(21a)

Behovet av utökad kundkontroll med avseende på personer som innehar eller har innehaft viktiga uppdrag inom landet eller utomlands och ledande personer i internationella organisationer bör dock inte leda till att det för kommersiella syften idkas handel med listor som innehåller information om sådana personer. Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att förbjuda sådan verksamhet. [Ändr. 27]

(22)

Att ledningens godkännande inhämtas innan affärsförbindelser ingås behöver inte alltid innebära ett styrelsegodkännande. Detta bör kunna godkännas av någon med tillräckliga kunskaper om institutets riskexponering mot penningtvätt och finansiering av terrorism och med tillräckligt ledande ställning för att fatta beslut som påverkar dess riskexponering,

(22a)

Det är viktigt att unionen utvecklar en gemensam metod och en gemensam politik för att hantera icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner som uppvisar brister när det gäller att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. I detta syfte bör medlemsstaterna rätta sig efter alla landsförteckningar som offentliggörs av FATF och direkt tillämpa dem inom sina egna system för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Medlemsstaterna och kommissionen bör också identifiera andra icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner på grundval av alla tillgängliga upplysningar. Kommissionen bör utarbeta ett gemensamt tillvägagångssätt för de åtgärder som ska användas för att skydda den inre marknaden mot dessa icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner. [Ändr. 28]

(23)

För att undvika att upprepad kundidentifiering drabbar affärsverksamheten i form av förseningar och ineffektivitet, bör det med lämpliga förbehåll vara tillåtet att ansvariga enheter introduceras för kunder som redan har identifierats på annat håll. När en ansvarig enhet förlitar sig på tredje man, ligger det slutgiltiga ansvaret för kundkontrollen på den ansvariga enhet som introducerat kunden. Den tredje man eller person som introducerat kunden bör också ha ett fortsatt eget ansvar för att följa direktivet, inbegripet kravet att inrapportera misstänkta transaktioner och spara uppgifter, om personen har en förbindelse med kunden som omfattas av detta direktiv.

(24)

När det gäller agenturförhållanden eller utkontraktering genom avtal mellan ansvariga enheter och externa fysiska eller juridiska personer som inte omfattas av detta direktiv, kan skyldigheter att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism bara utgå från avtalet och inte från direktivet, när det gäller dessa agenter eller tjänsteleverantörer som del av de ansvariga enheterna. Skyldigheten att efterleva direktivet bör primärt fortfarande åligga den ansvariga enhet som omfattas av det enheten . Medlemsstaterna bör dessutom se till att alla sådana tredje parter kan hållas ansvariga för brott mot nationella bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv. [Ändr. 29]

(25)

För att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism har alla medlemsstater inrättat eller bör inrätta operativt oberoende och självstyrande finansunderrättelseenheter (nedan kallade FIU) för att samla in och analysera mottagen information, för beläggande av samband mellan misstänkta transaktioner och bakomliggande brottslighet. Misstänkta transaktioner bör rapporteras till FIU som bör fungera som nationellt centrum för att motta, analysera och till behöriga myndigheter sprida rapporter om misstänkta transaktioner och annan information om möjlig penningtvätt och finansiering av terrorism. Detta bör inte tvinga medlemsstaterna att ändra sitt nuvarande rapporteringssystem, om det är offentliga åklagare eller andra brottsbekämpande organ som rapporterar och informationen snabbt och utan ändringar tillställs FIU så de kan utföra sina uppgifter på ett korrekt sätt, inbegripet internationellt samarbete med andra finansunderrättelseenheter. Det är viktigt att medlemsstaterna ger FIU de resurser som krävs för att enheternas fulla verksamhetspotential ska kunna utnyttjas till att hantera de rådande utmaningar som penningtvätt och finansiering av terrorism innebär, samtidigt som grundläggande rättigheter respekteras, inbegripet rätten till skydd av privatlivet och av personuppgifter. [Ändr. 30]

(26)

Genom undantag från det allmänna förbudet mot att utföra misstänkta transaktioner, får ansvariga enheter utföra sådana innan de underrättar de behöriga myndigheterna. Villkoret är att verkställandet av transaktionen inte går att undvika eller sannolikt motverkar försök att efterforska dem som gynnas av misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism. Detta bör dock inte påverka tillämpningen av de internationella skyldigheter som medlemsstaterna godkänt i enlighet med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, om att utan dröjsmål frysa penningmedel och andra tillgångar tillhörande terrorister, terroristorganisationer eller andra personer som finansierar terrorism.

(26a)

Eftersom en mycket stor del av de olagliga penningflödena hamnar i skatteparadis bör unionen öka sina påtryckningar på dessa länder att samarbeta i kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism. [Ändr. 31]

(27)

Medlemsstaterna bör ha möjlighet att utse ett lämpligt självreglerande organ för de yrken som anges i artikel 2.1.3 a, b och d till det organ som i första hand ska informeras före FIU. Enligt rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna är ett system med primär rapportering till ett självreglerande organ ett viktigt skydd av de grundläggande rättigheterna när det gäller rapporteringskrav på advokater.

(28)	Om en medlemsstat beslutar att använda undantagen i artikel 33.2, får den tillåta eller begära att det självreglerande organ som företräder nämnda personer inte tillställer FIU några uppgifter som dessa lämnat under de omständigheter som anges i artikeln.

(29)

Det finns en rad fall där enskilda personer, inbegripet anställda och företrädare som rapporterat sina misstankar om penningtvätt har utsatts för hot eller fientliga åtgärder. Även om detta direktiv inte påverkar medlemsstaternas rättskipning, är denna fråga av största vikt för ett effektivt system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Medlemsstaterna bör vara medvetna om problemet och göra vad de kan för att skydda enskilda personer, inbegripet anställda och företrädare, från sådana hot eller fientliga åtgärder samt från andra former av ogynnsam behandling eller ogynnsamma följder så att det blir lättare för enskilda personer att anmäla misstankar, vilket därmed skulle stärka arbetet med att bekämpa penningtvätt . [Ändr. 32]

(30)	Tillämpligt på behandlingen av personuppgifter enligt detta direktiv är Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (13), införlivat i nationell lagstiftning.

(30a)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001  (14) bör tillämpas när unionens institutioner och organ behandlar personuppgifter enligt detta direktiv.

(31)

Vissa aspekter av direktivets genomförande inbegriper insamling, analys, lagring och spridning av uppgifter. Behandling av personuppgifter bör tillåtas för iakttagandet av detta direktiv, inklusive utförande av kundkontroll, fortlöpande övervakning, undersökning och rapportering av ovanliga och misstänkta transaktioner, fastställande av den faktiska ägaren av en juridisk person eller konstruktion , identifiering av en politiskt exponerad person , informationsutbyte mellan behöriga myndigheter och mellan finansinstitut och ansvariga enheter . De personuppgifter som samlas in bör begränsas till vad som är absolut nödvändigt för iakttagandet av detta direktiv och får inte bearbetas ytterligare på ett sätt som strider mot direktiv 95/46/EG. I synnerhet bör ytterligare behandling av personuppgifter för kommersiella ändamål vara strängt förbjuden. [Ändr. 34]

(32)	Samtliga medlemsstater betraktar kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism som en viktig offentlig angelägenhet. Det krävs bestämd politisk vilja och samarbete på alla nivåer för att utrota dessa företeelser. [Ändr. 35]

(32a)

Det är av största vikt att investeringar som samfinansieras från unionsbudgeten uppfyller högsta standarder, i syfte att förhindra ekonomisk brottslighet, inklusive korruption och skatteundandragande. EIB antog därför 2008 interna riktlinjer med titeln ”Policy on preventing and deterring prohibited conduct in European Investment Bank activities” vars rättsliga grund utgörs av artikel 325 i EUF-fördraget, artikel 18 i EIB:s stadga och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002  (15) . Efter antagandet av denna policy ska EIB anmäla misstankar om eller påstådda fall av penningtvätt som påverkar EIB-stödda projekt, verksamheter och transaktioner till FIU i Luxemburg. [Ändr. 36]

(33)	Detta direktiv påverkar inte skyddet av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete, inklusive bestämmelserna i rambeslut 2008/977/RIF. [Ändr. 37]

(34)

Den registrerade har rätt att få tillgång till personuppgifter som behandlas inom ramen för detta direktiv. Emellertid skulle effektiv bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism allvarligt undergrävas, om den registrerade fick tillgång till uppgifter i en rapport om en misstänkt transaktion. Det kan därför vara motiverat att begränsa denna rätt i enlighet med artikel 13 i direktiv 95/46/EG. Sådana begränsningar måste emellertid vägas upp av beviljandet av effektiva befogenheter för dataskyddsmyndigheterna, inbegripet indirekta åtkomsträttigheter, i enlighet med direktiv 95/46/EG, så att de, antingen på tjänstens vägnar eller på grundval av ett klagomål, kan undersöka problem som uppstått i samband med behandlingen av personuppgifter. Detta bör särskilt inbegripa tillgång till den ansvariga enhetens dataregister. [Ändr. 38]

(35)

Detta direktiv omfattar inte personer som endast omvandlar pappersdokument till elektronisk form på grundval av ett kontrakt med ett kredit- eller finansinstitut. Detta gäller även fysiska eller juridiska personer som enbart tillhandahåller kredit- eller finansinstitut meddelanden om överföring av tillgångar eller andra former av stödsystem för detta ändamål eller clearing- och avvecklingssystem.

(36)

Penningtvätt och finansiering av terrorism är internationella problem och kampen mot dem bör vara global. Om kredit- och finansinstitut har filialer eller dotterbolag i tredjeländer där lagstiftningen på området är bristfällig, bör dessa tillämpa unionens normer eller, om detta visar sig omöjligt, underrätta de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat. Syftet är att undvika att mycket olika normer tillämpas på institutet eller institutets koncern.

(37)

Om När så är möjligt bör återföring till ansvariga enheter ske om hur de rapporter om misstänkta transaktioner som dessa lagt fram har använts och följts upp. För att detta ska kunna ske och för att kunna utvärdera effektiviteten hos de nationella systemen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, bör medlemsstaterna föra statistik på området och söka förbättra denna. För högre kvalitet och ökad konsekvens när det gäller på unionsnivå insamlade statistiska uppgifter bör kommissionen fortlöpande följa kampen i unionen mot penningtvätt och finansiering av terrorism och offentliggöra regelbundna översikter , inklusive en utvärdering av de nationella riskbedömningarna. Kommissionen bör genomföra den första bedömningen av detta slag inom ett år efter det att detta direktiv har trätt i kraft. [Ändr. 39]

(37a)

Medlemsstaterna bör inte bara se till att de ansvariga enheterna följer de relevanta bestämmelserna och riktlinjerna, utan bör också ha system som faktiskt minimerar risken för penningtvätt inom dessa enheter. [Ändr. 40]

(37b)

För att kunna utvärdera effektiviteten hos de nationella systemen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism bör medlemsstaterna föra och förbättra statistiken på detta område. För att höja kvaliteten på och öka konsekvensen i de statistiska uppgifter som samlas in på unionsnivå bör kommissionen fortlöpande följa kampen i unionen mot penningtvätt och finansiering av terrorism och offentliggöra regelbundna översikter. [Ändr. 41]

(38)

När det gäller valutaväxlingskontor, leverantörer av tjänster till stiftelser eller bolag eller tillhandahållare av speltjänster, bör behöriga myndigheter se till att de personer som faktiskt leder sådana enheters verksamhet samt de faktiska ägarna är lämpade. Kriterierna för att avgöra om en person är lämplig bör åtminstone avspegla behovet av att skydda dessa enheter från att missbrukas av sina förvaltare eller verkliga huvudmän i kriminella syften.

(39)

Samordning och samarbete mellan medlemsstaternas finansunderrättelseenheter är av största vikt, eftersom penningtvätt och finansiering av terrorism är gränsöverskridande. Sådant samarbete har hittills bara tagits upp i rådets beslut 2000/642/RIF (16). För att säkerställa bättre samordning och samarbete mellan finansunderrättelseenheter, och särskilt se till att rapporter om misstänkta transaktioner tillställs FIU i den medlemsstat där de kan vara till störst nytta, bör detta direktiv kompletteras med mer detaljerade och uppdaterade bestämmelser.

(40)

För att hantera att penningtvätt och finansiering av terrorism är gränsöverskridande, är det särskilt viktigt att förbättra informationsutbytet mellan finansunderrättelseenheter i EU. Medlemsstaterna bör uppmuntra användning av säkert säkra resurser för informationsutbyte, särskilt det decentraliserade datornätverket FIU.net och den teknik detta sådana resurser erbjuder. [Ändr. 42]

(41)

Bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism är så viktig att medlemsstaterna måste i sin lagstiftning fastställa effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder mot bristande uppfyllelse av de nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv. Medlemsstater har för närvarande en rad olika administrativa åtgärder och påföljder mot överträdelser av de viktigaste förebyggande åtgärderna. Denna mångfald kan vara till förfång för kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism och unionens motåtgärder riskerar att fragmenteras. Detta direktiv bör därför innehålla en rad administrativa åtgärder och påföljder som medlemsstaterna kan tillämpa vid systematiska överträdelser av kraven på kundkontroll, registerhållning, rapportering av misstänkta transaktioner och interna kontroller av ansvariga enheter. Spännvidden bör vara så stor att medlemsstaterna och behöriga myndigheter kan beakta skillnaderna mellan ansvariga enheter, när det gäller storlek, egenskaper , risknivå och verksamhetsområden, särskilt skillnaderna mellan finansinstitut och andra ansvariga enheter. Vid tillämpningen av detta direktiv bör medlemsstaterna se till att införandet av administrativa åtgärder och påföljder i enlighet med direktivet och av straffrättsliga påföljder i enlighet med nationell lagstiftning inte strider mot ne bis in idem-principen (icke två gånger för samma sak). [Ändr. 43]

(42)

Tekniska standarder för finansiella tjänster bör trygga en konsekvent harmonisering och ett adekvat skydd för insättare, investerare och konsumenter i hela unionen. Det skulle vara ändamålsenligt och lämpligt att de europeiska tillsynsmyndigheterna med sin mycket specialiserade sakkunskap åläggs att för kommissionen utarbeta utkast till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som inte inbegriper politiska val.

(42a)

För att de behöriga myndigheterna och ansvariga enheterna ska kunna göra bättre utvärderingar av de risker som vissa transaktioner för med sig bör kommissionen utarbeta en förteckning över de jurisdiktioner utanför unionen som har infört liknande regler och bestämmelser som de som fastställs i detta direktiv. [Ändr. 44]

(43)

De förslag om tekniska standarder som de europeiska tillsynsmyndigheterna utarbetar i enlighet med artikel 42 i detta direktiv bör kommissionen anta genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.

(44)	De mycket omfattande ändringar som krävs av direktiven 2005/60/EG och 2006/70/EG gör att dessa bör slås samman och ersättas för klarhetens och enhetlighetens skull.

(45)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skydda det finansiella systemet genom att förebygga, utreda och uppdaga penningtvätt och finansiering av terrorism, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, eftersom enskilda åtgärder som vidtas av medlemsstaterna för att skydda sina finansiella system är oförenliga med den inre marknadens funktion och med föreskrifterna i rättsstatsprincipen och EU:s offentliga politik och på grund av åtgärdernas omfattning och verkningar därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(46)

I detta direktiv respekteras de grundläggande rättigheter och iakttas de principer som erkänns i stadgan, framför allt respekten för privat- och familjeliv, presumtionen för oskuld, rätten till skydd av personuppgifter, näringsfriheten, förbudet mot diskriminering och rätten till ett effektivt rättsmedel och till försvar. [Ändr. 45]

(47)	I linje med artikel 21 i stadgan som förbjuder all diskriminering, måste medlemsstaterna säkerställa att detta direktiv utan diskriminering genomförs vid riskbedömningar inom ramen för kundkontroll.

(48)

I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens gemensamma politiska förklaring av den 28 september 2011 om förklarande dokument, har medlemsstaterna åtagit sig att i motiverade fall låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av en eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan ett direktivs olika delar och motsvarande delar i nationella införlivandeinstrument. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att det är berättigat att översända sådana dokument.

(48a)

Vid tillämpningen av detta direktiv eller nationell lagstiftning som införlivar direktivet omfattas medlemsstaterna och de ansvariga enheterna av direktiv 2000/43/EG  (17) . [Ändr. 46]

(48b)

Europeiska datatillsynsmannens avgav ett yttrande den 4 juli 2013 (18),

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

AVSNITT 1

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

1.   Medlemsstaterna ska förbjuda penningtvätt och finansiering av terrorism.

2.   I detta direktiv avses följande med uppsåtlig penningtvätt:

(a)

Omvandling eller överföring av egendom, i vetskap om att den härrör från brott eller från medverkan till brott, i syfte att dölja eller skyla egendomens olagliga ursprung eller att undgå frysning eller förverkandebeslut eller att bistå personer som är inblandade i sådan verksamhet att undandra sig de rättsliga påföljderna. [Ändr. 47]

(b)

Hemlighållande eller döljande av en viss egendoms rätta beskaffenhet eller ursprung, av dess belägenhet, av förfogandet över den, av dess förflyttning, av de rättigheter som är knutna till den, eller av äganderätten till den, i vetskap om att egendomen härrör från brott eller från medverkan till brott.

(c)	Förvärv, innehav eller nyttjande av egendom, i vetskap om att den vid tiden för mottagandet härrörde från brott eller från medverkan till brott.

(d)	Medverkan till, överenskommelse om att utföra, försök och medhjälp till, främjande och underlättande av någon av de gärningar som avses i leden a, b och c samt rådgivning för utförandet av dem.

3.   Som penningtvätt ska även sådana fall betraktas där gärningarna som frambragt den egendom som ska tvättas begåtts i en annan medlemsstat eller i tredjeland.

4.   I detta direktiv avses följande med finansiering av terrorism: allt direkt eller indirekt tillhandahållande av eller all direkt eller indirekt insamling av tillgångar i syfte att de ska användas eller med vetskap om att de är avsedda att användas för att begå de brott som avses i artiklarna 1–4 i rådets rambeslut 2002/475/RIF (19), ändrat genom rådets rambeslut 2008/919/RIF (20).

5.   Vetskap, uppsåt eller ändamål som utgör rekvisit för de handlingar som avses i punkterna 2 och 4 får härledas ur objektiva, faktiska omständigheter.

Artikel 2

1.   Detta direktiv ska omfatta följande ansvariga enheter:

(1)	Kreditinstitut.

(2)	Finansinstitut.

(3)

Följande juridiska eller fysiska personer vid bedrivandet av deras yrkesmässiga verksamhet: (a) Revisorer, externa revisorer och skatterådgivare. (b) Notarier och andra oberoende jurister, när de på en klients vägnar och för dennes räkning deltar i finansiella transaktioner eller fastighetstransaktioner eller bistår vid planering eller utförande av transaktioner för dennes räkning i samband med i) köp och försäljning av fastigheter eller företag, ii) förvaltning av en klients pengar, värdepapper eller andra tillgångar, iii) öppnande eller förvaltning av bank-, spar- eller värdepapperskonton, iv) säkerställande av kapital för att bilda, driva eller leda företag, v) bildande, drift eller ledning av truster, stiftelser, ömsesidiga bolag, bolag eller liknande strukturer. [Ändr. 48] (c) Tillhandahållare av tjänster till andra stiftelser eller bolag än i punkt a eller b. (d) Fastighetsmäklare, inbegripet hyresförmedlare , såvida de medverkar i finansiella transaktioner . [Ändr. 49] (e) Andra fysiska eller juridiska personer som handlar med varor eller tjänster , om betalt eller mottaget belopp är minst 7 500 EUR i kontanter, oavsett om transaktionen utförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband. [Ändr. 50] (f) Tillhandahållare av speltjänster. Med undantag av kasinon får medlemsstaterna besluta att helt eller delvis undanta vissa speltjänster, som avses i led 3 f i första stycket, från nationella bestämmelser som införlivar detta direktiv på grund av den låga risk som sådana speltjänster innebär, på grundval av riskbedömningar. Innan något sådant undantag görs ska medlemsstaten i fråga inhämta kommissionens godkännande. [Ändr. 153]

2.   Medlemsstaterna får besluta att fysiska och juridiska personer som endast tillfälligt eller i mycket begränsad omfattning bedriver finansiell verksamhet, där det föreligger liten risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism, inte ska omfattas av detta direktiv, om den juridiska eller fysiska personen uppfyller samtliga följande kriterier:

(a)	Den finansiella verksamheten är begränsad i absoluta termer.

(b)	Den finansiella verksamheten är begränsad när det gäller transaktioner.

(c)	Den finansiella verksamheten är inte huvudverksamheten.

(d)	Den finansiella verksamheten är en biverksamhet och direkt knuten till huvudverksamheten.

(e)	Huvudverksamheten är inte en verksamhet som avses i punkt 1, med undantag av den verksamhet som avses i punkt 1.3 e.

(f)	Den finansiella verksamheten avser endast huvudverksamhetens kunder och är inte allmänt tillgänglig för allmänheten.

Det första stycket ska inte tillämpas på juridiska eller fysiska personer som bedriver penningöverföring i den mening som avses i artikel 4.13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG (21).

3.   Vid tillämpningen av punkt 2 a ska medlemsstaterna kräva att den finansiella verksamhetens totala omsättning inte får överstiga ett tillräckligt lågt tröskelvärde. Detta tröskelvärde ska fastställas på nationell nivå och bero av typen av finansiell verksamhet.

4.   Vid tillämpningen av punkt 2 b ska medlemsstaterna tillämpa ett högsta tröskelvärde per kund och transaktion, oavsett om transaktionen genomförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband. Detta tröskelvärde ska fastställas på nationell nivå och bero av typen av finansiell verksamhet. Det ska vara tillräckligt lågt för att säkerställa att den berörda transaktionstypen är en opraktisk och ineffektiv metod för penningtvätt eller finansiering av terrorism och det får inte överstiga 1 000 EUR.

5.   Vid tillämpningen av punkt 2 c ska medlemsstaterna kräva att den finansiella verksamhetens omsättning inte överstiger 5 % av den berörda juridiska eller fysiska personens totala omsättning.

6.   När man vid tillämpningen av denna artikel bedömer risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska medlemsstaterna särskilt beakta finansiell verksamhet vars natur gör att den med särskilt stor sannolikhet torde användas eller missbrukas för penningtvätt eller för finansiering av terrorism.

7.   Vid varje beslut som fattas vid tillämpningen av denna artikel ska motiven till det anges. Medlemsstaterna ska föreskriva möjligheten att återkalla beslutet, om omständigheterna skulle förändras.

8.   Medlemsstaterna ska upprätta ett riskbaserat övervakningssystem eller vidta andra lämpliga åtgärder, för att se till att undantag som beviljas genom beslut enligt denna artikel inte missbrukas.

Artikel 3

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1)

”kreditinstitut”: kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (22), inbegripet filialer enligt artikel 4.1.17 i den förordningen till kreditinstitut inom unionen, oavsett om huvudkontoret är beläget inom unionen eller i ett tredjeland.

2)

”finansinstitut”: a) Företag som inte är kreditinstitut och vars huvudsakliga verksamhet består i att bedriva en eller flera av de verksamheter som är upptagna i punkterna 2–12 och 14–15 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (23), inbegripet valutaväxlingskontor (”bureaux de change”). b) Försäkringsföretag som är vederbörligen auktoriserade i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (24), om företaget bedriver verksamhet som omfattas av det direktivet. c) Värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (25). d) Företag för kollektiva investeringar som saluför sina andelar eller aktier. e) Försäkringsförmedlare enligt definitionen i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG (26), med undantag för förmedlare enligt artikel 2.7 i det direktivet när de förmedlar livförsäkringar eller andra investeringsrelaterade tjänster. f) Filialer till finansiella institut som avses i leden a–e som är belägna i unionen, oavsett om derashuvudkontor är beläget inom unionen eller i ett tredjeland.

3)	”egendom”: alla slags tillgångar, fysiska eller icke fysiska, fasta eller lösa, materiella eller immateriella, samt juridiska dokument eller instrument, även i elektronisk eller digital form, som styrker äganderätten till eller rättigheter knutna till sådana tillgångar.

4)

”brottsliga handlingar”: alla former av kriminell inblandning i följande grova brott: a) Handlingar enligt definitionerna i artiklarna 1–4 i rambeslut 2002/475/RIF, ändrat genom rambeslut 2008/919/RIF. b) Samtliga brott som avses i artikel 3.1 a i 1988 års FN-konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen. c) Handlingar som utförs av kriminella organisationer enligt definitionen i artikel 1 i rådets gemensamma åtgärd 98/733/RIF (27). d) Bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, åtminstone allvarliga fall, enligt definitionen i artiklarna 1.1 och 2 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (28). e) Korruption. f) Alla överträdelser brott , inbegripet skattebrott gällande direkta och indirekta skatter som är belagda med frihetsstraff eller annan frihetsberövande åtgärd med en lägsta straffsats på mer än ett år, eller i de medlemsstater som har en minimitröskel för brott i sitt rättssystem, alla brott som är belagda med frihetsstraff eller frihetsberövande åtgärd med en lägsta straffsats på mer än sex månader. [Ändr. 52]

4a)	”självreglerande organ”: ett organ som har befogenhet, erkänd i nationell rätt, att fastställa skyldigheter och bestämmelser för en viss yrkeskår eller en särskild ekonomisk verksamhet, som fysiska eller juridiska personer inom denna kår eller verksamhet måste följa. [Ändr. 53]

5)

”faktisk ägare”: alla fysiska personer som ytterst äger eller kontrollerar kunden och/eller den fysiska person för vars räkning en transaktion eller en aktivitet utförs. Den faktiska ägaren ska åtminstone avse följande: a) När det gäller juridiska personer: i) Fysiska personer som ytterst äger eller kontrollerar en juridisk enhet genom direkt eller indirekt ägande eller kontroll över en tillräcklig andel av aktierna eller rösträtter i denna, bland annat genom innehav av innehavaraktier, dock ej bolag noterade på en reglerad marknad som omfattas av informationsskyldighet enligt unionsrätten eller enligt motsvarande internationella normer. En andel fysisk persons aktieinnehav på 25 % + 1 aktie ska utgöra utgör under alla omständigheter ett bevis på ägande eller kontroll genom aktieinnehav när det gäller allt direkt och indirekt ägande. Ett aktieinnehav på 25 % + 1 aktie i kunden som innehas av en juridisk person, som står under en eller flera fysiska personers kontroll, eller av flera juridiska personer, som står under samma fysiska persons kontroll, ska utgöra en indikation på indirekt ägande. Begreppet kontroll ska bl.a. fastställas i enlighet med kriterierna i artikel 22.1–22.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU  (29) . Detta ska dock inte påverka medlemsstaternas rätt att besluta att en lägre andel kan vara ett bevis på ägande eller kontroll. ii) Vid tvivel på att de personer som avses i punkt led i är verkliga ägare , eller om ingen person som avses i led i kan identifieras efter det att alla nödvändiga åtgärder har vidtagits , de fysiska personer som på annat sätt utövar kontroll över en juridisk enhets ledning , vilket kan inbegripa personer i företagsledningen . iia) Om ingen fysisk person identifieras enligt led i eller ii, den eller de fysiska personer som innehar en ledande tjänstemannabefattning, varvid de ansvariga enheterna ska dokumentera de åtgärder som vidtas för att identifiera det verkliga ägandet enligt led i och ii, i syfte att bevisa att det är omöjligt att identifiera sådana personer. b) När det gäller juridiska enheter, exempelvis stiftelser, och juridiska konstruktioner, exempelvis stiftelser truster eller ömsesidiga bolag , som förvaltar och fördelar medel: i) De fysiska personer som utövar kontroll över minst 25 % av tillgångarna i en juridisk konstruktion eller enhet, och ii) om de framtida förmånstagarna redan har fastställts, de fysiska personer som är förmånstagare med avseende på minst 25 % av tillgångarna i en juridisk konstruktion eller juridisk enhet, eller iii) om de enskilda personer ännu inte har fastställts som är förmånstagare med avseende på den juridiska konstruktionen eller enheten, de personer för vilka den juridiska konstruktionen eller enheten främst har inrättats eller verkar; för stiftelsers trusters förmånstagare som särskiljs genom egenskaper eller klass ska ansvariga enheter inhämta nöjaktig information om förmånstagarna så att de kan fastställa dessas identitet när utbetalning ska ske eller när förmånstagarna avser att hävda förvärvade rättigheter. iiia) när det gäller truster, stiftarens, förvaltarens och beskyddarens (”protector”) (om tillämpligt) identitet, förmånstagarnas eller förmånstagarkategoriernas identitet, och identiteten för alla andra fysiska personer som ytterst utövar faktisk kontroll över trusten (inklusive genom en kontroll- eller ägandekedja). [Ändr. 54]

6)

”tjänsteleverantörer till stiftelser eller bolag”: alla fysiska eller juridiska personer som affärsmässigt tillhandahåller någon av följande tjänster till tredje part: a) Bildande av företag eller andra typer av juridiska personer. b) Arbete som styrelseledamot eller sekreterare på ett företag, partner i ett handelsbolag eller liknande ställning i andra juridiska personer, eller åtgärder för att någon annan ska kunna utöva en sådan funktion. c) Tillhandahållande av säte, kontorsadress, postadress eller administrativ adress och andra anknutna tjänster till aktiebolag, handelsbolag eller annan form av juridisk person eller konstruktion. d) Förvaltning av en klassisk stiftelse eller liknande juridisk konstruktion, eller åtgärder för att någon annan ska kunna utöva en sådan funktion. e) Funktion som nominell aktieägare för en annan person, som inte är ett företag noterat på en reglerad marknad som omfattas av informationsskyldighet enligt unionslagstiftningen eller enligt motsvarande internationella normer, eller åtgärder för att någon annan ska kunna utöva en sådan funktion.

7)

a) ”utländska personer i politiskt utsatt ställning”: fysiska personer som har harhaft viktiga offentliga funktioner i tredjeland. b) ”inhemska personer i politiskt utsatt ställning”: fysiska personer som har eller har haft viktiga offentliga funktioner i en medlemsstat medlemsstaten . [Ändr. 55] c) ”personer som har eller har haft viktiga funktioner i en internationell organisation”: direktörer, biträdande direktörer och styrelsemedlemmar eller motsvarande funktioner i en internationell organisation. d) ”Fysiska personer som har eller har haft viktiga offentliga funktioner” ska omfatta följande: i) Stats- eller regeringschefer, ministrar samt vice och biträdande ministrar. ii) Parlamentsledamöter eller ledamöter av liknande lagstiftande organ . [Ändr. 56] iii) Domare i högsta domstolen, författningsdomstolar eller andra rättsliga organ på hög nivå vars beslut inte kan överklagas, utom under exceptionella omständigheter. iv) Tjänstemän vid revisionsmyndigheter eller styrelseledamöter i centralbanker. v) Ambassadörer, chargés d'affaires samt höga officerare inom försvarsmakten. vi) Ledamöter i ledande ställning i statsägda företags förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan. [Ändr. 57] Ingen av kategorierna i punkterna i–vi får omfatta tjänstemän på mellannivå eller lägre tjänstemän. e) ”familjemedlemmar” ska omfatta följande: i) Make/maka. ii) Partner som likställs med make/maka. iii) Barn och deras makar eller partner. [Ändr. 58] iv) Föräldrar. [Ändr. 59] f) ”kända medarbetare”: ska omfatta i) alla fysiska personer som veterligen är faktiska ägare av juridiska enheter eller konstruktioner, eller som har annan nära affärsförbindelse med en person som avses i punkterna 7 a–d ovan, ii) alla fysiska personer som är enda faktiska ägare av juridiska enheter eller konstruktioner som veterligen i praktiken har inrättats till förmån för den person som avses i punkterna 7 a–d ovan. [Ändr. 60]

8)	”företagsledning”: en tjänsteman eller anställd som har tillräckliga kunskaper om institutets riskexponering mot penningtvätt och finansiering av terrorism och som har tillräckliga befogenheter för beslut som påverkar dess riskexponering, men som inte måste vara styrelseledamot.

9)	”affärsförbindelse”: en affärsmässig, yrkesmässig eller handelsmässig förbindelse, som är förbunden med de ansvariga enheternas yrkesmässiga verksamhet och som när förbindelsen etableras förväntas ha en viss varaktighet.

10)

”speltjänster”: alla tjänster som innebär att penningvärden satsas på hasardspel, inbegripet spel med inslag av skicklighet exempelvis lotterier, kasinospel, pokerspel och vadhållning som tillhandahålls på en fysisk plats eller annars på distans, på elektronisk eller annan teknisk väg för att underlätta kommunikation, och på enskild begäran av en tjänstemottagare.

10a)	”vadhållningstransaktion”: en transaktion som innefattar samtliga stadier i den kommersiella förbindelsen mellan å ena sidan speltjänsteleverantören och å andra sidan kunden och den person som är registrerad som vadhållare och mottagare av eventuell vinst. [Ändr. 61]

11)	”grupp (koncern)”: enligt betydelsen i artikel 2.12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG (30).

11a)

”indirekta affärsförbindelser eller transaktioner”: ingående av ett kontrakt eller genomförande av en transaktion, utan samtidig fysisk närvaro av leverantören eller förmedlaren och kunden, genom användning enkom av internet, telefonförsäljning eller andra elektroniska kommunikationsmedel, eller en kombination av dessa, fram till och med den tidpunkt då kontraktet ingås eller transaktionen genomförs. [Ändr. 62]

Artikel 4

1.   Medlemsstaterna ska , i enlighet med den riskbaserade metoden, se till att bestämmelserna i detta direktiv helt eller delvis utvidgas till att omfatta andra yrken och företagskategorier än ansvariga enheter enligt artikel 2.1 och som bedriver verksamhet som med särskilt stor sannolikhet används för penningtvätt eller för finansiering av terrorism. [Ändr. 63]

2.   Om en medlemsstat beslutar att utvidga direktivets bestämmelser till att omfatta andra yrken och företagskategorier än de som avses i artikel 2.1, ska den meddela kommissionen detta.

Artikel 5

För förebyggande av penningtvätt och finansiering av terrorism får medlemsstaterna införa eller behålla strängare regler på det område som omfattas av detta direktiv , under förutsättning att dessa regler till fullo överensstämmer med unionsrätten, särskilt när det gäller unionens uppgiftsskyddslagstiftning och skyddet av de grundläggande rättigheterna i enlighet med stadgan . Sådana regler ska inte i onödan förhindra konsumenter från att få tillgång till finansiella tjänster och ska inte utgöra ett hinder för den inre marknaden. [Ändr. 64]

AVSNITT 2

RISKBEDÖMNING

Artikel 6

1.    Kommissionen ska genomföra en bedömning av riskerna för att penningtvätt och finansiering av terrorism påverkar den inre marknaden, med särskild inriktning på gränsöverskridande verksamhet. För att kunna göra en sådan bedömning ska kommissionen samråda med medlemsstaterna, de europeiska tillsynsmyndigheterna ska lämna ett gemensamt yttrande om riskerna för att penningtvätt och finansiering av terrorism påverkar den inre marknaden ), Europeiska datatillsynsmannen, artikel 29-gruppen, Europol och vid behov andra berörda myndigheter .

Den riskbedömning som avses i punkt 1 ska omfatta åtminstone följande:

a)	Penningtvättens totala utbredning och de delar av den inre marknaden som är utsatta för större risk.

b)	De risker som är förknippade med varje relevant sektor, särskilt de icke-finansiella sektorerna och spelsektorn.

c)	De metoder som brottslingar oftast använder för att tvätta vinster från olaglig verksamhet.

d)	Rekommendationerna till de behöriga myndigheterna om det effektivaste sättet att utnyttja resurserna.

e)	Den roll eurosedlarna spelar för brottslig verksamhet och penningtvätt.

Riskbedömningen ska även innehålla förslag till minimistandarder för de riskbedömningar som ska genomföras av de nationella behöriga myndigheterna. Dessa minimistandarder ska utvecklas i samarbete med medlemsstaterna och involvera branschen och andra relevanta aktörer genom offentliga samråd och möten med intressenterna, beroende på vad som är lämpligast.

Kommissionen ska utfärda Yttrandet riskbedömningen senast den … (*1) och ska uppdatera den vartannat år eller oftare om så är lämpligt .

2.   Kommissionen ska göra yttrandet tillgängligt riskbedömningen tillgänglig för att hjälpa medlemsstater och ansvariga enheter med att kartlägga, hantera och minska riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism och så att andra aktörer, inklusive nationella lagstiftare, Europaparlamentet, de europeiska tillsynsmyndigheterna, Europol och kommittén för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter, bättre kan förstå riskerna . En sammanfattning av bedömningen ska vara offentligt tillgänglig. Denna sammanfattning ska inte innehålla sekretessbelagda uppgifter.

2a.     Kommissionen ska lämna en årlig rapport till Europaparlamentet och rådet om resultaten av de regelbundna riskbedömningarna och om de åtgärder som vidtagits på grundval av dessa resultat. [Ändr. 65]

Artikel 6a

1.     Utan att det påverkar de överträdelseförfaranden som fastställs i EUF-fördraget, ska kommissionen se till att den nationella lagstiftning som medlemsstaterna på grundval av detta direktiv antar för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism genomförs på ett effektivt sätt och i överensstämmelse med den europeiska ramen.

2.     Vid tillämpningen av punkt 1 ska kommissionen i lämpliga fall biträdas av de europeiska tillsynsmyndigheterna, Europol, kommittén för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter och varje annan behörig europeisk myndighet.

3.     De utvärderingar av nationell rätt som antagits för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism som föreskrivs i punkt 1 ska inte påverka de utvärderingar som genomförs av arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) eller Moneyval. [Ändr. 66]

Artikel 7

1.   Alla medlemsstater ska vidta lämpliga åtgärder för att kartlägga, bedöma, förstå och minska riskerna för att de berörs av penningtvätt och finansiering av terrorism , liksom farhågor kopplade till skyddet av personuppgifter, samt uppdatera denna bedömning.

2.   Alla medlemsstater ska utse en myndighet som samordnar de nationella åtgärderna mot de risker som avses i punkt 1. Myndigheten Myndighetens namn ska meddelas kommissionen, de europeiska tillsynsmyndigheterna , Europol och övriga medlemsstater.

3.   Vid sin bedömning enligt punkt 1 får medlemsstater ska medlemsstaterna använda yttrandet enligt den riskbedömning som avses i artikel 6.1.

4.   Alla medlemsstater ska göra den bedömning som avses i punkt 1 och

a)	använda bedömningen till att förbättra sina åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt genom att fastställa områden där ansvariga företag enheter ska tillämpa skärpta regler, i tillämpliga fall med angivande av vilka åtgärder som ska vidtas,

aa)	där så är lämpligt identifiera sektorer eller områden med försumbar, mindre eller större risk för penningtvätt och finansiering av terrorism,

b)	använda bedömningen vid fördelning och prioritering av resurser för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism,

ba)	använda bedömningen eller bedömningarna för att se till att lämpliga regler utarbetas för varje sektor eller område, i enlighet med risken för penningtvätt,

c)	tillhandahålla lämplig information vid lämplig tidpunkt till ansvariga enheter för deras att de ska kunna genomföra egna riskbedömningar av penningtvätt och finansiering av terrorism.

5.   Medlemsstaterna ska på begäran tillhandahålla resultaten av sina riskbedömningar till övriga medlemsstater, kommissionen och de europeiska tillsynsmyndigheterna. En sammanfattning av bedömningen ska offentliggöras. Denna sammanfattning får inte innehålla säkerhetsklassade uppgifter. [Ändr. 67]

Artikel 8

1.   Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter vidtar lämpliga åtgärder för att kartlägga och bedöma sina risker när det gäller penningtvätt och finansiering av terrorism, med beaktande av riskfaktorer, inbegripet kunder, länder eller geografiska områden, produkter, tjänster, transaktioner eller distributionskanaler. Dessa åtgärder ska stå i proportion till de ansvariga enheternas typ och storlek.

2.   Bedömningarna enligt punkt 1 ska dokumenteras, uppdateras och på begäran tillhandahållas till behöriga myndigheter och självreglerande organ. [Ändr. 68]

3.   Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter har politik, kontroller och förfaranden för att minska och effektivt hantera de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som belagts på unionsnivå, på medlemsstatsnivå och på inom ansvariga enheter. Politik, kontroller och förfaranden bör stå i proportion till de ansvariga enheternas typ och storlek och till risken för penningtvätt och finansiering av terrorism, och bör iaktta uppgiftsskyddsbestämmelserna . [Ändr. 69]

4.   Politik och förfaranden enligt punkt 3 ska omfatta åtminstone följande:

a)

Utveckling av intern politik, förfaranden och kontroller, inbegripet rutiner för modellriskhantering, kundkontroll, rapportering, registrering, internkontroll, efterlevnadskontroll (inbegripet utnämning av en efterlevnadsansvarig på ledningsnivå om det motiveras av verksamhetens storlek och natur) samt undersökning av personal. De ansvariga enheterna får inte med stöd av dessa åtgärder begära att kunderna tillhandahåller fler personuppgifter än nödvändigt. [Ändr. 70]

b)	En oberoende granskningsfunktion för att granska den interna politiken, förfarandena och kontrollerna enligt led a, om detta är lämpligt med hänsyn till företagets storlek och verksamhet.

5.   Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inhämtar sin lednings godkännande av den politik och de förfaranden som de inför, och ska i förekommande fall övervaka och skärpa vidtagna åtgärder.

Artikel 8a

1.     För att kunna utarbeta en gemensam strategi och en gemensam politik mot icke samarbetsvilliga jurisdiktioner med brister i arbetet med att bekämpa penningtvätt ska medlemsstaterna periodvis godkänna och anta den förteckning över länder som ges ut av FATF.

2.     Kommissionen ska samordna det förberedande arbetet på unionsnivå med identifiering av tredjeländer med allvarliga strategiska brister i sina system mot penningtvätt som utgör betydande risker för unionens finansiella system, med beaktande av de kriterier som avses i punkt 3 i bilaga III.

3.     Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter för att utarbeta en förteckning över länder enligt definitionen i punkt 2.

4.     Kommissionen ska regelbundet övervaka utvecklingen av förhållandena i de länder som avses i punkt 2 i denna artikel på grundval av de kriterier som fastställs punkt 3 i bilaga III och ska, där så är lämpligt, granska den förteckning som avses i punkt 3 i den här artikeln. [Ändr. 71]

KAPITEL II

KUNDKÄNNEDOM

AVSNITT 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 9

Medlemsstaterna ska förbjuda sina kreditinstitut och finansinstitut att föra anonyma konton eller utfärda och anonyma motböcker eller att utfärda anonyma betalkort som inte uppfyller villkoren i artikel 10a . Medlemsstaterna ska alltid kräva att ägarna och förmånstagarna till befintliga anonyma konton, eller anonyma motböcker eller anonyma betalkort kundkontrolleras snarast och under alla förhållanden innan kontona eller motböckerna nyttjas. [Ändr. 72]

Artikel 10

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter tillämpar kravet på kundkännedom i följande fall:

a)	När en affärsförbindelse ingås.

b)	Vid enstaka transaktioner om minst 15 000 EUR, oavsett om transaktionen utförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband.

c)	För fysiska eller juridiska personer som handlar med varor: vid enstaka transaktioner om minst 7 500 EUR i kontanter, oavsett om transaktionen genomförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband.

d)	För tillhandahållare av speltjänster kasinon : vid enstaka transaktioner om minst 2 000 EUR i kontanter, oavsett om transaktionen genomförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband.

da)	För onlinespeltjänster: vid ingåendet av affärsförbindelsen.

db)	För övriga tillhandahållare av speltjänster: vid utbetalning av en vinst på minst 2 000 EUR. [Ändr. 73]

e)	Om det finns misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism, oavsett eventuella undantag, befrielser eller tröskelbelopp.

f)	Om det råder osäkerhet om hur tillförlitliga eller tillräckliga tidigare erhållna kundidentifieringsuppgifter är.

fa)	När ett bolag bildas. [Ändr. 74]

Artikel 10a

1.     Medlemsstaterna får, på grund av en bevisat låg risk, tillåta undantag från kundkontroll för ansvariga enheter med avseende på elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG  (31) , om följande villkor är uppfyllda:

a)	Betalningsinstrumentet kan inte återuppladdas.

b)	Det högsta belopp som lagras elektroniskt överstiger inte 250 EUR. Medlemsstaterna får höja denna gräns till 500 EUR för betalningsinstrument som endast kan användas i den berörda medlemsstaten.

c)	Betalningsinstrumentet används uteslutande för inköp av varor eller tjänster.

d)	Betalningsinstrumentet kan inte finansieras med elektroniska pengar.

e)	Kontantinlösen och kontantuttag är förbjudna om inte innehavaren identifieras och dennes identitet styrks, och tillräckliga och lämpliga principer och förfaranden rörande kontantinlösen och kontantuttag samt registerhållningskrav tillämpas.

2.     Medlemsstaterna ska se till att kraven på kundkontroll alltid tillämpas före inlösen av elektroniska pengar till ett penningvärde som överstiger 250 EUR.

3.     Denna artikel ska inte hindra medlemsstaterna från att tillåta ansvariga enheter att tillämpa åtgärder för förenklad kundkontroll i fråga om elektroniska pengar i enlighet med artikel 13 i detta direktiv om villkoren i denna artikel inte är uppfyllda. [Ändr. 75]

Artikel 11

1.   Kundkontroll ska innebära följande:

a)	Identifiering av kunden och styrkande av dennes identitet utifrån handlingar, uppgifter eller information som erhållits från en tillförlitlig och oberoende källa.

b)

Utöver identifiering av den faktiska ägaren och enligt uppgifterna i det register som avses i artikel 29, vidtagande av rimliga åtgärder för styrkande av dennes identitet, så att det institut eller den person som omfattas av detta direktiv har tillfredsställande vetskap om vem den faktiska ägaren är, inbegripet rimliga vidtagande av alla nödvändiga åtgärder för att förstå kundens ägar- och kontrollstruktur i fallet juridiska personer, truster, stiftelser, ömsesidiga bolag, holdingbolag och alla övriga liknande existerande eller framtida juridiska konstruktioner , genom bedömning och i förekommande fall inhämtande av information om affärsförbindelsens syfte och avsedda form .

c)	Bedömning och i förekommande fall inhämtande av information om affärsförbindelsens syfte och avsedda form.

d)

Fortlöpande övervakning av affärsförbindelsen, inbegripet granskning av transaktioner under förbindelsens hela existens för att säkerställa att de transaktioner som utförs motsvarar institutets eller personens kundkännedom, affärs- och riskprofilen, vid behov även medlens ursprung och säkerställande av att handlingarna, uppgifterna eller informationen uppdateras. [Ändr. 76]

1a.     När de utför åtgärderna i punkt 1 a och b ska de ansvariga enheterna också vara skyldiga att bekräfta att en person som påstår sig handla å kundens vägnar verkligen är bemyndigad att göra detta och de ska vara skyldiga att identifiera denna person och styrka dennes identitet. [Ändr. 77]

2.   Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter uppfyller alla kraven på kundkännedom enligt punkt 1, men de får själva reglera sådana åtgärders omfattning utifrån en risk- och känslighetsanalys.

3.   Vid bedömningen av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism ska medlemsstaterna kräva att ansvariga enheter åtminstone beaktar de variabler som anges i bilaga I.

4.   Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter för de behöriga myndigheterna eller självreglerande organen kan visa att åtgärderna är lämpliga med hänsyn till de konstaterade riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism.

5.   För livförsäkringsverksamhet eller annan investeringsrelaterad försäkringsverksamhet ska medlemsstaterna se till att finansinstitut, utöver den föreskrivna kundkontrollen av kunden och den faktiska ägaren, ska vidta följande kundkontroll av livförsäkringars och andra investeringsrelaterade försäkringars förmånstagare så snart som dessa har identifierats eller särskiljts:

a)	För förmånstagare som identifieras som specifika och namngivna fysiska eller juridiska personer eller konstruktioner: fastställande av personens namn.

b)	För förmånstagare som särskiljs genom egenskaper eller klass eller på annat sätt: inhämtande av tillräcklig information om dessa förmånstagare, så att finansinstitutet kan avgöra förmånstagarens identitet vid utbetalningstillfället.

I bägge fallen enligt led a och b i första stycket ska kontrollen av förmånstagarnas identitet ske vid utbetalningstillfället. Vid hel eller delvis överlåtelse av livförsäkring eller annan investeringsrelaterad försäkring till tredje part, ska finansinstitut med kunskap om överlåtelsen fastställa den faktiska ägarens identitet, när försäkringens värde övergår till den fysiska eller juridiska personen eller konstruktionen.

Artikel 12

1.   Medlemsstaterna ska kräva att styrkandet av kundens och den faktiska ägarens identitet sker innan en affärsförbindelse ingås eller en transaktion utförs.

2.   Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna tillåta att styrkandet av kundens och den faktiska ägarens identitet slutförs när affärsförbindelsen ingås eller när transaktionen genomförs för enheter som omfattas av skyldigheterna enligt artikel 2.1 och, i alla händelser, innan eventuella vinster betalas ut , om detta är nödvändigt för att inte störa den normala affärsverksamheten och om risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism är liten. I sådana situationer ska dessa förfaranden slutföras snarast möjligt efter den inledande kontakten. [Ändr. 78]

3.   Genom avvikelse från punkterna 1 och 2 får medlemsstaterna tillåta att ett bankkonto öppnas, om det finns tillräckliga garantier för att transaktioner inte kan utföras av kunden eller för kundens räkning innan kraven i punkterna 1 och 2 helt har uppfyllts.

4.   Om institutet eller den berörda personen inte kan uppfylla kraven i artikel 11.1 a, b och c, ska medlemsstaterna kräva att vederbörande inte får utföra en transaktion via bankkonto, ingå en affärsförbindelse eller utföra transaktionen, och ska överväga att avbryta affärsförbindelsen och om denna kund rapportera en misstänkt transaktion till FIU i enlighet med artikel 32.

Medlemsstaterna ska undantagsvis inte tillämpa det föregående stycket på notarier, andra oberoende jurister, revisorer och skatterådgivare när dessa utreder sin kunds rättsliga ställning, försvarar eller företräder denne i eller rörande rättsliga förfaranden, inbegripet rådgivning om att inleda eller undvika förfaranden.

5.   Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inte bara tillämpar kravet på kundkännedom på alla nya kunder utan även på befintliga kunder, om det efter en risk- och känslighetsanalys anses lämpligt, bland annat när en kunds relevanta omständigheter förändras.

AVSNITT 2

FÖRENKLAD KUNDKONTROLL

Artikel 13

1.   Om en medlemsstat eller en ansvarig enhet konstaterar att riskerna är lägre på vissa områden, får medlemsstaten tillåta att ansvariga organ tillämpar förenklad kundkontroll.

2.   Innan de tillämpar förenklad kundkontroll, ska ansvariga enheter förvissa sig om att kundrelationen eller transaktionen har lägre risk.

3.   Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter övervakar transaktionen transaktionerna eller affärsförbindelsen affärsförbindelserna så noga att de upptäcker ovanliga eller misstänkta transaktioner. [Ändr. 79]

Artikel 14

Vid bedömningen av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism för olika typer av kunder, länder eller geografiska områden och särskilda produkter, tjänster, transaktioner eller distributionskanaler, ska medlemsstater och ansvariga enheter åtminstone beakta de faktorer i förbindelse med kund och produkt, tjänst, transaktion eller distributionskanal som utgör potentiella lågriskfaktorer enligt bilaga II. [Ändr. 80]

Artikel 15

För behöriga myndigheter och ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.1 och 2.1.2 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna senast den … (*2) utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010 om de riskfaktorer som ska beaktas och/eller åtgärder som ska vidtas i situationer där förenklad kundkontroll är lämplig. Särskild hänsyn bör tas till företagets storlek och verksamhet, och där så är lämpligt och rimligt bör särskilda åtgärder fastställas. [Ändr. 81]

AVSNITT 3

SKÄRPT KUNDKONTROLL

Artikel 16

1.   I de fall som anges i artiklarna 17–23 i direktivet och i andra fall av större risker som medlemsstaterna eller ansvariga enheter konstaterat, ska medlemsstaterna kräva att de ansvariga organen tillämpar skärpt kundkontroll för att hantera och minska sådana risker på lämpligt sätt.

2.   Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter i möjligaste mån granskar bakgrunden till och syftet med alla komplexa, ovanligt stora transaktioner, och alla ovanliga transaktionsmönster som inte förefaller ha något ekonomiskt eller lagligt syfte , eller som utgör skattebrott i den mening som avses i artikel 3.4 f . De ska särskilt skärpa övervakningen av affärsförbindelsen för att avgöra om dessa transaktioner eller aktiviteter framstår som ovanliga eller misstänkta. Om en ansvarig enhet fastställer förekomsten av en sådan ovanlig eller misstänkt transaktion eller verksamhet ska den utan dröjsmål informera finansunderrättelseenheterna i samtliga medlemsstater som kan vara berörda. [Ändr. 82]

3.   Vid bedömningen av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism ska medlemsstater och ansvariga enheter åtminstone beakta de faktorer i förbindelse med kund och produkt, tjänst, transaktion eller distributionskanal som utgör potentiellt riskfyllda situationer enligt bilaga III. [Ändr. 83]

4.   För behöriga myndigheter och ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.1 och 2.1.2 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna senast den … (*3) utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010 om de riskfaktorer som ska beaktas och/eller åtgärder som ska vidtas i situationer där skärpt kundkontroll måste tillämpas. [Ändr. 84]

Artikel 17

När det gäller gränsöverskridande korrespondentbankförbindelser med motpartsinstitut i tredjeland ska medlemsstater, utöver kundkontrollen enligt artikel 11, kräva att deras kreditinstitut

a)	samlar in så mycket information om ett motpartsinstitut att de har full insikt i dettas affärsverksamhet och utifrån offentligt tillgänglig information kan bedöma dess anseende och övervakningens kvalitet,

b)	gör en bedömning av institutets kontroller för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism,

c)	inhämtar godkännande från sin ledning, innan de ingår nya korrespondentbankförbindelser,

d)	dokumenterar varje instituts respektive ansvar,

e)	för ”payable-through”-konton försäkrar sig om att motpartsinstitutet har kontrollerat kundidentiteten och löpande kontrollerar de kunder som har direkt tillgång till korrespondentens räkenskaper och att det på begäran kan tillhandahålla relevanta kundkontrolluppgifter till korrespondentinstitutet.

Artikel 18

När det gäller transaktioner eller affärsförbindelser med utländska personer i politiskt utsatt ställning, ska medlemsstaterna utöver kundkontrollåtgärderna enligt artikel 11 kräva att ansvariga enheter

a)	har de riskbaserade förfaranden som krävs för att kunna avgöra om kunden eller kundens verklige förmånstagare är denna person,

b)	inhämtar sin lednings godkännande av att affärsförbindelser med sådana kunder ingås eller fortlöper,

c)	vidtar lämpliga åtgärder för att fastställa varifrån förmögenheten och medlen härstammar som förknippas med affärsförbindelsen eller transaktionen,

d)	bedriver löpande skärpt övervakning av affärsförbindelsen.

Artikel 19

När det gäller transaktioner eller affärsförbindelser med inhemska personer i politiskt utsatt ställning eller personer som har eller har haft en framträdande funktion i en internationell organisation, ska medlemsstaterna utöver kundkontrollåtgärderna enligt artikel 11 kräva att ansvariga enheter

a)	har riskbaserade förfaranden som krävs för att kunna avgöra om kunden eller kundens verklige förmånstagare är denna person,

b)	vid affärsförbindelser med sådana personer tillämpar de åtgärder som avses i artikel 18 b, c och d, om högre risk föreligger.

Artikel 19a

Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna och internationella organisationer utarbeta en förteckning över inhemska personer i politiskt utsatt ställning och personer, bosatta i en medlemsstat, som har eller har haft en ledande roll i en internationell organisation. Behöriga myndigheter och ansvariga enheter ska ha tillgång till förteckningen.

Kommissionen ska underrätta de berörda personerna om att de har tagits upp på eller strukits från förteckningen.

Kraven i denna artikel ska inte undanta ansvariga enheter från deras skyldighet att genomföra kundkontroll, och ansvariga enheter ska inte uteslutande förlita sig på denna information i tron att den är tillräcklig för att uppfylla dessa skyldigheter.

Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra handel med uppgifter kommersiella ändamål beträffande utländska personer i politiskt utsatt ställning, inhemska personer i politiskt utsatt ställning eller personer som har eller har haft en ledande roll i en internationell organisation. [Ändr. 85]

Artikel 20

Ansvariga enheter ska vidta rimliga åtgärder i enlighet med den riskbaserade metoden för att avgöra om livförsäkringars eller andra investeringsrelaterade försäkringars förmånstagare och/eller vid behov förmånstagarens verklige huvudman är personer i politiskt utsatt ställning. Sådana åtgärder ska vidtas senast då försäkringen helt eller delvis utbetalas eller överlåts. Om högre risker konstaterats, ska medlemsstaterna utöver normala kundkontrollåtgärder kräva att ansvariga enheter [Ändr. 86]

a)	informerar sin ledning, innan försäkringsbeloppet utbetalas,

b)	skärper kontrollen av hela affärsförbindelsen med försäkringstagaren.

Artikel 21

Åtgärderna enligt artiklarna 18, 19 och 20 , men inte de åtgärder som avses i artikel 19a, ska också tillämpas på familjemedlemmar och kända personer som, enligt framlagd bevisning, är medarbetare till sådana utländska eller inhemska personer i politiskt utsatt ställning. [Ändr. 87]

Artikel 22

Om en person som avses i artiklarna 18, 19, och 20 inte längre är en utländsk person i politiskt utsatt ställning, en inhemsk person i politiskt utsatt ställning eller en ledande roll i en internationell organisation, ska ansvariga enheter göra en bedömning av om personen fortfarande utgör en risk och tillämpa motsvarande lämpliga riskkänslighetsåtgärder, tills personen inte längre anses utgöra någon risk. Denna period får inte understiga 18 12 månader. [Ändr. 88]

Artikel 23

1.   Medlemsstaterna ska förbjuda kreditinstitut att ingå eller upprätthålla korrespondentbankförbindelser med brevlådebanker och ska kräva att kreditinstituten vidtar lämpliga åtgärder för att se till att de inte ingår eller fortsätter att upprätthålla korrespondentbankförbindelser med banker som veterligen tillåter att dess konton används av brevlådebanker.

2.   Vid tillämpningen av punkt 1 ska med ”brevlådebank” menas ett kreditinstitut, eller ett institut med liknande verksamhet, som är registrerat i en jurisdiktion där det saknar en meningsfull fysisk närvaro och ledning och inte är anknutet till en reglerad finansgrupp (koncern).

AVSNITT 4

UTFÖRANDE GENOM TREDJE PART

Artikel 24

Medlemsstaterna får tillåta ansvariga enheter att anlita tredje part för att uppfylla de krav som föreskrivs i artikel 11.1 a, b och c. Det slutliga ansvaret för att uppfylla dessa krav ska dock ligga hos den ansvariga enhet som anlitar denna tredje part. Dessutom ska medlemsstaterna se till att alla sådana tredje parter också hålls ansvariga för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv. [Ändr. 89]

Artikel 25

1.   Vid tillämpningen av detta avsnitt ska ”tredje part” avse

a)	ansvariga enheter som är förtecknade i artikel 2 eller

b)	andra institut och personer i medlemsstaterna eller tredjeland som tillämpar kundkännedomskrav och registerhållningskrav som är likvärdiga med kraven i detta direktiv, och vars iakttagande av direktivet övervakas i enlighet med kapitel VI avsnitt 2.

2.   Medlemsstaterna Kommissionen ska beakta tillgänglig information om geografisk risknivå, när de den avgör om ett tredjeland uppfyller villkoren enligt punkt 1 och ska underrätta varandra och även kommissionen medlemsstaterna, de ansvariga enheterna , de europeiska tillsynsmyndigheterna i den mån det är relevant för tillämpningen av detta direktiv och i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010, om de den finner att ett tredjeland uppfyller dessa villkor.

2a.     Kommissionen ska tillhandahålla en förteckning över jurisdiktioner i vilka det vidtas åtgärder för bekämpning av penningtvätt som är likvärdiga med bestämmelserna i detta direktiv och med andra unionsregler och -förordningar på området.

2b.     Den förteckning som avses i punkt 2a ska regelbundet utvärderas och uppdateras i enlighet med den information som erhålls från medlemsstaterna i enlighet med punkt 2. [Ändr. 90]

Artikel 26

1.   Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter från anlitad tredje part erhåller nödvändiga uppgifter om kraven enligt artikel 11.1 a, b och c.

2.   Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter som kunden hänvisas till vidtar lämpliga åtgärder för att se till att relevanta kopior av identitets- och kontrolluppgifter och andra relevanta handlingar om kundens eller den faktiska ägarens identitet på begäran omedelbart överlämnas av tredje part.

Artikel 27

1.   Medlemsstaterna ska se till att hemmedlemsstatens behöriga myndighet (för koncernpolitik och koncernkontroller) samt värdmedlemsstatens behöriga myndighet (för filialer och dotterbolag) kan finna att en ansvarig enhet tillämpar åtgärderna enligt artiklarna 25.1 och 26 genom sitt koncernprogram, om följande villkor är uppfyllda:

a)	En ansvarig enhet förlitar sig på de uppgifter som lämnats av en tredje part som ingår i samma koncern.

b)	Koncernen tillämpar kraven på kundkännedom, registerhållning och program mot penningtvätt och finansiering av terrorism i enlighet med direktivet eller likvärdiga bestämmelser.

c)	Det effektiva genomförandet av kraven enligt led b övervakas på koncernnivå av en behörig myndighet i hemmedlemsstaten i samarbete med de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaterna . [Ändr. 91]

1a.     De europeiska tillsynsmyndigheterna ska senast den …  (*4) utfärda riktlinjer för införandet av det tillsynssystem som de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ska tillämpa för koncerner, så att en konsekvent och effektiv koncerntillsyn kan garanteras. [Ändr. 92]

Artikel 28

Detta avsnitt ska inte tillämpas på utkontraktering eller agenturförhållanden, där den utkontrakterande tjänsteleverantören eller agenten enligt avtalet ska anses ingå i den ansvariga enheten.

KAPITEL III

UPPGIFTER OM FAKTISKT ÄGANDE

Artikel 29

1.   Medlemsstaterna ska se till att de bolag eller företag och andra juridiska enheter , inklusive truster eller enheter vars struktur eller funktion liknar den som gäller för truster, stiftelser, holdingbolag och alla andra befintliga eller framtida juridiska konstruktioner med liknande struktur eller funktion, som är etablerade eller registrerade på deras territorium eller som förvaltas enligt deras lagstiftning får, och har och till ett offentligt centralt register, handelsregister eller företagsregister på deras territorium översänder adekvata, korrekta, och aktuella och uppdaterade uppgifter om sig och om sina faktiska ägandeförhållanden vid etableringstillfället samt eventuella ändringar av ägarförhållandena .

1a.     Registret ska innehålla åtminstone den information som är nödvändig för att klart och tydligt identifiera företaget och dess faktiska ägare, nämligen enhetens namn, registreringsnummer, juridiska form och status, registreringsbevis, adressen för företagets säte (och adressen för företagets huvudkontor om det inte ligger på samma plats som företagets säte), grundläggande bestämmelser för verksamheten (t.ex. stiftelseurkund och bolagsordning), en förteckning över direktörerna (inklusive deras nationalitet och födelsedatum) samt information om aktieägare/faktisk ägare, såsom namn, födelsedatum, nationalitet eller registreringsland, kontaktuppgifter, antal aktier, typ av aktier (inklusive vilka rösträtter som är förbundna med dessa) liksom andel av aktieinnehavet eller hur stor andel av rösterna de kontrollerar, om detta är tillämpligt.

Kraven i denna artikel ska inte undanta ansvariga enheter från deras skyldighet att genomföra kundkontroll, och ansvariga enheter ska inte uteslutande förlita sig på denna information i tron att den är tillräcklig för att uppfylla dessa skyldigheter.

1b.     När det gäller truster eller andra typer av befintliga eller framtida juridiska enheter och konstruktioner med liknande struktur och funktion ska informationen innehålla uppgifter om trustens stiftares, förvaltares och beskyddares (”protector”) (om tillämpligt) identitet, förmånstagarnas eller förmånstagarkategoriernas identitet, och identiteten för alla andra fysiska personer som utövar faktisk kontroll över trusten. Medlemsstaterna ska se till att förvaltare lämnar uppgift om sin status till ansvariga enheter, om de som förvaltare har en affärsförbindelse eller utför tillfälliga transaktioner som överstiger den tröskel som fastställs i artikel 10 b, c och d. Den information som innehas bör omfatta födelsedatum och nationalitet för samtliga personer. Medlemsstaterna ska följa den riskbaserade metoden när de offentliggör stiftelseurkunden och stiftelseförordnandet och där så är tillämpligt ska de med iakttagande av skyddet av personuppgifter säkerställa att informationen lämnas till behöriga myndigheter, särskilt FIU, och ansvariga enheter.

2.   Medlemsstaterna ska se till att De uppgifter som avses i punkterna 1, 1a och 1b ska i god tid vara tillgängliga för behöriga myndigheter , särskilt FIU, och ansvariga enheter i alla medlemsstater i tid kan få tillgång till uppgifterna enligt punkt 1. Medlemsstaterna ska göra de register som avses i punkt 1 tillgängliga för allmänheten efter att först ha identifierat den person som önskar få ta del av uppgifterna via registrering online. Uppgifterna ska vara tillgängliga online för alla personer via ett öppet och säkert dataformat, i överensstämmelse med uppgiftsskyddsbestämmelserna, särskilt i fråga om effektivt skydd av den registrerades rätt att få ta del av personuppgifter och möjligheten att korrigera eller stryka felaktiga uppgifter. De avgifter som tas ut för att lämna ut uppgifterna får inte överstiga de administrativa kostnaderna för utlämnandet. Varje ändring av de redovisade uppgifterna ska anges tydligt i registret utan dröjsmål och under alla omständigheter senast inom 30 dagar.

De företagsregister som avses i punkt 1 i denna artikel ska vara sammankopplade via den europeiska plattformen, portalen och de valfria ingångar som inrättats av medlemsstaterna i enlighet med direktiv 2012/17/EU. Medlemsstaterna ska med stöd av kommissionen ansvara för att deras register är driftskompatibla inom systemet för sammankoppling av register via den europeiska plattformen.

2a.     Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna snabbt och på ett konstruktivt och effektivt sätt eftersträva samarbete med tredjeländer för att uppmuntra att likvärdiga centrala register med information om faktiskt ägande inrättas och att information av den typ som avses i punkterna 1 och 1a i denna artikel offentliggörs i deras länder.

Prioritet ska ges till tredjeländer som hyser ett betydande antal bolag eller juridiska enheter, inklusive truster, stiftelser, holdingbolag och alla andra organ som har en liknande struktur eller funktion och som har andelar som utgör en indikation på direkt ägande i enlighet med artikel 3.5 i bolag eller juridiska enheter som är etablerade i unionen.

2b.     Medlemsstaterna ska fastställa regler för effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för fysiska och juridiska personer som ska tillämpas på överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med denna artikel, och ska vidta alla åtgärder som behövs för att säkerställa att sanktionerna i fråga tillämpas. Vid tillämpningen av denna artikel ska medlemsstaterna inrätta effektiva åtgärder mot missbruk i syfte att förebygga missbruk baserat på innehavaraktier och teckningsoptioner för innehavaraktier.

2c.     Kommissionen ska senast den …  (*5) överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet och tillämpningen av kraven enligt denna artikel, vid behov tillsammans med ett lagstiftningsförslag. [Ändr. 93]

Artikel 30

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att förvaltare av klassiska stiftelser som regleras av deras lagstiftning ska få och ha adekvata, korrekta och aktuella uppgifter om stiftelsens faktiska ägandeförhållanden. I dessa uppgifter ska ingå stiftelsens stiftares, förvaltares och beskyddares (”protector”) identitet (om tillämpligt), förmånstagarnas eller förmånstagarkategoriernas identitet, och identiteten för alla andra fysiska personer som utövar faktisk kontroll över stiftelsen.

2.   Medlemsstaterna ska se till att förvaltare lämnar uppgift om sin status i förhållande till ansvariga enheter, om de som förvaltare har en affärsförbindelse eller utför tillfälliga transaktioner som överstiger tröskeln enligt artikel 10 b, c och d.

3.   Medlemsstaterna ska se till att behöriga myndigheter och ansvariga enheter i tid kan få tillgång till uppgifterna enligt punkt 1.

4.   Medlemsstaterna ska se till att åtgärder motsvarande punkterna 1, 2 och 3 tillämpas på andra typer av juridiska konstruktioner med stiftelseliknande struktur och funktion. [Ändr. 94]

KAPITEL IV

RAPPORTERINGSKRAV

AVSNITT 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 31

1.   Alla medlemsstater ska inrätta en finansunderrättelseenhet (nedan kallad FIU) för att förebygga, avslöja och utreda penningtvätt och finansiering av terrorism

1a.     De personer som avses i artikel 2.1.3 a, b och d ska informera FIU och/eller det lämpliga självreglerande organet för branschen i fråga, i enlighet med artikel 33.1, om de misstänker eller har välgrundad anledning att misstänka att deras tjänster missbrukas för brottsliga syften. [Ändr. 95]

2.   Medlemsstaterna ska skriftligen underrätta kommissionen om namn på och adress till de myndigheter som utsetts till FIU.

3.   FIU ska inrättas som en operativt oberoende och självständig central nationell enhet. Den ska ansvara för att ta emot (och i tillåten utsträckning begära), och analysera och till behöriga myndigheter sprida uppgifter om möjlig penningtvätt eller analysera misstänkta transaktioner som rapporterats och annan information som är relevant för eventuell penningtvätt, associerade förbrott samt eller möjlig finansiering av terrorism . FIU ska ansvara för att till alla behöriga myndigheter sprida resultaten av sina analyser , när dessa utgör skäl för att misstänka penningtvätt, associerade förbrott , eller om så krävs enligt nationell lagstiftning finansiering av terrorism . Den ska kunna erhålla relevant ytterligare information från ansvariga enheter för dessa syften. FIU ska ges tillräckliga finansiella, tekniska och personella resurser för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Medlemsstaterna ska se till att FIU är fri från otillbörlig påverkan. [Ändr. 96]

4.   Medlemsstaterna ska se till att FIU i tid har direkt eller indirekt tillgång till de finansiella och administrativa uppgifter samt brottsbekämpningsuppgifter som den behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Om brottsbekämpande myndigheter i medlemsstaten begär uppgifter, ska FIU dessutom lämna svar, om det inte finns sakliga skäl att anta att utlämnande av sådan information skulle inverka negativt på pågående undersökningar eller analyser, eller om uppgiftslämnandet i undantagsfall skulle vara klart oproportionerligt mot en fysisk eller juridisk persons legitima intressen eller också irrelevant för det ändamål för vilket det har begärts. Om FIU mottar en sådan begäran bör beslutet att göra en analys och/eller lämna ut information till den begärande brottsbekämpande myndigheten fattas inom FIU. Medlemsstaterna ska kräva att brottsbekämpande myndigheter lämnar återkoppling till FIU om användningen av de uppgifter som lämnats. [Ändr. 97]

5.   Medlemsstaterna ska se till att FIU har befogenheter att direkt eller indirekt vidta brådskande åtgärder, om man misstänker att en transaktion är kopplad till penningtvätt eller finansiering av terrorism, och uppskjuta eller vägra samtycka till att en transaktion börjar utföras för att kunna analysera den och styrka misstankar.

6.   FIU:s analys ska bestå av en operativ analys som är inriktad på enskilda fall och särskilda mål respektive en strategisk analys av trender och mönster i penningtvätt och finansiering av terrorism.

Artikel 32

1.   Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter, i tillämpliga fall dessas styrelseledamöter och anställda, samarbetar fullt ut på följande sätt:

a)

Genom att utan dröjsmål självmant underrätta FIU, i de fall institutet eller personen som direktivet omfattar misstänker eller har rimliga skäl att misstänka att medel utgör vinning av brott eller har koppling till terrorism, och genom att skyndsamt besvara FIU:s begäran om ytterligare uppgifter i sådana fall.

b)	Genom att på FIU:s begäran ge den all nödvändig information enligt de förfaranden som inrättats genom tillämplig lagstiftning.

2.   Informationen enligt punkt 1 ska lämnas vidare till FIU i den medlemsstat där det uppgiftslämnande institutet eller den uppgiftslämnande personen finns och till FIU i den medlemsstat där den ansvariga enheten är etablerad . Den eller de personer som utsetts enligt artikel 8.4 ska vidarebefordra informationen. [Ändr. 98]

Artikel 33

1.   När det gäller de personer som avses i artikel 2.1.3 a, b och, d och e , och de yrken och företagskategorier som avses i artikel 4, får medlemsstaterna genom undantag från artikel 32.1 utse ett lämpligt självreglerande branschorgan till den myndighet som ska ta emot informationen enligt artikel 32.1.

Under alla omständigheter ska medlemsstaterna tillhandahålla medel för att se till att tystnadsplikten, konfidentialitet och den personliga integriteten skyddas. [Ändr. 99]

Utan påverkan på tillämpningen av punkt 2 ska det utsedda självreglerande organet enligt punkt 1 skyndsamt och i obearbetat skick överlämna uppgifterna till FIU.

2.   Medlemsstaterna ska undantagsvis inte tillämpa kraven i artikel 32.1 på notarier, andra oberoende jurister, revisorer och skatterådgivare, när det gäller information som dessa får eller erhåller från en kund i samband med att de utreder dennes rättsliga ställning, försvarar eller företräder denne i eller rörande rättsliga förfaranden, inbegripet rådgivning om att inleda eller undvika förfaranden, om sådana uppgifter fås eller erhålls före, under eller efter sådana förfaranden.

Artikel 34

1.   Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter avstår från att utföra sådana transaktioner som de vet (eller misstänker) har samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism, tills de har avslutat de nödvändiga åtgärderna enligt artikel 32.1 a.

I enlighet med nationell rätt får instruktioner ges om att transaktionen inte ska utföras.

2.   Om en sådan transaktion misstänks bidra till penningtvätt eller finansiering av terrorism och ett sådant stoppande av transaktionen är omöjligt eller sannolikt motverkar försök att efterforska dem som gynnas av misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska de ansvariga berörda enheterna omedelbart därefter informera FIU.

Artikel 35

1.   Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna enligt artikel 45 omedelbart informerar FIU, om de vid sina inspektioner av de ansvariga enheterna eller på annat sätt upptäcker omständigheter som kan ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism.

2.   Medlemsstaterna ska se till att tillsynsorgan som enligt bestämmelse i lag eller annan författning ska övervaka aktiehandeln, valutahandeln och den finansiella derivatmarknaden underrättar FIU, om de upptäcker omständigheter som kan ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Artikel 36

Om en ansvarig enhet, eller en anställd eller direktör på denna, i god tro lämnar ut informationen enligt artiklarna 32 och 33, ska detta inte innebära en överträdelse av någon regel om tystnadsplikt som följer av avtal, lag eller annan författning, och får inte medföra ansvar för den ansvariga enheten, dess ledning eller anställda.

Artikel 37

Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att från hot eller fientliga åtgärder skydda sådana se till att enskilda personer, inbegripet anställda på den ansvariga enheten och företrädare för denna, som rapporterar misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism antingen internt eller till FIU i vederbörlig ordning skyddas från hot eller fientliga åtgärder, ogynnsam behandling eller ogynnsamma följder och i synnerhet ogynnsamma eller diskriminerande anställningsåtgärder . Medlemsstaterna ska garantera kostnadsfri rättshjälp till sådana personer och ska tillhandahålla säkra kommunikationskanaler genom vilka personerna kan rapportera misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism. Dessa kanaler ska säkerställa att de uppgiftslämnande personernas identitet är känd endast för de europeiska tillsynsmyndigheterna eller FIU. Medlemsstaterna ska se till att det finns lämpliga vittnesskyddsprogram. [Ändr. 100]

AVSNITT 2

MEDDELANDEFÖRBUD

Artikel 38

1.   Ansvariga enheter samt deras ledning och anställda får inte för berörd kund eller annan tredje person röja att uppgifter har lämnats i enlighet med artiklarna 32 och 33, eller att en undersökning om penningtvätt eller finansiering av terrorism pågår eller kan komma att göras.

2.   Förbudet enligt punkt 1 får inte omfatta uppgiftslämning till medlemsstaternas behöriga myndigheter, inbegripet de självreglerande organen, dataskyddsmyndigheter eller uppgiftslämning i brottsbekämpande syfte. [Ändr. 101]

3.   Förbudet enligt punkt 1 får inte hindra att uppgifter lämnas mellan institut inom samma koncern, inom medlemsstaterna eller i tredje länder som tillämpar krav som är likvärdiga med dem som föreskrivs i detta direktiv.

4.   Förbudet enligt punkt 1 får inte hindra att uppgifter lämnas mellan personer som avses i artikel 2.1.3 a och b, i medlemsstater eller i tredje länder som tillämpar krav som är likvärdiga med dem som fastställs i detta direktiv, och som bedriver sin yrkesverksamhet som anställda eller annat inom samma juridiska person eller ett nätverk.

Vid tillämpningen av första stycket ska med ”nätverk” menas den större struktur som personen tillhör och som har gemensamt ägande, gemensam ledning , gemensamma standarder och metoder eller gemensam efterlevnadskontroll. [Ändr. 102]

5.   För enheter eller personer som avses i artikel 2.1.1, 2.1.2 och 2.1.3 a och b i fall som avser samma kund och transaktion som omfattar två eller fler institut eller personer, får förbudet enligt punkt 1 inte hindra att uppgifter lämnas mellan berörda institut och personer, förutsatt att de återfinns i en medlemsstat eller i ett tredje land som tillämpar krav som är likvärdiga med dem som fastställs i detta direktiv, tillhör samma yrkeskategori och omfattas av krav på tystnadsplikt och skydd av personuppgifter.

5a.     Vid tillämpningen av denna artikel ska uppgiftsskyddsbestämmelser ingå i de krav som tredjeländer tillämpar som är likvärdiga med kraven i detta direktiv. [Ändr. 103]

6.   Om de personer som avses i artikel 2.1.3 a och b försöker avråda en kund från att begå olagligheter, får detta inte betraktas som röjande av uppgifter i den mening som avses i punkt 1.

KAPITEL V

UPPGIFTSSKYDD, REGISTERHÅLLNING OCH STATISTIK [Ändr. 104]

Artikel 39

1.    Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter sparar följande handlingar och uppgifter i enlighet med nationell lagstiftning för att FIU eller andra behöriga myndigheter ska kunna förebygga, avslöja och utreda möjlig penningtvätt eller finansiering av terrorism:

a)

När det gäller kundkännedom: en kopia eller hänvisningar till erfordrade styrkande handlingar som ska sparas i fem år antingen efter det att affärsförbindelsen med kunden har upphört eller från den dag då den enstaka transaktionen genomfördes . Efter denna period ska personuppgifter förstöras, såvida inte annat föreskrivs i nationell lagstiftning som ska avgöra under vilka omständigheter ansvariga enheter därefter får eller ska spara uppgifter. Endast för att förebygga, avslöja eller utreda penningtvätt eller finansiering av terrorism och om förlängningen av den period uppgifter sparas motiveras för varje fall får medlemsstaterna tillåta eller kräva att utgifter sparas längre. Den period som uppgifter får inte sparas längre än tio får förlängas med högst fem år efter det att affärsförbindelsen har upphört.

b)

När det gäller affärsförbindelser och transaktioner: styrkande handlingar och uppgifter i form av originalhandlingar eller i rättsliga förfaranden godkända kopior enligt nationell rätt i fem år efter att affärsförbindelsen har upphört eller transaktionerna har utförts, varvid den kortaste tidsperioden ska gälla. Efter denna period ska personuppgifter förstöras, såvida inte annat föreskrivs i nationell lagstiftning som ska avgöra under vilka omständigheter ansvariga enheter därefter får eller ska spara uppgifter. Endast för att förebygga, avslöja eller utreda penningtvätt eller finansiering av terrorism och om förlängningen av den period uppgifter sparas motiveras för varje fall får medlemsstaterna tillåta eller kräva att utgifter sparas längre. Den period som uppgifter sparas får inte sparas längre än tio år efter att affärsförbindelsen har upphört eller transaktionerna har utförts, varvid den kortaste tidsperioden ska gälla förlängas med högst fem år .

2.     Personuppgifter som sparas får inte användas för andra syften än det syfte som de sparats för, och under inga omständigheter får de användas för kommersiella ändamål. [Ändr. 105]

Artikel 39a

1.     När det gäller behandling av personuppgifter som utförs av medlemsstater inom ramen för detta direktiv ska bestämmelserna i direktiv 95/46/EG gälla. När det gäller behandling av personuppgifter som utförs av de europeiska tillsynsmyndigheterna ska bestämmelserna i förordning (EG) nr 45/2001 gälla. Insamling, behandling och överföring av uppgifter i syfte att bekämpa penningtvätt ska betraktas som en offentlig angelägenhet enligt dessa rättsakter.

2.     Personuppgifter ska behandlas i enlighet med detta direktiv för det enda syftet att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. Ansvariga enheter ska innan de ingår en affärsförbindelse informera nya kunder om att personuppgifter eventuellt kommer att utnyttjas i syfte att förebygga penningtvätt. Känsliga kategorier av uppgifter ska behandlas i enlighet med direktiv 95/46/EG.

3.     Det ska vara förbjudet att i kommersiella syften behandla uppgifter som samlats in i enlighet med detta direktiv.

4.     Den berörda person som av en ansvarig enhet eller en behörig myndighet nekats att få ta del av information om behandlingen av hans eller hennes uppgifter ska ha rätt att genom sin dataskyddsmyndighet begära kontroller av, tillgång till eller rättelser eller radering av personuppgifterna samt rätt till rättslig prövning.

5.     Den berörda personens tillgång till uppgifter i en rapport om en misstänkt transaktion ska vara förbjuden. Det förbud som fastställs i denna punkt ska inte gälla uppgiftslämning till dataskyddsmyndigheterna.

6.     Medlemsstaterna ska kräva att de ansvariga enheterna och de behöriga myndigheterna erkänner och följer dataskyddsmyndigheternas faktiska befogenheter i enlighet med direktiv 95/46/EG när det gäller säkerheten vid databehandlingen och personuppgifternas korrekthet, antingen ex officio eller på grundval av ett klagomål från den berörda personen. [Ändr. 106]

Artikel 40

-1.     Medlemsstaterna ska förfoga över nationella och centraliserade mekanismer som möjliggör för dem att i god tid fastställa om fysiska eller juridiska personer innehar eller kontrollerar bankkonton som tillhandahålls av finansinstitut på deras territorium.

-1a.     Medlemsstaterna ska också förfoga över mekanismer som möjliggör för de behöriga myndigheterna att identifiera egendom utan att först underrätta innehavaren.

1.    Medlemsstaterna ska kräva att deras ansvariga enheter inför system för att snabbt och uttömmande kunna besvara förfrågningar från FIU eller andra myndigheter, i enlighet med sin nationella lagstiftning, om huruvida de under de senaste fem åren har eller har haft en affärsförbindelse med specifika fysiska eller juridiska personer och om omfattningen av denna förbindelse , genom säkra kanaler och på ett sätt som säkerställer att förfrågningarna behandlas konfidentiellt . [Ändr. 107]

Artikel 40a

Insamling, behandling och överföring av uppgifter i syfte att bekämpa penningtvätt ska betraktas som en offentlig angelägenhet enligt direktiv 95/46/EG. [Ändr. 108]

Artikel 41

1.   Medlemsstaterna ska för utarbetandet av nationella riskbedömningar enligt artikel 7 se till att de kan se över effektiviteten hos sina system för bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism, genom att föra omfattande statistik över frågor av betydelse för dessa systems effektivitet.

2.   Statistiken enligt punkt 1 ska omfatta följande:

a)	Uppgifter om storlek och vikt när det gäller de olika sektorer som omfattas av detta direktiv, inklusive antalet enheter och personer samt varje sektors ekonomiska vikt.

b)

Uppgifter om rapportering, utredningar och rättsfall i det nationella systemet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, inklusive antalet misstänkta transaktioner som rapporterats till FIU, uppföljningen av sådana rapporter och på årsbasis antalet fall som utretts, antalet personer som åtalats, antalet personer som dömts för penningtvätt eller finansiering av terrorism samt värdet i euro på egendom som har frysts, beslagtagits eller förverkats.

ba)	Uppgifter om antalet och procentandelen rapporter som leder till vidare utredning, inklusive en årsrapport till ansvariga enheter om hur deras rapporter har använts och följts upp. [Ändr. 109]

bb)	Uppgifter om antalet gränsöverskridande begäranden om uppgifter som har gjorts, tagits emot, avslagits eller helt eller delvis besvarats av FIU. [Ändr. 110]

3.   Medlemsstaterna ska se till att en konsoliderad översyn av dessa statistiska rapporter offentliggörs och ska lämna statistiken enligt punkt 2 till kommissionen.

KAPITEL VI

POLITIK, FÖRFARANDEN OCH TILLSYN

AVSNITT 1

INTERNA FÖRFARANDEN, UTBILDNING OCH ÅTERKOPPLING

Artikel 42

1.   Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inom en koncern genomför koncernens politik och rutiner, inbegripet dataskyddspolitik, informationspolitik och informationsförfaranden inom koncernen för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Dessa riktlinjer och förfaranden ska genomföras effektivt på filialnivå och på majoritetsägda dotterbolag i medlemsstater och tredjeländer.

2.   Om ansvariga enheter har filialer och majoritetsägda dotterbolag i tredjeländer där minimikraven på bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism är mindre stränga än i medlemsstaten, ska medlemsstaten se till att dessa enheters filialer och majoritetsägda dotterbolag i tredjeländer uppfyller medlemsstatens krav, inbegripet uppgiftsskydd, om tredjelandets lagar och andra författningar så tillåter.

3.   Medlemsstaterna och de europeiska tillsynsmyndigheterna ska underrätta varandra om fall där tredjelandets rätt inte tillåter att åtgärderna enligt punkt 1 tillämpas, och där samordnade åtgärder kan vidtas för att finna en lösning.

4.   Om tredjelandets rätt inte tillåter tillämpning av åtgärderna enligt punkt 1 första stycket, ska medlemsstaterna kräva att ansvariga enheter vidtar ytterligare åtgärder för att effektivt hantera risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och att de informerar hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter. Om de kompletterande åtgärderna inte är tillräckliga, ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter överväga ytterligare tillsynsinsatser, bland annat att vid behov begära att finanskoncernen avvecklar sin verksamhet i värdlandet.

5.   De europeiska tillsynsmyndigheterna ska utarbeta förslag om tekniska tillsynsstandarder och ange typen av ytterligare åtgärder enligt punkt 4 och de minimiåtgärder som ska vidtas av ansvariga enheter enligt artikel 2.1.1 och 2.1.2, om ett tredjelands rätt inte tillåter tillämpning av de åtgärder som krävs enligt punkterna 1 och 2 i den här artikeln.

De europeiska tillsynsmyndigheterna ska till kommissionen lämna dessa förslag om tekniska tillsynsstandarder senast … (*6). [Ändr. 111]

6.   Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska tillsynsstandarderna enligt punkt 5 i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.

7.   Medlemsstaterna ska se till att informationsutbyte inom koncernen tillåts om det inte påverkar undersökning eller utredning av möjlig penningtvätt eller finansiering av terrorism som görs av FIU eller andra behöriga myndigheter i enlighet med nationell lagstiftning.

8.   Medlemsstaterna får kräva att en central kontaktpunkt utses på deras territorium för att övervaka att reglerna om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism efterlevs, och utses av utgivare av elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.3 i direktiv 2009/110/EG och betaltjänstleverantörer enligt definitionen i artikel 4.9 i direktiv 2007/64/EG som är etablerade på deras territorier och vars huvudkontor ligger i en annan medlemsstat eller utanför unionen.

9.   De europeiska tillsynsmyndigheterna ska utarbeta förslag om tekniska tillsynsstandarder om kriterier för att avgöra när en central kontaktpunkt enligt punkt 8 bör inrättas och om vilka funktioner denna bör ha.

De europeiska tillsynsmyndigheterna ska till kommissionen lämna dessa förslag om tekniska tillsynsstandarder senast … (*7).

10.   Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska tillsynsstandarderna enligt punkt 9 i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.

Artikel 43

1.   Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter vidtar åtgärder som är proportionerliga mot deras risker, storlek och verksamhet, så berörda anställda är medvetna om gällande bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv, inbegripet relevanta krav på skydd av personuppgifter.

Åtgärderna ska inbegripa att berörda anställda deltar i särskilda fortlöpande utbildningsprogram för att hjälpa dem att för upptäcka transaktioner som kan avse penningtvätt eller finansiering av terrorism samt ge dem vägledning om hur de då ska agera.

Om en fysisk person tillhör någon av kategorierna enligt artikel 2.1.3 och utövar sitt yrke som anställd hos en juridisk person, ska skyldigheterna enligt det här avsnittet gälla den juridiska och inte den fysiska personen.

2.   Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter har tillgång till aktuell information om praxis vid penningtvätt och finansiering av terrorism samt om indikationer på misstänkta transaktioner.

3.   Medlemsstaterna ska se till att i möjligaste mån lämplig återkoppling sker i god tid till de ansvariga enheterna om ändamålsenligheten med och uppföljningen av rapporter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism. [Ändr. 112]

3a.     Medlemsstaterna ska kräva att de ansvariga enheterna utser den eller de styrelseledamöter som ska ansvara för det genomförande av lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv. [Ändr. 113]

AVSNITT 2

TILLSYN

Artikel 44

1.   Medlemsstaterna ska se till att valutaväxlingskontor och tjänsteleverantörer till stiftelser eller bolag har tillstånd eller är registrerade och att tillhandahållare av speltjänster är auktoriserade.

2.   Medlemsstaterna ska kräva att de behöriga myndigheterna ser till att de personer är lämpade som faktiskt leder eller kommer att leda affärsverksamheten på sådana enheter som avses i punkt 1 eller som är deras faktiska ägare.

3.   När det gäller ansvariga enheter enligt artikel 2.1.3 a, b, d och e och g , ska medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheterna och självreglerande organen vidtar nödvändiga åtgärder för att hindra dömda brottslingar på de ovannämnda områdena och deras medhjälpare från att inneha eller faktiskt äga en betydande eller kontrollerande andel, eller ha en ledande befattning i dessa ansvariga enheter. [Ändr. 114]

Artikel 45

1.   Medlemsstaterna ska kräva att de behöriga myndigheterna övervakar effektivt och vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att kraven i detta direktiv efterlevs.

2.   Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har tillräckliga befogenheter, exempelvis kräva att uppgifter lämnas som är relevanta för övervakning av efterlevnaden och för utförande av kontroller, samt har tillräckliga ekonomiska, personella och tekniska resurser för att fullgöra sitt uppdrag. Medlemsstaterna ska se till att myndighetspersonalen har hög kompetens, bland annat när det gäller konfidentialitet och uppgiftsskydd, samt har stor integritet och rätt kompetens.

3.   För kreditinstitut, finansinstitut och tillhandahållare av speltjänster ska de behöriga myndigheterna ha förstärkta tillsynsbefogenheter, särskilt att kunna göra inspektioner på plats. Behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av kredit- och finansinstitut ska övervaka hur adekvat den juridiska rådgivningen till dessa institut är, med syftet att minska det rättsliga arbitraget och regleringsarbitraget när det gäller aggressiv skatteplanering och skatteflykt. [Ändr. 115]

4.   Medlemsstaterna ska se till kräva att ansvariga enheter som har filialer eller dotterbolag i andra medlemsstater iakttar dessa medlemsstaters bestämmelser med avseende på detta direktiv. [Ändr. 116]

5.   Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där filialen eller dotterbolaget är etablerade samarbetar med de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den ansvariga personen har sitt säte, för att säkerställa effektiv övervakning av kraven i detta direktiv.

6.   Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheter som myndigheterna, när de tillämpar en risk- och känslighetsanalys av riskbaserad metod för tillsynen [Ändr. 117]

a)	har en klar uppfattning om riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism i landet,

b)	har intern och extern tillgång till all relevant information om de specifika nationella och internationella riskerna med de ansvariga enheternas kunder, produkter och tjänster,

c)	baserar den interna och externa tillsynens frekvens och intensitet på den ansvariga enhetens riskprofil och på landets risker för penningtvätt och finansiering av terrorism.

7.   Bedömningen av de ansvariga enheternas riskprofil för penningtvätt och finansiering av terrorism, inklusive riskerna för bristande efterlevnad, ska ses över regelbundet och vid viktiga händelser eller förändringar när det gäller den ansvariga enhetens ledning och verksamhet.

8.   Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna beaktar den ansvariga enhetens manöverutrymme och adekvat granskar de underliggande riskbedömningarna, samt dess politiks, interna kontrollers och förfarandens lämplighet och genomförande.

9.   För de ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.3 a, b och d får medlemsstaterna tillåta att uppgifterna i punkt 1 utförs av självreglerande organ, under förutsättning att dessa uppfyller bestämmelserna i punkt 2.

10.   När det gäller vilka faktorer som ska ingå vid tillsyn baserad på risk- och känslighetsanalys, ska de europeiska tillsynsmyndigheterna senast den … (*8) utfärda riktlinjer för de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010. Särskild hänsyn bör tas till företagets storlek och verksamhet, och där så är lämpligt och rimligt bör särskilda åtgärder fastställas.

AVSNITT 3

SAMARBETE

Underavsnitt I

Nationellt samarbete

Artikel 46

Medlemsstaterna ska se till att beslutsfattare, FIU, brottsbekämpande myndigheter, tillsynsmyndigheter , dataskyddsmyndigheter och andra behöriga myndigheter som arbetar med bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism har effektiva samarbets- och samordningsmekanismer för att utveckla och genomföra politik och åtgärder för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. [Ändr. 118]

Underavsnitt II

Samarbete med de europeiska tillsynsmyndigheterna

Artikel 47

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om uppgiftsskydd ska de behöriga myndigheterna ska förse de europeiska tillsynsmyndigheterna med alla relevanta uppgifter de behöver för att utföra sina uppgifter enligt detta direktiv. [Ändr. 119]

Underavsnitt III

Samarbete mellan kommissionen och FIU

Artikel 48

Kommissionen kan ska lämna den hjälp som behövs för att underlätta samordningen, bland annat informationsutbytet mellan medlemsstaternas finansunderrättelseenheter i unionen. Den får ska regelbundet sammankalla möten med inom EU:s FIU-plattform bestående av företrädare för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter för att underlätta samarbete och åsiktsutbyte om samarbetsrelaterade frågor och vid behov möten mellan EU:s FIU-plattform och EBA, Eiopa eller Esma . EU:s FIU-plattform har inrättats för att utarbeta riktlinjer om genomförandefrågor som är relevanta för FIU och rapporterande enheter, underlätta FIU:s verksamhet, särskilt i fråga om internationellt samarbete och gemensamma analyser, utbyta information om trender och riskfaktorer på den inre marknaden och säkerställa FIU:s deltagande i förvaltningen av systemet FIU.net. [Ändr. 120]

Artikel 49

Medlemsstaterna ska se till att deras finansunderrättelseenheter i största möjliga utsträckning samarbetar med varandra och med finansunderrättelseenheter i tredjeland , oavsett om de är administrativa, brottsbekämpande eller rättsliga myndigheter eller myndighetsliknande organ , utan att detta påverkar unionens uppgiftsskyddsbestämmelser . [Ändr. 121]

Artikel 50

1.   Medlemsstaterna ska se till att finansunderrättelseenheterna spontant automatiskt eller på begäran utbyter alla upplysningar med finansunderrättelseenheter i både medlemsstater och tredjeländer som kan vara relevanta för dessas bearbetning eller analys av information eller utredning av finansiella transaktioner kopplade till penningtvätt eller finansiering av terrorism och av berörda fysiska eller juridiska personer. En begäran om upplysningar ska innehålla relevanta fakta, bakgrundsinformation, motiven till begäran och hur de begärda uppgifterna ska användas. [Ändr. 122]

2.   Medlemsstaterna ska se till att den FIU som begäran ställs till använder alla sina inhemska befogenheter för inhämtande och analys av information, när den besvarar en begäran om upplysningar enligt punkt 1 från en annan FIU i unionen. Den FIU som begäran ställs till ska svara i tid och både frågande och tillfrågad FIU ska i möjligaste mån använda säkra digitala verktyg för informationsutbyte. [Ändr. 123]

När en medlemsstats FIU önskar få ytterligare information från en ansvarig enhet från en annan medlemsstat som verkar på dess territorium, ska förfrågan riktas till FIU i den medlemsstat på vars territorium den ansvariga enheten är belägen. Denna FIU ska skyndsamt och utan filtrering förmedla förfrågningar och svar. [Ändr. 124]

3.   En FIU får vägra att lämna ut information som kan försvåra en pågående brottsutredning i den anmodade medlemsstaten, eller om lämnandet av information i undantagsfall klart skulle strida mot den fysiska eller juridiska personens eller medlemsstatens legitima intressen eller vara irrelevant för de avsedda syftena. En sådan vägran ska tillräckligt motiveras för den FIU som begär upplysningarna.

Artikel 51

Upplysningar och handlingar som mottas i enlighet med artiklarna 49 och 50 ska användas till att utföra finansunderrättelseenheternas uppgifter enligt detta direktiv. Vid överföringen av upplysningar och handlingar enligt artiklarna 49 och 50 får sändande FIU uppställa restriktioner och villkor för användningen. Mottagande FIU ska iaktta dessa begränsningar och villkor. Detta får inte påverka brottsutredningar och åtal kopplade till finansunderrättelseenheternas uppgift att förebygga, avslöja och utreda penningtvätt och finansiering av terrorism.

Artikel 52

Medlemsstaterna ska se till att finansunderrättelseenheterna vidtar alla nödvändiga åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, för att säkerställa att de upplysningar som lämnas enligt artiklarna 49 och 50 inte är tillgängliga för någon annan myndighet, annat organ eller annan avdelning, om det inte godkänts på förhand av den FIU som lämnar upplysningarna.

Artikel 53

1.   Medlemsstaterna ska uppmuntra sina kräva att deras finansunderrättelseenheter att använda använder skyddade kommunikationskanaler mellan finansunderrättelseenheterna och att använda det decentraliserade datanätverket FIU.net sinsemellan . [Ändr. 125]

2.   Medlemsstaterna ska se till att deras enheter samarbetar om avancerad teknik sinsemellan och, inom dess mandat, i samverkan med Europol för att utföra uppgifterna enligt detta direktiv. Denna teknik ska ge finansunderrättelseenheterna möjlighet att anonymt jämföra sina uppgifter med andra finansunderrättelseenheters vid fullgott skydd av personuppgifter, för att spåra föremål för deras intresse i andra medlemsstater och fastställa föremålens inkomster och tillgångar. [Ändr. 126]

Artikel 54

Medlemsstaterna ska se till att deras uppmuntra sina finansunderrättelseenheter att samarbetar samarbeta med Europol vid analyser av pågående fall med en gränsöverskridande analyser dimension som berör minst två medlemsstater. [Ändr. 127]

Artikel 54a

Kommissionen bör öka sina påtryckningar på skatteparadis att förbättra sitt samarbete och informationsutbyte för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. [Ändr. 128]

AVSNITT 4

SANKTIONER

Artikel 55

1.   Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter kan hållas ansvariga för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. [Ändr. 129]

2.   Utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att tillämpa straffrättsliga påföljder, ska medlemsstaterna se till att behöriga myndigheter kan vidta lämpliga administrativa åtgärder och utfärda sanktioner, om ansvariga enheter bryter mot de nationella bestämmelser som antagits vid genomförandet av detta direktiv, och ska se till att dessa tillämpas. Dessa åtgärder och sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

3.   Om skyldigheter gäller juridiska personer, ska medlemsstaterna se till att sanktioner tillämpas på ledningen och alla andra individer som enligt nationell lag bär ansvar för överträdelsen.

4.   Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har alla de undersökningsbefogenheter som de behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag. När de behöriga myndigheterna utövar sina sanktionsbefogenheter, ska de i nära samarbete se till att administrativa åtgärder eller sanktioner ger önskat resultat, och de ska samordna sina åtgärder när de hanterar gränsöverskridande fall.

Artikel 56

1.   Denna artikel ska åtminstone tillämpa på situationer, där ansvariga enheter uppvisar systematiska brister när det gäller kraven i följande artiklar:

a)	Artiklarna 9–23 (krav på kundkännedom).

b)	Artiklarna 32, 33 och 34 (rapportering av misstänkta transaktioner).

c)	Artikel 39 (registerhållning).

d)	Artiklarna 42 och 43 (interna kontroller).

2.   I de fall som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna se till att de administrativa påföljder och åtgärder som kan tillämpas åtminstone inbegriper följande:

a)	Ett offentligt meddelande med uppgift om den fysiska eller juridiska personen och överträdelsens karaktär , om detta anses nödvändigt och proportionellt efter en bedömning från fall till fall . [Ändr. 130]

b)	En anmodan om att den fysiska eller juridiska personen ska upphöra med sitt agerande och inte upprepa detta.

c)	Återkallande av auktorisering, om ansvariga enheter måste vara auktoriserade.

d)	Tillfälligt förbud för skyldiga personer i den ansvariga enhetens ledning att utöva uppdrag på institut.

e)	För juridiska personer administrativa böter på maximalt 10 % av den juridiska personens totala årsomsättning under föregående räkenskapsår.

f)	För fysiska personer administrativa böter på maximalt 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater där den officiella valutan inte är euro, motsvarande värde i nationell valuta den … (*9).

g)	Administrativa böter på högst två gånger den vinst som har erhållits eller de förluster som har undvikits genom överträdelsen, om detta kan beräknas.

När den juridiska personen är ett dotterbolag till ett moderbolag, ska vid tillämpningen av punkt e i första stycket den relevanta totala årsomsättningen motsvara den totala årsomsättningen i det övergripande moderbolagets konsoliderade dotterbolagets redovisning under föregående räkenskapsår. [Ändr. 131]

Artikel 57

1.   Medlemsstaterna ska , om det anses nödvändigt och proportionellt efter en bedömning från fall till fall, se till att de behöriga myndigheterna utan dröjsmål offentliggör alla sanktioner eller åtgärder som utdömts för brott mot nationella bestämmelser som antagits vid genomförandet av detta direktiv, inklusive information om vilken typ av och vilken slags överträdelse det gäller och de ansvariga personernas identitet, såvida inte ett sådant offentliggörande allvarligt skulle äventyra finansmarknadernas stabilitet. Om offentliggörandet skulle vålla de berörda parterna orimlig skada, får ska de behöriga myndigheterna offentliggöra sanktionerna utan namns nämnande. [Ändr. 132]

2.   När de behöriga myndigheterna fastställer typen av administrativ sanktion eller åtgärd och de administrativa böternas nivå, ska medlemsstaterna se till att de beaktar alla relevanta omständigheter, däribland följande:

a)	Överträdelsens allvarlighetsgrad och varaktighet.

b)	Den ansvariga fysiska eller juridiska personens respektive ansvar.

c)	Den ansvariga fysiska eller juridiska personens finansiella ställning, med dennes totala omsättning eller årsinkomst som indikation.

d)	Omfattningen av den ansvariga fysiska eller juridiska personens vinster som erhållits eller förluster som undvikits, om dessa kan beräknas.

e)	Förluster för tredje parter som överträdelsen vållat, om detta kan beräknas.

f)	Den fysiska eller juridiska personens vilja att samarbeta med den behöriga myndigheten.

g)	Den ansvariga fysiska eller juridiska personens tidigare överträdelser.

3.   I enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna senast den …  (*10) utfärda riktlinjer för de behöriga myndigheterna om typerna av administrativa åtgärder och påföljder och den administrativa bötesnivån, tillämpliga på ansvariga enheter enligt artikel 2.1.1 och 2.1.2 för att säkerställa deras enhetliga tillämpning och avskräckande effekt i hela unionen . [Ändr. 133]

4.   Medlemsstaterna ska se till att juridiska personer kan ställas till svars för överträdelser enligt artikel 56.1 som begås till deras förmån av någon som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och har en ledande ställning i denna, grundad på

a)	befogenhet att företräda den juridiska personen,

b)	befogenhet att besluta för den juridiska personens räkning, eller

c)	kontrollbefogenheter inom den juridiska personen.

5.   Utöver fall enligt punkt 4 i den här artikeln ska medlemsstaterna se till att juridiska personer kan ställas till ansvar, om brister i tillsyn eller kontroll som ska utföras av en person enligt punkt 4 har gjort det möjligt för en underställd person att begå överträdelser enligt artikel 56.1 till förmån för en juridisk person.

Artikel 58

1.   Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna etablerar effektiva mekanismer för att uppmuntra rapportering till de behöriga myndigheterna om överträdelser av de nationella bestämmelserna för genomförandet av detta direktiv.

2.   Mekanismerna enligt punkt 1 ska åtminstone omfatta följande:

a)	Särskilda förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem.

b)	Tillbörligt skydd av anställda på institut som anmäler överträdelser på institutet.

ba)	Lämpligt skydd för den anklagade personen. [Ändr. 134]

c)	Skydd av personuppgifter om både den person som rapporterar en överträdelse och den fysiska person som påstås bära ansvaret för den, i enlighet med principerna i direktiv 95/46/EG.

3.   Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inrättar lämpliga rutiner, så deras anställda kan anmäla överträdelser internt genom en särskild, självständig och anonym kanal.

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 59

Senast den … (*11) ska kommissionen ta fram en rapport om direktivets tillämpning och lämna den till Europaparlamentet och rådet.

Kommissionen ska senast den …  (*12) överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om bestämmelserna om allvarliga skattebrott och straff i medlemsstaterna, skattebrottens gränsöverskridande betydelse och det eventuella behovet av ett samordnat tillvägagångssätt i unionen, vid behov tillsammans med ett lagstiftningsförslag. [Ändr. 135]

Artikel 60

Direktiven 2005/60/EG och 2006/70/EG ska upphöra att gälla från och med den … (*13).

Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IV.

Artikel 61

1.   Medlemsstaterna ska senast den … (*13) sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser, ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 62

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 63

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  EUT C 166, 12.6.2013, s. 2.

(2)  EUT C 271,19.9.2013, s. 31.

(3)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 mars 2014.

(4)  Rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar (EGT L 166, 28.6.1991, s. 77).

(5)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG av den 4 december 2001 om ändring av rådets direktiv 91/308/EEG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar (EGT L 344, 28.12.2001, s. 76).

(6)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15).

(7)  Kommissionens direktiv 2006/70/EG av den 1 augusti 2006 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG med avseende på definitionen av person i politiskt utsatt ställning, samt tekniska kriterier för att kunna tillämpa lägre krav på kundkontroll och göra undantag på grund av finansiell verksamhet som drivs tillfälligt eller i mycket begränsad omfattning (EUT L 214, 4.8.2006, s. 29).

(8)   Källa: Skatteparadis og utvikling, NOU, Norges offentlige utredninger, 2009.

(9)   Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU av den 13 juni 2012 om ändring av rådets direktiv 89/666/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG och 2009/101/EG vad avser sammankoppling av centrala register, handelsregister och företagsregister (EUT L 156, 16.6.2012, s. 1).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

(13)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

(14)   Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(15)   Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, 16.9.2002, s. 1).

(16)  Rådets beslut 2000/642/RIF av den 17 oktober 2000 om en samarbetsordning för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter avseende utbyte av information (EGT L 271, 24.10.2000, s. 4).

(17)   Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 19.7.2000, s. 22).

(18)  EUT C 32, 4.2.2014, s. 9.

(19)  Rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism (EGT L 164, 22.6.2002, s. 3).

(20)  Rådets rambeslut 2008/919/RIF av den 28 november 2008 om ändring av rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism (EUT L 330, 9.12.2008, s. 21).

(21)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (EUT L 319, 5.12.2007, s. 1).

(22)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(23)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

(24)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EGT L 335, 17.12.2009, s. 1).

(25)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

(26)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling (EGT L 9, 15.1.2003, s. 3).

(27)  rådets gemensamma åtgärd 98/733/RIF av den 21 december 1998 om att göra deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott (EGT L 351, 29.12.1998, s. 1).

(28)  EGT C 316, 27.11.1995, s. 49.

(29)   Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

(30)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1).

(*1)   12 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

(31)   Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7).

(*2)   12 månader efter detta direktivs ikraftträdande.

(*3)   12 månader efter detta direktivs ikraftträdande.

(*4)   12 månader efter detta direktivs ikraftträdande.

(*5)   Tre år efter detta direktivs ikraftträdande.

(*6)   18 månader efter att direktivet trätt i kraft.

(*7)  Två år efter att direktivet trätt i kraft.

(*8)  Två år efter detta direktivs ikraftträdande.

(*9)  Dag då detta direktiv träder i kraft.

(*10)   12 månader efter detta direktivs ikraftträdande.

(*11)  Fyra år efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

(*12)   Ett år efter detta direktivs ikraftträdande.

(*13)  Två år efter detta direktivs ikraftträdande.