This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52013AE4122
Opinion of the European Economic and Social Committee on the ‘Communication from the European Commission to the European Parliament, the Council, the European Economic and Social Committee and the Committee of the Regions on an EU strategy on adaptation to climate change’ COM(2013) 216 final
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En EU-strategi för klimatanpassning” — COM(2013) 216 final
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En EU-strategi för klimatanpassning” — COM(2013) 216 final
EUT C 67, 6.3.2014, p. 160–165
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
6.3.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 67/160 |
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En EU-strategi för klimatanpassning”
COM(2013) 216 final
2014/C 67/33
Föredragande: Isabel CAÑO AGUILAR
Den 16 april 2013 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om
"Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En EU-strategi för klimatanpassning"
COM(2013) 216 final.
Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 1 oktober 2013.
Vid sin 493:e plenarsession den 16–17 oktober 2013 (sammanträdet den 16 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 134 röster för, 1 röst emot och 8 nedlagda röster.
1. Slutsatser och rekommendationer
1.1 |
EESK stöder kommissionens förslag om en EU-strategi för klimatanpassning, och framhåller samtidigt att anpassningsstrategierna är av grundläggande betydelse och måste prioriteras mot bakgrund av de negativa effekter som konstaterats i Europa. |
1.2 |
I samband med genomförandet av den nya anpassningsplanen bör man ta hänsyn till att temperaturhöjningen i Europa och möjligheten att extrema väderfenomen kommer att bli allt vanligare kan medföra att skadorna på människor, ekonomi och miljö blir allvarligare än man först trott. |
1.3 |
Anpassningsstrategin bör innehålla specifika åtgärder för stadsområden – där tre fjärdedelar av befolkningen bor – och för de landsbygdsområden som är särskilt känsliga för klimatväxlingar. |
1.4 |
Medlemsstaternas agerande är av största vikt, och det är ett faktum att framstegen inom vissa områden har varit otillräckliga sedan offentliggörandet av vitboken 2009. Kommissionen bör överväga om den inte borde spela en mer aktiv roll och tillämpa de befogenheter den har enligt EUF-fördraget. |
1.5 |
EESK anser det vara mycket viktigt att man i kommande fleråriga budgetram avsätter 20 % av budgeten till klimatrelaterade åtgärder. Summan 192 miljarder euro för detta syfte innebär en stor ökning. |
1.6 |
Såväl den nya anpassningsstrategin som den fleråriga budgetramen utgör viktiga framsteg för en integrering av olika politiska lösningar och finansiella instrument inom unionen. |
1.7 |
Kommissionens förslag bör innehålla en mer omfattande ekonomisk översikt, där även de nödvändiga bidragen från medlemsstaterna, företagen och familjerna anges. |
1.8 |
Kommittén uppmanar de medlemsstater som ännu inte har gjort detta att snarast utarbeta och genomföra nationella anpassningsstrategier. |
1.9 |
Med tillägg av kommentarerna i detta yttrande är kommittén i stora drag enig med de åtgärder som kommissionen föreslår. |
1.10 |
EESK föreslår att man noga undersöker vilka strukturella förändringar som anpassningsstrategin skulle kräva på vissa politikområden och när det gäller tillverkningen av varor och tjänster, med tanke på – bland annat – effekterna på sysselsättning, industri och tillverkning samt forskning, utveckling och innovation. |
2. Innehållet i meddelandet
2.1 |
I vitboken om "Anpassning till klimatförändring" från 2009 (1) föreslogs en handlingsram i två faser, där den första (2009–2012) utgörs av en anpassningsstrategi baserad på 33 åtgärder. |
2.2 |
I meddelandet nämns även en andra fas som innefattar tre mål:
Utifrån dessa mål föreslås åtta handlingsplaner. |
2.3 |
Om kommissionen prioriterar samlade och flexibla strategier som bygger på ett brett deltagande blir det billigare att tidigt vidta planerade anpassningsåtgärder än att betala priset för att inte anpassa sig. Enligt olika uppskattningar skulle klimatförändringen med dagens utveckling, framför allt i mer ogynnsamma scenarier, medföra stora ekonomiska kostnader för EU om man inte vidtar lämpliga åtgärder (2). |
2.4 |
Anpassningsåtgärderna bör vidtas på lokal, regional och nationell nivå. |
3. Allmänna kommentarer
3.1 |
EESK stöder kommissionens förslag om en EU-strategi för klimatanpassning och instämmer i att man inte kan använda osäkerhet som ursäkt för att inte agera. Samtidigt vill vi understryka att anpassningsstrategierna är av grundläggande betydelse och måste prioriteras mot bakgrund av att tillgängliga uppgifter ger tillräckligt med information om de negativa effekter som redan har orsakats i Europa och som enligt beräkningar kommer att förvärras i framtiden. |
3.2 |
I mitten av 1990-talet inledde EU en kampanj för att begränsa den globala uppvärmningen till 2 °C över den förindustriella nivån, en målsättning som slutligen fastställdes vid konferensen i Cancún (2010). För att klara denna gräns krävs det att man avsevärt minskar utsläppen av växthusgaser, men tendensen går åt andra hållet. I samband med genomförandet av den nya anpassningsplanen bör man ta hänsyn till att temperaturen i Europa stiger snabbare än genomsnittet i resten av världen, vilket innebär att de extrema väderfenomenen förmodligen kommer att bli allt fler och förorsaka större skador på människor, ekonomin och miljön än vad man först trott. |
3.3 |
Kommittén framhåller att när den naturliga växtligheten i stadsområdena, där tre fjärdedelar av EU:s befolkning bor, byts ut mot olika typer av bebyggelse kan vissa naturfenomen ge ökade skador. Effekterna av bland annat värmeböljor och översvämningar kommer att påverka familjer – framför allt sårbara personer (barn, äldre) – ekonomin, turismen och infrastrukturen, med negativa effekter för sysselsättningen och befolkningens levnadsstandard. Landsbygdsområdena är för sin del särskilt känsliga för klimatvariationer på grund av konsekvenserna för jordbruket, djuruppfödningen och skogsbruket, som kan leda till avfolkning och ökad fattigdom. |
3.4 |
En viktig faktor i fråga om klimatanpassning är att variationsmönstret i de olika klimatindikatorerna förändras beroende på både tidpunkt och mikroregion. Det handlar framför allt om temperatur, snö, regn, vind och fuktighet. Reglerna för stadsplanering och byggnation måste anpassas till framtida maximi- och minimivärden. Skogarna bör till exempel ha tillräcklig motståndskraft för att klara den starkaste orkanen under deras livscykel, som brukar vara hundra år. |
3.5 |
Klimatanpassningen medför oundvikligen kostnader och dessa har karaktären av en implicit skuld, enligt de principer som ligger till grund för beräkningen av statsskulden. Om ytterligare underskott av denna typ skapas i de offentliga finanserna övergår den implicita skulden till att bli explicit. Omfattande skador kan dock undvikas genom exempelvis skyddsåtgärder mot översvämningar. Resultaten av investeringarna i anpassning varierar i hög grad beroende på finansieringskällan, som kan vara EU-baserad, nationell, företagsbaserad eller familjebaserad. I kommissionens förslag anges unionens finansieringskällor endast kvantitativt med få preciseringar. Det kommer dock att vara nödvändigt att utnyttja alla dessa källor effektivt både strukturellt och volymmässigt. |
3.6 |
Hittills har femton medlemsstater i EU antagit nationella anpassningsstrategier, men bara tretton medlemsstater har konkreta handlingsplaner. Fyra år efter vitboken, och trots att frågan brådskar, är anpassningsprocessen enligt kommissionen "i de flesta fall fortfarande i ett tidigt skede, med relativt få konkreta åtgärder på fältet". Kommittén uppmanar de medlemsstater som ännu inte har gjort detta att snarast utarbeta och genomföra nationella anpassningsstrategier. |
3.7 |
Kommissionen har genom EU:s anpassningsstrategi hittills spelat en mycket viktig roll för att främja och samordna besluten från medlemsstaterna, som har det största ansvaret för att anta effektiva och samstämda åtgärder som kan förebygga effekterna av klimatförändringen. Medlemsstaternas agerande är av största vikt, men det bör även påpekas att anpassningsåtgärderna har varit otillräckliga inom vissa områden sedan offentliggörandet av vitboken. Kommissionen bör överväga om den inte borde spela en mer aktiv roll på klimatförändringsområdet och tillämpa den befogenhet den har enligt EUF-fördraget. |
3.8 |
I förslaget till den fleråriga budgetramen 2014–2020 (3) föreslog kommissionen att minst 20 % av budgeten skulle avsättas till klimatrelaterade åtgärder. EESK anser att det är mycket viktigt att rådet och Europaparlamentet godtar denna princip. I den nya fleråriga budgetramen utgör klimatåtgärderna sammanlagt (för lindring och anpassning) omkring 192 miljarder euro. Det handlar om en stor ökning, om man betänker att det i den fleråriga budgetramen 2007–2013 endast anslogs 6 miljarder euro till anpassningsåtgärder. |
3.9 |
EESK anser att det är viktigt att klimatåtgärder integreras i de politikområden och finansiella instrument inom EU som har övergripande karaktär (Sammanhållningsfonden, strukturfonder, forskning och utveckling, den gemensamma jordbrukspolitiken, transeuropeiska nät osv.). Både den nya strategin och den fleråriga budgetramen 2014–2020 innebär framsteg i denna riktning. |
3.10 |
De förvärrade effekterna av klimatförändringen och EU:s politik för lindring och anpassning innebär att Europeiska miljöbyrån får fler uppgifter. EESK föreslår därför att man ska överväga en utökning av byråns personal och ekonomiska resurser. |
3.11 |
Kommittén påpekar att en anpassningsstrategi måste ta hänsyn till klimatförändringarnas effekter på människors hälsa. Det finns redan studier om denna aspekt (Se "Impacts of climate change in human health in Europe. PESETA-Human health study", 2009), liksom behovet av en adekvat räddningstjänst vid extrema väderfenomen. |
4. Särskilda kommentarer
4.1 Åtgärd 1: Uppmuntra alla medlemsstater att anta övergripande anpassningsstrategier
4.1.1 |
Kommissionen anger att en resultattavla för anpassningsberedskap kommer att tas fram 2014. År 2017 kommer kommissionen att på grundval av de rapporter den får enligt förordningen om en övervakningsmekanism (under utarbetande) – och via denna resultattavla – bedöma om åtgärderna har varit tillräckliga. Vid behov kan den då föreslå ett rättsligt bindande instrument. |
4.1.2 |
EESK stöder möjligheten att tillämpa artikel 192 i EUF-fördraget om lagstiftning på miljöområdet. Eventuella EU-regler bör gälla specifika åtgärder, tidsfrister för tillämpning, kontrollmekanismer och eventuella sanktioner vid bristande efterlevnad. Denna fråga brådskar och man bör därför åter överväga tidsfristerna för detta beslut. |
4.2 Åtgärd 2: Tillhandahålla finansiering från Life för att stödja kapacitetsuppbyggnad och intensifiera anpassningsåtgärderna i Europa (2013–2020)
4.2.1 |
Kommittén har redan uttalat sig positivt om förslaget till förordning om Life och anser att det är ett gott tecken att budgeten ökas till 3,2 miljarder euro för perioden 2014–2020 (4). Delprogrammet Klimatpolitik (904,5 miljoner euro i kommissionens första förslag) innefattar tre prioriterade områden som i princip kommer att ha följande inriktningar: begränsning av klimatförändringar (45 %), klimatanpassning (45 %) och klimatstyrning och klimatinformation (10 %). |
4.2.2 |
Kommissionen har identifierat fem sårbara områden mellan vilka medlen bör fördelas rättvist.
|
4.3 Åtgärd 3: Införa anpassning inom ramen för borgmästaravtalet (2013/2014)
4.3.1 |
Borgmästaravtalet, som tillkom på initiativ från kommissionen, innebär ett åtagande att överträffa EU:s mål att minska utsläppen med 20 % senast 2020, vilket utan tvekan är värt allt stöd. |
4.3.2 |
Kommissionen anger att den "kommer att stödja" anpassningen i städerna men utan att närmare precisera detta. Med tanke på avtalets frivilliga karaktär kan det vara lämpligt att de som ingått avtalet med stöd av kommissionen fastställer mätbara mål och metoder för utvärdering av de anpassningsåtgärder som genomförs. EESK anser att kommissionen bör konkretisera dessa aspekter för att skapa en verklig EU-politik för anpassning i stadsområden, en fråga som några medlemsstater redan har erfarenhet av (till exempel Performance Indicator for Climate Change Adaptation – NI188 – i Storbritannien). |
4.4 Åtgärd 4: Överbrygga kunskapsklyftan
4.4.1 |
Kommissionen nämner fyra huvudsakliga kunskapsluckor och anger att man kommer att "arbeta vidare" med medlemsstaterna och de berörda aktörerna för att fylla dessa luckor:
|
4.4.2 |
Inom ramen för Horisont 2020 (perioden 2014–2020) tilldelas Gemensamma forskningscentrumet 1 962 miljoner euro, till vilket ska läggas 656 miljoner euro från Euratom. Det handlar om en avsevärd ökning i förhållande till sjunde ramprogrammet (cirka 17 miljarder euro). |
4.4.3 |
EESK vill understryka att avsaknaden av specifika uppgifter om vissa aspekter inte är någon ursäkt för att skjuta upp beslut, eftersom det finns starka bevis för de negativa effekterna av klimatförändringen. |
4.5 Åtgärd 5: Vidareutveckla Climate-ADAPT som gemensam kontaktpunkt för information om anpassning i Europa och (2014) införa den framtida klimattjänsten Copernicus
4.5.1 |
Kommittén stöder beslutet att göra insamlandet och spridningen av information om klimatförändringen till en central fråga i Climate-ADAPT. En växelverkan mellan Climate-ADAPT och de nationella plattformarna kommer att kräva ytterligare ansträngningar från medlemsstaternas sida med tanke på att endast sex av dem för närvarande har fullständiga webbportaler för detta. Den information som ges av regionala myndigheter och den privata sektorn är för närvarande inte tillräcklig. |
4.5.2 |
EESK anser att klimattjänsten Copernicus (informationsinsamling genom det europeiska satellitnätverket och markbundna system) är av stor betydelse för att man ska kunna vidta åtgärder. Tillsammans med observationerna från andra tjänster – särskilt från Nasa – bidrar Europa till den globala kampen mot klimatförändringarna. |
4.6 Åtgärd 6: Underlätta klimatsäkring i den gemensamma jordbrukspolitiken, sammanhållningspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken
4.6.1.1 |
Den gemensamma jordbrukspolitiken: Globalt sett är jordbruket direkt eller indirekt ansvarigt för omkring 30 % av utsläppen av växthusgaser och har därför en stor potential att minska detta med mer effektiva odlingsmetoder. Till skillnad från andra sektorer är de direkta utsläppen oupplösligt förbundna med produktionsmetoderna, och därför bör jordbrukets speciella karaktärsdrag erkännas. |
4.6.1.2 |
I yttrandet om "Klimatförändringarna och jordbruket i Europa" (5) betonade kommittén de allvarliga problem som torka skulle orsaka i Europas södra regioner. Kommittén framhöll bland annat att jordbruket inte enbart är ett offer för klimatförändringarna, utan också bidrar till utsläppen av växthusgaser. Vi uppmanade därför kommissionen att göra en noggrann analys av hur olika jordbruksmetoder skiljer sig åt med avseende på klimatpåverkan för att kunna ställa upp olika handlingsalternativ, till exempel inom ramen för stödpolitiken. |
4.6.1.3 |
EESK konstaterar att det enligt den politiska överenskommelsen om den gemensamma jordbrukspolitiken av den 26 juni 2013 ska investeras över 100 miljarder euro mellan 2014 och 2020 för att hjälpa jordbruket att möta utmaningarna vad gäller jordkvalitet, vatten, biologisk mångfald och klimatförändringar. Därför kommer 30 % av direktstöden att vara knutna till uppfyllandet av miljövänliga jordbruksmetoder, och minst 30 % av budgeten i programmen för landsbygdsutveckling kommer att avsättas till "grönt jordbruk". |
4.6.1.4 |
Sammanhållning: Om insatserna uteblir eller försenas kan det sätta press på EU:s sammanhållning. Klimatförändringens effekter väntas också leda till ökade sociala skillnader inom EU. Man måste särskilt uppmärksamma de sociala grupper och regioner som är mest utsatta och redan missgynnade, t.ex. på grund av dålig hälsa, låg inkomst, olämpliga bostäder, begränsad rörlighet. |
4.6.1.5 |
För programperioden 2014–2020 bör kommissionen tydligt signalera att all europeisk politik bör inrikta sig på lindring av och anpassning till klimatförändringarna. Klimatanpassning bör uttryckligen nämnas i alla nationella strategiska referensramar och operativa program. EESK föreslår i linje med detta att man endast godkänner projekt om miljömålen uppfylls. De projekt som påverkar klimatet negativt bör begränsas till ett minimum eller uteslutas helt och hållet. I kommissionens lagförslag om sammanhållningspolitiken, som träder i kraft 2014, nämns klimatanpassning, men enligt EESK:s uppfattning bör kraven höjas. |
4.6.1.6 |
Den gemensamma fiskeripolitiken: Kommissionen anger inga särskilda åtgärder på detta område. Enligt FAO bör det grundläggande målet för anpassningspolitiken vara de akvatiska ekosystemens hållbarhet, eftersom fisket är beroende av dem. |
4.6.1.7 |
Ett av de områden som påverkas kraftigt av klimatförändringen är skogsbruket, eftersom skog är en naturlig och mycket viktig lagringsplats för koldioxid. Starka orkanvindar förstör skogsområden, vilket kräver att de planteras om i förtid. Antalet destruktiva skogsbränder ökar vid torra och varma perioder. Dessa faktorer får stor inverkan på skogssektorns ekonomi och landsbygdens olika funktioner. |
4.7 Åtgärd 7: Garantera mer motståndskraftig infrastruktur
4.7.1 |
Detta är troligen den största utmaningen som de offentliga beslutsfattarna måste ta itu med i en klimatanpassningsstrategi. De största hoten mot infrastrukturen är skador eller förstörelse som orsakas av extrema väderfenomen och som kan förvärras av klimatförändringen: översvämningar vid flodbäddar i kustområden och översvämningar på grund av höjning av havsnivån, svårigheter att tillhandahålla elektricitet och dricksvatten, samt effekterna av en temperaturhöjning för företagens driftskostnader. Viss infrastruktur kanske inte påverkas direkt, men den kommer inte att fungera om fysisk tillgång till tjänsterna omöjliggörs (till exempel informations- och kommunikationsteknik). |
4.7.2 |
Offentliga och privata investerare bör ta hänsyn till de förutsebara effekterna av den globala uppvärmningen i sina finansieringsplaner för infrastrukturprojekt. Vissa arbeten kommer att kräva stora investeringar från medlemsstaterna, som i många fall har ålagts budgetåtstramningar på grund av den ekonomiska krisen. |
4.7.3 |
Kommissionen hänvisar till sitt uppdrag att bedöma klimatförändringarnas konsekvenser för eurokoderna och erbjuder sig att arbeta med de europeiska standardiseringsinstitutionerna (CEN, Cenelec och Etsi), finansinstituten och de vetenskapliga organisationerna för att fastställa nödvändiga ändringar i programmen för standardisering av byggnader och offentliga arbeten. EESK framhåller i detta sammanhang att infrastrukturens robusthet och tillförlitlighet i standardiseringsmodellerna bör gå före enbart ekonomiska lönsamhetskriterier som gynnar investerarna. Med tanke på att det i Europa finns exempel på att avsmalning av flodbäddar och avlägsnande av strandängar har förvärrat effekten av översvämningar, bör man utarbeta modeller för rationell stadsplanering. Man kan till exempel ge råd om åtgärder som gröna tak och fasader på byggnader där så är möjligt. |
4.7.4 |
Anpassningsstrategin bör ta hänsyn till att befolkningen åldras, eftersom äldre personer, och framför allt de allra äldsta, är mycket känsliga för extrema temperaturer och hög luftfuktighet. Av den anledningen bör man överväga att installera tillräckligt kraftfull och pålitlig luftkonditionering med låga utsläpp i hälso- och vårdcentraler samt vårdboenden. |
4.7.5 |
EESK har i tidigare yttranden (ces1607-2011 och ces492-2012) stött införandet av en strategi på två nivåer när det gäller det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) och inrättandet av de europeiska transportkorridorerna, vilket motiverades av en önskan att skapa ett sammanhängande transportnätverk för de viktigaste gods- och passagerartransporterna. EESK anser att detta är ett förnuftigt mål, som även grundas på behovet att fastställa prioriteringar för användningen av de knappa ekonomiska medlen. En koncentration av infrastrukturinvesteringarna till sådana korridorer kommer emellertid också att medföra att EU:s transportsystem blir mer sårbart för avbrott. EESK framhåller behovet av att ta hänsyn till detta vid planering och finansiering av investeringar i sådana korridorer. Bortsett från motståndskraftiga byggnadsstrukturer förutsätter detta också i förväg planerade förbifartsleder som en del av de europeiska transportkorridorerna. |
4.8 Åtgärd 8: Främja försäkringar och andra finansiella produkter
4.8.1 |
Rapporten om försäkringar mot naturkatastrofer i EU (Gemensamma forskningscentrumet, Europeiska kommissionen (2012), Natural Catastrophes: Risk Relevance and Insurance Coverage in the EU) visar tydligt på behovet av bättre statistik. Enligt den information som finns tillgänglig är penetrationsgraden (täckning genom privata försäkringar eller förhands- och efterhandsingripande från staten i förhållande till BNP) i allmänhet låg. När det gäller t.ex. översvämningar är penetrationsgraden i de flesta medlemsstater inte särskilt hög, med undantag för när en översvämningsförsäkring ingår i annan försäkring. Antalet försäkringar är också lågt i förhållande till riskerna för oväder och torka, även om det senare verkar ha måttliga effekter i medlemsstaterna. |
4.8.2 |
EESK välkomnar kommissionens beslut att lägga fram en vitbok om försäkringar mot naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan (6), för att stärka försäkringsmarknaden och minska den överdrivna riskbelastningen på den offentliga budgeten, där vi vill framhålla följande:
|
5. EESK föreslår att man särskilt undersöker vilka strukturella förändringar som anpassningen kräver på specifika politikområden och för produktionen av varor och tjänster. Trots att klimatförändringarna främst får konsekvenser för jordbruket, skogsbruket och byggandet av hus och infrastruktur, kommer många andra ekonomiska sektorer att kräva anpassningsåtgärder. Bland annat bör följande aspekter beaktas:
— |
Sysselsättning. Det finns ännu inte några ingående analyser av hur anpassningsåtgärderna kommer att påverka arbetstagares yrkesutbildning och vilken effekt de kommer att ha på sysselsättningen. |
— |
Industrin. Till följd av de stora skillnaderna mellan industrisektorerna är effekterna av klimatförändringen inte ensartade. I de fall där en anpassning är nödvändig kommer det att krävas investeringar, och för vissa branscher, såsom järn- och stålindustrin, innebär utsläppsminskningen redan en kraftig teknisk och ekonomisk satsning. De investeringar som krävs bör finnas med i kostnadsberäkningarna och informationen till investerare. |
— |
Bygg- och anläggningssektorn. Bostadsbyggande och infrastrukturarbete kommer att påverkas i stor utsträckning av anpassningsåtgärderna, och detta kommer att medföra ökade kostnader. I "eurokoderna" har det ännu inte fastställts några krav i denna fråga, och det är något som utan tvekan bör rättas till (7). |
— |
FoU och innovation. Klimatförändringarna har redan under de senaste årtiondena påverkat resursfördelningen (EU:s nya ekonomiska plan är ett bevis på detta) och forskningsprogrammen vid universiteten och kunskapscentrumen. Man har skapat nya utbildningar och kompetensprofiler, och det är en tendens som troligen kommer att förstärkas i framtiden. |
Bryssel den 16 oktober 2013.
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande
Henri MALOSSE
(1) COM(2009) 147 final.
(2) Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, SWD(2013) 123 final.
(3) COM(2011) 500 final.
(4) EUT C 191, 29.6.2012, s. 111-116.
(5) EUT C 27, 3.2.2009, s. 59.
(6) COM(2013) 213 final.
(7) EUT C 198, 10.7.2013, s. 45-50.