Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut av den […] om inrättande av ett gemenskapsprogram till stöd för särskild verksamhet på området för finansiella tjänster, finansiell rapportering och revision”

KOM(2009) 14 slutlig – 2009/0001 (COD)

2009/C 228/13

Den 3 februari 2009 beslutade rådet att i enlighet med artikel 95 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs presidium gav den 24 februari 2009 facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion i uppdrag att utarbeta ett yttrande i ärendet.

Med hänsyn till ärendets brådskande karaktär utsåg Europeiska ekonomiska och sociala kommittén vid sin 452:a plenarsession den 24–25 mars 2009 (sammanträdet den 24 mars) Umberto BURANI till huvudföredragande och antog följande yttrande med 95 röster för, 3 röster emot och 14 nedlagda röster.

1.   Sammanfattning och slutsatser

2.   Inledning

3.   Observationer och kommentarer

3.1   Kommittén stöder kommissionens initiativ att tillhandahålla alltmer förfinade instrument för tillsynen av finanssektorn i linje med de Larosière-gruppens rekommendationer. Vi noterar dock att inga nyheter införs, varken vad gäller uppdrag eller funktioner för de tre rättsliga strukturer som ska erhålla stödet eller de tre kommittéer som ska få finansiella bidrag. Det finansiella bidraget ska således förbättra den aktuella situationen, vilket är ett tecken på att man är nöjd med organen som sådana, men också på att man anser det nödvändigt att förbättra och stärka deras verksamhet.

3.2   De två organ som verkar på området finansiell rapportering, IASCF och EFRAG, har upprättat internationella redovisningsnormer av hög kvalitet som delvis införlivats i gemenskapslagstiftningen. Enligt kommissionen säkerställer dessa organ att ”investerare, låntagare och andra intressenter har tillgång till punktlig, tillförlitlig och relevant information om företagens finansiella ställning”. Detta är inte med sanningen överensstämmande. Innan man genomför någon som helst reform måste de ansvariga besvara frågan huruvida misslyckandet orsakats av bristfälliga redovisningsnormer eller av oförsiktigt tillämpade redovisningsregler.

3.2.1   I den sektor som uppvisat de största bristerna, den känsliga värdepappersmarknaden, där IASCF- och EFRAG-standarderna tillämpas, betonar kommissionen uttryckligen att det är av avgörande betydelse att vara oberoende av ”otillbörligt inflytande från parter som har ett egenintresse” och ”icke-diversifierad, frivillig finansiering från berörda parter”, och att detta är ett av skälen till stödet. Frågan har tidigare väckts av Ekofinrådet och Europaparlamentet, men nu ställs också en annan fråga: Eftersom dessa organ har behov av resurser för att klara av sin känsliga uppgift räcker det då med ett”bidrag” för att garantera deras oberoende? EESK anser att denna fråga behöver utredas vidare.

3.3   Samma argument gäller för revisionen och bidraget till PIOB, det organ som övervakar processen som leder fram till att ISA-standarder (International Standards for Auditing) antas och andra verksamheter av allmänt intresse som genomförs av internationella revisionsfederationen (International Federation of Accountants) (IFAC). Ett eventuellt införande av ISA-standarder i gemenskapsrätten (direktiv 2006/43/EG) motiverar att reglerna ska vara neutrala och att kommissionen har två medlemmar av tio i PIOB:s styrande organ.

3.4   För att avsluta kapitlet ”bidrag” håller EESK med kommissionen om kravet på att de olika organ som ansvarar för de internationella standarderna ska tilldelas tillräckliga resurser för att kunna utföra sitt uppdrag och förbli oberoende. Detta upprepas ständigt mer eller mindre explicit, vilket är ett tydligt tecken på att det finns ett grundläggande problem: Dessa organ har inrättats av branschen för att upprätta regler och standarder för branschen själv. De behåller sin privata karaktär även om dessa regler och standarder införlivas i offentlig lagstiftning. Det blir därför svårt att inom organet skilja allmänintresset från den verksamhet som bedrivs för de sektorer som kontrollerar dem juridiskt.

3.5   De finansiella bidragen till tillsynskommittéerna är framför allt avsedda för fortbildning av personalen vid de nationella tillsynsmyndigheterna och för ledning av IT-projekt. Som nämnts är dessa kommittéer oberoende rådgivande organ som inrättats av kommissionen och som består av företrädare för nationella myndigheter. Personalens fortbildning (rekommendation 19 i de Larosière-gruppens rapport) och projektledning är tveklöst en viktig uppgift, som för övrigt gagnar medlemsstaterna. EESK förstår därför inte varför gemenskapen och inte medlemsstaterna ska finansiera dessa insatser.

3.6   I slutet av förslaget framför kommissionen synpunkten att man bör införa ett flexibilitetskriterium när man bestämmer vem som ska få bidrag. Reslutatet av en fortsatt analys av metoder för att hålla stånd mot krisen skulle kunna bli att det krävs nya organ eller att de redan befintliga får nya uppgifter, eller att det blir nödvändigt att ersätta en redan utsedd stödmottagare med en ny. EESK har inget att invända mot detta, men påpekar att man måste undvika att i onödan öka antalet organ som är involverade i programmet. Då är det bättre att så långt som möjligt låta de befintliga organen få utökade uppdrag.