15.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 9/44

A.

Vissa medlemsstater har inte i tid lämnat in de uppgifter om inspektioner och genomförande under 2003–2004 som krävts enligt rådets förordning (EEG) nr 3820/85, vilket inneburit att framläggandet av kommissionens rapport om genomförande av förordningen inom nämnd tidsram (KOM(2007)0622) försenades med ett och ett halvt år.

B.

Den genomsnittliga antalet fastställda överträdelser har fortsatt att ligga på en stabil nivå, trots att det totala antalet rapporterade överträdelser i vissa medlemsstater ökat kraftigt. Överträdelserna av bestämmelserna om raster och viloperioder har tenderat att öka, medan överträdelserna av bestämmelserna som rörde körtider minskade.

C.

Nästa tvåårsrapport måste för första gången innehålla uppgifter om genomförandet av direktiv 2002/15/EG.

D.

Det ligger i allmänhetens intresse att bestämmelserna om arbetstider, körtider och viloperioder tillämpas korrekt, både för mobila arbetstagare och förare som är egenföretagare.

E.

Syftet med direktiv 2002/15/EG är att införa minimiregler för arbetstidens förläggning för att förbättra skyddet för hälsa och säkerhet för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter, att förbättra vägtrafiksäkerheten och att åstadkomma en tillnärmning av konkurrensvillkoren.

F.

Direktiv 2002/15/EG trädde i kraft den 23 mars 2002 och medlemsstaterna hade tre år på sig (fram till den 23 mars 2005) att genomföra direktivets bestämmelser. En majoritet av medlemsstaterna har ändå inte lyckats införliva direktivet under den föreskrivna treåriga övergångsperioden.

G.

Två år efter det att den fastställda övergångsperioden för införlivande av direktiv 2002/15/EG löpte ut finns det medlemsstater som ännu inte har införlivat samtliga bestämmelser i direktivet.

H.

Förare som är egenföretagare utesluts åtminstone fram till den 23 mars 2009 från tillämpningsområdet för direktiv 2002/15/EG.

I.

I sin rapport om vilka konsekvenserna blir av att förare som är egenföretagare utesluts från tillämpningsområdet för direktiv 2002/15/EG tar kommissionen upp fördelar och nackdelar både med att inkludera och utesluta förare som är egenföretagare, dock utan att komma fram till några definitiva slutsatser.

J.

Parlamentet har upprepade gånger betonat att det är viktigt att ta itu med de oegentligheter inom sektorn som leder till att många arbetstagare placeras i kategorin med förare som är falska egenföretagare.

K.

Det är viktigt att undanröja skillnaderna mellan medlemsstaterna och bidra till att garantera lojal konkurrens inom vägtransportsektorn, genom att inkludera förare som är egenföretagare.

L.

Det är viktigt att tillämpningsområdet för förordning EEG nr 3820/85 förblir konsekvent med avseende på körtider och viloperioder, och att det inte görs någon åtskillnad mellan förarna.

M.

Arbetstidsbegränsningen inom vägtransportsektorn får en väsentligt större positiv inverkan på vägtrafiksäkerheten om förare som är egenföretagare inkluderas.

N.

Att inkludera förare som är egenföretagare påverkar överhuvudtaget inte deras kapacitet eller behov av att utföra uppgifter som rör företagets administration eller ledning, eftersom arbetstid enligt definitionen i direktiv 2002/15/EG endast omfattar verksamhet som är direkt förknippad med vägtransporter.

O.

De sociala aktörer som finns representerade i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har i stort sett enats om att inkludera förare som är egenföretagare för att se till att samtliga arbetstagare i sektorn behandlas lika, undvika att konkurrensen snedvrids och främja bättre arbetsförhållanden.

P.

EG-domstolen har mycket bestämt slagit fast att artikel 71 i EG-fördraget är en tillräcklig rättslig grund för tillämpning av direktiv 2002/15/EG på förare som är egenföretagare, just för att detta främjar målen om vägtrafiksäkerhet och tillnärmning av konkurrensvillkoren.

Q.

I ovan nämnda meddelande och rapport från kommissionen om vilka konsekvenserna blir av att förare som är egenföretagare utesluts från tillämpningsområdet för direktiv 2002/15/EG påpekas de oroande förseningar som fortfarande präglar vissa medlemsstaters införlivande och genomförande av direktiv 2002/15/EG, liksom annan sociallagstiftning inom vägtransportsektorn.

R.

Även om vissa medlemsstater fortfarande inte har införlivat direktiv 2002/15/EG bör det lämnas in rapporter vartannat år om tillämpningen av bestämmelserna, i enlighet med den tidsplan som anges i direktivet.

1.

Europaparlamentet beklagar de avsevärda skillnader som består när det gäller tillämpningen och genomförandet av förordning (EEG) nr 3820/85. Parlamentet konstaterar att medlemsstaterna måste öka sina insatser för att garantera en effektiv och enhetlig tillämpning av de förbättrade sociala bestämmelserna.

2.

Europaparlamentet ser med oro på bristerna och förseningarna i vissa medlemsstaters införlivande och genomförande av direktiv 2002/15/EG. Parlamentet uppmanar dessa medlemsstater att snarast förklara och kommentera orsakerna till att direktivet inte har genomförts samt att ange vilka hinder som eventuellt återstår.

3.

Europaparlamentet påpekar att direktiv 2002/15/EG innehåller ”minimikrav” och att dess införlivande inte får leda till en lägre skyddsnivå för arbetstagare eller sämre överensstämmelse med mer gynnsamma villkor i vissa medlemsstater som härrör från allmän arbetsrätt eller kollektivavtal.

4.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att påskynda införlivandeprocessen och att tillämpa sociallagstiftningen för vägtransportsektorn med största noggrannhet, för att på ett korrekt sätt tillgodose det allmänna intresset av vägtrafiksäkerhet och förarnas hälsa och säkerhet samt för att fastställa tydliga ramar för lojal konkurrens.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på föreskrivet sätt utarbeta rapporter om genomförandet av direktiv 2002/15/EG vartannat år, även om det finns medlemsstater som ännu inte har införlivat direktivet i sin nationella lagstiftning.

6.

Europaparlamentet är bekymrat över att det genomsnittliga antalet överträdelser förblir högt, särskilt på området för persontransporter, och förväntar sig att medlemsstaterna ska förbättra sitt verkställande av lagstiftningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka de gemensamma initiativen för att uppmuntra till utbyte av information och personal i kombination med samordnade kontroller.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att agera mycket strängt mot medlemsstater som gör sig skyldiga till överträdelser av gemenskapens sociallagstiftning på vägtransportområdet, att föreskriva tvångsåtgärder vid underlåtande att uppfylla lagstiftningen och att arbeta förebyggande och vid behov vidta rättsliga åtgärder för att säkra att gemenskapslagstiftningen följs till fullo.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att enligt det kommittéförfarande som fastställs i förordning (EG) nr 561/2006 senast i oktober 2008 föreslå riktlinjer för en enhetlig definition och klassificering av överträdelser.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utarbetandet av sin officiella konsekvensbedömning, inför framläggandet av ett lagstiftningsförslag om ändring av direktiv 2002/15/EG i enlighet med artikel 2.1 i det direktivet, särskilt prioritera vägtrafiksäkerhetens sociala dimension samt förarnas och övriga trafikanters hälsa och säkerhet i förhållande till alla övriga aspekter.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin ovan nämnda officiella konsekvensbedömning ta hänsyn till de svåra arbetsförhållanden som lastbilschaufförer som kör genom Europa upplever på grund av otillräcklig tillgång till lämpliga rastplatser, trots att det i artikel 12 i förordning (EG) nr 561/2006 underförstått erkänns hur viktigt det är att det finns tillräckligt många säkra och trygga platser att stanna på för yrkesförare längs unionens motorvägar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att följa upp pilotprojektet om säkra och bevakade parkeringsplatser som inletts av Europaparlamentet och ta hänsyn till de åtgärder som rekommenderas i Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om ”Europeisk trafiksäkerhetspolitik och yrkesförare – säkra och bevakade parkeringsplatser” (8).

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att när den utarbetar ovan nämnda officiella konsekvensbedömning fullt ut ta hänsyn till parlamentets ståndpunkt och argument när det gäller att till fullo inkludera förare som är egenföretagare i tillämpningsområdet för direktiv 2002/15/EG.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att när den utarbetar ovan nämnda officiella konsekvensbedömning ta hänsyn till det allmänna synsättet inom transportsektorn att det är lämpligt att inkludera förare som är egenföretagare. Parlamentet anser också att det är oerhört svårt att ur rättslig synvinkel identifiera och lagföra ”falska” egenföretagare, utöver de praktiska och byråkratiska hinder som måste övervinnas för att detta koncept inte ska användas på bred front i syfte att kringgå arbetstidsbegränsningarna.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i tillräckligt god tid lägga fram de initiativ som krävs för att hela direktiv 2002/15/EG, med alla dess delar, ska kunna träda i kraft till fullo den 23 mars 2009 och dess tillämpningsområde utvidgas till att omfatta egenföretagare.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att konsekvensbedömningar snarast färdigställs så att en objektiv analys kan slutföras utan ytterligare fördröjningar av de ändringar som eventuellt bör beaktas.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över förfarandena för trafikinspektioner i varje medlemsstat och översända en rapport om detta till parlamentet. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över den befintliga lagstiftningen och föreslå ändringar om inspektionsförfaranden som begränsar den fria rörligheten för varor eller personer påvisas, i syfte att garantera enhetliga förfaranden för trafikinspektioner.

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att betydligt snabbare presentera informationen och de genomföranderapporter som bygger på den, för att utifrån analyser av införlivandet eventuellt kunna ta itu med de nödvändiga rättsliga korrigeringarna utan ytterligare förseningar.

17.

Europaparlamentet har mot bakgrund av siffrorna om överträdelser återigen fått bekräftat att det finns ett akut behov av lagändringar. Parlamentet har med tanke på direktiv 2006/22/EG som trädde i kraft i maj 2006 och förordning (EG) nr 561/2006 som trädde i kraft i april 2007 därför förhoppningar om en strängare och mer enhetlig efterlevnad i framtiden.

18.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén.