30.4.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 100/53

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Bortom BNP – mätmetoder för hållbar utveckling”

2009/C 100/09

Den 16–17 januari 2008 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett initiativyttrande om

”Bortom BNP – mätmetoder för hållbar utveckling”.

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö (Observationsgruppen för hållbar utveckling), som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 8 oktober 2008. Föredragande var Martin SIECKER.

Vid sin 448:e plenarsession den 22–23 oktober 2008 (sammanträdet den 22 oktober 2008) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 114 röster för, 2 röster emot och 8 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   BNP är en viktig indikator för att mäta den ekonomiska tillväxten men är otillräcklig som politisk kompass när det handlar om att möta det tjugoförsta århundradets utmaningar. För detta behövs andra, kompletterande indikatorer. Denna slutsats drogs vid både Europeiska kommissionens konferens ”Bortom BNP” i Bryssel den 19–20 november 2007 och konferensen ”En behaglig sanning” i Tilburg den 10 januari 2008.

1.2   BNP är bra som en hastighetsmätare för ekonomin som visar hur snabbt vi alla tjänar pengar, oavsett om detta leder till användbara produkter och tjänster eller om det vållar människa och miljö skada. Vad som framför allt behövs är en höjdmätare som visar hur långt vi har kvar till en hållbar och solidarisk ekonomi.

1.3   Eftersom det handlar om två olika saker – hållbarhet och välfärd – behövs det i själva verket två höjdmätare. Hållbarhet handlar om en frisk värld i dag och i framtiden, om solidaritet mellan generationerna och är en förutsättning, välfärd handlar om social utveckling och är en målvariabel. För hållbarheten räcker det om man kan garantera att människor på lång sikt kan fortsätta leva som de gör över hela världen. Om detta kriterium är uppfyllt behöver man inte sträva efter ännu mer hållbarhet. Med välfärd är saken annorlunda: Mer välfärd är alltid bättre än mindre välfärd. Det är därför rimligt att genomgående sträva efter mer välfärd.

1.4   Det finns en indikator för att mäta graden av hållbarhet och dess utveckling, nämligen det ekologiska fotavtrycket, som trots sina brister är den bästa tillgängliga generella indikatorn på hållbar miljöutveckling.

1.5   Fotavtrycket är ett utmärkt kommunikationsverktyg och är ett av de få – om inte det enda – som beaktar våra konsumtions- och produktionsmönsters miljöpåverkan (import och export) på andra länder. Genom att använda detta verktyg kan vi finjustera det, och det kan ersättas om och när det tas fram ett bättre verktyg i framtiden.

1.6   Utmaningen ligger i att ta fram en indikator för social utveckling som mäter livskvalitetens olika aspekter på ett realistiskt sätt. Detta yttrande begränsar sig till en sådan livskvalitetsindikator, eftersom det (ännu) inte finns något sådant politiskt instrument som dessutom fungerar bra.

1.7   En praktiskt användbar och vetenskapligt tillförlitlig livskvalitetsindikator ska täcka in områden som generellt uppfattas som avgörande för livskvaliteten och uppfyller följande kriterier:

—	Den ska vara sammansatt av objektiva faktorer som påverkar människors förmågor.

—	Den ska kunna påverkas genom politik.

—	Uppgifter ska kunna inhämtas i tid.

—	Den ska kunna jämföras länder emellan.

—	Den ska kunna jämföras över tiden.

—	De ska vara begriplig för en bredare allmänhet.

1.8   Följande sex områden betraktas generellt som avgörande för livskvaliteten:

—	Kroppslig integritet och hälsa.

—	Materiellt välstånd.

—	Tillgång till offentliga tjänster.

—	Deltagande i samhället och integration av immigranter.

—

Fritid.

—	Miljökvaliteten.

De grundläggande uppgifter som krävs för att mäta utvecklingen på dessa områden finns tillgängliga i EU:s medlemsstater. Dessa uppgifter måste visserligen förfinas (frekvens, insamling, bearbetning).

1.9   Den indikator som beskrivs här är inte perfekt. Den är inte heller tänkt som en blåkopia utan som ett bidrag till den diskussion som pågår i frågan. Att mäta är en dynamisk process, för man mäter ju förändringarna i ett samhälle. Förändringarna kan i sin tur framkalla ett behov av andra eller mer förfinade indikatorer. Att definiera en indikator är också en dynamisk process och måste vara ett resultat av debatt och diskussion, såsom sig bör i ett demokratiskt samhälle.

1.10   Genom att gå över till en politik som inte bara grundar sig på ekonomisk tillväxt utan också på sociala faktorer och miljöfaktorer kan man skapa en mer hållbar och solidarisk ekonomi. Projektet är alldeles för omfattande för att kunna uppnås på kort sikt. Med tanke på genomförbarheten ligger det nära till hands att man begränsar ambitionen till EU:s medlemsstater plus eventuellt kandidatländerna Kroatien och Turkiet och länder med en jämförbar ekonomisk utveckling, t.ex. USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland och Japan. De enorma skillnaderna i ekonomisk utveckling gör det omöjligt att skapa ett instrument som mäter och förklarar utvecklingen i både de utvecklade länderna och utvecklingsländerna.

2.   BNP:s begränsningar

2.1   Lycka är slutmålet för alla människor. Myndigheternas viktigaste uppgift är att skapa optimala förutsättningar för att alla medborgare ska kunna sträva efter lycka. Detta innebär att myndigheterna hela tiden måste hålla ett öga på samhället och samla in information om i vilket tillstånd det befinner sig. Att mäta är att veta. Först när man vet var det finns en känsla av missnöje kan man försöka göra någonting åt saken.

2.2   Just nu är bruttonationalprodukten (BNP) det mätinstrument som myndigheterna använder sig mest av för att skaffa sig en bild av vilket tillstånd samhället befinner sig i. BNP infördes förra århundradet som mätinstrument efter den stora depressionen och det därpå följande andra världskriget. För de politiska beslutsfattarna är det det viktigaste för att inte säga det enda instrumentet för att mäta framför allt ekonomiska prestationer och aktiviteter. Det bygger på ett internationellt godtaget system för nationell redovisning som är uppställd enligt samma metod. Dessutom omräknas allt efter en och samma måttenhet: pengar. Därför är BNP lätt att jämföra länder emellan.

2.3   Samtidigt säger det ingenting om människors välbefinnande (lycka) eller om hur hållbar samhällets utveckling är. BNP per invånare i USA är bland de högsta i världen, men detta innebär inte att amerikanerna är lyckligare än invånarna i andra länder och man kan ha många invändningar när det gäller det amerikanska samhällets hållbarhet. Över hela världen ligger BNP per invånare en bra bit högre än för 60 år sedan, men detta har inte lett till att människor blivit avsevärt lyckligare. Utöver det påstående som hörs överallt – att allting var bättre förr – finns det år 2008 nämligen fler människor än någonsin, närmare bestämt 900 miljoner, som lider hunger. Och hunger blir en människa i alla fall inte lycklig av.

2.4   Utvecklingstendenserna i dagens samhälle och förhållandena i dagens ekonomi skiljer sig fullständigt från situationen i mitten av förra seklet. Framför allt i de utvecklade länderna ökar behovet av att också mäta saker som inte är ett resultat av marknadstransaktioner eller formella ekonomiska processer. I BNP beaktas många av dessa aspekter och behov antingen inte alls eller endast i otillräcklig utsträckning.

2.5   En BNP-ökning kan dölja en betydande nedgång i fråga om välfärd och välstånd. Om ett land t.ex. högg ned alla sina skogar och sålde allt trä och lät sina barn arbeta i stället för att gå i skolan, skulle detta vara mycket bra för BNP, genom att de ekonomiska talen tyder på ett ökat materiellt välstånd. Det skulle dock absolut inte vara hållbart, och människorna – framför allt barnen – skulle inte bli lyckliga(re).

2.6   Också naturkatastrofer och politiska katastrofer kan ha en positiv inverkan på BNP. Orkanen Katrina var en välsignelse för Louisianas BNP tack vare de enorma ansträngningar och ekonomiska aktiviteter som krävdes för återuppbyggnaden. Samma sak gäller för BNP i ett antal asiatiska och afrikanska länder efter tsunamin och för BNP i nästan alla europeiska ekonomier efter andra världskriget. Bortsett från att långtifrån alla fick lika stor del i den ökade välfärden bidrog alla dessa katastrofer inte precis till människornas välbefinnande eller till ett mer hållbart samhälle.

2.7   Också mindre extrema exempel visar dock att BNP inte duger som mätinstrument. Större materiell välfärd leder till ökad bilförsäljning och till att fler vägar anläggs. Detta leder till fler olyckor och högre kostnader (för byte/reparation av bil, vård av skadade/invalider och högre försäkringspremier). Det leder också till sådana utväxter som vapenhandel och försäljning av antidepressiva medel till barn. Allt detta bidrar till en högre BNP men inte till människans slutmål, att bli lycklig. Kanske med undantag för de enskilda individer som tjänar pengar på dessa aktiviteter.

2.8   BNP:s dominans blir framför allt tydlig då den faller: då utbryter omedelbart panik. Så behöver det inte nödvändigtvis vara. Det är möjligt att BNP faller till följd av en positiv utveckling. Om alla i morgon skulle byta ut sina glödlampor mot nya LED-lampor skulle det visserligen innebära en engångsutgift för nya lampor, men samtidigt en betydande sänkning av energiförbrukningen – och därför också av BNP – eftersom dessa lampor bara förbrukar en bråkdel av den el som vanliga glödlampor kräver.

2.9   BNP är kort sagt en god måttstock för ekonomiska prestationer, men det finns inget direkt samband mellan ekonomisk tillväxt och framsteg på andra områden i samhället. För att få en fullständig bild behövs det också indikatorer som kartlägger utvecklingen i fråga om bland annat sociala aspekter och miljöaspekter.

3.   Andra indikatorer på välbefinnande

3.1   Diskussionen om behovet av andra mätinstrument vid sidan om BNP förs samtidigt på olika platser. Utöver Europeiska kommissionens konferens ”Bortom BNP” i Bryssel den 19–20 november 2007 (1) hölls den 10 januari i år konferensen ”En behaglig sanning” vid Tilburgs universitet (2). Man kan dra tydliga paralleller mellan slutsatserna av de båda konferenserna, som båda framhöll behovet av andra indikationsfaktorer än bara den ekonomiska tillväxten. BNP lämpar sig som en hastighetsmätare för ekonomin som visar hur snabbt vi tjänar pengar, oavsett om detta leder till användbara produkter eller tjänster eller om det vållar människa och miljö skada. Vad som framför allt behövs är höjdmätare som visar hur långt vi har kvar till en hållbar och solidarisk ekonomi. Kort efter införandet av BNP hade namnkunniga ekonomer, som Paul Samuelson (3), redan förordat att BNP skulle utökas med icke-materiella aspekter som miljö och naturvärden för att den därmed inte längre skulle begränsas till rent ekonomiska aspekter. Dessa försök har emellertid inte lett till någon accepterat anpassad version av BNP, varför den traditionella BNP-n fortfarande är förhärskande. Det finns ett fåtal vetenskapsmän som intensivt ägnat sig åt denna fråga, och nedan följer en kort sammanfattning av deras åsikter.

3.2   Den brittiske professorn i arbetsekonomi Richard LAYARD konstaterar i sin bok ”Happiness” (4) att den västerländska människan under de senaste 50 åren inte lyckats bli lyckligare trots ett kraftigt ökat materiellt välstånd. Detta beror enligt Layard på den enorma konkurrensen människor emellan, eftersom allas främsta ambition är att tjäna mer än någon annan. Denna ensidiga fixering har lett till en tillbakagång i sådana frågor som är viktigare för människors välbefinnande: stabila familjer, trivsel på arbetet och relationer till vänner och samhälle. Detta framgår av ett ökat antal skilsmässor, ökad stress på arbetet och ökad brottslighet. För att återställa balansen måste man fokusera mer på lika möjligheter till inkomst än på lika inkomster.

3.3   I sin teori om välfärdsekonomin framhåller den indiska ekonomen Amartya SEN  (5) att välfärd inte handlar om varor utan om de aktiviteter för vilka varorna förvärvas. En inkomst ger enskilda individer möjligheter att företa aktiviteter och på så sätt utveckla sig själva. Dessa möjligheter – som Sen kallar ”kapaciteter” – påverkas också av sådana faktorer som hälsa och livslängd. Framför allt i utvecklingsländerna är det viktigt med information om dödlighetsnivån eftersom det ger en god indikator för fenomen som social ojämlikhet och livskvalitet.

3.4   I sin senaste bok Frontiers of Justice tar den amerikanska filosofen Martha NUSSBAUM  (6) upp tio sociala minimirättigheter som är en förutsättning för ett värdigt liv. Hon anser att ett samhälle som inte kan garantera sina medborgare dessa rättigheter och friheter upp till en viss lämplig tröskelnivå kommer till korta och är inte något helt rättvist samhälle. Konkret handlar det om förmågan att leva ett normallångt mänskligt liv, att vara vid god hälsa, att röra sig fritt, att använda sitt intellekt, att fästa sig vid saker och människor utanför oss själva, att skapa sig en föreställning om det goda, att leva med och för andra utan diskriminering, att leva med omsorg om och i relation till djur och natur, att skratta och att leka, att delta i politiska beslut och att förvärva egendom. Denna förteckning är inte uttömmande och kan göras längre.

4.   Andra indikatorer

4.1   Utöver BNP finns det olika initiativ som också mäter andra saker som är av betydelse om man vill veta vilket tillstånd ett samhälle befinner sig i. För kännedom följer här en kort översikt och en koncis beskrivning av fyra av dessa indikatorer på detta område. Det finns fler, t.ex. initiativet från Belgiens federala råd för hållbar utveckling (Federale Raad voor Duurzame ontwikkeling) (7), det kanadensiska välbefinnandeindexet (CIW, Canadian Index of Wellbeing) (8) och bruttonationallyckan i Bhutan (9), QUARS-initiativet i Italien (10), Stiglitz-kommissionen i Frankrike (11). OECD (12) har ett världsomfattande projekt för att mäta framsteg och även hos Eurofound (13) kan man finna relevant information. Men här finns det inte plats för att tala om dem alla.

4.2   HDI, Human Development Index  (14), är ett instrument för att mäta samhällets och olika samhällsgruppers framsteg. FN:s utvecklingsprogram UNDP har sedan 1993 använt denna metod för att varje år sammanställa en rapport om sakernas tillstånd i varje land. Utöver inkomsten spelar förväntad medellivslängd, alfabetiseringsgrad och utbildningsnivå en roll. Sedan 1977 publiceras också fattigdomsindexet Human Poverty Index (15). Här spelar tillgången till undervisning, till säkra livsmedel och vatten och till hälso- och sjukvårdsresurser en roll. HDI grundar sig också på Sens teorier. HDI fungerar bra i utvecklingsländer. En nackdel är att det lämpar sig mindre bra för att mäta framsteg i utvecklade länder.

4.3   När det gäller det ekologiska fotavtrycket  (16) utgår man från att konsumtionen kan konverteras till en yta motsvarande den som krävs för att producera det som konsumeras. Detta gör det möjligt att jämföra miljöeffekterna av olika slags konsumentbeteenden (livsstilar) eller av olika befolkningsgrupper (länder) med varandra. I hela världen finns det 1,8 hektar produktiv mark per invånare för att klara av den individuella konsumtionen. För närvarande används över hela världen 2,2 hektar. Mänskligheten håller alltså i raskt tempo på att uttömma jordens reserver. Skillnaderna mellan länderna är dock enorm: i USA är det genomsnittliga ekologiska fotavtrycket 9,6 hektar per invånare, i Bangladesh är det 0,5 hektar. Om politiken inte ändras, kommer dessa problem att öka. Genom erosion och ökenbildning minskar ytan produktiv mark. Med en växande världsbefolkning måste allt fler människor dela på detta minskade antal hektar, och samtidigt ökar efterfrågan eftersom den växande välfärden gör att människorna konsumerar mer. Det ekologiska fotavtrycket är en bra indikator för att mäta den hållbara utvecklingen. Nackdelen är att det inte säger någonting om människors välbefinnande.

4.4   Leefsituatie Index (livssituationsindex) (17) ger en systematisk beskrivning och analys av de levnadsförhållanden som Nederländernas befolkning lever i och kallas även ”Sociale Staat van Nederland” (SSN). SSN beskriver hur livssituationen utvecklas under en period på ungefär tio år. Sådana frågor som tas upp är inkomst, arbete, utbildning, hälsa, fritidssysselsättning, rörlighet, brottslighet, boende och livsmiljö. Som en komplettering till de sektorsrelaterade kapitlen har man tagit med ett sammanfattande livssituationsindex xet. Man presenterar också uppgifter rörande den allmänna opinionen om politik och myndigheter. Undersökningen publiceras vartannat år av nederländska Sociaal Cultureel Planbureau. Nederländska livssituationsindext har aldrig tillmätts någon större vikt eftersom det mest av allt är ett hopkok av olika saker och därför inte ger någon god och konsekvent bild av välbefinnandet i samhället.

4.5   Professor Ruut Veenhoven från Erasmus Universiteit i Rotterdam har i trettio år forskat kring känslan av lycka i hela världen. I sin World Database of Happiness  (18) drar han slutsatsen att korrelationen mellan pengar och lycka är osedvanligt liten. Hos människor som får mer pengar ser man ett kortvarigt uppsving, men efter ett år är denna extra lycka borta. Frihet i form av tid och valmöjligheter leder i regel till en djupare känsla av lycka. Dessutom ser han liksom Layard också en tydlig skillnad mellan utvecklade länder och utvecklingsländer i detta avseende. I de senare leder ökade inkomster till en större och mer varaktig känsla av lycka än i utvecklade länder. Skillnaden faller bort när BNP per invånare passerar en inkomstgräns som ligger mellan 20 000 och 25 000 dollar. Nackdelen med World Database of Happiness är att skillnader i individuella preferenser kan spela en roll när känslan av lycka mäts. Dessutom är det inte så lätt att påverka känslan av lycka genom politiska åtgärder.

5.   Möjliga tillämpningar

5.1   Det finns grovt sett två möjligheter att bryta BNP-måttets dominerande ställning i den socioekonomiska politiken. Den första är att utöver BNP konstruera en rad andra indikatorer för (aspekter på) hållbarhet och välfärd, indikatorer som borde tillmätas lika stor vikt i politiken som BNP. Den andra är att ersätta BNP med en ny överordnad indikator där alla relevanta aspekter på hållbarhet och välfärd finns medtagna. Denna nya indikator ska sedan vara ledande i den socioekonomiska politiken.

5.2   Den första möjligheten – en rad indikatorer utöver BNP – finns redan i praktiken men fungerar inte. Det finns redan en mängd indikatorer som mäter olika aspekter på hållbarhet och välbefinnande. Indikatorer på demokrati, lycka och belåtenhet med livet, hälsa, utbildningsnivå, läs- och skrivkunnighet, yttrandefrihet, kriminalitet, miljöns kvalitet, utsläpp av koldioxid, det ekologiska fotavtrycket, m.m. Dessa indikatorer tillmäts dock mindre vikt än BNP, som fortfarande betraktas som den mest omfattande och minst omstridda indikatorn på vår välfärd.

5.3   Den andra möjligheten – en övergripande indikator i stället för BNP – är besvärlig eftersom det handlar om två i grund och botten olika saker: hållbarhet och välfärd. Hållbarhet är en förutsättning, och välfärd en målvariabel. För hållbarheten räcker det om man kan garantera att människor på lång sikt kan fortsätta leva som de gör över hela världen. Om detta kriterium är uppfyllt behöver man inte sträva efter ännu mer hållbarhet. Med välfärd är saken annorlunda: Mer välfärd är alltid bättre än mindre välfärd. Det är därför rimligt att genomgående sträva efter mer välfärd.

5.4   Eftersom det inte är så lätt att placera dessa två i grund och botten olika saker under en och samma nämnare framträder en tredje möjlighet: två indikatorer vid sidan av BNP. En hållbarhetsindikator och en livskvalitetsindikator. Det finns en indikator för att mäta graden av hållbarhet och dess utveckling, nämligen det ekologiska fotavtrycket, som trots sina brister är den bästa tillgängliga generella indikatorn på hållbar miljöutveckling. Fotavtrycket är ett utmärkt kommunikationsverktyg och är ett av de få – om inte det enda – som beaktar våra konsumtions- och produktionsmönsters miljöpåverkan (import och export) på andra länder. Genom att använda detta verktyg kan vi finjustera det, och det kan ersättas om och när det tas fram ett bättre verktyg i framtiden. Det finns ännu ingen väl fungerande indikator för social utveckling som mäter livskvalitetens alla aspekter på ett realistiskt sätt. Detta yttrande begränsar sig till en sådan livskvalitetsindikator.

6.   Livskvalitetsindikator

6.1   En praktiskt användbar och vetenskapligt tillförlitlig indikator ska täcka in områden i livet som generellt uppfattas som avgörande för livskvaliteten och uppfyller följande kriterier:

—	Den ska vara sammansatt av objektiva faktorer som påverkar människors förmågor.

—	Den ska kunna påverkas genom politik.

—	Uppgifter ska kunna inhämtas i tid.

—	Den ska kunna jämföras länder emellan.

—	Den ska kunna jämföras över tiden.

—	Den ska vara begriplig för en bredare allmänhet.

6.2   Följande områden betraktas generellt inom EU som avgörande för livskvaliteten och uppfyller kriterierna:

—	Kroppslig integritet och hälsa. Med denna indikator mäter man den andel av befolkningen som inte har några fysiska hinder för att fungera på det sätt de själv önskar, antingen ”interna” faktorer (sjukdom, funktionshinder) eller ”externa” faktorer (brottslighet och fångenskap).

—	Materiellt välstånd. Det handlar om den genomsnittliga standardiserade disponibla inkomsten mätt i köpkraftspariteter, det bästa globala måttet på den genomsnittliga medborgarens faktiska köpkraft. Man kan jämföra köpkraften i olika länder genom att justera för skillnaderna i prisnivå i länderna.

—	Tillgång till offentliga tjänster. Den andel av BNP som används för hälso- och sjukvård, utbildning, kollektivtrafik, bostäder och kultur.

—

Deltagande i samhället. Den andel av befolkningen mellan 20 och 65 år som förvärvsarbetar plus den andel av befolkningen, 20 år eller äldre, som utför volontärarbete. Förvärvsarbete betraktas som regel som en av de viktigaste formerna av deltagande i samhället och integrering. Deltagande i volontärarbete är dessutom viktigt om man vill upprätthålla alla slags sociala och samhälleliga strukturer i samhället som bidrar till att bryta det ekonomiska områdets dominans. Med tanke på befolkningens ökade rörlighet är det viktigt att välkomna immigranter och stödja deras kulturella och sociala integration i det nya samhället.

—

Fritid. Det genomsnittliga antalet timmar fritid bland befolkningen mellan 20 och 65 år som inte ägnas åt utbildning och betalt eller obetalt arbete (inklusive restid, hushållsarbete och omsorg). Härifrån ska dras den fritid som är en följd av ofrivillig arbetslöshet. Tillräckligt med fritid är – vid sidan om förvärvsarbete – en förutsättning för att man ska kunna utforma sitt liv som man själv vill.

—

Miljökvalitet. Naturen i procent av ett lands sammanlagda markyta plus den andel av befolkningen som inte är utsatt för luftföroreningar. Här handlar det inte om naturens och miljöns bidrag till den socioekonomiska utvecklingens hållbarhet (det ekologiska fotavtrycket är en separat indikator för detta) utan om medborgarnas livskvalitet. Indikatorn begränsar sig därför till de två aspekterna natur och miljö som medborgarna direkt kan uppfatta som positiva eller negativa.

6.3   Dessa sex områden mäts i olika enheter. För att kunna sammanfatta dem i en överordnad indikator måste man först göra det möjligt att jämföra dem. Det enklaste – och effektivaste – sättet är att man genom en internationellt erkänd statistisk metod som tillämpas i stor utsträckning beräknar ett normaliserat värde (Z-värde) för varje delindikator. Detta är en variabel med genomsnittsvärdet 0 och en standardavvikelse på 1. Detta innebär grovt sett att en tredjedel av länderna har ett värde på mellan 0 och + 1, en tredjedel mellan 0 och - 1, en sjättedel över + 1 och en sjättedel under - 1. Därefter kan den överordnade indikatorn beräknas som genomsnittet av Z-värdena på de sex områdena.

6.4   För att kunna mäta förändringar över tiden kan man inte varje år räkna ut nya Z-värden på grundval av genomsnittet och standardavvikelsen för det året. I så fall skulle den genomsnittliga livskvaliteten per definition bli densamma varje år. Därför tillämpas genomsnittet och standardavvikelsen för första året indikatorn användes också på beräkningen av Z-värdena under de påföljande åren. Om genomsnittet för ett år är högre än året innan innebär detta alltså att den genomsnittliga livskvaliteten verkligen förbättrats. Om däremot genom snittet för ett år är lägre än året innan innebär detta alltså att den genomsnittliga livskvaliteten faktiskt försämrats.

6.5   För en bredare allmänhet, som inte känner till de matematiska begrepp som ligger till grund för statistiken, har resultatet av denna beräkning föga betydelse. För att uppfylla det sjätte kriteriet (som är begripligt för en bredare allmänhet) är det att föredra att man på grundval av det statistiska materialet varje år sammanställer en rankningslista, så att alla direkt kan se hur bra – eller dåligt – det egna landet klarat sig jämfört med förra året. Sådana rankningslistor är som regel mycket åskådliga och kan öka instrumentets popularitet. Detta kan i sin tur fungera som ett starkt incitament för att förbättra livskvaliteten.

7.   På väg mot en mer balanserad politik

7.1   De uppgifter som behövs för att man ska kunna kartlägga utvecklingen på dessa sex områden finns i allmänhet att tillgå i EU-länderna, om än inte med samma frekvens och kvalitet överallt. Finansiell och ekonomisk rapportering är något som förekommit under en mycket lång tid. Daglig information finns att tillgå i form av börskurser. Rapportering om miljö och livskvalitet är ett ganska nytt fenomen, och därför finns det också mycket mindre information om detta. Statistiken om sociala frågor och miljöfrågor är ofta två till tre år gammal. Konsekvens i fråga om kvalitet och tillgång till uppgifter är ett av de viktigaste villkoren för att man ska kunna tala om en fullvärdig och högkvalitativ indikator. Men basen finns där, och i princip kan man börja med denna indikator på ganska kort sikt om man når politisk enighet om det. En av de politiskt tilltalande aspekterna av en sådan indikator kan vara att den – framför allt inom den närmaste framtiden i EU – har större potential än BNP.

7.2   Det räcker inte med att bara mäta. Resultatet måste också användas i utformningen av politiken. Det tjugoförsta århundradet ställer oss inför ett antal problem som vi ännu inte har någon beprövad lösning på eftersom de är ganska nya. Vi måste skynda oss, eftersom planeten håller på att utarmas i brist på strukturella lösningar. Genom att övergå till en politik som inte bara grundar sig på ekonomisk tillväxt utan också på en hållbar utveckling på det ekonomiska området (kontinuiteten i den ekonomiska verksamheten), på det sociala området (att göra så att människor kan leva i god hälsa och generera en inkomst och att garantera att det finns en rimlig nivå av social trygghet för människor som inte kan göra detta) och på miljöområdet (att värna om den biologiska mångfalden, övergå till hållbar produktion och konsumtion) kan man lösa ett antal skriande problem (sysselsättning, ojämlikhet, utbildning, fattigdom, migration, lycka, klimatförändringar, utarmningen av jorden) på ett hanterbart sätt.

7.3   Den indikator som beskrivs här är inte perfekt. Den är inte heller tänkt som en blåkopia utan som ett bidrag till den debatt som pågår i frågan. Förmodligen måste antalet områden utvidgas, och kanske måste de kriterier som måste vara uppfyllda på områdena skärpas. En sådan indikator blir heller aldrig helt fulländad. Att mäta är en dynamisk process, för man mäter ju förändringarna i ett samhälle. Förändringarna kan i sin tur framkalla ett behov av andra eller mer förfinade indikatorer. Att definiera en indikator är också en dynamisk process och måste vara ett resultat av debatt och diskussion, såsom sig bör i ett demokratiskt samhälle.

7.4   Projektet är alldeles för omfattande för att kunna uppnås på kort sikt. Med tanke på genomförbarheten ligger det nära till hands att man begränsar ambitionen till EU:s medlemsstater. Processen kan eventuellt utvidgas till kandidatländerna Kroatien och Turkiet och till länder där politiken och det ekonomiska systemet är jämförbara, t.ex. USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland och Japan. De enorma skillnaderna i ekonomisk utveckling gör det omöjligt att skapa ett instrument som mäter livskvaliteten i utvecklade länder och utvecklingsländer och gör det möjligt att jämföra dessa uppgifter enligt samma skala. På grund av likheterna mellan de politiska systemen i dessa länder ingår inte delindikatorn demokratiska friheter i de områden som anses avgörande för livskvaliteten eftersom denna landvinning betraktas som en självklarhet i denna grupp av länder.

7.5   En politik som inte längre bara påverkas av den ekonomiska tillväxtens ensidiga intresse utan också påverkas av sociala faktorer och miljöfaktorer kan leda till bättre och mer välavvägda politiska överväganden och därmed till en mer hållbar och solidarisk ekonomi. Kommittén förväntar sig att kommissionen uttalar sig tydligt på denna punkt i sin rapport om EU:s strategi för hållbar utveckling som ska offentliggöras i juni 2009. Som mål kan man välja den europeiska sociala modellen som den definierats i ett tidigare yttrande från kommittén (19). Utgångspunkten i denna modell är att den banar vägen för ett demokratiskt, miljövänligt, konkurrerande, solidariskt välfärdsområde som grundar sig på social integration för alla EU:s medborgare.

---

(1)  www.beyond-GDP.eu

(2)  www.economischegroei.net

(3)  P. Samuelson, Evaluation of real national income, Oxford Economic Papers, 1950; 2: 1–29.

(4)  R. Layard, Happiness: lessons from a new science, Penguin Books, 2005.

(5)  A. Sen, Commodities and capabilities, Amsterdam North Holland, 1985.

(6)  M. Nussbaum, Frontiers of justice, Harvard University Press, 2005.

(7)  www.duurzameontwikkeling.be

(8)  www.statcan.ca

(9)  www.bhutanstudies.org.bt

(10)  www.sbilanciamoci.org

(11)  http://stiglitz-sen-fitoussi.fr/en/index.html

(12)  http://www.oecd.org/statsportal

(13)  http://www.eurofound.europa.eu

(14)  www.eurofound.europa.eu

(15)  http://hdr.undp.org/en/statistics

(16)  www.footprintnetwork.org

(17)  http://hdr.undp.org/en/statistics/indices/hpi

(18)  http://worlddatabaseofhappiness.eur.nl

(19)  EUT C 309, 16.12.2006, s. 119.

---