16.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 309/103

1.1

I enlighet med artikel 9 (1) i rådets beslut om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel skulle kommissionen före den 1 januari 2006 genomföra en övergripande översyn av systemet för egna medel för perioden 2007–2013 och lägga fram lämpliga ändringsförslag. Europaparlamentet begärde en översyn av bidragskriterierna. Kommissionen har därför i överenskommelse med rådet utarbetat och lagt fram föreliggande förslag.

1.2

I likhet med yttrandena från andra EU-institutioner sätter kommittén (ECO/148) stort värde på detta förslag, med beaktande av tidigare EESK-yttranden, där kommittén upprepade gånger har fäst uppmärksamhet vid vikten av en koppling mellan EU:s budgetpolitik och EU:s allmänna politik.

1.3

EESK har även uttalat sig om den framtida tillämpningen av tre typer av egna medel och om förslaget om direkt utvärdering av de egna medel som fastställts i kommissionens förslag.

1.4

EESK har visat hur EU:s egna medel har utvecklats och förändrats historiskt och undersökt den s.k. fjärde formen av medel, utvärderat hur Storbritanniens korrigering fastställs, liksom allmänna korrigeringar.

1.5

I december 2005, under det brittiska ordförandeskapet, nådde Europeiska unionens råd en politisk överenskommelse om budgetplanen för perioden 2007–2013. Rådet ändrade sitt tidigare beslut och utarbetade nya riktlinjer. Rådet anmodade kommissionen att utarbeta ett nytt beslut och att ändra det bifogade arbetsdokument som behandlar Storbritanniens korrigering samt kommissionens tidigare förslag till allmän korrigering.

1.6

Trots det ändrade kommissionsförslaget vidhåller EESK kommentarerna i sina tidigare yttranden eftersom kommissionens förslag till ändringar inte egentligen medför någon grundläggande förändring utan är resultatet av en politisk kompromiss. Ändå är denna ändring av metoden för att beräkna Storbritanniens rabatt (som inte ändrats på tjugo år) historiskt sett betydelsefull, eftersom den kan innebära ett första steg i riktning mot att helt avskaffa rabatten.

2.1

Som innehavare av en dynamisk och aktiv roll fyller vårt organ en viktig funktion för att överbrygga klyftan mellan medborgarna och EU-institutionerna, både på EU-nivå och på medlemsstatsnivå. Kommittén fungerar som mellanhand, utarbetar yttranden om de mål som fastställts i kommissionens dokument om perioden för eftertanke, främjar medborgarnas aktiva deltagande i samband med genomförandet av EU:s politik (handlingsplanen, Plan D och vitboken om kommunikationspolitiken).

2.2

I enlighet med dessa dokument har EU-medborgarna rätt att få veta vad EU gör och varför. I kommitténs yttrande om perioden för eftertanke formuleras medborgarnas förväntningar när det gäller det konkreta innehållet i EU:s politik i framtiden. I detta sammanhang välkomnar EESK det interinstitutionella avtal som ingicks den 4 april 2006, i vilket det totala beloppet i budgetramen för perioden 2007–2013 höjdes jämfört med det belopp som redan hade godkänts av Europeiska rådet. Kommittén kan ändå konstatera att denna höjning är begränsad och att budgetramen inte gör det möjligt att helt och hållet genomföra de uppställda målen och hänvisar till sitt tidigare yttrande (2).

3.1

Utvidgningen år 2004 var en historisk händelse, efter 50 år av åtskillnad kunde mer än 450 miljoner europeiska invånare på nytt förenas. Betydande insatser var ofrånkomliga inom det institutionella systemet, vilket var avsett för en gemenskap som då bestod av endast 15 stater. Antagandet av en gemenskapspolitik för ett EU som har vuxit till 25, snart 27, medlemsstater och fastställandet och framtagningen av nödvändiga medel har inneburit stora påfrestningar i samarbetet mellan de ”gamla” och de ”nya”. Inom ramen för denna process skulle kommissionens meddelande av år 2004 ”Bygga en gemensam framtid – Politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007-2013” och kommissionens förslag till budgetplan för perioden 2007–2013 som byggde på detta ha kunnat bidra till att uppnå målen för denna gemensamma framtid.

3.2

Antagandet av kommissionens meddelande innebar en utgångspunkt för beslutet om den nya budgetplanen. Europaparlamentets ståndpunkt var inriktad på EU:s prioriteringar. Genom beslutet i juni i Europeiska rådet föreskrevs det en striktare rangordning vad gäller kraven på utgifterna samt nödvändiga utgifter.

3.3

EU:s budget är begränsad i jämförelse med de nationella budgetarna, vilka i genomsnitt slukar 45 % av den nationella inkomsten, medan EU:s budget knappt överskrider 1 %. I kommissionens förslag till budgetplan för perioden 2007–2013 föreslås att taket för medel konstant fastställs till 1,24 % av bruttonationalinkomsten.

3.4

Det är helt enkelt orealistiskt att förvänta sig mer Europa för mindre pengar. De nya politikområdena på EU-nivå måste täckas med tilläggsmedel. De utgifter som föreslås i den nya budgetplanen för att framhäva EU:s mervärde har fastställts mot bakgrund av de tre kraven på måluppfyllelse, effektivitet och synergi.

3.5

För att uppnå dessa mål måste man stödja sig på direktiven om en bättre insyn i finanserna, högre kvalitet och större effektivitet vad gäller utgifterna samt en effektivare utvärdering av EU:s mervärde.

3.6

Kravet på en ändring av strukturen för de egna medlen har vuxit sig starkare till följd av den dåliga insynen, den begränsade finansiella autonomin samt dess komplexitet och otydlighet. Den justeringsmekanism som har tillämpats sedan mitten av 80-talet uteslutande till förmån för Storbritannien har blivit föremål för krav på en allmän korrigering eller en ändring av systemet.

4.1

Budgetramen har ett tydligt samband med problemet med de egna medlen, justeringsmekanismen och behovet av att ändra det befintliga systemet. Europeiska rådet erkände också detta i sina slutsatser i december 2005.

4.2

Europeiska rådet bekräftade i mars 2005 målen i Lissabonstrategin och lyfte fram en förstärkt ekonomi och ökad sysselsättning som centrala element i den framtida strategin.

4.3

Vid det informella toppmötet i Hampton Court i oktober 2005 handlade diskussionerna inte om den europeiska sociala modellen, utan om de utmaningar som globaliseringen ställer oss inför. EU:s budgetplan för perioden 2007–2013 måste snart återspegla de nya prioriteringarna, dvs. forskning och utveckling, innovation, energi, politik, utbildning (inbegripet satsningar på den högre utbildningen), främjande av regional ekonomisk migration och hanteringen av demografiska förändringar.

4.4

I december 2005 godkände Europeiska rådet EU:s budgetram för perioden 2007–2013. Med beaktande av denna politiska överenskommelse och på grundval av kommissionens ändrade förslag fastställdes den sjuåriga budgetramen i det interinstitutionella avtal som undertecknades av Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Ingåendet av avtalet var helt och hållet beroende av resultatet av diskussionerna med Europaparlamentet. Budgetramens uppbyggnad uppfyller endast delvis de dubbla kraven på dels finansiering av de nya utmaningar EU står inför, dels krav på budgetmedel till följd av utvidgningen.

4.5

I december 2005 beslutade rådet att översynen av systemet för de egna medlen skall ha avslutats i samband med översynen av den fleråriga budgetplan för EU:s utgifter och inkomster som löper ut 2008–2009. Denna bestämmelse ingår i det interinstitutionella avtalet sedan maj 2006.

4.6

Kommissionen har förslagit att en vitbok skall utarbetas som sammanfattar budgetramen, utgifter och inkomster. Det befintliga systemet för EU:s egna medel förväntas bli ersatt med inkomster som medger bättre insyn och som är oberoende. Kommissionen noterar att Europaparlamentet avser att anordna en konferens med deltagande av de nationella parlamenten. Kommittén vill meddela att den önskar delta i detta arbete.

5.1

Systemet för egna medel kan inte utvärderas utan en beskrivning av utvecklingen av budgeten för EU-integrationen. Utvecklingen mellan 1957 och 2006 kan indelas i fyra avsnitt:

Ända från början har budgetarna för den europeiska integrationen fastställts genom en strävan efter att uppnå gemensamma mål och samtidigt tillvarata medlemsstaternas intressen.

Sammantaget kan man konstatera att höjningarna av EU:s åtagandebemyndiganden under de två första budgetplanernas tidsperiod skedde parallellt med utvecklingen av gemenskapens politik vilket var avgörande för gemenskapens budgetramar.

5.2

Under debatten om Agenda 2000 uppnådde nettobetalarna i EU:s budget en minskning av budgetutrymmet under slagordet ”stabilisering av utgifterna”. Stabiliseringen av utgifterna motiverades av nettobetalarna med behovet av en sådan budgetdisciplin som föreskrivs i stabilitets- och tillväxtpakten.

5.3

Efter misslyckandet under toppmötet i juni 2005 har översynen av utgifter och egna medel i gemenskapernas budget blivit en avgörande fråga. Någon genomgripande debatt om de egna medlen har dock inte ägt rum. Det brittiska ordförandeskapet lade fram en klausul om godkännande av denna översyn. Initiativet byggde på Europeiska kommissionens förslag från juni 2005, vilket redan det luxemburgska ordförandeskapet hade infört i sina slutliga förslag. Medlemsstaterna var oeniga om innehållet i översynsklausulen och tidsfristen för att genomföra reformerna. Den debatt om framtiden för EU:s budget som översynen ledde till visade på nytt att motsättningarna mellan medlemsstaterna byggde på deras nettopositioner. Det var tydligt att stora reformer inte kommer att ske före 2013.

5.4

Om vi uppskattar endast de bokföringsmässiga omständigheterna i medlemsstaterna när det gäller gemenskapsbudgeten och bara beaktar nettosaldot efter tilldelade utgifter och betalningar hittar vi betydande och utomordentligt missvisande skillnader. Nettomottagarnas eller nettobetalarnas ståndpunkter avslöjar ingenting vad gäller den vinst som genereras på EU-nivå, dvs. den ytterligare makroekonomiska ökning av inkomsterna som gemenskapens politik bidrar till inom den gemensamma marknaden.

5.5

I likhet med sin ståndpunkt i tidigare yttranden kan EESK inte godta en sådan strategi där ståndpunkterna hos de medlemsstater som är nettobetalare får gå före en gemenskapspolitik där man strävar efter gemensamma målsättningar.

5.6

Kommittén anser att gemenskapspolitikens roll vid fastställandet av budgeten och budgetdisciplinen på EU-nivå kan gå hand i hand. Det var i samband med det första Delors-paketet som ett fastställande av budgetdisciplin för första gången var aktuellt, vilket inte utesluter att gemenskapspolitiken kan spela en avgörande roll i förhållandet mellan EU:s politik och EU:s budget.

5.7

Som ett gott exempel på denna jämvikt kan nämnas ökande BNI-baserade egna medel, vilka efter 2007 får en allt viktigare roll. I sig verkar det som om ökningen av BNI-baserade egna medel förstärker nettobetalarnas position. De medel som grundar sig på BNI kommer ju som direkta överföringar från medlemsstaternas budget och målsättningen är inte att garantera EU:s egentliga egna medel.

6.1

Ändringarna i besluten om egna medel har gjort det möjligt att utarbeta det nya dokumentet som skulle kunna träda i kraft från och med den 1 januari 2007 och senast i början av 2009 – eventuellt med retroaktiv verkan. Dokumentet följer det tidigare förslaget och bibehåller den ”enhetliga procentsatsen” för moms på 0,30 %, men avviker från detta genom två undantag. Under perioden 2007–2013 skall emellertid den fasta mervärdeskattesatsen för Österrike vara 0,225 %, för Tyskland 0,15 % och för Nederländerna och Sverige 0,10 %. Under samma tidsperiod skall emellertid Nederländernas BNI-baserade bidrag till budgeten minskas med 605 miljoner euro per år brutto. Under samma tidsperiod skall Sveriges årliga BNI-baserade bidrag minskas med 150 miljoner euro brutto.

6.2

Senast från och med början av 2013 skall Storbritannien till fullo delta i finansieringen av utgifterna för utvidgningen för de medlemsstater som anslutit sig efter den 30 april 2004, med undantag av marknadsrelaterade utgifter inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Under perioden 2007–2013 kan Storbritanniens justerade bidrag inte överskrida ett tak på 10,5 miljarder euro jämfört med det nuvarande beslutet. Om ytterligare länder förutom Bulgarien och Rumänien ansluter sig till unionen skall korrigeringen justeras. I sina beslut om översyn av systemet har rådet gång på gång fastställt behovet av en övergripande omvärdering av budgetramen och begärt en översyn av EU:s medel, bl.a. avseende unionens utgifter inom den gemensamma jordbrukspolitiken och korrigeringen till förmån för Storbritannien, och man inväntar en rapport om detta under 2008-2009.

6.3

I enlighet med kommissionens förslag bör man beakta sänkningen av momsen innan man beräknar korrigeringen till förmån för Storbritannien, medan minskningen av BNI-baserade egna medel skulle äga rum först efter beräkningen av korrigeringsbeloppet. 17 medlemsstater anser att de båda åtgärderna skall tillämpas efter beräkningen av Storbritanniens korrigering, medan Storbritannien vidhåller att dessa bör beaktas före beräkningen. Det brittiska förslaget motsvarar en höjning av Storbritanniens korrigering och innebär sålunda ökade bördor för de övriga medlemsstaterna.

6.4

Revisionsrätten konstaterade att vilken korrigeringsmekanism som helst äventyrar enkelheten och insynen i systemet för egna medel. EESK delar denna åsikt. Revisionsrätten har vid upprepade tillfällen kommenterat det nuvarande systemet för de egna medlen och dess brister. Den har särskilt tagit upp och betonat brister i förvaltningen, avsaknad av enhetlighet och brist på insyn. Samtidigt har revisionsrätten påpekat att obalansen i budgeten inte kan lösas genom en beräkningsformel.

6.5

Bland de blygsamma ändringarna i systemet för de egna medlen kan ändringen av metoden för att beräkna Storbritanniens rabatt betraktas som betydelsefull. Enligt överenskommelsen från december 2005 kommer man från och med 2009 successivt, sedan från och med 2011 helt och hållet, att avstå från utgifterna till förmån för de nya medlemsstaterna, med undantag för marknadsrelaterade utgifter inom jordbruket och direktstöd till jordbrukare. På detta sätt kan man se till att Storbritanniens rabatt inte växer proportionellt med utgifterna för utvidgningen.

7.1

Kommittén delar Europaparlamentets uppfattning att medlen från mervärdeskattesatsen och de BNI-baserade medlen (vilkas ursprungliga syfte var att komplettera EU:s egna medel) successivt har utvecklats till den huvudsakliga finansieringskällan för EU:s budget och att införandet av undantagssystem i det nuvarande systemet för egna medel endast har lett till att systemet har blivit krångligare, att det ur medborgarens synvinkel uppvisar bristande insyn och är orättvist och samtidigt leder till att det har uppstått ett finansieringssystem som genererar oacceptabla skillnader mellan medlemsstaterna.

7.2

EESK instämmer i Europaparlamentets yttrande att ett EU som utvidgas bör förfoga över tillräckliga medel som motsvarar unionens växande politiska ambitioner. Budgetplanen är en finansieringsram vars syfte är att garantera en utveckling av EU:s prioriteringar med iakttagande av budgetdisciplin. Det är inte fråga om en sjuårig budget.

7.3

EESK kan konstatera att taket för de egna medlen har varit oförändrat sedan det fastställdes för 15 medlemsstater år 1993, dvs. till 1,31 % av EU:s totala BNI för åtagandebemyndiganden och till 1,24 % av samma belopp för betalningsbemyndiganden.

8.1

Mot bakgrund av ovanstående anser vi på det hela taget att Europeiska rådets politiska överenskommelse från december 2005 innebär att den fjärde planeringsperioden i gemenskapens budgethistoria, som inleddes år 2000, förlängs till år 2013. Via budgeten fastställs ramarna för gemenskapens politik under perioden i fråga.

8.2

Nyckeln till nästa budget är att avskaffa synsättet med nettobetalare och nettobidragstagare. Det behövs en gemensam budget som helt eller till övervägande del är oberoende av de nationella budgetarna. Detta oberoende kan enbart garanteras genom egentliga ”egna” medel.

8.3

EESK hävdar att gemenskapsbudgetens oberoende bara kan säkerställas med hjälp av ett system för egna medel som baseras på gemensamma politiska strategier eller på egentliga egna medel, exempelvis i form av en gemenskapsskatt – eller eventuellt på en kombination av de två alternativen. Med tanke på unionens framtid torde den lösning som lämpar sig bäst för gemenskapsmetoden vara att bygga vidare på gemenskapspolitikens resursgenererande roll.

8.4

Mot bakgrund av principen om finansiell suveränitet – och trots det starka motstånd som förslaget om en gemenskapsskatt har stött på – anser vi att man måste skapa egna medel i stället för det BNI-baserade bidragssystemet, om de gemensamma målen skall kunna uppnås.

8.5

Vid anpassningen av systemet för egna medel måste man se till att principerna om insyn, effektivitet, flexibilitet och proportionell finansiering tillämpas.