52003AE0937

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2002/96/EG om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter"

(KOM(2003) 219 slutlig - 2003/0084 (COD))

(2003/C 234/20)

Den 13 maj 2003 beslutade rådet att i enlighet med artikel 175 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs presidium gav den 13 maj 2003 facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö i uppdrag att utarbeta ett yttrande i ärendet.

Eftersom ärendet är brådskande beslutade EESK:s plenarförsamling vid sin 401:a plenarsession den 16 och 17 juli 2003 (sammanträde den 17 juli) att utse Giacomina Cassina till huvudföredragande. Kommittén antog följande yttrande med 65 röster för och 1 nedlagd röst.

1. Inledning och förslagets innehåll

1.1. Direktiv 2002/96/EEG om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) innehåller bestämmelser om insamling och miljövänlig behandling av produkter alltifrån stora maskiner för industrin till små hushållsapparater (tvättmaskiner, kylskåp, brödrostar, hårtorkar etc.), från data- och telekommunikationsutrustning (PC, skrivare, telefoner) till mobiltelefoner. Den rättsliga grunden är artikel 175 första stycket i fördraget och i enlighet med principen om förebyggande syftar direktivet till att på ett miljövänligt sätt bortskaffa och återanvända ovannämnda apparater och/eller deras komponenter.

1.2. Den 29 april 2003(1) föreslog kommissionen en ändring till detta direktiv, som hade antagits bara några få månader tidigare av Europaparlamentet och rådet(2). Ett förslag till ändring så tidsmässigt tätt på antagandet motiveras av följande skäl:

1.2.1. När direktivet slutligt skulle antas upptäckte man att en ändring av artikel 9 - som godkänts vid första behandlingen - lade hela ansvaret på tillverkarna(3) av elektriska och elektroniska apparater som levererats till andra användare än hushållen och som dessa användare hade kasserat eller ersatt.

1.2.2. Eftersom inget ändringsförslag hade lagts fram under denna slutfas i beslutsprocessen var det enligt förfarandena omöjligt att ändra artikel 9 under direktivets antagningsfas.

1.2.3. För att lösa problemen med tillämpningen av artikel 9 presenterade Europaparlamentet, rådet och kommissionen i ett gemensamt uttalande(4) lämpligheten att snarast inkomma med en ändring till direktivet före det datum då det införlivas i medlemsstaternas lagstiftning, dvs. den 13 augusti 2004.

1.3. Ändringen rör enbart WEEE från andra användare än privathushåll.

1.3.1. Ansvaret för finansieringen av insamling, behandling, återanvändning och bortskaffande av WEEE som släppts ut på marknaden före den 13 augusti 2005 (historiskt avfall) och ersatts av tillverkarna läggs genom förslaget till ändring över på tillverkarna av de nya produkterna vid den tidpunkt då ersättningsprodukterna levereras. Medlemsstaterna får alternativt föreskriva att även användarna helt eller delvis skall vara ansvariga för denna finansiering.

1.3.2. Om produkterna inte ersätts är användarna ansvariga för omkostnaderna.

2. Kommentarer

2.1. Direktiv 2002/96/EG har stor betydelse eftersom det på ett konsekvent sätt och i linje med övriga miljönormer tar upp de risker som härrör från produkter som i allt större omfattning tillhör vardagslivet i såväl privata hushåll som i företag. Man ska också komma ihåg att över 90 % av WEEE före direktivet förvarades i avfallsanläggningar, förbränningsstationer eller återvanns utan någon förbehandling för att minska föroreningsrisken. EESK vill därför peka på att det främsta miljömålet i direktivet bör vara det grundläggande kriteriet också för bedömningen av ändringen(5).

2.2. Förslaget till ändring är rimligt eftersom det syftar till att förhindra att bara tillverkare av elektriska och elektroniska produkter åläggs kostnader som kan äventyra ekonomin för företagen genom att de skulle riskera att tappa markandsandelar eller hamna i ekonomiska svårigheter. Detta är emellertid något som påtvingats av marknaden och inte av miljöhänsyn.

2.3. I sammanhanget konstaterar EESK att om produkterna inte ersattes skulle samtliga kostnader drabba användarna vilket skulle kunna skapa problem, exempelvis om denna underlåtenhet att ersätta produkter med nya skulle bero på att företaget gått i konkurs, att tillverkningen upphört på grund av force majeure eller att ägaren inte kan uppfylla sina åtaganden, etc.

2.3.1. I de särskilda fall då tillverkningen eller verksamheten upphör på grund av force majeure och det blir omöjligt att kräva att användarna skall bära kostnaderna vore det inte bara orätt att lägga ytterligare kostnader på en ekonomisk aktör som redan befinner sig i svårigheter, det skulle också kunna skapa omfattande miljörisker i väntan på att andra aktörer skall skaffa bort avfallet i fråga. EESK anser att medlemsstaterna i detta fall borde vara skyldiga att garantera en miljövänlig avfallshantering.

2.4. EESK noterar att medlemsstaterna i det fall där produkter ersätts får bestämma huruvida användarna helt eller delvis skall ansvara för finansieringen av WEEE-hanteringen och konstaterar att de olika bestämmelserna i medlemsstaterna i vissa fall skulle kunna leda till viss snedvridning av konkurrensen (i ett land skulle t.ex. användarna helt slippa kostnader, medan de i ett annat skulle ansvara helt för kostnaderna!)

2.5. Direktivet ger också tillverkare och användare möjlighet att träffa avtal om andra finansieringsmetoder än de som föreskrivs i direktivet(6). EESK noterar således att direktivet stimulerar till andra metoder för att identifiera ansvariga aktörer och de olika ansvarsgraderna.

3. Slutsatser

3.1. På grundval av ovanstående iakttagelser anser EESK att det vore bättre att inte tillåta alltför många alternativ utan i stället bara ange metoden för ansvarsfördelningen mellan tillverkare och användare, med förbehåll för att deras deltagande kan variera. Det är emellertid EESK:s åsikt att det vore mer rättvist, tydligt och "miljömässigt korrekt" om man i ändringen endast fastställde det delade ansvaret mellan tillverkare och användare också vad gäller historiskt avfall, eftersom det i samband med köpetillfället för produkter som säljs efter den 13 augusti 2005 i köpekontraktet tydligt skall anges hur detta delade ansvar skall tillämpas.

3.2. I varje fall uppmanar EESK medlemsstaterna att inom ramen för direktivets tillämpning förvissa sig om att ansvaret är tydligt angett och rättvist fördelat, eftersom ett väl preciserat och överenskommet medansvar gör det lättare att uppnå direktivets miljömål.

Bryssel den 17 juli 2003.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger Briesch

(1) KOM(2003) 219 slutlig.

(2) EGT L 37, 13.3.2002, s. 24, jfr även EESK:s yttrande, EGT C 116, 20.4.2001.

(3) I artikel 9 står: "När det gäller kostnaderna för hantering av WEEE som har släppts ut på marknaden före den 13 augusti 2005 (historiskt avfall) skall tillverkarna sörja för finansieringen".

(4) Bifogas direktivet.

(5) EESK har tidigare yttrat sig om direktiv 2002/96 och hänvisar här till detta i huvudsak positiva yttrande (EGT C 116, 20.4.2001, s. 38-43).

(6) Artikel 9.2 i förslaget till direktiv.