52003AE0591

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om:

- "Förslag till rådets förordning om upprättande av gemensamma bestämmelser för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av stödsystem för producenter av vissa grödor" (2003/0006 (CNS)), och

- "Förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden, och om upphävande av förordning (EG) nr 2826/2000" (2003/0007 (CNS))

(KOM(2003) 23 slutlig - 2003/0006 + 0007 (CNS))

(2003/C 208/17)

Den 10 februari beslutade rådet att i enlighet med artikel 37 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda förslag.

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 25 april 2003. Föredragande var Rudolf Strasser och medföredragande Adalbert Kienle.

Vid sin 399:e plenarsession den 14 och 15 maj 2003 (sammanträdet den 14 maj) antog kommittén följande yttrande med 82 röster för, 27 emot och 15 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Europeiska rådet i Berlin (i mars 1999) fortsatte den reformprocess som inleddes 1992 med jordbruksbesluten inom ramen för Agenda 2000, och fastställde ramvillkoren för den gemensamma jordbrukspolitiken för perioden 2000-2006. Man beslutade om förstärkt marknadsinriktning genom sänkta institutionella priser, överflyttning av budgetmedlen till direktstöd och integrering av miljökrav. Dessutom fick Europeiska kommissionen i uppgift att genomföra en halvtidsöversyn(1) avseende olika perioder och uppdrag i den mån detta blir nödvändigt på grund av utvecklingen på marknaderna.

1.2. I sitt meddelande om halvtidsöversynen av den 10 juli 2002 konstaterade kommissionen bland annat att man gjort avsevärda framsteg sedan reformprocessen inleddes 1992, att marknaden blivit mer balanserad och att man skapat en hållbar grundval för utvidgningen och de aktuella WTO-förhandlingarna.

2. Reformförslagens innehåll

2.1. Den 22 januari 2003 lade Europeiska kommissionen fram lagstiftningsförslagen avseende en ny reform av GJP, med hänsyn tagen till Europeiska rådets slutsatser från Bryssel i oktober 2002 och den livliga debatt som fördes bland annat i rådet, Europaparlamentet och EESK efter publiceringen av kommissionens meddelande om halvtidsöversynen. Enligt förslagen skall jordbrukarna erbjudas ett långsiktigt perspektiv för ett hållbart jordbruk. Kommissionen grupperar sina reformförslag på följande sätt:

- Stabilare marknader och förbättrade gemensamma organisationer av marknaderna

- Frikoppling av direktstöd - fastställande av ett "enhetligt jordbruksstöd"

- Modulerat och degressivt direktstöd

- Konsolidering och förstärkning av landsbygdsutvecklingen

2.2. Regelverket om kompensationerna bör sammanfattas i en ny förordning. Ett stort antal fortfarande gällande förordningar skulle upphävas. De nya reglerna bör träda i kraft redan den 1 januari 2004. Däremot börjar moduleringen tillämpas först år 2006.

2.3. Kommissionen har lagt fram särskilda lagstiftningsförslag avseende de planerade ändringarna i de gemensamma marknadsordningarna för spannmål, ris, torkat foder och mjölk och mjölkprodukter. Kommittén behandlar dessa i separata yttranden(2).

2.4. När åkerbrukande jordbrukare får enhetsstöd per företag måste 10 % av åkerarealen läggas i träda i tio år (utan möjlighet till rotation eller odling av energigröda, som hittills). Man fortsätter att göra undantag för jordbruk upp till 20 ha och företag med ekologisk produktion. För att främja odling av energigröda planerar man att ge ersättning med 45 EUR/ha (för maximalt 1,5 miljoner ha).

2.5. Kärnan i kommissionens reformförslag är att nästan alla direktstöd frikopplas från de beräkningsunderlag som gäller i dag (t.ex. per djur eller per ha odlingsbar areal). Ersättningarna för jordbruksgrödor (med en rad undantag), nötkreatur och får eller mjölk från år 2004/2005 bör samlas till en enda ersättning som i stor utsträckning bygger på historiska referensvärden (genomsnittet för åren 2000, 2001 och 2002). Till skillnad från det förslag som framfördes sommaren 2002 rekommenderar kommissionen bara en partiell frikoppling med 50 % i fråga om stärkelsepotatis.

2.6. När det gäller nötter föreslår kommissionens att det nuvarande stödet ersätts av en årlig klumpsumma på 100 EUR per hektar, som kan utökas med nationella stöd.

2.7. Det frikopplade jordbruksstödet skall delas upp i "stödrättigheter" för att underlätta överlåtelse av dem. Varje rättighet kommer att beräknas genom att referensbeloppet divideras med det antal hektar genom vilket man fick fram detta belopp (inbegripet grovfoderareal) under referensåren. Rättigheter (som liknar arealbidrag) får överlåtas, med eller utan mark, mellan jordbrukare i samma medlemsstat, och bör därmed kunna köpas och säljas.

2.8. Beviljandet av arealberoende jordbruksstöd och andra direktstöd bör kopplas till att man följer en rad lagstiftningsstandarder om miljö- och djurskydd och livsmedels- och arbetssäkerhet (bilaga 3) samt att arealerna hålls "i god jordbrukshävd" enligt definitioner som fastställs av de enskilda medlemsstaterna (bilaga 4) (tvärvillkor, tidigare kallade "ömsesidig överensstämmelse").

2.9. Man bör införa ett system för jordbruksrådgivning som till att börja med skall vara obligatoriskt för producenter som får mer än 15000 EUR per år i direktstöd eller som har en omsättning på mer än 100000 EUR per år. Systemet bör vara till hjälp för jordbrukarna att uppfylla standarderna för ett modernt jordbruk som prioriterar kvalitetsaspekten.

2.10. Med hänsyn till Europeiska rådets beslut i Bryssel föreslår kommissionen obligatorisk "gradvis sänkning och modulering" från år 2007 (inledningen av nästa budgetplan) som ändrats i förhållande till juli 2002. Det är emellertid inte bara en resursöverflyttning till andra pelaren (landsbygdsutvecklingen) som möjliggörs på detta sätt. Det går också att täcka det fortsatta finansieringsbehovet för nya reformer på jordbruksmarknaderna. För närvarande räknar man bara med "progressiv och differentierad minskning" av direktstöden (se tabell). Förslaget att sätta ett tak för direktstöden vid 300000 EUR per jordbruk har fått falla. Enligt förslaget till förordning skall först alla direktstöd minskas med den generella reduceringssatsen. Mindre jordbruk skall delvis kompenseras för detta.

>Plats för tabell>

2.11. Den tänkta nedtrappningen genomförs med en procentsats som ökar från 1 % år 2007 till 6 % år 2011. De medel som sparas genom denna nedskärning skall ställas till förfogande för åtgärder för utveckling av landsbygden, men till övervägande del för nya jordbruksmarknadsreformer och finansiering av undantagssituationer.

2.12. Kommissionen föreslår att medlen för landsbygdsutveckling skall förstärkas och att tillämpningsområdet för detta politikområde vidgas med nya åtgärder för jordbrukare.

2.13. Kommissionen vill att resurser ställs till förfogande för främjande av kvalitetsproduktion och ekonomiskt stöd till producentorganisationer för konsumentinformation och reklam för produkter som framställs inom ramen för kvalitetsprogram.

2.14. Kommissionen föreslår också att jordbrukare skall stödjas genom tidsbegränsade och degressiva bidrag, så att de lättare kan anpassa sina jordbruk till standarderna på basis av EU-rätten avseende miljöskydd, livsmedelssäkerhet, djurskydd och arbetssäkerhet (maximalt 10000 EUR per jordbruk och år under högst 5 års tid och degressivt). Det bör dessutom finnas stöd till utnyttjande av jordbruksrådgivning (högst 1500 EUR) och förbättrat djurskydd (högst 500 EUR per djurenhet och år, och högst i 5 år).

3. Allmänna kommentarer

3.1. I detta yttrande tar vi upp reformförslagens principfrågor (den övergripande förordningen) och förslagen om nya åtgärder för att främja landsbygdens utveckling.

3.2. EESK påminner om de kritiska observationer som redan uttryckts i fråga om halvtidsöversynen av GJP i kommitténs yttrande av den 11 december 2002. Kommissionens förslag går klart utanför uppdraget från Europeiska rådet i Berlin och det går inte att motivera någon långtgående reform av den gemensamma jordbrukspolitiken med utgångspunkt i den väntade marknadsutvecklingen för de flesta produkter.

3.3. Kommissionens förslag om en djupgående reform stöds nu också på besluten från Europeiska rådet i Göteborg av den 16 juni 2001 (EU:s strategi för en hållbar utveckling) och Bryssel av den 24/25 oktober 2002 (överenskommelsen om införande av direktstöd i de nya medlemsstaterna).

3.4. För kommittén är det väsentligt att det europeiska jordbrukets mångfunktionella roll stöds av det fortsatta reformarbetet. Den hållbara resursförvaltningen måste säkerställas även i missgynnade regioner, för att förhindra en förlust av funktioner som får vittgående följder för den regionala ekonomin och sysselsättningen och som kan leda till avfolkning.

3.5. Europeiska rådets beslut i Bryssel ger visserligen ökad säkerhet och bättre planeringsmöjligheter genom att man fastställer budgetramen för åtgärder under rubrik 1 a (marknadsordningsåtgärder) fram till och med år 2013. Jordbruksbudgeten är emellertid starkt begränsad. Följaktligen är också handlingsutrymmet mycket litet för fortsatta reformsteg inom GJP, vilket förutsätter att tillgängliga ekonomiska resurser utnyttjas effektivt. Denna begränsning bygger inte på jordbrukspolitiska överväganden utan uteslutande på budgetmässiga skäl. Den skall ses och bedömas i relation till utvidgningen, fortsatta reformsteg i marknadsordningssystemet i anslutning till WTO och den nödvändiga förstärkningen av politiken för landsbygdsutveckling.

3.6. EESK noterar att vissa ändringar i positiv riktning har gjorts med avseende på förslagen i meddelandet av den 10 juli 2002 (exempelvis vid modulering eller jordbruksrådgivning).

3.7. Samtidigt med att lagstiftningsförslagen lades fram presenterade kommissionen analyser av reformförslagens effekter. Det rörde sig om sex konsekvensanalyser ("Impact studies") som i praktiken byggde på förslagen i meddelandet om halvtidsöversynen. De kompletterades i mars 2003 med ytterligare två interna studier där man tog hänsyn till de ändringar som hängde samman med lagstiftningsförslagen. Dessa studier utgår dock från att det finns en stabilitet på marknaden som är svår att uppnå och det har inte gjorts några regionspecifika analyser, till exempel om de eventuella effekterna i missgynnade regioner.

3.8. Av de studier som lades fram i januari drog kommissionen slutsatsen att reformförslagen skapade bättre jämvikt på marknaden, att de fick positiv effekt på jordbrukens inkomster, att de möjliggjorde förenklade stödutbetalningar och att försäljningsintäkterna från nötkött förbättrades.

3.9. De studier som slutligen lades fram bekräftar bland annat de farhågor som många uttryckt, nämligen att den föreslagna höjningen av kvoterna skulle leda till motsvarande prisfall för jordbrukarna eller att produktionen av oljeväxter skulle minska ytterligare. Det är också intressant att notera att den beräknade realinkomstökningen fram till 2009 per arbetsenhet skulle bli lägre om reformförslagen genomförs än utan reformer. Här skall man ta hänsyn till att de antagna inkomstökningarna huvudsakligen förklaras av den minskade sysselsättningen.

3.10. Att den gemensamma jordbrukspolitiken behöver reformeras än en gång förklarar kommissionen också med att det gällande bidragssystemet gör att jordbrukarna avstår från att producera sådant som efterfrågas på marknaderna, att det inte finns tillräckliga incitament att bedriva kvalitetsproduktion och att det leder till överskottsproduktion. Men dessa argument motsäger kommissionens påstående att de hittills genomförda reformerna lett till stora framsteg och att jämvikten på marknaderna förbättrats. Man får inte heller bortse ifrån att den övervägande delen av jordbrukarna redan under gångna år gjort stora ansträngningar att hävda sig i den allt skarpare konkurrensen och att motsvara konsumenternas höga anspråk på produktionen med avseende på kvalitet och livsmedelssäkerhet.

3.11. Förenklat genomförande av GJP tas upp som ett centralt mål, särskilt förvaltningen av stöden. EESK anser att detta mål är riktigt men tvivlar starkt på möjligheterna. Vi befarar att den byråkratiska bördan kommer att öka väsentligt för jordbruksföretagen och förvaltningen. Det gäller framför allt för det nya jordbruksstödet, reglerna om överlåtelse och detaljerna i tvärvillkoren. Här kommer jordbrukarna att ställas inför avsevärt större kostnader, vilket försämrar lönsamheten och i vissa fall också kan leda till att de mindre gårdarna läggs ned. Det är viktigt att säkerställa att den praktiska tillämpningen av de nya åtgärderna inte medför en alltför stor byråkratisk börda.

3.12. I flera yttranden har kommittén ställt sig bakom kravet att det mångfunktionella jordbruket skall säkras och principen med funktionsinriktade direktstöd. Det förutsätter att GJP:s olika instrument revideras med vissa mellanrum och i förekommande fall anpassas till förändrade krav. EESK menar emellertid att det finns väsentliga inslag i reformförslagen - som det föreslagna jordbruksstödet eller den fortsatta sänkningen av mjölkpriserna - som sannolikt inte leder till att det mångfunktionella jordbruket i Europa säkerställs.

3.13. Om lantbruksproduktionen skärs ned i stor utsträckning eller kanske till och med upphör i enskilda regioner blir det avsevärda och varaktiga konsekvenser för de ekonomiska sektorer som ligger före och efter i produktionskedjan. Det ger också effekter på den regionala ekonomiska livskraften och den totala sysselsättningen, och kan på så sätt skärpa problemet med hög arbetslöshet i många landsbygdsregioner. Dessa negativa konsekvenser skulle inte bara inverka på utvecklingspotentialen i många landsbygdsregioner, de skulle också göra den sociala sammanhållningen till ett mindre betydelsefullt mål och beröra frågor om natur- och miljöskydd samt landskapsbild.

3.14. EESK vill påpeka att de instrument som används för att uppfylla reformens målsättningar inte är lämpliga med hänsyn till den speciella situation som råder inom jordbruket och djurhållningen i EU:s yttersta randområden. En särskild studie måste därför utarbetas med förslag till lämpliga åtgärder för dessa områden.

3.15. Kommissionen väntar sig att ett genomförande av dess reformförslag skall få gynnsamma effekter på livsmedlens kvalitet och säkerhet. I en rad yttranden har EESK betonat hur viktigt det är att samhällets förväntningar på livsmedelsproduktionen uppfylls. Vi har klargjort att det finns ett odelat ansvar i hela livsmedelskedjan.

3.16. Kommittén menar att kommissionen borde ta hänsyn till slutsatserna från EU-toppmötet den 24-25 oktober 2002, där man understryker att producentintressena i eftersatta områden i dagens 15 EU-länder måste skyddas. Det mångfunktionella jordbruket i alla Europas regioner måste ligga i linje med slutsatserna från Europeiska råden i Luxemburg 1997 och Berlin 1999.

3.17. EESK ser det som en svårlöst målkonflikt att producentpriserna skall justeras allt närmare världsmarknadspriset samtidigt som produktionsstandarden ständigt höjs. Kommittén har tidigare(3) gett uttryck för uppfattningen att det nlir allt svårare att upprätthålla jordbrukets mångfunktionella karaktär under de givna produktionsvillkoren i EU:s medlemsstater, som dikteras av världsmarknadens nivå. Högre standard eller skärpta krav på en mångfunktionell jordbruksproduktion måste säkerställas genom att man även skyddar den från import som inte uppfyller gemenskapens standard och krav och därigenom snedvrider konkurrensen. Här ser EESK en ansats till en långsiktig, samhällelig legitimering av (inte fri- men omkopplade) överföringar inom ramen för GJP till de multifunktionellt arbetande europeiska jordbrukarna. Vi understryker vidare att det är betydelsefullt med verksamt internationellt skydd av geografiska ursprungsbeteckningar (SUB, SGB) mot efterapningar som skadar det europeiska jordbruket.

3.18. I samband med WTO:s handelsrunda har EESK bland annat hävdat att man bör försvara viktiga åtgärder i den "Blå boxen"(4). Det är motsägelsefullt att kommissionen å ena sidan förklarar att åtgärderna inom ramen för Blå boxen skall försvaras och sedan med hänvisning till tvingande WTO-regler förespråkar en frikoppling.

3.19. Vi understryker att det är betydelsefullt att försvara GJP:s oumbärliga instrument, exempelvis ett tillräckligt yttre skydd, och att på så sätt bidra till att säkra det europeiska jordbrukets mångfunktionella uppbyggnad.

4. Särskilda kommentarer

4.1. Frikopplingen

4.1.1. Som kärnpunkt i reformförslagen står frikopplingen i centrum för de politiska motsättningarna. I sitt yttrande av den 11 december 2002 gav EESK en grundlig förklaring av sin skepsis och sin kritik. Kommittén hänvisade till att den avgett ett antal yttranden med principresonemang om den fortsatta utvecklingen av direktstöden som den ännu inte har fått tillfredsställande svar på. Vi beklagar att kommissionen inte tagit upp något verkligt europeiskt alternativ till förslaget om jordbruksstöd(5) till diskussion. Den möjlighet som anges i artikel 58 gäller endast den regionala nivån.

4.1.2. Den frikoppling som föreslås kan utan tvekan ge ökad beslutsfrihet (utan ensidig inriktning på bidrag), mer flexibilitet och även förenklingar för jordbrukaren. Enligt kommitténs uppfattning skulle det emellertid innebära betydande nackdelar, som måste granskas kritiskt:

- Det planerade jordbruksstödet är konstruerat för en period i det förflutna och skulle inte eliminera rådande handikapp och snedvridna villkor utan tvärtom permanenta dem.

- Kommissionens förslag skulle missgynna företag som behöver vidareutvecklas, vilket framför allt skulle inverka starkt när yngre jordbrukare övertar gårdar.

- Den planerade frikopplingen kommer att få negativa effekter eftersom spekulationen kommer att öka i fråga om produktionsrättigheter och jordar. Det kommer dessutom att medföra nya rättigheter av äganderättskaraktär, vilket kommer att skapa sociala spänningar inom jordbrukssektorn.

- I vissa produktionssektorer eller regioner (exempelvis nötkreaturgårdar i ängsområden och missgynnade regioner) skulle produktionen äventyras, vilket gör att man kan ifrågasätta målet med ett yttäckande och hållbart lantbruk.

- Inom lantbruksekonomin kan man vänta sig snedvriden konkurrens om lantbrukare som erhåller ett omfattande stöd går över till produktionssektorer som hittills ej omfattats av bidrag, t.ex. från nötkött till svinhållning eller från spannmål till grönsaksodling.

- De gemensamma marknadsorganisationerna och särskilt kvantitetsregleringarna förlorar sin styrfunktion om det planerade jordbruksstödet bland annat saknar koppling till referenskvantiteter. Här uppstår en risk för starka fluktuationer i både produktion och priser.

- Livsmedelsindustrin och i synnerhet små och medelstora företag är oroade över den lokala tillgången på råvaror, som inte kan garanteras genom frikoppling. Det föreligger en risk för att råvarorna försvinner eller minskar drastiskt i vissa områden.

- Det övriga samhällets förståelse för att överföra medel till jordbruket förstärks inte, som man hoppats, eftersom allmänheten inte kan begripa vilka tjänster de framtida jordbruksstöden skall kompensera eftersom de blir en extra bonus utan något klart samband med den verksamhet som jordbruksföretagen faktiskt utövar.

4.1.3. Direktstöden har också funktionen att belöna tjänster som samhället förväntar sig av jordbrukarna men som bara delvis eller inte alls täcks av försäljningsintäkterna. En rad av dessa tjänster har logiskt samband med produktionen och är sammankopplade produkter (exempelvis att landskapet hålls öppet genom lantbruk, hög produktionsstandard osv.). De nationella lösningarna enligt artikel 5 i förslaget till förordning och den ram som anges i bilaga 4 är inte tillräckliga för en lösning på europeisk nivå.

4.1.4. I sitt yttrande om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid(6) har EESK uppmärksammat det logiska sambandet mellan produktion och det mångfunktionella jordbruket, och noterat att detta samband bör betraktas som ett tongivande motiv för att vidareutveckla direktstöden. Kommittén delar kommissionens uppfattning att direktstödet måste vara tillräckligt välmotiverat och accepterat av det övriga samhället. Därför har vi upprepade gånger förespråkat funktionsinriktade direktstöd och talat för att detta viktiga instrument måste kunna anpassas om förutsättningarna och kraven förändras i grunden.

4.1.5. Det föreslagna jordbruksstödet skulle i praktiken ofta leda till att samma tjänster med samhällsintresse betalas på helt olika sätt. Här skall hänsyn tas till att lantbrukare som driver produktionen måste följa tvärvillkoren till alla delar för att kunna göra anspråk på jordbruksstödet, men att detta kan vara lågt på grund av kopplingen till historiska siffror. En lantbrukare som lägger ned denna produktion ställs emellertid bara inför några få ospecificerade och regionalt eventuellt olika förpliktelser, att hålla sina arealer "i gott stånd", och kan ändå göra anspråk på ett högt jordbruksstöd enligt systemet. Man kan befara att verksamheten inom jordbruket, och därmed också produktionen, utarmas i allt högre grad.

4.1.6. Enligt förordningsförslagets artikel 58 "bör medlemsstaterna ha möjlighet att fastställa en viss balans mellan enskilda stödrättigheter och regionala eller nationella genomsnitt". Detta skulle kunna innebära en avsevärd förenkling av beräkningen och den administrativa förvaltningen av stödet, samt att de problem minskar som hör samman med att skapa stöd med utgångspunkt i marknaden för mark. Uppenbarligen har dock kommissionen inte sett att det finns någon politisk möjlighet att få igenom en sådan regel på europeisk nivå. Den skulle utlösa mycket stora förändringar i de finansiella flödena mellan medlemsstaterna samt i inkomstrelationerna mellan gårdarna och regionerna.

4.1.7. Vi vill fästa uppmärksamheten på risken att många jordbruk överger produktionen av stärkelsepotatis, trots den föreslagna partiella frikopplingen, och väljer produktionsnischer med lägre risk och kapitalinsatser. Detta kan få starkt negativa konsekvenser i enskilda regioner. EESK motsätter sig minskat stöd för durumvete, eftersom detta är en förutsättning för att upprätthålla produktionen inom traditionella områden och eftersom det endast finns ett fåtal alternativa produkter. Kommittén stöder också ett nytt instrument för att främja odling av nötter, men anser att den föreslagna stödnivån är otillräcklig för att kunna konkurrera med import från tredje land.

4.1.8. De beskrivna problemen anfördes som stöd för motiven till kommitténs återkommande förslag att noggrant undersöka andra möjligheter att vidareutveckla direktbidragen. Vi ställer än en gång frågan varför kommissionen inte har studerat ett stödsystem som är sammansatt av ett grundkrav och produktspecifika inslag. På så sätt kunde man dels kompensera de mångfunktionella tjänsterna under hållbara former, dels säkerställa jordbrukens samhällsekonomiskt produktiva funktion. Detta har stor betydelse för framför allt de missgynnade regionerna. Med ett sådant system skulle man kunna undvika många av de problem som kommissionens förslag medför.

4.2. Tvärvillkor (cross-compliance)

4.2.1. EESK har upprepade gånger hävdat att föreskrifterna på områdena för livsmedelssäkerhet, arbetstagarskydd och miljö- och djurskydd måste tillämpas enhetligt och mer konsekvent. Detta måste också gälla föreskrifterna om säkerhet och hälsa på arbetet liksom ungas arbetssäkerhet och skydd mot risker. De tvärvillkor som kommissionen föreslår kan vara ett värdefullt instrument för att komma närmare detta mål.

4.2.2. Kommittén upprepar sitt krav att den stipulerade standarden skall vara klar och entydig och att den faktiskt skall gälla enhetligt över hela EU. Det är också en förutsättning att tvärvillkoren fungerar i praktiken, att den administrativa bördan blir hanterlig och att man undviker dubbelkontroller.

4.2.3. Kommissionen föreslår att direktstöden skall vara avhängiga av att 38 EU-regler är uppfyllda och att arealerna hålls "i god jordbrukshävd". Om dessa krav inte respekteras skall direktstöden reduceras med 10-100 %, beroende på hur allvarliga överträdelserna varit.

4.2.4. Vissa bestämmelser kan inte tillämpas på samma sätt på alla jordbrukare. Det gäller exempelvis i samband med livsmiljö- eller fågelskyddsdirektivet eller på folkhälsoområdet. Här väcks också frågan om likabehandling och rättssäkerhet för jordbruket. Det är bara en del av bestämmelserna som kan kontrolleras ute på gårdarna.

4.2.5. Man får räkna med att det kommer att ställas höga krav på jordbrukarna när de skall redovisa tvärvillkorsstandarderna. I alla händelser kommer belastningen på gårdarna med avseende på dokumentation och arbetsinsatser att öka kraftigt. Därför anser EESK att det är både nödvändigt och acceptabelt att medge en skälig övergångsperiod för jordbruksföretagens anpassning till det nya tvärvillkorssystemet.

4.2.6. Kommissionen vill med det aktuella förslaget uppnå en förenklad förvaltning genom att anpassa det nuvarande integrerade systemet för förvaltning och kontroll till ett direktstöd och komplettera detta med kontroller av tvärvillkoren och av god jordbrukspraxis. Vi konstaterar emellertid att bördorna i samband med förvaltning och kontroll tvärtom snarare gör administrationen tyngre. Enligt målsättningen om mindre byråkrati bör antalet rättsregler begränsas till absolut nödvändiga bestämmelser för att uppfylla tvärvillkoren.

4.2.7. Samma sak gäller för kraven på området för "god jordbrukshävd". Också här bör bestämmelserna definieras som nödvändiga krav för att kunna upprätthålla ett mångfunktionellt jordbruk. Dessa krav skall kunna kontrolleras även i praktiken. Vissa av de föreslagna kraven verkar svårare att uppfylla (t.ex. bibehållande av markens bördighet eller struktur).

4.2.8. För att uppnå en förenkling är det således viktigt att fastställa prioriteringar inom kontrollerna och att engagera jordbruksföreträdare och branschorganisationer i syfte att utveckla former för vägledning och rådgivning till jordbruksföretagen, som skall samarbeta med myndigheterna och uppmuntra till frivilliga certifieringsformer.

4.2.9. I detta sammanhang erinrar EESK också om att den höga standarden inom EU:s jordbruksproduktion inte får äventyras genom import som snedvrider konkurrensen, dvs. även produkter från tredje land måste uppfylla målsättningarna för djurskydd, livsmedelssäkerhet och tvärvillkor.

4.3. Jordbruksrådgivning

4.3.1. Kommissionen har vidareutvecklat sitt förslag från meddelandet om halvtidsöversynen med avseende på en "gårdsrevision" och föreslår nu att man inför ett obligatoriskt jordbruksrådgivningssystem.

4.3.2. Kommittén kan ha förståelse för att medlemsstaterna får ett visst spelrum för utformningen när det föreslagna rådgivningssystemet införs. Vi har förespråkat att sådana system bör erbjudas på frivilligbasis och att det bör skapas ett stimulanssystem. Syftet med rådgivningen bör inte bara vara att man följer lagstadgad standard utan också att jordbruksföretagens ekonomiska, ekologiska och sociala situation förbättras kontinuerligt.

4.3.3. EESK framhåller att det medför extrakostnader för jordbrukarna att delta i ett sådant rådgivningssystem. Följaktligen är det viktigt att jordbrukarna ges möjlighet till bidrag i enlighet med kommissionens förslag i fråga om landsbygdens utveckling. Vad gäller företagsrådgivningen anser kommittén det särskilt angeläget med program för utbildning och fortbildning för egenföretagare och anställda. EESK framhåller att jordbrukets branschorganisationer och fackföreningarna har en mycket viktig roll när det gäller att uppmuntra och ge råd till jordbrukare och lantarbetare i frågor om utbildning och fortbildning.

4.4. Gradvis sänkning och modulering

4.4.1. I jämförelse med förslagen från juli 2002 har man genomfört tydliga korrigeringar. Förutom omfördelning av anslag under jordbrukspolitikens andra pelare (modulering) planeras nu också omfördelning inom första pelaren (gradvis sänkning). EESK beklagar att rådet inte beslutat om någon motsvarande finansiering av den andra pelaren. Detta gör det meningslöst att tala om en konkret procentsats av jordbruksanslaget som skall överföras till den andra pelaren. När direktstöden skärs ned ökar differentieringen i relation till bidragsnivån. Å andra sidan skulle det ursprungliga förslaget med en övre gräns falla, vilket är till fördel för de större jordbruken. Det innebär - i linje med det som kommittén föreslagit - att man åtminstone gör ansatser till att ta hänsyn till effekter som varierar med jordbruksföretagens storlek, t.ex. de degressiva kostnaderna. Däremot har man inte beaktat sysselsättningskriteriet i företagen.

4.4.2. Moduleringen och den gradvisa sänkningen bör inte tillämpas på de nya medlemsstaterna förrän efter år 2012. EESK utgår därför ifrån att de medel som härrör från moduleringen inom den andra pelaren uteslutande används i de 15 "gamla" medlemsstaterna.

4.4.3. I enlighet med artikel 10 skall kommittén som förvaltar direktstöden ges möjlighet enligt förfarandet i artikel 82.2 att ändra procentsatserna inom ramen för den gradvisa sänkningen. Eftersom alla ändringar får långtgående konsekvenser ställer sig EESK tveksam till sådana befogenheter.

4.4.4. Vi menar att förslagen om den gradvisa sänkningen skall ses i omedelbar anslutning till de planerade prissänkningarna. Sammantagna skulle dessa båda åtgärder i många fall leda till kraftiga intäktsförluster i enskilda jordbruksföretag. Jordbrukare som uteslutande har inkomster från jordbruksproduktion skulle drabbas i särskilt hög grad.

4.5. Arealuttag och "CO2-kredit"

4.5.1. Det hittillsvarande systemet med arealuttag och rotation, med möjlighet att utnyttja uttagen areal till förnybara råvaror, har lett till att de "klassiska" jordbruksmarknaderna blivit kännbart avlastade. Kommissionens reformförslag innebär att arealer läggs i träda i tio år, utan möjlighet till rotation, och att det inte längre blir möjligt att utnyttja dem till produktion av förnybara råvaror.

4.5.2. Kommittén förespråkar att man bibehåller möjligheten med arealuttag som växelbruk. Även fortsättningsvis bör det finnas alternativet att odla energigrödor i stället för ren träda. I den mån naturskyddsaspekterna förutsätter flera års träda anser EESK att man bör erbjuda alternativa miljöåtgärder.

4.5.3. De föreslagna incitamenten för odling av energigrödor på nivån 45 EUR/ha är ett första positivt tecken. Det kan emellertid ifrågasättas om det angivna målet, 1,5 miljoner hektar, kan uppnås med tanke på att bidraget fortfarande är för lågt och utan att uttagen areal utnyttjas.

4.5.4. Kommittén anser att det är riktigt att jordbruk upp till 20 ha åkerareal och enheter med ekologisk produktion även fortsättningsvis skall vara undantagna från kravet på arealuttag.

4.6. Nya åtgärder för landsbygdsutvecklingen

4.6.1. EESK har upprepade gånger förespråkat att åtgärderna för landsbygdsutvecklingen skall förstärkas. Det är väsentligt att man även utnyttjar alla strukturfondernas möjligheter till detta. Det är betydelsefullt även på grund av att det krävs ett samlat grepp inom landsbygdspolitiken för att helhetsutvecklingen skall bli positiv.

4.6.2. EESK stöder fasta anslutningsregler för förordning nr 2826/2000 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på inre marknaden. De planerade säljfrämjande åtgärderna inom ramen för landsbygdsutveckling är alltför restriktiva och skulle i praktiken i alltför hög grad omfatta småskaliga projekt.

4.6.3. Europeiska rådet i Bryssel (i oktober 2002) fastställde budgetramen för jordbruksutgifterna till och med år 2013. Man avtalade om ett tak för rubrik 1 a (marknadsordningsutgifterna), men inte för rubrikerna 1 b och 2 (landsbygdsutvecklingen).

4.6.4. Det är betänkligt att den planerade omfördelningen från första till andra pelaren - till och med på sjätte året efter det att moduleringen inleddes - bara gett ett extratillskott på knappt 1,5 miljarder EUR till åtgärder för utvecklingen av landsbygden. Under förutsättning att den politiska viljan finns skulle det finnas möjlighet att utnyttja hela den budgetram som står till förfogande (och som aldrig utnyttjats till fullo under de gångna åren) som tillskott till landsbygdsutvecklingen, så att man uppnår bättre balans.

4.6.5. De nya åtgärder som kommissionen föreslår för utveckling av landsbygden är i huvudsak inriktade på att jordbrukarna skall få stöd om de respekterar standarden och i högre grad satsar på kvalitetsproduktion. Detta är en viktig funktion. EESK noterar dock att det inte avsatts tillräckliga budgetmedel för dessa åtgärder.

4.6.6. I princip ser EESK positivt på förslaget med nya kompletterade åtgärder för att främja livsmedelskvaliteten, att stöden utgår när produktionskrav uppfylls och att djurskyddsinsatser främjas i linje med de miljöåtgärder inom jordbruket som visat sig verksamma.

4.6.7. Om jordbrukarna också utnyttjar de nya åtföljande åtgärderna enligt målsättningen kommer extramedlen, maximalt 1,5 miljarder EUR, knappt att räcka till. Det innebär att man inte uppnår kommissionens mål "att förstärka landsbygdens utveckling".

4.6.8. Redan i dagens läge - inom ramen för artikel 16 (förordning (EG) nr 1257/1999) - möjliggörs kompensationsbetalningar vid genomförande av Natura 2000-åtgärder. Kommittén förespråkar därför likabehandling av jämförbara förhållanden, t.ex. genomförandet av vattenramdirektivet.

4.6.9. Om det införs nya stöd för producenter som håller sig till särskilda kvalitetssystem får detta inte innebära att andra producenter, som nu får stöd inom ramen för program för kompletterande åtgärder, blir utan stöd.

5. Sammanfattning

5.1. Enligt kommitténs uppfattning bör den gemensamma jordbrukspolitiken anpassas till förändrade krav. Vi har tagit ställning för en vidareutveckling av direktstöden till jordbruket i yttranden på eget initiativ. EESK godtar inte det abrupta systemskifte som föreslås av kommissionen och som skulle verkställas genom överföring av de hittillsvarande areal- och djurbidragen till ett företagsstöd. Om sambandet mellan marknadsreglering och produktion försvagas innebär det en ökad risk för mera omfattande störningar inom jordbruket, särskilt i mindre gynnade områden. Vi beklagar att kommissionen inte tagit fasta på sin egen idé att undersöka exempelvis ett grundbidrag med produktanknutna tillägg i stället för enhetsstöd per jordbruksföretag.

5.2. Kommittén anser att förslagen om företagsstöd och tvärvillkor tyvärr inte är ett tillfredsställande svar på frågan om hur samhällets höga krav på lantbruket (med hög europeisk standard) skall finansieras när jordbruksmarknaderna samtidigt avregleras (WTO-förhandlingarnas målsättning). Därmed kvarstår problemet att många unga lämnar lantbruket i flera europeiska regioner. Det finns anledning att tvivla på att föreliggande förslag möter allmän acceptans på sikt.

5.3. EESK menar att det föreslagna nya tvärvillkorsinstrumentet kan bidra till att föreskrifterna på områdena för livsmedelssäkerhet, arbetstagarskydd och miljö- och djurskydd tillämpas enhetligt och konsekvent. Men regelverket för detta måste också fungera i praktiken och vara hanterligt på administrativ nivå.

5.4. Kommittén anser att frivilliga åtgärder och incitament bör ges en mer framskjuten plats i reformförslagen. Att ansluta sig till jordbruksrådgivningssystemet bör exempelvis vara frivilligt. Obligatorisk tioårig träda bör inte heller vara föremål för reformen. Man bör i stället bibehålla principen om växelbruk på frivilligbasis, särskilt som detta i hög grad accepteras både av jordbrukarna och i samhället.

5.5. EESK stöder eftertryckligt en utbyggnad av den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare för utveckling av landsbygden. I jämförelse med meddelandet från juli 2002 om halvtidsöversynen är lagstiftningsförslagen om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken klart svagare på denna punkt. Att bygga ut den andra pelaren endast genom modulering urholkar dessutom komplementariteten mellan den gemensamma jordbrukspolitikens två pelare. Åtgärderna för att förbättra produktkvaliteten, livsmedelssäkerheten och miljön går i rätt riktning. Det råder visserligen brist på tillräckliga resurser, men det är möjligt att dessa kan ökas i framtiden inom ramen för den kommande reformen av strukturfonderna.

Bryssel den 14 maj 2003.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger Briesch

(1) EESK:s yttrande om utvärderingen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter halva tiden, EUT C 85, 8.4.2003.

(2) EUT C 85, 8.4.2003.

(3) EESK:s initiativyttrande om "En politik som främjar den europeiska jordbruksmodellen", EGT C 368, 20.12.1999, s. 76-86.

(4) EESK:s yttrande om "Halvtidsöversyn av den gemensamma jordbrukspolitiken", EUT C 85, 8.4.2003.

(5) Begreppet "enhetligt jordbruksstöd" som används av kommissionen är missvisande, eftersom beloppet inte är detsamma för alla jordbruksföretag utan tvärtom varierar kraftigt med hänsyn till tidigare referensvärden.

(6) EGT C 125, 27.5.2002.