52003AE0583

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Meddelande från kommissionen: ett integrerat regelverk för avtal om fiskepartnerskap med tredjeländer"

(KOM(2002) 637 slutlig)

(2003/C 208/09)

Den 23 december 2002 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ovannämnda meddelande.

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 1 april 2003. Föredragande var Gabriel Sarró Iparraguirre.

Vid sin 399:e plenarsession den 14 och 15 maj 2003 (sammanträdet den 14 maj) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 110 röster för och 10 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Gemenskapen började ingå fiskeavtal med tredje land efter att medlemsstaterna i rådets resolution av den 3 november 1976 enats om att föra över sin nationella behörighet på det här området till EG.

1.2. Enligt kommissionen är det viktigt att tillsammans med privat och offentlig sektor reformera politiken när det gäller fiskeavtal(1) för att bekräfta gemenskapens åtagande att bidra till en hållbar utveckling av fisket på internationell nivå.

1.3. Vid världstoppmötet om hållbar utveckling (WSSD) i Johannesburg anslöt sig EU till den konkreta målsättningen att "bibehålla eller återställa bestånden till en nivå som kan producera maximalt hållbar avkastning i syfte att, snarast och om möjligt inte senare än 2015, nå dessa mål för utfiskade bestånd".

1.4. Kommissionen har för avsikt att uppnå detta mål på följande sätt:

1.4.1. Multilaterala insatser tillsammans med kuststater: Dessa insatser skall omfatta fiske på internationellt vatten, gränsöverskridande fiskbestånd och långvandrande arter för att hävda den egna fiskenäringens legitima mål. Insatserna skall bygga på internationellt och regionalt samarbete som syftar till att uppnå ett hållbart fiske baserat på väl underbyggda vetenskapliga rekommendationer samt bättre system för kontroll och övervakning av efterlevnaden av reglerna.

1.4.2. Kontinuitetsavtal, som framför allt skall ingås med angränsande kuststater där EU traditionellt har gemensamma fiskeintressen och balanserade relationer.

1.4.3. Fiskepartnerskapsavtal, som skall ingås med kuststater med vilka de bilaterala förbindelserna kännetecknas av ekonomiska, sociala eller institutionella skillnader.

1.5. I meddelandet behandlas fiskeavtal som slutits med tredje land och som innebär att EU skall betala ett ekonomiskt bidrag i enlighet med rådets slutsatser av den 30 oktober 1997.

1.6. Eftersom dessa avtal huvudsakligen ingås med utvecklingsländer, särskilt AVS-länderna, är följande åtgärder nödvändiga:

1.6.1. Att se över de politiska målen för gemenskapens åtaganden när det gäller att främja en politisk dialog om fiskefrågor,

1.6.2. Att kartlägga och fastställa vilka åtgärder som bör vidtas för att uppnå de politiska mål som EU och tredje land uppställer gemensamt.

2. Allmänna kommentarer

I meddelandet behandlar kommissionen främst följande frågor:

- Tekniska och politiska ramar för EU:s fjärrfiske.

- EU:s mål och åtaganden.

- EU:s åtaganden och skälen till att ingå fiskepartnerskapsavtal.

- Genomförandet av fiskepartnerskapsavtalen.

2.1. Tekniska och politiska ramar för EU:s fjärrfiske

2.1.1. Kommissionen påpekar att fiskeavtalen har gjort det möjligt att upprätta stabila förbindelser med 15 utvecklingsländer i kustområden och därmed gett upphov till viktig, ofta livsnödvändig, ekonomisk verksamhet, inte bara genom att själva fiskeresurserna utnyttjas utan också genom att närliggande verksamhet utvecklas.

2.1.2. Kommissionen konstaterar att fjärrfiskeflottans arbetsförhållanden är svåra eftersom det globalt sett råder brist på fiskeresurser och vissa fiskbestånd överfiskas av flottor under bekvämlighetsflagg som bedriver ett illegalt, okontrollerat och oreglerat fiske. Deras kostnader är således lägre, vilket innebär att de alltmer snedvrider konkurrensen och använder fiskemetoder som ger färre garantier för att upprätthålla ett globalt hållbart fiske.

2.1.3. Kommissionen påpekar att EU också har åtagit sig att

- öka sina insatser när det gäller de miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekterna av en hållbar utveckling,

- förbättra de politiska och ekonomiska styrelseformerna,

- bidra till att få bukt med fattigdomen och till en gradvis integrering av AVS-staterna i världsekonomin.

2.1.4. EESK erkänner att fiskepartnerskapsavtalen medför och kommer att medföra fördelar för båda parter men ser med oro på fiskeresursernas utveckling globalt sett. Kommittén uppmanar därför kommissionen att utforma en hållbar fiskeripolitik som är i linje med rådets slutsatser av den 30 oktober 1997 och EU:s åtaganden vid världstoppmötet om hållbar utveckling.

2.2. EU:s mål och åtaganden:

2.2.1. EU har vid ett flertal tillfällen enats om att verka för ett hållbart fiske inom och utanför gemenskapens vatten.

2.2.2. I meddelandet redogör kommissionen för de konkreta fiskeripolitiska målen, som EU:s olika politikområden skall bidra till att uppnå:

- Målet för den gemensamma fiskeripolitiken är att behålla den europeiska närvaron i fjärrfisket och att skydda den europeiska fiskerisektorns intressen.

- Målet för EU:s utvecklingspolitik är att främja utvecklingsländernas möjligheter att utnyttja sina egna marina resurser och därmed öka det lokala mervärdet.

2.2.3. För att uppnå dessa mål på kort och lång sikt samt uppfylla de fiskeavtal som slutits med tredje land måste EU:s olika politikområden bygga på principen om samstämmighet och komplementaritet, som är inskriven i fördraget, och på medlemsstaternas respektive utvecklingspolitik.

2.2.4. I meddelandet påpekas att om EU underlåter att ta politiska initiativ på medellång sikt skulle gemenskapens fjärrfiskefartyg inte skrotas utan övergå till bekvämlighetsflagg. Om EU även i framtiden skall ha en ledande roll på internationell nivå när det gäller att främja principerna om ett ansvarsfullt fiske och en hållbar utveckling måste denna flotta bevaras som ett instrument för att genomdriva dessa principer.

2.2.5. Kommittén anser att kommissionens förslag att EU:s alla politikområden skall samordnas är ett väsentligt mål som snarast möjligt måste förverkligas.

2.2.6. EESK stöder bevarandet av EU:s fjärrfiskeflotta, som kan bidra till ett uthålligt utnyttjande av fiskeresurserna i tredje land. Samtidigt måste EU leva upp till sina åtaganden i samband med en miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling samt bidra till en god förvaltning av resurserna och till att utrota fattigdomen.

2.3. Gemenskapens åtaganden och skälen till att ingå fiskepartnerskapsavtal

2.3.1. I meddelandet behandlas ovannämnda åtaganden, och kommissionen hävdar att gemenskapen via fiskepartnerskapsavtal måste fortsätta med sin verksamhet för att kunna verka för FAO:s Uppförandekodex för ansvarsfullt fiske (Code of Conduct for Responsible Fisheries, FAO-1995) och FAO:s s.k. Compliance Agreement (Compliance Agreement with International Conservation and Management Measures by Fishing Vessels on the High Seas, FAO 1993).

2.3.2. Denna ståndpunkt ingår i rådets resolution av den 8 november 2001, som erkänner att fiskeavtalen kan bidra till att minska fattigdomen, under förutsättning att de utformas och tillämpas så att de uppfyller hållbarhetsprinciperna.

2.3.3. Kommissionen visar tydligt att EU:s åtaganden vad gäller hållbar utveckling, god förvaltning och fattigdomsbekämpning kan befrämjas av fiskeavtal som slutits med kuststater i tredje land, som i allmänhet är utvecklingsländer och AVS-länder.

2.3.4. EESK stöder oreserverat denna tanke, men vill påminna kommissionen om att rådet i sina slutsatser av den 30 oktober 1997, som kommissionen hänvisar till upprepade gånger i meddelandet, erkänner att fiskeavtalen i första hand är av kommersiell natur men samtidigt bekräftar att dessa avtal bör innefatta åtgärder för att utveckla fiskesektorn i tredje land.

2.3.5. Kommissionen påpekar att dessa åtaganden kräver att det finns ett bindande regelverk för gemenskapen och de berörda kuststaterna, och att detta regelverk bör utformas inom ramen för fiskepartnerskapsavtalen och bygga på att samstämmighetsprincipen tillämpas inom EU:s olika politikområden.

2.3.6. Kommittén är helt övertygad om att fiskepartnerskapsavtalens bindande regelverk kommer att leda till att EU:s yttre aktiviteter blir mer samstämmiga, eftersom regelverket kommer att innefatta målen för ett hållbart fiske, däribland förvaltning av fiskeresurserna samt kontroll och förvaltning av fiskeflottan.

2.3.7. EESK anser att man måste respektera att varje kuststat råder över sin fiskeripolitik, något som också påpekas i meddelandet. Denna politik bör bygga på väl underbyggda vetenskapliga och tekniska rekommendationer, hindra överfiskning och ta hänsyn till undersökningar om fiskets eventuella miljöpåverkan för att möjliggöra motåtgärder. EU bör därför säkerställa att det avsätts offentliga medel till att tillämpa principerna om god och ansvarsfull fiskeförvaltning.

2.3.8. Kommittén anser att den kontroll, uppföljning och övervakning som är nödvändig för att fiskepartnerskapsavtalen skall genomföras också kräver offentliga stödmedel eftersom kuststaterna har svårt att genomföra sådana åtgärder på egen hand.

2.3.9. I meddelandet övervägs möjligheten att bilda samriskföretag med fiskepartnerskapsavtalen som rättsligt ramverk, eftersom avtalen kan tillhandahålla finansiella instrument för överföring av teknik, kapital och kunskap till partnerländerna.

2.3.10. EESK anser att gemensamma företag utgör ett lämpligt instrument för fiskesamarbete med kuststater. Man bör därför i det nya systemet för fiskepartnerskapsavtal främja bildandet av sådana gemensamma företag genom att göra det attraktivt för investerare.

2.4. Genomförande av fiskepartnerskapsavtalen

2.4.1. Kommissionen anger att det övergripande målet för den gemensamma fiskeripolitiken är att säkerställa hållbar förvaltning av fiskeresurserna från ekonomisk, social och miljömässig synpunkt också utanför gemenskapens vatten och särskilt inom ramen för fiskepartnerskapsavtal.

2.4.2. Kommissionen påpekar också att en förutsättning för att säkerställa samstämmigheten mellan den gemensamma fiskeripolitikens yttre och inre dimensioner samt mellan den gemensamma fiskeripolitiken och EU:s utvecklingspolitiska samarbete är att instrument och förfaranden bidrar till att de övergripande målen för fiskets hållbarhet nås i tredjeländers vatten.

2.4.3. Kommittén anser att ovannämnda två punkter utgör två av de tre huvudpelare som fiskepartnerskapsavtalen måste vila på. Den tredje pelaren bör, som rådet har fastslagit, vara fiskeavtalens kommersiella dimension.

2.4.4. EESK anmodar därför kommissionen att utveckla de nuvarande fiskeavtalen i riktning mot fiskepartnerskapsavtal som ökar partnerländernas möjligheter att delta i en strategi för ett hållbart fiske genom att effektivt stödja en ansvarsfull förvaltning av deras fiskeresurser så att de kan kontrollera överfiskning, olagligt, icke rapporterat och oreglerat fiske.

2.4.5. I meddelandet föreslås att EU:s ekonomiska stöd skall höjas för att markant öka fiskepartnerskapsavtalens inflytande. Enligt kommissionen kan detta stöd inte betraktas som stöd till EU:s fiskare utan som ett relevant stöd till utveckling och förvaltning av en hållbar fiskeripolitik i de länder där europeiska fjärrfiskeflottor är verksamma. Avsikten är också att den privata sektorn gradvis skall ta ett större ansvar för det ekonomiska bidraget.

2.4.6. Detta ekonomiska bidrag, som kommissionen betecknar som en investering för att uppnå ett mer rationellt och ansvarsfullt fiske, skall täcka dels kostnader för förvaltning, vetenskaplig bedömning av fiskbestånd, kontroll och övervakning av fiske samt uppföljning och utvärdering av hur hållbar fiskeripolitiken är, dels kostnader för fiskerättigheter för gemenskapens fartyg.

2.4.7. Kommissionen anser att med hänsyn till den nya sammansättningen av de ekonomiska bidragen i fiskepartnerskapsavtalen blir fiskemöjligheternas relativa vikt av sekundär betydelse och att parternas gemensamma intresse av att uppnå ett ansvarsfullt fiske på hållbar grund kommer att ta över som den viktigaste beståndsdelen.

2.4.8. EESK stöder denna uppfattning om det ekonomiska bidraget och framhåller att man vid beräkningen av bidraget, som enligt meddelandet skall bedömas från fall till fall, bör ta hänsyn till fiskeavtalens kommersiella karaktär när man fastställer gemenskapsintressenas relativa andel av fiskeöverskottet, något som rådet också påpekar.

2.4.9. EESK betraktar meddelandets riktlinjer som förnuftiga i fråga om den politiska dialog mellan EU och den berörda kuststaten som skall föregå fiskepartnerskapsavtalen för att fastställa villkoren för politiken för en hållbar utveckling av det fiske som EU:s fartyg bedriver i berörda länder.

2.4.10. Eftersom den privata sektorn gradvis skall svara för en större andel av det ekonomiska bidraget bör kommissionen säkerställa att denna sektor kan delta i genomförandet av avtalen.

3. Slutsats

3.1. Med hänvisning till rådets slutsatser från oktober 1997, som anger vilka riktlinjer kommissionen skall följa i samband med EU:s fiskeavtal med tredje land, stöder EESK i föreliggande yttrande kommissionens meddelande om ett integrerat regelverk för avtal om fiskepartnerskap med tredjeländer i enlighet med rådets principer från oktober 1997:

- Fiskeriavtalen är i första hand av kommersiell natur men omfattar samtidigt åtgärder för att utveckla fiskerisektorn i tredje land.

- EU skall främja en hållbar utveckling inom fiskerisektorn i tredje land i enlighet med EU:s åtaganden att

- öka sina insatser när det gäller de miljömässiga, ekonomiska och sociala aspekterna av en hållbar utveckling,

- förbättra de politiska och ekonomiska styrelseformerna globalt,

- bidra till att få bukt med fattigdomen i enlighet med målen för hållbar utveckling och till en gradvis integrering av AVS-staterna i världsekonomin.

- Det krävs samstämmighet och komplementaritet mellan EU:s olika politikområden särskilt mellan den gemensamma fiskeripolitiken och EU:s utvecklingspolitik.

3.2. EESK anser att detta meddelande kräver en översyn av kontinuitetsavtalen.

Bryssel den 14 maj 2003.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger Briesch

(1) KOM(2002) 181 slutlig, 28.5.2002.