52000AC0590

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Tilläggssjukförsäkring"

(2000/C 204/11)

Den 11 april 2000 beslutade Europaparlamentet i enlighet med artikel 262 sista stycket i EG-fördraget att rådfråga Ekonomiska och sociala kommittén om "Tilläggssjukförsäkring".

Sektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för det förberedande arbetet i ärendet, antog sitt yttrande den 5 maj 2000. Föredragande var Jean-Michel Bloch-Laine.

Vid sin 373:e plenarsession den 24-25 maj 2000 (sammanträdet den 24 maj 2000) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 113 röster för, 2 röster mot och 2 nedlagda röster.

1. INLEDNING

1.1. ESK har av utskottet för sysselsättning och sociala frågor vid Europaparlamentet fått en begäran om yttrande om arbetsdokumentet "Tilläggssjukförsäkring" (PE 286.183 - DT/402.876). ESK hälsar denna remiss med tillfredsställelse av två sammanhängande skäl: dels med tanke på ämnets vikt och allvar, dels med tanke på att ESK i framtiden kan och måste bidra till det successiva utarbetandet av en europeisk social modell.

1.2. Inledningsvis noterar och understryker ESK att Europaparlamentets arbetsdokument utgör en länk i en kedja av överväganden och åtgärder som syftar till att bättre definiera och förankra unionens sociala uppgift. Det initiativ som tagits av Europaparlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor vittnar om den ökade uppmärksamhet som sedan nittiotalets början riktats mot det sociala trygghetssystemet, av vilket sjukförsäkringen utgör en betydande del, med avseende på kampen mot social utslagning. De huvudsakliga uttrycken för denna erkänsla har, efter det att rådet antog sin rekommendation av den 27 juli 1992 om överensstämmelse mellan politik och mål för de sociala trygghetssystemen(1), varit kommissionens tre meddelanden från 1995, 1997 och 1999(2). ESK avgav den 1 mars 2000 ett yttrande om "Meddelande från kommissionen - En samordnad strategi för att modernisera social trygghet"(3).

1.3. Det föreliggande arbetsdokumentet som remitterats till ESK är en ny etapp i denna process.

I. Genomgång av arbetsdokumentet

Vid en analys av texten kan man urskilja tre huvudpunkter: en återblick på några grundläggande bestämmelser i unionens fördrag om hur man skall närma sig och behandla frågan (A), en beskrivning av situationens allvar (B) och förslag (C).

A. Institutionella krav

1. Arbetsdokumentet påminner om att organiseringen och finansieringen av de nationella sociala trygghetssystemen åligger medlemsstaterna.

2. Arbetsdokumentet understryker att de sociala trygghetssystemen fungerar enligt traditionella modeller och sociala och politiska avvägningar som skiljer sig från en stat till en annan.

3. Arbetsdokumentet framhåller att medlemsstaterna bör bevara det egna ansvaret i frågan i enlighet med en direkt tillämpning av subsidiaritetsprincipen.

4. I arbetsdokumentet konstateras att den fria konkurrensen, som är en av EU:s grundläggande principer, uppenbarligen fortsätter att styra försäkringsreglerna.

5. Arbetsdokumentet indikerar att unionen på detta och andra områden i enlighet med riktlinjerna i fördragen skall agera "genom att ställa upp miniminormer" och på så sätt skapa ett "socialt skyddsnät".

6. I arbetsdokumentet preciseras att s.k. "icke-nödvändig vårdbehandling" faller utanför tilläggssjukförsäkringens ramar.

ESK har samlat ihop och velat framhäva dessa aspekter i syfte att klart lyfta fram den tydliga oro som arbetsdokumentets författare ger uttryck för. Det gäller att inte underskatta något av de krav som måste uppfyllas eller någon av de svårigheter som måste övervinnas när det gäller att på ett adekvat sätt ta itu med de utmaningar som frågan om tilläggssjukförsäkringar medför.

B. En alarmerande situation

Sammanfattningsvis kan man konstatera att man trots nationella skillnader i alla medlemsstater kan se att diskriminerande faktorer uppkommer eller accentueras när det gäller tillgång till hälsovård av hög kvalitet inom rimlig tid. En sådan ojämlikhet - som knappast försvinner av sig själv - är en särskilt skadlig och upprörande form av social utslagning, och den skadar bilden av och framtiden för det europeiska bygget.

1. Bakgrund

Även om syftet med Europaparlamentets arbetsdokument begränsar sig till tilläggssjukförsäkringarna vore det svårt att inse innebörden och storleken av problemen på området om man inte kände till bakgrunden. Denna kan sammanfattas som följer:

- Alla sjukförsäkringssystem i Europa brottas med ett antal svåra problem oberoende av nationella skillnader:

- långsam tillväxt under det senaste kvartsseklet, vilket lett till arbetslöshet och en uppbromsning av hushållens och företagens förmåga att genom skatter och avgifter bidra till sjukförsäkringssystemet;

- åldrande befolkning;

- uppkomsten av nya sjukdomar och en ökning av hälsovårdskostnaderna till följd av framsteg inom forskning och vård.

Dessa faktorer sammantagna har med några få undantag oundvikligen lett till en minskande offentlig andel av finansieringen av de totala sjukvårdskostnaderna, som ökar nästan överallt uttryckt i procent av BNP. Samtidigt har man i många delar av Europa kunnat konstatera att det blivit allt svårare för mindre välbärgade personer (de sämst ställda) att komma i åtnjutande av hälsovårdstjänster av hög kvalitet inom rimlig tid. Man kan t.o.m. tala om en kvalitetssänkning inom vården för de sämst lottade. Detta tyder på att de obligatoriska hälsovårdstjänsterna som grundar sig på solidaritet i många olika avseenden har nått sin gräns.

Medan andelen hälsovårdstjänster som finansieras genom obligatoriska avgifter har minskat globalt, har området för tilläggsförsäkringar utvidgats. System för social trygghet på privat initiativ - både i vinstsyfte och utan vinstsyfte - har utvecklats i olika takt och olika former.

Man kan och bör se det som synnerligen nyttigt att det finns tilläggssjukförsäkringar och att det förekommer försök att utvidga denna verksamhet. En sådan attityd innebär att man ser till realiteterna. Men det faktum att man ser till realiteterna får inte innebära att man genom urvattning och nedbantning bidrar till att skapa en oklar situation. Därför vill ESK här understryka följande punkter:

a) Av förståeliga skäl - som det vore alltför lätt och dumt att brännmärka - har det politiska språkbruket en tendens att ofta i viss mån dölja de verkliga problemen i syfte att hos allmänheten upprätthålla en bild av att staterna nu och i framtiden kan svara mot förväntningarna, vilka källor som än används för den obligatoriska finansieringen. Det vore önskvärt att man vågade tala om för allmänheten hur det verkligen ligger till.

b) Vare sig man vill det eller inte, följer bestämmelserna för tilläggssjukförsäkringar i olika former redan genom sin natur samma former som de obligatoriska försäkringssystemen. Detta gäller i två sammanhängande avseenden:

- Kostnaderna är beroende av riskernas natur. Om kostnaderna kan täckas beror på kundernas eller medlemmarnas ekonomiska situation. Dessa kostnader kan få människor att avstå från att försäkra sig. Det innebär i själva verket ett urvalsförfarande, oavsett hur detta urval sker.

- Dessa system konkurrerar sinsemellan, oberoende av drivfjäder, kultur eller strategi. Det är frivilligt att ansluta sig till dessa avtal eller kontrakt. Man kan inte göra en genomgripande förändring av dem om man inte bortser från systemens särart, ödelägger deras grundvalar eller överför väsentliga delar av staternas solidariska uppgifter på dem. I detta och i andra avseenden uttrycker man sig för övrigt i Europaparlamentets arbetsdokument klart och insiktsfullt. Men detta får inte leda till att man blir overksam och att man av respekt för konkurrensen nöjer sig med att passivt åse utvecklingen av mönster som skapar ekonomisk eller hälsomässig utslagning.

Alla EU:s medlemsstater känner till vilka val de måste göra - oberoende av om de erkänner detta öppet eller inte:

- Öka den obligatoriska uppbörden (skatter och/eller avgifter);

- Pruta på kvaliteten i vården och tillåta längre väntetider för vård;

- Dra så stor nytta som möjligt av de allt viktigare tilläggsförsäkringarna;

- Göra de obligatoriska sjukförsäkringssystemen effektivare.

Den fråga som genom arbetsdokumentet ställs till ESK är följande: Hur skall man göra för att komma vidare i det tredje av dessa alternativ?

2. Hinder

I detta sammanhang bör det understrykas att det här är fråga om ett mycket komplicerat ämnesområde eftersom EU:s medlemsstater har sinsemellan olika situationer, traditioner och förfaranden:

- Ibland sker uppbörden genom skatter, ibland genom avgifter, ibland genom båda, och detta i olika grad;

- Ibland regleras detta område genom lagstiftning, ibland genom förhandlingar och avtal;

- Ibland finns det olika förfaranden, ibland vill man likrikta dem, osv.

II. Särskilda iakttagelser

Anmärkning:

Denna del av ESK:s yttrande följer uppställningen i del II och del III i Europaparlamentets arbetsdokument.

Inledning - Del II

ESK ställer sig positiv till och understöder bekräftelsen av EU:s uppgifter inom det sociala trygghetssystemet, såväl när det gäller att erkänna olikheterna som när det gäller gemensamma solidariska mål.

§ 1-2. ESK anser att de siffror som anges skulle få större tyngd om det handlade om andelen ersatta kostnader.

§ 1-3. I avsikt att ge siffrorna större tyngd vore det ändamålsenligt att även ange uppgifter på global nivå som kan jämföras med europeiska förhållanden. Detta skulle på ett intressant sätt belysa vilka vårdformer och tjänster som helt eller delvis ankommer på individen. Vissa stater, har i syfte att kontrollera utgifterna genom att fastställa en grund av minimiregler, inrättat nya system där man sorterar olika individers situation i prioritetsordning. Ytterligare uppgifter om detta vore välkomna.

§ 1.5. ESK anser att solidariteten som princip i första hand gäller de obligatoriska systemen. Frågan om huruvida solidariteten skall gälla tilläggssjukförsäkringar bör diskuteras i klarspråk. Denna fråga kan inte lämnas hängande i luften.

§ 2. Det vore bra att känna till hur stor andel av befolkningen som har en tilläggssjukförsäkring.

§ 2-3. Målet med rätt till hälsovård är att garantera tillgång inom rimlig tid till hälsovårdstjänster som bedömts vara nödvändiga utifrån objektiva medicinska kriterier. Här kan det endast vara fråga om behov som erkänts vara av medicinsk art.

§ 3-5. Gällande ögon- och tandvårdssektorn borde det framgå om vården ersätts genom de obligatoriska systemen. Om så är fallet, hur och i vilken omfattning.

Arbetsdokumentets del III

§ 3. I dokumentet sägs att "försäkringsbolagens verksamhet, för vilken bara marknadens regler gäller, medför ett systematiskt urval av risker". Kommittén vill påpeka att alla aktörer på marknaden försöker hitta kunder. Vissa erbjuder så låga premier som möjligt. De väljer ut "goda risker": unga människor vid god hälsa. Andra använder sig av ömsesidighetsprincipen, vilket gör att bolaget inte behöver utestänga de fattigaste, sjukaste och äldsta. Ett systematiskt urval av risker i enlighet med rena marknadskrafter leder med nödvändighet till att de svagaste utestängs från marknaden.

I dokumentet rekommenderas att det införs minimiregler så att man inte hamnar i den situationen att vissa saknar socialt skydd. Men gäller det frånvaro av tillgång till minimivård, som täcks av obligatoriska system? Vilken kvalitet skulle vården ha och hur lång skulle väntetiden vara?

När det gäller "stora risker" bör ömsesidighetsprincipen tillämpas, till exempel genom att det inrättas garantifonder som försäkringsgivarna bygger upp genom tilläggspremier.

§ 5. Kommittén stöder helt denna anmärkning.

III. Kommentarer om de föreslagna åtgärderna

A. Stadga om grundläggande fri- och rättigheter

Kommittén ställer sig positiv till att stadgan innehåller bestämda principer på detta område. Stadgan bör bygga på Europarådets sociala stadga och den europeiska stadgan om sociala rättigheter.

B. Instrument för uppföljning

Kommittén anser att unionen måste utforma effektiva metoder för övervakning av detta mycket viktiga område. Det kan ske

- genom att använda redan existerande organ,

- genom att den kommitté för social trygghet, vars inrättande just har godkänts, ges tillräckliga logistiska och finansiella medel,

- genom att (om ovanstående resurser inte kan avsättas) inrätta ett observatorium.

C. En grund av miniminormer

1. ESK ställer sig positiv till att man bibehåller principen om allmän tillgång till kvalitetsvård inom rimliga tidsramar.

2. Kommittén anser att man bör ange riktlinjer i stället för att lagstifta på ett område vars komplexitet har framgått så tydligt. Målet är att medlemsstaterna i samråd och förhandling med privata försäkringsgivare skall utforma avtalsgrundade kravspecifikationer, vilka skall fungera som uppförandekodex. Därigenom kan man undvika den marginalisering som kan bli resultatet av en överdriven användning av riskselektering.

Kommittén ställer sig positiv till en rekommendation med denna innebörd i enlighet med bestämmelserna i fördragets artikel 152.

3. Kommittén ställer positiv till förslaget om "långa försäkringar".

4. Kommittén ställer sig positiv till att så stora insatser som möjligt görs för att de som tillhandahåller tilläggsförsäkringar skall kunna engageras i den förebyggande verksamheten.

5. Kommittén är negativ till att genetisk information används som grund för diskriminering på försäkringsområdet.

6. Kommittén ställer sig positiv till att en ombudsman tillsätts i varje medlemsstat för utvärdering och biläggning av tvister mellan försäkringsgivare och försäkringstagare på basis av den uppförandekodex som nämns i punkt 2 ovan.

Bryssel den 24 maj 2000.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Beatrice Rangoni Machiavelli

(1) EGT L 245, 26.8.1992, s. 49-52.

(2) KOM(95) 466 slutlig - KOM(97) 102 slutlig - KOM(1999) 347 slutlig.

(3) EGT C 117, 26.4.2000, s. 33.