(1)

Till följd av en antidumpningsundersökning i enlighet med artikel 5 i grundförordningen antog kommissionen den 2 maj 2017 genomförandeförordning (EU) 2017/763 (2) om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import till unionen av visst lätt termopapper med ursprung i Republiken Korea (det berörda landet) (den omtvistade förordningen). Åtgärderna infördes i form av fastställda antidumpningstullar på 104,46 euro per ton netto för både Hansol Group och alla övriga företag.

(2)

Hansol Group (Hansol Paper Co. Ltd och Hansol Artone Paper Co. Ltd) (Hansol) överklagade den omtvistade förordningen till tribunalen. Den 2 april 2020 utfärdade tribunalen sin dom i mål T-383/17 där den ogiltigförklarade genomförandeförordning (EU) 2017/763 i den mån den avsåg Hansol. Den 11 juni 2020 överklagade kommissionen tribunalens dom (mål C-260/20 P) och den 12 maj 2022 avslog domstolen överklagandet.

(3)

Tribunalen konstaterade att kommissionen hade begått ett fel när den fastställde normalvärdet för åtminstone en produkttyp som såldes av Hansol Artone Paper Co. Ltd (Artone). Eftersom denna produkttyp inte såldes på hemmamarknaden hade kommissionen, i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen, konstruerat normalvärdet för Artone på grundval av Artones produktionskostnader. Eftersom Hansol Paper Co. Ltd:s (Hansol Paper) försäljning vid normal handel på hemmamarknaden av den produkttypen var representativ konstaterade tribunalen att kommissionen borde ha använt den partens försäljningspris på hemmamarknaden som ett normalvärde, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen.

(4)

Tribunalen konstaterade också att kommissionen hade gjort en uppenbart felaktig bedömning i viktningen av försäljningen i EU av jumborullar till oberoende kunder jämfört med försäljningen till närstående bearbetningsföretag för omvandling till små rullar. Kommissionen hade tillämpat denna viktning för att återspegla Hansols sammantagna dumpningsbeteende korrekt, samtidigt som Hansol på egen begäran hade beviljats ett undantag för att befria tre av dess närstående bearbetningsföretag från att fylla i ett frågeformulär. Tribunalen konstaterade att kommissionen genom att inte ta hänsyn till en viss vidareförsäljningsvolym för Schades Nordic, en av dessa tre närstående bearbetningsföretag i unionen, hade underskattat vikten av Hansols försäljning av jumborullar till oberoende kunder, som hade en betydligt lägre dumpningsmarginal jämfört med försäljningen till närstående bearbetningsföretag för vidareförsäljning i form av små rullar till oberoende handlare. Kommissionen hade därför överträtt artikel 2.11 i grundförordningen, eftersom kommissionens beräkningar inte till fullo återspeglade omfattningen av Hansols dumpning.

(5)

Tribunalen konstaterade slutligen att det viktningsfel som beskrivs i skäl 4 även påverkade beräkningen av prisunderskridande- och skademarginalen, eftersom kommissionen hade använt samma viktning för dessa beräkningar. Tribunalen konstaterade därför att kommissionen hade åsidosatt artikel 3.2 och 3.3 i grundförordningen.

(6)

Dessa slutsatser fastställdes av domstolen (5).

(7)

Enligt artikel 266 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är unionens institutioner skyldiga att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa unionsdomstolarnas domar. I händelse av ett ogiltigförklarande av en rättsakt som antagits av unionsinstitutionerna inom ramen för ett administrativt förfarande, såsom antidumpningsundersökningen i detta fall, består efterlevnaden av tribunalens domar i att ersätta den ogiltigförklarade rättsakten med en ny rättsakt, där den rättsstridighet som tribunalen fastställt undanröjs (6).

(8)

Enligt tribunalens och domstolens rättspraxis kan förfarandet för att ersätta en ogiltigförklarad rättsakt återupptas vid exakt den punkt där rättsstridigheten skedde (7). Detta innebär i synnerhet att i en situation, där en rättsakt som avslutar ett administrativt förfarande ogiltigförklaras, påverkar ogiltigförklaringen inte nödvändigtvis de förberedande rättsakterna, såsom inledandet av antidumpningsförfarandet. Till exempel när en förordning om införande av slutgiltiga antidumpningsåtgärder ogiltigförklaras, är förfarandet fortfarande öppet efter ogiltigförklarandet, eftersom det endast är den akt som avslutar förfarandet som inte längre ingår i unionens rättsordning (8), med undantag för om rättsstridigheten skedde i den inledande fasen. Ett återupptagande av det administrativa förfarandet och därmed ett återinförande av antidumpningstullar på import som skedde under den ogiltigförklarade förordningens tillämpningsperiod kan inte anses strida mot principen om förbud mot retroaktiv verkan (9).

(9)

I detta ärende ogiltigförklarade tribunalen den omtvistade förordningen vad gäller Hansol av de skäl som anges i skälen 3–5.

(10)

De undersökningsresultat i den omtvistade förordningen som inte har bestridits, eller som har bestridits men där invändningarna ogillades i tribunalens dom, eller som inte prövades av tribunalen, och som därför inte ledde till att den omtvistade förordningen ogiltigförklarades, är fortfarande till fullo giltiga (10).

(11)

Till följd av domstolens dom i mål C-260/20 P beslutade kommissionen att delvis återuppta den antidumpningsundersökning beträffande import av visst lätt termopapper som ledde till antagandet av den omtvistade förordningen och att återuppta undersökningen vid den tidpunkt då oriktigheterna inträffade. Ett tillkännagivande (tillkännagivandet om återupptagande) offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 30 juni 2022 (11). Återupptagandet begränsades till genomförandet av domstolens dom med avseende på Hansol.

(12)

Vid samma tidpunkt beslutade kommissionen att göra import av visst lätt termopapper med ursprung i Republiken Korea (Sydkorea) och tillverkade av Hansol till föremål för registrering, och uppmanade de nationella tullmyndigheterna att vänta in offentliggörandet av kommissionens genomförandeförordning om återinförande av tullar innan de fattade beslut om eventuella ansökningar om återbetalning och eftergift av antidumpningstullar vad gäller import av Hansols produkter (12) (registreringsförordningen).

(13)

Kommissionen informerade de berörda parterna om återupptagandet och uppmanade dem att lämna synpunkter.

(14)

Kommissionen mottog synpunkter från Hansol och European Thermal Paper Association (ETPA) och dess medlemmar.

(15)

Hansol noterade att kommissionen i registreringsförordningen hade förlitat sig på tribunalens domar i målen T-440/20 och T-441/20 (Jindal Saw) (13) för att dra slutsatsen att registreringen var ett verktyg så att åtgärder därefter kan vidtas mot denna import från och med dagen för registreringen. Hansol hävdade att dessa domar ännu inte hade vunnit laga kraft och att de inte var tillämpliga på den föreliggande situationen, eftersom tribunalen i mål T-383/17 hade angett att förordningen var olaglig, men att den inte hade gjort det i målen T-440/20 och T-441/20. Företaget hävdade också att i målet Jindal Saw var det berörda företaget, Jindal Saw, en av flera exporterande tillverkare och att det fanns flera berörda länder, medan Hansol är den enda exporterande tillverkaren i det aktuella ärendet, som endast rör Sydkorea. Mot denna bakgrund hävdade Hansol att kommissionen därför inte kan förlita sig på Jindal Saw-domarna för att retroaktivt utkräva det slutliga ansvaret för betalningen av antidumpningstullarna beträffande importen av den berörda produkt som tillverkas av Hansol.

(16)

När det gäller det faktum att domen i målet Jindal Saw fortfarande kunde överklagas hävdade ETPA att dessa domar återger sedan länge etablerad rättspraxis. ETPA ifrågasatte också de skillnader som Hansol menade förelåg mellan domarna i målet Jindal Saw och i mål T-383/17, eftersom tribunalen i domsluten i domarna i målen T-300/16 och T-301/16 (de mål som föregick T-440/20 och T-441/20, genom vilka de ursprungliga förordningarna i målet Jindal Saw ogiltigförklarades), liksom i mål T-383/17, ogiltigförklarade den omtvistade förordningen i sin helhet, i den mån den rör sökanden. Enligt ETPA innebär det faktum att den dom som ogiltigförklarade den omtvistade förordningen endast för Hansols räkning också att den, tvärtemot vad Hansol påstår, fortfarande är en del av unionens rättsordning.

(17)

I detta avseende noterade kommissionen att det faktum att domen i mål T-440/20 fortfarande inte hade vunnit laga kraft när registreringsförordningen offentliggjordes inte innebär att registrering inte var möjlig i detta ärende. I det målet ställde sig tribunalen bakom kommissionens praxis att registrera import i samband med genomförandet av domar och stödde det faktum att kommissionen faktiskt kan registrera import i sådana situationer. Tribunalen konstaterade att artikel 14 i grundförordningen, som ger kommissionen befogenhet att kräva att nationella myndigheter vidtar lämpliga åtgärder för att registrera import, är allmänt tillämplig. Tribunalen noterade i synnerhet att ”artikel 14.5 i den förordningen inte omfattas av några begränsningar beträffade under vilka omständigheter kommissionen har befogenhet att kräva att de nationella tullmyndigheterna registrerar varor”. Tribunalen konstaterade vidare att ”om kommissionen fråntas rätten att tillgripa registrering som en del av förfarandet för återinförande av en slutgiltig antidumpningstull riskerar detta att undergräva effektiviteten hos förordningar som kan leda till ett sådant återinförande”. Domen vann i vilket fall som helst laga kraft under tiden. Påståendet avvisades därför.

(18)

När det gäller Hansols påstående att den omtvistade förordningen inte längre är giltig eftersom Hansol, som den ogiltigförklarades för, var den enda exporterande tillverkare som berörs av den förordningen, noterade kommissionen att påståendet var felaktigt i sak, utan att uttala sig om påståendets rättsliga relevans. Det faktum att inga andra tillverkare från Sydkorea som exporterat till unionen under undersökningsperioden hade identifierats innebär inte att genomförandeförordning (EU) 2017/763 endast är tillämplig på Hansol. I den omtvistade förordningen införde kommissionen även tullar för andra exporterande tillverkare via den övriga tullen (14). Dessutom ogiltigförklarade tribunalen den omtvistade förordningen endast ”i den del den ansåg Hansol Paper Co. Ltd”. Påståendet avvisades därför.

(19)

Hansol uttryckte vidare farhågor om att kommissionen kanske skulle missförstå hur problemet med viktningen skulle korrigeras på rätt sätt. Hansol hävdade att den procentandel som enligt tribunalens dom utgör Schades Ltd:s vidareförsäljning av jumborullar bland Hansol Papers, Artones och dess närstående handlare Hansol Europes sammanlagda försäljning av jumborullar till dess närstående handlare Schades Ltd, bör tillämpas på den mängd jumborullar som säljs till dess närstående bearbetningsföretag (Schades Nordic, Heipa och R+S) för vidareförsäljning. Den resulterande mängden bör läggas till den mängd jumborullar som såldes (direkt och indirekt) och som användes för beräkningen av dumpningsmarginalen och dras av från den mängd jumborullar som såldes till Schades Nordic, Heipa och R+S för omvandling. På denna grundval tillhandahöll Hansol en ny beräkning av viktningen mellan den direkta och indirekta försäljningen av jumborullar till oberoende kunder jämfört med försäljningen till närstående bearbetningsföretag för vidareförsäljning i form av små rullar till oberoende kunder. ETPA underströk att det enda bearbetningsföretaget vid sidan av Schades Ltd som under undersökningen var närstående Hansol och som också sålde jumborullar vidare, var Schades Nordic, och att detta tillvägagångssätt därför inte skulle överensstämma med den bevisning som kommissionen hade tillgång till. ETPA betonade också att tribunalen visserligen pekade på vissa fel i kommissionens tillvägagångssätt i den ursprungliga undersökningen, men att den inte fastställde hur en reviderad viktningsberäkning skulle utföras och klargjorde att det är kommissionens sak att besluta vilka åtgärder som är lämpliga för att säkerställa att domen efterlevs.

(20)

När det gäller denna fråga noterade kommissionen att det tillvägagångssätt som Hansol föreslog i grunden skiljer sig från det tillvägagångssätt som kommissionen använde i sin dumpningsberäkning för den omtvistade förordningen. I den beräkning som fastställde Hansols marginaler kvantifierade kommissionen Hansol Groups sammanlagda direkta och indirekta försäljning av jumborullar till icke-närstående kunder som helhet, enligt vad de olika enheterna i gruppen hade rapporterat i sina försäljningstabeller i svaren på frågeformuläret. Mot denna bakgrund fastställde kommissionen denna försäljnings vikt i förhållande till vikten för jumborullar för omvandling till små rullar. Hansols förslag, att man skulle tillämpa den beräknade andelen av Schades Ltd:s vidareförsäljning av jumborullar i förhållande till Schades Ltd:s sammanlagda inköpsvolymer på de andra tre bearbetningsföretagen, är en helt annorlunda och mindre exakt metod, med tanke på de volymer jumborullar som såldes vidare av de tre närstående bearbetningsföretag som inte besvarade frågeformuläret (enligt vad Hansol rapporterade under förfarandet).

(21)

Kommissionen klargjorde vidare att även om tribunalen konstaterade att kommissionen hade gjort fel genom att inte inkludera de volymer jumborullar som Schades Nordic (15) sålde vidare och som rapporterades under förfarandet i beräkningen, hade den inte diskvalificerat kommissionens tillvägagångssätt i sig. Kommissionen följde därför strikt tribunalens dom genom att inte förändra tillvägagångssättet för att fastställa respektive vikt, med undantag för tillägget av de volymer jumborullar som såldes av Schades Nordic, Heipa och R+S, i enlighet med tribunalens krav. Denna beräkning förklarades närmare i det begränsade företagsspecifika utlämnandet av uppgifter.

(22)

För två produkttyper som Artone exporterade till unionen hade kommissionen i beräkningen av dumpningens omfattning konstruerat normalvärdet utan denna parts representativa försäljning på hemmamarknaden. I punkterna 148 och 152–158 i domen i mål T-383/17 och punkterna 79 och 85 i domen i mål C-260/20 P konstaterade unionsdomstolarna att det enligt både ordalydelsen och systematiken i artikel 2.1 första stycket i grundförordningen var det pris som faktiskt betalats eller ska betalas vid normal handel som i första hand måste beaktas vid fastställandet av normalvärdet. Om exportören inte säljer den likadana produkten på hemmamarknaden ska normalvärdet i första hand fastställas på grundval av andra försäljares eller producenters priser och inte på grundval av det berörda företagets produktionskostnader.

(23)

En av de två produkttyper som avses i skäl 22 såldes på hemmamarknaden i representativa mängder och vid normal handel av det närstående företaget Hansol Paper, och tribunalen konstaterade därför att kommissionen hade överträtt artikel 2.1 i grundförordningen i samband med beräkningen av Artones normalvärde.

(24)

Kommissionen ändrade därför beräkningen av normalvärdet för den produkttypen genom att ersätta Artones konstruerade normalvärde med Hansol Papers normalvärde för den produkttypen.

(25)

För den andra produkttyp som exporterades av Artone och som normalvärdet konstruerades för hade Hansol Paper inte heller någon representativ försäljning på hemmamarknaden. Hansol Papers försäljningsvolym på hemmamarknaden låg i själva verket långt under tröskelvärdet på 5 % enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Följaktligen, och i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen, hade normalvärdet för den produkttypen också konstruerats för Hansol Paper. Eftersom det inte fanns några representativa försäljningspriser vid normal handel för andra säljare eller tillverkare i exportlandet behölls därför konstrueringen av Artones normalvärde för denna produkttyp.

(26)

I den undersökning som ledde fram till den omtvistade förordningen tog kommissionen emot svar på frågeformuläret från Hansol, Artone, Hansol Europe (en närstående handlare i unionen) och Schades UK Ltd, en närstående handlare/ett närstående bearbetningsföretag i unionen. Tre bearbetningsföretag i unionen som var närstående Hansol Group, dvs. Schades Nordic, Heipa och R+S, hade ansökt om att befrias från att fylla i frågeformuläret för företag som är närstående den exporterande tillverkaren (bilaga I till frågeformuläret). Dessa parter omvandlade den berörda produkten för vidareförsäljning i form av små rullar till oberoende kunder. Kommissionen godtog deras begäran om befrielse, som grundades på att dessa parter inte hade någon försäljning av den berörda produkten eller att försäljningen var begränsad.

(27)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen är kommissionen skyldig att beakta alla exporttransaktioner till unionen när den beräknar dumpningsmarginalen. För att i beräkningen av dumpningens omfattning inkludera Hansol Groups betydande försäljningsvolym till närstående bearbetningsföretag som hade befriats från att fylla i ett frågeformulär hade kommissionen utvidgat resultaten av dumpningsberäkningen genom att tillämpa en viktning för de dumpningsmarginaler som hade beräknats på grundval av de kontrollerade svaren på frågeformulären från Hansol Paper, Artone, Hansol Europe och Schades UK Ltd För detta ändamål tilldelade kommissionen en vikt på mellan 15 % och 25 % till den dumpningsmarginal som hade fastställts för direkt försäljning och försäljning av den berörda produkten genom närstående företag och en vikt på mellan 75 % och 85 % till den dumpningsmarginal som hade fastställts för försäljning till närstående bearbetningsföretag för vidareförsäljning i form av små rullar till icke-närstående parter (16).

(28)

Tribunalen och domstolen konstaterade att kommissionen hade åsidosatt artiklarna 2.11 och 9.4 i grundförordningen. De slog fast att den viktning som användes var förvrängd på grund av ett uppenbart fel, eftersom kommissionen hade bortsett från en viss volym av den berörda produkten som såldes vidare av Schades Nordic. Volymen av den direkta och indirekta försäljningen för den berörda produkten underskattades därför vid beräkningen av viktningen, och dumpningens fulla omfattning hade därför inte återspeglats i beräkningarna (17).

(29)

Kommissionen såg över beräkningen av viktningen mot bakgrund av unionsdomstolarnas slutsatser, som sammanfattas i skäl 28. Kommissionen gjorde detta genom att lägga till volymen av Hansols vidareförsäljning av jumborullar via Schades Nordic, enligt vad Hansol rapporterat under undersökningen, till volymen av den direkta och indirekta försäljning av den berörda produkten som hade använts för denna beräkning. Vikten av Hansols direkta och indirekta försäljning av den berörda produkten i förhållande till dess sammanlagda försäljning till unionen ökade följaktligen med 0,7 procentenheter, samtidigt som vikten av försäljningen till närstående bearbetningsföretag för vidareförsäljning i form av små rullar till icke-närstående parter minskade med samma procentandel.

(30)

Kommissionen beräknade om dumpningsmarginalen för Hansol genom att ersätta det konstruerade normalvärdet för en produkttyp som såldes av Artone med ett normalvärde som baserades på Hansol Papers försäljningspris på hemmamarknaden för den produkttypen (se skäl 24) och genom att se över viktningen för de fastställda dumpningsmarginalerna för de två typerna av försäljning (se skäl 29).

(31)

Därmed sänktes Hansol Groups reviderade vägda genomsnittliga och slutgiltiga dumpningsmarginal, uttryckt som en procentandel av priset cif vid unionens gräns, före tull, från 10,3 % till 10,2 %.

(32)

I den omtvistade förordningen hade samma viktning som hade tillämpats på dumpningsmarginalerna för å ena sidan den direkta och indirekta försäljningen av den berörda produkten, å andra sidan för försäljningen till närstående bearbetningsföretag för vidareförsäljning i form av små rullar till icke-närstående parter, också tillämpats vid beräkningen av Hansols prisunderskridandemarginal.

(33)

Unionsdomstolarna konstaterade att det fel som påverkade beräkningen av försäljningens viktning även påverkade beräkningen av prisunderskridandet och bedömningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrins likadana produkter (18).

(34)

När det gäller beräkningen av prisunderskridandet genomförde kommissionen domstolens dom genom att tillämpa de reviderade viktningssatserna, såsom förklaras i skäl 29, inklusive på prisunderskridandemarginalerna för å ena sidan den direkta och indirekta försäljningen av den berörda produkten, å andra sidan försäljningen till närstående bearbetningsföretag för vidareförsäljning i form av små rullar till icke-närstående parter.

(35)

Resultatet av jämförelsen, uttryckt som en procentandel av omsättningen under undersökningsperioden för de unionstillverkare som ingår i urvalet, visade på en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på 9,3 %.

(36)

Den prisunderskridandemarginal som konstaterades under den undersökning som ledde till den omtvistade förordningen uppgick till 9,4 %. Med tanke på den obetydliga skillnaden mellan den marginalen och den reviderade prisunderskridandemarginalen drog kommissionen slutsatsen att denna förändring inte motiverade någon ny bedömning av analysen av skada eller orsakssamband. Kommissionen bekräftade därför undersökningsresultaten i detta avseende såsom de sammanfattas i avsnitten 4 och 5 i förordningen om införande av provisoriska åtgärder (19) och i skäl 102 i den omtvistade förordningen.

(37)

Den 14 november 2022 underrättade kommissionen alla berörda parter om ovanstående undersökningsresultat, på grundval av vilka den avsåg att föreslå ett återinförande av antidumpningstullen på import av visst lätt termopapper med ursprung i Sydkorea och som tillverkas av Hansol, och att justera den övriga tullen på grundval av de uppgifter som inhämtats och lämnats in i samband med den ursprungliga undersökningen. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter inkom synpunkter från Hansol, ETPA och de sydkoreanska myndigheterna.

(38)

De sydkoreanska myndigheterna uttryckte farhågor över hur kommissionen hade genomfört unionsdomstolarnas dom, eftersom de förstod det som att de reviderade dumpningsberäkningarna inte till fullo korrigerade de fel som fastställts i dessa domar. De sydkoreanska myndigheterna specificerade dock inte närmare på vilket sätt kommissionen skulle ha gjort fel.

(39)

ETPA uttryckte ett starkt stöd för kommissionens planerade tillvägagångssätt.

(40)

Hansol hävdade i sina synpunkter på utlämnandet av uppgifter att kommissionen inte hade korrigerat felet i beräkningen av normalvärdet. Hansol hävdade också att kommissionen inte hade korrigerat det viktningsfel som tribunalen hade konstaterat och som bekräftats av domstolen.

(41)

Hansol framhöll att företaget samtyckte till att kommissionen hade genomfört unionsdomstolarnas domar genom att för jämförelsen med Artones exportpris använda Hansol Papers försäljningspris på hemmamarknaden för en produkttyp som denna part hade sålt i representativa kvantiteter på hemmamarknaden och vid normal handel (se skälen 23–24). Hansol invände dock mot att kommissionen, såsom förklaras i skäl 25, inte hade gjort detta för en annan produkttyp som Artone inte sålde på hemmamarknaden.

(42)

Hansol hävdade att kommissionen ändå borde ha använt Hansol Papers försäljningspriser för den produkttypen (produkttyp X) (det faktiska produkttypsnumret är konfidentiellt). Hansol hävdade att tribunalen hade slagit fast att kommissionen ”i första hand” bör använda andra parters försäljningspriser, om sådana finns tillgängliga. I detta avseende hävdade företaget att Hansols försäljning på hemmamarknaden av produkttyp X var lönsam och att Hansol Papers konstruerade normalvärde för den produkttypen därför var likvärdigt med ett normalvärde som baserades på försäljningspriser. Hansol hävdade att eftersom det konstruerade normalvärdet var likvärdigt med försäljningspriset så var kommissionen skyldig att använda sig av Hansol Papers försäljningspris.

(43)

Kommissionen höll inte med. För det första klargjorde kommissionen att tribunalen hade bekräftat att kommissionen, i enlighet med artikel 2.3 första stycket i grundförordningen, ska göra undantag från principen om att använda försäljningspriser för att fastställa normalvärdet om ingen eller endast otillräcklig försäljning av den likadana produkten förekommer vid vanlig handel, och att normalvärdet ska baseras på andra försäljares eller tillverkares priser eller, om sådana inte finns tillgängliga, normalvärdet ska beräknas på grundval av produktionskostnaden. Kommissionen förtydligade att i punkt 150 i domen i mål T-383/17 avses med otillräcklig försäljning en situation där försäljningen av den likadana produkten i exportlandet utgör mindre än 5 % av försäljningsvolymen av den berörda produkten till unionen. Tribunalen bekräftade därför att kommissionen i detta scenario inte ska använda försäljningspriser på hemmamarknaden (20). I detta fall stod Hansol Papers försäljningsvolym på hemmamarknaden av produkttyp X för mindre än 1 % av försäljningen av den produkttypen till unionen, vilket ligger långt under det tröskelvärde på 5 % som anges i artikel 2.2 i grundförordningen, och därför konstruerade kommissionen Hansol Papers normalvärde för den produkttypen. Kommissionen erinrade också om att Hansol under undersökningen aldrig hävdat att kommissionen inte borde ha konstruerat normalvärdet för den produkttypen när det gällde Hansol Paper. Eftersom det inte fanns någon annan samarbetsvillig tillverkare, och i och med att kommissionen hade konstruerat normalvärdet för produkttyp X för Hansol Paper (såsom förklaras ovan) och det därför inte fanns något alternativt försäljningspris på hemmamarknaden för den produkttypen, konstruerade kommissionen normalvärdet för produkttyp X för Artone.

(44)

För det andra innebär det faktum att det konstruerade normalvärdet för en viss produkttyp är identiskt med försäljningspriset inte att det blir ett normalvärde som baseras på försäljningspriser. Ett normalvärde som fastställts enligt artikel 2.3 i grundförordningen är ett konstruerat normalvärde. Vid beräkningen av dumpning kan därför detta konstruerade normalvärde inte användas för en jämförelse med andra parters exportpriser, eftersom det inte finns några bestämmelser om detta i grundförordningen. Hansols påstående att unionsdomstolarnas domar tvingade kommissionen att använda Hansol Papers försäljningspris på hemmamarknaden i Artones dumpningsberäkning för denna specifika produkttyp avvisades därför.

(45)

Hansol hävdade vidare att kommissionen hade missförstått vilken metod som borde användas för att korrigera viktningsfelet. Hansol åberopade punkt 86 i domen i mål T-383/17 och punkt 64 i domen i mål C-260/20 P för att påpeka att kommissionen borde ha återspeglat andelen av Schades UK Ltd:s försäljning utan omvandling i Hansols försäljning till andra närstående handlare, och inte bara ha lagt till volymen av Schades Nordics försäljning utan omvandling till Hansols direkta och indirekta försäljning till oberoende kunder. Hansol framhöll också att om tribunalen ansåg att kommissionen borde korrigera viktningsfelet (se skäl 29), skulle kommissionen, med tanke på den begränsade inverkan, inte ha dragit slutsatsen att viktningsfelet kunde ha påverkat beräkningen av prisunderskridandet och bedömningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrins likadana produkter.

(46)

Som en preliminär kommentar verkar Hansols påstående antyda att kommissionen hade använt ett stickprovsförfarande, dvs. tillämpat artikel 17.1 i grundförordningen vid beslutet att använda uppgifter från Schades UK Ltd för att beräkna dumpningsmarginalen för försäljningen av den berörda produkten till närstående bearbetningsföretag. Kommissionen noterade att tribunalen i punkterna 63–69 i domen i mål T-383/17 avvisade samma påstående. Kommissionen beslutade sig nämligen för att beräkna dumpningsmarginalen för Hansols försäljning till de andra tre närstående bearbetningsföretagen på grundval av exportprisuppgifterna från Schades UK Ltd, eftersom detta företag ansågs vara bäst lämpat att tillhandahålla de mest exakta siffrorna för merparten av Hansol Groups försäljning till närstående bearbetningsföretag i unionen för efterföljande vidareförsäljning i form av små rullar till icke-närstående kunder (21). När det gäller dumpningsberäkningen för Hansol Group ansåg kommissionen att Schades UK Ltd var det enda bearbetningsföretag som var närstående Hansol Group och som sålde den berörda produkten vidare till oberoende kunder. Unionsdomstolarna ansåg att denna slutsats var felaktig mot bakgrund av den tillgängliga bevisningen om Schades Nordic.

(47)

Kommissionen noterade att Hansol i den ursprungliga undersökningen hade rapporterat till kommissionen att Schades Nordic hade sålt [170–190] ton utan omvandling till oberoende kunder. Hansol rapporterade också att de två andra närstående bearbetningsföretag som hade befriats, Heipa och R+S, inte hade någon vidareförsäljning utan omvandling (22). Hansol lade inte fram några bevis för att vare sig Heipa eller R+S sålde jumborullar. Hansols påstående motsade därmed direkt de upplysningar som företaget hade lämnat under undersökningen.

(48)

I domen i mål C-260/20 P angav domstolen tydligt att kommissionen inte kan utesluta uppgifter som lämnats av berörda parter enbart på grund av att de lämnades på annat sätt än genom att besvara antidumpningsfrågeformuläret (23). Efter att ha återupptagit undersökningen instämde kommissionen med denna slutsats, eftersom de uppgifter som Hansol lämnat under undersökningen om Schades Nordic, Heipas och R+S vidareförsäljning av jumborullar hade beaktats. Eftersom Hansol hade rapporterat att Heipa och R+S inte hade någon vidareförsäljning av den berörda produkten, behövde de volymer som fastställts för dessa parter inte korrigeras.

(49)

Hansols påstående om att kommissionen borde tillämpa andelen av Schades UK Ltd:s försäljning utan omvandling på Hansols tre andra närstående handlare grundades särskilt på punkt 86 i domen i mål T-383/17, som har följande lydelse: ”[…] Det bör noteras att kommissionen beslutade att använda uppgifter från Schades [UK Ltd] för att beräkna dumpningsmarginalen för sökandens försäljning till de tre andra närstående bearbetningsföretagen.” I detta avseende hänvisade Hansol också till domstolens förklaring i punkt 64 i domen i mål C-260/20 P, enligt följande: ”Såsom framgår av punkterna 85 och 86 i den överklagade domen hade kommissionen beslutat att använda uppgifter från Schades [UK Ltd] för att beräkna dumpningsmarginalen för Hansols försäljning till de tre andra närstående bearbetningsföretagen. […] Med tanke på att kommissionen var medveten om att Schades hade sålt vidare vissa kvantiteter av den berörda produkten till oberoende kunder utan bearbetning, bedömde tribunalen att kommissionen borde låtit denna situation återspeglas beträffande försäljningen av de berörda produkterna till andra närstående bearbetningsföretag”. (…)”.

(50)

Kommissionen ansåg att Hansol misstolkade unionsdomstolarnas förklaring. Uppgifterna från Schades UK Ltd användes nämligen för att beräkna dumpningsmarginalen för Hansols försäljning till de andra tre närstående bearbetningsföretagen, eftersom den dumpningsmarginal som fastställts för Schades UK Ltd:s försäljning av jumborullar som omvandlades till små rullar tillämpades på de tillämpliga volymerna från Sydkorea som var avsedda för omvandling, som såldes till dessa andra tre närstående bearbetningsföretag. I punkt 64 noterade domstolen dock att det faktum att uppgifterna från Schades UK Ltd är representativa inte ”utesluter […] att den beräkning som bygger på dessa uppgifter är felaktig på grund av att alla relevanta uppgifter i detta avseende inte beaktats”. Domstolen fann med andra ord att användningen av Schades UK Ltd som representant för Hansols försäljning till de andra närstående bearbetningsföretagen inte innebar att kommissionen kunde bortse från bevisningen i ärendet när det gäller den försäljning av jumborullar till oberoende kunder som rapporterats av Schades Nordic. Domstolen krävde inte att kommissionen skulle återspegla eller undanta samma andel av Schades Ltd:s försäljning utan omvandling från Hansols försäljning till övriga närstående handlare. Detta skulle strida mot den faktiska bevisningen i ärendet, som Hansol inte har bestridit. Genom återupptagandet av undersökningen, och till skillnad från vad som tidigare gjordes, beaktade kommissionen till fullo de mängder jumborullar som såldes till Hansols närstående bearbetningsföretag i unionen, som sålde vidare jumborullar utan omvandling.

(51)

Det gäller Schades Nordics vidareförsäljning av den berörda produkten till oberoende kunder motsvarande [170–190] ton som tribunalen och domstolen hade konstaterat ett fel, eftersom kommissionen inte hade beaktat denna vidareförsäljning, som Hansol hade rapporterat i förfarandet på annat sätt än genom att besvara frågeformuläret. Detta korrigerades, såsom förklaras i skäl 29, genom att lägga till Hansols vidareförsäljning av jumborullar via Schades Nordic, enligt vad Hansol rapporterat under undersökningen, till volymen av den direkta och indirekta försäljningen av den berörda produkten. Inga ytterligare justeringar behövde göras, eftersom Hansol hade rapporterat att bearbetningsföretagen Heipa och R+S inte hade sålt vidare den berörda produkten vidare till oberoende kunder.

(52)

Kommissionen avvisade slutligen att det faktum att korrigeringen enbart påverkar prisunderskridandemarginalen något, och att den uteblivna inverkan på bedömningen av skada och orsakssamband skulle visa att kommissionen hade missförstått unionsdomstolarnas domar. I domen från tribunalen anges att ”det inte kunde uteslutas” att kommissionens fel kunde ha påverkat bedömningen av skada och orsakssamband (24). På samma sätt konstaterade domstolen följande i punkt 62: ”Den omständigheten att det med hänsyn till nämnda uppgifter åtminstone förelåg en risk för att kommissionen hade fäst alltför stor vikt vid försäljningen till de närstående bearbetningsföretagen för omvandling till små rullar och därigenom ökat Hansols faktiska dumpning räckte för att äventyra trovärdigheten och den objektiva karaktären hos kommissionens bedömning av Hansols dumpning.” Det faktum att korrigeringen av viktningen hade en liten inverkan på det reviderade prisunderskridandet visar enbart att det fel som tribunalen pekade på var oväsentligt. Denna begäran avvisades därför.

(53)

Det fel som tribunalen pekade på i fråga om viktningen av försäljningen påverkade också beräkningen av skademarginalen. Kommissionen genomförde unionsdomstolarnas domar genom att tillämpa de reviderade viktningssatserna, såsom förklaras i skäl 29, å ena sidan även på skademarginalerna för den direkta och indirekta försäljningen av den berörda produkten, å andra sidan på försäljningen till närstående bearbetningsföretag för vidareförsäljning i form av små rullar till icke-närstående parter.

(54)

Jämförelsen resulterade i en skademarginal för Hansol på 36,9 %, medan den skademarginal som fastställdes under den undersökning som ledde till den omtvistade förordningen uppgick till 37 % (25). Eftersom den på nytt fastställda dumpningsmarginalen är lägre än skademarginalen bör antidumpningstullen, i enlighet med tillämpliga regler, fastställas till en nivå som motsvarar dumpningsnivån. Den återinförda antidumpningstullen för Hansol motsvarar därför 10,2 %.

(55)

Kommissionen erinrade om att antidumpningstullen infördes som ett fast belopp i euro per ton netto. Den reviderade slutgiltiga tullsatsen på 10,2 % motsvarar en fast tullsats på 103,16 euro per ton netto.

(56)

Kommissionen erinrade också om att samarbetsviljan i detta fall var hög, eftersom importen från Hansol utgjorde den sammanlagda exporten till unionen under undersökningsperioden. Därför baserades den övriga antidumpningstullen på samma nivå som för det samarbetsvilliga företaget. Den övriga slutgiltiga tullsatsen för alla övriga företag ändrades därför till en fast tullsats på 103,16 euro per ton netto.

(57)

Den reviderade nivån på antidumpningstullen gäller utan något tillfälligt avbrott sedan ikraftträdandet av den omtvistade förordningen (dvs. från och med den 4 maj 2017). Tullmyndigheterna uppmanas att uppbära de lämpliga beloppen på import av Hansols produkter och återbetala överskjutande belopp som hittills har uppburits i enlighet med tillämplig tullagstiftning.

(58)

När ett belopp ska återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska den tillämpliga räntesatsen, enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (26), motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(59)

På grundval av ovanstående ansåg kommissionen att det var lämpligt att återinföra den slutgiltiga antidumpningstullen på import av visst lätt termopapper med en vikt på högst 65 g/m2, i rullar med en bredd av minst 20 cm, en rullvikt (inklusive papper) på minst 50 kg och en rulldiameter (inklusive papper) på minst 40 cm (jumborullar), med eller utan en beläggning på ena eller båda sidorna, belagt med ett värmekänsligt ämne på ena eller båda sidorna, och med eller utan toppbeläggning, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 4809 90 00, ex 4811 90 00, ex 4816 90 00 och ex 4823 90 85 (Taric-nummer: 4809900010, 4811900010, 4816900010, 4823908520), med ursprung i Sydkorea, till en fast tullsats på 103,16 euro per ton.

(60)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.