(1)

I enlighet med artiklarna 120 och 121 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska medlemsstaterna föra sin ekonomiska politik så att de bidrar till att förverkliga unionens mål och inom ramen för de allmänna riktlinjer som rådet anger. Artikel 148 i EUF-fördraget föreskriver att medlemsstaterna ska genomföra en sysselsättningspolitik som beaktar riktlinjerna för sysselsättningen. Samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik är därför en fråga av gemensamt intresse.

(2)

I artikel 175 i EUF-fördraget föreskrivs bland annat att medlemsstaterna ska samordna sin ekonomiska politik så att de mål om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning som anges i artikel 174 i EUF-fördraget uppnås.

(3)

I artikel 174 i EUF-fördraget föreskrivs att för att främja en harmonisk utveckling inom hela unionen ska denna utveckla och fullfölja verksamhet för att stärka sin ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning. I artikeln föreskrivs även att unionen särskilt ska sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna. Insatser för att minska skillnaderna bör särskilt gynna öar och de yttersta randområdena. Regionernas olika utgångsläge och särdrag bör beaktas vid genomförandet av unionens politik.

(4)

På unionsnivå är den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken (den europeiska planeringsterminen), inbegripet principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, ramen för att fastställa vilka nationella reformer som ska prioriteras och följa upp genomförandet av dem. Vid sidan av åtgärder som ökar konkurrenskraften och tillväxtpotentialen samt hållbara offentliga finanser bör reformer som baseras på solidaritet, integration, social rättvisa och en rättvis fördelning av välståndet också introduceras, med målet att skapa sysselsättning av god kvalitet och hållbar tillväxt, säkerställa lika tillgång till möjligheter och socialt skydd, skydda sårbara befolkningsgrupper och förbättra levnadsstandarden för alla unionsmedborgare. Medlemsstaterna ska utforma egna nationella fleråriga investeringsstrategier till stöd för dessa reformer, samtidigt beaktande Parisavtalet antaget inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (4) (Parisavtalet), de nationella energi- och klimatplaner som har antagits inom ramen för styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (5), planerna för en rättvis omställning och genomförandeplanerna för ungdomsgarantin samt FN:s mål för hållbar utveckling. Dessa strategier bör, i förekommande fall, läggas fram tillsammans med de årliga nationella reformprogrammen som ett sätt att utforma och samordna prioriterade investeringsprojekt som stöds genom nationell finansiering och/eller unionsfinansiering.

(5)

I den årliga strategin för hållbar tillväxt 2020 och den europeiska planeringsterminens vår- och sommarpaket 2020 angav kommissionen att den europeiska planeringsterminen bör bidra till genomförandet av den europeiska gröna given, den europeiska pelaren för sociala rättigheter och FN:s mål för hållbar utveckling.

(6)

Covid-19-utbrottet i början av 2020 förändrade de ekonomiska, sociala och budgetmässiga utsikterna i unionen och i världen och kräver snabba och samordnade insatser både på unionsnivå och nationell nivå för att hantera de enorma ekonomiska och sociala konsekvenserna samt de asymmetriska effekterna för medlemsstaterna. Covid-19-krisen och den tidigare ekonomiska och finansiella krisen har visat att utvecklingen av sunda, hållbara och motståndskraftiga ekonomier samt finansiella system och välfärdssystem som bygger på starka ekonomiska och sociala strukturer hjälper medlemsstaterna att reagera mer effektivt och på ett rättvist och inkluderande sätt på kriser, och att återhämta sig snabbare från dem. En brist på resiliens kan också leda till negativa spridningseffekter av kriser mellan medlemsstaterna eller inom unionen som helhet, och därmed skapa hinder för konvergens och sammanhållning i unionen. Minskade anslag till exempelvis utbildningssektorn, kultursektorn och den kreativa sektorn samt hälso- och sjukvårdssektorn kan visa sig kontraproduktivt för en snabb återhämtning. Följderna av covid-19-krisen på medellång och lång sikt kommer att vara beroende av hur snabbt medlemsstaternas ekonomier och samhällen återhämtar sig från krisen, vilket i sin tur beror på medlemsstaternas tillgängliga finanspolitiska utrymme att vidta åtgärder som lindrar krisens sociala och ekonomiska konsekvenser och deras ekonomiers motståndskraft och sociala strukturer. Hållbara och tillväxtfrämjande reformer och investeringar för att ta itu med de strukturella svagheterna i medlemsstaternas ekonomier, och på ett sätt som stärker resiliensen, ökar produktiviteten och leder till ökad konkurrenskraft för medlemsstaterna, kommer därför att vara avgörande för att få ekonomierna på rätt spår igen och för att minska ojämlikheter och skillnader i unionen.

(7)

Tidigare erfarenheter har visat att investeringar ofta sjunker drastiskt under kriser. Det är dock viktigt att stödja investeringar i denna särskilda situation för att påskynda återhämtningen och stärka den långsiktiga tillväxtpotentialen. En välfungerande inre marknad och investeringar i grön och digital teknik samt innovation och forskning, inbegripet i en kunskapsbaserad ekonomi, en omställning till ren energi samt ökad energieffektivitet inom bostadssektorn och andra nyckelsektorer i ekonomin, är viktiga inslag för att uppnå en rättvis, inkluderande och hållbar tillväxt, bidra till att skapa sysselsättning och uppnå klimatneutralitet i EU senast 2050.

(8)

Inom ramen för covid-19-krisen är det nödvändigt att stärka det nuvarande ramverket för tillhandahållande av stöd till medlemsstaterna och ge direkt ekonomiskt stöd till medlemsstaterna genom ett innovativt verktyg. För detta ändamål bör en facilitet för återhämtning och resiliens (faciliteten) inrättas för att tillhandahålla ett effektivt och betydande finansiellt stöd för att påskynda genomförandet av hållbara reformer och relaterade offentliga investeringar i medlemsstaterna. Faciliteten bör vara ett särskilt instrument utformat för att hantera de negativa effekterna och konsekvenserna av covid-19-krisen i unionen. Den bör vara omfattande och även dra nytta av kommissionens och medlemsstaternas erfarenheter från användningen av andra instrument och program. Incitament kan även skapas för privata investeringar genom offentliga investeringsprogram, inbegripet finansieringsinstrument, subventioner och andra instrument, förutsatt att reglerna för statligt stöd efterlevs.

(9)

Reformer och investeringar inom ramen för faciliteten bör bidra till att göra unionen mer resilient och mindre beroende genom att diversifiera de centrala leveranskedjorna och därigenom stärka unionens strategiska oberoende såväl som en öppen ekonomi. Reformer och investeringar inom ramen för faciliteten bör också skapa ett europeiskt mervärde.

(10)

En återhämtning bör ske, och unionens och dess medlemsstaters resiliens stärkas genom stöd till åtgärder som avser de politikområden av europeisk betydelse som bygger på följande sex pelare (de sex pelarna): grön omställning, digital omställning, smart och hållbar tillväxt för alla, inbegripet ekonomisk sammanhållning, sysselsättning, produktivitet, konkurrenskraft, forskning, utveckling och innovation, och en välfungerande inre marknad med starka små och medelstora företag, social och territoriell sammanhållning, hälsa samt ekonomisk, social och institutionell resiliens, med syfte att bland annat öka krisberedskapen och kapaciteten för krishantering, strategier för nästa generation, barn och ungdomar, såsom utbildning och kompetens.

(11)

Den gröna omställningen bör stödjas av reformer och investeringar i grön teknik och kapacitet, inbegripet biologisk mångfald, energieffektivitet, byggnadsrenovering och den cirkulära ekonomin, och samtidigt bidra till unionens klimatmål, främja hållbar tillväxt, skapa sysselsättning och bevara energitryggheten.

(12)

Reformer och investeringar i digital teknik, digital infrastruktur och digitala processer kommer att öka unionens konkurrenskraft på global nivå och också bidra till att göra unionen mer resilient, mer innovativ och mindre beroende genom att diversifiera de centrala leveranskedjorna. Reformer och investeringar bör i synnerhet främja digitaliseringen av tjänster, utvecklingen av digital infrastruktur och datainfrastruktur, kluster och digitala innovationsknutpunkter och öppna digitala lösningar. Den digitala omställningen bör också ge incitament till en digitalisering av små och medelstora företag. Investeringar i digital teknik bör respektera principerna om interoperabilitet, energieffektivitet och skydd av personuppgifter samt möjliggöra deltagande för små och medelstora företag och nystartade företag samt främja användningen av lösningar med öppen källkod.

(13)

Reformer och investeringar i smart och hållbar tillväxt för alla, inbegripet ekonomisk sammanhållning, sysselsättning, produktivitet, konkurrenskraft, forskning, utveckling och innovation, och en välfungerande inre marknad med starka små och medelstora företag bör syfta till att stärka tillväxtpotentialen och möjliggöra en hållbar återhämtning av unionens ekonomi. Dessa reformer och investeringar bör också främja entreprenörskap, social ekonomi, utvecklingen av hållbara infrastrukturer och transporter och en industrialisering och återindustrialisering samt lindra covid-19-krisens effekter på ekonomin.

(14)

Reformer och investeringar i social och territoriell sammanhållning bör också bidra till att bekämpa fattigdom och motverka arbetslöshet så att medlemsstaternas ekonomier kan återhämta sig utan att någon lämnas utanför. Dessa reformer och investeringar bör leda till skapandet av högkvalitativa och stabila arbetstillfällen, till en inkludering och integration av missgynnade grupper samt möjliggöra en stärkt social dialog, infrastruktur och stärkta sociala tjänster och skyddssystem samt välfärdssystem.

(15)

Covid-19-krisen har också tydliggjort vikten av reformer och investeringar i hälsa, och i ekonomisk, social och institutionell resiliens, som bland annat syftar till att öka krisberedskapen och krishanteringsförmågan, särskilt genom att förbättra kontinuiteten i affärsverksamheter och allmännyttiga tjänster, hälso- och sjukvårdsystemens tillgänglighet och kapacitet, den offentliga förvaltningens och de nationella systemens effektivitet, bland annat genom att minimera den administrativa bördan och skapa effektiva rättssystem samt förebygga bedrägerier och utöva penningtvättstillsyn.

(16)

Reformer och investeringar i nästa generation, i barn och ungdomar är nödvändiga för att främja utbildning och kompetens, inbegripet digital kompetens, kompetenshöjning, omskolning och återkvalificering av den aktiva arbetskraften, integrationsprogram för arbetslösa, strategier för investeringar i tillgång och möjligheter för barn och ungdomar på området utbildning, hälsa, kost, sysselsättning och bostäder samt strategier som överbryggar generationsklyftan i linje med målen i barngarantin och ungdomsgarantin. Dessa åtgärder bör säkerställa att effekterna av covid-19-krisen inte blir permanenta för nästa generation européer och att generationsklyftan inte fördjupas ytterligare.

(17)

För närvarande finns det inget instrument som ger direkt ekonomiskt stöd kopplat till uppnåendet av resultat och till genomförandet av reformer och offentliga investeringar i medlemsstaterna som svar på de utmaningar som identifieras inom ramen för den europeiska planeringsterminen, inklusive den europeiska pelaren för sociala rättigheter och FN:s mål för hållbar utveckling, och för att få varaktiga effekter på produktiviteten och den ekonomiska, sociala och institutionella resiliensen i medlemsstaterna.

(18)

Finansieringstyper och genomförandemetoder enligt denna förordning bör väljas utifrån deras förmåga att uppnå insatsernas särskilda mål och leverera resultat, med särskilt beaktande av kostnaderna för kontroller, den administrativa bördan och den förväntade risken för bristande efterlevnad. Icke återbetalningspliktigt ekonomiskt stöd inom ramen för faciliteten bör utformas som ett unionsbidrag av sitt eget slag som fastställs på grundval av ett högsta ekonomiskt bidrag som beräknas för varje medlemsstat och där hänsyn tas till de uppskattade totala kostnaderna för planen för återhämtning och resiliens, och som bör betalas ut på grundval av uppnådda resultat i förhållande till delmål och mål i planen för återhämtning och resiliens. Därför bör sådana bidrag fastställas i enlighet med de sektorsspecifika reglerna i denna förordning, enligt reglerna om förenkling avseende sådan finansiering utan koppling till kostnader som fastställs i artikel 125.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (6) (budgetförordningen). Särskilda regler och förfaranden bör därför fastställas i den här förordningen, med förbehåll för de allmänna principer om budgetförvaltning som fastställs i budgetförordningen, för tilldelningen, genomförandet och kontrollen av icke återbetalningspliktigt ekonomiskt stöd inom ramen för den här förordningen. Finansiering utan koppling till kostnader bör tillämpas när kommissionen gör utbetalningar till medlemsstater som är bidragsmottagare, oavsett om ersättning i någon form ges för ekonomiska bidrag från medlemsstaterna till slutmottagarna. Medlemsstaterna bör kunna använda alla former av ekonomiska bidrag, inbegripet förenklade kostnadsalternativ. Utan att det påverkar kommissionens rätt att vidta åtgärder i händelse av bedrägerier, korruption, intressekonflikter eller dubbel finansiering från faciliteten och andra unionsprogram bör utbetalningarna inte vara föremål för kontroller av vilka kostnader som faktiskt belastat bidragsmottagaren.

(19)

I enlighet med rådets förordning (EU) 2020/2094 (7) och inom ramen för de medel som tilldelas enligt den, bör åtgärder för återhämtning och resiliens inom faciliteten genomföras för att hantera de sociala och ekonomiska effekterna av covid-19-krisen som saknar motstycke. Dessa ytterligare medel bör användas på ett sätt som säkerställer att de tidsfrister som fastställs i förordning (EU) 2020/2094 följs.

(20)

Faciliteten bör stödja projekt som respekterar additionalitetsprincipen för unionsfinansiering. Faciliteten bör inte, förutom i vederbörligen motiverade fall, ersätta återkommande nationella utgifter.

(21)

Att garantera en hög nivå av cybersäkerhet och förtroende för tekniken är en förutsättning för en framgångsrik digital omställning i unionen. I sina slutsatser av den 1 och 2 oktober 2020 uppmanade Europeiska rådet unionen och dess medlemsstater att fullt ut utnyttja verktygslådan för 5G-cybersäkerhet som antogs den 29 januari 2020 och i synnerhet att tillämpa relevanta begränsningar för högriskleverantörer när det gäller viktiga tillgångar som definieras som kritiska och känsliga i unionens samordnade riskbedömningar. Europeiska rådet underströk att potentiella 5G-leverantörer måste utvärderas på grundval av gemensamma objektiva kriterier.

(22)

För att främja synergier mellan faciliteten, InvestEU-programmet inrättat genom en Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av InvestEU-programmet och om ändring av förordning (EU) 2015/1017 (InvestEU-förordningen) och instrumentet för tekniskt stöd inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/240 (8) kan planerna för återhämtning och resiliens, upp till ett visst tak, inbegripa bidrag till medlemsstatskomponenter inom InvestEU-programmet och till instrumentet för tekniskt stöd, i enlighet med denna förordning.

(23)

Den facilitet som inrättas genom denna förordning återspeglar den europeiska gröna given och vikten av att ta itu med klimatförändringarna i linje med unionens åtaganden att genomföra Parisavtalet och FN:s mål för hållbar utveckling, faciliteten ska bidra till att integrera klimatfrågor och miljömässig hållbarhet och till att uppnå det övergripande målet att 30 % av utgifterna i unionens budget ska stödja klimatmålen. I det syftet bör de åtgärder som stöds genom faciliteten och som ingår i planerna för återhämtning och resiliens i de enskilda medlemsstaterna bidra till den gröna omställningen, inbegripet den biologiska mångfalden, eller till att ta itu med de utmaningar som följer av den, och de bör motsvara ett belopp som utgör minst 37 % av det totala anslaget för planen för återhämtning och resiliens baserat på den metod för klimatspårning som anges i en bilaga till denna förordning. Den metoden bör användas i enlighet med detta för åtgärder som inte direkt kan hänföras till ett insatsområde som förtecknas i bilagan till denna förordning. Om den berörda medlemsstaten och kommissionen enas, bör det vara möjligt att öka koefficienterna för stödet till klimatmålen till 40 % eller 100 % för enskilda investeringar, vilket förklaras i planen för återhämtning och resiliens, för att ta hänsyn till kompletterande reformåtgärder som på ett trovärdigt sätt ökar deras inverkan på klimatmålen. I det syftet bör det vara möjligt att öka koefficienterna för stöd till klimatmålen upp till ett totalt belopp på 3 % av tilldelningen för planen för återhämtning och resiliens för enskilda investeringar. Faciliteten bör stödja verksamhet som till fullo respekterar unionens normer och prioriteringar för klimat och miljö och principen orsaka inte betydande skada i den mening som avses i artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 (9) (principen orsaka inte betydande skada).

(24)

Eftersom det är viktigt att ta itu med den dramatiska förlusten av biologisk mångfald bör denna förordning bidra till att integrera åtgärder för biologisk mångfald i unionens politik.

(25)

Medlemsstaterna bör se till att de åtgärder som ingår i deras planer för återhämtning och resiliens överensstämmer med principen orsaka inte betydande skada i den mening som avses i artikel 17 i förordning (EU) 2020/852. Kommissionen bör ge teknisk vägledning i det syftet. Ikraftträdandet av de delegerade akter som avses i artikel 3 d i förordning (EU) 2020/852 bör inte påverka den vägledningen.

(26)

De åtgärder som stöds av faciliteten och ingår i planerna för återhämtning och resiliens för de enskilda medlemsstaterna bör dessutom motsvara ett belopp som utgör minst 20 % av tilldelningen av planen för återhämning och resiliens till digitala utgifter. I det syftet bör medlemsstaterna beräkna koefficienten för stöd till de digitala målen på grundval av en metod som återspeglar i vilken utsträckning stöd enligt faciliteten bidrar till de digitala målen. Koefficienterna för individuella åtgärder bör bestämmas baserat på de insatsområden som fastställs i en bilaga till denna förordning. Metoden bör användas i enlighet med detta för åtgärder som inte direkt kan hänföras till ett insatsområde. Om den berörda medlemsstaten och kommissionen enas, bör det vara möjligt att öka dessa koefficienter till 40 % eller 100 % för enskilda investeringar för att beakta kompletterande reformer som ökar inverkan av åtgärder på de digitala målen.

(27)

För att fastställa hur relevanta åtgärder i planerna för återhämtning och resiliens bidrar till klimatmålen och de digitala målen, bör det vara möjligt att räkna sådana åtgärder inom ramen för båda målen i enlighet med deras respektive metoder.

(28)

Kvinnor har drabbats särskilt hårt av covid-19-krisen då de utgör majoriteten av hälso- och sjukvårdspersonalen i unionen och kombinerar obetalt omsorgsarbete med skyldigheter som följer av en anställning. Situationen är särskilt svår för ensamstående föräldrar, varav 85 % är kvinnor. Jämställdhet och lika möjligheter för alla och integreringen av dessa mål bör tas i betraktande och främjas när planer för återhämtning och resiliens utarbetas och genomförs enligt denna förordning. Investeringar i en robust hälso- och sjukvårdsinfrastruktur är också avgörande för att säkerställa jämställdhet och kvinnors ekonomiska egenmakt för att skapa resilienta samhällen, bekämpa otrygga arbetsförhållanden i kvinnodominerade sektorer, främja jobbskapande samt förebygga fattigdom och social utestängning, och för att ge en positiv effekt på bruttonationalprodukten (BNP) eftersom de gör att fler kvinnor kan delta i avlönat arbete.

(29)

Det bör inrättas en mekanism för att säkerställa kopplingen mellan faciliteten och en sund ekonomisk styrning som gör det möjligt för kommissionen att lägga fram ett förslag till rådet om att helt eller delvis hålla inne åtaganden eller betalningar inom ramen för faciliteten. Kommissionens skyldighet att föreslå ett innehållande bör tillfälligt hävas när och så länge den så kallade allmänna undantagsklausulen enligt stabilitets- och tillväxtpakten har aktiverats. För att säkerställa ett enhetligt genomförande, och med hänsyn till omfattningen av de ekonomiska effekterna av de åtgärder som genomförs, bör genomförandebefogenheter ges till rådet, som bör agera på grundval av ett förslag från kommissionen. För att underlätta antagandet av beslut som är nödvändiga för att säkerställa effektiva åtgärder beträffande den ekonomiska styrningsramen bör omröstning med omvänd kvalificerad majoritet tillämpas för innehållandet av åtaganden. Europaparlamentets behöriga utskott bör kunna bjuda in kommissionen till en diskussion om tillämpningen av den mekanismen inom ramen för en strukturerad dialog för att tillåta Europaparlamentet att framföra sina synpunkter. För att kommissionen i vederbörlig ordning ska kunna beakta Europaparlamentets synpunkter bör denna strukturerade dialog äga rum inom fyra veckor efter det att kommissionen har informerat Europaparlamentet om tillämpningen av den mekanismen.

(30)

Facilitetens särskilda mål bör vara att ge ekonomiskt stöd i syfte att uppnå delmål och mål för reformer och investeringar enligt planerna för återhämtning och resiliens. Det målet bör eftersträvas i nära samarbete med de berörda medlemsstaterna.

(31)

Senast den 31 juli 2022 bör kommissionen lägga fram en granskningsrapport om genomförandet av faciliteten för Europaparlamentet och rådet. I detta syfte bör kommissionen beakta de gemensamma indikatorer och den resultattavla för återhämtning och resiliens som ingår i denna förordning samt annan relevant tillgänglig information. Europaparlamentets behöriga utskott skulle kunna uppmana kommissionen att lägga fram de viktigaste slutsatserna i sin granskningsrapport inom ramen för den dialog om återhämtning och resiliens som inrättas enligt denna förordning.

(32)

För att säkerställa deras bidrag till facilitetens mål bör planerna för återhämtning och resiliens omfatta åtgärder för genomförande av reformer och offentliga investeringsprojekt genom ett enhetligt paket. De åtgärder som inletts från och med den 1 februari 2020 bör vara stödberättigande. Planerna för återhämtning och resiliens bör vara förenliga med de relevanta landsspecifika utmaningar och prioriteringar som fastställts inom den europeiska planeringsterminen, samt med de utmaningar och prioriteringar som identifierats i den senaste rådsrekommendationen om den ekonomiska politiken i euroområdet för de medlemsstater som har euron som valuta. Planerna för återhämtning och resiliens bör också vara förenliga med nationella reformprogram, nationella energi- och klimatplaner, planer för en rättvis omställning, genomförandeplanen för ungdomsgarantin och de partnerskapsavtal och operativa program som antagits inom unionsfonderna. För att främja åtgärder som omfattas av prioriteringarna inom den europeiska gröna given och den digitala agendan bör planerna för återhämtning och resiliens också innehålla åtgärder som är relevanta för den gröna och digitala omställningen. Sådana åtgärder bör göra det möjligt att snabbt uppnå de mål och bidrag som anges i nationella energi- och klimatplaner och uppdateringar av dessa. All verksamhet som får stöd bör bedrivas med full respekt för unionens normer och prioriteringar för klimat och miljö. Planer för återhämtning och resiliens bör också respektera facilitetens övergripande principer.

(33)

Planer för återhämtning och resiliens bör inte påverka rätten att ingå eller tillämpa kollektivavtal eller att vidta kollektiva åtgärder i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt med unionsrätt och nationell rätt och unionspraxis och nationell praxis.

(34)

Regionala och lokala myndigheter kan vara viktiga partner i genomförandet av reformer och investeringar. I detta hänseende bör de rådfrågas och involveras på lämpligt sätt, i enlighet med den nationella rättsliga ramen.

(35)

Om en medlemsstat undantas från övervakning och bedömning inom ramen för den europeiska planeringsterminen enligt artikel 12 i Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 472/2013 (10), eller är föremål för övervakning enligt rådets förordning (EG) nr 332/2002 (11), bör det vara möjligt att tillämpa den här förordningen på den berörda medlemsstaten i förhållande till de utmaningar och prioriteringar som identifieras genom de förordningarna.

(36)

För att bidra till medlemsstaternas utarbetande och genomförande av planerna för återhämtning och resiliens bör rådet inom ramen för den europeiska planeringsterminen kunna diskutera läget när det gäller återhämtning, resiliens och anpassningsförmågan i unionen. Den diskussionen bör grundas på strategisk och analytisk information som finns tillgänglig för kommissionen inom den europeiska planeringsterminen, och i tillämpliga fall på information om genomförandet av planerna för återhämtning och resiliens under de föregående åren.

(37)

För att säkerställa ett meningsfullt ekonomiskt bidrag som står i proportion till medlemsstaternas faktiska behov av att genomföra och slutföra de reformer och investeringar som ingår i planen för återhämtning och resiliens är det lämpligt att fastställa ett högsta ekonomiskt bidrag som är tillgängligt för dem inom faciliteten, som icke återbetalningspliktigt ekonomiskt stöd. 70 % av det högsta ekonomiska bidraget bör beräknas på grundval av befolkningsmängden, inversen av BNP per capita och den relativa arbetslösheten i varje medlemsstat. 30 % av det högsta ekonomiska bidraget bör beräknas på grundval av befolkningsmängden, inversen av BNP per capita och, till lika stor andel, förändringen i BNP i fasta priser under 2020 och den sammantagna förändringen i BNP i fasta priser under perioden 2020–2021 baserat på kommissionens höstprognoser 2020 för uppgifter som inte finns tillgängliga vid beräkningstillfället, som senast den 30 juni 2022 ska uppdateras med de faktiska resultaten.

(38)

Det är nödvändigt att fastställa ett förfarande för medlemsstaternas inlämning av planer för återhämtning och resiliens, och innehållet i dessa planer. Medlemsstater bör officiellt lämna in sina planer för återhämtning och resiliens, som regel senast den 30 april, och kan göra det i form av ett enda integrerat dokument tillsammans med sitt nationella reformprogram. För att säkerställa ett snabbt genomförande av faciliteten bör medlemsstaterna från och med den 15 oktober föregående år kunna lägga fram ett utkast till plan för återhämtning och resiliens.

(39)

För att säkerställa ett nationellt egenansvar och ett fokus på relevanta reformer och investeringar bör de medlemsstater som vill få stöd lämna in en väl underbyggd och motiverad plan för återhämtning och resiliens till kommissionen. Den planen bör innehålla en detaljerad förklaring av hur planen, med beaktande av de åtgärder som ingår i den, utgör ett övergripande och lämpligt balanserat svar på den berörda medlemsstatens ekonomiska och sociala situation, och därigenom på lämpligt sätt bidrar till de sex pelarna, med beaktande av den berörda medlemsstatens särskilda utmaningar. Planen för återhämtning och resiliens bör fastställa detaljerade åtgärder för dess övervakning och genomförande, inbegripet mål och delmål och beräknade kostnader, samt den förväntade effekten av planen för återhämtning och resiliens på tillväxtpotentialen, jobbskapandet och den ekonomiska, sociala och institutionella resiliensen, bland annat genom att främja strategier för barn och ungdomar, och lindra covid-19-krisens ekonomiska och sociala konsekvenser, vilket bidrar till genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och därigenom stärker den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och konvergensen inom unionen. Den bör också innehålla åtgärder som är relevanta för den gröna omställningen, inklusive den biologiska mångfalden, och den digitala omställningen. Den bör också innehålla en förklaring av hur planen bidrar till att effektivt hantera de relevanta landsspecifika utmaningar och prioriteringar som fastställs inom den europeiska planeringsterminen, inbegripet finanspolitiska aspekter och de rekommendationer som utfärdats enligt artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 (12). Den bör också innehålla en förklaring av hur planen för återhämtning och resiliens säkerställer att ingen åtgärd för genomförandet av reformer och investeringar som ingår i den planen medför betydande skada för miljömål i den mening som avses i artikel 17 i förordning (EU) 2020/852 (principen orsaka inte betydande skada). Planen för återhämtning och resiliens bör fastställa hur den förväntas bidra till jämställdhet och lika möjligheter för alla, och omfatta en sammanfattning av den genomförda samrådsprocessen med relevanta nationella intressenter.

Planen för återhämtning och resiliens bör innehålla en förklaring av medlemsstatens planer, system och konkreta åtgärder för att förhindra, upptäcka och åtgärda intressekonflikter, korruption och bedrägerier samt för att undvika dubbel finansiering från faciliteten och andra unionsprogram. Planen för återhämtning och resiliens skulle också kunna omfatta gränsöverskridande projekt eller projekt som omfattar flera länder. Under hela förfarandet bör kommissionen och medlemsstaterna sträva efter och upprätthålla ett nära samarbete.

(40)

Faciliteten bör genomföras i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning, inbegripet effektivt förebyggande och lagföring av bedrägerier, däribland skattebedrägeri, skatteundandragande, korruption och intressekonflikter.

(41)

Kommissionen bör bedöma de planer för återhämtning och resiliens som varje medlemsstat föreslår och samarbeta nära med den berörda medlemsstaten. Kommissionen bör fullt ut respektera det nationella egenansvaret för planen och bör därför beakta de motiveringar och de delar som den berörda medlemsstaten tillhandahåller. Kommissionen bör bedöma relevans, ändamålsenlighet, effektivitet och enhetlighet för den plan för återhämtning och resiliens som medlemsstaten föreslagit på grundval av förteckningen över kriterier som anges i denna förordning. Kommissionen bör bedöma de föreslagna planerna för återhämtning och resiliens, eller i tillämpliga fall uppdateringarna av dem, inom två månader från det officiella inlämnandet av planerna för återhämtning och resiliens. Den berörda medlemsstaten och kommissionen bör vid behov kunna enas om att förlänga den tidsfristen med en rimlig period.

(42)

Lämpliga riktlinjer bör fastställas i en bilaga till denna förordning, för att utgöra en grund för kommissionen att på ett transparent och rättvist sätt bedöma planerna för återhämtning och resiliens och för att fastställa det ekonomiska bidraget i enlighet med de mål och andra relevanta krav som fastställs i denna förordning. För transparensens och effektivitetens skull bör därför ett betygssystem för bedömningen av förslagen till planer för återhämtning och resiliens inrättas. De kriterier som rör de landsspecifika rekommendationerna, stärkandet av tillväxtpotentialen, jobbskapandet och den ekonomiska, sociala och institutionella resiliensen och som bidrar till genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, bör kräva högsta betyg i bedömningen. Att effektivt bidra till den gröna och digitala omställningen bör också vara ett krav för positiv bedömning.

(43)

För att bidra till utarbetandet av högkvalitativa planer för återhämtning och resiliens och bistå kommissionen vid bedömningen av de planer för återhämtning och resiliens som medlemsstaterna lämnar in och vid bedömningen av i vilken grad de har uppnåtts bör det finnas bestämmelser om användning av expertrådgivning och, på begäran av den berörda medlemsstaten, inbördes rådgivning och tekniskt stöd. Medlemsstaterna kan också begära stöd inom ramen för instrumentet för tekniskt stöd. Medlemsstaterna bör uppmuntras att främja synergier med andra medlemsstaters planer för återhämtning och resiliens.

(44)

För enkelhetens skull bör det ekonomiska bidraget fastställas på basis av enkla kriterier. Det ekonomiska bidraget bör fastställas på grundval av de uppskattade totala kostnaderna för den plan för återhämtning och resiliens som föreslagits av den berörda medlemsstaten.

(45)

Rådet bör godkänna bedömningen av planerna för återhämtning och resiliens genom ett genomförandebeslut, baserat på ett förslag från kommissionen, och bör försöka anta beslutet inom fyra veckor efter det att förslaget antagits. Förutsatt att planen för återhämtning och resiliens uppfyller bedömningskriterierna på ett tillfredsställande sätt bör den berörda medlemsstaten tilldelas det högsta ekonomiska bidraget om de uppskattade totala kostnaderna för de reformer och investeringar som ingår i planen för återhämtning och resiliens är lika med eller högre än det högsta ekonomiska bidraget i sig. Den berörda medlemsstaten bör i stället tilldelas ett belopp som är lika med de uppskattade totala kostnaderna för planen för återhämtning och resiliens om de uppskattade totala kostnaderna är lägre än det högsta ekonomiska bidraget i sig. Medlemsstaten bör inte beviljas något ekonomiskt bidrag om planen för återhämtning och resiliens inte på ett tillfredsställande sätt uppfyller bedömningskriterierna. Rådets genomförandebeslut bör ändras, på förslag från kommissionen, så att det inbegriper det uppdaterade högsta ekonomiska bidrag som beräknats på grundval av de faktiska utfallen i juni 2022. Rådet bör anta det relevanta ändringsbeslutet utan onödigt dröjsmål.

(46)

För att säkerställa att det ekonomiska stödet tidigareläggs under de första åren efter covid-19-krisen, och för att säkerställa förenlighet med den tillgängliga finansieringen för faciliteten, bör medlen göras tillgängliga till och med den 31 december 2023. För det ändamålet bör det vara möjligt att ha gjort rättsliga åtaganden för 70 % av det belopp som finns tillgängligt för icke återbetalningspliktigt ekonomiskt stöd senast den 31 december 2022 och 30 % mellan den 1 januari 2023 och den 31 december 2023. Senast den 31 december 2021 kan en medlemsstat, samtidigt som planen för återhämtning och resiliens lämnas in, begära att ett belopp på upp till 13 % av det ekonomiska bidraget och, i tillämpliga fall, upp till 13 % av den berörda medlemsstatens lån, kan betalas ut i form av förfinansiering senast, i den mån det är möjligt, två månader efter det att kommissionen har antagit de rättsliga åtagandena.

(47)

Ekonomiskt stöd till en medlemsstats plan för återhämtning och resiliens bör vara möjligt i form av ett lån, under förutsättning att ett låneavtal ingås med kommissionen, baserat på en vederbörligen välgrundad begäran från den berörda medlemsstaten. Lån till stöd för genomförandet av nationella planer för återhämtning och resiliens bör tillhandahållas till och med den 31 december 2023 och bör tillhandahållas med löptider som återspeglar dessa utgifters långsiktighet. Enligt artikel 5.2 i rådets beslut (EU, Euratom) 2020/2053 (13) bör återbetalningar, i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning, planeras på ett sätt som säkerställer att skulderna minskar på ett stadigt och förutsägbart vis. Dessa löptider skulle kunna avvika från löptiderna för de medel som unionen lånar för att finansiera lånen på kapitalmarknaderna. Det är därför nödvändigt att föreskriva en möjlighet att göra undantag från principen i artikel 220.2 i budgetförordningen, enligt vilken löptiderna för lån till ekonomiskt stöd inte bör omvandlas.

(48)

Begäran om lånestöd bör motiveras av de större finansiella behov som är kopplade till ytterligare reformer och investeringar som ingår i planen för återhämtning och resiliens, särskilt de som är relevanta för den gröna och digitala omställningen, och av en högre kostnad för planen för återhämtning och resiliens än det högsta ekonomiska bidrag som tilldelas via det icke återbetalningspliktiga bidraget. Det bör vara möjligt att lämna in en ansökan om lånestöd samtidigt som planen för återhämtning och resiliens lämnas in. Om en ansökan om lånestöd görs vid en annan tidpunkt bör den åtföljas av en reviderad plan för återhämtning och resiliens med ytterligare delmål och mål. För att säkerställa att medel tidigareläggs bör medlemsstaterna begära lånestöd senast den 31 augusti 2023. I syfte att upprätthålla en sund ekonomisk förvaltning bör det totala beloppet för allt lånestöd som beviljas enligt denna förordning begränsas. Dessutom bör den högsta lånevolymen till varje medlemsstat inte överstiga 6,8 % av 2019 års bruttonationalinkomst (BNI), enligt uppgifter från Eurostat, brytdatum maj 2020. En ökning av det begränsade beloppet bör i undantagsfall vara möjligt under förutsättning att det finns tillgängliga medel. Av samma skäl bör det vara möjligt att betala ut lånet i form av delbetalningar mot uppfyllande av resultat. Kommissionen bör bedöma begäran om lånestöd inom två månader. På grundval av ett förslag från kommissionen bör rådet kunna godkänna den bedömningen med kvalificerad majoritet genom ett genomförandebeslut som rådet bör försöka anta inom fyra veckor efter antagandet av kommissionens förslag.

(49)

Det bör vara möjligt för en medlemsstat att lämna en motiverad begäran om att ändra planen för återhämtning och resiliens under genomförandet, om objektiva omständigheter motiverar ett sådant tillvägagångssätt. Om kommissionen anser att de skäl som den berörda medlemsstaten anför motiverar en sådan ändring bör den bedöma den nya planen för återhämtning och resiliens inom två månader. Den berörda medlemsstaten och kommissionen bör vid behov enas om att förlänga den tidsfristen med en rimlig period. Rådet bör på grundval av ett förslag från kommissionen godkänna bedömningen av den nya planen för återhämtning och resiliens genom ett genomförandebeslut som det bör försöka anta inom fyra veckor efter det att förslaget antagits.

(50)

Unionens institutioner bör göra sitt bästa för att minska handläggningstiden och säkerställa ett smidigt och snabbt genomförande av faciliteten.

(51)

För att uppnå effektivitet och förenkling i den ekonomiska förvaltningen av faciliteten bör unionens ekonomiska stöd till planer för återhämtning och resiliens utformas som en finansiering baserad på uppnådda resultat mätta i förhållande till delmål och mål som anges i de godkända planerna för återhämtning och resiliens. Det ytterligare lånestödet bör därför kopplas till ytterligare delmål och mål jämfört med dem som är relevanta för det ekonomiska stödet (dvs. det icke återbetalningspliktiga ekonomiska stödet).

(52)

Frigörandet av medel inom faciliteten är avhängigt av att medlemsstaterna på ett tillfredsställande sätt uppfyller relevanta delmål och mål enligt planerna för återhämtning och resiliens, efter att dessa planer har godkänts av rådet. Innan kommissionen antar ett beslut om att godkänna utbetalning av det ekonomiska bidraget och, i tillämpliga fall, av lånet, bör den begära ett yttrande från Ekonomiska och finansiella kommittén om huruvida medlemsstaterna har uppfyllt de relevanta delmålen och målen på ett tillfredsställande sätt på grundval av en preliminär bedömning av kommissionen. Ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande bör inkomma senast fyra veckor efter det att kommittén mottagit kommissionens preliminära bedömning för att kommissionen vid sin bedömning ska kunna ta yttrandet i beaktande. Ekonomiska och finansiella kommittén ska sträva efter att nå samförstånd vid sina överläggningar. Om en eller flera medlemsländer i undantagsfall anser att det föreligger allvarliga avvikelser från ett tillfredsställande uppfyllande av relevanta delmål och mål får de begära att Europeiska rådets ordförande hänskjuter frågan till nästa möte i Europeiska rådet. De respektive medlemsstaterna bör också utan onödigt dröjsmål informera rådet, och rådet bör i sin tur utan dröjsmål informera Europaparlamentet. I sådana undantagsfall bör inget beslut om utbetalning av det ekonomiska bidraget och, när så är tillämpligt av lånet, fattas förrän frågan diskuterats på ett uttömmande sätt vid nästa möte i Europeiska rådet. Det förfarandet bör som regel inte ta längre tid än tre månader efter det att kommissionen har begärt ett yttrande från Ekonomiska och finansiella kommittén.

(53)

För att få till stånd en sund ekonomisk förvaltning, samtidigt som facilitetens prestationsbaserade karaktär respekteras, bör särskilda regler fastställas för budgetåtaganden, utbetalningar, innehållande och återbetalning av medel, samt för avslutande av avtal som rör ekonomiskt stöd. För att säkerställa förutsebarhet bör det vara möjligt för medlemsstaterna att lämna in ansökningar om utbetalningar två gånger per år. Utbetalningarna bör göras i delbetalningar och baseras på en positiv bedömning från kommissionens sida av den berörda medlemsstatens genomförande av planen för återhämtning och resiliens. Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att användningen av medel i samband med åtgärder som stöds av faciliteten är förenlig med tillämplig unionsrätt och nationell rätt. De bör särskilt säkerställa att bedrägerier, korruption och intressekonflikter förebyggs, upptäcks och åtgärdas, och att dubbel finansiering från faciliteten och andra unionsprogram undviks. Avtal om ekonomiskt stöd bör kunna tillfälligt upphävas och avslutas, och det ekonomiska bidraget bör kunna minskas och återkrävas om den berörda medlemsstaten inte genomför planen för återhämtning och resiliens på ett tillfredsställande sätt, eller vid allvarliga oriktigheter i betydelsen bedrägerier, korruption och intressekonflikter i samband med de åtgärder som stöds av faciliteten eller vid ett åsidosättande av skyldigheter enligt de avtal som rör ekonomiskt stöd. Om möjligt bör återkrav säkerställas genom avräkning mot utestående utbetalningar inom faciliteten. Lämpliga kontradiktoriska förfaranden bör inrättas för att säkerställa att kommissionens beslut avseende innehållande och återkrav av betalda belopp samt avslutande av avtal om ekonomiskt stöd respekterar medlemsstaternas rätt att lämna synpunkter. Alla utbetalningar av ekonomiska bidrag till medlemsstaterna bör ske senast den 31 december 2026, med undantag för de åtgärder som avses i artikel 1.3 andra meningen i förordning (EU) 2020/2094 och de fall där det, även om det rättsliga åtagandet har ingåtts eller beslutet har antagits i enlighet med de tidsfrister som avses i artikel 3 i den förordningen, är nödvändigt att unionen kan fullgöra sina skyldigheter gentemot medlemsstaterna, inbegripet till följd av en slutlig dom mot unionen.

(54)

Kommissionen bör säkerställa att unionens ekonomiska intressen verkligen skyddas. Det åligger huvudsakligen medlemsstaten själv att säkerställa att faciliteten genomförs på ett sätt som är förenligt med relevant unionsrätt och nationell rätt, men kommissionen bör kunna få tillräckliga försäkringar från medlemsstaterna om detta. När faciliteten genomförs bör medlemsstaterna säkerställa ett effektivt och ändamålsenligt internt kontrollsystem och återkräva belopp som utbetalats felaktigt eller använts felaktigt. För det ändamålet bör medlemsstaterna kunna förlita sig på sina ordinarie nationella system för budgetförvaltning. Medlemsstater bör samla in standardiserade kategorier av uppgifter och information som gör det möjligt att förebygga, upptäcka och åtgärda allvarliga oriktigheter, i betydelsen bedrägerier, korruption och intressekonflikter med avseende på de åtgärder som stöds av faciliteten. Kommissionen bör tillhandahålla ett informations- och övervakningssystem som inbegriper ett enda datautvinnings- och riskgraderingsverktyg, för tillgång till och analys av dessa uppgifter och denna information, för att åstadkomma en allmän tillämpning av medlemsstaterna.

(55)

Kommissionen, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), revisionsrätten och, i tillämpliga fall, Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) bör kunna använda informations- och övervakningssystemet inom ramen för sina befogenheter och rättigheter.

(56)

För att underlätta genomförandet av medlemsstaternas arrangemang som syftar till att undvika dubbel finansiering från faciliteten och andra unionsprogram bör kommissionen tillhandahålla information om mottagare av medel som finansieras genom unionens budget, i enlighet med artikel 38.1 i budgetförordningen.

(57)

Medlemsstaterna och kommissionen bör ha rätt att behandla personuppgifter endast om det är nödvändigt för att säkerställa ansvarsfrihet, revision och kontroll av användningen av medel i samband med åtgärder för genomförandet av reformer och investeringsprojekt inom ramen för planen för återhämtning och resiliens. Personuppgifterna bör behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (14) eller (EU) 2018/1725 (15), beroende på vilken av de två förordningarna som är tillämplig.

(58)

För en effektiv övervakning av genomförandet bör medlemsstaterna rapportera två gånger per år i samband med den europeiska planeringsterminen om de framsteg som gjorts när det gäller att uppfylla planen för återhämtning och resiliens. Dessa av medlemsstaterna utarbetade rapporter bör vederbörligen återspeglas i de nationella reformprogrammen, vilka bör användas som ett verktyg för att rapportera om framsteg mot slutförandet av planerna för återhämtning och resiliens.

(59)

Medlemsstaterna bör uppmuntras att inhämta synpunkter från sina nationella produktivitetsnämnder och oberoende finanspolitiska institutioner om sina planer för återhämtning och resiliens, inbegripet en eventuell validering av delar av planen för återhämtning och resiliens.

(60)

För att säkerställa transparens och ansvarsskyldighet vid genomförandet av faciliteten bör kommissionen, med förbehåll för avlägsnande av känslig eller konfidentiell information, eller vid behov lämpliga sekretessarrangemang, översända relevanta handlingar och relevant information samtidigt och på lika villkor till Europaparlamentet och rådet, såsom de planer för återhämtning och resiliens, eller ändringar av dessa, som lämnats in av medlemsstaterna, och förslagen till rådets genomförandebeslut såsom de offentliggjorts av kommissionen.

(61)

Europaparlamentets behöriga utskott skulle varannan månad kunna uppmana kommissionen att i en dialog om återhämtning och resiliens diskutera frågor som rör genomförandet av faciliteten, såsom medlemsstaternas planer för återhämtning och resiliens, kommissionens bedömning, granskningsrapportens viktigaste resultat, läget vad gäller uppfyllande av delmål och mål, förfaranden för utbetalning och innehållande av betalningar, och all annan relevant information och dokumentation som kommissionen tillhandahåller i samband med genomförandet av faciliteten. Kommissionen bör beakta de synpunkter som framkommit i dialogen om återhämtning och resiliens, inbegripet resolutioner från Europaparlamentet, om sådana finns.

(62)

För att säkerställa en effektiv och enhetlig tilldelning av medel och för att upprätthålla principen om sund ekonomisk förvaltning bör åtgärder enligt denna förordning vara förenliga med och komplettera pågående unionsprogram, samtidigt som dubbel finansiering från faciliteten och andra unionsprogram av samma utgifter undviks. Framför allt bör kommissionen och medlemsstaterna i alla skeden av förfarandet säkerställa en effektiv samordning för att säkerställa enhetlighet, samstämmighet, komplementaritet och synergi mellan olika finansieringskällor. Medlemsstaterna bör i det syftet vara skyldiga att lägga fram relevant information om befintlig eller planerad unionsfinansiering när de lämnar in sina planer för återhämtning och resiliens till kommissionen. Ekonomiskt stöd inom faciliteten bör tillhandahållas utöver det stöd som ges inom andra unionsprogram och -instrument, inbegripet InvestEU-programmet, och de reformer och investeringsprojekt som finansieras inom faciliteten bör kunna erhålla finansiering från andra unionsprogram och unionsinstrument, under förutsättning att sådant stöd inte täcker samma kostnad.

(63)

Kommissionen bör på ett målinriktat och proportionellt sätt övervaka genomförandet av faciliteten och mäta uppnåendet av målen enligt denna förordning. Vid övervakningen av genomförandet av faciliteten bör kommissionen säkerställa att data från övervakningen av genomförandet av verksamheten och resultat samlas in ändamålsenligt, resurseffektivt och i rätt tid. För det ändamålet bör proportionella rapporteringskrav ställas på mottagarna av unionsfinansiering. Genom delegerade akter bör kommissionen fastställa de gemensamma indikatorer som ska användas för rapportering om framsteg och för övervakning och utvärdering av faciliteten, och fastställa en metod för rapportering av sociala utgifter, inklusive vad gäller barn och ungdomar, inom ramen för faciliteten.

(64)

Enligt punkterna 22 och 23 i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (16) bör denna facilitet utvärderas på grundval av information som samlats in i enlighet med särskilda övervakningskrav, samtidigt som en administrativ börda, särskilt för medlemsstaterna och överreglering undviks. Dessa krav bör när så är lämpligt innefatta mätbara indikatorer som utgångspunkt för utvärdering av facilitetens faktiska konsekvenser.

(65)

En särskild resultattavla bör inrättas genom en delegerad akt för att visa framstegen i genomförandet av medlemsstaternas planer för återhämtning och resiliens inom var och en av de sex pelarna, och de framsteg som gjorts med genomförandet av planerna för återhämtning och resiliens avseende facilitetens gemensamma indikatorer. Resultattavlan bör senast i december 2021 vara i drift och bör uppdateras av kommissionen två gånger per år.

(66)

För att säkerställa lämplig resultatrapportering och övervakning av facilitetens genomförande, även vad gäller sociala utgifter, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på den särskilda resultattavla som visar framstegen i genomförandet och de gemensamma indikatorer som ska användas samt metoden för rapportering av sociala utgifter, inklusive vad gäller barn och ungdomar. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelsen av delegerade akter.

(67)

Kommissionen bör lägga fram en årsrapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av faciliteten. Den rapporten bör innehålla information om de framsteg som medlemsstaterna gör enligt de godkända planerna för återhämtning och resiliens. Den bör också innehålla information om genomförandet av delmål och mål, utbetalningar och innehållanden samt om facilitetens bidrag till klimatmålen och de digitala målen, gemensamma indikatorer och utgifter som finansieras inom ramen för de sex pelarna.

(68)

En oberoende utvärdering som granskar uppnåendet av målen för faciliteten, effektiviteten i användningen av dess medel och dess mervärde bör genomföras. Utvärderingen bör om lämpligt åtföljas av ett förslag om ändringar av denna förordning. En oberoende efterhandsutvärdering bör dessutom behandla facilitetens långsiktiga effekter.

(69)

Bedömningen av de planer för återhämtning och resiliens som ska genomföras av medlemsstaterna och motsvarande ekonomiska stöd antas av rådet genom ett genomförandebeslut, på förslag från kommissionen. För detta ändamål, och för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör rådet tilldelas genomförandebefogenheter. De genomförandebefogenheter som avser utbetalningen av det ekonomiska stödet när relevanta delmål och mål har uppnåtts bör tilldelas och utövas av kommissionen i enlighet med granskningsförfarandet i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (17). Med beaktande av ett möjligt behov av snabb utbetalning av det ekonomiska stödet från faciliteten, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i förordning (EU) nr 182/2011, bör kommitténs ordförande, i den mening som avses i den förordningen, överväga möjligheten att i alla utkast till genomförandeakt förkorta tidsfristen för sammankallande av kommittén och tidsfristen för kommittén att avge sitt yttrande..

(70)

Efter antagandet av ett genomförandebeslut bör det vara möjligt för den berörda medlemsstaten och kommissionen att komma överens om vissa operativa arrangemang av teknisk natur, med detaljerade uppgifter om aspekter av genomförandet med avseende på tidsfrister, indikatorer för delmål och mål samt tillgång till underliggande data. För att säkerställa att de operativa arrangemangen med avseende på de rådande omständigheterna under genomförandet av planen för återhämtning och resiliens ska kunna fortsätta att vara relevanta bör det vara möjligt att ändra delar i dessa operativa arrangemang genom ömsesidig överenskommelse.

(71)

Övergripande finansiella regler som antas av Europaparlamentet och rådet enligt artikel 322 i EUF-fördraget är tillämpliga på denna förordning. Dessa regler fastställs i budgetförordningen och bestämmer särskilt förfarandet för upprättande och genomförande av budgeten genom bidrag, upphandling, priser och indirekt genomförande samt föreskriver kontroller av finansiella aktörers ansvar. Regler som antas enligt artikel 322 i EUF-fördraget innefattar även en generell villkorlighetsordning för att skydda unionens budget.

(72)

I enlighet med budgetförordningen, Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (18) samt rådets förordningar (EG, Euratom) nr 2988/95 (19), (Euratom, EG) nr 2185/96 (20) och (EU) 2017/1939 (21) ska unionens ekonomiska intressen skyddas genom proportionella åtgärder, inbegripet åtgärder avseende förebyggande, upptäckt, åtgärdande och utredning av bedrägerier, korruption och intressekonflikter samt, när så är lämpligt, påförande av administrativa sanktioner. I enlighet med förordningarna (Euratom, EG) nr 2185/96 och (EU, Euratom) nr 883/2013, har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) befogenhet att göra administrativa utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på plats, i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägerier, korruption, intressekonflikter eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. I enlighet med förordning (EU) 2017/1939 har Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) befogenhet att utreda och lagföra bedrägerier, korruption, intressekonflikter och andra brott som skadar unionens ekonomiska intressen i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (22). I enlighet med budgetförordningen ska varje person eller enhet som mottar medel från unionen samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen, bevilja kommissionen, Olaf, revisionsrätten och – när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939 – Eppo de rättigheter och den tillgång som krävs och säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

(73)

Det bör vara möjligt för kommissionen att inleda kommunikationsinsatser för att säkerställa unionsfinansieringens synbarhet. och, när så är lämpligt, säkerställa att stöd inom ramen för faciliteten kommuniceras och bekräftas genom en finansieringsförklaring.

(74)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(75)

För att snabbt kunna tillämpa de åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör den träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.