(1)

Den 28 september 2018 inledde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en antidumpningsundersökning beträffande import till unionen av svetsade rör och ihåliga profiler med kvadratiskt eller rektangulärt tvärsnitt, av annat järn än gjutjärn eller av annat stål än rostfritt stål, utom rör av sådana slag som används till olje- eller gasledningar och foderrör och borrör av sådana slag som används vid borrning efter olja eller gas (nedan kallade ihåliga profiler), med ursprung i Republiken Nordmakedonien, Ryssland och Turkiet (nedan kallade de berörda länderna), på grundval av artikel 5 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (2) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen till följd av ett klagomål som ingavs den 14 augusti 2018 av Defence Committee of the welded steel tubes Industry of the European Union (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för unionstillverkarna. Företagen som klaganden representerade svarade för mer än 40 % av unionens sammanlagda tillverkning av ihåliga profiler. Klagomålet innehöll bevisning för dumpning och därav följande väsentlig skada som var tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(3)

Den 20 december 2018 lämnade klaganden in en begäran om registrering av import från de berörda länderna i enlighet med artikel 14.5 i grundförordningen. Klaganden hävdade att det hade skett en betydande ökning av importen från de berörda länderna vilket framgår av jämförelsen mellan

(4)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen klaganden, andra kända unionstillverkare, kända exporterande tillverkare och myndigheterna i Nordmakedonien, Ryssland och Turkiet, kända importörer och handlare samt intresseorganisationer som såvitt känt är berörda om inledandet av undersökningen och uppmanade dem att delta.

(5)

Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(6)

I sitt meddelande om inledande meddelade kommissionen att den övervägde att utföra stickprov av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(7)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den valt ut ett urval av unionstillverkare, i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Kommissionen gjorde urvalet baserat på produktionsvolymen för den likadana produkten i unionen mellan juli 2017 och juni 2018 och den geografiska spridningen. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. En av de preliminärt utvalda tillverkarna informerade kommissionen om att den inte kunde fylla i ett fullständigt frågeformulär och därför inte ville ingå i urvalet av unionstillverkare. Kommissionen beslutade därför att revidera urvalet av unionstillverkare genom att ersätta denna tillverkare med den näst största unionstillverkaren sett till produktionsvolym. Det slutgiltiga urvalet stod för mer än 30 % av den beräknade tillverkningen i unionen av den likadana produkten och ansågs vara representativ för unionsindustrin.

(8)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt, och i så fall göra ett urval, bad kommissionen icke-närstående importörer i unionen att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(9)

Tolv icke-närstående importörer gav sig till känna. Fyra av dem uppgav att de importerat från de berörda länderna under undersökningsperioden, lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval på tre av dessa importörer, baserat på den största importvolymen till unionen och importörernas geografiska belägenhet inom unionen. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen hölls samråd med alla kända berörda importörer om urvalet. Inga synpunkter lämnades.

(10)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt, och i så fall göra ett stickprov, bad kommissionen alla exporterande tillverkare i Nordmakedonien, Ryssland och Turkiet att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Nordmakedoniens, Rysslands och Turkiets beskickningar i EU att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare i sina respektive länder som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(11)

Tio exporterande tillverkare i Turkiet, tre i Nordmakedonien och två i Ryssland lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet.

(12)

Med tanke på det begränsade antalet exporterande tillverkare i Nordmakedonien och i Ryssland beslutade kommissionen att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt i de två länderna.

(13)

I fråga om de exporterande tillverkarna i Turkiet gjorde kommissionen i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen ett urval bestående av tre exporterande tillverkare på grundval av den största representativa exportvolym till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes samråd med alla kända berörda exporterande tillverkare och myndigheterna i de berörda länderna om urvalet. Inga synpunkter lämnades.

(14)

En exporterande tillverkare i Turkiet begärde enskild undersökning i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen. Mot bakgrund av slutsatserna i skäl 97 var det inte nödvändigt att behandla denna begäran ytterligare.

(15)

Kommissionen gjorde frågeformulären tillgängliga online den dag då förfarandet inleddes och uppmanade de tre samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Nordmakedonien, de två samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Ryssland, de tre exporterande tillverkare som ingick i urvalet i Turkiet, de fyra unionstillverkare som ingick i urvalet och de tre icke-närstående importörer som ingick i urvalet att svara på dem.

(16)

Svar på frågeformuläret mottogs från de tre samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Nordmakedonien, en samarbetsvillig exporterande tillverkare i Ryssland, de tre exporterande tillverkare som ingick i urvalet och en exporterande tillverkare som begärde individuell undersökning i Turkiet, de fyra unionstillverkare som ingick i urvalet och de tre icke-närstående importörer som ingick i urvalet. En exporterande tillverkare i Ryssland lämnade inget svar på frågeformuläret och meddelade att den inte ville samarbeta.

(17)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som ansågs nödvändiga för fastställandet av huruvida dumpning förelåg, därav vållad skada och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes hos följande företag:

(18)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 juli 2017 till och med den 30 juni 2018 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattar perioden från och med den 1 januari 2015 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(19)

Den berörda produkten är svetsade rör och ihåliga profiler med kvadratiskt eller rektangulärt tvärsnitt, av annat järn än gjutjärn eller av annat stål än rostfritt stål, utom rör av sådana slag som används till olje- eller gasledningar och foderrör samt rör av sådana slag som används vid borrning efter olja eller gas, med ursprung i Nordmakedonien, Ryssland och Turkiet, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7306 61 92 och 7306 61 99 (nedan kallad den berörda produkten).

(20)

Ihåliga profiler har flera användningsområden, till exempel konstruktionsmässiga och lastbärande ändamål inom byggindustrin, i hanteringsutrustning, maskiner, bilindustrin, jordbruksmaskiner, jordbruksutrustning och andra liknande användningsområden.

(21)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(22)

Kommissionen beslutade att dessa produkter därför är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(23)

Tre exporterande tillverkare i Nordmakedonien samarbetade under undersökningen, nämligen FZC 11 Oktomvri AD (FZC), IGM-Trade Ilija I dr. d.o.o. (IGM) och Metalopromet Dooel (Metalopromet).

(24)

För att beräkna normalvärdet undersökte kommissionen först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för varje samarbetsvillig exporterande tillverkare var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden anses representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare motsvarar minst 5 % av det berörda företagets totala exportvolym av den produkt som översynen gäller till unionen under undersökningsperioden.

(25)

För en av de exporterande tillverkarna, nämligen FZC, var den totala försäljningen på hemmamarknaden inte representativ i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen.

(26)

Eftersom den likadana produkten inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden konstruerade kommissionen normalvärdet för FZC i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(27)

Om det inte förekom någon lönsam försäljning av en produkttyp, konstruerades normalvärdet för den typen genom att följande adderades till den genomsnittliga tillverkningskostnaden för den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens likadana produkt under undersökningsperioden:

Om det fanns lönsam försäljning för en produkttyp, konstruerades normalvärdet för den typen med hjälp av den typens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst i stället för de vägda genomsnittliga försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader samt vinst.

(28)

När det gäller IGM och Metalopromet, fann kommissionen, på grundval av det representativitetstest som beskrivs i skäl 24, att den likadana produkten såldes i representativa volymer på hemmamarknaden.

(29)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för att avgöra om man skulle använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(30)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden för produkttypen, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(31)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden.

(32)

Om mindre än 80 % av all försäljning på hemmamarknaden var lönsam eller det vägda genomsnittliga försäljningspriset var lägre än tillverkningskostnaden, beräknades normalvärdet som ett vägt genomsnitt av endast den lönsamma försäljningen.

(33)

Om ingen försäljning eller endast otillräcklig försäljning av en typ av den likadana produkten förekommit vid normal handel eller om en produkttyp inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden, konstruerade kommissionen ett normalvärde i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen, så som beskrivs i skäl 27.

(34)

Undersökningen visade att när det gäller IGM och Metalopromet konstaterades det för vissa produkttyper att det inte förekom någon försäljning eller otillräcklig försäljning av en typ av den likadana produkten vid normal handel eller att en produkttyp inte såldes i representativa mängder på hemmamarknaden. För dessa produkttyper konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen. För återstående produkttyper baserades normalvärdet på priserna på hemmamarknaden vid normal handel.

(35)

I sina kommentarer på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade klaganden att tillvägagångssättet att beräkna normalvärdet enligt ovanstående beskrivning var inkonsekvent. Klaganden hävdade att kommissionen borde ha konstruerat normalvärdet (i motsats till försäljningen på hemmamarknaden) för alla exportörer i Nordmakedonien, framför allt eftersom den nordmakedonska marknaden inte skulle vara ett representativt riktmärke för jämförelse med försäljningen till unionsmarknaden beroende på dess storlek, finansiella kapacitet och konkurrensvillkor.

(36)

Kommissionen noterar att detta tillvägagångssätt för att beräkna normalvärdet på ett konsekvent sätt följde den metod som anges i artikel 2 i grundförordningen. Att bortse från priser när det förekommer tillräcklig försäljning vid normal handel, så som klaganden föreslår, skulle gå emot den metoden. Detta påstående avvisades därför.

(37)

Alla tre exporterande tillverkare i Nordmakedonien exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen. Exportpriset fastställdes därför på grundval av det pris som faktiskt betalades eller skulle betalas för den berörda produkten när den såldes på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(38)

Kommissionen jämförde normalvärdet och exportpriset fritt fabrik.

(39)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för rabatter, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, transportkostnader, kreditkostnader, bankavgifter, förpackningskostnader och provisioner.

(40)

Kommissionen jämförde det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(41)

Nivån på samarbetsviljan var hög från Nordmakedoniens sida eftersom exporten från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna utgjorde nästan 100 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden. På denna grundval uppgår dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importvärdet cif, till följande:

(42)

Med beaktande av dumpningsmarginalerna för två av de tre exporterande tillverkarna från Nordmakedonien som ingick i urvalet och som understeg miniminivån enligt definitionen i artikel 9.3 i grundförordningen undersökte kommissionen om den vägda genomsnittliga landsomfattande dumpningsmarginalen översteg den nivån.

(43)

Den landsomfattande dumpningsmarginalen beräknades som ett vägt genomsnitt av de dumpningsmarginaler som fastställts för alla samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Nordmakedonien. Dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas cif-värde av exporten, var 2,9 %, dvs. över den miniminivå på 2 % som anges ovan.

(44)

Det fanns en exporterande tillverkare i Ryssland som samarbetade i undersökningen, nämligen PAO Severstal (Severstal).

(45)

Kommissionen undersökte först huruvida Severstals totala försäljningsvolym på hemmamarknaden var representativ i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare motsvarar minst 5 % av det berörda företagets totala exportvolym av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. På grundval av detta konstaterades det att Severstals totala försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(46)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för att avgöra om man skulle använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(47)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden för produkttypen, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(48)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden.

(49)

Om mindre än 80 % av all försäljning på hemmamarknaden var lönsam eller det vägda genomsnittliga försäljningspriset var lägre än tillverkningskostnaden, beräknades normalvärdet som ett vägt genomsnitt av endast den lönsamma försäljningen.

(50)

Om ingen försäljning eller endast otillräcklig försäljning av en typ av den likadana produkten förekommit vid normal handel eller om en produkttyp inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden, konstruerade kommissionen ett normalvärde i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen, så som beskrivs i skäl 27.

(51)

Undersökningen visade att normalvärdet för den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i fråga om vissa produkttyper grundades på det vägda genomsnittspriset för all försäljning på hemmamarknaden av respektive produkttyp under undersökningsperioden, för vissa produkttyper grundades det på priser på hemmamarknaden vid normal handel och för vissa produkttyper konstruerades det i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(52)

Severstal använde tre försäljningskanaler för sin försäljning till unionen under undersökningsperioden. Företaget sålde alltså den berörda produkten direkt till den första oberoende kunden i unionen via närstående importörer i unionen och via en närstående handlare i Schweiz.

(53)

När den exporterande tillverkaren exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen, och i de fall där försäljningen skedde via den närstående handlaren i Schweiz, fastställdes exportpriset på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(54)

I fråga om försäljningen via de närstående importörerna konstruerades exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, dvs. på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende kunder i unionen. Justeringar av priset skedde för alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, samt för vinst.

(55)

I syfte att fastställa en lämplig vinstnivå bedömde kommissionen de uppgifter som samlats in från de tre importörerna i urvalet. Undersökningen visade dock att två av importörerna i urvalet agerade som distributörer av ett brett spektrum av i första hand varor som upphandlats i unionen, där importen av den berörda produkten representerade endast en mycket liten del av deras verksamhet. Inget av företagen kunde isolera den vinstmarginal som härrör från dess importverksamhet från den samlade verksamheten. Vinstmarginalerna för dessa företag återspeglade därför inte deras verksamhet i samband med import och återförsäljning av den berörda produkten. Den tredje icke-närstående importörens huvudsakliga verksamhet var import och återförsäljning av den berörda produkten, och därför återspeglade den rapporterade vinstmarginalen på ett korrekt sätt denna verksamhet. Följaktligen användes denna importörs vinstmarginal vid konstruktionen av exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. Vinstmarginalen uppgick till [2 %–6 %].

(56)

Kommissionen jämförde normalvärdet och den enda exporterande tillverkarens exportpris på grundval av priset fritt fabrik.

(57)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för transport, hantering och lastning och därmed sammanhängande kostnader, försäkring, förpackning, kreditkostnader, importavgifter, bankavgifter, rabatter och provisioner.

(58)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren begärde också en justering på grundval av artikel 2.10 g i grundförordningen på grund av de negativa kreditkostnaderna för exportförsäljning i euro. Den exporterande tillverkaren hävdade att all försäljning till unionen skedde i euro och att den genomsnittliga Libor-räntan var negativ under undersökningsperioden. Kommissionen noterar att syftet med en kreditkostnadsjustering i enlighet med artikel 2.10 g är att återspegla kreditvillkoren som överenskommits mellan säljaren och köparen vid tidpunkten för avtalet eller försäljningen. Det var just denna faktor som beaktades vid fastställandet av det pris som togs ut, oavsett de faktiska kostnader eller vinster som slutligen gjordes på denna försäljning, eftersom dessa kostnader eller vinster inte kunde beaktas vid fastställandet av det avtalsenliga priset. I vilket fall som helst och utan att det påverkar tillämpningen av ovanstående, kunde företaget inte visa att detta påverkat priserna och prisernas jämförbarhet, och denna begäran avvisades därför.

(59)

När det gäller exportförsäljningen via den närstående handlaren i Schweiz hävdade den exporterande tillverkaren att den schweiziska handlaren fungerade som en intern försäljningsavdelning med vilken den bildade en enda ekonomisk enhet. Den exporterande tillverkaren påpekade att den schweiziska handlaren är dess helägda dotterbolag som ansvarar för försäljningen av den berörda produkten till unionen. Enligt den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren borde kommissionen därför inte ha justerat företagets exportpris för provision.

(60)

Undersökningen visade dock att det inte fanns några exklusiva förbindelser mellan moderbolaget och handlaren i Schweiz när det gäller försäljning till unionen och att det fanns andra enheter inom gruppen, inklusive den exporterande tillverkare som också sålde direkt, som sysslade med export till unionen. Så som nämns i skäl 52 hade moderföretaget i Ryssland tre exportkanaler till unionen för den berörda produkten. Av dessa skäl drog kommissionen slutsatsen att förhållandet mellan den exporterande tillverkaren och dess närstående företag i Schweiz inte var av typen en integrerad och intern försäljningsavdelning som skulle kunna göra de två rättsliga enheterna till en enda ekonomisk enhet. I stället ansåg kommissionen att det var likvärdigt med en agent som arbetar på provisionsbasis i den mening som avses i artikel 2.10 i i grundförordningen. Påståendet att den exporterande tillverkaren och dess närstående handlare i Schweiz utgör en enda ekonomisk enhet avvisades därför. Till följd av detta justerades exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen genom avdrag av provisioner. Beräkningen av provisionerna baserades på handlarens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en rimlig vinstmarginal enligt fastställandet i skäl 55 på basis av de uppgifter som lämnats av icke-närstående importörer i unionen.

(61)

Kommissionen jämförde det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(62)

Nivån på samarbetsviljan var hög från Rysslands sida eftersom exporten från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren utgjorde cirka 85 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden. På denna grundval uppgår dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av importvärdet cif, till följande:

(63)

Mot bakgrund av den höga samarbetsnivån i Ryssland fastställdes den landsomfattande dumpningsmarginalen till samma nivå som den dumpningsmarginal som fastställts för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren.

(64)

I sina kommentarer på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade klaganden att kommissionen inte borde ha fastställt den landsomfattande dumpningsmarginalen till samma nivå som den dumpningsmarginal som fastställdes för den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren, utan borde ha beräknat den landsomfattande dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 18 i grundförordningen i stället.

(65)

Klagandens påstående att det skulle vara orättvist att basera den landsomfattande dumpningsmarginalen på undersökningsresultaten i fråga om den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren förklarades inte ytterligare och klaganden lämnade inte heller ytterligare upplysningar eller bevis som stöd för detta påstående. Så som sägs i skäl 62 var samarbetsviljan hög från Rysslands sida och de uppgifter som lämnades ansågs vara representativa oavsett om denna export kom från en eller flera exporterande tillverkare i Ryssland. Och dessutom, även om kommissionen hade använt de mest exporterade produkttyperna från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren för att beräkna den övriga tullsatsen, skulle den landsomfattande marginalen även fortsatt ha legat under miniminivån. Detta påstående avvisades därför.

(66)

Mot bakgrund av den landsomfattande negativa dumpningsmarginalen, i enlighet med artikel 9.3 i grundförordningen, bör undersökningen avslutas utan åtgärder vad gäller import av ihåliga profiler från Ryssland.

(67)

Tio exporterande tillverkare i Turkiet samarbetade i undersökningen. Såsom anges i skäl 13 valde kommissionen ut tre företag, nämligen Noksel Celik Boru Sanayi, Tosçelik Profil ve Sac Endüstrisi och Yücel Boru ve Profil Endüstrisi.

(68)

Kommissionen undersökte först för varje samarbetsvillig exporterande tillverkare huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden av den likadana produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden per exporterande tillverkare motsvarar minst 5 % av det berörda företagets totala exportvolym av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. Mot denna bakgrund konstaterades att den sammanlagda försäljningen av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ för varje samarbetsvillig exporterande tillverkare.

(69)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för att avgöra om man skulle använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för att beräkna normalvärdet, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(70)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden för produkttypen, oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(71)

I detta fall är normalvärdet det vägda genomsnittet av priserna för all försäljning på hemmamarknaden av produkttypen under undersökningsperioden.

(72)

Om mindre än 80 % av all försäljning på hemmamarknaden var lönsam eller det vägda genomsnittliga försäljningspriset var lägre än tillverkningskostnaden, beräknades normalvärdet som ett vägt genomsnitt av endast den lönsamma försäljningen.

(73)

Om ingen försäljning eller endast otillräcklig försäljning av en typ av den likadana produkten förekommit vid normal handel eller om en produkttyp inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden, konstruerade kommissionen ett normalvärde i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen, så som beskrivs i skäl 27.

(74)

Undersökningen visade att normalvärdet för den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i fråga om vissa produkttyper grundades på det vägda genomsnittspriset för all försäljning på hemmamarknaden av respektive produkttyp under undersökningsperioden, för vissa produkttyper grundades det på priser på hemmamarknaden vid normal handel och för vissa produkttyper konstruerades det i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(75)

Alla tre exporterande tillverkare i Turkiet exporterade den berörda produkten direkt till oberoende kunder i unionen. Exportpriserna fastställdes därför på grundval av det pris som faktiskt betalades eller skulle betalas för den berörda produkten när den såldes på export till unionen, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(76)

Kommissionen jämförde normalvärdet och de tre exporterande tillverkarnas exportpriser på grundval av priset fritt fabrik.

(77)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och/eller exportpriset i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen för att ta hänsyn till olikheter som påverkade prisjämförbarheten. Justeringar gjordes för olikheter i transport- och hanteringskostnader, kreditkostnader, provisioner, förpackningskostnader, bankavgifter och rabatter vid årsslutet.

(78)

En exporterande tillverkare hävdade att normalvärdet borde justeras på grundval av artikel 2.10 b i grundförordningen på grund av ett system för aktiv förädling där tull på importerade insatsvaror inte betalas om motsvarande mängd färdig produkt exporteras. Även om den exporterande tillverkaren kunde visa att den inte betalade tull för några av de insatsvaror som skulle ha kunnat ingå i den exporterade produkten, visade den emellertid inte att den motsvarande tullen betalades för insatsvaror som ingick i den färdiga produkt som var avsedd för hemmamarknaden. Den exporterande tillverkaren kunde följaktligen inte visa att tillämpningen av systemet med aktiv förädling påverkar prisjämförbarheten och därför avvisades detta påstående.

(79)

I sina kommentarer på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade klaganden att kommissionen inte lämnat tillräckliga förklaringar om exportörens användning av systemet med aktiv förädling och dess effekter på dumpningsmarginalerna Klaganden hävdade att det finns andra olösta frågor utan att ange vilka de var.

(80)

Kommissionen noterar att dess mål i skäl 78 var att förklara en begäran om justering och skälen till att begäran avvisades, inte att förklara de exporterande tillverkarnas användning av systemet med aktiv förädling. Användningen av systemet med aktiv förädling påverkar i sig inte dumpningsberäkningarna. Det spelar bara roll i de fall det påverkar prisjämförbarheten mellan normalvärdet och exportpriset. Men som förklaras i skäl 78 är det inte fallet här. Detta påstående avvisades därför.

(81)

I sin inlaga av den 26 mars 2019 hävdade klaganden att det fanns fysiska skillnader mellan påstått likadana produkttyper som såldes i unionen och på hemmamarknaden, eftersom de turkiska exporterande tillverkarna skulle tillämpa olika standarder vid försäljning till unionen (EN 10219) och vid försäljning på hemmamarknaden (TS 5314). Enligt klaganden innebär den turkiska standarden en väsentligt annorlunda kvantitetstolerans jämfört med unionsstandarden. Detta innebär att de nominella kvantiteter som rapporterats av de turkiska exporterande tillverkarna väsentligt skulle snedvrida de faktiska kvantiteter som de sände iväg, och i sin tur de rapporterade enhetspriserna. Dumpningsmarginalerna skulle därför vara artificiellt låga. Det skulle därför krävas en justering uppåt av normalvärdet för att undanröja snedvridningen.

(82)

Klagandens argument grundar sig på två antaganden: i) att de exporterande tillverkarna använder TS 5314 för sin försäljning på hemmamarknaden och ii) att dumpningsberäkningen baserades på den nominella snarare än faktiska vikten. I sina inlagor av den 26 mars och den 1 och 2 april 2019 invände de exporterande tillverkarna mot de båda antagandena och hävdade att de i) inte använde 5314 TS under undersökningsperioden, och ii) att uppgifterna i deras svar på frågeformuläret baserades på faktisk snarare än nominell vikt. Båda aspekterna har kontrollerats och bekräftats av kommissionen.

(83)

I sin inlaga av den 5 april 2019 upprepade klaganden detta påstående och underströk att de exporterande tillverkarna kan ha följt TS 5314 utanför undersökningsperioden. Klaganden ifrågasatte slutsatsen att turkiska företag inte följer turkiska standarder vid försäljning på hemmamarknaden. Klaganden ifrågasatte också hur den faktiska vikten mättes eller beräknades.

(84)

Kommissionen bekräftade att både användningen av standarder och produktens vikt hade diskuterats med exporterande tillverkare och kontrollerats vid kontroller på plats. Dessa frågor hade redan identifierats under tidigare undersökningar av denna produkt och ägnades särskild uppmärksamhet under denna undersökning. Klagandens påstående avvisades därför.

(85)

I sina kommentarer på det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade klaganden sitt påstående att de exporterande tillverkarna i Turkiet använder standardviktomräkning vilket leder till olika slutpriser per ton beroende på vilken standard som används. Klaganden hävdade att kommissionen inte lämnat tillräckliga förklaringar om hur användningen av faktisk i stället för teoretisk vikt av de exporterande tillverkarna i deras fakturering verifierades.

(86)

Så som förklaras i skäl 84 verifierade kommissionen, att de exporterande tillverkarna som ingick i urvalet, i sina svar på frågeformuläret om antidumpning, angav den faktiska vikten för den berörda produkten och den likadana produkten som såldes till unionen och på hemmamarknaden. Kommissionen valde ut ett antal fakturor till kunder på hemmamarknaden och till kunder i unionen och gjorde en bedömning av vikten på basis av godsdeklarationer och godsfakturor samt tulldeklarationer i fråga om försäljningen till kunder i unionen. Bedömningen visade att de exporterande tillverkarna hade rapporterat den faktiska vikten för den sålda produkten och inte en teoretisk vikt baserad på standarden.

(87)

I sin inlaga av den 15 april 2019 hävdade klaganden också att de turkiska exportörerna, enligt marknadsinformation, trots att de fakturerar i Förenade kungariket på grundval av EN 10219, i verkligheten tillverkar och transporterar ihåliga profiler som tillverkas enligt BS 4848. Klaganden hävdade vidare att om detta stämmer skulle den teoretiska vikt som angavs i fakturorna ha snedvridits. Klaganden hävdade att snedvridningen uppstår på grund av att i) den nominella vikten är baserad på längden gånger den nominella vikten per längdenhet, och ii) den fakturerade EN-standarden medger färre kilogram per meter (3,30) än den faktiska tillverkningen enligt BS-standarden (3,45 kg/m). Klaganden hävdade att för att kompensera för denna snedvridning måste priset på försäljningen i Förenade kungariket minskas med i genomsnitt 3,5 %.

(88)

Kommissionen noterar att klaganden inte har lagt fram några bevis för denna praxis. Under sin granskning fann kommissionen inga bevis som kunde underbygga denna praxis. Dessutom, som nämns i skäl 82, fann kommissionen att de exporterande tillverkarna som ingick i urvalet, i sina svar på frågeformuläret om antidumpning, angav den faktiska vikten för den berörda produkten och den likadana produkten som såldes till unionen och på hemmamarknaden. Denna faktiska, inte teoretiska, vikt användes vid beräkningen av dumpning. Klagandens påstående avvisades därför också.

(89)

I sina kommentarer på det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade klaganden sitt påstående som sammanfattas i skäl 87 om fakturering på grundval av EN 10219, men där försäljning sker av BS 4848-produkter vilket resulterar i påstådd skillnad i nominell vikt. Klaganden hävdade också att denne hade lämnat bevis som bekräftar dessa metoder.

(90)

De bevis som den klagande hänvisar till visar att importörerna erbjuder BS 4848-produkter, men inte att de fakturerar dem som EN 10219. Men, som förklaras ovan, även om det hade varit fallet, baserades dumpningsberäkningen på den faktiska och inte nominella vikten. Detta påstående avvisades därför.

(91)

I sina kommentarer på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade en berörd part att de turkiska tillverkarnas kostnadsstruktur skulle avvika från strukturen hos unionstillverkarna och att denna avvikelse borde beaktas vid beräkningen av dumpningsmarginalen.

(92)

Det påminns i det här sammanhanget om att det inte finns någon rättslig grund för att ta hänsyn till skillnader i kostnadsstrukturen hos de berörda exporterande tillverkarna och hos unionsindustrin vid fastställandet av dumpningsmarginaler. Detta påstående avvisades därför.

(93)

I sina kommentarer på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade en berörd part att det turkiska normalvärdet påverkas av skillnaden mellan råvarupriset för den likadana produkten som tillverkas för den turkiska hemmamarknaden och råvarupriset för den berörda produkten som tillverkas för exportmarknaden. Den aktuella parten hävdade framför allt att de turkiska exportörerna använder dyrare råvaror för den turkiska hemmamarknaden än för exportmarknaderna.

(94)

Som svar på dessa kommentarer, noterade kommissionen följande: Kommissionen påminde om att justeringar som görs i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen bara kan göras i fråga om skillnader som påverkar prisjämförbarheten och inte kostnadsjämförbarheten. I det sammanhanget noterade kommissionen att den berörda part som kom med påståendet inte lade fram några bevis för att det fanns en prisskillnad mellan produkten för hemmamarknaden och den exporterade produkten. I vilket fall som helst noterade kommissionen att undersökningen inte avslöjade några bevis som stödde detta påstående, vilket innebär att den berörda partens synpunkter fortfarande inte var underbyggda. Den berörda parten lämnade inte heller några bevis för att sådana kostnadsskillnader, som inte förekom, skulle återspeglas i det fakturerade produktpriset, och därigenom påverka prisjämförbarheten mellan normalvärdet och exportpriset. Detta påstående avvisades därför.

(95)

Kommissionen jämförde det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(96)

Nivån på samarbetsviljan var hög från Turkiets sida eftersom exporten från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren utgjorde cirka 100 % av den totala exporten till unionen under undersökningsperioden. På denna grundval uppgår dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importvärdet cif, till följande:

(97)

Mot bakgrund av att en exporterande tillverkare hade en negativ dumpningsmarginal och en annan hade en dumpningsmarginal som låg under miniminivån enligt definitionen i artikel 9.3 i grundförordningen undersökte kommissionen om den vägda genomsnittliga landsomfattande dumpningsmarginalen översteg denna tröskel.

(98)

Den landsomfattande marginalen beräknades som det vägda genomsnitt av de dumpningsmarginaler som fastställts för de företag som ingick i urvalet. Den dumpningsmarginal som räknades fram på det sättet, uttryckt i procent av cif-värdet för exporten i stickprovet, var – 0,03 %.

(99)

Med tanke på den landsomfattande negativa dumpningsmarginalen bör undersökningen avslutas utan åtgärder med avseende på import av ihåliga profiler från Turkiet.

(100)

Mot bakgrund av denna slutsats är den begäran om individuell undersökning som nämns i skäl 14 inte längre aktuell.

(101)

I sina kommentarer på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade en berörd part att Rumänien, beroende på landets relativa närhet till Turkiet, är särskilt sårbart för import från Turkiet. Den berörda parten hävdade att denna specifika situation för den rumänska marknaden borde beaktas vid beräkningen av dumpningsmarginalen.

(102)

Den berörda parten förklarade dock inte hur en sådan landspecifik bedömning för beräkning av dumpningsmarginalen skulle kunna göras i enlighet med bestämmelserna i grundförordningen. De argument som den berörda parten presenterat som stöd för sitt påstående rör i själva verket skada och unionens intresse och inte dumpning. Detta påstående avvisades därför.

(103)

I sina kommentarer på det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade en turkisk exporterande tillverkare att dess faktiska dumpningsmarginal borde ha motsvarat miniminivån om kommissionen hade använt en mer detaljerad struktur när den jämförde produkttyperna, och då främst genom att identifiera profilernas faktiska mått och tjocklek, snarare än att gruppera dem. Detta argument framfördes redan under undersökningen. När den exporterande tillverkaren för första gången lade fram argumentet, framhöll denne att priset för de ihåliga profilerna varierar med mått och tjocklek.

(104)

Kommissionen noterade att priset för de ihåliga profilerna varierar kraftigt beroende på deras mått och tjocklek, om det nämnda priset baseras på längd (dvs. per meter). Denna variant är inte så betydelsefull när ihåliga profiler säljs per vikt (dvs. per kilogram). Dumpningsberäkningen baserades på priser per kilogram och därför var det motiverat att göra en gruppering efter mått och tjocklek. Detta påstående avvisades därför.

(105)

Den likadana produkten tillverkades av fler än 40 tillverkare i unionen under undersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(106)

Den sammanlagda unionstillverkningen under undersökningsperioden fastställdes på grundval av tillgängliga uppgifter om unionsindustrin, exempelvis uppgifterna i klagomålet och kontrollerade uppgifter som samlats in från European Steel Tube Association. Unionens sammanlagda tillverkning under undersökningsperioden uppgick således till cirka 3,4 miljoner ton.

(107)

Såsom anges i skäl 7 valdes fyra unionstillverkare ut i stickprovet, vilka står för över 30 % av den totala produktionen av den likadana produkten i unionen.

(108)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av unionstillverkarnas totala försäljning i unionen och den totala importen från tredjeländer, på grundval av uppgifter från Eurostat. Förbrukningen i unionen fastställdes till 4 251 597 ton under undersökningsperioden.

(109)

Så som förklaras i skälen 63 och 96 fastställdes i undersökningen landsomfattande dumpningsmarginaler motsvarande miniminivån i Ryssland och Turkiet, vilket innebär att undersökningen måste avslutas för dessa länder.

(110)

För Nordmakedonien konstaterades en landsomfattande dumpningsmarginal på 2,9 %. Dock kan bara import från företaget FZC anses vara dumpad import eftersom, så som anges i skälen 41 och 42, dumpningsmarginalen för de två övriga företagen låg under minimininivån på 2 % i enlighet med definitionen i artikel 9.3 i grundförordningen.

(111)

Volymen dumpad import från Nordmakedonien under undersökningsperioden uppgick till [15 000–25 000] ton. Den utgjorde [0,35 %–0,59 %] av unionens förbrukning och [1,60 %–2,66 %] av all import av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden.

(112)

I enlighet med artikel 9.3 i grundförordningen ska skadan normalt anses vara försumbar när importen i fråga understiger de volymer som fastställs i artikel 5.7 i grundförordningen. I artikel 5.7 konstateras däremot, och i avsaknad av kumulering, att dessa volymer måste motsvara en marknadsandel om minst 1 % av unionens förbrukning av den berörda produkten.

(113)

Så som noteras i skäl 109 utgjorde i den nuvarande undersökningen marknadsandelen för den undersökta importen [0,35 %–0,59 %] av unionens förbrukning, vilket är mindre än det krav på marknadsandel som fastställs genom artikel 9.3.

(114)

Därför, och eftersom det saknas bevis för motsatsen, drog kommissionen slutsatsen att skadan bör anses vara försumbar, eftersom volymen av den dumpade importen från Nordmakedonien är mindre än de volymer som anges i artikel 5.7 i grundförordningen.

(115)

Med tanke på att skadan är försumbar, eller om den ens förekommer, bör undersökningen i enlighet med artikel 9.3 i grundförordningen avslutas utan åtgärder beträffande import av ihåliga profiler från Nordmakedonien.

(116)

Med hänsyn till ovanstående bör antidumpningsförfarandet beträffande import av ihåliga profiler med ursprung i Republiken Nordmakedonien, Ryssland och Turkiet avslutas.

(117)

Mot bakgrund av ovanstående resultat blev klagandens begäran om registrering irrelevant.

(118)

Alla parter underrättades om kommissionens undersökningsresultat och beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter.

(119)

Den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen har inte avgett något yttrande.