10.4.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 107/13

(1)

Efter en antidumpningsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) införde rådet genom förordning (EG) nr 172/2008 (2), en slutgiltig antidumpningstull på import av ferrokisel som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7202 21 00, 7202 29 10 och 7202 29 90 med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina), Egypten, Kazakstan, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Ryssland (nedan kallade de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna).

(2)

Åtgärderna infördes i form av en värdetull på 31,2 % på import från Kina för alla företag utom Erdos Xijin Kuangye Co. (15,6 %) och Lanzhou Good Land Ferroalloy Factory Co. (29,0 %), 18 % på import från Egypten för alla företag utom Egyptian Ferroalloys Co. (15,4 %), 33,9 % på import från Kazakstan, 5,4 % på import från f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och 22,7 % på import från Ryssland för alla företag utom Bratsk Ferroalloy Plant (17,8 %).

(3)

Genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 1297/2009 (3) upphävdes den antidumpningstull som infördes genom förordning (EG) nr 172/2008 på import av ferrokisel med ursprung i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

(4)

Den 30 november 2009 mottog Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en begäran om partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen (nedan kallad interimsöversynen). Begäran ingavs av en exporterande tillverkare från Ryssland, Joint Stock Company Chelyabinsk Electrometallurgical Integrated Plant, och dess närstående företag Joint Stock Company Kuznetsk Ferroalloy Works (nedan gemensamt kallade den ryska koncernen). Genom rådets genomförandeordning (EU) nr 60/2012 (4) avslutades den partiella interimsöversynen på grund av bristande bevis för att de förändrade omständigheterna var av bestående karaktär. Framför allt kunde den ryska koncernen inte visa att dess prisbeteende var av bestående karaktär. Således ändrades inte den dumpningsmarginal som hade fastställts för den ryska koncernen i den ursprungliga undersökningen. Den ryska koncernens prisåtagande avvisades av samma skäl.

(5)

Efter ett tillkännagivande om att de gällande slutgiltiga antidumpningsåtgärderna snart skulle upphöra att gälla (5), mottog kommissionen den 28 november 2012 en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av dessa åtgärder enligt artikel 11.2 i grundförordningen. Begäran ingavs av Euroalliages (nedan kallad sökanden), i egenskap av företrädare för tillverkare som står för mer än 25 % av unionens sammanlagda produktion av ferrokisel.

(6)

Begäran gällde följande två länder: Kina och Ryssland.

(7)

Begäran grundades på att dumpningen och skadan för unionsindustrin sannolikt skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna upphörde att gälla.

(8)

Efter samråd med rådgivande kommittén fastställde kommissionen att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstiden utgång och offentliggjorde den 28 februari 2013 i Europeiska unionens officiella tidning  (6) ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(9)

Undersökningen av fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden 1 januari 2012–31 december 2012 (nedan kallad översynsperioden eller ÖP i tabeller). Undersökningen av tendenser av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden 1 januari 2009–31 december 2012 (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(10)

Kommissionen underrättade officiellt sökanden och övriga kända tillverkare i unionen, exporterande tillverkare i Kina och Ryssland, icke-närstående importörer, de användare som man visste var berörda samt företrädarna för de exporterande länderna om att en undersökning vid giltighetstidens utgång hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tid som angavs i tillkännagivandet om inledande lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda.

(11)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(12)

Eftersom antalet exporterande tillverkare i Kina och icke-närstående importörer i unionen som berörs verkade stort, angav kommissionen i tillkännagivandet om inledande att den i enlighet med artikel 17 i grundförordningen hade för avsikt att tillämpa ett stickprovsförfarande. För att kommissionen skulle kunna besluta om en stickprovsundersökning var nödvändig och i så fall göra ett urval, ombads de ovannämnda parterna att ge sig till känna inom 15 dagar från det att översynen hade inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande.

(13)

Eftersom bara en enda exporterande tillverkare i Kina lämnade de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande och var villig att samarbeta med kommissionen, beslutade man att inte tillämpa något stickprovsförfarande på exporterande tillverkare i Kina. Efter att ha tagit emot frågeformuläret bestämde sig den exporterande tillverkaren för att inte fortsätta samarbeta. Därför anses ingen exporterande tillverkare i Kina ha samarbetat i undersökningen.

(14)

När det gäller Ryssland uppmanades samtliga kända ryska tillverkare att samarbeta i undersökningen, alltså Bratsk Ferroalloy, Serov Ferroalloy, NLMK och den ryska koncernen. Endast den ryska koncernen samarbetade med kommissionen i den aktuella översynen.

(15)

Ingen icke-närstående importör besvarade frågeformuläret. Därför anses ingen icke-närstående importör i unionen ha samarbetat i undersökningen.

(16)

Sex av sju kända tillverkare av ferrokisel i unionen besvarade frågeformuläret. Eftersom antalet tillverkare i unionen var begränsat, planerades inget stickprovsförfarande i översynen.

(17)

Kontrollbesök gjordes hos följande företag:

(18)

Den berörda produkten är ferrokisel som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 7202 21 00, 7202 29 10 och 7202 29 90 med ursprung i Kina och Ryssland.

(19)

Ferrokisel framställs i ljusbågsugnar genom reduktion av kvarts med hjälp av kolhaltiga produkter. Denna process är mycket energikrävande. Ferrokisel säljs i form av stycken, korn eller pulver och förekommer i olika kvaliteter som skiljer sig åt beträffande kiselhalten och halten av föroreningar (t.ex. aluminium). Ferrokisel innehållande minst 70 viktprocent kisel anses vara av hög renhetsgrad. Ferrokisel innehållande mer än 55 men mindre än 70 viktprocent kisel anses vara av normal renhetsgrad och ferrokisel innehållande mindre än 55 viktprocent anses vara av låg renhetsgrad. Den berörda produkten används huvudsakligen inom järn- och stålindustrin som ett deoxidationsmedel och som legering.

(20)

Eftersom Kina inte är en marknadsekonomi och inte har omfattats av undersökningen, har Norge i stället använts som jämförbart land. Det ferrokisel som producerades av unionsindustrin och såldes i unionen och det ferrokisel som producerades och såldes i Norge (nedan kallat jämförbart land) och i Ryssland konstaterades ha samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande användningsområden som ferrokisel som tillverkas i Kina och Ryssland och exporteras till unionen. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(21)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida ett upphörande av gällande åtgärder sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning från de båda berörda länderna.

(22)

Såsom anges i skäl 13 samarbetade ingen kinesisk exporterande tillverkare i undersökningen. Eftersom ingen kinesisk exporterande tillverkare samarbetade, grundar sig den övergripande analysen, där dumpningsberäkningen ingår, på tillgängliga uppgifter enligt artikel 18 i grundförordningen.

(23)

Bedömningen av risken för fortsatt eller återkommande dumpning gjordes därför med utgångspunkt i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång och andra informationskällor, till exempel handelsstatistik om import och export (Eurostat och kinesiska exportdata) och annan offentlig information.

(24)

Avsaknaden av samarbete påverkade jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset på de olika typerna av den berörda produkten. Såsom förklaras i skäl 30 ansågs det lämpligt att fastställa både normalvärdet och exportpriset på global basis, alltså för en enda produkt, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(25)

I enlighet med artikel 11.9 i grundförordningen användes samma metod för att fastställa dumpning som i den ursprungliga undersökningen i de fall där det konstaterades att omständigheterna var oförändrade.

(26)

I sitt tillkännagivande om inledande uppmanade kommissionen alla berörda parter att lämna synpunkter på förslaget att använda Norge som tredjeland med marknadsekonomi för att konstruera normalvärdet för Kina. Norge användes som jämförbart land i den ursprungliga undersökningen. Eftersom ingen av parterna lämnade synpunkter på förslaget, beslöts det att Norge återigen skulle användas som tredjeland med marknadsekonomi för att fastställa normalvärdet för Kina i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(27)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida den totala volym av den likadana produkten som de samarbetande tillverkarna i Norge sålde till oberoende kunder på hemmamarknaden var representativ med hänsyn till den totala exportvolymen från Kina till unionen, dvs. huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda volymen av exportförsäljningen av den berörda produkten till unionen. Utifrån detta konstaterades att den sammanlagda försäljningen på hemmamarknaden i det jämförbara landet var representativ.

(28)

Vidare undersökte man huruvida den inhemska försäljningen av den likadana produkten kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Det skedde genom att man fastställde andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden under översynsperioden.

(29)

Normalvärdet fastställdes således utifrån det faktiska priset på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnittspris på den lönsamma inhemska försäljningen under översynsperioden.

(30)

Såsom anges i skäl 24 samarbetade ingen kinesisk exporterande tillverkare i undersökningen. Exportpriset fastställdes därför utifrån de mest tillförlitliga uppgifter som fanns tillgängliga, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(31)

Först extraherades försäljningsvolym och importpriser från Eurostats importdatabas för de tre KN-nummer som anges i skäl 18, dvs. för de olika kvaliteterna. Eftersom det bedömdes lämpligt att fastställa ett genomsnittligt exportpris justerades data som extraherats för KN-nummer 7202 29 10 och 7202 29 90 med hänsyn till kiselinnehållet i KN-nummer 7202 21 00. Detta är den metod som i begäran om översyn föreslås för att få en uppskattning av den totala importvolymen beräknat på ferrokisel av typen FeSi-75. Volym och importpriser för dessa tre KN-nummer aggregerades och viktades för att få fram ett genomsnitt.

(32)

Detta genomsnittliga importpris på cif-nivå justerades slutligen genom avdrag för framför allt transportkostnader så att värdet fritt fabrik erhölls. Försäljningspriset fastställdes således i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen utifrån den uppgift som fanns i Eurostats importstatistik om det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(33)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik. För att jämförelsen skulle bli rättvis beaktades även skillnader som påverkar prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Justeringar gjordes framför allt för att avspegla exporttullarna, och eftersom ingen exporterande tillverkare i Kina samarbetade baserades dessa på uppgifterna i begäran om översyn.

(34)

Utifrån ovanstående uppgifter fastställdes dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av nettopriset fritt unionens gräns, före tull, till 165 %.

(35)

Det bör dock noteras att den totala volym av den berörda produkten som importeras till unionen har minskat kraftigt sedan införandet av de ursprungliga åtgärderna och att den ovan nämnda dumpningsmarginalen fastställdes utifrån en begränsad importvolym (mindre än 2 500 ton under översynsperioden).

(36)

För en fullständig analys undersöktes därför även de kinesiska exporterande tillverkarnas prissättningsbeteende på de tre viktigaste tredjelandsmarknaderna, nämligen Japan, Sydkorea och Förenta staterna.

(37)

I det syftet användes kinesiska exportsiffror för att fastställa de kinesiska exportpriserna till Japan, Sydkorea och Förenta staterna. Jämförelsen med det normalvärde som fastställts enligt ovan visade också att dumpning förekom och att marginalen uppgick till mellan 86 % och 92 % beroende på destinationsland.

(38)

Kina är världens i särklass största tillverkare av ferrokisel. Produktionskapaciteten under översynsperioden uppskattades till 10–11 miljoner ton per år. Ungefär halva kapaciteten i den kinesiska ferrokiselindustrin utnyttjades således. Det betyder att det för närvarande finns en outnyttjad kapacitet på omkring 5,5 miljoner ton per år, vilket är nästan sju gånger så mycket som hela förbrukningen i unionen. Trots den överkapacitet som finns i dagsläget förefaller det, utifrån uppgifter från sökanden, som om Kinas kapacitet håller på att byggas ut ytterligare genom större och mer effektiva ljusbågsugnar.

(39)

Det finns ingenting som tyder på att förbrukningen på Kinas hemmamarknad eller på tredjelandsmarknader skulle öka kraftigt och kunna absorbera den produktionsökning som skulle bli följden om de kinesiska tillverkarna började utnyttja hela sin kapacitet.

(40)

Efter införandet av de slutgiltiga åtgärderna i februari 2008 minskade importen från Kina stadigt till en marginell nivå på mindre än 1 % av unionens förbrukning under översynsperioden. Efter en toppnivå på runt 330 400 ton 2007 minskade importen till mindre än 2 500 ton 2012. EU-marknaden för ferrokisel är dock fortsatt attraktiv för kinesiska exportörer.

(41)

Såsom anges ovan finns det en stor outnyttjad produktionskapacitet i Kina. Det finns följaktligen starka incitament till att hitta nya avsättningsmöjligheter för överskottskapaciteten. Eftersom den kinesiska staten har infört stränga exportrestriktioner (exporttullar på 25 %, mervärdesskatt som inte återbetalas och exportlicenser) minskade den samlade exporten från Kina från toppnivån på 1,5 miljoner ton 2007 till endast 0,4 miljoner ton 2009. Från 2010 märks dock en återhämtning för exporten och exportvolymen steg till 0,8 miljoner ton. För 2013 uppskattades den till 0,7 miljoner ton. De senaste siffrorna tyder på att exporten ligger på en stabil nivå som överstiger hela unionens förbrukning.

(42)

Trots dessa exportrestriktioner exporterade kinesiska tillverkare betydande volymer ferrokisel till marknader utan importrestriktioner (i första hand Japan, Sydkorea och Förenta staterna).

(43)

Den asiatiska marknaden skulle vid första påseendet kunna vara ett alternativ för att absorbera en del av Kinas överkapacitet. Enligt uppgifter från sökanden kan den senaste tidens utveckling dock ha gjort den marknaden mindre attraktiv för kinesiska exportörer.

(44)

Faktum är att Asienmarknaden kommer att påverkas kraftigt av att två nya ferrokiseltillverkare tillkommer i Malaysia (anläggningarna Pertama Ferroalloys och Sarawak Ferroalloy). Malaysias årliga produktion av ferrokisel beräknas öka med 420 000 ton från och med 2014 och den nya produktionen väntas exporteras till grannländer i Sydostasien, särskilt Japan som behöver 600 000 ton ferrokisel om året. Produktionen vid de nya malaysiska anläggningarna kommer att försämra Kinas exportmöjligheter i Sydostasien. Dessutom har japanska stålproducenter och sydkoreanska stålverk redan tecknat avtal om att köpa stora volymer ferrokisel från de nya malaysiska tillverkarna varje år, vilket ytterligare kommer att försvåra för de kinesiska exportörerna att komma in på marknaden.

(45)

I sina synpunkter på meddelandet av uppgifter hävdade den exporterande tillverkaren att den malaysiska produktionen var överskattad. Efter kontroll ansågs denna synpunkt stämma och Malaysias produktion korrigerades därför till ca 370 000 ton.

(46)

Utbyggnaden av produktionen i Malaysia väntas därmed öka konkurrensen på denna redan mättade marknad, där Kina och Ryssland i dagsläget har en betydande marknadsandel.

(47)

Den minskade förekomsten av kinesiska produkter på unionsmarknaden under översynsperioden kan främst förklaras med den kinesiska statens exportrestriktioner, såsom anges i skäl 41.

(48)

Priserna på EU-marknaden skulle också vara ett incitament för kinesiska producenter som behöver hitta avsättning för sin överkapacitet. Faktum är att det genomsnittliga priset på unionsmarknaden 2012 var minst lika högt som de kinesiska tillverkarnas priser på exporten till deras viktigaste destinationsländer (Japan, Sydkorea och Förenta staterna), vilket gör unionsmarknaden ännu mer attraktiv när försäljningen på andra marknader försvåras.

(49)

Det kan således konstateras att den europeiska marknaden, som är en av de största i världen, är fortsatt attraktiv för kinesiska tillverkare.

(50)

Mot bakgrund av den outnyttjade kapaciteten i Kina och den relativt attraktiva prisnivån på unionsmarknaden kan man dra slutsatsen att det finns en risk för att den kinesiska exporten av den berörda produkten skulle öka om de gällande åtgärderna skulle upphöra.

(51)

Med hänsyn till den outnyttjade kapacitet som finns och kan komma att finnas i Kina, det faktum att unionsmarknaden är den största marknaden i världen och de försämrade förutsättningar som kinesiska exportörer väntas få i Sydostasien kan man dra slutsatsen att kinesiska exportörer sannolikt kommer att öka sin export till unionen om antidumpningsåtgärderna upphävs.

(52)

Såsom anges i skäl 14 var det bara en grupp tillverkare som samarbetade i förfarandet. Det konstaterades dock att den ryska koncernen svarade för en betydande andel av den samlade produktionen av ferrokisel i Ryssland, nämligen cirka 78 %, och för merparten av det ferrokisel med ursprung i Ryssland som importeras till unionen. Därför gjordes bedömningen att de uppgifter som lämnats av den ryska koncernen, tillsammans med uppgifter från andra källor, såsom begäran om översyn och tillgänglig handelsstatistik om import (från Eurostat), måste användas för att bedöma sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning.

(53)

För beräkningen av dumpningsmarginalen betraktas företagen JSC CHEMK och JSC KF i den ryska koncernen vara varandra närstående i den mening som avses i artikel 143 i gemenskapens tullkodex (7), precis som i den ursprungliga undersökningen. Därför beräknades en enda dumpningsmarginal för hela koncernen med hjälp av följande metod. Dumpningsmarginalen för varje enskild exporterande tillverkare beräknades innan man fastställde en vägd genomsnittlig dumpningsmarginal för koncernen som helhet. Det bör påpekas att denna metod skiljer sig från den metod som användes i den ursprungliga undersökningen, där dumpningsberäkningen gjordes genom att man slog samman alla uppgifter om de tillverkande enheternas produktion och försäljning. Denna annorlunda metod användes i den avslutade interimsöversynen. De nya omständigheter som motiverade en justering av metoden var en förändring av koncernens struktur som gjorde det möjligt att identifiera vilken del av försäljningen och produktionen som en enskild tillverkare inom koncernen stod för.

(54)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida den totala volym av den likadana produkten som de samarbetande exporterande tillverkarna sålde till oberoende kunder på hemmamarknaden var representativ med hänsyn till den totala volymen av deras exportförsäljning till unionen, dvs. huruvida den totala försäljningsvolymen motsvarade minst 5 % av den sammanlagda volymen av exportförsäljningen av den berörda produkten till unionen.

(55)

Kommissionen undersökte även om försäljningen på hemmamarknaden var tillräckligt representativ i den mening som avses i artikel 2.2 i grundförordningen. Detta undersöktes för produkttyper som såldes av en exporterande tillverkare på den inhemska marknaden och som konstaterades vara direkt jämförbara med en produkttyp som exporterades till unionen. Den inhemska försäljningen av en viss produkttyp ansågs vara tillräckligt representativ om den exporterande tillverkarens sammanlagda inhemska försäljning av produkttypen till oberoende kunder sett till volym utgjorde minst 5 % av dess totala försäljning av en jämförbar produkttyp som exporterades till unionen.

(56)

Vidare undersöktes huruvida den inhemska försäljningen av produkttyperna kunde anses ha skett vid normal handel i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen. Det gjordes genom att man fastställde hur stor andel av den inhemska försäljningen till oberoende kunder på hemmamarknaden som var lönsam för varje typ av den berörda produkten som exporterades till unionen under översynsperioden.

(57)

För produkttyper där mer än 80 % av den inhemska försäljningsvolymen av produkttypen överskred tillverkningskostnaderna och vars vägda genomsnittliga försäljningspris minst motsvarade tillverkningskostnaden per enhet, fastställdes normalvärdet för varje produkttyp som ett vägt genomsnitt av de faktiska inhemska försäljningspriserna för all försäljning av den berörda produkttypen, oavsett om denna försäljning var lönsam eller inte.

(58)

I de fall där volymen lönsam försäljning av en produkttyp utgjorde högst 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den produkttypen, eller där det vägda genomsnittspriset för den typen var lägre än tillverkningskostnaden per enhet, fastställdes normalvärdet utifrån det faktiska priset på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av enbart den lönsamma inhemska försäljningen av denna produkttyp under översynsperioden.

(59)

I de fall där det inte förekom någon inhemsk försäljning av en viss produkttyp eller där den inhemska försäljningen inte var tillräckligt omfattande konstruerades normalvärdet enligt artikel 2.3 i grundförordningen.

(60)

När normalvärdet konstruerades enligt artikel 2.3 i grundförordningen baserades beloppen för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst på faktiska uppgifter om de samarbetande exporterande tillverkarnas tillverkning och försäljning av den likadana produkten vid normal handel eller på tillgängliga uppgifter, i enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen.

(61)

Den ryska koncernens exportförsäljning till EU under översynsperioden skedde via dess närstående företag RFAI (den närstående importören), som genomförde alla importfunktioner kopplade till varornas övergång till fri omsättning i unionen, dvs. agerade som närstående importör.

(62)

I enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen fastställdes därför exportpriset på grundval av de priser till vilka de importerade produkterna första gången såldes vidare till en oberoende köpare, efter justering för de kostnader som uppstått mellan importen och återförsäljningen, och med en skälig marginal för vinst samt försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. För detta ändamål använde kommissionen den faktiska procentandelen för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, och eftersom det saknades ny information angående förväntad vinst från oberoende importörer användes samma vinstmarginal som i den ursprungliga undersökningen, dvs. 6 %.

(63)

Den ryska koncernen hävdade att RFAI borde behandlas som en del av samma ekonomiska enhet (Single economic entity, SEE) eftersom båda kontrolleras och drivs av samma personer och företagen fungerar som samma ekonomiska enhet. Därför skulle man enligt den ryska koncernen vid beräkningen av exportpriserna inte göra avdrag för RFAI:s försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst.

(64)

Huruvida den ryska koncernen och RFAI utgjorde samma ekonomiska enhet saknar relevans för den justering som gjordes i syfte att konstruera exportpriset i enlighet med artikel 2.9.

(65)

Eftersom den ryska koncernens exportförsäljning skedde via ett närstående företag (RFAI), måste exportpriset således justeras genom avdrag för en skälig marginal för vinst samt försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, såsom uttryckligen föreskrivs i artikel 2.9 i grundförordningen. Mot denna bakgrund måste koncernens begäran avslås.

(66)

Den exporterande tillverkaren upprepade sitt påstående att det rör sig om samma ekonomiska enhet och att detta hindrade justeringarna för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst enligt artikel 2.9 i grundförordningen. Tillverkaren hävdade också att även om justeringarna var motiverade, bör det konstruerade exportpriset endast inkludera kostnader i samband med RFAI:s import, och utesluta alla försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader i samband med exporten från samma ekonomiska enhet (SEE). Slutligen ansåg tillverkaren att det var en felaktig slutsats att det inte skulle röra sig om samma ekonomiska enhet i detta fall.

(67)

Huruvida det rör sig om samma ekonomiska enhet är irrelevant inom ramen för konstruktionen av exportpriset enligt artikel 2.9 i grundförordningen. Så länge villkoren i artiklarna 2.1 och 2.9 i grundförordningen är uppfyllda, är graden av kontroll eller integration irrelevant för bedömningen av lagenligheten av justeringarna enligt artikel 2.9 (8). Enligt artikel 2.9 i grundförordningen ska kommissionen i vissa situationer konstruera ett exportpris och justera detta konstruerade exportpris för ett visst antal parametrar, däribland om parterna ”förefaller att vara förbundna med varandra”. Ordalydelsen i artikel 2.9 i grundförordningen är tydlig i det avseendet att en ”justering ska göras” (understrykning tillagd av kommissionen). Kommissionen kontrollerade att RFAI utförde alla de uppgifter som normalt utförs av en närstående importör i EU. RFAI är förvisso nära involverat i gruppens internationella verksamhet (t.ex. kundstöd, logistik och schemaläggning av leveranser, inköp av kapitalvaror och viktiga råvaror osv.). Därigenom var det nödvändiga villkoret för en justering i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen uppfyllt, vilket motiverar de gjorda justeringarna. Därmed dras slutsatsen att de justeringar som gjordes var nödvändiga på grundval av artikel 2.9 i grundförordningen.

(68)

Den exporterande tillverkaren hävdade att det följer av domstolens dom i målet Nikopolsky/Interpipe (9) att om exportören och den närstående handlaren utgör samma ekonomiska enhet, är det inte tillåtet med en justering av exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. Detta påstående är ogrundat. Denna dom rör en justering enligt artikel 2.10 i för nominella provisioner till en handlare vars funktioner liknar funktionerna som en agent har som arbetar på provisionsbasis. Denna rättspraxis är därför irrelevant i det aktuella fallet, där det schweiziska företaget RFAI utför alla de uppgifter som normalt utförs av en närstående importör. Huruvida det rör sig om samma ekonomiska enhet har inte samma inverkan på justeringarna enligt artikel 2.10 i grundförordningen som på justeringarna enligt artikel 2.9 i grundförordningen. Det finns inte heller något utrymme för egna bedömningar när det gäller att avgöra om huruvida en justering för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst kan yrkas. En sådan justering ska enligt artikel 2.9 i grundförordningen göras när parterna är förbundna med varandra.

(69)

När det gäller omfattningen av justeringen, går det inte att godta yrkandet på partiella avdrag för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst, eftersom den exporterande tillverkaren inte har inkommit med några relevanta bevis. Justeringarna enligt artikel 2.9 i grundförordningen är de som redan ingår i konstruktionen av ett exportpris i de vanligaste fallen av sammanslutningar. Om försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst bara skulle justeras partiellt, skulle en sådan ändring behöva baseras på bevisning från den exporterande tillverkaren rörande kostnader, särskilt för huruvida dessa kostnader utgör särskilda kostnader som uppstått i samband med någon verksamhet som inte direkt rör importen av den berörda produkten mellan import och återförsäljning.

(70)

Den ryska koncernen yrkade också på att exportpriset i enlighet med artikel 11.10 i grundförordningen borde beräknas utan avdrag för den antidumpningstull som betalats, eftersom tullen återspeglas på rätt sätt i återförsäljningspriserna och i påföljande försäljningspriser i unionen.

(71)

Under undersökningen fastställdes det bland annat att återförsäljningspriset för den berörda produkten i unionen inte återspeglade den tull som betalats för 99 % av de rapporterade transaktionerna. Det kan således konstateras att antidumpningstullen inte återspeglas på rätt sätt i den ryska koncernens återförsäljningspriser. Den ryska koncernens påstående kunde därför inte godtas och de exportpriser som konstruerats i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen har beräknats med avdrag för antidumpningstullarna.

(72)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik. För att jämförelsen skulle bli rättvis togs hänsyn till skillnader som påverkar prisernas jämförbarhet i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(73)

Justeringar gjordes för att beakta olikheter i fråga om kostnader för transport, försäkringar, terminalhantering och annan hantering, krediter och provisioner när så var tillämpligt och skäligt i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(74)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet med det vägda genomsnittliga exportpriset på nivån fritt fabrik för varje produkttyp för var och en av de samarbetande exporterande tillverkarna i den ryska koncernen.

(75)

Den berörda exporterande tillverkaren hade flera invändningar rörande beräkningen av dumpningsmarginalen.

(76)

För det första, angående justeringen av kostnaderna för kvartsit som köps in av ett tillverkande företag i koncernen från det andra tillverkande företaget i koncernen, bestred man tillägget av en vinstmarginal på 5 % till det reviderade inköpspriset. Det argument som användes är att de båda företagen är medlemmar av samma ekonomiska enhet (SEE).

(77)

Även om SEE-argumentet är irrelevant i samband med kostnadsjusteringen för kvartsit, medges det att transaktionerna mellan närstående parter kan göras utan att någon vinst uppnås. Eftersom det inte finns någon försäljning av kvartsit till externa parter, kan en eventuell vinst inte heller påvisas. Följaktligen tog man inte med påslaget för vinsten i de justerade kostnaderna för kvartsiten och fastställandet av dumpning ändrades i enlighet därmed.

(78)

En andra invändning rörde kommissionens tillämpning av rekommendationerna från WTO:s tvistelösningsorgan i laxtvisten med Norge. I det fallet rekommenderades det att när den inhemska försäljningen av en viss produkttyp inte är representativ, bör man ändå använda försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader samt vinst för dessa transaktioner när man beräknar normalvärdet. Den exporterande tillverkaren hävdade också att den nya metoden vid en översyn vid giltighetstidens utgång inte är tillåten, eftersom det saknas väsentliga förändringar i omständigheterna som skulle möjliggöra detta.

(79)

Kommissionen förklarade i en utfrågning panelens metod i ärendet med lax för den exporterande tillverkaren, som fortsatte att se en överträdelse av grundförordningens artikel 2.4 och 2.6 i panelens rekommendation. Det är emellertid kommissionens uppgift att tillämpa sådana avgöranden inom ramen för sina WTO-åtaganden. En sådan metod påverkar alla ärenden och inte bara undersökningar som inletts på basis av artikel 5 i grundförordningen.

(80)

Utifrån en tredje invändning korrigerade kommissionen för de fall när en av koncernens exporterande tillverkares kostnader jämfördes med viss försäljning som gjorts av den andra exporterande tillverkaren.

(81)

Kommissionen bekräftar vidare att omsättningen anpassades genom samma justeringar som för tillverkningskostnaden, t.ex. transportkostnader och försäkrings- och hanteringskostnader, i syfte att fastställa lönsamhetstestet, och förpackningskostnader i syfte att fastställa dumpningsmarginalerna.

(82)

I en fjärde invändning anser den exporterande tillverkaren att den gällande antidumpningstullen felaktigt dragits av från exportpriset. För att styrka detta uppger man att priserna på exportförsäljningen var mer än 100 % högre under översynsperioden än under den ursprungliga undersökningsperioden, vilket skulle bevisa att antidumpningstullen tagits med i exportpriserna. Dessutom borde vissa importtullar och antidumpningstullar inte ha dragits av, eftersom man påstod att de betalats i förskott och att de gällde en kommande period. Slutligen borde kommissionen inte heller ha beaktat kostnader för ett kontor i Japan samt schweiziska statliga och regionala skatter.

(83)

Den bevisning som den exporterande tillverkaren lämnat är inte avgörande när det gäller att bevisa att antidumpningstullen på rätt sätt återspeglades i exportpriset i detta fall och för denna produkt. Både återförsäljningspriserna och tillverkningskostnaderna har ökat kraftigt sedan den ursprungliga undersökningen. Ökningen av exportpriserna kan därför inte uteslutande tillskrivas den påstådda avspeglingen av tullen. För att illustrera att den inlämnade bevisningen inte var avgörande, jämförde kommissionen exportpriserna med kostnaderna för varorna, inklusive antidumpningstullen, under undersökningsperioden för översynen, vilket ledde till att 99 % av exporttransaktionerna inte har ett exportpris som är tillräckligt högt för att inbegripa antidumpningstullen. Även om tullen inte dras av, skulle detta inte räcka för att undanröja undersökningsresultat som visade på avsevärd dumpning och det skulle heller inte påverka slutsatsen beträffande sannolikheten för fortsatt dumpning. Det skulle därför inte få någon inverkan på resultatet av den aktuella översynsundersökningen vid giltighetstidens utgång.

(84)

Kommissionen konstaterade att det inte är möjligt med förskottsbetalning av importtullar och antidumpningstullar och att sådana tullar tas ut vid importen. Dessutom använde koncernen ett tullager, vilket innebär att tullarna bara behövde betalas när importen och försäljningen faktiskt ägde rum. Baserat på en jämförelse mellan råbalansen av den 31 december 2012 och de reviderade räkenskaperna, kunde det klart konstateras att revisorerna omklassificerade de påstått förskottsinbetalade antidumpningstullarna till faktiskt erlagda antidumpningstullar såsom en kostnad i resultaträkningen.

(85)

Kostnaderna för kontoret i Japan hade inte något samband med den berörda produkten och påverkade därför inte kommissionens beräkning. Påståendet avvisades därför. Slutligen skulle de schweiziska skatter som nämns endast kunna uteslutas om de skulle avse företagsinkomstskatt, vilket på grundval av svaret på meddelandet av uppgifter förefaller vara fallet. Dumpningsberäkningen justerades därför i enlighet med detta.

(86)

Den justerade räntan på ett lån från ett företag i koncernen beläget på Brittiska Jungfruöarna till ett annat företag i koncernen granskades av kommissionen till följd av påståendet att sådana lån kan göras på bättre villkor än marknadsvillkor och i princip bara vore meningsfulla om låneräntan var lägre än normal bankränta. Kommissionen bekräftar vidare att vinstmarginalen för RFAI tillämpades på nettofaktureringsvärdet i företagets bokföringsvaluta, och grundades inte på cif-nivån till vilken vissa kostnader lades till.

(87)

Med beaktande av ovanstående överväganden, och efter revidering av beräkningen efter godkännandet av påståendena rörande den koncerninterna försäljningen av kvartsit, det koncerninterna lånet samt de schweiziska federala och regionala inkomstskatterna, reviderades dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av priset, fritt unionens gräns, före tull, och fastställdes till 43 %.

(88)

Det erinras om att man i den interimsöversyn som avses i skäl 4 drog slutsatsen att den ryska koncernens export till unionen under perioden oktober 2009 till september 2010 skedde till dumpade priser.

(89)

Efter analysen av förekomsten av dumpning under översynsperioden, undersöktes även sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning.

(90)

Ryssland är världens näst största producent av ferrokisel. Enligt marknadsundersökningsföretaget Metal Expert uppgår Rysslands produktionskapacitet till cirka 900 000 ton ferrokisel. Detta inbegriper produktion i ljusbågsugnar som både kan producera ferrokisel och andra slags ferrolegeringar. Två av tillverkarna (JSC CHEMK och Serov Ferroalloy Plant) har produktionsutrustning som gör att de snabbt kan ställa om mellan ferrokisel och andra slags ferrolegeringar. Övriga ryska tillverkare (dvs. Bratsk Ferroalloy Plant, NLMK och JSC KF) har däremot bara utrustning för att producera ferrokisel.

(91)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den enda samarbetsvilliga exporterande tillverkaren att dess egen information hade uteslutits vid beräkningen av produktionskapaciteten i Ryssland. Såsom anges i skäl 52 var den primära informationskälla som användes den som tillhandahållits av den ryska koncernen. Rapporten från Metal Expert användes för att fastställa andra ryska tillverkares produktionskapacitet. Detta påstående avvisas därför.

(92)

Dessutom hävdade denna exporterande tillverkare att produktionen i JSC CHEMK hade bedömts felaktigt, eftersom man hävdade att det är praktiskt taget omöjligt utan stora extra kostnader och tidsförluster att byta från den ena ferrolegeringproduktionen till den andra. De bevis som man fann under kontrollbesöket på plats hos JSC CHEMK visar emellertid att ugnarna vid JSC CHEMK kan byta från en ferrolegering till en annan utan de tidsförluster som beskrivs ovan. Detta påstående avvisas därför.

(93)

Den faktiska produktionen under översynsperioden uppskattades till cirka 633 000 ton (på basis av FeSi-75) och den outnyttjade kapaciteten till upp till 267 000 ton. Lågt räknat och med hänsyn tagen till den kapacitet som används för att tillverka övriga ferrolegeringar finns en outnyttjad kapacitet för ferrokisel på minst 120 000 ton.

(94)

Den ryska koncernen hävdade att den ryska outnyttjade kapaciteten hade beräknats på fel sätt, eftersom kommissionen inte hade tagit hänsyn till att den ryska koncernen redan utnyttjade 95–100 % av sin produktionskapacitet. Såsom anges i skälet ovan har man emellertid också räknat lågt genom att ta hänsyn till den faktiska outnyttjade kapaciteten. Detta påstående avvisas därför.

(95)

Enligt rapporten från Metal Expert är förklaringen till den stora outnyttjade kapaciteten att efterfrågan på hemmamarknaden halverades mellan 2002 och 2009 för att sedan ligga kvar på samma nivå till 2012. Produktionskapaciteten överstiger således vida efterfrågan på hemmamarknaden och de ryska tillverkarna är därför beroende av export.

(96)

Trots nuvarande åtgärder är EU-marknaden fortfarande attraktivt för rysk export. Importnivån under översynsperioden visar att importen från Ryssland i viss mån hade påverkats av antidumpningstullarna, men att den fortsatte att vara betydande under översynsperioden.

(97)

En berörd part hävdade att unionsmarknaden för ferrokisel inte skulle vara attraktiv för en global leverantör såsom den ryska koncernen och att importen totalt sett minskar kraftigt och har fortsatt att minska under 2012. Enligt den berörda parten skulle denna trend inte komma att vända i framtiden. En granskning av handelsdata som hämtats från Eurostat och erhållits enligt artikel 14.6 i grundförordningen visade dock att importen från Ryssland låg på en ganska stabil nivå under perioden 2010–2012.

(98)

Dessutom framgår det att den ryska koncernens priser på export av den berörda produkten till EU är högre än dess priser på ferrokisel som säljs på tredjelandsmarknader, beroende på destinationsland.

(99)

Påståendet att unionsmarknaden inte är attraktiv för ryska tillverkare måste således avvisas.

(100)

En part hävdade att den ryska marknaden blir mer och mer attraktiv till följd av flera kommande projekt som borde öka efterfrågan på stål och därmed öka den inhemska förbrukningen av ferrokisel, till exempel vinter-OS 2014. För det första bör det dock påpekas att denna part inte tillhandahöll några relevanta data eller någon uppskattning av hur den inhemska förbrukningen av ferrokisel kommer att påverkas av dessa projekt. Om det verkligen ligger något i påståendet borde den effekten ha börjat märkas redan under 2012 och 2013. Tillgängliga data visar emellertid att förbrukningen på hemmamarknaden låg på en stabil nivå under åren i fråga. En eventuell effekt av dessa projekt skulle dessutom hur som helst bara vara tillfällig och begränsad. Argumentet lämnas därför utan beaktande. En part hävdade att överkapaciteten i Ryssland till stor del exporteras till Asien och Förenta staterna. Faktum är att ryska tillverkare exporterade mer än 73 % av sin produktion under översynsperioden. Såsom anges i skäl 93 finns dock alltjämt en stor överkapacitet inom produktionen i Ryssland på grund av att förbrukningen på hemmamarknaden minskar. Det talar för att det finns ett stort behov av att hitta alternativa marknader som kan kompensera för den minskade inhemska försäljningen och absorbera överskottet i produktionskapaciteten.

(101)

Såsom anges i skäl 44 kommer konkurrensen på de asiatiska marknaderna att öka till följd av att nya anläggningar som byggts i Malaysia kommer att börja producera cirka 420 000 ton 2014. Därmed försvåras de ryska tillverkarnas export till Asienmarknaden.

(102)

Såsom förklaras i skäl 45, har Malaysias produktion korrigerats till 370 000 ton.

(103)

De ryska exportörerna har dessutom redan blivit föremål för en antidumpningsundersökning i Förenta staterna, en av deras viktigaste exportmarknader, där det i begäran om undersökning hävdas att dumpningsmarginalerna är betydande.

(104)

Det måste därför konstateras att de ryska exporterande tillverkarna i hög grad är beroende av export till tredjelandsmarknader där konkurrensen kommer att öka. Därmed kommer unionsmarknaden att bli ännu mer attraktiv för dem.

(105)

Mot bakgrund av de resultat som redovisas ovan kan man dra slutsatsen att det fortfarande förekommer dumpad import från Ryssland och att sannolikheten för fortsatt dumpning är stor. Med hänsyn till den outnyttjade kapacitet som finns i Ryssland nu och eventuellt även framöver, det faktum att unionsmarknaden är den största marknaden i världen och den förväntade kapacitetsökningen i Sydostasien kan man dra slutsatsen att ryska exportörer sannolikt kommer att öka sin export till unionen om antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla.

(106)

Mot bakgrund av ovanstående konstateras att det finns en betydande och påtaglig risk för fortsatt dumpning av ferrokisel med ursprung i Kina och Ryssland om de nuvarande åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(107)

Under översynsperioden fanns sju kända tillverkare av den likadana produkten i unionen. Dessa utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen och kallas i det följande unionsindustrin.

(108)

Såsom anges i skäl 16 lämnade sex tillverkare i unionen den begärda informationen. Dessa företag beräknas stå för ungefär 90 % av den samlade tillverkningen i unionen och deras situation anses vara representativ för unionsindustrin.

(109)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av unionsindustrins försäljningsvolym till både närstående och icke-närstående kunder på unionsmarknaden, en uppskattning (baserad på begäran om översyn) för den tillverkare som inte var samarbetsvillig och den importvolym som rapporterats av Eurostat, baserad på KN-nummer.

(110)

Under skadeundersökningsperioden ökade förbrukningen i unionen med 40 %. Det bör dock noteras att det första året under skadeundersökningsperioden (2009) var extremt dåligt på grund av den ekonomiska krisen. Även om förbrukningen i unionen delvis återhämtade sig efter 2009 nådde den ändå inte upp till samma nivåer som under den ursprungliga undersökningen, då förbrukningen låg på över 850 000 ton varje år.

Tabell 1

Förbrukning

(111)

Den kinesiska och ryska importens volym och marknadsandel analyserades på grundval av uppgifter från Eurostat och uppgifter som samlats in i enlighet med artikel 14.6 i grundförordningen. Eftersom importvolymerna från Kina är mycket låga har importen från de berörda länderna inte bedömts sammantaget.

(112)

Under skadeundersökningsperioden hade den dumpade importen till unionen utvecklats enligt följande i fråga om volym och marknadsandel:

Tabell 2

Den berörda importens volym och marknadsandel

(113)

Importvolymerna från de berörda länderna minskade med hela 48 % under skadeundersökningsperioden. Deras marknadsandel minskade också från 15,2 % 2009 till 5,7 % under översynsperioden. Till följd av detta fanns det knappast någon import av produkter från Kina på unionsmarknaden. De ryska exporterande tillverkarna har dock alltjämt en betydande marknadsandel som gör Ryssland till den fjärde största exportören till unionen.

(114)

I tabellen nedan visas det genomsnittliga priset på dumpad import. Under skadeundersökningsperioden minskade det genomsnittliga priset på import från Kina med 38 %. Det genomsnittliga priset på import från Ryssland ökade med 31 % under perioden men var fortfarande lägre än unionsindustrins försäljningspriser.

Tabell 3

Genomsnittligt pris på den dumpade importen

(115)

För att fastställa prisunderskridandet under översynsperioden jämfördes de samarbetande unionstillverkarnas vägda genomsnittliga försäljningspris till icke-närstående kunder på unionsmarknaden för varje produkttyp med de samarbetande ryska tillverkarnas vägda genomsnittliga försäljningspris på den dumpade importen av motsvarande produkt till första oberoende kund på unionsmarknaden. Unionsindustrins priser justerades till nivån fritt fabrik. Priserna för den ryska importen fastställdes till cif-nivån med lämplig justering för tullar.

(116)

Eftersom ingen kinesisk exporterande tillverkare samarbetade under översynen, fastställdes den kinesiska exportens prisunderskridande genom en jämförelse mellan unionstillverkarnas vägda genomsnittliga priser till icke-närstående kunder på unionsmarknaden på nivån fritt fabrik och de genomsnittliga kinesiska exportpriser som hämtats från Eurostat, fastställda till cif-nivån med lämplig justering för tullar.

(117)

Uttryckt i procent av de samarbetsvilliga unionstillverkarnas omsättning under översynsperioden visade jämförelsen att den vägda genomsnittliga underskridandemarginalen på unionsmarknaden låg på mellan 6 % och 39 % för Ryssland och på 46 % för Kina.

(118)

Importvolymerna från tredjeländer till unionsmarknaden ökade med 33 % under skadeundersökningsperioden, vilket låg i linje med den stigande förbrukningen. Marknadsandelen för import från tredjeländer var relativt stabil under skadeundersökningsperioden och uppgick till runt 70 % av unionens förbrukning, med en liten minskning under översynsperioden. Importens geografiska fördelning förändrades dock mer. Såväl Brasilien som Norge tycks ha gynnats av den ökade förbrukningen, och för båda länderna konstateras märkbart ökade importvolymer och marknadsandelar.

(119)

De genomsnittliga priserna på import från tredjeländer steg med 22 % under skadeundersökningsperioden och ligger långt högre än priserna på import från Kina och Ryssland.

(120)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla ekonomiska faktorer och index av betydelse för unionsindustrins tillstånd.

(121)

Vid skadeanalysen undersöktes unionsindustrins ekonomiska situation utifrån indikatorer som produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel och tillväxt, sysselsättning, produktivitet, den faktiska dumpningsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare dumpning, genomsnittligt enhetspris, kostnad per enhet, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, avkastning på investeringar samt kapitalanskaffningsförmåga, lager och arbetskostnader.

(122)

Unionsindustrins produktion ökade kraftigt under skadeundersökningsperioden. Ökningen var mest uttalad mellan 2009 och 2011 då produktionen ökade med 178 %. Den var sedan stabil under översynsperioden. Det bör noteras att det första året under perioden var exceptionellt och präglades av ovanligt låga produktionsnivåer på grund av den ekonomiska krisen. Trots en betydande återhämtning efter 2009 nådde unionsindustrins produktion inte upp till utgångsnivån vid tiden för den ursprungliga undersökningen (år 2003), då produktionen rapporterades uppgå till över 270 000 ton.

Tabell 5

Unionsindustrins totala produktion

(123)

Produktionskapaciteten var relativt stabil under hela skadeundersökningsperioden men ökade något under översynsperioden. Eftersom produktionen ökade kraftigt under perioden 2009–2011, ökade kapacitetsutnyttjandet som helhet med 179 %. Denna trend vände dock under översynsperioden, då kapacitetsutnyttjandet i stället minskade. Detta berodde emellertid inte på att den faktiska produktionen minskade, utan på att kapaciteten ökade.

Tabell 6

Produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(124)

Unionsindustrins försäljningsvolym till icke-närstående kunder på unionsmarknaden (fastställd utifrån försäljningen till både närstående och icke-närstående kunder i unionen) följde samma trend som förbrukningen under perioden 2009–2011. Den plötsliga ökningen under översynsperioden var en följd av att en del av unionsindustrins försäljning det året övergick från försäljning till närstående kunder till försäljning till icke-närstående kunder i unionen. Det var en följd av förändringar i bolagsstrukturen hos en av unionstillverkarna.

Tabell 7

Unionsindustrins försäljning till icke-närstående kunder

(125)

Eftersom försäljningsvolymerna på unionsmarknaden följde förbrukningens utveckling var unionsindustrins marknadsandel efter en inledande uppgång 2010 relativt oförändrad under skadeundersökningsperioden, dock med en svagt stigande trend.

Tabell 8

Unionsindustrins marknadsandel

(126)

Såsom anges i skäl 111 ökade unionens förbrukning med 40 % mellan 2009 och översynsperioden. Unionsindustrin kunde dra fördel av denna tillväxt genom att öka sin försäljningsvolym och sin marknadsandel under samma period.

(127)

Sysselsättningen i unionsindustrin med koppling till den berörda produkten ökade med nästan 50 % under skadeundersökningsperioden. Denna ökning av antalet anställda åtföljdes samtidigt av en ännu större ökning av produktiviteten, mätt i antal ton utgående produkt per anställd och år, som uppgick till 86 % under perioden.

Tabell 9

Sysselsättning och produktivitet

(128)

Såsom anges i skälen 37 och 87 är dumpningsmarginalen på importen från de berörda länderna fortsatt hög. En analys av skadeindikatorerna visade att industrin håller på att återhämta sig från tidigare dumpning. Denna återhämtning började dock ganska nyligen och en viss nedgång för vissa skadeindikatorer, såsom lönsamhet, kassaflöde och avkastning på investeringar, kunde under översynsperioden konstateras på unionsmarknaden. Det bör även noteras att denna positiva utveckling har skett i skydd av de gällande antidumpningsåtgärderna. Om åtgärderna upphävs kan de faktiska dumpningsmarginalerna komma att påverka unionsindustrin väsentligt.

(129)

De samarbetsvilliga unionstillverkarnas genomsnittliga försäljningspris till icke-närstående kunder i unionen ökade med 25 % under perioden 2009–2011 och minskade sedan åter under översynsperioden. Dessa prisförändringar speglar generellt förändringar i kostnaderna för råvaror och energi under samma period. En liknande trend kan ses för försäljningspriserna på import från tredjeländer som har den största andelen av unionsmarknaderna. Även dessa steg under perioden 2009–2011 för att sedan sjunka under översynsperioden.

Tabell 10

Försäljningspriser och kostnader

(130)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades unionstillverkarnas kassaflöde, investeringar, avkastning på investeringar och kapitalanskaffningsförmåga enligt följande:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar, avkastning på investeringar

(131)

Lönsamheten för de samarbetsvilliga unionstillverkarna fastställdes genom att nettovinsten före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttrycktes i procent av relevant omsättning. År 2009 var vinstmarginalen mycket låg och vissa unionstillverkare gick med förlust. En återhämtning inleddes dock 2010, samtidigt som både förbrukningen och försäljningen ökade. Det bör emellertid noteras att vinstmarginalen minskade under översynsperioden, trots att försäljningen från de unionstillverkare som samarbetade förblev stabil (också med hänsyn till förändringarna i fråga om bolagsstruktur). Detta väcker oro för hur vinstmarginalerna i EU-industrin kommer att utvecklas i framtiden.

(132)

Kassaflödet, som visar industrins förmåga att själv finansiera sin verksamhet och som beräknades på grundval av driften, var negativt under hela skadeundersökningsperioden. Denna indikator förbättrades inte förrän 2010 och försämrades sedan avsevärt under de båda följande åren. Undersökningen visade också att försämringen av kassaflödet var mer uttalad bland mindre unionstillverkare. Detta väcker farhågor beträffande EU-industrins förmåga att fortsätta med den nödvändiga självfinansieringen av verksamheten i den rådande konjunkturen.

(133)

Utvecklingen för lönsamhet och kassaflöde under skadeundersökningsperioden påverkade de samarbetsvilliga unionstillverkarnas förmåga att investera i verksamheten. Investeringsnivån låg därför kvar på en relativt hög och stabil nivå under skadeundersökningsperioden. Avkastningen på investeringar, uttryckt som vinsten som procentandel av investeringarnas bokförda nettovärde, blev positiv först efter 2009. Men i likhet med trenderna för lönsamhet och kassaflöde ökade även denna indikator till en topp år 2010 för att sedan stadigt minska under 2011 och 2012.

(134)

Mot bakgrund av ovanstående kan det konstateras att även om de samarbetsvilliga unionstillverkarnas ekonomiska resultat förblev solida under större delen av skadeundersökningsperioden, började de försämras mot slutet av denna och i synnerhet under översynsperioden. Såsom framgår av tabell 11 sjönk EU-försäljningens lönsamhet kraftigt och unionsindustrins kassaflöde var lägre än värdet på investeringarna, vilket tyder på att industrin måste använda sig av extern finansiering under översynsperioden.

(135)

Samtidigt rapporterades oro över kapitalanskaffningsförmågan. Denna faktor kan bli en avgörande svag länk i unionsindustrin om åtgärderna upphör att gälla. I det rådande ekonomiska klimatet är det troligt att unionsindustrin skulle ha svårt att hitta de finansiella medel som krävs för att klara en återkomst av dumpad import från de berörda länderna, och risken finns att denna på mycket kort tid skulle resultera i allvarlig skada. Särskilt bekymmersamt är detta för unionsindustrins små och medelstora företag.

(136)

Även om de samarbetsvilliga unionstillverkarnas utgående lager ökade med 32 % mellan 2009 och översynsperioden, minskade lagernivåerna som andel av produktionen och betraktas inte som onormalt höga av tillverkarna.

Tabell 12

Utgående lager

(137)

Medan antalet sysselsatta hos de samarbetsvilliga unionstillverkarna ökade med nästan 50 % under skadeundersökningsperioden låg deras genomsnittliga löner under samma period kvar på en stabil nivå.

Tabell 13

Arbetskraftskostnader

(138)

Undersökningen visade att importen av produkter till dumpade priser från de berörda länderna till unionsmarknaden minskade efter införandet av de slutgiltiga åtgärderna 2008. Detta innebar att unionsindustrin kunde ha en hög produktionsnivå, öka sin försäljningsvolym, sin marknadsandel och sin lönsamhet och förbättra sin övergripande ekonomiska situation.

(139)

Slutsatsen är därför att unionsindustrin inte led någon väsentlig skada under översynsperioden. Den är dock alltjämt sårbar eftersom förbrukningen minskade under översynsperioden samtidigt som vissa ekonomiska indikatorer försämrades, till exempel lönsamhet, kassaflöde och avkastning på investeringar.

(140)

För att bedöma sannolikheten för att skadan skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla, analyserades den kinesiska och ryska importens potentiella inverkan på unionsmarknaden och unionsindustrin i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(141)

Analysen var framför allt inriktad på förbrukningen på unionsmarknaden, outnyttjad kapacitet, handelsflöden och unionsmarknadens attraktionskraft samt de berörda ländernas prisbeteende.

(142)

Förbrukningen av den berörda produkten i unionen minskade med 10 % under översynsperioden jämfört med året innan. Detta motsvarar samtidigt en minskning på över 25 % jämfört med 2007 års förkrisnivåer. Minskningen av förbrukningen av den berörda produkten drivs av den avtagande stålproduktionen i unionen och kan väntas fortsätta under åren framöver. Det kommer att skapa utmaningar för unionsindustrin på en marknad som präglas av hård konkurrens. Mot bakgrund av detta kan förekomsten av dumpad import från Kina och Ryssland inte tolereras, eftersom denna skulle pressa priserna på marknaden och snedvrida konkurrensen på sätt som vållar unionsindustrin betydande och väsentlig skada.

(143)

Det bör noteras att Kinas samlade produktionskapacitet uppskattas till 10–11 miljoner ton för den berörda produkten, vilket är mer än den globala förbrukningen av ferrokisel. Det totala kapacitetsutnyttjandet är samtidigt cirka 50 %.

(144)

Kinas globala export av ferrokisel var relativt stabil under skadeundersökningsperioden och låg på 0,8 miljoner ton. Den nivån är i huvudsak ett resultat av de exportrestriktioner som beskrivs i skäl 41. Unionen kan emellertid inte påverka dessa mekanismer och Kinas regering kan när som helst häva exportrestriktionerna, vilket skulle innebära en allvarlig risk för att unionsmarknaden skulle översvämmas av kinesisk export av den berörda produkten.

(145)

Det bör understrykas att även om exportrestriktionerna upprätthålls, är Kinas samlade export för närvarande högre än unionens samlade förbrukning.

(146)

Med hänsyn till EU-marknadens attraktionskraft, som beskrivs i skäl 40–49, är det rimligt att förvänta sig att åtminstone en del av den nuvarande kinesiska exporten skulle styras om till unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphävas, i synnerhet som de kinesiska exporterande tillverkarna mycket snart kommer att drabbas av hårdare konkurrens på sina traditionella marknader i Asien till följd av den nya produktionskapacitet som tillkommer i Malaysia (se skäl 44).

(147)

Om antidumpningsåtgärderna upphör att gälla samtidigt som konkurrensen i Asien hårdnar, kommer unionsmarknaden med all säkerhet att bli ett attraktivt mål för kinesiska exportörer. I det sammanhanget bör man också komma ihåg att Kina var en stor exportör till unionsmarknaden innan åtgärderna infördes.

(148)

Med hänsyn till Kinas nuvarande exportpriser, den konstaterade dumpningsmarginalen och förekomsten av betydande prisunderskridanden, kan slutsatsen dras att frånvaron av antidumpningsåtgärder skulle leda till en återkomst av den illojala konkurrensen från kinesisk export, med väsentlig skada för unionsindustrin som följd.

(149)

Under översynsundersökningen kunde det konstateras att Ryssland producerade 633 000 ton av den berörda produkten under översynsperioden, medan produktionskapaciteten uppskattas till 900 000 ton. Det finns således en outnyttjad kapacitet på 267 000 ton, vilket skulle räcka för att tillgodose en tredjedel av efterfrågan i unionen.

(150)

När det gäller Rysslands export av den berörda produkten bör det noteras att 73 % av produktionen för närvarande går på export. Landets traditionella exportmarknader är vid sidan av unionen Förenta staterna, Japan och Sydkorea. Mot bakgrund av den ökade konkurrensen på marknaderna i Asien (se skäl 44) finns det mycket som talar för att dessa handelsflöden till största delen kommer att styras om till unionen om antidumpningsåtgärderna skulle upphävas. Denna effekt kan komma att ytterligare förstärkas om den pågående antidumpningsundersökningen i Förenta staterna rörande import från Ryssland (till följd av den undersökning som påbörjades i juli 2013) skulle leda till ett införande av åtgärder.

(151)

Angående detta har en exporterande tillverkare från Ryssland hävdat att det är osannolikt med ett införande av tullar i Förenta staterna på import av ferrokisel med ursprung i Ryssland. Några inofficiella undersökningsresultat från den pågående undersökningen lämnades in till stöd för detta påstående. Tillverkaren har emellertid inte lämnat några dokumenterade bevis till stöd för sina påståenden och med tanke på att den amerikanska antidumpningundersökningen fortfarande pågår, går det inte att utesluta ett införande av åtgärder.

(152)

Om antidumpningsåtgärderna upphör att gälla samtidigt som konkurrensen i Asien hårdnar och Förenta staterna eventuellt inför antidumpningsåtgärder mot rysk export, kommer unionsmarknaden att bli ett attraktivt mål för de ryska exportörerna. I sammanhanget bör man också komma ihåg att Ryssland var en stor exportör till unionsmarknaden innan åtgärderna infördes och fortfarande exporterar till unionen trots att åtgärderna har varit i kraft i fem år.

(153)

Slutligen bör det även understrykas att Rysslands prissättning på exportmarknaderna förstärker det hot som exportvolymerna utgör. Både den ursprungliga undersökningen och den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång har visat att den ryska dumpningen tycks vara strukturell: exportpriset ligger systematiskt på en lägre nivå än priset på den inhemska marknaden. Den pågående antidumpningsundersökningen i Förenta staterna talar för att de ryska tillverkarnas prisbeteende troligen är likartat på övriga exportmarknader. Dessutom bekräftar den aktuella undersökningen att priserna på rysk import fortfarande underskrider unionstillverkarnas försäljningspriser.

(154)

Mot bakgrund av resultatet av undersökningen, nämligen den outnyttjade kapacitet som finns i de berörda länderna, de berörda ländernas fortsatta dumpning i tredjeländer och unionsmarknadens ökade attraktionskraft till följd av de kinesiska och ryska exportörernas begränsade möjligheter att sälja på marknaderna i andra stora tredjeländer, anser kommissionen att unionsindustrins ställning på dess viktigaste marknad skulle försvagas och att skadan skulle återkomma om åtgärderna skulle upphävas, eftersom det är sannolikt att Kina och Ryssland skulle exportera till dumpade priser.

(155)

Det finns inga skäl att tro att den förbättring av unionsindustrins resultat som skett till följd av gällande åtgärder skulle fortsätta eller förstärkas om åtgärderna skulle upphävas. Tvärtom finns det goda förutsättningar för att betydande volymer av de berörda ländernas export skulle styras över till unionsmarknaden till dumpade priser och att detta sannolikt skulle undergräva den positiva utveckling som konstaterades på unionsmarknaden under skadeundersökningsperioden. Den sannolika dumpade importen skulle kunna pressa ned unionsindustrins försäljningspriser och få unionsindustrin att förlora marknadsandelar. Detta skulle i sin tur ha en negativ inverkan på unionsindustrins ekonomiska resultat, som fortfarande är sårbart.

(156)

Angående detta har vi fått in en kommentar från en rysk exporterande tillverkare, som hävdar att bedömningen av återkommande skada inte kan grundas bara på en viss möjlighet för återkommande skada, utan på sannolikheten för detta. Undersökningen har dock visat på en rad fakta, däribland det faktum att dumpning från de ryska tillverkarnas sida inte har upphört och att det finns outnyttjad kapacitet i Ryssland. Det är dessutom ett faktum att förbrukningen i unionen är lägre under översynsperioden än före den ursprungliga undersökningen. Vidare vet man att på global nivå är en ökad produktion av produkten att vänta, framför allt på den asiatiska marknaden. Dessa faktorer tillsammans leder, på grundval av tillgängliga uppgifter, till en rimlig säkerhet att om åtgärderna tillåts löpa ut, kommer unionsindustrin återigen att lida skada av dumpad import.

(157)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersöktes det om ett bibehållande av de gällande åtgärderna skulle strida mot unionens intresse som helhet. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla de olika parternas intressen, dvs. unionsindustrins, importörernas och användarnas intresse. I enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen gavs de berörda parterna tillfälle att lämna synpunkter.

(158)

Eftersom denna undersökning är en översyn av gällande åtgärder, bedömdes det om de gällande antidumpningsåtgärderna hade någon otillbörlig negativ inverkan på de berörda parterna.

(159)

I skäl 154 drogs slutsatsen att unionsindustrins situation troligen skulle försämras allvarligt om antidumpningsåtgärderna skulle upphöra att gälla. Det vore därför till gagn för unionsindustrin med fortsatta åtgärder, eftersom unionstillverkarna då borde kunna bibehålla sina försäljningsvolymer, sina marknadsandelar, sin lönsamhet och sin totalt sett positiva ekonomiska situation. Omvänt skulle unionsindustrins överlevnad allvarligt hotas om åtgärderna skulle upphöra, eftersom det finns skäl att förvänta sig att den kinesiska och ryska importen skulle styras om till unionsmarknaden till dumpade priser och i betydande volymer som skulle orsaka återkommande skada.

(160)

I den aktuella översynen samarbetade tio användare i unionen med kommissionen (gjuterier och stålproducenter). Fyra av svaren bestod av allmänna kommentarer och endast sex av de samarbetsvilliga företagen besvarade hela frågeformuläret. Utifrån dessa svar fastställdes det att kostnaden för den berörda produkten i genomsnitt står för cirka 1 % av användarnas samlade produktionskostnad, och inte i något fall uppgår den till 2 %. Även om vissa av användarna gick med förlust 2011 och under översynsperioden, kan detta således inte förklaras med förekomsten av antidumpningstullar på import av ferrokisel.

(161)

Det bör noteras att Kina och Ryssland hade en marknadsandel på cirka 40 % av unionsmarknaden i den ursprungliga undersökningen och att tullarna för de båda länderna uppgår till mellan 15,6 % och 31,2 %. Den potentiella effekten av ett upphörande av tullarna skulle därför uppskattningsvis uppgå till en kostnadsbesparing på högst 0,1 % (baserat på en marknadsandel på 40 % för de länder som åtgärderna gäller för och en genomsnittlig värdetull på 20 %). Det är således osannolikt att de användare som har drabbats av förluster under de två sista åren av skadeundersökningsperioden skulle se någon positiv effekt på lönsamheten om tullarna skulle upphöra att gälla. Produktens art och det faktum att det finns flera olika leverantörer på marknaden gör dessutom att användarna lätt kan byta leverantör.

(162)

Alla kända importörer informerades om inledandet av översynen. Ingen importör av den berörda produkten besvarade det frågeformulär för stickprovsförfarandet som bifogades tillkännagivandet om inledande. Undersökningen visade att importörerna lätt kan köpa från andra leverantörer på marknaden, särskilt från unionsindustrin och från stora tredjelandsexportörer som säljer produkterna till icke-dumpade priser. Utifrån importörernas bristande intresse drogs också slutsatsen att det inte skulle strida mot deras intresse att bibehålla åtgärderna.

(163)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som rör unionens intresse som talar emot att behålla de gällande antidumpningsåtgärderna.

(164)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera att de befintliga åtgärderna bibehålls. Parterna gavs även möjlighet att lämna synpunkter inom en viss tid efter meddelandet av uppgifter. Alla inlagor och synpunkter beaktades noggrant när så var berättigat.

(165)

Av ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder för import av ferrokisel med ursprung i Kina och Ryssland som infördes genom förordning (EG) nr 172/2008 bör bibehållas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(166)

I syfte att minimera risken för kringgående på grund av de höga skillnaderna i tullsatser, anses det att det i detta fall behövs särskilda åtgärder för att se till att antidumpningstullarna tillämpas korrekt. De särskilda åtgärderna, som bara gäller företag för vilka en individuell tullsats har införts, innebär att en giltig faktura ska uppvisas för tullmyndigheterna i medlemsstaterna i enlighet med kraven i bilagan till denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura kommer att omfattas av den övriga antidumpningstull som gäller för alla övriga tillverkare.

(167)

Den kommitté som inrättas genom artikel 15.1 i grundförordningen har inte avgivit något yttrande.