27.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 157/23

(1)

Enligt artikel 4.1 i 2011 års anslutningsakt är Kroatien, som anslöt sig till unionen den 1 juli 2013, skyldigt att från och med detta datum införa viseringsskyldighet för medborgare från de tredjeländer som förtecknas i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 539/2001 (2).

(2)

Enligt artikel 4.2 i 2011 års anslutningsakt är bestämmelserna i Schengenregelverket om villkor och kriterier för utfärdande av enhetliga viseringar, liksom bestämmelserna om ömsesidigt erkännande av viseringar och om likvärdighet mellan uppehållstillstånd och viseringar, tillämpliga på Kroatien endast efter det att rådet har antagit ett beslut med denna innebörd. De är dock bindande för Kroatien från och med anslutningsdagen.

(3)

Kroatien måste därför utfärda nationella viseringar för inresor till eller transiteringar genom landets territorium till de tredjelandsmedborgare som innehar en enhetlig visering, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd som utfärdats av en medlemsstat som tillämpar Schengenregelverket fullt ut eller en liknande handling som utfärdats av Bulgarien, Cypern eller Rumänien, som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut.

(4)

Innehavare av handlingar som utfärdats av de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut liksom handlingar som utfärdats av Bulgarien, Cypern eller Rumänien utgör ingen risk för Kroatien eftersom dessa personer redan har genomgått alla nödvändiga kontroller i dessa medlemsstater. För att undvika att Kroatien omotiverat belastas av en ytterligare administrativ börda bör gemensamma regler antas som ger Kroatien rätt att ensidigt erkänna att vissa handlingar som utfärdats av dessa medlemsstater är likställda med de egna nationella viseringarna och att införa en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna på grundval av detta unilaterala likställande av handlingar.

(5)

De gemensamma bestämmelser som infördes genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 895/2006/EG (3) och Europaparlamentets och rådets beslut nr 582/2008/EG (4) bör upphävas. När det gäller Cypern, som sedan den 10 juli 2006 har genomfört den gemensamma ordning som inrättades genom beslut nr 895/2006/EG, och Bulgarien och Rumänien, som sedan den 18 juli 2008 har genomfört den gemensamma ordning som inrättades genom beslut nr 582/2008/EG, bör gemensamma regler antas som ger Bulgarien, Cypern och Rumänien rätt att, såsom Kroatien, unilateralt erkänna att vissa handlingar som utfärdats av de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut och liknande handlingar som utfärdats av Kroatien, är likställda med de egna nationella viseringarna och att inrätta en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna på grundval av detta unilaterala likställande av handlingar. Detta beslut påverkar inte Bulgariens och Rumäniens målsättning att snarast bli medlemmar i Schengen.

(6)

Den förenklade ordning som fastställs i detta beslut bör gälla under en övergångsperiod fram till det datum som fastställs i ett rådsbeslut i enlighet med artikel 3.2 första stycket i 2003 års anslutningsakt för Cyperns del, artikel 4.2 första stycket i 2005 års anslutningsakt för Bulgariens och Rumäniens del och artikel 4.2 första stycket i 2011 års anslutningsakt för Kroatiens del, med eventuella övergångsbestämmelser rörande handlingar som utfärdats före det datumet.

(7)

Deltagande i den förenklade ordningen bör vara frivilligt och inte medföra några ytterligare skyldigheter för medlemsstaterna utöver dem som fastställs i 2003 års anslutningsakt, 2005 års anslutningsakt eller 2011 års anslutningsakt.

(8)

De gemensamma reglerna bör vara tillämpliga på enhetliga viseringar för kortare vistelse, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd som utfärdats av de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut, viseringar med territoriellt begränsad giltighet som utfärdats för en sökande som innehar en resehandling som inte erkänns av en eller flera medlemsstater, men inte alla medlemsstater, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 (5) (viseringskodex) samt av de länder som är associerade till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket och viseringar för kortare vistelse, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd som utfärdats av Bulgarien, Kroatien, Cypern och Rumänien. Erkännandet av en handling bör vara begränsat till dess giltighetstid.

(9)

De inresevillkor för tredjelandsmedborgare vilkas planerade vistelse på medlemsstaternas territorium inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 (6) måste vara uppfyllda, med undantag av villkoret att inneha en giltig visering ifall detta krävs enligt förordning (EG) nr 539/2001, i den mån som det genom detta beslut inrättas en ordning för unilateralt erkännande av Bulgarien, Kroatien, Cypern och Rumänien av vissa handlingar som utfärdats av de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut och liknande handlingar som utfärdats av Bulgarien, Kroatien, Cypern och Rumänien för transitering genom eller planerade vistelser på deras territorium som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod.

(10)

Eftersom målet för detta beslut, nämligen att inrätta en ordning för unilateralt erkännande av Bulgarien, Kroatien, Cypern och Rumänien av vissa handlingar som utfärdats av andra medlemsstater, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(11)

När det gäller Island och Norge utgör detta beslut en utveckling av Schengenregelverkets bestämmelser i den mening som avses i avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (7) vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 B i rådets beslut 1999/437/EG (8).

(12)

När det gäller Schweiz utgör detta beslut en utveckling av Schengenregelverkets bestämmelser i den mening som avses i avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (9) vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (10).

(13)

När det gäller Liechtenstein utgör detta beslut en utveckling av Schengenregelverkets bestämmelser i den mening som avses i protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (11) vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (12).

(14)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

(15)

Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (13). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Förenade kungariket.

(16)

Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (14). Irland deltar därför inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

a)

En enhetlig visering i enlighet med definitionen i artikel 2.3 i viseringskodexen som är giltig för två eller flera inresor.

b)

En visering för längre vistelse i enlighet med artikel 18 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet (15).

c)

Ett uppehållstillstånd i enlighet med definitionen i artikel 2.15 i förordning (EG) nr 562/2006.

a)

Nationella viseringar för kortare vistelse och nationella viseringar för längre vistelse som utfärdats av Bulgarien, Kroatien, Cypern eller Rumänien i det enhetliga format som fastställs i rådets förordning (EG) nr 1683/95 (16);

b)

uppehållstillstånd som utfärdats av Bulgarien, Cypern, Kroatien eller Rumänien i enlighet med det enhetliga format som fastställs i rådets förordning (EG) nr 1030/2002 (17),