8.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 94/31

(1)

I anslutningsakten från 2003 föreskrivs att Lettland, på de villkor som fastställs i akten, under en sjuårsperiod efter anslutningen, som löper ut den 30 april 2011, får fortsätta att förbjuda att jordbruksmark förvärvas av fysiska personer och juridiska personer från andra EU-medlemsstater som inte är bosatta eller registrerade eller har en filial eller agentur i Lettland. Detta är ett tidsbegränsat undantag från den fria rörligheten för kapital som fastställs i artiklarna 63–66 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Övergångsperioden får bara förlängas en gång och med ytterligare tre år.

(2)

Lettland begärde den 6 december 2010 att övergångsperioden för förvärv av jordbruksmark förlängs med tre år.

(3)

Det främsta motivet till övergångsperioden var behovet av att trygga jordbruksverksamhetens socioekonomiska villkor efter införandet av den inre marknaden och övergången till den gemensamma jordbrukspolitiken i Lettland. Framför allt var syftet att minska farhågorna för de konsekvenser en liberalisering av jordbruksmarksförvärvet kunde få för jordbrukssektorn, beroende på de stora skillnaderna i markpriser och inkomster jämfört med Belgien, Danmark, Tyskland, Irland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal, Finland, Sverige och Förenade kungariket (nedan kallade EU-15). Övergångsperiodens syfte var också att för bönderna underlätta återlämnandet och privatiseringen av jordbruksmark. Kommissionen har redan betonat vikten av att ovannämnda jordbruksreform är slutförd, när den föreskrivna övergångsperioden löper ut. Så sker i kommissionens rapport Översyn av övergångsbestämmelserna om förvärv av jordbruksmark och skog i anslutningsfördraget från 2003  (1) av den 16 juli 2008 (nedan kallad halvtidsöversynen).

(4)

Enligt Eurostats uppgifter är priserna på jordbruksmark i Lettland lägre än motsvarande priser i EU. Att försäljningspriserna på jordbruksmark helt skulle konvergera var inget som förväntades eller uppfattades som ett nödvändigt villkor för att avsluta övergångsperioden. De tydliga prisskillnaderna mellan Lettland och EU-15 är dock av en sådan storleksordning att de kan utgöra ett hinder för en friktionsfri utveckling mot priskonvergens.

(5)

Liksom för prisnivåerna på jordbruksmark visar Eurostats uppgifter att det fortfarande finns ett gap mellan Lettland och EU-15 när det gäller BNP per capita, uttryckt i köpkraftspariteter. I förhållande till invånarnas köpkraft är således Lettlands nuvarande priser på jordbruksmark höga.

(6)

Den lettiska jordbrukssektorn har också fortfarande sämre konkurrenskraft än EU-15, till vilket kommer finansieringsproblem och höga räntor på kommersiella lån för köp av jordbruksmark (15 % per år under 2009 enligt de lettiska myndigheternas uppgifter).

(7)

Den 1 januari 2010 stod jordbruksmark för 37,7 % av landets totala areal och skogsmark för 45,8 %, enligt de lettiska myndigheternas uppgifter som hämtats från statens markbyrå. År 2007 ägdes 62 % av jordbruksmarken av jordbrukare och 26,6 % var arrenderad. Även om jordbruksmarken i Lettland i huvudsak redan är i privat ägo, så är återlämnandet av jordbruksmark och landreformen fortfarande inte avslutade på landsbygden.

(8)

Att äganderätten inte avgjorts hindrar ofrånkomligen markaffärer och sammanläggning av jordbruksegendomar. Vidare bidrar ägosplittring till sämre konkurrenskraft och resulterar i mindre marknadsinriktade jordbruksföretag. I detta sammanhang visar Eurostats uppgifter att jordbruksmarken gradvis läggs samman och den brukade jordbruksarealen per gård i Lettland har ökat från i genomsnitt 10 till 16 ha per gård mellan 2001 och 2007. Ändå är den fortfarande lägre än i andra EU-medlemsstater som Danmark, Tyskland och Sverige där genomsnittet år 2007 uppgick till 60, 46 respektive 43 ha.

(9)

Den globala finanskrisen nyligen har också haft en negativ inverkan på Lettlands ekonomi. De lettiska jordbrukarnas redan förfördelade ställning i förhållande till EU-15 försämrades ytterligare av vikande efterfrågan, följt av kraftigt sjunkande priser på jordbruksprodukter samtidigt som råvarupriserna låg kvar på samma höga nivå som 2008.

(10)

Mot denna bakgrund kan man liksom de lettiska myndigheterna förvänta sig att markpriserna i Lettland kommer att utsättas för ytterligare tryck, om restriktionerna hävs den 1 maj 2011. Då övergångsperioden löper ut, finns det således en risk för allvarliga störningar på den lettiska marknaden för jordbruksmark.

(11)

Det bör därför beviljas en förlängning med tre år av den övergångsperiod som avses i bilaga VIII kapitel 3 i anslutningsakten från 2003.

(12)

För att göra marknaden helt förberedd på en liberalisering är det fortsättningsvis av yttersta vikt att – även i ett ogynnsamt ekonomiskt läge – förbättra exempelvis kredit- och försäkringsmöjligheterna för jordbrukare och se till att strukturreformen inom jordbruket fullföljs under övergångsperioden. Detta poängterades redan i halvtidsöversynen från 2008.

(13)

Då den inre marknaden alltid har varit av central betydelse för välståndet i EU, skulle ett ökat inflöde av utländskt kapital kunna innebära fördelar även för jordbruksmarknaden i Lettland. Enligt halvtidsöversynen från 2008 skulle ökade utländska investeringar inom jordbrukssektorn också få betydande långtidseffekter på kapital- och kunskapstillgången, på hur jordbruksmarknaden fungerar och på jordbruksproduktiviteten. Successivt lättade restriktioner för utländskt ägande under övergångsperioden skulle även bidra till att förbereda marknaden på en fullständig liberalisering.

(14)

För att klargöra rättsläget och undvika ett rättsligt vakuum i Lettlands nationella lagstiftning när den nuvarande övergångsperioden löpt ut, bör detta beslut träda i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.