25.7.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/31

(1)

Konventionen om skydd för Alperna (nedan kallad ”Alpkonventionen”) ingicks på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 96/191/EG (2).

(2)

Genom rådets beslut 2005/923/EG (3) beslutade rådet om undertecknande på Europeiska gemenskapens vägnar av protokollet om markskydd, protokollet om energi och protokollet om turism till Alpkonventionen (nedan kallade ”protokollen”).

(3)

Protokollen är ett viktigt steg i genomförandet av Alpkonventionen, och Europeiska gemenskapen har åtagit sig att verka för konventionens mål.

(4)

Alpernas ekonomiska, sociala och ekologiska problem av gränsöverskridande karaktär är en stor uppgift att lösa i detta mycket känsliga område.

(5)

Gemenskapens politik, särskilt prioriterade områden enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (4), bör främjas och stärkas i alpregionen.

(6)

Ett av huvudmålen med protokollet om markskydd är att skydda markens multifunktionella roll på grundval av principen om hållbar utveckling. Marken måste tillförsäkras en hållbar produktionsförmåga så att den kan fylla sin naturliga funktion som natur- och kulturhistoriskt arkiv och för att trygga markens användning för jord- och skogsbruk, bebyggelse och turism, annan ekonomisk användning, transport och infrastruktur och som råvarukälla.

(7)

Varje strategi för markskydd bör ta hänsyn till de mycket varierande lokala förhållandena i alpområdet. Protokollet om markskydd skulle kunna bidra till att lämpliga åtgärder genomförs på nationell och regional nivå.

(8)

Krav i protokollet, exempelvis krav på markövervakning, identifiering av riskområden för erosion, översvämningar och jordskred, inventering av förorenade områden och upprättande av harmoniserade databaser kan vara viktiga beståndsdelar i en gemenskapsstrategi för markskydd, vilket framgår bland annat av rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (5), rådets direktiv 86/278/EEG av den 12 juni 1986 om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket (6) rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (7) rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (8), rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden (9) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (10).

(9)

I protokollet om energi krävs att lämpliga åtgärder vidtas på områdena energibesparing, energiproduktion, inklusive främjandet av förnybar energi, energitransport, energileveranser och energianvändning för att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling.

(10)

Bestämmelserna i protokollet om energi ligger i linje med gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram för att motverka klimatförändring samt för att främja hållbar förvaltning och användning av naturresurser. Protokollets bestämmelser ligger också i linje med gemenskapens energipolitik som den framställs i vitboken för en gemenskapsstrategi och handlingsplan, grönboken ”Mot en europeisk strategi för trygg energiförsörjning”, Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG av den 27 september 2001 om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el (11), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda (12) och Europaparlamentets och rådets beslut nr 1230/2003/EG av den 26 juni 2003 om ett flerårigt program för åtgärder på energiområdet: ”Intelligent energi – Europa” (2003–2006) (13).

(11)

Ratificeringen av protokollet om energi skulle stärka det gränsöverskridande samarbetet med Schweiz, Liechtenstein och Monaco. Detta skulle göra det lättare att säkerställa att Europeiska gemenskapens mål delas av regionala partner och att dessa initiativ omfattar hela den ekologiska alpregionen.

(12)

De transeuropeiska energinäten (TEN-E) bör prioriteras och samordnings- och genomförandeåtgärder som föreskrivs i TEN-E-riktlinjerna i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1229/2003/EG av den 26 juni 2003 om en serie riktlinjer för transeuropeiska energinät (14) bör tillämpas när nya gränsöverskridande förbindelser (särskilt högspänningsledningar) utvecklas.

(13)

Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, Schweiz, Liechtenstein och Monaco, är parter i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet. I ramkonventionen och Kyotoprotokollet krävs det att parterna formulerar, genomför, tillkännager och regelbundet uppdaterar nationella och regionala program som innehåller åtgärder för att mildra klimatförändring genom att ta itu med antropogena utsläpp från källor och tillhandahålla upptag i sänkor av alla växthusgaser som inte omfattas av Montrealprotokollet.

(14)

Protokollet om energi bidrar till att uppfylla UNFCCC-kraven om att vidta åtgärder för att underlätta en tillfredsställande anpassning till klimatförändringar.

(15)

Turismen är en ekonomiskt mycket betydelsefull näring i de flesta delar av Alperna och den har direkta miljöeffekter och sociala effekter och påverkas också av dessa.

(16)

Eftersom bergsregionen är ett unikt och ekologiskt mycket känsligt område är det mycket viktigt att det råder jämvikt mellan ekonomiska intressen, lokalbefolkningens behov och miljöhänsyn för att få en hållbar utveckling i regionen.

(17)

Samtidigt som turism blir en alltmer global företeelse ligger ansvaret för den huvudsakligen på lokal och regional nivå. För gemenskapens del är bland annat följande rättsakter av intresse i detta sammanhang: Direktiv 85/337/EEG, direktiv 92/43/EEG, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1980/2000 av den 17 juli 2000 om ett reviderat gemenskapsprogram för tilldelning av miljömärke (15), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 av den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS) (16) och rådets resolution av den 21 maj 2002 om den europeiska turismens framtid (17). Alpkonventionen och dess protokoll om turism, tillsammans med de andra protokollen som kan påverka turistsektorn, bör utgöra ett raminstrument för att stimulera och samordna de berörda parternas bidrag på regional och lokal nivå så att hållbarheten blir en viktig drivkraft för att förbättra kvaliteten på det som Alpområdet kan erbjuda turisterna.

(18)

Det övergripande målet för protokollet om turism är att främja hållbar turism, särskilt genom att se till att den utvecklas och bedrivs med hänsyn till dess inverkan på miljön. I detta syfte tillhandahåller protokollet särskilda åtgärder och rekommendationer som kan användas som verktyg för att stärka den miljömässiga sidan av innovation och forskning, övervakning och utbildning, förvaltningsverktyg och -strategier, planerings- och bemyndigandeförfaranden som är kopplade till turism och särskilt till dess kvalitativa utveckling.

(19)

De fördragsslutande parterna till de tre protokollen bör främja relevant utbildning och dessutom främja spridning av information till allmänheten avseende mål, åtgärder och genomförande av vart och ett av dessa protokoll.

(20)

Det är lämpligt att dessa protokoll godkänns av Europeiska gemenskapen.