27.11.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/10

(1)

Genom en skrivelse av den 12 februari 2003 (A/31217 registrerad den 14 februari 2003) anmälde Italien till kommissionen en stödordning om brådskande åtgärder för att främja sysselsättningen enligt artikel 88.3 i fördraget. Eftersom åtgärden har genomförts innan kommissionen gett sitt preliminära godkännande har den registrerats som olagligt stöd nummer NN 7/03.

(2)

Genom en skrivelse av den 12 mars 2003 begärde kommissionen ytterligare upplysningar. Efter en begäran om förlängning av den fastställda tidsfristen, vilket beviljades av kommissionen, inkom de italienska myndigheterna genom en skrivelse av den 20 maj 2003 med ytterligare upplysningar till kommissionen.

(3)

Genom en skrivelse av den 16 oktober 2003 underrättade kommissionen Italien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende denna stödordning. Kommissionens beslut att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga. Kommissionen har inte mottagit några synpunkter på stödordningen i fråga.

(4)

Genom en skrivelse av den 22 december 2003 inkom Italien med sina synpunkter. Kommissionen begärde kompletterande upplysningar genom en skrivelse av den 19 januari 2004, som de italienska myndigheterna svarade på genom en skrivelse av den 11 februari 2004.

(5)

Syftet med stödordningen är att slå vakt om arbetstillfällen på företag i ekonomiska svårigheter som omfattas av ett särskilt insolvensförfarande (amministrazione straordinaria) och har fler än 1 000 anställda.

(6)

Den rättsliga grunden är lagdekret nr 23 av den 14 februari 2003, ändrad till lag nr 81 av den 17 april 2003.

(7)

Stödmottagare är köpare av företag som uppfyller ovannämnda kriterier (företag i ekonomiska svårigheter som omfattas av ett särskilt insolvensförfarande och som har fler än 1 000 anställda).

(8)

Om företagen köps upp av tredje man beviljas stöd till de köpare som tar över anställda från det sålda företaget upp till ett tröskelvärde på 550 anställda. Förmånerna för varje övertagen anställd uppgår till följande:

Ovannämnda förmåner beviljas enligt lag nr 223/1991 till arbetsgivare som anställer arbetstagare som friställts enligt en särskild arbetslöshetsordning, dvs. som är arbetslösa på grund av strukturella kriser och som uppfyller fastställda krav.

På grundval av den anmälda stödordningen ges samma stöd för upp till 550 arbetstagare till köpare som går med på att anställa personal från de uppköpta företagen, dvs. arbetstagare som inte omfattas av den särskilda arbetslöshetsordningen.

Stödet beviljas för upp till 550 anställda, förutsatt att följande villkor är uppfyllda: i) Överföringen av de anställda måste ingå i de kollektivavtal som skall ha undertecknats med arbetsministeriet senast den 30 april 2003, och ii) köparen och det uppköpta företaget får inte ha samma huvudsakliga ägare eller kontrolleras av eller vara knutna till varandra.

(9)

Stödordningen gäller transaktioner där överföringen av de anställda har godkänts i kollektivavtal med arbetsministeriet senast den 30 april 2003. Budgeten för år 2003 uppgick till 9,5 miljoner euro.

(10)

I beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 i fördraget ansåg kommissionen att åtgärden utgjorde statligt stöd enligt vad som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Därför är åtgärden också i princip förbjuden och kan bara anses vara förenlig med den gemensamma marknaden om den kan omfattas av något av de undantag som anges i fördraget.

(11)

Eftersom åtgärden syftar till att slå vakt om arbetstillfällen och innebär förvärv av företag i svårigheter har kommissionen granskat stödets förenlighet utifrån gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (nedan kallade ”riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering”) (3), kommissionens förordning (EG) nr 2204/2002 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt sysselsättningsstöd (4) och slutligen utifrån riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål (5). Kommissionen har uttryckt tvivel om stödets förenlighet med den gemensamma marknaden på grundval av de tre ovan nämnda regelverken.

(12)

Med hänsyn till den anmälda stödordningens korta varaktighet (lagdekretet antogs den 14 februari 2003 och tidsfristen för förvärv av ett företag och för avtalet med ministeriet om överföringen av de anställda fastställdes till den 30 april 2003) har kommissionen utryckt tvivel om huruvida den berörda åtgärden verkligen utgör en stödordning till förmån för en allmän grupp stödmottagare eller om det istället rör sig om en åtgärd för väl definierade stödmottagare.

(13)

Om Italien skulle hävda att det anmälda stödet i själva verket utgör en enskild anmälan av stöd till omstrukturering av ett enda företag som befinner sig i svårigheter har kommissionen dessutom påpekat att åtgärden också måste anmälas som sådan. I detta fall är det nödvändigt att klargöra om företaget som befinner sig i ekonomiska svårigheter också är den verkliga stödmottagaren. Dessutom måste en enskild anmälan åtföljas av en omstruktureringsplan i syfte att återställa företagets ekonomiska och finansiella lönsamhet. En sådan plan måste dessutom uppfylla alla de villkor som fastställts i ovannämnda riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering.

(14)

Genom en skrivelse av den 22 december 2003 inkom Italien med sina kommentarer. De italienska myndigheterna påpekade att under stödets hela varaktighet har bara ett företag köpts upp enligt bestämmelserna i stödordningen. Det gäller Ocean SpA i Verolanuova, Brescia, som såldes till Brandt Italia SpA. Enligt de italienska myndigheterna förvärvade Brandt Italia SpA Ocean SpA till marknadspris utan att gynnas av några direkta ekonomiska fördelar inom ramen för den berörda stödordningen.

(15)

De italienska myndigheterna har dessutom klargjort följande:

(16)

Genom en skrivelse av den 11 februari 2004 påpekade Italien att det stöd som vid den tidpunkten hade beviljats till Brandt Italia SpA inom ramen för stödordningen uppgick till 3 197 982,20 euro och att utbetalningen hade inletts i mars 2003.

(17)

För att bedöma om åtgärden utgör stöd enligt vad som avses i artikel 87.1 i fördraget är det nödvändigt att fastställa om stödet främjar vissa företag, om fördelen beviljas genom statliga medel, om åtgärden snedvrider konkurrensen och om den kan påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(18)

Det första villkoret för tillämpning av artikel 87.1 innebär att åtgärden skall gynna vissa företag. Det är således nödvändigt att fastställa om åtgärden ger stödmottagarna någon ekonomiska fördel som de inte skulle ha haft under normala marknadsvillkor, eller om fördelen befriar dem från utgifter som vanligtvis skulle belasta företagets budget, och om fördelen beviljas till särskilda företag.

Den berörda ordningen omfattar bidrag och minskade sociala avgifter för köpare av företag som befinner sig i svårigheter, som omfattas av ett särskilt insolvensförfarande och som har fler än 1 000 anställda. Ordningen medför alltså en ekonomisk fördel för köparen som erhåller ett icke-återbetalningspliktigt bidrag för varje anställd som förs över och som dessutom under 18 månader beviljas en minskning av de sociala avgifterna som en arbetsgivare normalt skall betala.

Kommissionen anser att den berörda åtgärden också kan innebära en ekonomisk fördel för de företag som omfattas av ett särskilt insolvensförfarande. Vem som är den verkliga stödmottagaren beror i själva verket på en rad faktorer som inte har klargjorts av de italienska myndigheterna (om företaget som befinner sig i ekonomiska svårigheter har pågående verksamhet, om föremålet för försäljningen är företagets verksamhet eller ägarandelar, om köparen är klart avskild från företaget i ekonomiska svårigheter och vilken metod som använts för att fastställa försäljningspriset osv.).

På grundval av den berörda stödordningen anser kommissionen att en ekonomisk fördel har beviljats till en särskild kategori av stödmottagare, dvs. till

På basis av ovanstående anser kommissionen att den berörda åtgärden inte är av allmän karaktär, utan att den ger ekonomiska fördelar till särskilda företag genom att minska de normala utgifterna och förstärka dessa företags finansiella ställning i förhållande till konkurrerande företag som inte omfattas av samma åtgärder. Detta bekräftas av det faktum att åtgärden bara har tilllämpats i ett fall.

(19)

Det andra villkoret för tillämpning av artikel 87.1 innebär att stödet skall ges med hjälp av statliga medel. I det berörda fallet styrks användningen av statliga medel dels genom det faktum att åtgärden finansieras genom icke-återbetalningspliktiga offentliga medel, dels genom att staten avstår från en del av de sociala avgifterna som normalt skall betalas.

(20)

Det tredje och fjärde villkoret för tillämpning av artikel 87.1 i fördraget innebär att åtgärden måste snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna. Den berörda ordningen hotar att snedvrida konkurrensen eftersom den förstärker vissa företags finansiella ställning i förhållande till deras konkurrenter. Åtgärden hotar i synnerhet att snedvrida konkurrensen och inverka på handeln om stödmottagarna konkurrerar med produkter från andra medlemsstater även om de själva inte exporterar sin produktion. Om de stödmottagande företagen inte exporterar, gynnas den nationella produktionen av det faktum att den möjlighet som företag i andra medlemsstater har att exportera sina produkter till den berörda marknaden minskar på grund av åtgärderna (6).

(21)

Av ovannämnda skäl är den berörda åtgärden i princip förbjuden enligt artikel 87.1 i fördraget och kan bara anses förenlig med den gemensamma marknaden om den kan omfattas av något av undantagen i fördraget.

(22)

Eftersom åtgärden utgör statligt stöd beklagar kommissionen att de italienska myndigheterna inte har uppfyllt skyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget och genomförde stödet innan kommissionen hade godkänt det.

(23)

Efter att ha fastställt att den berörda åtgärden utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i fördraget har kommissionen granskat om stödet kan anses vara förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.2 och 87.3 i fördraget.

(24)

Kommissionen anser att stödet inte kan omfattas av undantaget i artikel 87.2 i fördraget eftersom det inte utgör stöd av social karaktär enligt vad som avses i artikel 87.2 a eller stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser enligt vad som avses i artikel 87.2 b. Stödet faller inte heller inom ramen för artikel 87.2 c. Av förklarliga skäl är inte heller undantagen i artikel 87.3 b och d tillämpliga.

(25)

Med utgångspunkt från artikel 87.3 a och c har kommissionen fastställt sin egen praxis för vissa kategorier av stöd i särskilda förordningar, bestämmelser och riktlinjer om undantag. Det berörda stödet syftar till att slå vakt om arbetstillfällen och avser uppköp av företag i svårigheter, vilket innebär att det kan omfattas av tillämpningsområdet för tre bestämda sekundärrättsakter. Kommissionen har följaktligen granskat stödets förenlighet utifrån riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering, kommissionens förordning (EG) nr 2204/2002 och slutligen utifrån riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål. Mot bakgrund av de tre ovannämnda regelverken har kommissionens tvivel om stödordningens förenlighet med den gemensamma marknaden bekräftats.

(26)

Eftersom den anmälda stödordningen avser försäljning av företag i svårigheter hävdar de italienska myndigheterna att stödet skall bedömas enligt gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering. Kommissionen har granskat huruvida stödordningen kan bedömas på grundval av ovannämnda riktlinjer. Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering tillåter följande:

Den stödordning som anmälts av de italienska myndigheterna tillämpas för alla företag, utan hänsyn till storlek. Eftersom ordningen dessutom gäller försäljning av företag med mer än 1 000 anställda är det i huvudsak stora företag som avses (7). Stödordningen kan följaktligen i sin nuvarande form inte anses vara förenlig med den gemensamma marknaden enligt riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering.

(27)

I sitt beslut att inleda förfarandet påpekade kommissionen att om Italien skulle hävda att stödordningen utgör enskilt stöd till omstrukturering av ett enda företag i svårigheter måste åtgärden också anmälas som sådan. I detta fall är det nödvändigt att klargöra om företaget som befinner sig i ekonomiska svårigheter också är den verkliga stödmottagaren. Dessutom måste en enskild anmälan åtföljas av en omstruktureringsplan som utarbetats i syfte att återställa företagets ekonomiska och finansiella lönsamhet. Denna plan måste dessutom uppfylla alla de villkor som fastställts i ovannämnda riktlinjer.

(28)

De italienska myndigheterna påpekade att bara en enda försäljning i själva verket hade genomförts enligt stödordningen under hela dess varaktighet. De fortsatte dock att betrakta åtgärden som en stödordning och inkom inte till kommissionen med några upplysningar så att kommissionen kunde bedöma åtgärden som en enskild anmälan av stöd till omstrukturering av ett enda företag i svårigheter. Kommissionen har således inte kunnat bedöma försäljningen av Ocean SpA till Brandt Italia som ett enskilt fall.

(29)

Den anmälda stödordningens mål är att slå vakt om arbetstillfällen. Utöver riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering hänvisar de italienska myndigheterna till förordning (EG) 2204/2002. I detta avseende hävdar de italienska myndigheterna följande:

(30)

När det gäller den första punkten anser kommissionen att åtgärden inte är av allmän karaktär på grund av de skäl som redan angivits i avsnittet om förekomsten av stöd.

(31)

När det gäller den andra punkten förändrar den berörda åtgärden inte stödordningar som Cassa integrazione straordinaria eller collocamento in mobilità. Det rör sig snarare om en tillfällig åtgärd för att ta itu med en särskild situation som bara avser transaktioner som genomförts under en tremånadersperiod. Följaktligen kan denna åtgärd inte jämställas med ordningar som Cassa integrazione straordinaria eller collocamento in mobilità, som aldrig har bedömts av kommissionen på basis av reglerna för statligt stöd.

(32)

På grundval av förordning (EG) nr 2204/2002 framhöll kommissionen i fråga om den tredje punkten att stöd till skapande av nya arbetstillfällen i områden som inte är stödområden bara är tillåtet till förmån för små och medelstora företag. Den anmälda stödordningen tillämpas i hela landet och gäller alla företag utan hänsyn till storlek. Eftersom åtgärden gäller uppköp av företag som har mer än 1 000 anställda finns dessutom anledning att anta att det i huvudsak är stora företag som berörs.

(33)

Med hänsyn till ovanstående kan den anmälda åtgärden inte anses förenlig med den gemensamma marknaden enligt förordning (EG) nr 2204/2002.

(34)

Kommissionen har också bedömt om huruvida stödordningen skulle kunna granskas enligt riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål (8). Förutsatt att de fastställda villkoren respekteras kan sysselsättningsstöd, som faller inom ramen för definitionen av driftsstöd, beviljas på grundval av dessa riktlinjer. Dessutom är det möjligt att bevilja stöd till investeringar i anläggningstillgångar som genomförs genom uppköp av företag som har eller skulle ha lagt ner verksamheten om de inte blev uppköpta.

(35)

Stödordningen faller dock utanför tillämpningsområdet för riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål eftersom den tillämpas i hela landet. Det enda kända fallet där stödordningen har tillämpats gäller ett företag i Verolanuova, Brescia, som är ett område som inte omfattas av undantagen i artikel 87.3 a och c i fördraget. Den anmälda åtgärden kan därför inte anses vara förenlig med den gemensamma marknaden enligt riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål.

(36)

Slutligen är den anmälda åtgärden oförenlig med den gemensamma marknaden eftersom den inte innehåller någon bestämmelse om kumulering av stöd från olika källor.

(37)

Kommissionen konstaterar att den berörda åtgärden utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget. Italien har olagligen genomfört det berörda stödet vilket strider mot artikel 88.3 i fördraget. På grundval av ovanstående analys anser kommissionen att stödet är oförenligt med den gemensamma marknaden enligt riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering, förordning (EG) nr 2204/2002 och riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål.

(38)

Beslutet gäller stödordningen och de enskilda fall där den tillämpas. Beslutet skall införlivas omedelbart, särskilt med avseende på återvinning av enskilda oförenliga stöd. Beslutet påverkar inte möjligheten att enskilda stöd som beviljats inom ramen för stödordningen successivt och på grundval av deras särskilda egenskaper, enligt kommissionens beslut, anses vara helt eller delvis förenliga med den gemensamma marknaden.