31990L0660

RÅDETS DIREKTIV av den 4 december 1990 om övergångsbestämmelser för Tyskland vad gäller vissa gemenskapsbestämmelser om miljöskydd i samband med den inre marknaden (90/660/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

i samarbete med Europaparlamentet(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och

med beaktande av följande:

Europeiska ekonomiska gemenskapen har antagit ett antal bestämmelser om miljöskydd.

Från och med tidpunkten för Tysklands enande kommer gemenskapens lagstiftning att vara helt tillämplig på före detta Tyska demokratiska republikens område.

Med hänsyn till den speciella situation som råder i detta område är det emellertid nödvändigt att tillåta Förbundsrepubliken Tyskland att fastställa en särskild tidsfrist inom vilken vissa regler som gäller i området måste anpassas så att de överensstämmer med gemenskapens lagstiftning.

Detta gäller särskilt för det gemenskapssystem som inrättats genom direktiven om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen samt för svavelhalten i vissa flytande bränslen.

Alla avvikelser som föreskrivs i detta sammanhang måste vara tillfälliga och orsaka minsta möjliga störning av den gemensamma marknadens funktion.

De tillgängliga uppgifterna om de bestämmelser som gäller i före detta Tyska demokratiska republiken och om miljösituationen utgör inte ett tillräckligt underlag för att slutgiltigt fastställa avvikelsernas omfattning. För att göra det möjligt att ta hänsyn till förändringar av situationen måste ett förenklat förfarande fastställas i enlighet med artikel 145 tredje strecksatsen i fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Trots vad som sägs i rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen(4), senast ändrat genom direktiv 90/517/EEG(5), får Förbundsrepubliken Tyskland vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att bestämmelserna i det direktivet senast den 31 december 1992 följs på före detta Tyska demokratiska republikens område.

2. Förbundsrepubliken Tyskland skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att ämnen och preparat som inte överensstämmer med direktiv 67/548/EEG inte förs in till andra delar av gemenskapen än till före detta Tyska demokratiska republikens område. Dessa åtgärder måste vara förenliga med fördraget, särskilt med målen i artikel 8a i detta, och får inte medföra kontroller och formaliteter vid gränserna mellan medlemsstaterna.

Alla ämnen som inte finns upptagna i EINECS-förteckningen enligt artikel 13 i direktiv 67/548/EEG måste anmälas i enlighet med bestämmelserna i det direktivet. Villkoren för anmälan av ämnen som före den 18 september 1981 fanns på marknaden i före detta Tyska demokratiska republiken och som inte finns upptagna i EINECS-förteckningen skall fastställas av kommissionen.

Artikel 2

1. Trots vad som sägs i artikel 2.1 i rådets direktiv 75/716/EEG av den 24 november 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om svavelhalten i vissa flytande bränslen(6), ändrat genom direktiv 87/219/EEG(7), får Förbundsrepubliken Tyskland, vad gäller före detta Tyska demokratiska republikens område undanta producenter som vid tidpunkten för enandet var etablerade i det området från förpliktelsen att följa gränsvärdet för svavelhalten i gasolja.

De tyska myndigheterna får endast bevilja ett sådant tillstånd i fall där det skulle innebära ett orimligt krav för den berörda producenten att följa gränsvärdet för svavelhalten i gasolja. Tillstånd kan inte beviljas för värden som överstiger en svavelhalt på 0,5 %. Alla tillstånd skall vara tidsbegränsade och upphöra att gälla senast den 31 december 1994.

2. Förbundsrepubliken Tyskland skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att gasolja som inte överensstämmer med direktiv 75/716/EEG inte förs in till andra delar av gemenskapen än till det område som avses i punkt 1. Dessa åtgärder måste vara förenliga med fördraget, särskilt med målen i artikel 8a i detta, och får inte medföra kontroller och formaliteter vid gränserna mellan medlemsstaterna.

Artikel 3

Förbundsrepubliken Tyskland skall genast underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtas i enlighet med artiklarna 1 och 2, och kommissionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna och Europaparlamentet.

Artikel 4

1. Anpassningsåtgärder med syfte att fylla uppenbara luckor och för teknisk anpassning av de åtgärder som föreskrivs i detta direktiv får beslutas i enlighet med förfarandet i artikel 21 i direktiv 67/548/EEG.

2. Anpassningsåtgärder skall utformas så att de säkerställer att de direktiv som avses i artiklarna 1 och 2 tillämpas på ett enhetligt sätt på före detta Tyska demokratiska republikens område, med vederbörlig hänsyn till de särskilda förhållanden som råder på detta område och till de särskilda svårigheter som sammanhänger med tillämpningen av dessa direktiv.

De skall vara förenliga med direktivens principer och ha nära anknytning till någon av de avvikelser som föreskrivs i detta direktiv.

3. De åtgärder som avses i punkt 1 får beslutas fram till och med den 31 december 1992. Tillämpningen av dem är begränsad till samma tidpunkt. Vad gäller det direktiv som anges i artikel 2 skall denna tidpunkt emellertid vara den 31 december 1994.

4. Varje medlemsstat får hänskjuta eventuella problem till kommissionen. Kommissionen skall skyndsamt undersöka frågan och redovisa sina slutsatser och eventuella förslag till lämpliga åtgärder.

Artikel 5

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 4 december 1990.

På rådets vägnar

G. DE MICHELIS

Ordförande

(1) EGT nr L 263, 26.9.1990, s. 40. Ändrat den 25 oktober 1990 och den 28 november 1990.

(2) Yttrande avgivet den 24 oktober 1990 och beslut av den 21 november 1990.

(3) Yttrandet avgivet den 20 november 1990.

(4) EGT nr 196, 16.8.1967, s. 1.

(5) EGT nr L 287, 19.10.1990, s. 37.

(6) EGT nr L 307, 27.11.1975, s. 22.

(7) EGT nr L 91, 3.4.1987, s. 19.