20.9.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 242/2

(1)

I artikel 18 i förordning (EG) nr 178/2002 fastställs de allmänna principerna för spårbarhet av livsmedel. Det föreskrivs att livsmedel ska kunna spåras på alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan. Det fastställs även att livsmedelsföretagare måste kunna identifiera de personer från vilka de erhållit livsmedel. Dessa företagare måste även kunna identifiera de företag som erhållit deras produkter. På begäran ska informationen göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna.

(2)

Spårbarhet behövs för att säkerställa livsmedelssäkerheten och tillförlitligheten hos konsumentinformationen. Det är särskilt viktigt att tillämpa spårbarhet på livsmedel av animaliskt ursprung för att kunna bidra till att icke säkra livsmedel avlägsnas från marknaden och därmed kunna skydda konsumenterna.

(3)

För att spårbarhet av livsmedel enligt artikel 18 i förordning (EG) nr 178/2002 ska kunna uppnås behövs namn på och adress till både den livsmedelsföretagare som levererar livsmedlen och den livsmedelsföretagare som tar emot livsmedlen. Detta krav bygger på principen om ”ett steg bakåt – ett steg framåt”, som innebär att livsmedelsföretagare måste ha ett system som gör att de kan identifiera sina direkta leverantörer och sina direkta kunder, förutom då de är slutkonsumenter.

(4)

Tidigare livsmedelskriser har visat på att dokumentationen inte alltid har varit tillräcklig för att möjliggöra en fullständig spårbarhet av misstänkta livsmedel. Under tillämpningen av förordning (EG) nr 178/2002, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (2), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (3) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (4) har erfarenheterna visat att livsmedelsföretagare vanligtvis inte har tillgång till den information de behöver för att säkerställa att deras system för att identifiering av hantering eller lagring av livsmedel är tillräckliga, särskilt i sektorn för livsmedel av animaliskt ursprung. Detta har resulterat i att denna sektor har drabbats av onödigt stora ekonomiska förluster på grund av man inte snabbt och fullständigt kunnat spåra livsmedlen.

(5)

Därför bör särskilda regler för den specifika sektorn för livsmedel av animaliskt ursprung fastställas för att säkerställa en korrekt tillämpning av kraven i artikel 18 i förordning (EG) nr 178/2002. Dessa regler bör medge (viss) flexibilitet vad gäller det format i vilket den relevanta informationen görs tillgänglig.

(6)

Det bör särskilt lämnas ytterligare information om volymen eller kvantiteten av livsmedel av animaliskt ursprung, en referens som identifierar partiet, satsen eller försändelsen, beroende på vad som är tillämpligt, en detaljerad beskrivning av livsmedlet och avsändningsdatum.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

En noggrann beskrivning av livsmedlet.

b)

Livsmedlets volym eller kvantitet.

c)

Namn på och adress till den livsmedelsföretagare som levererat livsmedlet.

d)

Namn på och adress till avsändaren (ägaren) om denna är någon annan än den livsmedelsföretagare som levererat livsmedlet.

e)

Namn på och adress till den livsmedelsföretagare till vilken livsmedlet levererats.

f)

Namn på och adress till mottagaren (ägaren) om denna är någon annan än den livsmedelsföretagare till vilken livsmedlet levererats.

g)

En referens som identifierar partiet, satsen eller försändelsen, beroende på vad som är tillämpligt.

h)

Avsändningsdatum.