EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 17.5.2018
COM(2018) 293 final
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN
EUROPA PÅ VÄG
Hållbar mobilitet i EU: säker, uppkopplad och ren
1.
INLEDNING
I sitt tal om tillståndet i unionen i september 2017 angav kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker som ett mål för EU och dess industri att bli världsledande inom innovation, digitalisering och koldioxidsnål teknik. Kommissionen har antagit en övergripande strategi för att se till att EU:s mobilitetspolitik återspeglar dessa politiska prioriteringar. I enlighet med den europeiska strategin för utsläppssnål rörlighet har kommissionen antagit två mobilitetspaket, ett i maj och ett i november 2017. I dessa åtgärdspaket fastställs en positiv agenda och de innehåller lagstiftningsförslag och initiativ gällande strategin för utsläppssnål rörlighet som ska garantera en smidig övergång till ren, konkurrenskraftig och uppkopplad mobilitet åt alla. Europaparlamentet och rådet bör se till att dessa förslag antas snarast.
Detta är det tredje och sista åtgärdspaketet i serien ”Europa på väg” och handlar om den nya strategin för industripolitiken från september 2017. Det är tänkt att slutföra den pågående processen som ska göra det möjligt för Europa att dra full nytta av moderniseringen av mobiliteten. För att detta ska lyckas krävs det att framtidens mobilitetssystem är säkra, rena och effektiva för alla EU-medborgare. Vi måste använda oss av den nya teknikens möjligheter för att eftersträva flera mål samtidigt – att göra europeiska transporter säkrare och mer tillgängliga, att stärka den europeiska industrins konkurrenskraft, att skapa tryggare jobb, samt att vara renare och bättre anpassade till kraven på att ta itu med klimatförändringarna. Detta kommer att kräva ett helhjärtat engagemang hos EU, medlemsstaterna och alla intressenter.
Tekniska förändringar berör alla delar av samhället och ekonomin, och de påverkar EU-medborgarnas liv. Transportsektorn är inget undantag. Ny teknik förändrar i grunden bilden av mobiliteten i Europa. Den bryter upp konventionella affärsmodeller och verksamheter inom transport och skapar nya möjligheter i form av nya mobilitetstjänster och nya aktörer, men den medför också utmaningar. Arbetsmarknaden och den efterfrågade kompetensen förändras snabbt och EU måste förbli konkurrenskraftigt i den hårdnande globala konkurrensen. Eftersom fordons- och transportsektorns värdekedja står för 12 miljoner arbetstillfällen och ett effektivt transportsystem är av avgörande betydelse för EU:s konkurrenskraft, är det av yttersta vikt för unionens mobilitetspolitik att vi kan anpassa oss till förändringen.
Själva begreppet transport håller på att förändras och de traditionella gränserna mellan fordon, infrastruktur och användare blir allt suddigare. Det är inte längre transportmedlet som står i fokus – i dag står användaren mer och mer i centrum av ett mycket flexiblare och mer integrerat mobilitetssystem, till stor del tack vare ökad uppkoppling och automatisering.
Nästa steg inom transporter är alltmer automatiserade och uppkopplade fordon som kommer in på marknaden, vilket kommer att revolutionera medborgarnas mobilitet i framtiden. Revolutionen har redan börjat, och Europa måste vara förberett. Den digitala tekniken driver på förändringar, men kan också hjälpa oss att möta många av de utmaningar som dagens mobilitetssystem står inför. Med ett stabilt regelverk på plats kan automatiserade fordon och avancerade uppkopplingssystem göra fordonen säkrare, lättare att dela och mer tillgängliga för alla medborgare, inbegripet dem som i dag kan vara avskurna från mobilitetstjänsterna, såsom äldre och personer med funktionsnedsättning. Den digitala tekniken kan bidra till att minska trafikstockningar och därmed öka energieffektiviteten och förbättra luftkvaliteten och samtidigt bidra till kampen mot klimatförändringarna. EU:s politik måste utformas för att utnyttja dessa fördelar och den måste samordnas på rätt sätt.
EU måste anta en ledande roll i denna omvandling av mobilitetssystemet och vidta åtgärder där unionen kan göra en verklig skillnad. Det är EU som är i den bästa positionen för att se till att utvecklingen möter den cirkulära ekonomins behov, att full hänsyn tas till samhällsvinster som trygghet och livskvalitet, att innovation, sysselsättning och konkurrenskraft stärks och att fördelarna för medborgarnas mobilitet maximeras på europeisk nivå.
2.
SÄKER MOBILITET: Prioritera säkerheten
Säkerheten är en grundläggande aspekt i alla transportsystem – den måste alltid ha högsta prioritet. Efterhand som mobiliteten fortsätter att öka och radikalt förändras genom digitalisering, koldioxidminskning och ökad innovation, måste alla möjligheter till att ytterligare förbättra säkerheten tas tillvara.
Säkerheten på vägarna i EU är mycket bra och står sig väl i jämförelse med andra delar av världen. Det inträffar dock fortfarande dagligen många dödsfall och allvarliga skador, och EU och dess medlemsstater kan inte slå sig till ro utan måste fortsätta sträva efter att minska antalet trafikoffer. I Vallettaförklaringen om trafiksäkerhet i mars 2017 åtog sig de nationella regeringarna i EU:s medlemsstater att ytterligare minska antalet dödsfall och allvarliga skador på vägarna och uppmanade kommissionen att samordna insatser på EU-nivå. De uppmanade kommissionen att ”utarbeta en ny ram för trafiksäkerhetspolitik för årtiondet efter 2020, som innefattar en bedömning av trafiksäkerhetsläget med hänsyn till målen i denna förklaring”. Medlemsstaterna satte som mål att senast år 2030 ha halverat antalet allvarliga skador i EU jämfört med 2020 års referensnivå.
Tack vare åtgärder på europeisk, nationell, regional och lokal nivå har trafiksäkerheten i EU förbättrats avsevärt under de senaste årtiondena. Mellan 2001 och 2010 minskade antalet dödsolyckor i EU med 43 % och mellan 2010 och 2017 med ytterligare 20 %. Det var dock fortfarande 25 300 personer som miste livet i trafiken i EU under 2017, vilket motsvarar cirka 70 dödsfall per dygn. Omkring 135 000 personer skadades allvarligt, varav en stor andel var fotgängare, cyklister och motorcyklister. Bakom dessa siffror finns humanitära och sociala kostnader som inte kan accepteras. Uttryckt i pengar har den årliga kostnaden för dödsfall och allvarliga skador i trafiken uppskattats till mer än 120 miljarder euro, vilket motsvarar omkring 1 % av BNP.
Trots att vissa medlemsstater fortfarande gör betydande framsteg när det gäller att minska trafikdödligheten har framstegen för EU som helhet stagnerat under de senaste åren. Även om antalet dödsfall totalt minskade med cirka 2 % både 2016 och 2017 har en ökning rapporterats i vissa medlemsstater. Att nå EU:s mål att halvera antalet dödade i trafikolyckor mellan 2010 och 2020 kommer att bli en stor utmaning.
För hög fart och körning under påverkan av alkohol eller droger är viktiga bidragande faktorer till trafikskador, liksom underlåtenhet att använda bilbälte eller hjälm. Ett växande fenomen är också att föraren distraheras av mobila enheter, och dessutom håller nya trender på att växa fram i en komplex miljö, vilket kräver en flexibel och dynamisk strategi. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt utsatta trafikanter, i synnerhet fotgängare och cyklister, då det har skett en markant ökning av andelen dödsfall och allvarliga skador bland dessa grupper. Dessa former av hållbara transporter, t.ex. cykling, förväntas öka, vilket gör det än mer brådskande att vidta särskilda åtgärder för att skydda dessa trafikanter bättre.
Tekniska framsteg, särskilt inom uppkoppling och automatisering, skapar nya möjligheter att undvika eller kompensera för mänskliga misstag och en övergång till förarlösa fordon bör leda till ökad säkerhet för medborgarna på lång sikt. Emellertid uppstår nya risker i övergångsfasen, inte minst i samband med högt automatiserade fordon i blandad trafik och det komplexa samspelet mellan förare och fordon (användargränssnittet mellan människa och maskin), samt frågor om it-säkerhet. Andra utmaningar har att göra med demografiska förändringar och olika tillvägagångssätt när det gäller personlig mobilitet.
Synergierna mellan säkerhets- och hållbarhetsåtgärder bör också utnyttjas bättre. Exempelvis måste åtgärder för att främja användningen av utsläppsfria transportsätt samordnas med arbetet för att göra miljön säkrare för fotgängare och cyklister. Nya och säkrare former av mobilitet kan också gå hand i hand med bättre tillgång till transporter för alla i samhället, i synnerhet för personer med funktionsnedsättning och för den växande andelen äldre människor.
Detta visar att det behövs en förstärkt ansats för genomförandet av EU:s politik för säkra vägar och fordon, med ett starkt fokus på effekt och resultat, som också är inkluderande och tillräckligt flexibel för en fortlöpande anpassning till förändrade omständigheter.
EU:s långsiktiga mål kommer att fortsätta vara att komma så nära noll döda i trafiken som det är möjligt fram till 2050 (”nollvision”). Detsamma gäller för allvarliga skador. EU har också ställt upp nya etappmål, nämligen att halvera antalet dödsoffer i trafiken mellan 2020 och 2030 samt att halvera antalet allvarliga skador under samma period (enligt den nya gemensamma definitionen av begreppet ”allvarlig skada” som överenskommits med alla medlemsstater).
För att nå dessa mål föreslår kommissionen en gemensam ram för trafiksäkerheten under perioden 2021–2030, åtföljd av en handlingsplan (bilaga 1), som ska utvecklas närmare i samarbete med medlemsstaterna senast till mitten av 2019. Den gemensamma trafiksäkerhetsramen bör genomföras med tillämpning av en strategi för ”säkra system” som rekommenderas av Världshälsoorganisationen och som antas i allt större utsträckning i EU:s medlemsstater, regioner och kommuner. Det övergripande målet är att hantera de faktorer som orsakar olyckor på ett integrerat sätt och bygga upp flera skyddsnivåer som säkerställer att om en skyddsnivå fallerar kommer en annan att kunna kompensera för det.
Tanken med ”säkra system” är att dödsfall och allvarliga skador i trafiken inte behöver vara det oundvikliga priset för mobilitet. Trafikolyckor kommer att fortsätta inträffa, men död eller allvarlig skada kan till stora delar förebyggas. Säkra system accepterar att människor begår misstag men ska se till att sådana misstag inte ger upphov till dödsfall eller allvarliga skador.
Bättre konstruerade fordon, bättre vägar och lägre hastigheter är exempel på faktorer som kan bidra till att minska konsekvenserna av olyckor. Ansvaret för arbetet med säkra system delas på ett samordnat sätt mellan offentliga och privata sektorer och tillämpningen övervakas noggrant för att bedöma resultaten och vid behov anpassa åtgärderna med beaktande av erfarenheter, nya uppgifter och ny teknik.
Konkreta resultat kan uppnås genom bättre samordning mellan medlemsstaterna och med hjälp av ett ”målstyrande” tillvägagångssätt. Olika instrument och åtgärder bör kombineras i effektiva insatser mot de kända orsakerna till olyckor. Lagstiftningen bör därför backas upp av uttryckliga vägsäkerhetsrelaterade kriterier för stödberättigande till EU-finansiering och nationell finansiering, liksom av förbättrad kunskaps- och erfarenhetsdelning samt informationskampanjer för att öka medvetenheten. Detta kommer att säkerställa att åtgärder med stor genomslagskraft får mer direkt stöd via EU-finansieringen. Kommissionen efterlyser också frivilliga åtaganden från alla berörda parter för att matcha den ambitiösa ”nollvisionen” (se handlingsplanen i bilaga 1).
Kommissionen kommer att stödja strategin genom att i nära samarbete med medlemsstaterna lägga fram centrala resultatindikatorer som är direkt kopplade till en minskning av dödsolyckor och allvarliga skador i trafiken. Indikatorerna kommer att fastställas i samråd med experter från medlemsstaternas myndigheter och med ett brett spektrum av aktörer. De bör inbegripa en gemensam mätmetod och en överenskommen baslinje samt (i möjligaste mån) kopplas till resultatmål. Kommissionen kommer att undersöka olika sätt att stödja medlemsstaterna i det gemensamma arbetet med metoder och mätningar.
Lagstiftning, även på EU-nivå, kommer att fortsätta att spela en avgörande roll för att integrera de säkra systemen. I mars 2018 trädde lagstiftningen om eCall-system i kraft. Genom eCall-systemet informeras larmtjänster automatiskt i händelse av en allvarlig olycka och kommunicerar fordonets lokalisering. Systemet är obligatoriskt för nya personbilar och lätta lastbilar, och de första fordonen utrustade med eCall-system förväntas vara ute på EU:s vägar senast i mitten av 2018. Det kan minska utryckningstiden med upp till 40 % i städerna och 50 % på landsbygden. Utökandet av systemet till andra fordonskategorier är under behandling av kommissionen.
Som en del av det tredje mobilitetspaketet antar kommissionen två förslag för att ytterligare främja målet om trafiksäkerhet. Det ena förslaget syftar till att ändra EU:s säkerhetsstandarder för fordon så att de även innefattar exempelvis de senaste säkerhetsfunktionerna, och det andra syftar till att förbättra förvaltningen av vägars säkerhet.
EU:s fordonsindustri har gått i bräschen för att utveckla teknik som möjliggör införandet av allt billigare säkerhetssystem i fordonen. Även om dessa kommer att bidra till att förebygga olyckor, kommer det att krävas ytterligare insatser. Det måste till bättre aktiva och passiva säkerhetsfunktioner i fordonen för att skydda förare och passagerare, men även fotgängare, cyklister och andra oskyddade trafikanter. Därför föreslår kommissionen ett omfattande paket med nya obligatoriska fordonssäkerhetsåtgärder som binder samman de nya olycksförebyggande systemen med uppdaterade aktiva och passiva säkerhetsåtgärder för att förbättra den övergripande situationen när det gäller trafikolyckor på EU:s vägar. De nya säkerhetsfunktionerna för fordon är kostnadseffektiva, genomförbara och har stor potential att bidra till en avsevärd minskning av antalet dödsfall och allvarliga skador bland trafikanter, både i och utanför fordonet. De banar också väg för ett mer omfattande införande av automatiserade fordon.
Mer förfinade testprotokoll kommer att ställa krav på tillverkarna att utrusta bilar med mer avancerade fasthållningsanordningar för att ge ett bättre skydd för den åldrande befolkningen. Det ständigt ökande antalet fotgängare och cyklister som måste dela vägarna med fordon kommer också att vara bättre skyddade, tack vare nya kollisionsvarningssystem och en förbättring av lastbilsförares direkta siktfält. Samhällsfrågor, som t.ex. fortkörning eller användning av mobiltelefoner under körning, kommer också att tas upp i de nya åtgärder som föreslås. Sammantaget bidrar alla dessa nya säkerhetsåtgärder på ett avgörande sätt till en förbättrad trafiksäkerhet.
Kommissionens andra lagförslag syftar till att förbättra förvaltningen av vägars säkerhet, för att minska antalet olyckor och deras allvarlighetsgrad. Förslaget förbättrar öppenheten och stärker uppföljningen av trafiksäkerheten (konsekvensbedömningar, revisioner, inspektioner), och det införs ett nytt förfarande för att kartlägga olycksriskerna över hela vägnätet. Detta kommer att göra det möjligt att jämföra säkerheten på vägar i hela Europa och påverka investeringsbeslut, bland annat för EU-finansiering. Lagstiftningens räckvidd bör dessutom utökas till att utöver det transeuropeiska transportnätet även omfatta de huvudvägar som är relevanta för transporter genom EU, eftersom en stor andel av de allvarliga olyckorna inträffar där. Detta gagnar alla EU:s medborgare och företag som använder det integrerade vägnätet och det bekräftar de åtgärder som flera medlemsstater redan har vidtagit för att utöka EU-lagstiftningens tillämpningsområde till de större vägarna utanför det transeuropeiska transportnätet.
Under den överskådliga framtiden måste den avancerade fordonstekniken förlita sig på den befintliga fysiska infrastrukturen. Förslaget medger därför framtida fastställande av funktionskrav på infrastrukturen (t.ex. tydliga vägmarkeringar och vägmärken) för att underlätta införandet av nya tekniska funktioner, exempelvis avåkningsvarnare. Detta kommer att bli ett första viktigt exempel på hur infrastrukturen kan bidra till en säker utbyggnad av uppkopplade och automatiserade mobilitetssystem.
Kommissionen kommer att fortsätta spela en ledande roll på global nivå i trafiksäkerhetsfrågor, i nära samarbete med internationella organisationer, särskilt FN, dela teknisk sakkunskap och bästa metoder och undersöka möjligheterna att delta i internationella finansieringsinitiativ. Ett särskilt samarbete kommer att fortsätta med framför allt EU:s grannländer, särskilt länderna på västra Balkan och Turkiet, det östliga partnerskapet samt Medelhavsområdet.
Genom handlingsplanen och det nära samarbetet med medlemsstaterna och berörda parter vill kommissionen se till att mobilitetssystemet utvecklas med säkerheten i främsta rummet under de kommande åren. Med tillämpningen av strategin för säkra system bör de åtgärder som presenteras i denna trafiksäkerhetsram få en verklig effekt och leda till ytterligare väsentliga och nödvändiga förbättringar av trafiksäkerheten i EU och, viktigast av allt, rädda liv.
3.
UPPKOPPLAD OCH AUTOMATISERAD MOBILITET: Att bygga vägen mot framtiden
3.1
En strategi för införandet av uppkopplade och automatiserade fordon i Europa
Förarlösa fordon och avancerade uppkopplingssystem bör göra fordonen säkrare och lättare att dela, och samtidigt ge fler användare tillgång till mobilitetstjänster. Tekniken kan också bidra till att lösa många av de stora utmaningarna för dagens vägtransportsystem, såsom trafiksäkerhet, trafikstockningar, energieffektivitet och luftkvalitet. Den kommer att påtagligt förändra mobilitetsmönstren och omdana såväl kollektivtrafiken som stadsplaneringen. Fordon som i allt högre grad medger att föraren under åtminstone vissa körförhållanden utför andra uppgifter än körning bör finns tillgängliga på den kommersiella marknaden senast 2020. Denna utveckling kan komma att förändra hela fordonsindustrins ekosystem.
Förarlösa transportsystem kommer också att få långtgående konsekvenser för EU:s ekonomi som helhet, genom att påverka unionens konkurrenskraft och tekniskt ledande position, dess tillväxtpotential (produktivitet och spridningseffekter på andra sektorer, bl.a. telekommunikation eller elektronisk handel) och arbetsmarknader (uppsägningar, men också nya arbetstillfällen och efterfrågan på ny kompetens).
För att Europa ska kunna behålla sin ledande roll i fråga om automatisering och uppkoppling av fordon, och bevara arbetstillfällen i EU, är det mycket viktigt att nyckeltekniken utvecklas i Europa, att de automatiserade och självkörande fordonen är säkra och att den rättsliga ramen är modern och kan skapa ett klimat som gynnar teknisk utveckling.
Den europeiska industrin är väl rustad att konkurrera globalt. EU:s bilindustri är tack vare dess tekniska innovationer en av de mest konkurrenskraftiga i världen. EU är världsledande inom automatisering. Galileoprogrammet för satellitnavigering är också en klar tillgång som erbjuder större noggrannhet för positionsbestämning. Som alltid när det gäller omvälvande teknik kommer införandet av förarlösa fordon att medföra såväl risker som möjligheter. Trots det pekar de första uppskattningarna på en generellt sett positiv ekonomisk effekt, förutsatt att EU utnyttjar möjligheterna och kan attrahera arbetstillfällen till sitt territorium.
Forskningen visar att över 90 % av alla trafikolyckor orsakas av den mänskliga faktorn. Genom att eliminera behovet av en förare bör de självkörande fordonen kunna förbättra trafiksäkerheten avsevärt. Förarlösa fordon kommer exempelvis att följa trafikreglerna bättre och reagera snabbare än människor. Uppkopplade och automatiserade fordon kan också bidra till att minska trafikstockningarna, eftersom de gör det lättare att dela fordon och kommer att främja nya och förbättrade affärsmodeller (dvs. mobilitet som en tjänst). Det blir på så sätt mindre attraktivt att äga en bil i städer.
EU har redan börjat lägga grunden, exempelvis genom att anta strategier för samverkande intelligenta transportsystem
, och för framtida 5G-teknik för kommunikation. Till skillnad från i andra delar av världen finns redan en stor del av den nödvändiga rättsliga ramen på plats i EU. Det europeiska typgodkännandesystemet reviderades t.ex. 2018 för att införa regler om marknadskontroll, vilket säkerställer att det finns en verklig europeisk inre marknad för fordon, inbegripet förarlösa fordon. Denna EU-ram fungerar som ett riktmärke för internationell harmonisering med internationella partner inom FN:s ekonomiska kommission för Europa. EU ligger också långt framme när det gäller dataskyddsregler som kommer att utgöra ramen för den framtida digitala inre marknaden.
Men det finns mer att göra. EU behöver en tydlig, framåtblickande och beslutsam agenda för att behålla sin ledande ställning inom denna mycket konkurrensutsatta sektor. Tekniken går snabbt framåt och det finns ett stort behov av en samordnad ansats och prioriteringar för finansiering av forskning, demonstration och spridningsverksamhet på europeisk och nationell nivå för att dra största möjliga nytta av pågående och framtida program, för att maximera de gemensamma effekterna av offentliga och privata investeringar, och för att dra full nytta av synergier mellan uppkoppling och automatisering. De första stegen har redan tagits när det gäller förarlösa fordon på nationell nivå i medlemsstaterna (t.ex. Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Sverige, Nederländerna), i synnerhet när det gäller demonstration och storskaliga provningar. Storskaliga provningar spelar en viktig roll för utveckling och spridning av relevant teknik och främjande av samarbete mellan relevanta aktörer, och kommissionen stöder gränsöverskridande samordning och storskaliga gränsöverskridande provningar av förarlösa fordon med riktade ansökningsomgångar
.
Det krävs ytterligare stödåtgärder för att vägleda sektorn och medlemsstaterna i utvecklingen av förarlösa fordon och deras samspel med framtida nät och andra fordon. Bland annat behöver lanseringen av tjänster för intelligenta transportsystem påskyndas. I Amsterdamdeklarationen efterlystes klara riktlinjer från EU för att motverka fragmentering av marknaden och för att göra rätt investeringar. En del medlemsstater har redan antagit egna strategier och börjat anta nationell lagstiftning. På EU-nivå krävs en strategi för en inre marknad för att garantera rättssäkerhet och en miniminivå av harmonisering och driftskompatibilitet.
För att möta dessa många olika utmaningar och för att fullt ut utnyttja de nya möjligheter som den tekniska utvecklingen erbjuder, föreslår kommissionen en EU-strategi som bygger på tre samverkande strategiska mål:
-Utveckla viktig teknik och infrastruktur för att stärka EU:s konkurrenskraft.
-Säkerställa en säker och trygg utbyggnad av uppkopplad och automatiserad körning.
-Hantera de socioekonomiska effekterna av förarlösa transporter.
EU-åtgärder kan bidra genom att fastställa en gemensam vision för sektorns framtida utveckling och se till att EU:s rättsliga och politiska ram beträffande centrala frågor (t.ex. trafiksäkerhet och it-säkerhet) är redo för introduktionen av nya produkter och tjänster på marknaden. EU kan även erbjuda stödåtgärder för utveckling och gränsöverskridande utbyggnad av centrala tjänster och viktig teknik och infrastruktur, inbegripet inrättandet av ett partnerskap inom ramen för EU:s nästa fleråriga budgetram, vilket kan stärka och gynna både europeiska medborgare och den europeiska industrin. Sist men inte minst kan EU också bidra till att hantera och ta fram gemensamma europeiska lösningar på de relaterade samhällsutmaningarna, som troligen kommer att bli avgörande för samhällets acceptans av den nya tekniken, i synnerhet när det gäller skydd av personuppgifter, underliggande etiska val i samband med utvecklingen av autonoma system, en tydlig ansvarsfördelning i händelse av olyckor samt inverkan på sysselsättning och kompetens.
Särskilda och kompletterande åtgärder för att göra det möjligt att nå dessa tre övergripande mål beskrivs i det medföljande meddelandet om en strategi för uppkopplad och automatiserad mobilitet.
3.2.
Upprätta en digital miljö för informationsutbyte inom transportsektorn
Förutom de initiativ som bidrar till EU:s strategi för uppkopplad och automatiserad mobilitet innefattar detta tredje mobilitetspaket också två förslag som syftar till att upprätta en helt digital och harmoniserad miljö för informationsutbyte mellan aktörer och myndigheter inom transportsektorn. De föreslagna förordningarna om en enda europeisk kontaktpunkt för fartygsrapportering och om elektronisk godstransportinformation kompletterar varandra och kommer att möjliggöra förenklade elektroniska informationsutbyten mellan företag och myndigheter längs transportvägarna, från införseln av varor i EU:s hamnar till varornas slutdestination. Dessa två förslag kommer att minska byråkratin och underlätta det digitala informationsflödet för logistisk verksamhet, koppla samman de olika transportsätten och på så sätt bidra till multimodala lösningar.
4.
REN MOBILITET: Att möta klimatutmaningarna och samtidigt värna om EU:s konkurrenskraft
4.1
Att skapa ett konkurrenskraftigt ”ekosystem” för batterier i Europa - En strategisk handlingsplan
I samband med övergången till ren energi är utveckling och tillverkning av batterier en strategisk nödvändighet för Europa, som även har en central betydelse för fordonsindustrins konkurrenskraft. Därför är batterisektorn också en integrerad del av kommissionens mål som anges i den nya industripolitiska strategin, nämligen att göra EU världsledande inom innovation, digitalisering och utfasning av fossila bränslen.
Det är en angelägen och enorm utmaning att skapa en konkurrenskraftig och hållbar batteritillverkningsindustri i Europa, och vi måste agera snabbt i den globala kapplöpningen, dels för att undvika att bli tekniskt beroende av våra konkurrenter, men också för att ta tillvara batterisektorns stora potential för sysselsättning, tillväxt och investeringar. Enligt vissa prognoser skulle Europa från och med år 2025 kunna ha en batterimarknad värd upp till 250 miljarder euro per år, med minst 10–20 så kallade gigafactories (stora fabriker för massproduktion av battericeller) bara för att täcka efterfrågan i EU.
Detta är en strategisk utmaning som kräver stora och snabba investeringar och därför inte kan hanteras på ett fragmenterat sätt.
I oktober 2017 lanserade kommissionen den europeiska batterialliansen med viktiga intressenter från industrin, aktiva medlemsstater och Europeiska investeringsbanken. Det är ett samarbetsforum som syftar till att främja framväxten av integrerade och branschledda projekt för tillverkning av battericeller. Tanken är att samla EU:s styrkor och ge stöd till samarbete mellan de olika aktörerna i värdekedjan, frigöra synergier och öka konkurrenskraften och stordriftsfördelarna. Sedan batterialliansen lanserades har det redan skett en påtaglig utveckling med tillkännagivanden av industriella konsortier eller partnerskap som syftar till utveckling av battericelltillverkning och därtill hörande ekosystem.
Vi måste ta tillvara och bygga vidare på detta momentum.
Som en del av paketet ”Europa på väg”, och efter samråd med och i nära samarbete med berörda parter från näringslivet (mer än 120 aktörer) inom den europeiska batterialliansen, lägger kommissionen fram en övergripande strategisk handlingsplan för batterier (bilaga 2), med en uppsättning konkreta åtgärder som kommer att bidra till att skapa innovativa, hållbara och konkurrenskraftiga batteriekosystem i Europa.
Genom denna handlingsplan vill kommissionen inte bara främja ett gränsöverskridande och integrerat europeiskt tillvägagångssätt, utan också att sätta fokus på hållbar batteritillverkning genom hela värdekedjan, från utvinning och bearbetning av primära och sekundära råvaror, utformning och tillverkning av battericeller och batteripaket, användning och återanvändning av batterier, till återvinning och omhändertagande av produkterna i ett cirkulärekonomiskt sammanhang. Ett sådant tillvägagångssätt kommer att främja produktion och användning av högpresterande batterier och fastställa riktmärken för hållbarhet i hela värdekedjan i EU.
Handlingsplanen innehåller riktade åtgärder på EU-nivå, som innefattar råvaror, forskning och innovation, finansiering och investeringar, standardisering och reglering, handel och kompetensutveckling, för att göra Europa världsledande inom hållbar produktion och användning av batterier, inom ramen för den cirkulära ekonomin.
Närmare bestämt har handlingsplanen följande syften:
·Säkra tillgången till råvaror från resursrika länder utanför EU, underlätta tillgången till de europeiska råvarukällorna, samt få tillgång till sekundära råvaror genom återvinning av batterier i en cirkulär ekonomi.
·Stödja europeisk tillverkning av battericeller i stor skala och en fullt konkurrenskraftig värdekedja i Europa, bland annat genom att sammanföra viktiga aktörer i branschen och nationella myndigheter, och genom att samarbeta i partnerskap med medlemsstaterna och Europeiska investeringsbanken för att stödja innovativa och integrerade tillverkningsprojekt i större skala, med ett tydligt gränsöverskridande hållbarhetsperspektiv.
·Stärka industrins ledarposition genom att accelerera EU-stödet till forskning och innovation kring såväl avancerad som omvälvande teknik (t.ex. litiumjoner respektive halvledare).
·Utveckla och stärka en högkvalificerad arbetskraft i alla delar av värdekedjan för batterier för att överbrygga kompetensklyftan genom åtgärder på EU- och medlemsstatsnivå. Tillhandahålla lämplig utbildning, omskolning och kompetenshöjning och göra Europa till en attraktiv plats för experter i världsklass när det gäller utveckling och produktion av batterier.
·Stödja hållbarheten i EU:s battericelltillverkning med lägsta möjliga miljöpåverkan. Detta mål bör framför allt genomföras genom krav på en säker och hållbar batteritillverkning i Europa.
·Se till att de bredare ramverken för möjliggörande och reglering följs (Strategin för ren energi, mobilitetspaketen, handelspolitiken osv.).
De identifierade åtgärderna har potential att ge effekter redan på kort till medellång sikt, framför allt på tillverkningen av battericeller i EU. De kan dessutom medföra mer långsiktiga strukturella förändringar som kommer att bidra till att skapa ett ekosystem för batterier i EU som täcker hela värdekedjan och banar väg för nästa generations batteriteknik.
Samarbetet kommer att behöva förstärkas ytterligare för att de olika åtgärderna ska lyckas, och kommissionen räknar med alla berörda parters åtagande och engagemang när det gäller att möta utmaningarna inom den europeiska batterisektorn. Kommissionen kommer därför att fortsätta att samarbeta med medlemsstaterna och branschen inom ramen för den europeiska batterialliansen för att hålla tempot uppe och se till att de åtaganden som görs och de åtgärder som vidtas snabbt omsätts i konkreta resultat.
Kommissionens avsikt med denna handlingsplan är att styra in EU mot en ledande position inom en framtida nyckelbransch, stödja sysselsättning och tillväxt i en cirkulär ekonomi, och samtidigt sörja för rena transporter och en bättre miljö och livskvalitet för EU:s medborgare.
4.2
Fullbordande av EU:s rättsliga ram om koldioxidutsläpp från vägtransporter
I den
europeiska strategin för utsläppssnål rörlighet
gjorde kommissionen ett politiskt åtagande om att föreslå EU:s första lagstiftning om koldioxidutsläpp från tunga fordon. I detta tredje åtgärdspaket uppfyller kommissionen sitt åtagande. Förslaget om utsläppsnormer för lastbilar och bussar är ett viktigt komplement till lagstiftningsramen för att hantera utsläppen av växthusgaser från vägtransporter. Förslaget är en uppföljning av förslaget om utsläppsnormer efter 2020 för personbilar och lätta lastbilar som antogs i november 2017 som en del av det andra mobilitetspaketet.
Lagförslaget är nödvändigt för att kunna uppfylla EU:s åtaganden enligt Parisavtalet och genomföra klimat- och energiramen för 2030. Faktum är att koldioxidutsläppen från tunga fordon utgör cirka en fjärdedel av vägtransportutsläppen och dessa kommer att öka ytterligare fram till 2030. Ett kostnadseffektivt uppnående av EU:s utsläppsminskningsmål för växthusgaser kommer inte att vara möjligt utan en ansträngning från sektorn för tunga fordon.
Transportföretag, som oftast är små och medelstora företag, kan gå miste om bränslebesparingar. Trots att det ligger i transportföretagens eget intresse på lång sikt att minska sina bränslekostnader genom att köpa de mest energieffektiva fordonen, leder marknadshinder och lagstiftningshinder till att kostnadseffektiv och innovativ teknik inte har så stor spridning på marknaden. Kommissionen föreslår nu att en del av dessa hinder tas bort, samtidigt som den föreslår andra instrument, såsom Eurovinjettdirektivet, direktivet om rena fordon samt handlingsplanen för infrastruktur för alternativa bränslen som nyligen föreslogs av kommissionen under de två föregående mobilitetspaketen.
EU:s tillverkare och komponentleverantörer riskerar att förlora den ledande ställning de för tillfället har inom innovativ teknik. Viktiga marknader som USA, Kanada, Japan, Kina och Indien har under de senaste åren infört normer för bränsleförbrukning och/eller utsläpp, för att stimulera till innovation och snabbt göra fordonen mer effektiva. Kommissionens förslag innehåller en konkret insats för EU-ledd innovation och investeringar i koldioxidsnål teknik inom denna sektor.
Kommissionen anser att regleringen av koldioxidutsläppen från tunga fordon lämpligast bör ske stegvis, med en klausul om tidig översyn. Lagstiftningen bör syfta till att ta tillvara de första tillgängliga vinsterna och se till att den mest kostnadseffektiva och redan tillgängliga tekniken snabbt kommer in på marknaden för nya lastbilar av den största typen. De första fordonstyperna för vilka EU kommer att ha tillförlitliga och bestyrkta utsläppsdata från 2019 och framåt är de fyra huvudgrupperna av de största lastbilarna. De står för cirka 65–70 % av de totala utsläppen av växthusgas från tunga fordon.
Efter en översyn under 2022 på grundval av tre års uppgifter om officiell certifiering, bör effekterna av mer avancerad teknik gradvis införas. Andra typer av fordon som ännu inte omfattas av den certifieringslagstiftning som krävs kan i stället bli föremål för koldioxidutsläppsmål. Detta gäller bussar, mindre lastbilar och släpfordon.
Bussar, för vilka utsläppssnåla och utsläppsfria framdrivningssystem är de mest allmänt tillgängliga, omfattas inte av de utsläppsminskningsmål som fastställs i det första förslaget, eftersom det behöver utarbetas lagstiftning för att samla in och certifiera uppgifterna om deras växthusgasutsläpp. Det reviderade direktivet om rena fordon och handlingsplanen för infrastruktur för alternativa bränslen kommer att utgöra ett direkt stöd till en ökad användning av utsläppssnåla och utsläppsfria stadsbussar i städerna genom offentlig upphandling redan i närtid. Detta kompletteras med stödåtgärder som syftar till att påskynda utbyggnaden av infrastrukturen för alternativa bränslen, enligt den handlingsplan som antogs som en del av det andra mobilitetspaketet. Initiativet för rena bussar, som lanserades av kommissionen och stöds av regionkommittén, erbjuder ytterligare en plattform för påskyndandet av användningen av rena bussar.
Kommissionen uppmanar Europaparlamentet och rådet att anta denna lagstiftning utan dröjsmål för att undvika att klyftan mellan utsläppen från tunga fordon och resten av vägtransportsektorn växer, för att låta företagen dra nytta av lägre bränslekostnader och för att trygga långsiktig konkurrenskraft bland EU:s tillverkare och komponentleverantörer.
4.3
En ny metod för att jämföra bränslepriser för konsumenter
Med tanke på den snabba ökningen av elfordon och fordon som drivs med olika alternativa bränslen, lägger kommissionen fram en metod som kommer att göra det möjligt för användarna att enkelt jämföra priserna för olika bränslen. Detta kommer att bidra till att öka konsumenternas medvetenhet – bland annat vid inköp av nya fordon – och ge en bättre insyn i bränslepriserna, och det bör även bidra till en diversifiering av energikällor för transporter och till en minskning av koldioxidutsläpp och andra förorenande utsläpp inom detta område.
4.4
Bättre märkning av däck
EU-förordningen om märkning av däck främjar drivmedelseffektiva och säkra däck med lågt externt däck- och vägbanebuller som minskar drivmedelsförbrukningen och förbättrar trafiksäkerheten. Syftet är även att ge konsumenter mer information genom en standardiserad märkning som kan fungera som underlag för inköpsbeslut. Eftersom däcken kan göra en skillnad på 20–30 % av fordonets bränsleförbrukning, har däckens prestanda en stor inverkan på fordonens bränsleeffektivitet och utsläpp.
Kommissionens förslag syftar till att förstärka förordningen och göra den mer effektiv. Framför allt ska den se till att märkningen är synlig och tydlig för konsumenterna när de köper däck. Det innebär också att potentiella köpare ska kunna känna igen märkningen eller förstå vad prestandakoderna betyder i fråga om exempelvis lämplighet och tillförlitlighet. Förordningen syftar också till att bredda utbudet av prestandaparametrarna på märkningen till att omfatta nya element och så småningom ta mer hänsyn till andra EU-prioriteringar som t.ex. agendan för en cirkulär ekonomi. Slutligen stärker förordningen efterlevnadstillsynen av marknadskontrollen.
4.5
Konstruktionskrav för lastbilar för att minska koldioxidutsläppen och förbättra säkerheten
Fordonens aerodynamiska egenskaper har en direkt inverkan på koldioxidutsläppen. Kommissionen föreslår därför att se över lagstiftningen om vikter och dimensioner för vissa vägfordon för att tidigarelägga det datum då tillverkare får släppa ut nya tunga fordon med mer aerodynamiska karosser på marknaden med tre år, dvs. till 2019. Syftet med detta förslag och kommissionens förslag om att införa koldioxidnormer för tunga fordon är att bidra till en minskning av koldioxidutsläppen från transporter och gynna miljön. Ett annat mål är att förbättra säkerheten för andra trafikanter, liksom förarens sikt och komfort, och samtidigt fortsätta främja intermodala transporter.
4.6
Översyn av ramverket för energibeskattning för att främja elektromobilitet
Även om någon omfattande översyn av energiskattedirektivet inte är aktuell som en del av detta paket kommer kommissionen fortsätta att undersöka olika alternativ för att främja elektromobilitet inom ramen för en framtida översyn av direktivet. Tack vare att man på EU-nivå bara fastställer minimiskattesatser kan för övrigt medlemsstaterna redan nu anpassa sina skattesatser för att stödja utsläppssnål mobilitet, utan att EU-lagstiftningen behöver ändras. Medlemsstaterna bör särskilt se över befintliga förmånsbehandlingar för dieselbränsle.
4.7
Effektivare genomförande av det transeuropeiska stamnätet för att uppnå utsläppssnål mobilitet
Infrastruktur är ett oumbärligt verktyg för utvecklingen av rena, säkra, digitala och uppkopplade logistiklösningar inom transportsystemet. Det transeuropeiska transportnätet är ryggraden i Europas transportinfrastruktur. Kommissionens mål är att se till att transportnätet är effektivt, smart, säkert och hållbart. Kommissionen påverkar i hög grad transportmönstren för gods och passagerare genom att fastställa gemensamma krav, generera transportinfrastrukturprojekt av hög kvalitet och främja innovation. Det tredje mobilitetspaketet innehåller därför ett förslag till en förordning som syftar till att underlätta utbyggnaden av det transeuropeiska stamnätet och att främja multimodalitet. De föreslagna åtgärderna syftar till att förenkla tillståndsgivning, offentlig upphandling och andra administrativa förfaranden för att få till stånd en effektivare process, större öppenhet och bättre acceptans hos allmänheten. Förslaget kommer därför att fungera som en katalysator för en renare, säkrare och mer uppkopplad mobilitet genom att ge företräde för godkännande av projekt som gäller det transeuropeiska stamnätet.
Paketet kommer dessutom att kompletteras med en inbjudan att lämna förslag inom ramen för Fonden för ett sammanlänkat Europa. EU-bidrag på sammanlagt 450 miljoner euro kommer att finnas tillgängliga för investeringar i projekt som direkt bidrar till trafiksäkerhet, digitalisering och multimodalitet i transportsektorn.
5.
SLUTSATSER
Med detta tredje åtgärdspaket inom ramen för ”Europa på väg” avslutar kommissionen sitt breda spektrum av lagstiftningsförslag och främjande åtgärder, vilka tillsammans utgör en heltäckande, integrerad och framåtsyftande strategi för ren, uppkopplad och konkurrenskraftig mobilitet för EU:s medborgare. Digitalisering, minskning av koldioxidutsläpp och innovation har lett mobiliteten till en kritisk punkt. Europeiska unionen måste ta vara på de nya möjligheter som uppstår och samtidigt vara ordentligt förberedd på att anpassa sig till de många utmaningar som övergången innebär. Mobilitet är en förutsättning för den fria rörligheten för personer och varor, som är av avgörande betydelse för att Europeiska unionen ska kunna fungera väl. Det är därför viktigt att vi gör allt rätt och att EU, och i synnerhet unionens viktiga trafikbranscher, kan behålla sin ledande ställning inom denna sektor som är central för ekonomin och samhället, behålla sin konkurrenskraft även i framtiden och se till att mobilitetstjänsterna är säkra, rena och hållbara. Kommissionen uppmanar därför medlagstiftarna att snabbt anta lagstiftningsförslagen under denna mandatperiod och därigenom garantera att Europa är på väg.