Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32001R2318

    Kommissionens förordning (EG) nr 2318/2001 av den 29 november 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 104/2000 beträffande erkännande av producentorganisationer inom sektorn för fiskeri och vattenbruk

    EGT L 313, 30.11.2001, p. 9–11 (ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)

    Det här dokumentet har publicerats i en specialutgåva (CS, ET, LV, LT, HU, MT, PL, SK, SL, BG, RO, HR)

    Legal status of the document No longer in force, Date of end of validity: 31/12/2013; upphävd genom 32013R1420

    ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2001/2318/oj

    30.11.2001   

    SV

    Europeiska gemenskapernas officiella tidning

    L 313/9


    KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 2318/2001

    av den 29 november 2001

    om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 104/2000 beträffande erkännande av producentorganisationer inom sektorn för fiskeri och vattenbruk

    EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

    med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

    med beaktande av rådets förordning (EG) nr 104/2000 av 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter (1), ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 939/2001 (2), särskilt artiklarna 5.4 och 6.7 i denna, och

    av följande skäl:

    (1)

    Kommissionens förordning (EG) nr 2939/94 av den 2 december 1994 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EEG) nr 105/76 om godkännande av producentorganisationer inom fiskerinäringen (3), ändrad genom förordning (EG) nr 1762/96 (4), behöver anpassas på ett antal viktiga punkter. Det är således motiverat att upphäva och ersätta den förordningen.

    (2)

    Villkoren och förfarandet för att medlemsstaterna skall bevilja och återkalla erkännanden av producentorganisationer bör fastställas på ett sådant sätt att det ges garantier för en enhetlig tillämpning av reglerna för den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter.

    (3)

    För att bli erkänd skall en producentorganisation enligt artikel 5.2 i förordning (EG) nr 104/2000 kunna styrka att den bedriver en ekonomisk verksamhet av tillräckligt stor omfattning. Det bör fastställas vilka uppgifter som krävs för att detta villkor skall anses uppfyllt.

    (4)

    Det är också nödvändigt att precisera villkoren för att en sammanslutning av producentorganisationer skall kunna erkännas.

    (5)

    Det är nödvändigt att se till att gemensamma regler fastställs som medlemmarna i en producentorganisation skall iaktta.

    (6)

    Det bör fastställas vilka uppgifter en sökande skall tillhandahålla för att kunna bli erkänd. Det bör också fastställas tidsfrister inom vilka en ansökan om erkännande skall beviljas eller avslås, samt vissa föreskrifter för återkallande av ett erkännande.

    (7)

    Det bör även fastställas en möjlighet till kontroll av att villkoren för erkännande är uppfyllda samt de följder som en bedräglig begäran om eller ett bedrägligt utnyttjande av erkännandet skall få.

    (8)

    De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för fiskeriprodukter.

    HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

    Artikel 1

    1.   En sådan producentorganisation som avses i artikel 5.1 i förordning (EG) nr 104/2000 skall anses bedriva en ekonomisk verksamhet av tillräckligt stor omfattning i den mening som avses i artikel 5.2 i den förordningen, om

    a)

    medlemsstaten anser att det område som ansökan om erkännande omfattar är tillräckligt betydelsefullt på grund av sin storlek, den totala kapaciteten fiskefartyg som har sin hemmahamn där och regelbundenheten och omfattningen av de landningar som äger rum där, och

    b)

    ett av följande villkor är uppfyllt:

    i)

    antalet fartyg som används av producentorganisationens medlemmar utgör minst 20 % av det totala antalet fartyg som normalt finns i detta område, eller

    ii)

    producentorganisationen för de arter eller den grupp arter som ansökan om erkännande omfattar avsätter antingen

    minst 15 % av den totala produktionens vikt i detta område, eller

    minst 30 % av den totala produktionens vikt i en större hamn eller på en större marknad i detta område varvid medlemsstaten skall fastställa vad som avses med ”större hamn” eller ”större marknad”.

    2.   Medlemsstaterna skall avgöra vilket av villkoren i punkt 1 b som gäller på deras territorier.

    De skall senast två månader efter offentliggörandet av denna förordning underrätta kommissionen och andra berörda parter om sitt beslut.

    Vid förändringar i marknadsstrukturen får medlemsstaterna besluta om att ändra villkor. De skall i ett sådant fall underrätta kommissionen och berörda parter utan dröjsmål.

    3.   Om minst 30 % av producentorganisationens medlemmar vanligtvis bedriver fiske i en eller flera zoner där de fartyg som medlemmarna utnyttjar inte har sin hemmahamn, skall producentorganisationen anses bedriva en ekonomisk verksamhet av tillräckligt stor omfattning i den mening som avses i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 104/2000, under förutsättning att producentorganisationen för den art eller den grupp arter som ansökan om erkännande omfattar avsätter minst 4 % av den nationella produktionens vikt.

    4.   För att få till stånd en effektivare förvaltning får medlemsstaterna i förekommande fall fastställa procentsatsen som avses i punkt l b ii första strecksatsen till mellan 15 % och 30 %, procentsatsen som avses i punkt l b ii andra strecksatsen till mellan 30 % och 50 % och procentsatsen för producenter som avses i punkt 3 till mellan 30 % och 50 %.

    5.   Om en ansökan gäller erkännande av vattenbruk, skall den ekonomiska verksamheten anses vara av tillräckligt stor omfattning i den mening som avses i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 104/2000, under förutsättning att producentorganisationen avsätter minst 25 % av den totala produktionen av en art eller en grupp av de aktuella arterna i ett område som den berörda medlemsstaten anser vara tillräckligt betydelsefullt på grundval av de kriterier som medlemsstaten fastställt.

    Om medlemsstaten vill ta hänsyn till särskilda förhållanden vid regional produktion får procentsatsen som avses i första stycket fastställas till mellan 25 % och 50 %.

    Medlemsstaterna skall senast två månader efter offentliggörandet av denna förordning meddela kommissionen vilken procentsats de valt att tillämpa.

    Artikel 2

    En sammanslutning av producentorganisationer får endast erkännas av medlemsstaten om

    a)

    sammanslutningen omfattar ett minimiantal erkända producentorganisationer i förhållande till det totala antal producentorganisationer som erkänts av den berörda medlemsstaten inom en viss verksamhetssektor, och

    b)

    värdet av den produktion som saluförs av sammanslutningen i den aktuella verksamhetssektorn utgör minst 20 % av den nationella produktionen.

    Artikel 3

    1.   Utan att det påverkar tillämpningen av kommissionens förordning (EG) nr 2508/2000 (5) skall regler beträffande fiske, produktion och saluföring enligt artikel 5.1 c 1 i förordning (EG) nr 104/2000 utfärdas skriftligt.

    2.   I enlighet med artikel 5.1 c 4 i förordning (EG) nr 104/2000 kan kravet på att medlemmarna skall avsätta hela sin produktion genom sin producentorganisation frångås om produkterna saluförs enligt på förhand fastställda gemensamma bestämmelser. I så fall skall dessa gemensamma bestämmelser åtminstone omfatta krav på att producentorganisationens återtagspriser tillämpas.

    3.   Trots artikel 5.1 c 4 i förordning (EG) nr 104/2000 behöver inte den mängd produkter som medlemmarna av en producentorganisation slutit avtal om innan de anslöt sig till organisationen avsättas genom producentorganisationen, förutsatt att de berörda medlemmarna dessförinnan underrättat organisationen om avtalets omfattning och giltighetstid och organisationen samtyckt till att frångå kravet.

    Artikel 4

    Följande uppgifter skall lämnas tillsammans med ansökan:

    a)

    producentorganisationens stadgar,

    b)

    producentorganisationens bestämmelser,

    c)

    upplysningar om de personer som är bemyndigade att handla i producentorganisationens namn och för dess räkning,

    d)

    upplysningar om den verksamhet som producentorganisationen anger som grund för sin ansökan om erkännande,

    e)

    bevis på att bestämmelserna i artikel l eller artikel 2 är uppfyllda.

    Artikel 5

    Inom tre månader efter det att en medlemsstat tagit emot en ansökan om erkännande skall den skriftligen meddela producentorganisationen sitt beslut. Om medlemsstaten inte beviljar ett erkännande skall detta motiveras.

    Artikel 6

    Om en medlemsstat avser att återkalla erkännandet skall den meddela producentorganisationen sin avsikt och ange skälen för återkallandet. Medlemsstaten skall ge producentorganisationen möjlighet att lämna synpunkter inom en fastställd tidsfrist.

    Artikel 7

    1.   I enlighet med artikel 6.1 b i förordning (EG) nr 104/2000 skall medlemsstaterna minst en gång om året kontrollera att producentorganisationerna uppfyller villkoren för erkännandet.

    2.   Om återkallandet av ett erkännande beror på att den berörda producentorganisationen genom bedrägligt förfarande ansökt om eller utnyttjat erkännandet, skall stöd som beviljats enligt artikel 15.1 i rådets förordning (EG) nr 2792/1999 (6) återkrävas av medlemsstaten.

    Artikel 8

    Förordning (EG) nr 2939/94 upphör att gälla.

    Artikel 9

    Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

    Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2002.

    Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

    Utfärdad i Bryssel den 29 november 2001.

    På kommissionens vägnar

    Franz FISCHLER

    Ledamot av kommissionen


    (1)  EGT L 17, 21.1.2000, s. 22.

    (2)  EGT L 132, 15.5.2001, s. 10.

    (3)  EGT L 310, 3.12.1994, s. 12.

    (4)  EGT L 231, 12.9.1996, s. 6.

    (5)  EGT L 289, 16.11.2000, s. 8.

    (6)  EGT L 337, 30.12.1999, s. 10.


    Top