28.10.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 325/4

(1)

Genom förordning (EG) nr 994/98 bemyndigas kommissionen att i en förordning fastställa ett tröskelvärde under vilket stödåtgärder inte anses uppfylla samtliga kriterier i artikel 87.1 i fördraget och därför inte omfattas av anmälningsförfarandet enligt artikel 88.3 i fördraget.

(2)

Kommissionen har i ett stort antal beslut tillämpat artiklarna 87 och 88 i fördraget och har särskilt förtydligat begreppet stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget. Kommissionen har också, senast i kommissionens förordning (EG) nr 69/2001, redogjort för sin politik med avseende på ett stödtak för stöd av mindre betydelse, under vilket artikel 87.1 i fördraget inte anses vara tillämplig (3). Med beaktande av de särskilda regler som gäller för jordbruks- och fiskerisektorerna och risken att även små stödbelopp inom dessa sektorer skulle kunna uppfylla kriterierna i artikel 87.1 i fördraget, gäller förordning (EG) nr 69/2001 inte för de sektorerna.

(3)

Mot bakgrund av kommissionens erfarenheter, framför allt efter ikraftträdandet av rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar (4) och tillämpningen av gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbrukssektorn (5), kan det fastslås att mycket små stödbelopp som beviljas i jordbrukssektorn inte uppfyller kriterierna i artikel 87.1 i fördraget, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Det är fallet när både det stödbelopp som enskilda producenter tar emot är litet och det samlade stödbeloppet till jordbrukssektorn inte överskrider en liten procentandel av produktionens värde. Jordbruksproduktionen inom Europeiska gemenskapen kännetecknas normalt av det faktum att varje vara produceras av ett stort antal mycket små producenter, som till stor del producerar utbytbara varor inom ramen för gemensamma organisationer av marknaden. Därför bör inverkan av små stödbelopp som beviljas enskilda producenter under en viss period sättas i relation till värdet av jordbruksproduktionen på sektornivå under samma period. Ett tak i form av ett belopp som fastställs per medlemsstat på grundval av värdet av produktionen i jordbrukssektorn möjliggör ett enhetligt tillvägagångssätt i alla medlemsstater, grundat på ett objektivt ekonomiskt referensvärde.

(4)

Mot bakgrund av kommissionens erfarenheter av bedömning av statligt stöd i fiskerisektorn, särskilt efter tillämpningen av gemenskapens riktlinjer för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk (6) och ikraftträdandet av rådets förordning (EG) nr 2792/1999 av den 17 december 1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskesektorn (7), kan det fastslås att mycket små stödbelopp som beviljas inom fiskerisektorn inte uppfyller kriterierna enligt artikel 87.1 i fördraget, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. På grund av likheterna i produktionsmönster mellan fiskerisektorn och jordbrukssektorn, skulle dessa villkor också vara uppfyllda när det stödbelopp som ett företag i fiskerisektorn tar emot är litet, och det samlade stödbeloppet till fiskerisektorn inte överskrider en liten procentandel av värdet av fiskeriproduktionen.

(5)

För att skapa ökad insyn och större rättssäkerhet bör en regel om stöd av mindre betydelse för jordbruks- och fiskerisektorn fastställas i en förordning.

(6)

Mot bakgrund av Världshandelsorganisationens (WTO) avtal om jordbruk (8) bör exportstöd och stöd som gynnar inhemska produkter på bekostnad av importerade produkter inte undantas genom denna förordning. Medlemsstaterna är skyldiga att avstå från att bevilja stöd som strider mot åtagandena enligt det avtalet. Bidrag till kostnaderna för deltagande i handelsmässor eller för undersökningar eller konsulttjänster som behövs för att lansera en ny produkt eller en befintlig produkt på en ny marknad utgör normalt inte exportstöd. Så snart gemenskapen har fastställt en gemensam organisation av marknaden för en viss jordbrukssektor, är medlemsstaterna enligt EG-domstolens dom av den 19 september 2002 skyldiga att avstå från att vidta åtgärder som kan undergräva den eller skapa undantag från den (9). Denna princip gäller också inom fiskerisektorn. Därför bör denna förordning inte gälla sådant stöd vars storlek fastställs på grundval av priset på eller mängden av produkter som släpps ut på marknaden.

(7)

Mot bakgrund av kommissionens erfarenheter kan det fastslås att stöd som inte överskrider ett tak på 3 000 euro per stödmottagare under en period på tre år inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna och/eller inte snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och därför inte omfattas av artikel 87.1 i fördraget, förutsatt att det samlade beloppet av ett sådant stöd som beviljas till alla företag under tre år inte överskrider ett tak som kommissionen kommer att fastställa till ungefär 0,3 % av den årliga jordbruksproduktionen eller fiskeriproduktionen. Treårsperioden bör vara rörlig, vilket innebär att det totala beloppet för stöd av mindre betydelse under de föregående tre åren måste fastställas varje gång ett nytt stöd av mindre betydelse beviljas. Stödet i fråga bör anses ha beviljats vid den tidpunkt då stödmottagaren får laglig rätt till stödet. Regeln om stöd av mindre betydelse påverkar inte företags möjligheter att få annat statligt stöd som har godkänts av kommissionen eller som omfattas av en gruppundantagsförordning, även för samma projekt.

(8)

För att säkerställa insyn, lika behandling och en korrekt tillämpning av tröskelvärdet för stöd av mindre betydelse bör medlemsstaterna använda samma beräkningsmetod. I syfte att underlätta denna beräkning och i enlighet med förordning (EG) nr 69/2001 är det lämpligt att de stödbelopp som inte betalas ut i form av kontantbidrag omvandlas till sina motsvarande bruttobidragsekvivalenter. Vid beräkningen av bidragsekvivalenten för stöd som kan betalas ut i flera omgångar och stöd i form av mjuka lån skall de marknadsräntor som rådde när stödet beviljades användas. För att säkerställa en enhetlig, öppen och tydlig tillämpning av reglerna för statligt stöd, bör med marknadsräntor i denna förordning avses referensräntorna, under förutsättning att det ställs normala säkerheter när det gäller mjuka lån och att dessa inte innebär ett onormalt stort risktagande. Referensräntorna bör vara de räntor som löpande fastställs av kommissionen på grundval av objektiva kriterier och som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning samt på Internet.

(9)

Det är kommissionens skyldighet att säkerställa att reglerna om statligt stöd efterlevs och särskilt att stöd som beviljas inom ramen för regeln om stöd av mindre betydelse uppfyller villkoren enligt denna regel. I enlighet med den samarbetsprincip som fastställs i artikel 10 i fördraget bör medlemsstaterna underlätta utförandet av denna uppgift genom att inrätta det system som krävs för att se till att det totala stödbelopp som beviljas enligt regeln om stöd av mindre betydelse inte överstiger stödtaket på 3 000 euro per stödmottagare eller det totala stödtak som fastställs av kommissionen på grundval av jordbruks- eller fiskeriproduktionen i varje medlemsstat under en period på tre år. Medlemsstaterna bör därför, när de beviljar ett stöd av mindre betydelse, informera det berörda företaget om att stödet har karaktär av stöd av mindre betydelse, inhämta fullständiga uppgifter om annat stöd av mindre betydelse som mottagits under de senaste tre åren och noggrant kontrollera att stödtaket för stöd av mindre betydelse inte överskrids genom det nya stödet av mindre betydelse. Alternativt kan bevakningen av att stödtaken iakttas skötas med hjälp av ett centralt register.

(10)

Mot bakgrund av kommissionens erfarenhet på detta område, och särskilt med tanke på hur ofta det i allmänhet är nödvändigt att se över politiken i fråga om statligt stöd, bör tillämpningsperioden för denna förordning begränsas. Om denna förordnings giltighetstid skulle löpa ut utan att den förlängs, bör medlemsstaterna få en anpassningsperiod på sex månader för stöd av mindre betydelse som omfattades av denna förordning. Med hänsyn till rättssäkerheten, bör det klargöras hur den här förordningen påverkar stöd som beviljats före dess ikraftträdande.

a)

stöd vars storlek fastställs på grundval av priset på eller mängden av produkter som släpps ut på marknaden,

b)

exportrelaterade stöd, dvs. stöd som är direkt knutna till exporterade volymer, till upprättandet eller driften av ett distributionsnät eller till andra löpande utgifter som har samband med exportverksamhet,

c)

stöd som förutsätter att inhemska produkter används på bekostnad av importerade produkter.

1.

företag inom jordbrukssektorn: ett företag som bedriver produktion, bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter,

2.

jordbruksprodukt: de produkter som förtecknas i bilaga I till fördraget, med undantag av fiskeri- och vattenbruksprodukter enligt punkt 5 i denna artikel,

3)

bearbetning av en jordbruksprodukt: en process som en jordbruksprodukt genomgår där den produkt som blir resultatet av processen också är en jordbruksprodukt,

4)

företag inom fiskerisektorn: ett företag som bedriver produktion, bearbetning och saluföring av fiskeriprodukter,

5)

fiskeriprodukter: både produkter som fångats till havs och i inlandsvatten och de vattenbruksprodukter som förtecknas i artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 104/2000 (10),

6)

bearbetning och saluföring av en fiskeriprodukt: all verksamhet, inklusive hantering, behandling, produktion och distribution som utförs mellan tidpunkten för landning eller skörd och slutprodukten.