(1)

Rörlig ersättning som lämnas i instrument bör främja en sund och effektiv riskhantering och får inte uppmuntra ett risktagande som går utöver värdepappersföretagets riskaptit. Därför bör de klasser av instrument som kan användas för rörlig ersättning balansera personalens intressen mot värdepappersföretagets, dess aktieägares, borgenärernas, kundernas och de andra intressenternas intressen på längre sikt genom att skapa incitament för personalen att agera i värdepappersföretagets intresse på längre sikt.

(2)

För att säkerställa att det finns en stark koppling till värdepappersföretagets kreditkvalitet på löpande basis bör instrument som används för den rörliga ersättningen innehålla lämpliga utlösande händelser för nedskrivning eller konvertering som minskar instrumentens värde i situationer där värdepappersföretagets kreditkvalitet på löpande basis har försämrats. De utlösande händelser som används för ersättningsändamål bör inte förändra instrumentens förtursrätt och därför inte leda till att primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument diskvalificeras som kapitalbasinstrument.

(3)

De villkor som gäller för primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument anges i artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 (2) jämförd med del två avdelning 1 kapitlen 3 och 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (3), medan övriga instrument som avses i artikel 32.1 j iii) i direktiv (EU) 2019/2034 (övriga instrument) som fullt ut kan konverteras till kärnprimärkapitalinstrument eller skrivas ned inte omfattas av särskilda villkor enligt dessa förordningar, eftersom de inte klassificeras som kapitalbasinstrument för tillsynsändamål. Särskilda krav bör därför fastställas för olika klasser av instrument för att garantera att de är avsedda att användas för rörlig ersättning, med beaktande av instrumentens olika egenskaper. Användningen av instrument för rörlig ersättning bör inte i sig hindra att instrument kan betraktas som ett värdepappersinstituts kapitalbas, så länge villkoren i förordning (EU) 2019/2033 är uppfyllda. Inte heller bör sådan användning i sig anses ge incitament att lösa in instrumentet, eftersom personalen efter uppskovsperioder och perioder för kvarhållande i allmänhet kan få likvida medel på annat sätt än genom inlösen

(4)

Andra instrument är inte begränsade till de finansiella instrument som anges i avsnitt C i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (4). För att minska den administrativa bördan för inrättandet av sådana instrument bör dessa instrument också göra det möjligt att använda andra bestämmelser i avtal mellan anställda och värdepappersföretag. För att säkerställa att dessa andra instrument återspeglar ett värdepappersföretags kreditkvalitet på löpande basis bör lämpliga krav säkerställa att sådana instrument skrivs ned eller konverteras innan ett värdepappersföretag försummar att uppfylla sina kapitalbaskrav.

(5)

Om instrument som används för rörliga ersättningar krävs in, löses in, återköps eller konverteras bör sådana transaktioner i allmänhet inte öka värdet av den ersättning som beviljas genom utbetalning av belopp som är högre än instrumentets värde eller genom konvertering till instrument med ett högre värde än det ursprungligen beviljade instrumentet. Ersättandet av instrument till samma värde bör säkerställa att ersättning inte betalas genom instrument eller metoder som underlättar bristande efterlevnad av direktiv (EU) 2019/2034 eller förordning (EU) 2019/2033.

(6)

Vid tilldelning av rörlig ersättning och när instrument som används för rörlig ersättning löses in, krävs in, återköps eller konverteras bör dessa transaktioner baseras på värden som har fastställts i enlighet med tillämplig redovisningsstandard vid tidpunkten för transaktionen, så att det säkerställs att rätt belopp rörlig ersättning tilldelas och inte otillbörligt ändras när instrumentet löses in, krävs in, återköps eller konverteras.

(7)

I artikel 54 i förordning (EU) nr 575/2013 fastställs mekanismerna för nedskrivning och konvertering av primärkapitaltillskott. Enligt artikel 32.1 j iii) i direktiv (EU) 2019/2034 krävs dessutom att övriga instrument fullt ut ska kunna konverteras till kärnprimärkapitalinstrument eller skrivas ned. Eftersom de ekonomiska konsekvenserna av en konvertering eller nedskrivning av övriga instrument är desamma som för primärkapitaltillskott bör nedskrivnings- eller konverteringsmekanismer för övriga instrument beakta de mekanismer som gäller för primärkapitaltillskott, med anpassningar eftersom de inte klassificeras som kapitalbasinstrument för tillsynsändamål. Supplementärkapitalinstrument omfattas inte av rättsliga bestämmelser om nedskrivning och konvertering enligt förordning (EU) nr 575/2013. I syfte att säkerställa att värdet av alla sådana instrument, när de används för rörlig ersättning, minskas när värdepappersföretagets kreditkvalitet försämras, bör det fastställas i vilka situationer en nedskrivning eller konvertering av instrumentet är nödvändig. Det bör fastställas mekanismer för nedskrivning, uppskrivning och konvertering för supplementärkapital instrument och övriga instrument för att säkerställa en enhetlig tillämpning.

(8)

Utdelningar från instrument kan ske på olika sätt. De kan vara rörliga eller fasta och kan betalas regelbundet eller vid instrumentets sista förfallodag. För att främja en sund och effektiv riskhantering bör ingen utdelning betalas ut till personalen under uppskovsperioder. Anställda bör endast få utdelning för perioder som följer på erhållandet av rättigheten till instrumentet, varefter personalen blir dess lagliga ägare. Därför är endast instrument med utdelning som betalas regelbundet till ägaren av instrumentet lämpliga som rörlig ersättning. Nollkupongsobligationer eller instrument som behåller intäkter bör inte utgöra en del av ersättningen som måste bestå av något av de instrument som avses i artikel 32.1 j i direktiv (EU) 2019/2034. Detta beror på att personalen skulle få fördelar av ökande värden under uppskovsperioden, vilket kan anses likvärdigt med att erhålla utdelning.

(9)

Mycket höga utdelningar kan minska det långsiktiga incitamentet till ansvarsfullt risktagande, eftersom de i praktiken ökar den rörliga delen av ersättningen. I synnerhet bör utdelningar inte betalas ut med längre intervaller än ett år, eftersom detta skulle innebära att utdelningar i praktiken ackumuleras under uppskovsperioder och betalas ut när den rörliga ersättningen är intjänad. Ackumulering av utdelningar skulle kringgå den princip som fastställs i artikel 32.3 i direktiv (EU) 2019/2034 om att ersättning som ska betalas enligt uppskovsregler inte intjänas snabbare än proportionellt. Enligt artikel 32.2 b i direktiv (EU) 2019/2034 får rörlig ersättning inte betalas genom finansiella instrument eller metoder som underlättar bristande efterlevnad av det direktivet eller förordning (EU) 2019/2033. Utdelningar som görs efter det att instrumentet har intjänats bör därför inte överstiga marknadsräntorna för sådana instrument som getts ut av andra värdepappersföretag eller institut med jämförbar kreditkvalitet. Detta bör uppnås genom kravet att instrument som används för den rörliga ersättningen, eller de instrument till vilka de är kopplade, främst emitterats till andra investerare, eller genom kravet att sådana instrument omfattas av ett tak för utdelning.

(10)

Uppskovs- och kvarhållandekrav som gäller för beviljande av rörliga ersättningar i enlighet med artikel 32.1 l och artikel 32.3 i direktiv (EU) 2019/2034 måste uppfyllas vid alla relevanta tillfällen, även när instrument som används för rörliga ersättningar krävs in, löses in, återköps eller konverteras. I sådana situationer bör instrument därför ersättas med primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument och övriga instrument som återspeglar värdepappersföretagets kreditkvalitet på löpande basis, har egenskaper likvärdiga med det instrument som ursprungligen beviljades och har samma värde, med beaktande av eventuella belopp som har skrivits ned. Om andra instrument än primärkapitaltillskott har en fast löptid bör minimikrav fastställas för den återstående löptiden för sådana instrument när de beviljas, i syfte att säkerställa att de är förenliga med kraven rörande uppskovsperioder och perioder för kvarhållande för den rörliga ersättningen.

(11)

Direktiv (EU) 2019/2034/EU begränsar inte de klasser av instrument som kan användas för rörlig ersättning till en särskild klass av finansiella instrument. Det bör därför vara möjligt att använda syntetiska instrument eller avtal mellan anställda och värdepappersföretag som är kopplade till primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument som kan vara fullt konverterade eller nedskrivna. Detta möjliggör införandet av särskilda villkor i bestämmelserna för sådana instrument, som endast gäller för instrument som tilldelas anställda, utan att dessa villkor behöver införas för andra investerare.

(12)

I ett koncernsammanhang kan emissioner hanteras centralt inom ett moderföretag, inbegripet i situationer där moderföretaget omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (5) eller direktiv 2019/2034. Värdepappersföretag i en sådan grupp kanske inte alltid själva emittera instrument som är lämpliga att användas för rörlig ersättning. Genom förordning (EU) 2019/2033 jämförd med förordning (EU) nr 575/2013 kan primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument som emitterats genom en enhet som omfattas av konsolideringen på vissa villkor ingå i ett värdepappersföretags kapitalbas. Det bör därför också vara möjligt att använda sådana instrument för rörlig ersättning, under förutsättning att det finns en klar koppling mellan kreditkvaliteten hos det värdepappersföretag som använder dessa instrument för rörlig ersättning och instrumentemittentens kreditkvalitet. En sådan koppling kan i regel antas föreligga mellan ett moderföretag och ett dotterföretag. Andra instrument än primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument som inte emitterats direkt av ett värdepappersföretag bör också kunna användas för rörlig ersättning om de omfattas av likvärdiga villkor. Instrument som är kopplade till referensinstrument som emitterats av moderföretag i tredje land och som i övrigt är likvärdiga med primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument bör kunna användas för rörlig ersättning om den utlösande händelsen avser det värdepappersföretag som använder sådana syntetiska instrument.

(13)

Enligt artikel 32.1 k i direktiv (EU) 2019/2034 får värdepappersföretag som inte emitterar något av de instrument som avses i artikel 32.1 j i det direktivet använda alternativa arrangemang, förutsatt att den behöriga myndigheten godkänner sådan användning och förutsatt att sådana arrangemang uppfyller samma mål som de instrument som avses i artikel 32.1 j i det direktivet. För att uppnå samma syften bör sådana alternativa arrangemang således säkerställa att den rörliga ersättning som beviljas är föremål för implicita riskjusteringar. Värdet av sådana alternativa arrangemang bör därför minska när det finns en negativ inverkan på det berörda värdepappersföretagets resultat eller på de tillgångar det förvaltar. Om värdepappersföretaget dessutom omfattas av kravet att skjuta upp den rörliga ersättningen enligt artikel 32.1 led l i direktiv (EU) 2019/2034, bör de alternativa arrangemangen också vara förenliga med kravet att skjuta upp rörlig ersättning och med tillämpningen av malus- eller återkravsförfaranden och perioder för kvarhållande på rörlig ersättning som betalas i instrument.

(14)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har överlämnat till kommissionen efter samråd med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

(15)

Europeiska bankmyndigheten har genomfört öppna offentliga samråd om förslaget till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning bygger på, analyserat potentiella relaterade kostnader och fördelar samt begärt råd från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (6).