4.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/10

(1)

I bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 fastställs en unionsförteckning över livsmedelstillsatser som godkänts för användning i livsmedel samt villkoren för deras användning.

(2)

Denna förteckning får uppdateras i enlighet med det enhetliga förfarande som avses i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 (2), antingen på initiativ av kommissionen eller efter en ansökan.

(3)

Taumatin (E 957) är enligt bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 godkänt för användning i unionen som livsmedelstillsats i olika livsmedelskategorier och i specifika mängder.

(4)

Den 12 november 2014 lämnades det in en ansökan om att utvidga användningen av taumatin (E 957) som smakförstärkare i flera livsmedelskategorier i specifika mängder. Kommissionen gjorde ansökan tillgänglig för medlemsstaterna i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1331/2008.

(5)

Taumatin utvärderades 1984 (3) och 1988 (4) av Europeiska unionens vetenskapliga livsmedelskommitté. Taumatin ansågs vara acceptabelt för användning och det acceptabla dagliga intaget (ADI) fastställdes till ”ej specificerat”. I den senare utvärderingen noterades också att proteinet taumatin digereras till vanliga beståndsdelar i livsmedel.

(6)

Enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1331/2008 ska kommissionen begära ett yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) innan unionsförteckningen över livsmedelstillsatser i bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 uppdateras.

(7)

Den 13 november 2015 avgav myndigheten ett vetenskapligt yttrande (5) om säkerheten hos den föreslagna utvidgningen av användningen och mängden taumatin (E 957) som livsmedelstillsats. Genom att tillhandahålla ett sådant yttrande slog myndigheten fast att en jämförelse mellan den exponering som följer av nuvarande användning och mängder, och den exponering som följer av den föreslagna utvidgade användningen är tillräcklig för att hantera säkerheten hos taumatin.

(8)

Den uppskattade exponeringen både vid den nu godkända och den föreslagna utvidgade användningen och mängderna taumatin ledde till genomsnittliga intag som varierade från 0,03–0,10 mg/kg kroppsvikt/dag hos äldre personer upp till 0,13–0,34 mg/kg kroppsvikt/dag hos barn. Vid högre exponeringsnivåer var variationen från 0,13–0,32 mg/kg kroppsvikt/dag hos ungdomar upp till 0,09–1,10 mg/kg kroppsvikt/dag hos vuxna. Detta anses vara en försumbar exponering för konsumenten och medför därför inte några risker.

(9)

Myndigheten konstaterade på grundval av befintliga toxikologiska utvärderingar att den föreslagna utvidgningen av användningar och mängder inte medför några säkerhetsrisker.

(10)

Även om myndigheten beräknade exponeringen för taumatin (E 957) med utgångspunkt från nuvarande maximihalter och den föreslagna utvidgningen av användningar och mängder enligt sökanden, bör användningen av taumatin (E 957) som smakförstärkare begränsas till de livsmedelskategorier för vilka det finns ett rimligt teknologiskt behov som inte kan tillgodoses på andra ekonomiskt och teknologiskt genomförbara sätt och där användningen inte vilseleder konsumenten.

(11)

Användning av taumatin (E 957) som smakförstärkare förbättrar de organoleptiska egenskaperna hos livsmedel med kraftig smak. Taumatin kan förstärka och fördjupa den umami- och kryddsmak som redan finns i såser och snacks vilket gör livsmedelsprodukter mer tilltalande för människor.

(12)

Användningen av taumatin (E 957) som smakförstärkare i livsmedelskategorierna 12.6 ”Såser”, och 15.1 ”Snacks baserade på potatis, spannmål, mjöl eller stärkelse”, bör därför godkännas med en maximihalt på 5 mg/kg i varje livsmedelskategori.

(13)

Bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.