27.2.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 57/3

(1)

Förordning (EU) nr 575/2013 definierar kreditriskjusteringar som det belopp allmänna och specifika reserveringar för kreditförluster som har tagits upp i institutets finansiella rapporter i enlighet med den gällande redovisningsramen, men fastställer inte specifika regler för fastställande av vad som utgör specifika och allmänna kreditriskjusteringar.

(2)

Regler bör tillhandahållas när det gäller specifikationen av de belopp som behöver inbegripas i beräkningen av kreditriskjusteringar som återspeglar förluster som uteslutande följer av kreditrisker. Beräkningen av kreditriskjusteringar för fastställande av kapitalbaskrav bör begränsas till belopp som har minskat institutets kärnprimärkapital.

(3)

Förluster som uteslutande är en följd av kreditrisker som redovisas i enlighet med tillämplig redovisningsram under det innevarande räkenskapsåret bör redovisas som kreditriskjusteringar, förutsatt att institutet redovisar effekten i kärnprimärkapitalet. Detta gäller situationer då det förekommer nedskrivningar under loppet av ett räkenskapsår, trots delårsöverskott totalt sett under året eller totalöverskott vid årets slut, som inte är godkända i enlighet med artikel 26.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och som skulle påverka exponeringsvärden eller supplementärkapitalet tidigare än det skulle påverka kärnprimärkapitalet om de erkändes som kreditriskjusteringar. För tillfälliga förluster enligt vad som fastställs i artikel 36.1 i förordning (EU) nr 575/2013 behövs inte en sådan justering om förlusterna för det innevarande räkenskapsåret enligt den artikeln omedelbart dras av från kärnprimärkapitalet.

(4)

I vissa bestämmelser om kreditriskjusteringar i förordning (EU) nr 575/2013 hänvisas det uttryckligen till poster utanför balansräkningen. När en sådan åtskillnad inte görs gäller de berörda bestämmelserna både poster inom och utanför balansräkningen.

(5)

Bestämmelser bör fastställas för att täcka förluster som uteslutande följer av kreditrisker som är erkända i den tillämpliga redovisningsramen genom vilka ett instituts kärnprimärkapital har minskats. Dessa bestämmelser bör täcka nedskrivningar och värdejusteringar för finansiella tillgångar eller avsättningar för poster utanför balansräkningen, om dessa återspeglar förluster som uteslutande följer av kreditrisk och förutsatt att de tas upp i resultatredovisningen enligt den tillämpliga redovisningsramen. Om förlusterna gäller finansiella instrument som värderas till verkligt värde, bör dessa bestämmelser också täcka belopp som redovisas som nedskrivningar enligt den tillämpliga redovisningsramen eller liknande gjorda justeringar förutsatt att de återspeglar förluster som följer av en försämring eller minskning av en tillgångs eller en tillgångsportföljs kreditkvalitet. Det är inte lämpligt att på detta stadium reglera andra belopp som inte är en nedskrivning av ett finansiellt instrument enligt den tillämpliga redovisningsramen eller som inte återspeglar en princip av liknande slag, även om sådana ändringar skulle kunna inbegripa en kreditriskkomponent.

(6)

För att se till att beräkningen är heltäckande måste varje belopp av betydelse för de ändamål som förtecknas i artikel 110.4 första stycket i förordning (EU) nr 575/2013 hänföras antingen till beräkningen av allmänna kreditriskjusteringar (allmänna kreditriskjusteringar) eller till beräkningen av specifika kreditriskjusteringar (specifika kreditriskjusteringar).

(7)

Vid identifieringen av de belopp som kan tas med i beräkningen av specifika kreditriskjusteringar är det enda kriterium som föreskrivs i förordning (EU) nr 575/2013 att kreditriskjusteringar enligt artikel 62 c i den förordningen inte får inbegripas i supplementärt kapital enligt schablonmetoden för kreditrisk. Därför behöver åtskillnaden av belopp som ska inbegripas i beräkningen av specifika kreditriskjusteringar eller allmänna kreditriskjusteringar göras i överensstämmelse med kriterierna för att identifiera vad som kan inbegripas i supplementärt kapital.

(8)

Förordning (EU) nr 575/2013 genomför Baselkommitténs internationellt överenskomna standarder om banktillsyn ”det tredje internationella regleringsramverket för banker” (2) (nedan kallat Basel III). De tillämpliga reglerna för kreditriskjusteringar bör därför vara förenliga med Basel-ramverket som föreskriver att ett av kriterierna för åtskillnaden mellan kreditriskjusteringar och specifika kreditriskjusteringar måste vara att allmänna avsättningar eller allmänna reserveringar för kreditrisker är ”fritt tillgängliga för att täcka förluster som därefter uppkommer”. Enligt Basel III är avsättningar eller reserveringar för kreditrisker som innehas för framtida och för för närvarande oidentifierade förluster fritt tillgängliga för att täcka förluster som härrör från kreditrisker som därefter materialiseras och är därför kvalificerade att inbegripas i supplementärkapitalet. Dessutom bör belopp som inbegrips i allmänna kreditriskjusteringar vara helt tillgängliga vad gäller tidpunkter eller belopp för att täcka sådana förluster, åtminstone vid nedläggning, där kapital kan absorbera förluster i händelse av insolvens innan insättare förlorar några pengar.

(9)

Det bör vara möjligt att tillämpa reglerna på detta område oberoende av den tillämpliga redovisningsramen. För att göra det möjligt för institut att göra åtskillnad mellan specifika kreditriskjusteringar och allmänna kreditriskjusteringar på ett gemensamt sätt bör kriterierna för hur kreditriskförluster ska behandlas inom en tillämplig redovisningsram för varje typ av kreditriskjusteringar tillhandahållas. Medan behandlingen av förluster som uteslutande följer av kreditrisk som erkänns enligt tillämpliga redovisningsramar är beroende av att de kriterierna är uppfyllda, bör huvuddelen av de beloppen normalt klassificeras som specifika kreditriskjusteringar med hänsyn till den restriktiva arten av kriterierna för allmänna kreditriskjusteringar.

(10)

Internationella redovisningsstandarder är föremål för översyner, vilket kan göra att det blir nödvändigt att ändra kriterierna för åtskillnad mellan specifika kreditriskjusteringar och allmänna kreditriskjusteringar. Mot bakgrund av pågående diskussioner, särskilt med avseende på nedskrivningsmodeller, förefaller det för tidigt att förutse den modellen i kreditriskjusteringskriterier.

(11)

Förordning (EU) nr 575/2013 kräver att specifika kreditriskjusteringar identifieras i en enskild exponering. Det är därför nödvändigt att besluta om hur specifika kreditriskjusteringar ska behandlas för att återspegla förluster som följer av kreditrisken för en hel grupp av exponeringar. Vidare är det nödvändigt att bestämma för vilken eller vilka exponeringar i gruppen och i vilken utsträckning specifika kreditriskjusteringar ska redovisas. Tilldelningen av delar av detta belopp från sådana specifika kreditriskjusteringar till exponeringar i gruppen måste göras i proportion till de riskvägda exponeringsbeloppen. För detta ändamål bör exponeringsvärdena fastställas utan att man beaktar några specifika kreditriskjusteringar.

(12)

För att bestämma fallissemang enligt artikel 178.3 b i förordning (EU) nr 575/2013 är det nödvändigt att inbegripa enbart specifika kreditriskjusteringar som görs individuellt för en enstaka exponering eller en enstaka gäldenär och inte inbegripa specifika kreditriskjusteringar som görs för hela grupper av exponeringar. I specifika kreditriskjusteringar som görs för hela grupper av exponeringar identifieras inte gäldenärer för exponeringar som tillhör sådana grupper för vilka ett fallissemang anses ha inträffat. I synnerhet är förekomsten av specifika kreditriskjusteringar för en grupp av exponeringar inte ett tillräckligt skäl att dra slutsatsen att fallissemang har inträffat för varje gäldenär eller exponering som tillhör den gruppen.

(13)

Det är nödvändigt för institut att kunna visa hur kriterierna för att göra åtskillnad mellan specifika kreditriskjusteringar och allmänna kreditriskjusteringar används inom ramen för den tillämpliga redovisningsramen. Institut bör därför dokumentera den processen.

(14)

Denna förordning bygger på det förslag till tekniska standarder för tillsyn som Europeiska bankmyndigheten har överlämnat till kommissionen.

(15)

Europeiska bankmyndigheten har i enlighet med artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (3) genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska standarder för tillsyn som denna förordning bygger på, analyserat de potentiella kostnaderna och fördelarna därav och begärt ett yttrande från bankintressentgruppen, som inrättats i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1093/2010.

a)

De är fria och fullt tillgängliga vad gäller tidpunkt och belopp för att täcka kreditriskförluster som ännu inte har uppkommit.

b)

De återspeglar kreditriskförluster för en grupp av exponeringar för vilka institutet vid den aktuella tidpunkten inte har några bevis för att en förlust har uppkommit.

a)

Förluster som redovisas för att täcka högre genomsnittlig portföljförlust under de senaste åren även om det vid den aktuella tidpunkten inte finns några bevis för förluster som stöder den förlustnivå som observerats i det förflutna.

b)

Förluster för vilka institutet inte är medvetet om någon kreditförsämring för en grupp av exponeringar men där en viss grad av utebliven betalning är statistiskt trolig utifrån tidigare erfarenheter.

a)

Förluster som tas upp i resultatredovisningen för instrument som värderas till verkligt värde som representerar kreditrisknedskrivningar enligt den tillämpliga redovisningsramen.

b)

Förluster till följd av aktuella eller tidigare händelser som påverkar en betydande enstaka exponering eller exponeringar som inte var för sig är betydande och som bedöms individuellt eller kollektivt.

c)

Förluster för vilka den historiska erfarenheten, justerad på grundval av aktuella observerbara uppgifter, anger att förlusten har uppkommit men institutet vet ännu inte vilken enstaka exponering som har lidit förlusterna.

a)

Belopp som identifieras som specifika kreditriskjusteringar enligt artikel 1 och som avser kreditrisken för en enstaka exponering.

b)

Belopp som identifieras som specifika kreditriskjusteringar enligt artikel 1 som avser kreditrisken för en grupp av exponeringar och som har hänförts enligt artikel 2.