31996L0026

RÅDETS DIREKTIV 96/26/EG av den 29 april 1996 om rätt att yrkesmässigt bedriva person- och godstransporter på väg och om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis för att främja ett effektivt utnyttjande av dessa transportörers etableringsrätt på området för nationella och internationella transporter

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 75 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2), i enlighet med det i artikel 189 b i fördraget angivna förfarandet (3), och

med beaktande av följande:

Rådets direktiv 74/561/EEG av den 12 november 1974 om rätt att yrkesmässigt bedriva nationella och internationella godstransporter på väg (4), rådets direktiv 74/562/EEG av den 12 november 1974 om rätt att yrkesmässigt bedriva nationella och internationella persontransporter på väg (5) och rådets direktiv 77/796/EEG av den 12 december 1977 om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis avseende yrkesmässigt bedrivande av vägtransporter och om åtgärder avsedda att främja det effektiva utövandet av etableringsfriheten på detta område (6) har ändrats ett flertal gånger och i väsentliga delar. För att förtydliga och rationalisera bör därför de nämnda direktiven sammanföras till en text.

Transportmarknadens organisation är en väsentlig faktor för genomförandet av den i fördraget föreskrivna gemensamma transportpolitiken.

Antagandet av åtgärder som syftar till en samordning av villkoren för rätten att yrkesmässigt bedriva godstransporter är ägnat att främja ett effektivt utnyttjande av etableringsrätten.

Det är nödvändigt att föreskriva införandet av gemensamma regler för rätten att yrkesmässigt bedriva nationella och internationella vägtransporter för att höja utbildningsnivån och därigenom bidra till en sanering av marknaden och till förbättrad service i användarnas, transportföretagens och samhällsekonomins intressen samt till en ökad trafiksäkerhet.

Reglerna om rätten att yrkesmässigt bedriva nationella och internationella vägtransporter bör därför innehålla krav med avseende på gott anseende, ekonomiska resurser och yrkesmässig kompetens.

Dessa regler behöver dock inte omfatta vissa typer av transporter som har liten ekonomisk betydelse.

Från och med den 1 januari 1993 regleras rätten att bedriva godstransporter på väg över gränserna av ett system med gemenskapstillstånd som beviljas på grundval av kvalitetskriterier.

När det gäller kravet på gott anseende visar det sig för att effektivt sanera marknaden nödvändigt att på ett enhetligt sätt göra rätten att yrkesmässigt bedriva transportverksamhet beroende av att sökanden inte har dömts för allvarliga brott, inräknat ekonomiska brott, av att han inte har förklarats olämplig att utöva yrket och av att han uppfyller de föreskrifter som är tillämpliga på yrkesmässiga transporter på väg.

När det gäller kravet på tillräckliga ekonomiska resurser är det nödvändigt, i synnerhet för att säkerställa lika behandling av företagen i de olika medlemsstaterna, att fastställa vissa kriterier som vägtransportörerna måste uppfylla.

I fråga om gott anseende och ekonomiska resurser bör de relevanta handlingar som är utfärdade av behörig myndighet i vägtransportörens ursprungsland eller det land han kommer från godtas som tillräckliga bevis för rätten att i en annan värdmedlemsstat bedriva ifrågavarande verksamhet.

När det gäller yrkesmässig kompetens förefaller det lämpligt att föreskriva att de sökande vägtransportörerna förvärvar sådan kompetens genom att avlägga ett skriftligt examensprov, men att medlemsstaterna får undanta sökanden från ett sådant prov om han kan styrka att han besitter tillräcklig praktisk erfarenhet.

I fråga om yrkesmässig kompetens skall värdlandet godta de intyg som utfärdats i enlighet med gemenskapsbestämmelserna om att yrkesmässigt bedriva transporter på väg.

Åtgärder bör vidtas för att skapa ett system för ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaterna för tillämpningen av detta direktiv.

Detta direktiv får inte påverka medlemsstaternas förpliktelser vad gäller de tidsfrister för genomförande som anges i bilaga II del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

Rätt att yrkesmässigt bedriva transporter på väg

Artikel 1

1. Rätten att yrkesmässigt bedriva transporter på väg skall regleras av de föreskrifter som medlemsstaterna har antagit i enlighet med de gemensamma reglerna i detta direktiv.

2. I detta direktiv avses med

- yrkesmässigt bedrivande av godstransporter på väg: den verksamhet som bedrivs av ett företag som med hjälp av antingen ett enskilt motorfordon eller en motorfordonskombination bedriver transport av gods för annans räkning,

- yrkesmässigt bedrivande av persontransporter på väg: den verksamhet som bedrivs av ett företag som, med hjälp av motorfordon, byggda och utrustade på sådant sätt att de är lämpliga att transportera mer än nio personer - inklusive föraren - och är avsedda för detta ändamål, bedriver persontrafik för allmänheten eller särskilda användarkategorier mot ersättning som betalas av de transporterade personerna eller av organisatören,

- företag: en fysisk eller juridisk person, vare sig verksamheten drivs i vinstsyfte eller inte, en sammanslutning eller grupp av personer som inte är juridiska personer, vare sig verksamheten drivs i vinstsyfte eller inte, eller ett offentligt organ oavsett om detta självt är en juridisk person eller är beroende av en myndighet som är juridisk person.

Artikel 2

1. Detta direktiv skall inte gälla för företag som bedriver yrkesmässiga godstransporter på väg med hjälp av fordon med en tillåten nyttolast av högst 3,5 ton eller en högsta tillåten vikt av högst 6 ton. Medlemsstaterna får dock sänka sagda trösklar för alla eller vissa typer av transportverksamhet.

2. Efter samråd med kommissionen får medlemsstaterna från tillämpningen av alla eller vissa av bestämmelserna i detta direktiv undanta företag som bedriver yrkesmässiga godstransporter på väg om dessa uteslutande bedriver inrikestransporter som endast har ringa betydelse för transportmarknaden, på grund av

- det transporterade godsets karaktär, eller

- det korta transportavståndet.

Vid oförutsedda omständigheter får medlemsstaterna bevilja ett tillfälligt undantag tills samrådet med kommissionen har avslutats.

3. Efter samråd med kommissionen får medlemsstaterna från tillämpningen av samtliga eller vissa av bestämmelserna i detta direktiv undanta företag som uteslutande utför vissa persontransporter på väg i icke-kommersiella syften eller som har sin huvudsakliga förvärvsverksamhet på andra områden än persontransporter på väg, förutsatt att deras transportverksamhet endast har ringa betydelse för transportmarknaden.

Artikel 3

1. Företag som önskar yrkesmässigt bedriva transporter på väg skall

a) ha gott anseende,

b) ha tillräckliga ekonomiska resurser,

c) uppfylla kravet på yrkesmässig kompetens.

Om sökanden är en fysisk person som inte uppfyller villkoret i c, får de behöriga myndigheterna likväl bevilja honom tillstånd att yrkesmässigt bedriva transporter på väg, förutsatt att han anvisar myndigheterna en annan person som uppfyller villkoren i a och c och som varaktigt och reellt leder företagets transportverksamhet.

Om sökanden inte är en fysisk person

- måste villkoret i a vara uppfyllt av den eller de personer som varaktigt och reellt leder företagets transportverksamhet. Medlemsstaterna får kräva att andra personer i företaget också uppfyller detta krav,

- måste villkoret i c vara uppfyllt av den eller de personer som nämns i den första strecksatsen.

2. Medlemsstaterna skall bestämma de villkor som företag som är etablerade på deras territorium måste uppfylla för att tillgodose villkoret på gott anseende.

De skall föreskriva att detta villkor inte är uppfyllt eller inte längre är uppfyllt om den eller de fysiska personer som förutsätts uppfylla detta krav enligt punkt 1

a) har dömts för allvarliga brott, inräknat ekonomiska brott,

b) har förklarats olämpliga att bedriva transporter på väg i enlighet med gällande bestämmelser,

c) har dömts för allvarliga, upprepade överträdelser av gällande bestämmelser om

- löne- och anställningsförhållanden i branschen,

- transporter på väg av gods eller personer, särskilt bestämmelserna om förarnas arbets- och viloperioder, nyttofordons vikt och mått, trafik- och fordonssäkerhet.

I de fall som avses i a, b eller c skall kravet på gott anseende fortsätta att anses som icke uppfyllt tills återupprättande har ägt rum eller annan åtgärd med likvärdig effekt har vidtagits i enlighet med gällande nationella föreskrifter.

3. a) Villkoret avseende tillräckliga ekonomiska resurser skall bestå i att förfoga över tillräckliga ekonomiska medel för att säkerställa att företaget startas och drivs på ett riktigt sätt.

b) Vid utvärdering av de ekonomiska resurserna skall den behöriga myndigheten i förekommande fall beakta: företagets årsbokslut, tillgängliga medel inräknat bankmedel, möjligheter till överdrag och lån, alla tillgångar inräknat egendom som företaget kan utnyttja som säkerhet, kostnader inräknat inköpskostnader eller första betalningar för fordon, lokaler, anläggningar och utrustning, samt rörelsekapital.

c) Företaget skall förfoga över kapital och reserver till ett värde som åtminstone uppgår till

- 3 000 ecu för varje använt fordon,

- 150 ecu per ton av totalvikten för dem av företaget använda fordonen,

- 150 ecu per sittplats i dem av företaget använda fordonen för persontransport,

varvid det belopp som är lägst skall tillämpas.

Medlemsstaterna får avvika från första stycket i fråga om företag som bedriver sin verksamhet uteslutande på den nationella marknaden.

d) Såvitt avser punkterna a c får den behöriga myndigheten som bevis godta bekräftelse eller försäkran av en bank eller någon motsvarande, vederbörligen kvalificerad inrättning. Sådan bekräftelse eller försäkran får tillhandahållas i form av en bankgaranti eller i annan liknande form.

e) Punkterna b, c och d skall endast tillämpas på företag som i enlighet med nationella bestämmelser från och med den 1 januari 1990 i en medlemsstat har tillstånd att bedriva yrkesmässiga vägtransporter.

4. Villkoret i fråga om yrkesmässig kompetens innebär att vederbörande skall besitta kompetens som konstaterats inom ramen för ett skriftligt examensprov, vilket kan ha formen av flervalsfrågor och skall arrangeras av den myndighet eller den instans som medlemsstaten har utsett att ansvara för detta.

Medlemsstaterna får befria sådana sökande som kan styrka minst fem års praktisk erfarenhet på företagsledningsnivå i ett transportföretag, från kravet på att genomgå prov.

Medlemsstaterna får befria innehavarna av vissa examensbevis avseende högre utbildningar eller tekniska utbildningar, som kan styrka att de har goda kunskaper i de i bilaga I förtecknade ämnen som i detta syfte skall särskilt anges av staterna, från kravet att avlägga prov i de ämnen som omfattas av examensbevisen.

Ett intyg utfärdat av den myndighet eller den instans som avses i första stycket måste företes som bevis för yrkesmässig kompetens.

Artikel 4

Medlemsstaterna skall bestämma på vilka villkor ett företag som bedriver transporter på väg, trots bestämmelserna i artikel 3.1, får drivas provisoriskt i högst ett års tid, vilken tid i vederbörligen bestyrkta specialfall kan förlängas med högst sex månader, i fall då den fysiska person som utövat vägtransportverksamheten eller den fysiska person som uppfyllt föreskrifterna i artikel 3.1 a och c avlider eller förlorar sin fysiska eller rättsliga förmåga att utöva verksamheten.

De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna får dock i särskilda fall undantagsvis meddela ett permanent tillstånd för en person, som inte uppfyller det i artikel 3.1 c angivna villkoret om yrkesmässig kompetens, att fortsätta att driva transportföretaget under förutsättning att personen i fråga har minst tre års praktisk erfarenhet av den dagliga driften av företaget.

Artikel 5

1. Företag som kan styrka att de

- såvitt avser Belgien, Danmark, Tyskland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Förenade kungariket före den 1 januari 1978,

- såvitt avser Grekland före den 1 januari 1984,

- såvitt avser Spanien och Portugal före den 1 januari 1986,

- såvitt avser f.d. Tyska demokratiska republikens territorium före den 3 oktober 1989,

i en medlemsstat enligt nationella bestämmelser beviljats tillstånd att på området för nationella eller internationella transporter yrkesmässigt bedriva gods- eller persontransporter på väg, befrias från skyldigheten att tillhandahålla bevis på att de uppfyller de krav som ställs i artikel 3.

2. Dock måste fysiska personer som

- såvitt avser Belgien, Danmark, Tyskland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Förenade kungariket efter den 31 december 1974 och före den 1 januari 1978,

- såvitt avser Grekland efter den 31 december 1980 och före den 1 januari 1984,

- såvitt avser Spanien och Portugal efter den 31 december 1982 och före den 1 januari 1986,

- såvitt avser f.d. Tyska demokratiska republikens territorium efter den 2 oktober 1989 och före den 1 januari 1992,

- antingen har beviljats tillstånd att, utan att enligt nationella bestämmelser tillhandahålla bevis för sin yrkesmässiga kompetens, bedriva yrkesmässiga gods- eller persontransporter på väg, eller

- har utsetts att varaktigt och reellt leda ett företags transportverksamhet,

ha uppfyllt det i artikel 3.4 angivna villkoret rörande yrkesmässig kompetens

- såvitt avser Belgien, Danmark, Tyskland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Förenade kungariket före den 1 januari 1980,

- såvitt avser Grekland före den 1 januari 1986,

- såvitt avser Spanien och Portugal före den 1 januari 1988, och

- såvitt avser f.d. Tyska demokratiska republikens territorium före den 1 juli 1992.

Samma krav skall gälla i fall som avses i artikel 3.1 tredje stycket.

Artikel 6

1. Beslut som medlemsstaternas behöriga myndigheter har fattat i enlighet med de bestämmelser som antagits på grundval av detta direktiv och som innebär att en ansökan om att yrkesmässigt få bedriva transporter på väg avslås, skall innehålla en redovisning av skälen till besluten.

2. Medlemsstaterna skall se till att de behöriga myndigheterna återkallar tillståndet att yrkesmässigt bedriva transporter på väg, om myndigheterna konstaterar att föreskrifterna i artikel 3.1 a, b eller c inte längre är uppfyllda, under förutsättning att de i förekommande fall föreskriver en tillräcklig tidsfrist för utseende av en ersättare.

3. I fråga om de beslut som avses i punkterna 1 och 2 skall medlemsstaterna säkerställa att de av detta direktiv berörda företagen har möjlighet att med lämpliga medel tillvarata sina intressen.

Artikel 7

1. Om sådana allvarliga överträdelser eller lindrigare, upprepade överträdelser som kan leda till indragning av tillstånd att bedriva transporter på väg har begåtts av reglerna för gods- eller persontransporter på väg av i landet icke bosatta transportörer, skall medlemsstaterna förse den medlemsstat där transportören är etablerad med all tillgänglig information om dessa överträdelser och de sanktioner som de har ålagt.

2. I den mån en medlemsstat återkallar tillståndet att yrkesmässigt bedriva internationella transporter på väg skall den underrätta kommissionen, vilken skall vidarebefordra nödvändiga upplysningar till berörda medlemsstater.

3. Medlemsstaterna skall lämna varandra ömsesidigt bistånd för tillämpningen av detta direktiv.

AVDELNING II

Samordnad bedömning av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis

Artikel 8

1. I fråga om de verksamheter som avses i detta direktiv skall medlemsstaterna vidta de i detta direktiv föreskrivna åtgärderna beträffande etablering inom sina territorier av sådana fysiska personer och företag som avses i avdelning I i Allmänna handlingsprogrammet för etableringsfrihet (7).

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 3 och 4 skall ett värdland vid prövning av fråga om rätt att yrkesmässigt bedriva transporter på väg som tillräcklig bevisning om gott anseende och konkursfrihet godta utdrag ur kriminalregistret eller, i avsaknad av ett sådant, en likvärdig handling som är utställd av behörig rättslig eller administrativ myndighet i transportörens ursprungsland eller i det land varifrån han kommer, där det framgår att dessa krav är uppfyllda.

3. Om värdlandet ställer vissa krav på sina egna medborgare i fråga om gott anseende och utredning om att sådana krav är uppfyllda inte kan inhämtas med hjälp av de i punkt 2 nämnda handlingarna, skall staten i fråga om medborgare i andra medlemsländer som tillräcklig bevisning godta intyg som är utfärdade av behörig rättslig eller administrativ myndighet i ursprungslandet eller i det land varifrån den utländska medborgaren kommer, där det framgår att de ifrågavarande kraven är uppfyllda. Sådana intyg skall innehålla de uppgifter som skall beaktas av värdlandet.

4. Om ursprungslandet eller det land varifrån den utländska medborgaren kommer inte utfärdar en sådan handling som krävs enligt punkt 2 och 3, kan en sådan handling ersättas av en försäkran under ed eller på heder och samvete av ifrågavarande person inför rättslig eller administrativ myndighet eller, i förekommande fall, inför notarie i vederbörandes ursprungsland eller i det land varifrån vederbörande kommer, varvid myndigheten eller notarien skall utfärda ett intyg som styrker att denna försäkran avgivits. Försäkran om konkursfrihet får även avges inför ett kompetent branschorgan i samma land.

5. Handlingar som utfärdats i enlighet med punkterna 2 och 3 skall inte godtas, om de ges in mer än tre månader efter utfärdandet. Detta villkor gäller även för försäkran avgiven enligt punkt 4.

Artikel 9

1. Om det i ett värdland krävs intyg om ekonomiska resurser, skall den staten godta motsvarande intyg, som har utfärdats av banker i ursprungslandet eller i det land varifrån den utländska medborgaren kommer eller som har utfärdats av andra av det landet utsedda organ som likvärdiga med intyg utfärdade på dess eget territorium.

2. Om en medlemsstat ställer vissa krav på sina egna medborgare i fråga om ekonomiska resurser och om den i punkt 1 angivna handlingen inte utgör bevisning om detta, skall staten i fråga om medborgare i andra medlemsländer som tillräcklig bevisning godta av behörig administrativ myndighet i ursprungslandet, eller i det land varifrån den utländska medborgaren kommer, utfärdade intyg av vilka framgår att ifrågavarande krav är uppfyllda. Sådana intyg skall innehålla de uppgifter som skall beaktas av värdlandet.

Artikel 10

1. Från och med den 1 januari 1990 skall medlemsstaterna som tillräckligt bevis för yrkesmässig kompetens erkänna de intyg som avses i artikel 3.4 fjärde stycket och som har utfärdats av annan medlemsstat.

2. Beträffande företag som såvitt avser Grekland före den 1 januari 1981 och såvitt avser övriga medlemsstater före den 1 januari 1975 har fått tillstånd att yrkesmässigt bedriva gods- eller persontransporter på väg i nationell och/eller internationell trafik, skall medlemsstaterna som tillräcklig utredning om yrkeskunnande, förutsatt att de berörda företagen är bolag enligt artikel 58 i fördraget, godta intyg om att den ifrågavarande verksamheten har bedrivits i en medlemsstat under tre år som tillräckligt bevis för yrkesmässig kompetens. Denna verksamhet får inte ha upphört mer än fem år innan intyget ges in.

I fråga om fysiska personer skall sådant intyg som styrker att verksamhet har bedrivits utfärdas för en av de fysiska personer som reellt leder företagets transportverksamhet.

3. De intyg som före den 1 januari 1990 har utfärdats till vägtransportörer som bevis på yrkesmässig kompetens, i enlighet med till och med den dagen gällande bestämmelser, skall anses vara likvärdiga med intyg som utfärdats i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv.

AVDELNING III

Avslutande bestämmelser

Artikel 11

Medlemsstaterna skall utse de myndigheter och organ som skall vara behöriga att utfärda de i artiklarna 8.2 och 9 angivna handlingarna och det i artikel 10.2 angivna intyget. De skall genast underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.

Artikel 12

Detta direktiv skall även tillämpas på medborgare i medlemsstater som i egenskap av anställda utövar verksamhet som vägtransportör enligt i artiklarna 8 och 11 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (8).

Artikel 13

1. Medlemsstaterna skall efter samråd med kommissionen senast vid de tidpunkter som anges i bilaga II del B vidta de åtgärder som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 14

De direktiv som anges i bilaga II del A upphävs härmed utan att detta påverkar medlemsstaternas skyldigheter såvitt avser tidsfristerna för genomförande och tillämpning som anges i bilaga II del B.

Hänvisningar till de upphävda direktiven skall anses som hänvisningar till det här direktivet och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 15

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 29 april 1996.

På rådets vägnar

W. LUCHETTI

Ordförande

(1) EGT nr C 286, 14.11.1990, s. 4 samt en den 16 december 1993 genomförd ändring.

(2) EGT nr C 339, 31.12.1991, s. 5 och EGT nr C 295, 22.10.1994, s. 30.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 13 december 1991 (EGT nr C 13, 20.1.1992, s. 433) och av den 20 april 1994 (EGT nr C 128, 9.5.1994, s. 136), rådets gemensamma ståndpunkt av den 8 december 1995 (EGT nr C 356, 30.12.1995) och den . . . (ännu inte offentliggjord i EGT) och Europaparlamentets beslut av den 8 mars 1996.

(4) EGT nr L 308, 19.11.1974, s. 18. Direktivet senast ändrat genom förordning (EEG) nr 3572/90 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12).

(5) EGT nr L 308, 19.11.1974, s. 23. Direktivet senast ändrat genom förordning (EEG) nr 3572/90 (EGT nr L 353, 17.12.1990, s. 12).

(6) EGT nr L 334, 24.12.1977, s. 37. Direktivet senast ändrat genom förordning 89/438/EEG (EGT nr L 212, 22.7.1989, s. 101). Rättelse, se EGT nr L 298, 17.10.1989, s. 31.

(7) EGT nr 2, 15.1.1962, s. 36/62.

(8) EGT nr L 257, 19.10.1968, s. 2. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2434/92 (EGT nr L 245, 26.8.1992, s. 1).

BILAGA I

FÖRTECKNING ÖVER ÄMNEN SOM AVSES I ARTIKEL 3.4

De kunskaper som skall beaktas när yrkesmässig kompetens skall konstateras måste omfatta åtminstone i denna förteckning angivna ämnen. Dessa måste anges på ett detaljerat sätt och ha utarbetats eller godkänts av behöriga nationella myndigheter. Personer som har en utbildning som motsvarar det stadium då skolplikten upphör måste kunna tillgodogöra sig ämnena.

A. ÄMNEN I VILKA KUNSKAPER KRÄVS FÖR VÄGTRANSPORTÖRER SOM AVSER ATT ENBART ÄGNA SIG ÅT INRIKESTRANSPORTER

Juridik

Sådana avsnitt av civilrätten, handelsrätten, sociallagstiftningen och skatterätten om vilka kunskaper är nödvändiga för att utöva yrket, med särskild tonvikt på

- avtal i allmänhet,

- fraktavtal, särskilt med avseende på transportföretagets ansvar (typ av ansvar och ansvarets omfattning),

- rörelseidkande bolag,

- handelsböcker,

- regler om arbetsförhållanden och social trygghet,

- skattesystem.

1. Godstransporter på väg

a) Ekonomisk och kommersiell ledning

- betalningssätt och finansiering,

- kostnadsberäkning,

- prissättning och fraktvillkor,

- affärsbokföring,

- försäkringar,

- fakturor,

- stödnäringar inom transportområdet,

- ledningsteknik för vägtransportföretag,

- kommersiell teknik.

b) Tillträde till marknaden

- föreskrifter för rätt att utöva och fortsätta att utöva yrket,

- transportdokument.

c) Tekniska normer och tekniska driftförhållanden

- fordonens vikter och dimensioner,

- val av fordon,

- typgodkännande och registrering,

- normer för fordonsunderhåll,

- lastning och lossning av fordon,

- transport av farligt gods,

- transport av livsmedel,

- grundreglerna för miljöskydd med avseende på motorfordons användning och underhåll.

d) Trafiksäkerhet

- lagar och andra författningar som gäller för trafiken,

- trafiksäkerhet,

- förebyggande av olycksfall och förfarande vid olycksfall.

2. Persontransporter på väg

a) Ekonomisk och kommersiell ledning av ett företag

- betalningssätt och finansiering,

- kostnadsberäkning,

- prissättning och transportvillkor,

- affärsbokföring,

- försäkringar,

- fakturor,

- resebyråer,

- ledningsteknik för vägtransportföretag,

- kommersiell teknik.

b) Bestämmelser om persontransporter på väg

- upprättande av trafiklinjer och transportplaner,

- villkor för tillhandahållande av persontrafik,

- föreskrifter rörande tillträde till och fortsatt utövning av yrket,

- transportdokument.

c) Tekniska normer och tekniska driftförhållanden

- val av fordon,

- typgodkännande och registrering,

- normer för fordonsunderhåll,

- grundreglerna för miljöskydd med avseende på motorfordons användning och underhåll.

d) Trafiksäkerhet

- lagar och andra författningar som gäller för trafiken,

- trafiksäkerhet,

- geografiska kunskaper om vägsträckorna,

- förebyggande av olycksfall och förfarande vid olycksfall.

B. ÄMNEN I VILKA KUNSKAPER KRÄVS FÖR VÄGTRANSPORTÖRER SOM AVSER ATT ÄGNA SIG ÅT INTERNATIONELLA TRANSPORTER

- ämnen som räknas upp under A,

- föreskrifter som tillämpas på godstransporter på väg mellan medlemsstater och mellan gemenskapen och icke-medlemsstater till följd av nationell lagstiftning, gemenskapsnormer, internationella konventioner och avtal,

- tullregler och tullformaliteter,

- de viktigaste trafikreglerna i medlemsstaterna.

BILAGA II

DEL A

UPPHÄVDA DIREKTIV (som anges i artikel 14)

- Direktiv 74/561/EEG

- Direktiv 74/562/EEG

- Direktiv 77/796/EEG

och följande ändringar till dessa:

- Direktiv 80/1178/EEG

- Direktiv 80/1179/EEG

- Direktiv 80/1180/EEG

- Direktiv 85/578/EEG

- Direktiv 85/579/EEG

- Direktiv 89/438/EEG

- Förordning (EEG) nr 3572/90: Endast artiklarna 1 och 2.

DEL B

>Plats för tabell>

BILAGA III

>Plats för tabell>