—

Enligt artikel 41.1 och 41.2 a i stadgan har varje (fysisk och juridisk) person rätt till ett rättvist administrativt förfarande och en rätt att höras innan det beslutas om en åtgärd som går denne emot.

—

Kommissionen har åsidosatt denna väsentliga formföreskrift, eftersom kommissionen varken lämnat någon information till sökanden eller vid någon tidpunkt berett sökanden tillfälle att yttra sig skriftligen eller muntligen.

—

Svaranden har åsidosatt bestämmelserna i och tillämpningsområdet för artikel 5 i förordning nr 2271/96 samt överordnad unionslagstiftning genom att bevilja den sökande det omtvistade tillståndet i form av det angripna beslutet, vilket har retroaktiv verkan för tidsmässigt avslutade omständigheter.

—

En sådan retroaktiv verkan eller ett godkännande för förfluten tid strider mot unionsrätten, särskilt med hänsyn till principerna om domstolar och förfaranden, vilka garanterar öppenhet, rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar.

—

Varken förordningen eller därpå grundade genomförandeförordning (EU) 2018/1101 föreskriver en sådan retroaktiv verkan. Tillstånd med retroaktiv verkan förekommer inte i unionsrätten.

—

Svaranden har åsidosatt motiveringsskyldigheten och det krav på öppenhet och precision som följer av grundläggande rättigheter avseende domstolar och förfaranden.

—

Tillämpningsområdet för artikel 1 i genomförandebeslutet är för opreciserat vad gäller tid och innehåll. Enligt artikelns lydelse kan denna bestämmelse tillämpas retroaktivt och för obestämd tid.

—

Lydelsen av artikel 1 är särskilt otydlig vad gäller frågan om ”allvarlig misstanke” och ”tillhandahållanden av tjänster”. Den som berörs kan inte avgöra under vilka förutsättningar den sökande tillåts handla på ett sätt som går den berörde emot, och inom vilken tidsperiod och i vilket sammanhang detta är knutet till ”tillhandahållanden av tjänster”. Det är oklart vad som ska förstås med ”tillhandahållanden av tjänster” och om detta uttryck även omfattar tredje mans handlingar.

—

Svaranden har missbrukat sitt utrymme för eget skön genom att överhuvudtaget inte beakta sökandens situation och det angripna beslutets följder för sökanden.

—

Sökanden har inte beretts tillfälle att yttra sig vad gäller frågan om allvarlig misstanke, och enligt artikel 1 i beslutet kommer sökanden inte heller i framtiden beredas tillfälle att yttra sig, vilket innebär att sökanden är helt försvarslös gentemot den sökandes beslut.

—

Den omständigheten att sökanden har utnyttjat sin grundläggande processuella rätt, som är stadfäst i konstitutionell rätt och i unionsrätten, att väcka talan mot den sökande inför nationella domstolar får inte beaktas vid bedömningen. Svaranden har gått utöver sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

—

Svaranden har i sitt resonemang inte beaktat mindre ingripande åtgärder eller kompenserande ersättning, trots att detta vore absolut nödvändigt för att göra en avvägning mellan olika intressen och en rimlig bedömning.