15.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 13/14

Föredragande:

Renate HEINISCH

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder kommissionens strävan att ge hög prioritet åt frågan om e-hälsolösningar som en del av den digitala agendan.

1.2

EESK konstaterar att informationssökande, patienter och hälso- och sjukvårdspersonal upprepade gånger har framhållit behovet av heltäckande, korrekt och aktuell information om läkemedel samt av en enhetlig digital inre marknad.

1.3

EESK anser att tillgången till sådan myndighetsgodkänd information bör vara tillgänglig utan hinder och utan diskriminering så att även personer med syn- eller hörselnedsättningar eller andra fysiska funktionsnedsättningar kan ta del av den. Informationen måste anpassas till behoven hos enskilda medborgare, patienter och hälso- och sjukvårdspersonal, så att den ligger på den nivå som krävs för effektivast och säkrast möjliga hantering av läkemedel.

1.4

Kommittén menar att elektronisk spridning av produktinformation som godkänts av läkemedelsmyndigheter ytterligare kommer att förbättra tillgången till information. En elektronisk databas med information till användare och yrkesutövare (sammanfattning av produktegenskaper) som godkänts av myndigheterna gör det möjligt att få aktuell och riktad information om läkemedel.

1.5

EESK föreslår att personer med synnedsättning ska tillhandahållas informationen på det sätt som passar dem bäst, t.ex. med större teckenstorlek eller som ljudfiler. För personer med hörselnedsättning skulle man också kunna erbjuda videor som visar hur man använder hjälpmedel (t.ex. astmasprejer) på rätt sätt, alternativt videor med teckenspråkstolkning. Kommunikationshindren skulle kunna minskas ytterligare genom att informationen även tillhandahålls på ett ”lättbegripligt” språk. Det gör att människor med inlärningssvårigheter kan ta del av informationen på ett sätt som är anpassat till deras behov och överbryggar skillnader i utbildningsbakgrund.

1.6

EESK konstaterar dessutom att man genom att samla all information på en portal skulle skapa en tillförlitlig och mycket mer lättillgänglig källa till myndighetsgodkänd information, som uppfyller kraven på tillgänglighet. På så sätt kan patienter och hälso- och sjukvårdspersonal jämföra information som inhämtats på annat håll med den godkända basinformationen.

1.7

För att säkerställa allmän användarvänlighet bör denna utveckling dessutom ske i samarbete med användare och webbformgivare med sakkunskaper i fråga om tillgänglighet. Det bör tas fram en formatoberoende lösning så att användarna själva, utifrån sina egna behov och möjligheter, kan välja vilken typ av enhet (skrivbordsdatorer, surfplattor, smarta telefoner osv.) de vill använda för att ta del av informationen.

1.8

EESK anser att databasen/portalen med myndighetsgodkänd information bör utvecklas i nära samarbete med alla berörda intressenter på området, dvs. såväl läkemedelsindustrin som patientorganisationer, handikapporganisationer och hälso-och sjukvårdspersonal, och skötas och finansieras av läkemedelsindustrin, för att på bästa sätt uppfylla behoven.

1.9

Kommittén anser att det är viktigt att hitta användarvänliga lösningar, så att även lågutbildade och personer som är ovana vid att använda internet kan ta del av informationen.

1.10

Även om den elektroniska tillgången till information betraktas som viktig, bör det understrykas att läkare (särskilt allmänläkare) och annan hälso- och sjukvårdspersonal såsom farmaceuter och sjuksköterskor är de första som patienterna kontaktar för att få råd angående sjukdomar och behandling.

1.11

EESK uppmanar Europeiska kommissionen stödja IMI2:s projektansökan om elektronisk produktinformation. Medlemsstaterna uppmanas att ansluta sig till initiativet att samordna befintliga databaser.

2.1

År 2012 offentliggjorde kommissionen ett meddelande med titeln ”Handlingsplanen för e-hälsa 2012–2020 – Innovativ hälsovård för det 21:a århundradet” (1), där man tar upp hindren för en fullständig utbyggnad av digitala lösningar inom de europeiska hälso-och sjukvårdssystemen.

2.2

Kommissionen förklarar där att målsättningen är att förbättra hälso- och sjukvården till förmån för patienterna, ge patienterna mer kontroll över sin behandling och minska kostnaderna. Även om såväl patienter som medborgare och vårdpersonal entusiastiskt har börjat utnyttja telemedicinska tillämpningar och miljontals europeiska medborgare har laddat ner applikationer till sina smarta telefoner för att kunna övervaka sin hälsa och sitt välbefinnande, så har den digitala hälso- och sjukvårdens stora potential att förbättra hälso- och sjukvårdssystemen och minska kostnaderna med hjälp av effektivisering ännu inte förverkligats. Kommittén påpekar att man i detta sammanhang också måste ta hänsyn till skyddet av personuppgifter.

2.3

E-hälsa, inbegripet telemedicin och m-hälsa, definieras på följande sätt av WHO: e-hälsa betyder överföring av hälso- och sjukvårdsresurser och hälso- och sjukvård via elektroniska medier. Den omfattar tre huvudområden:

2.4

Kommissionen har lagt fram en grönbok om m-hälsa  (2). Mobil hälsa (m-hälsa) är ett område inom e-hälsa som berör medicinska och offentliga hälso- och sjukvårdsmetoder som stöds av mobila enheter. Här ingår framför allt användningen av mobil kommunikation i samband med hälso- och sjukvårdstjänster samt omsorgstjänster, och för informationsändamål, liksom m-hälsoapplikationer.

2.5

Allt fler människor i alla åldersgrupper utnyttjar den ständigt växande mängden av elektronisk hälso- och sjukvårdsinformation och hälso- och sjukvårdsapplikationer.

2.6

Kvaliteten på dessa informationskällor varierar dock kraftigt och sökmotorerna skiljer vanligtvis inte på tillförlitliga officiellt godkända källor och mindre tillförlitliga källor.

2.7

För hälso- och sjukvårdspersonal finns det ett antal certifierade informationssystem. Hälso- och sjukvårdspersonal – särskilt husläkare och farmaceuter – har en nyckelroll i hälso- och sjukvårdssystemen och information av hög kvalitet är absolut nödvändig om vi vill ha välinformerade yrkesutövare som på ett framgångsrikt sätt kan tillgodose EU-befolkningens hälso- och sjukvårdsbehov.

2.8

EESK menar att patienterna på samma sätt behöver enkel tillgång till tillförlitlig information, så att de bättre kan organisera och bli delaktiga i sin hälso- och sjukvård, med resultatet att de följer behandlingarna i större utsträckning. Behovet av att utbilda och inbegripa alla grupper (inklusive äldre och personer med funktionsnedsättningar) har redan tagits upp mer ingående i tidigare yttranden (3).

2.9

Hälso- och sjukvårdspersonalens ökade arbetsbörda och de olika möjligheterna för patienter och medborgare att engagera sig i hälso- och sjukvårdsorganisationer, såsom nationella registreringsmyndigheter, Europeiska läkemedelsmyndighetens kommittéer och etikkommittéer kräver breddad kunskap.

2.10

En möjlighet för patienterna att utbilda sig är genom Eupati (European Patient’s Academy on Therapeutic Innovation). Detta konsortium finansieras via ”initiativet för innovativa läkemedel”, ett offentlig-privat partnerskap mellan Europeiska kommissionen och den europeiska sammanslutningen av läkemedelsindustriförbund (EFPIA).

2.11

Eupati är ett konsortium som består av 29 organisationer och leds av Europeiskt patientforum. Det omfattar i en unik form såväl alleuropeiska patientorganisationer som akademiska och ideella organisationer som har utmärkt sig som sakkunniga i specifika patientfrågor och för sitt allmänna engagemang, samt EFPIA:s medlemsföretag. Eupati informerar patienter som inte känner till hälso- och sjukvårdssystemet så väl, liksom patientgrupper som är svåra att nå, genom att öka allmänhetens kunskap om utvecklingen av nya behandlingar. Utöver Eupati kan man även organisera kurser för att lära människor att förstå information om läkemedel eller utveckla ett lämpligt utbildningsprogram.

2.12

Vissa EU-medlemsstater tillhandahåller redan elektronisk information om läkemedel. Den mest utvecklade databasen, FASS (4), förvaltas av den svenska läkemedelsindustriföreningen LIF, och andra exempel på databaser finner man i Tyskland, Storbritannien, Finland och Danmark. Dessa databaser är i regel inte helt tillgängliga för personer med synnedsättning eller så omfattar de inte hela läkemedelssortimentet.

2.13

Dessutom uppdateras vissa av databaserna inte regelbundet.

2.14

Läkemedelsmyndigheterna har också godkänt att koder (QR Codes) får användas i bipacksedlar, som länkar till bipacksedlar på läkemedelsbolagets webbplats. Även i detta fall har man inte alltid säkerställt en obehindrad tillgång till informationen.

2.15

Dessa initiativ visar att det fortfarande behövs ett harmoniserat tillvägagångssätt för att se till att alla grupper i samhället kan del av informationen via den nya tekniken.

3.1.1

EESK menar att det är läkemedelsindustrin som har ansvaret att tillhandahålla korrekt och aktuell information om sina produkter. Alla tekniska lösningar måste utvecklas i nära samarbete med branschen så att de tekniska lösningar som redan finns kan utnyttjas och så att läkemedelsmyndigheterna kan kontrollera dem.

3.1.2

EESK betonar att man måste komma överens med berörda parter (registreringsmyndigheter, patientorganisationer samt hälso- och sjukvårdspersonal) om hur den myndighetsgodkända informationen ska presenteras och hur man ska kunna ta del av den.

3.1.3

Ett konsortium med ansvar för att samordna utvecklingen av databasen/portalen skulle kunna inrättas och finansieras genom IMI-initiativet.

3.1.4

När den föreslagna portalen inrättas bör befintliga databaser (t.ex. Europeiska läkemedelsmyndighetens databas) beaktas.

—

Det finns modeller för nationella databaser. Dessutom har man i demonstrationssyfte tagit fram ännu en prototyp av en användarvänlig och mycketlättillgänglig databas, som också innehåller ljud- och videofiler. Det bör tas fram en fritt tillgänglig teknisk lösning som utnyttjar de tillgängliga källorna på effektivast möjliga sätt.

—

Denna tekniska lösning måste också ta hänsyn till att medborgarna/patienterna inte vill använda alltför många scanning-applikationer via sina smarta telefoner. Därför bör databasen/portalen gå att nå med exempelvis konventionell scanningsteknik.

—

Formatoberoende lösningar bör eftersträvas för att för att få fler att börja använda tekniken. Informationen ska kunna nås och läsas via alla typer av enheter (skrivbordsdatorer, surfplattor, smarta telefoner, etc.).

—

Tekniska lösningar bör jämföras och olika sektorer inom hälso- och sjukvårdssystemet inbegripas (t.ex. initiativ från medlemsstaterna för att nå ut till människor via tv-apparater eller uttagsautomater, initiativ som föreslagits av kommissionen (5)).

—

I Italien, är apoteken enligt lag skyldiga att skriva ut uppdaterade bipacksedlar som förs in i en databas av läkemedelsindustrin. Utskrifter på apotek av personalen eller av patienter (via terminaler som liknar uttagsautomater) är andra alternativ som skulle kunna fungera som komplement och nå ut till personer som inte använder internet.

—

Forskningen måste ta upp strukturella frågor om den tillsyn som krävs av den tekniska lösningen, för att öka acceptansen.

—

Hur ska läkemedelsmyndigheterna kontrollera innehållet?

—

Innehållet ska presenteras på ett sätt som möjliggör en anpassning till enskilda patienter/medborgares behov samtidigt som det ska inbegripa alla de uppgifter som krävs enligt läkemedelsgodkännande eller lagstiftning.

—

För att kunna ge snabb återkoppling till alla aktörer skulle man kunna ta med en möjlighet för användarna att utvärdera informationen (framför allt hur lättförståelig den är). Här skulle man kunna utnyttja sociala medier för presentation, distribution och utbyte.

—

Hur kan vi uppmuntra till ett aktivt lärande, så att de källor till information om hälso- och sjukvårdsfrågor som finns (inbegripet digital information) utnyttjas?

—

Lära sig att lära (livslångt lärande) är en av de åtta nyckelkompetenserna i Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 (6), där medlemsstaterna uppmanas att vidta nationella åtgärder. I ”En europeisk agenda för vuxenlärande” föreslås åtgärder som medlemsstaterna ska vidta för att uppmuntra vuxenlärande. Digital hälsokompetens skulle kunna ingå i PIAAC-kriterierna för utvärdering av vuxenutbildning.

—

Vilken roll kan olika läroanstalter (universitet, centrum för vuxenutbildning osv.) och hälso- och sjukvårdsinrättningar spela när det gäller att förbättra människors många olika färdigheter, t.ex. att arbeta med ny teknik, engagera sig i ideell verksamhet och omvårdnad samt dela med sig av social och teknisk expertis?

—

Hälso- och sjukvårdspersonalen måste få lämplig utbildning i dessa frågor under sin vetenskapliga utbildning. Vuxenutbildningscentrumen skulle kunna ta fram attraktiva kurser som är skräddarsydda för dem som använder systemen. De skulle kunna arbeta tillsammans med vårdpersonal (i synnerhet läkare), lokala apotek och lokala vård- och omsorgsinrättningar för att nå ut till målgruppen. Detta är särskilt viktigt i landsbygdsområden, där människor är mer isolerade. I synnerhet generationsövergripande lärande skulle kunna bidra till kunskapsutbyte om innehåll och tekniska färdigheter.