Överklagande ingett den 3 juli 2015 av Republiken Frankrike av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 16 april 2015 i mål T-402/12, Carl Schlyter mot Europeiska kommissionen

(Mål C-331/15 P)

(2015/C 311/33)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues, D. Colas och F. Fize)

Övriga parter i målet: Carl Schlyter, Europeiska kommissionen, Republiken Finland, Konungariket Sverige

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Genom sitt överklagande av den 3 juli 2015 yrkar den franska regeringen att Europeiska unionens domstol med stöd av artikel 56 i domstolens stadga ska upphäva den dom som tribunalens fjärde avdelning meddelade den 16 april 2015 i mål T-402/12, Carl Schlyter/kommissionen (nedan kallad den överklagade domen).

Den franska regeringen anför en enda grund till stöd för överklagandet.

Till stöd för denna grund gör den franska regeringen gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till flera fall av felaktig rättstillämpning, dels i samband med prövningen av frågan hur det förfarande som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (nedan kallat direktiv 98/34) ska kvalificeras, dels i samband med tillämpningen av undantaget avseende skydd för syftet med utredningar i artikel 4.2 tredje strecksatsen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (2) av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (nedan kallad förordning nr 1049/2001).

För det första gör den franska regeringen gällande att det innebar felaktig rättstillämpning när tribunalen inte slog fast att det förfarande som föreskrivs i direktiv 98/34 utgör en utredning, i den mening som avses i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

I detta avseende påpekar den franska regeringen att tribunalens definition av begreppet utredning i den överklagade domen inte bygger på någon definition som fastställs i förordning nr 1049/2001, i direktiv 98/34 eller i rättspraxis.

Vidare är denna definition inkonsekvent med den dom som tribunalens åttonde avdelning meddelade den 25 september 2014, Spirlea/kommissionen, i mål T-306/12. I den domen fann tribunalen nämligen att det så kallade EU Pilot-förfarandet kan anses utgöra en utredning enligt artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001. Enligt den franska regeringen uppvisar EU Pilot-förfarandets syften och fortgång stora likheter med syftena med det förfarande som föreskrivs i direktiv 98/34 och dess fortgång.

Om domstolen skulle anamma definitionen i den överklagade domen av begreppet utredning anser den franska regeringen att det förfarande som föreskrivs i direktiv 98/34 under alla omständigheter motsvarar denna definition med hänsyn till förfarandets syften och fortgång.

För det andra anser den franska regeringen att det innebar felaktig rättstillämpning när tribunalen slog fast, i andra hand, att även om kommissionens detaljerade utlåtande skulle anses avgivet inom ramen för en utredning i den mening som avses i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001, så motverkar ett utlämnande av utlåtandet inte nödvändigtvis syftet med det förfarande som föreskrivs i direktiv 98/34.

Den franska regeringen påpekar härvid att sökanden inte i något fall i sin ursprungliga talan, i sin replik eller i sina yttranden över interventionsinlagorna gjorde gällande att utlämnandet av den omtvistade handlingen, för det fall förfarandet enligt direktiv 98/34 skulle anses utgöra en utredning, inte skulle motverka syftet med denna utredning.

Eftersom den grund som tribunalen anförde i andra hand inte hade åberopats av sökanden och den avser det angripna beslutets lagenlighet, anser den franska regeringen att det innebar felaktig rättstillämpning när tribunalen i punkterna 84–88 i den överklagade domen anförde denna grund ex officio.

Vidare fann tribunalen i den överklagade domen att syftet med det förfarande som föreskrivs i direktiv 98/34 är att förhindra att den nationella lagstiftaren antar en teknisk föreskrift som hindrar den fria rörligheten för varor och tjänster och tjänsteleverantörers etableringsfrihet på den inre marknaden (punkt 85 i den överklagade domen).

Den franska regeringen anser dock att tribunalen på detta sätt gjorde en restriktiv tolkning av syftet med det förfarande som föreskrivs i direktiv 98/34.

Den franska regeringen anser nämligen att syftet med det förfarande som föreskrivs i direktiv 98/34 inte bara är att de nationella bestämmelserna ska bli enhetliga, utan även att främja kvaliteten på dialogen mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten.

(1)  EUT L 204, s. 37.

(2)  EGT L 145, s. 43.