Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52014XC0131(03)

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel

EUT C 28, 31.1.2014, p. 16–20 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

31.1.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 28/16


Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2014/C 28/11

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 51 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (1).

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel  (2)

”CHAROLAIS”

EG nr: FR-PDO-0005-0838-15.11.2010

SGB ( ) SUB ( X )

1.   Beteckning

”Charolais”

2.   Medlemsstat eller tredjeland

Frankrike

3.   Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet

3.1   Produkttyp

Klass 1.3.

Ost.

3.2   Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig

Ost med beteckningen ”Charolais” framställs av obehandlad helmjölk från get, till vilken man endast tillsätter en liten mängd löpe.

Osten är en surmjölksost och har formen av en lätt utbuktad vertikal cylinder. Ostmassan är krämfärgad, fast och jämn. Osten täcks huvudsakligen av geotrichum och under mognadslagringen kan blå penicillium-fläckar uppträda.

Vikten efter kortaste mogningstid (dvs. minst 16 dagar efter löpläggningen) ligger på 250–310 gram för ostar med

en diameter vid halva höjden: 60–70 mm,

en höjd på 70–85 mm.

Osten innehåller minst 45 gram torrsubstans per 100 gram ost.

3.3   Råvaror (endast för bearbetade produkter)

Ej tillämpligt.

3.4   Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung)

Getternas föda är huvudsakligen gräs och 100 % av fodret kommer uteslutande från det geografiska området.

Fodret består av grönfoder (som betas eller ges i foderhäck) eller hö. Fodret kommer från enartsgräsmarker och ettåriga grödor är förbjudna.

Den foderareal per gård som är reserverad för gethjorden består av minst 60 % permanenta och/eller tillfälliga gräsmarker som är äldre än fyra år.

Den årliga längden på perioden för bete och/eller grönfoderutfodring är minst 150 dagar, i följd eller inte, med foderövergången inräknad.

 

Bete:

Under en betesperiod på minst 120 dagar ska andelen färskt betesgräs utgöra minst en tredjedel av getternas dagliga foderranson. Hötillskottet får inte överstiga 1,2 kg råvara.

 

Grönfoderutfodring:

Under en period för grönfoderutfodring på minst 120 dagar ska andelen färskt gräs som ges i foderhäck utgöra minst två tredjedelar av getternas dagliga foderranson. Hötillskottet får inte överstiga 1 kg råvara. Gräset ska konsumeras inom 24 timmar. Foder som finns kvar i foderhäckarna efter 24 timmar ska avlägsnas.

Tillskottsfodret utgörs av råvaror som kan integreras i huvudfodret och tas upp på en positivlista. Vassle från gården kan ges till getterna men ska inte tas med när ransonen beräknas. Den årliga mängden fodertillskott får inte överstiga en tredjedel av den fodermängd som årligen intas av getterna (inklusive lusern), uppskattad i kilo torrsubstans, och 600 gram per liter mjölk som produceras per get och år.

Djuren får endast utfodras med vegetabiliskt foder, biprodukter samt tillskottsfoder från icke genmodifierade produkter. Genmodifierade grödor får inte planteras någonstans på en gård som framställer mjölk som ska bearbetas till ost med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Charolais”. Detta förbud omfattar alla växtarter som kan komma att användas som foder till djuren på gården och alla grödsorter som skulle kunna kontaminera dem.

3.5   Särskilda steg i produktionsprocessen som måste tas i det avgränsade geografiska området

Mjölkproduktionen samt framställningen och mognadslagringen av ostarna ska ske i det geografiska området.

3.6   Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning osv.

Ej tillämpligt.

3.7   Särskilda regler för märkning

Oberoende av de lagstadgade regler som gäller för ostar i allmänhet ska alla ostar med namnet ”Charolais” saluföras med en etikett. På etiketten finns en personlig del där den berörda tillverkarens kontaktuppgifter ska stå tryckta och en gemensam del för alla tillverkare där följande står tryckt:

Beteckningen ”Charolais” i bokstäver vars storlek ska uppgå till minst två tredjedelar av storleken på de största bokstäver som förekommer på etiketten.

Europeiska unionens symbol ”SUB”.

På etiketten får även stå ”skyddad ursprungsbeteckning”.

När det rör sig om direktförsäljning genom producenten eller annan person som står under dennes direkta ansvar, på gården eller på marknader, krävs dock inte någon individuell märkning. Det räcker med en skylt där dessa uppgifter anges.

Mallarna till etiketterna och skyltarna utarbetas av den grupp som ansvarar för deras distribution.

Beteckningen ”Charolais” följt av ”Appellation d'origine protégée” (skyddad ursprungsbeteckning) eller ”AOP” (SUB) måste finnas på fakturor och handelsdokument från och med registreringen på EU-nivå.

4.   Kort beskrivning av det geografiska området

Mjölkproduktionen samt framställningen och mognadslagringen av ostarna ska ske i det geografiska område som sträcker sig över territoriet i följande kommuner:

Departementet Allier (03):

Kommunerna eller delar av kommunerna i följande kantoner:

Le Donjon: Avrilly, Chassenard, Le Bouchaud, Le Donjon, Lenax, Loddes, Luneau, Montaiguët-en-Forez, Neuilly-en-Donjon, Le Pin, Saint-Didier-en-Donjon och Saint-Léger-sur-Vouzance.

Dompierre-sur-Besbre: Coulanges, Molinet och Monétay-sur-Loire.

Jaligny-sur-Besbre: Liernolles.

Departementet Loire (42):

Kantonerna Belmont-de-la-Loire och Charlieu.

Kommunerna eller delar av kommunerna i följande kantoner:

La Pacaudière: Changy, La Pacaudière, Sail-les-Bains, Urbise och Vivans.

Perreux: Coutouvre, Montagny och Perreux.

Departementet Rhône (69):

Kantonen Monsols.

Kommunerna eller delar av kommunerna i följande kantoner:

Beaujeu: Les Ardillats, Avenas, Saint-Didier-sur-Beaujeu och Vernay.

Lamure-sur-Azergues: Chenelette, Claveisolles, Poule-les-Echarmeaux och Saint-Nizier-d’Azergues.

Departementet Saône-et-Loire (71):

Kantonerna Charolles, Chauffailles, Digoin, Gueugnon, Issy-l’Evêque, La Clayette, La Guiche, Le Creusot-Est, Marcigny, Matour, Montcenis, Montchanin, Palinges, Paray-le-Monial, Saint-Bonnet-de-Joux, Semur-en-Brionnais och Toulon-sur-Arroux.

Kommunerna eller delar av kommunerna i följande kantoner:

Bourbon-Lancy: Bourbon-Lancy, Chalmoux, Gilly-sur-Loire, Maltat, Mont, Perrigny-sur-Loire och Saint-Aubin-sur-Loire.

Buxy: Bissy-sur-Fley, Cersot, Chenôves, Culles-les-Roches, Fley, Germagny, Marcilly-lès-Buxy, Saint-Boil, Saint-Martin-d’Auxy, Saint-Martin-du-Tartre, Saint-Maurice-des-Champs, Saint-Privé, Saint-Vallerin, Saules, Savianges och Villeneuve-en-Montagne.

Cluny: Bergesserin, Buffières, Chérizet, Curtil-sous-Buffières, Donzy-le-National, Saint-André-le-Désert, Sainte-Cécile och Saint-Vincent-des-Prés.

Couches: Essertenne och Saint-Pierre-de-Varennes.

Mesvres: La Boulaye, La Chapelle-sous-Uchon, Charbonnat, Dettey, Saint-Eugène, Saint-Nizier-sur-Arroux, La Tagnière och Uchon.

Montceau-les-Mines: Montceau-les-Mines och Saint-Vallier.

Mont-Saint-Vincent: Genouilly, Gourdon, Marigny, Mary, Mont-Saint-Vincent, Le Puley, Saint-Micaud och Saint-Romain-sous-Gourdon.

Saint-Gengoux-Le-National: Sailly.

Saint-Léger-sous-Beuvray: Etang-sur-Arroux, Saint-Didier-sur-Arroux och Thil-sur-Arroux.

Tramayes: Clermain, Germolles-sur-Grosnes, Saint-Léger-sous-la-Bussière, Saint-Pierre-le-Vieux och Tramayes.

5.   Samband med det geografiska området

5.1   Specifika uppgifter om det geografiska området

Det geografiska området för ostarna med beteckningen ”Charolais” ligger i närheten av staden Charolles, i ett kuperat område som utgör övergången mellan bergen i Auvergne i söder och bergsmassivet Morvan i norr. Terrängen är kullig och höjden över havet växlar mellan omkring 200 och 900 meter.

I regionen råder ett friskt oceanklimat. Detta tar sig uttryck i en regnmängd på 750–950 millimeter per år, väl fördelat under året, och i små temperatursvängningar under året. Temperatursvängningen påverkas däremot av landhöjden. De områden som ligger högst upp präglas av ett klimat som är typiskt för bergsområden (vinterkyla).

De underliggande jordlagren består huvudsakligen av granit och sura bergarter. Sedimentära formationer som ibland utgörs av kalksten, men oftast av lera eller sand, framträder lokalt på Charolaismassivets östliga och västliga sidor. I alla dessa silikatdominerade bergarter (granit, lera och sand) har sur jord utvecklats. Jordmånen är ofta urlakad och djup.

Landskapet utgörs huvudsakligen av skog. Detta område kännetecknas av att gräsmarkerna inte har ersatts med stora odlingsarealer. Därför utgörs nästan 90 procent av den jordbruksmark som används i det geografiska området av foderarealer, jämfört med mindre än 50 procent i resten av landet. Gräsmarkerna kännetecknas av en mycket rik flora med många acidofila arter. Områdets östra del är för övrigt klassad som ett Natura 2000-område (Område av gemenskapsintresse Bocage, forêts et milieux humides du bassin de la Grosne et du Clunysois). Florans mångfald i den tillfälliga vallen gynnas också av förbudet mot enartsgräsmarker och av kravet på att vallen ska vara minst fyra år gammal. Därigenom olika tramptåliga arter, gräsarter och gräsmarksarter odlas.

I slutet av 1800-talet var getuppfödningen i Saône-et-Loire utbredd (40 000 getter år 1892) och tillverkningen av getost långt utvecklad. Getosten var ett mycket uppskattat livsmedel bland samtliga invånare i kommunen Charolles (La fortune agricole du Charolais — Raymond Boivin — 1924).

Historiskt sett har tillverkningen av osten ”Charolais” en stark koppling till nötkreatursuppfödningen, som en kompletterande verksamhet. Tack vare de kvinnor som ansvarade för ostframställningen höll osten hög kvalitet. Surmjölkstekniken var bäst anpassad till mjölkförädlingen och möjliggjorde en högre ostavkastning. Ostfabriken låg vägg i vägg med hemmet för att man bland annat skulle kunna utföra de successiva tillägg av ostmassa (påfyllning) som var nödvändiga för framställningen av denna stora ost.

Osten var eftertraktad för sin storlek, textur och sina lagringskvaliteter. På 1950-talet var till exempel dessa ostar mycket uppskattade av områdets gruvbassängsarbetare som deltog i det säsongsbundna jordbruksarbetet. De köpte dem färska och förvarade dem i skafferier eller i ostlådor, så kallade ”tsézires” eller ”chazères”, som fortfarande används av ”Charolais”-kännare.

Sedan 1960-talet har ostframställningen med ren getmjölk stärkts genom etableringen av specialiserade getuppfödare utan amko- eller mjölkkobesättning.

Saluföringen av osten ”Charolais” utvecklades tack vare ostförädlare eller de handlare som samlade in ostar från gårdarna för att sälja dem vidare till osthandlare, kötthandlare och livsmedelshandlare i grannstäderna Lyon och Roanne. Det var slutligen under 1970-talet som ryktbarheten för ”Charolais”, som länge begränsats till Bourgogne och de norra delarna av regionen Rhône-Alpes, utvecklades i och med produktens kommersiella uppsving på huvudstadens stora marknader. Detta innebar att osten gick från att ha varit en landsbygdsost till att bli en handelsost i städerna.

De framställningstekniker som används idag liknar dem som användes förr. De jäsämnen som används i framställningen av osten ”Charolais” utmärker sig genom att de företrädesvis härrör från tidigare tillverkningar av ”Charolais”. Dessutom bevaras den mjölk som är avsedd för ostframställningen obearbetad och hel utan fysikalisk behandling. Formningen av ostmassan utförs med skopa i höga och vida ostkar som är till för osten ”Charolais”. Saltningen av ostens alla ytor och vändningarna utförs manuellt. Mognadslagringen sker på en sval och fuktig plats, vilket gynnar utvecklingen av geotrichum och ibland penicillium.

5.2   Specifika uppgifter om produkten

Ost med beteckningen ”Charolais” kännetecknas av den komplexa aromsammansättningen, den krämfärgade ostmassans fasthet och den lena, tunna och jämna texturen. Den har en kraftig smak, med toner av växter (gräs, hö, färsk halm, svamp osv.), torkade frukter (hasselnöt) och smör, som framträder under den minimiperiod på 16 dagar som krävs för att framställa och förädla ”Charolais”.

Under mognadslagringen, som sker på en sval och fuktig plats, kan skorpan med en beige till elfenbensvit färg i färskt tillstånd, som framför allt beror på geotrichum, utveckla en blåaktig färg som främst beror på framväxten av penicillium. Osten är stor för att vara en getost. Den är formad som en lätt utbuktad vertikal cylinder och påminner om en liten tunna.

5.3   Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB)

Det geografiska området är genom sitt friska oceanklimat utan torka på sommaren, sin måttliga landhöjd och sin djupa jordmån som utvecklats ovanpå silikatsubstrat gynnsamt för utvecklingen av betesmarker med en rik floramångfald och hög kvalitet. Nederbördens regelbundenhet i kombination med den bördiga jorden gynnar en jämn gräsväxt på gräsmarkerna från vår till höst. Höbärgningen och, inom vissa områden, skörden av efterslåttern utgör rikliga foderresurser. Charolaislandskapet är på så sätt strukturerat i ett åkernätverk som förenar skogssystem och gräsmarker som till största del är permanenta.

Dessa gräsmarker står för den övervägande delen av de foderarealer som ger det foder som getterna konsumerar färskt eller torkat. Dessa egenskaper gör det geografiska området till ett uppfödningsområde där gethållningen kompletterar slaktnötsuppfödningen. ”Charolais” är också en produkt med ursprung i den lokala jordbrukshistorien, där gårdarna strukturerade sig genom motsättningen mellan de stora områden som var avsedda för nötkreatursuppfödning (som bland annat ägdes av regionens industrichefer) och det stora antalet små gårdsföretag, som fick sina små markytor att öka i värde genom att specialisera sig på getuppfödning.

De traditionella och hantverksbaserade framställningsmetoderna har bevarats tack vare producenternas långa erfarenhet, där man tagit tillvara på såväl de naturliga förhållandena som råvarorna. Under denna process sker inokuleringen med mjölkbakterier företrädesvis med vassle från en tidigare koagulering. Den viktiga mikroflora som på så sätt utvecklas naturligt i ostarnas ytskikt fördelar sig på ett enhetligt sätt tack vare olika manuella bearbetningar som utförs under mognadslagringen. Dessa bearbetningar bidrar också till att ”Charolais” får sitt typiska utseende i form av en liten tunna.

Den ansenliga storleken gör att ostar med beteckningen ”Charolais” kan bevaras i gott skick under lång tid. Mognadslagringen, som är lång med tanke på att det rör sig om en getost, gör så att den något rynkiga skorpan kan utvecklas. Den skyddar denna stora ost mot uttorkning och ger den en tunn och len textur samt en hög smakkvalitet. Under mognadslagringen, som sker på en sval och fuktig plats, kan ostens beige till elfenbensvita färg i färskt tillstånd, som framför allt orsakas av geotrichum, utvecklas mot en blåaktig färg när penicillium-fläckar uppstår.

Utfodringen av getterna med gräs och foder från de gräsmarker som kännetecknas av en stor växtsortsmångfald och som ligger inom det geografiska området bidrar till aromrikedomen och massans färg hos osten ”Charolais”.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen

https://www.inao.gouv.fr/fichier/CDCCharolais.pdf


(1)  EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.

(2)  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12. Ersatt förordning (EU) nr 1151/2012.


Top