15.2.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 48/87

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förbindelserna mellan EU och Kanada” (initiativyttrande)

2011/C 48/16

Föredragande: José Isaías RODRÍGUEZ GARCÍA-CARO

Den 26 februari 2009 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

”Förbindelserna mellan EU och Kanada”.

Facksektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 3 september 2010.

Vid sin 465:e plenarsession den 15–16 september (sammanträdet den 16 september) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén enhälligt följande yttrande.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Europas och Kanadas civila samhällen vilar i stor utsträckning på en gemensam värdegrund, som utgör en bas för de europeiska och kanadensiska samhällenas identitet i det tjugonde århundradet. De gemensamma värderingarna återfinns inte minst inom ekonomins område. Att förena sina principer kan innebära ett mervärde för både EU och Kanada, och följaktligen även för världssamfundet som helhet.

1.2   På grund av detta bör Kanada räknas som en av EU:s främsta samarbetspartner. De nuvarande förbindelserna ligger på en godtagbar nivå, men skulle kunna beskrivas som blygsamma. Mot denna bakgrund ser EESK med glädje fram mot de kommande förhandlingarna för att sluta ett övergripande avtal om ekonomi och handel. Detta avtal väcker stora förväntningar, inte bara i fråga om de framtida förbindelserna mellan EU och Kanada, utan för de transatlantiska förbindelserna som helhet. Det bör betonas att USA och Kanada, tillsammans med Mexiko, har undertecknat Nafta-avtalet, vilket innebär att Kanada kan utgöra en icke försumbar inkörsport till USA:s marknad.

1.3   EESK ser fram mot resultaten från det nyligen genomförda toppmötet mellan EU och Kanada, som hölls den 6 maj 2010. När det gäller skillnaderna i visumreglerna är EESK mycket nöjd över att ledarna har åtagit sig att lösa detta ärende, och kommittén utgår från att Kanadas planer på att se över sin asylpolitik bör bidra till att göra det lättare för alla EU:s medborgare att få visum till Kanada, i linje med principerna om full ömsesidighet.

1.4   EESK anser att det är mycket viktigt för avtalets framgång att man utformar en särskild strategi för deltagande och samtycke från provinsernas, territoriernas och det civila samhällets sida. Att öppna marknaderna för offentlig upphandling är en av EU:s främsta målsättningar. De kanadensiska provinserna har mycket omfattande kompetens på detta område, vilket utgör ett starkt skäl för att låta dem delta i förhandlingsprocessen. På grund av de olika socioekonomiska aktörernas skilda åsikter i denna fråga gör EESK bedömningen att det även är nödvändigt att arbetsmarknadens parter deltar aktivt i förhandlingarna.

1.5   EESK ställer sig positiv till att Europaparlamentet deltar i processen genom att följa arbetets gång och bidra med relevant information under förhandlingarna, i stället för att endast ta del av och ratificera det slutgiltiga avtalet såsom föreskrivs i Lissabonfördraget.

1.6   Så snart som avtalet har slutits är det önskvärt att den gemensamma kommittén för samarbete mellan EU och Kanada ges en roll liknande den som det nuvarande transatlantiska ekonomiska rådet innehar när det gäller EU och USA, i syfte att bland annat främja en samordning av regelverket i EU och Kanada.

1.7   EU bör förhandla fram ett långtgående avtal som omfattar alla aspekter av handelsförbindelserna mellan EU och Kanada, inklusive offentlig upphandling. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att man omgående tar itu med de faktiska hinder som företagen ställs inför, genom att samordna lagstiftningen och undanröja icke-tariffära hinder.

1.8   Frågor med anknytning till miljö och hållbar utveckling bör ges utrymme i avtalet.

1.9   EESK anser att varken EU eller Kanada bör gå miste om detta tillfälle att stärka förbindelserna med varandra, vilket kommer att ha positiv effekt för båda parternas samhällen. Av denna anledning vore det lämpligt att båda parter upprätthöll en kontinuerlig dialog med representanterna för det organiserade civila samhället, inte bara så länge förhandlingarna pågår, utan även genom att följa upp tillämpningen och resultaten av det kommande avtalet, med syfte att förbättra det ytterligare under tidens lopp.

1.10   EESK föreslår att man inom ramen för avtalet inrättar ett rådgivande organ med parter från det organiserade civila samhället i både EU och Kanada. Organet skulle ha en rådgivande funktion gentemot det gemensamma organ som kommer att inrättas och som kommer att ha det politiska huvudansvaret för avtalet, och det skulle kunna yttra sig över remisser från detta gemensamma organ i de ämnen som omfattas av avtalet. Denna rådgivande kommitté skulle kunna utformas med andra gemensamma rådgivande kommittéer för det civila samhället som förebild. Det senaste exemplet på ett sådant organ är den gemensamma rådgivande kommittén inom ramen för associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika från 2010.

2.   Bakgrund

2.1   Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) granskade år 1996 förbindelserna mellan EU och Kanada (1). Sedan dess har det inträffat en rad händelser som har lett till att förbindelserna nu upprätthålls i en omvärld som ser annorlunda ut, vilket ligger till grund för behovet att framlägga detta yttrande.

2.2   Europas och Kanadas civila samhällen har flera gemensamma värderingar som ligger till grund för samhällenas identitet i det tjugonde århundradet. Att förena sina principer kan innebära ett mervärde för både EU och Kanada, och följaktligen även för världssamfundet som helhet, i frågor som rör ekonomi, miljöpolitik, säkerhet, invandring etc. Dessutom vore ett mer omfattande multilateralt samarbete önskvärt inom områden som ekonomisk styrning, klimatförändringarna och konfliktlösning.

2.3   Med anknytning till detta kompletterar EU:s och Kanadas ekonomier varandra på många punkter, och båda områdena delar gemensamma ekonomiska värderingar som skulle underlätta ett avtal. Den 6 maj 2009 hölls ett toppmöte i Prag mellan EU och Kanada, vars främsta resultat var att man påbörjade förhandlingarna om ett övergripande avtal om ekonomi och handel (CETA-avtalet, efter dess engelska initialer) mellan båda parter.

2.4   EESK emotser med glädje inledningen av förhandlingarna om ett sådant avtal och hoppas att det kommer att utgöra startpunkten för en ny etapp i förbindelserna mellan EU och Kanada, och att det även kommer att stimulera samarbetet mellan dessa parter och medföra ett positivt resultat för de båda. Det kommer också att utgöra en tydlig signal till det internationella samfundet om att såväl EU som Kanada tar avstånd från protektionism i dessa tider av ekonomisk och finansiell kris. Det aktuella initiativet till transatlantiska förbindelser saknar dock rimlig grund utan Kanadas fulla deltagande.

2.5   Det är värt att betona att avtalet, när det sluts, kommer att utgöra det första handelsavtalet på senare tid mellan en grupp länder som, i huvudsak, deltar i OECD och som har liknande behov av ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen. Mot bakgrund av detta hoppas man att avtalet kommer att vara väl underbyggt, såväl i frågor om hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling som när det gäller samrådet med det civila samhället och kontrollen av handelsavtalets tillämpning.

3.   Det civila samhället i Kanada

3.1   Det kanadensiska systemet för samråd med det civila samhället skiljer sig från det europeiska. Det civila samhället rådfrågas vid behov, både av de parlamentariska utskotten och av de federala ministrarna. Den senare proceduren är obligatorisk enligt Kanadas parlamentariska förfarande, enligt vilket man måste kunna bevisa att denna typ av samråd har ägt rum. Även på regional nivå sker ofta samråd med det civila samhället.

3.2   I Kanada är närmare 4,6 miljoner (2) arbetstagare fackligt anslutna, vilket utgör 26,1 % av den arbetsföra befolkningen. Trots att antalet fackligt anslutna arbetstagare har ökat med en halv miljon under de senaste tio åren har procentandelen fackligt anslutna inte ändrats nämnvärt, utan har legat kvar på ungefär samma nivå beroende på att antalet arbetstillfällen har ökat i motsvarande takt.

3.3   Canadian Labour Congress (3) är fackrörelsens främsta språkrör på nationell nivå. Majoriteten av de nationella fackföreningarna i Kanada är anslutna till Canadian Labour Congress (CLL), som består av tolv provinsiella och territoriella förbund och 136 arbetsråd och företräder runt tre miljoner fackligt anslutna. CLL:s uppdrag är att arbeta för rimligare löner och arbetsvillkor, förbättra regelverket för hälsa och säkerhet, och att verka för ett rättvist skattesystem och sociala program som inkluderar daghem, sjukförsäkring och pensioner. Dessutom förespråkar CLL en förbättring av programmen för utbildning och skapande av nya arbetstillfällen.

3.4   Canadian Council of Chief Executives (CCCE) (4) är Kanadas främsta arbetsgivarorganisation. Medlemmarna utgörs av runt 150 delegater som företräder Kanadas främsta företag och av framträdande företagsledare från samtliga produktionssektorer. Det främsta målet för denna organisation är att föra fram arbetsgivarnas ståndpunkter på tre nivåer: kanadensisk, nordamerikansk och global. I Kanada inriktar sig dess verksamhet på nationella frågor som penning- och skattepolitik, miljö, konkurrenskraft, bolagsrätt och lagstiftning. I Nordamerika arbetar man framför allt med frågor som rör Nafta-avtalet och det ömsesidiga ekonomiska beroendet mellan USA och Kanada. På global nivå fokuserar man på skattefrågor på internationell nivå, handel, investeringar och utvecklingspolitik samt bi- och multilaterala förbindelser.

3.5   En annan aktör är Canadian Federation of Independent Business (CFIB) (5) som på nationell nivå har 105 000 medlemmar från samtliga sektorer. CFIB:s syfte är att representera de små och medelstora företagen på federal, provinsiell och territoriell nivå. Dessutom finns Canadian Chamber of Commerce (6), som är en betydande aktör på nationell nivå.

3.6   När det gäller konsumenterna är den främsta organisationen kanske Consumers’ Association of Canada (7), som i första hand ansvarar för att informera konsumenterna (8), liksom att vidarebefordra deras synpunkter till regeringen och berörda företag för att lösa konsumtionsrelaterade konflikter.

3.7   Det finns även ett antal lantbrukarorganisationer i Kanada. Den största av dem är Canadian Federation of Agriculture (CFA) (9) med mer än 200 000 medlemmar. CFA grundades 1935 för att de kanadensiska lantbrukarna skulle kunna framföra sina synpunkter med en samlad röst. Det är en paraplyorganisation som representerar organisationer på provinsiell nivå och producentgrupper på nationell nivå. Den tillvaratar lantbrukarnas och det livsmedelsproducerande jordbrukets intressen i Kanada.

3.8   Fiskenäringen representeras främst av Fisheries Council of Canada (FCC) (10). Ungefär 100 företag är medlemmar i FCC och de svarar för den största delen av fisk- och skaldjursproduktionen i Kanada.

4.   En ny sporre för förbindelserna mellan EU och Kanada: ekonomiskt utbyte och politiska relationer.

4.1   Kanada är världens fjortonde ekonomi, med en BNP på 1,51 (11) biljoner USD. Den viktigaste sektorn inom den kanadensiska ekonomin är tjänstenäringen, som år 2008 svarade för mer än 69,6 % · av BNP och sysselsatte mer än tre fjärdedelar av Kanadas arbetsföra befolkning (12).

4.2   Den beräknade handelsbalansen för år 2009 uppvisar ett underskott på 34309 miljoner USD, medan den uppvisade ett överskott på 7606 miljoner för år 2008. De främsta exportprodukterna är bilar och bildelar, industrimaskiner, flygplan, utrustning för telekommunikation, kemiska produkter, plastprodukter och gödningsmedel. Enligt det gemensamma dokumentet för EU och Kanada från mars 2009 har var femte anställning i Kanada anknytning till handel.

4.3   De formella förbindelserna mellan EU och Kanada går tillbaka till 1959, då man undertecknade ett samarbetsavtal om fredlig användning av kärnenergi. Sedan dess har flera ytterligare avtal och deklarationer undertecknats av båda parter. I linje med den nya transatlantiska agendan, som undertecknades tillsammans med USA 1995, antogs vid toppmötet mellan EU och Kanada i december 1996 en politisk deklaration och en handlingsplan med den dubbla målsättningen att utveckla bilaterala politiska och ekonomiska relationer och stärka samarbetet i multilaterala frågor. I denna handlingsplan föreskrevs även toppmöten en gång per halvår, med syftet att granska och stimulera de bilaterala förbindelserna.

4.4   Kanada och EU har mycket viktiga ekonomiska förbindelser. År 2009 omsatte handeln med varor mellan de två områdena 40,2 miljarder euro (13) och handeln med kommersiella tjänster (offentliga tjänster ej inräknade) omsatte 18,8 miljarder. Vidare har trenden under de senaste åren varit tämligen positiv, i och med att exporten av varor från EU till Kanada ökade från 21,1 till 22,4 miljarder mellan åren 2000 och 2009, medan importen av varor till EU från Kanada minskade från 19 till 17,8 miljarder under samma period. Detta innebär att vinsten från varuhandeln har ökat från 2,1 till 4,7 miljarder euro för EU:s del under det gångna decenniet. De främsta exportprodukterna från EU till Kanada är läkemedel, motorfordon och flygplansmotorer. De främsta exportprodukterna från Kanada till EU är i sin tur flygplan, diamanter, järnmalm, läkemedel och uran. År 2009 gjorde EU även en större vinst än Kanada i handeln med tjänster, till en summa av 2,5 miljarder euro.

4.5   Ett av EU:s främsta intressen på det ekonomiska planet är att liberalisera marknaden för offentliga upphandlingar. De kanadensiska företagen kan dra fördel av att fritt kunna delta i offentliga upphandlingar i Europa, tack vare att både Kanada och EU undertecknade WTO-avtalet om offentlig upphandling år 1994, men de europeiska företagen har inte motsvarande möjligheter i Kanada. Provinserna har befogenhet över områden som energi, miljö, transport och hälsa vilket innebär att deras deltagande i förhandlingsprocessen är av odiskutabel betydelse för att man ska lyckas sluta ett tillfredsställande avtal som är till EU:s fördel ur ekonomisk synpunkt. I början av innevarande år undertecknade Kanada ett handelsavtal med USA med syfte att öppna ländernas marknader för offentlig upphandling på subregional nivå. Kanada tog initiativ till detta avtal som en reaktion mot de protektionistiska ”Buy America”-åtgärderna som infördes i USA för att stimulera landets ekonomi. Avtalet är ett bevis på provinsernas vilja att öppna sina marknader för offentlig upphandling för internationell konkurrens.

4.6   Dessa är de viktigaste milstolparna i utvecklingen av de bilaterala förbindelserna mellan EU och Kanada:

—	Ramavtalet om handelssamarbete och ekonomiskt samarbete från 1976.

—	Den transatlantiska förklaringen från 1990, som fastställde det institutionella ramverket för såväl toppmötena mellan EU och Kanada som ministermötena.

—	Handlingsplanen och den politiska deklarationen om förbindelserna mellan EU och Kanada som antogs 1996 och omfattar tre grundläggande kapitel: ekonomiska och handelsrelaterade förbindelser, utrikes- och säkerhetspolitik samt frågor av transnationell karaktär.

—

Vid toppmötet i Ottawa i mars 2004 antogs en ny agenda för samarbetet, som inkluderade flera nya verksamhetsområden (internationell samordning, samarbete vid deltagande i fredsbevarande insatser, samarbete inom utveckling och vetenskap, rättvisa och utrikesfrågor etc.), och man slog även fast huvudpunkterna inför förhandlingarna om avtalet om främjande av handel och investeringar.

4.7   Generellt sett är förbindelserna mellan Kanada och EU utmärkta, vilket är väl värt att framhålla. De främsta politiska stötestenarna mellan Kanada och EU handlar om Arktis, det europeiska förbudet mot handel med sälprodukter och Kanadas visumkrav för medborgare i några av EU:s medlemsstater.

Inom kort beräknas rutter för sjöfart öppnas upp i de arktiska farvattnen, vilket leder till en rad frågor om herraväldet över Arktis eftersom ingen, fram tills helt nyligen, hade föreställt sig möjligheten till kommersiell exploatering av detta område som tros rymma 20 % av världens olje- och gastillgångar, förutom de mycket intressanta nya handelsrutter som beräknas bli tillgängliga för sjöfart. Frånvaron av multilaterala regelverk är en fråga som bör behandlas på medellång sikt, innan motsättningar eller tvister uppstår på grund av oklarheter om befogenheten över området. I december 2009 fastslog Europeiska unionens råd de tre huvudmålen för EU:s politik för Arktis: 1) att skydda och bevara Arktis enligt överenskommelse med områdets befolkning, 2) att främja ett hållbart utnyttjande av områdets resurser och 3) att bidra till ett multilateralt styre av Arktis, med utgångspunkt i Förenta nationernas havsrättskonvention (UNCLOS).

En annan fråga rör Kanadas visumkrav för medborgarna i Tjeckien, Rumänien och Bulgarien på grund av påstådda överträdelser av reglerna för asylansökan av medborgare i dessa länder. Med tanke på att EU:s visumpolitik grundar sig på tanken om ömsesidighet är det önskvärt att man snarast möjligt når en lösning så att inte EU blir tvunget att vidta motsvarande åtgärder. Bulgarien och Rumänien arbetar för att uppfylla Kanadas kriterier för avskaffande av viseringstvång. När det gäller Tjeckien har Kanada fortfarande inte fastställt några konkreta kriterier för att häva viseringstvånget. Kanada motiverar sitt agerande med att de saknar försvar mot falska asylansökningar. För närvarande håller Kanada på att utarbeta en reform av lagstiftningen, men det kommer att ta en tid innan den tas upp i parlamentet.

4.8   Mot denna bakgrund välkomnar EESK resultaten från det toppmöte som hölls mellan EU och Kanada den 6 maj 2010, vid vilket ledarna åtog sig att hitta en lösning av denna fråga, och kommittén utgår från att Kanadas planer på att se över sin asylpolitik kommer att bidra till att göra det lättare för alla EU:s medborgare att få visum till Kanada.

5.   Utvärdering av det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan EU och Kanada

5.1   Den 6 maj 2009, under toppmötet i Prag mellan EU och Kanada, enades man om att inleda förhandlingar för att nå ett övergripande avtal om ekonomi och handel.

5.2   En undersökning av kostnaderna och vinsterna av ett närmare ekonomiskt samarbete mellan EU och Kanada som genomfördes i samarbete mellan båda parter, visade att de båda skulle öka sina vinster genom att ta bort tullavgifterna, liberalisera marknaden för tjänster och minska de icke tullrelaterade hindren för varor och investeringar.

5.3   Enligt samma undersökning är följande områden mest lämpade att ingå i avtalet: varuhandel, hälso- och växtskyddsfrågor, tekniska handelshinder, underlättande av handel, tullprocedurer, tjänstehandel över landsgränserna, investering, offentlig upphandling, samarbete på lagstiftningsområdet, immateriella rättigheter, rörlighet för personer, konkurrenspolitik, institutionella åtaganden, tvistlösning och hållbar utveckling. Icke-tariffära hinder och lagstiftning är de viktigaste områdena man kommer att behandla under förhandlingarna.

5.4   Liberaliseringen av handeln med varor och tjänster mellan EU och Kanada skulle kunna medföra en ökning av den bilaterala kommersiella trafiken med 20 %. Dessutom uppskattade man att EU:s realinkomst skulle öka med 11,6 miljarder euro inom sju år från det att det planerade avtalet träder i kraft, medan Kanadas skulle öka med 8,2 miljarder. Fram till 2014 skulle den totala exporten från EU till Kanada öka med 24,3 %, eller 17000 miljoner euro, medan exporten från Kanada till EU skulle öka med 20,6 %, eller 8600 miljoner euro.

5.5   Undersökningen visar att det finns utrymme för att utöka samarbetet inom ytterligare områden, som vetenskap och teknik, genom en gemensam agenda för forskning, främst inom strategiska områden som energi och miljö, rent kol, avskiljning och lagring av koldioxid, bioenergi och intelligent produktion och försörjning av el.

5.6   Andra områden där avtalet skulle kunna ligga till grund för ett mer omfattande samarbete är säkerhet, social trygghet, ett samarbetssystem för likvärdighet av examensbevis, samt samarbete inom till exempel Nordvästatlantiska fiskeriorganisationen.

5.7   Ur kommersiell synpunkt tycks inte de tullrelaterade frågorna komma att utgöra några hinder vid förhandlingarna. Samordning av lagstiftningen kommer att vara en viktig fråga under förhandlingarna, eftersom de ekonomiska trenderna i fråga om utländska tjänster och investeringar ställer högre krav på lagstiftningen än någonsin tidigare. På denna punkt skulle dock fördelningen av lagstiftningsbefogenheterna, mellan den federala staten, provinserna och territorierna, kunna utgöra ett hinder vid förhandlingarna om avtalet.

5.8   Av denna anledning har provinserna getts en unik direkt delaktighet i förhandlingsprocessen, och EU hyser stor tilltro till deras förmåga. Den federala regeringens representant har ansvaret för förhandlingarna, men det skulle kunna uppstå tvister inom delade eller exklusiva befogenhetsområden, både provinserna sinsemellan och mellan provinserna och den federala regeringen.

5.9   Kanada har inte någon inre marknad i ordets egentliga mening. Såväl den federala regeringen som provinserna inser behovet av att skapa en inre marknad, men för tillfället finns det endast en stark politisk vilja. Den globala ekonomiska krisen driver dock Kanada att sluta ett avtal snarast möjligt för att landet ska kunna bredda sina yttre marknader bortom USA.

5.10   När det gäller de mer känsliga frågorna är bilbranschen den främsta handelsrelaterade stötestenen mellan EU och Kanada. I fråga om fisket är dock relationerna goda, och det kommer inte att bli någon dominerande fråga i förhandlingarna. På energiområdet vill EU bredda sitt utbud av leverantörer. Därför planerar man att förhandla fram ett särskilt energiavtal, men denna fråga befinner sig fortfarande bara på förslagsstadiet. Andra områden som vållar problem för de europeiska företagen vid förhandlingar med Kanada är relaterade till flyg- och banksektorerna samt offentliga upphandlingar. EU och Kanada har också olika uppfattningar i frågor om geografiska beteckningar och lantbruket.

5.11   När det gäller miljön kvarstår fortfarande ett behov av att den federala regeringen och de provinsiella förvaltningarna utformar en gemensam miljöpolitisk strategi, i synnerhet i fråga om utsläpp av växthusgaser. Provinserna har intagit olika positioner sinsemellan: Québec, Ontario, British Columbia och Manitoba har ställt sig bakom Western Climate Initiative och har vidtagit åtgärder för att anpassa sig till klimatförändringen och mildra dess effekter, medan däremot Alberta och Newfoundland, vars inkomster i stor utsträckning kommer från oljeproduktionen, har valt att stå utanför. Denna fråga väntar fortfarande på en lösning och det är inte troligt att denna del av förhandlingarna kommer att leda till ett bindande avtal inom detta område, men detta bör under inga omständigheter tillåtas leda till en situation med ofördelaktiga villkor som inskränker de europeiska företagens konkurrenskraft. Kanada har dock gått med på att investera i ren energiteknik och i inrättandet av ett bilateralt samarbete om en strategi för kärnenergi.

6.   Det civila samhällets ståndpunkter i fråga om avtalet mellan EU och Kanada.

6.1   Arbetsgivarna

6.1.1   De europeiska arbetsgivarna (BUSINESSEUROPE) vill att man avskaffar tullrelaterade och icke tullrelaterade hinder, utan att något tulltaxenummer utelämnas. De efterfrågar också en mycket större möjlighet att delta i offentliga upphandlingar på alla nivåer (nationell och subnationell), en överenskommelse i fråga om samordnad lagstiftning inom prioriterade områden, ett starkare skydd av immateriella rättigheter (inklusive skydd av ursprungsbeteckningar, framför allt för alkoholhaltiga drycker), en mekanism för lösning av tvister och en större rörlighet på arbetsmarknaden, vilket även omfattar ömsesidigt erkännande av kvalifikationer för personal på företag och inom vissa yrken såsom sjuksköterskor och advokater.

6.1.2   Avtalet öppnar en dörr för nya möjligheter till affärer mellan två parter som befinner sig på samma utvecklingsnivå och som har liknande handelspolitiska förutsättningar. Det välstånd som har uppnåtts har en stark koppling till det faktum att den ekonomiska politiken vilar på tankar om en liberaliserad marknad som lockar till sig direkta investeringar från utlandet. Nu är det viktigare än någonsin att hålla marknaderna öppna, eftersom detta har stor betydelse för att stimulera konkurrenskraft, innovation och tillväxt.

6.1.3   Företagsvärlden hyser stor tilltro till de multilaterala handelsreglernas möjlighet att styra den internationella handeln, men den tror också att man kan nå ännu längre genom mer omfattande bilaterala avtal som gör det möjligt att gå ännu snabbare fram i avskaffandet av handelshindren, i synnerhet de icke tullrelaterade och de som rör investeringar eller handel med tjänster.

6.1.4   Ett omfattande och djupgående avtal mellan EU och Kanada kommer att ha en positiv inverkan och leda till starkare ekonomiska förbindelser mellan båda parter. De ekonomiska förbindelserna har blivit allt intensivare på senare tid, inte bara i fråga om export utan även inom mer komplexa områden som tjänstesektorn och etablering av företag.

6.1.5   Avtalet kommer att utgöra en impuls för att öka det bilaterala ekonomiska och kommersiella flödet. Förhandlingarna måste leda till att man skapar affärsmöjligheter inom områden där företagen har visat sig ha en mycket stark konkurrenskraft på den globala marknaden, till exempel energi (framför allt förnybar energi), förvaltning av infrastruktur, finansiella tjänster, konstruktion, miljörelaterade tjänster och tekniker samt telekommunikation.

6.1.6   Den generella målsättningen är att skapa fler möjligheter med färre hinder, det vill säga, att ge företagen fler möjligheter att göra affärer genom att undanröja hindren för export av varor, tjänster och kapital.

6.1.7   Avtalet kommer på ett avgörande sätt att bidra till en större integrering mellan EU:s och Kanadas ekonomier, vilket kommer att underlätta båda parters ekonomiska återhämtning under kristider tack vare ett utökat handelsflöde och fler investeringar.

6.1.8   Den internationella handeln kan och bör ha stor betydelse och fungera som en motor för global tillväxt och utveckling. Detta innebär att handelspolitiken, genom att marknaderna öppnas, bör utgöra en viktig del av EU:s ekonomiska politik.

6.2   Fackförbunden

6.2.1   De europeiska och internationella fackförbunden (EPSU, EFS, ITUC) har utformat rekommendationer för arbetstagarnas rättigheter och efterlevnaden av ILO:s grundläggande arbetsnormer i konventionerna 98 (om rätten att förhandla kollektivt), 138 (om minimiålder för arbete), 94 (om anställningsklausuler i samband med offentlig upphandling) och 29 (om förbud mot tvångs- och straffarbete), liksom för andra aspekter som hör samman med anständigt arbete. De kräver att båda parter inlämnar regelbundna rapporter om hur tillämpningen av de nämnda överenskommelserna fortskrider. Det bör betonas att Canadian Labour Congress ofta inlämnar klagomål till ILO på grund av bristande efterlevnad av arbetsnormerna på provinsiell nivå i Kanada. De federala lagarna ger visserligen de anställda rätt att organisera sig fackligt, men i själva verket inskränker vissa regelverk i provinserna de fackliga rättigheterna över hela landet, vilket väcker kritik från ILO.

6.2.2   Båda parter bör också intyga att de kommer att respektera OECD:s riktlinjer för multinationella företag och ILO:s trepartsförklaring om multinationella företag och socialpolitik, och att de inte kommer att sänka arbetsnormerna för att locka till sig utländska investeringar.

6.2.3   Europeiska fackliga samorganisationen (EFS) skulle gärna se att avtalet innehåller ett omfattande kapitel om hållbar utveckling, som inkluderar en bindande mekanism som garanterar att överenskommelser om grundläggande arbetsnormer efterlevs.

6.2.4   EPSU, å sin sida, vill att avtalet ska skydda nuvarande och framtida offentliga tjänster, vilket man bör ge utrymme för i den nationella lagstiftningen.

6.2.5   Från de kanadensiska fackföreningarnas sida ger den kanadensiska arbetarkongressen starkt stöd åt användning av offentlig upphandling för att nå sociala, miljömässiga och ekonomiska utvecklingsmål men kongressen motsätter sig en öppning av den offentliga upphandlingen till att omfatta statliga organ och styresorgan under regeringsnivå.

6.2.6   Den kanadensiska arbetarkongressen är också djupt oroad över det hot som tvister mellan investerare och staten kan utgöra för offentliga tjänster och inhemsk lagstiftning, samt de konsekvenser som ett överdrivet skydd av immateriella rättigheter kan få, i synnerhet för läkemedelspriserna.

6.2.7   Det borde finnas en bindande mekanism som arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer i båda områden kan vända sig till för att kräva åtgärder från regeringarnas sida.

6.2.8   De efterfrågar inrättandet av ett forum för handel och hållbar utveckling, som på ett välbalanserat sätt kan samråda med anställda, arbetsgivare och organisationer i det civila samhället. För närvarande hävdar de kanadensiska arbetstagarorganisationerna att man tar mest hänsyn till företagens synpunkter i samrådsprocessen.

6.2.9   De kräver också fasta bestämmelser med utgångspunkt i de multilaterala miljöavtalen, inklusive Kyotoprotokollet. På denna punkt anser de också att man borde inkludera efterlevnaden av konventionerna om de mänskliga rättigheterna, inte minst politiska och medborgerliga rättigheter, eftersom dessa utgör en mycket relevant social aspekt av den hållbara utvecklingen.

6.3   Övriga intressegrupper

6.3.1   Lantbrukssektorn vill att EU:s förhandlare ska ta hänsyn till känsliga lantbruksprodukter. I fråga om ursprungsreglerna rekommenderar den att avtalet med Sydkorea ska användas som förebild. Mjölksektorn är av central betydelse, och man hoppas att avtalet ska skapa nya marknadsmöjligheter för de europeiska producenterna. Inom köttsektorn är EU:s intressen defensiva och man kräver kvoter för fläskkött, fågel, ägg och äggprodukter. När det gäller spannmål har lantbrukssektorn offensiva intressen, främst för vete, och man motsätter sig en ökning av Kanadas kvot. Det skulle även vara lämpligt att den kanadensiska regeringen underrättade Världshandelsorganisationen om de regler som kan komma att utgöra hinder för handeln så att kommittén för tekniska handelshinder kan granska deras förenlighet, såsom i fallet med Kanadas lag C-32 om ingredienser i tobaksprodukter.

6.3.2   I fråga om undervisning och utbildning vill EESK påminna om att möjligheterna till samarbete mellan EU och Kanada på detta område redan omnämndes i den gemensamma deklarationen från november 1990. År 2006 utvidgade EU och Kanada avtalet inför perioden 2006–2013, så att det även kom att omfatta högre utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor. Det här handlar således om det första bilaterala avtalet undertecknat av EU som tar upp samarbete inriktat på ungdomar utan att vara relaterat till högre utbildning. Det tycks dock som att detta avtal inte har fått tillräcklig finansiering. EESK efterfrågar därför att man ordnar en tillfredsställande finansiering av de nämnda åtgärderna och att man även ger ekonomiskt understöd till de många som ägnar sig åt socialt arbete med barn och ungdomar i EU och som skulle vara beredda att arbeta med utbyte av upplevelser och aktiviteter tillsammans med liknande organisationer i Kanada.

7.   Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ståndpunkt i fråga om det övergripande avtalet om ekonomi och handel

7.1   EESK stöder ökningen och liberaliseringen av handelsutbytet och ser därför fram mot inledningen av förhandlingarna om avtalet mellan EU och Kanada, men beklagar samtidigt att Doharundan blev ett misslyckande och vill än en gång förespråka ett multilateralt tillvägagångssätt och markera sitt avståndstagande från handelsprotektionism.

7.2   EESK stöder alla insatser som inriktas på att undanröja de få stötestenar som fortfarande ligger i vägen för de bilaterala frågorna (tillträdet till Arktis, visum, handeln med sälprodukter), och påminner om hur viktigt detta avtal är för att främja EU:s utbyte med hela den nordamerikanska regionen i linje med Nafta-avtalet. Mot bakgrund av detta rekommenderar kommittén att man ser till att Europaparlamentet uppmärksamt följer förhandlingsprocessen genom alla dess etapper för att på så sätt underlätta sitt slutgiltiga godkännande av avtalet.

7.3   EESK gläder sig över de utmärkta förbindelserna mellan EU och Kanada och vill ge båda parter sin uppmuntran, med förhoppningen att dessa förbindelser ska bidra till att stärka allianser med multilaterala syften inom den politiska sfären, i synnerhet i fråga om beslutsamma handlingar och konkreta åtgärder för att underlätta en global ekonomisk återhämtning, motverka spridning av kärnvapen, bemöta klimatförändringen eller samarbeta vid krishantering (fredsbevarande uppdrag eller naturkatastrofer).

7.4   EESK är en stark försvarare av den sociala och medborgerliga dialogens modell i Europa. Därför vill kommittén åter betona sitt behov av att både vara en lyhörd åhörare och öka arbetsmarknadsparternas och det organiserade civila samhällets delaktighet i avtalets förhandlings- och tillämpningsprocess.

7.5   EESK anser att man i det kommande avtalet bör överväga instiftandet av ett rådgivande organ med representanter från det organiserade civila samhället i både EU och Kanada, vars funktion skulle vara att främja dialog och samarbete mellan dessa båda områden inom de frågor med anknytning till ekonomi, samhälle och miljö som kan tänkas uppstå i samband med tillämpningen av avtalet. Eftersom EESK saknar någon institutionell motpart som representerar det organiserade civila samhället i Kanada erbjuder sig kommittén att, tillsammans med organisationer ur det civila kanadensiska samhället, utarbeta en lämplig modell för deltagandet i detta framtida rådgivande organ.

---

(1)  Yttrande EXT/142 ”Relationerna mellan EU och Kanada”. Bryssel den 5 december 1996.

(2)  Labour Force Survey 2008, Statistics Canada.

(3)  http://canadianlabour.ca

(4)  http://www.ceocouncil.ca/en/

(5)  http://www.cfib.org

(6)  http://www.chamber.ca

(7)  http://www.consumer.ca

(8)  Andra konsumentorganisationer i Kanada är Consumers Council of Canada, Society of Consumer Association Professionals of Canada, Option consommateurs och Union des consommateurs.

(9)  http://www.cfa-fca.ca/pages/home.php

(10)  http://www.fisheriescouncil.ca/

(11)  För 2009 beräknat till 1,3 och för 2008 till 1,4. IMF: World Economic Outlook Database, oktober 2009.

(12)  Källa: Spanska utrikeshandelsinstitutet (ICEX).

(13)  Eurostat.

---