23.12.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/22

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Olika företagsformer” (initiativyttrande)

2009/C 318/05

Den 10 juli 2008 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen att utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 9 september 2009. Föredragande var Miguel Ángel CABRA DE LUNA och medföredragande Marie ZVOLSKÁ.

Vid sin 456:e plenarsession den 30 september – 1 oktober 2009 (sammanträdet den 1 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 113 röster för och 4 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Syftet med detta yttrande är att beskriva de olika företagsformer som förekommer i EU. Det är mycket viktigt att slå vakt om och främja denna mångfald för att kunna genomföra den inre marknaden och bevara den europeiska sociala modellen samt att uppnå Lissabonstrategins mål om sysselsättning, konkurrenskraft och social sammanhållning.

1.2   Yttrandet fokuserar på kravet på att företagslagtiftningen och konkurrenslagstiftningen på ett enhetligt sätt ska främja de många olika företagsformer som utgör en av EU:s viktigaste tillgångar, så att det skapas lika villkor för alla de olika företagsformerna samtidigt som hänsyn tas till deras speciella egenskaper.

1.3   De många varierande företagsformerna erkänns i såväl fördraget som i praktiken genom de olika former av rättslig ställning som redan godkänts och som är under behandling.

1.4   Denna mångfald berikar EU och är av central betydelse för Europa, vars motto är ”Förenade i mångfalden”. Alla företagsformer avspeglar en aspekt av Europas historia, och var och en är bärare av vårt kollektiva minne och vår kollektiva kultur, av ”våra kulturer”. Denna mångfald är värd att bevaras.

1.5   Den utgör också en viktig grund för att uppnå Lissabonmålen om tillväxt, sysselsättning, hållbar utveckling och social sammanhållning som bygger på att bevara och vidareutveckla företagens konkurrenskraft.

1.6   Konkurrensrättens mål bör inte vara att skapa likriktning, utan i stället att tillhandahålla en rättvis rättslig ram som kan tillämpas på de olika företagsformerna, som måste kunna utvecklas och samtidigt behålla sina egna mål och arbetssätt.

1.7   EESK uppmanar kommissionen att påbörja arbetet med att godkänna en särskild europeisk stadga för föreningar och ömsesidiga bolag. Vi välkomnar det arbete som har inletts med en europeisk stadga för stiftelser, som vi hoppas snart ska avslutas med godkännandet av en stadga för europeiska stiftelser. Vi välkomnar också förenklingen av lagstiftningen om europeiska kooperativa bolag, som är så komplicerad att dess utveckling hämmas.

1.8   Nätverk och tjänster som ger stöd och information, juridisk rådgivning, marknadsföringsstöd och andra tjänster måste också omfatta hela spektrumet av företagsformer.

1.9   EESK uppmanar kommissionen att respektera kooperativens identitet på redovisningsområdet, så att delägarnas andelar betraktas som kooperativens eget kapital och inte som en skuld, så länge delägaren inte blir fordringsägare genom att gå ur kooperativet.

1.10   Ekonomisk statistik över kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar, stiftelser och andra liknande företag är mycket begränsad och olikartad, vilket gör det svårt att analysera dem och bedöma deras bidrag till de viktiga makroekonomiska målen.

1.10.1

EESK ber därför kommissionen och medlemsstaterna att verka för upprättandet av statistiska register över de ovannämnda företagsformerna. Det gäller särskilt sammanställningen av deras satelliträkenskaper enligt europeiska nationalräkenskapssystemets (ENS 95) enhetliga kriterier i ”Handledning om satelliträkenskaperna i företag inom den sociala ekonomin (kooperativ och ömsesidiga bolag)” (1) och EESK:s rapport om den sociala ekonomin i Europeiska unionen (2).

1.11   EESK uppmanar kommissionen att be medlemsstaterna att undersöka om det går att bevilja företagen kompensation på grundval av deras bevisade samhällsnytta eller deras styrkta bidrag till den regionala utvecklingen (3).

1.12   EESK uppmanar kommissionen att vid sidan av en observationsgrupp för olika företagsformer, som är en viktig faktor för den europeiska konkurrenskraften, utveckla de redan befintliga nödvändiga instanserna, som skulle ha till uppgift att se till att företagen inte diskrimineras inom något av de politikområden som berör dem, och att samordna sitt arbete i denna fråga med de olika avdelningarna vid kommissionen.

1.13   EESK begär slutligen att organisationer som är mest representativa för de olika företagsformerna, i de fall där de visar prov på sin representativitet, ska involveras i den sociala dialogen.

2.   Olika företagsformer och EU:s inre marknad

2.1   De olika företagsformer som förekommer i EU härrör från vår komplexa och varierande historiska utveckling. Var och en av dem är förbunden med ett bestämt historiskt sammanhang och en social och ekonomisk situation, som ofta skiljer sig från land till land. Dessutom måste företagen utvecklas och ständigt anpassa sig till samhällsutvecklingen och marknadstendenserna, och också ändra sin rättsliga form. Pluralismen och mångfalden bland de olika företagsformerna utgör ett värdefullt arv i EU som är nödvändigt för att uppnå Lissabonstrategins mål om tillväxt, sysselsättning, hållbar utveckling och social sammanhållning, som bygger på bevarande och utveckling av företagens konkurrenskraft. Det är ytterst viktigt att försvara och bevara denna mångfald för att säkerställa utvecklingen av konkurrenskraftiga marknader, ekonomisk effektivitet och de ekonomiska aktörernas konkurrenskraft samt att upprätthålla den sociala sammanhållningen i EU.

2.2   Detta erkänns av EU-institutionerna genom bestämmelserna i artiklarna 48, 81 och 82 i fördraget och i Lissabonfördraget (4), där artikel 3.3 som ett av unionens mål sätter upp en social marknadsekonomi som bygger på avvägning mellan marknadsreglerna och socialt skydd för den enskilde individen som arbetstagare och medborgare.

2.3   De olika företagsformerna kan definieras utifrån olika kriterier som storlek, juridisk struktur, olika finansieringsformer, målsättning, olika politiska och ekonomiska rättigheter som tillskrivs kapitalet (vinster och utdelningar, rösträtt) eller kapitalets sammansättning – offentligt eller privat – utnämning av företagsledare, företagets betydelse för ekonomin (på europeisk, nationell och lokal nivå), antal arbetsplatser, konkursrisk etc. Allt detta bildar en mångfaldsmall som i förenklad form visas i nedanstående tabell:

Olika företagsformer i Europeiska unionen

FÖRETAGSTYP	Multinationellt	Stort	Litet och medelstort
Offentligt (ägs av den offentliga sektorn)	X	X	X
Börsnoterat	X	X	X
Icke börsnoterat		X	X
Familjeföretag		X	X
Handelsbolag, civilrättsliga bolag, kommanditbolag (partnerskap)	X	X	X
Kooperativ	X	X (5)	X (5)
Ömsesidiga bolag		X (5)	X (5)
Stiftelser		X (5)	X (5)
Föreningar		X (5)	X (5)
Övriga icke vinstdrivande företag som förekommer i olika medlemsstater		X (5)	X (5)

Enligt EG-domstolens rättspraxis (6) kan stiftelser, föreningar och andra icke vinstdrivande organ vara ”ekonomiska aktörer” om de bedriver ”ekonomisk verksamhet” enligt artiklarna 43 och 49 i EG-fördraget, och ingår därför i denna klassificering.

2.4   Även om det gemensamma syftet med varje företagstyp är att skapa värde och uppnå bästa möjliga resultat, kan parametrarna eller begreppen för att mäta dessa värden och resultat variera efter företagstyp och efter de mål som eftersträvas av dem som kontrollerar eller drar fördel av dess verksamhet. I några fall innebär ”bästa möjliga resultat” att man erhåller den bästa avkastningen på det kapital som investerats av aktieägarna. I andra fall är värdeskapande och bästa resultat liktydigt med att uppnå så god kvalitet som möjligt på de tjänster som erbjuds delägarna eller den breda allmänheten (t.ex. i ett utbildningskooperativ där ägarna är familjer eller i ett ömsesidigt bolag för social omsorg eller inom allmännyttiga tjänster).

2.4.1

Det kan också hända att några stora företag inte har några aktieägare och använder sina ekonomiska vinster till återinvesteringar eller sociala ändamål av allmänt intresse, vilket är fallet i sparbankerna i några europeiska länder (7).

2.4.2

Inom vissa lokalt etablerade små och medelstora företag och mikroföretag uttrycks värdeskapandet inte enbart i ekonomiska vinster utan också i sociala ändamål som arbetsvillkor, självförvaltning etc.

2.5   Nedan ges en mer detaljerad beskrivning av de olika företagsformerna efter deras storlek och därefter efter ägandetyp:

2.6   De multinationella och stora företagen, som på grund av sin storlek vanligen är börsnoterade, stärker sin ställning vad gäller produktivitet och konkurrenskraft inom de ekonomiska systemen, och kan om de uppnår positiva resultat också upprätthålla höga sysselsättningsnivåer (8).

2.7   Företagens konkurrensfördelar bygger i allt högre grad på konkurrenskraftiga strategier, där forskning, utveckling och teknisk innovation intar en central plats. Multinationella och stora företag spelar en ledande roll inom den FoU och innovation som bedrivs inom den privata sektorn i EU:s ekonomi, även om det ännu inte finns tillräckligt många multinationella eller stora företag inom de ledande sektorerna i den globala ekonomin. Förutom att de stora företagen och de multinationella företagen själva är viktiga för ekonomin och sysselsättningen ska man också komma ihåg att vart och ett av dessa företag ofta utgör navet i utbredda världsomspännande produktionsnätverk, som antingen består av små och medelstora företag som är tätt förbundna med varandra (stora företag i nätverk) eller oberoende företag (modulära produktionsnätverk). Det är just de europeiska länder som har den största andelen multinationella och stora företag som först drabbas av minskad produktion och sysselsättning till följd av den pågående ekonomiska krisen.

2.8   Eftersom dessa företag under de senaste årtiondena har lagt ut många etapper i sina produktionsprocesser och tjänsteinfrastrukturer på entreprenad till små och medelstora företag, är produktions- och sysselsättningsnivåerna i de sistnämnda företagen ofta beroende av bland annat efterfrågan från de multinationella och stora företagen, som därför utgör en möjlighet för Europa att skaffa sig en ställning på världsmarknaden. Trots att 30 % av de 40 största industriföretagen i världen har sitt säte i EU (9), utgör deras marknadsvärde endast 24 % av det totala värdet, och i vissa spetsteknologiska sektorer, som de som bygger på informations- och kommunikationsteknik, har EU endast ett stort företag.

2.9   De små och medelstora företagen, deras nätverk, mikroföretagen och oberoende arbetstagare har under de senaste decennierna åstadkommit stora förändringar på det tekniska området och utgör kärnan i den europeiska ekonomin. 99 % av företagen i EU är små och medelstora företag och de står för 66 % av arbetstillfällena (10). De är vanligtvis inte börsnoterade även om de kan använda börsnoteringen för att utöka sitt kapital eller skaffa sig riskkapital.

2.9.1

Generellt sett bör de små och medelstora företagen stödjas inte bara genom Small Business Act  (11). De små och medelstora företagen utgör ofta en möjlighet att behålla arbetsplatser, eftersom de intressegrupper som inrättar och kontrollerar dessa företag, är personer som har koppling till det område där de verkar och har visat sig ha stor kapacitet att skapa och behålla arbetstillfällen. De små och medelstora företagen utgör naturliga kuvöser för företagarandan och är en varaktig skola för vidareutbildning av företagsdirektörer och -ledare.

2.10   Beroende på ägare kan allmännyttiga företag vara offentliga, samriskföretag eller ha rättslig status som privat företag. Geografiskt sett kan de antingen vara multinationella, nationella eller lokala, även om de flesta är verksamma på det lokala eller regionala planet. Deras verksamhet består främst av att tillhandahålla tjänster av allmänt intresse, t.ex. kollektivtrafik, energi, vatten, avfallshantering, kommunikationer, sociala tjänster, hälso- och sjukvård, utbildning etc. Det utesluter dock inte att dessa företag också kan delta i kommersiell verksamhet, förutsatt att de uppfyller villkoren i direktiv 93/84/EEG om insyn (12). Samtidigt som de verkar för det allmänna bästa, återinvesteras deras vinster i regional och lokal verksamhet. På så sätt bidrar de i hög grad till den sociala, ekonomiska och regionala sammanhållningen. De företag som tillhandahåller grundläggande allmännyttiga tjänster är viktiga aktörer för att stimulera ekonomin i allmänhet, genom att investera i nyckelsektorer som har en hävstångseffekt på den övriga ekonomin (el, telekommunikationer med tillhörande infrastruktur, transporter etc.).

2.11   Ägarna till börsnoterade företag är deras registrerade aktieägare. Aktieägarna köper och säljer sina aktier på de offentliga börsmarknaderna.

2.12   Icke börsnoterade företag kan vara både stora och små, och deras ägarandelar (aktier, bolagsandelar eller andra värdepapper) är per definition inte börsnoterade. I många fall eftersträvar emellertid också de icke börsnoterade företagen en börsnotering, särskilt om riskkapital eller privata investerare är involverade. Också små och medelstora privata företag kan använda sig av börsnotering för att utöka sitt kapital och kunna expandera.

2.13   Familjeföretagen är ett effektivt redskap för att främja entreprenörskap, och är det bästa medlet för miljontals människor att få inträde i näringslivet. Det gäller inte enbart små och medelstora företag, där merparten är familjeföretag, utan också stora familjeföretag, som i viktiga länder som Tyskland, Storbritannien, Italien och Frankrike utgör mellan 12 % och 30 % av samtliga stora företag (13). Kännetecknande för både stora och små familjeföretag är att familjemedlemmarna utövar en ständig kontroll över företaget, även om det rör sig om ett aktiebolag. I dessa fall finns det kanske inget intresse av en börsnotering.

2.14   Handelsbolag, civilrättsliga bolag och kommanditbolag (partnerskap) är typiska affärsföretagsformer i anglosaxiska länder, men de förekommer också i andra EU-länder, och grundas ofta av personer inom fria yrken. Dessa företag, som bygger på partnerskap mellan fysiska personer, är ett effektivt instrument för fria yrkesutövare (advokater, revisorer och andra yrkesmän) för att få tillträde till sektorn för professionella tjänster. Denna företagstyp ägs av delägarna, vars främsta koppling till företaget är det egna arbetet, vid sidan av det satsade kapitalet. När delägarna går i pension eller avgår överför de sina andelar till bolaget.

2.15   För att slutföra denna analys av de olika företagsformerna i EU vill vi tillägga att det finns en mängd olika privata företag med liknande organisation och arbetssätt som bedriver social verksamhet och vars främsta mål är att tillgodose mänskliga behov snarare än att ge investerarna avkastning på sitt kapital (14). Det rör sig främst om kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser (15). I kommissionens, Europaparlamentets och EESK:s dokument grupperas dessa företag vanligen under den gemensamma beteckningen företag inom den sociala ekonomin  (16). Även om denna beteckning inte används i alla EU-länder, där vissa använder uttryck som ”tredje sektorn” (17), ”tredje systemet”, ”solidarisk ekonomi” etc., beskriver alla beteckningarna företag som har samma egenskaper i hela EU (18).

3.   Den sociala dimensionen

3.1   Även om de multinationella företagen, de stora och små och medelstora företagen inte uttryckligen syftar till social välfärd bidrar de på ett avgörande sätt till konkurrenskraften och sysselsättningen och har en mycket betydelsefull social dimension. Denna allmänna sociala och territoriella dimension är särskilt påtaglig i fråga om de lokala små och medelstora företagen och mikroföretagen, som har en stark koppling till sina områden.

3.2   Kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser är mycket viktiga aktörer i EU, med en omfattande ekonomisk verksamhet i tre av de fem institutionella sektorer i vilka det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS 95) grupperar alla ekonomiska beslutscentrum inom varje nationell ekonomi (19). Den sociala ekonomin svarar för 10 % av samtliga europeiska företag, dvs. 2 miljoner företag (20) och 7 % (21) av samtliga löntagare. Kooperativen har 143 miljoner medlemmar, ömsesidiga bolag 120 miljoner, och föreningarna omfattar 50 % av EU:s invånare (22).

3.2.1

Vare sig dessa företag är stora eller små är de placerade i områden eller sociala miljöer med problem och utmaningar som utgör ett hot mot den inre marknaden och den sociala sammanhållningen. De internaliserar de sociala kostnader och skapar positiva externa effekter.

3.2.2

Genom att de är förankrade i lokalsamhällena och genom att deras viktigaste mål är att tillgodose människors behov flyttar inte dessa företag, utan bekämpar effektivt landsbygdens avfolkning och bidrar till utvecklingen i eftersatta regioner och kommuner (23)

3.3   Företag som tillhandahåller tjänster av allmänt intresse utgör en viktig hörnsten i den europeiska sociala dimensionen. De spelar en specifik roll som en integrerad del av den europeiska samhällsmodellen, eftersom de genom de tjänster de tillhandahåller respekterar och främjar principerna om hög kvalitet, säkerhet och rimliga priser, likabehandling, allmän tillgång för alla och användarnas rättigheter. På så sätt påverkar de också sysselsättningen direkt och indirekt, eftersom en bra infrastruktur lockar till sig privata investeringar. Allmännyttiga företag är en viktig del av ekonomin; de sysselsätter mellan 25 % och 40 % av arbetskraften och bidrar med över 30 % av BNP.

3.4   De sociala företagen (sociala kooperativ och andra liknande företag med mycket varierande rättslig status) är verksamma inom tjänsteområdet: hälsovård, miljö, sociala tjänster och utbildning. I sina produktionsprocesser tillför de ofta omfattande resurser i form av oegennyttiga bidrag, och fungerar därför som effektiva instrument inom den offentliga välfärdspolitiken. Dessutom finns det ett stort antal företag med arbetsintegrering (på engelska Work Integration Social Enterprises (WISE)), som försöker skapa sysselsättning åt missgynnade personer och integrera dem på arbetsmarknaden.

3.5   Sociala företag är inte alltid en juridisk kategori, utan omfattar företag som gör social och ekonomisk nytta inom mycket skilda sektorer. De är inte lätta att kategorisera. Det viktigaste är att stödja dessa företagare genom att ge dem villkor som gör att de kan utveckla sin innovationsförmåga, en färdighet som i tider av ekonomisk kris är särskilt värdefull (24). Europeiska kommissionen bör allvarligt överväga att utarbeta en politik för de sociala företagen (25).

3.6   Organisationer som är mest representativa för de olika företagsformerna bör involveras i den sociala dialogen i de fall där de kan påvisa sin representativitet.

3.6.1

Några av de ovannämnda sektorerna har redan deltagit i sektorsspecifika diskussioner, t.ex. Association of Mutual Insurers and Insurance Cooperatives in Europe (AMICE) (Föreningen för europeiska kooperativa och ömsesidiga försäkringsbolag) inom försäkringsbranschen och några medlemmar i Cooperatives Europe  (26) som European Association of Co-operative banks (EACB) (Europeiska föreningen för kooperativa banker) samt European Savings Banks Group (ESBG) (Europeiska sparbanksföreningen) inom banksektorn (27).

4.   Rättslig och reglerande ram för de olika företagsformerna

4.1   Inledning: Olika företagsformer och inre marknaden

4.1.1

Vid utformningen och utvecklingen av inre marknaden får ändamålen inte helga medlen. Därför bör en rättslig och reglerande ram upprättas som anpassas till de egenskaper som kännetecknar de olika ekonomiska aktörer som verkar på marknaden, så att man skapar lika villkor för de olika företagsformerna och tar hänsyn till deras särdrag. För närvarande är denna ram generellt avsedd för stora börsnoterade företag, och dess tillämpning på alla företagstyper skapar hinder för de mindre företagen. Denna rättsliga ram bör uppmuntra operatörerna till ett effektivt beteende, vilket kommer att bidra till att göra systemet mer rättvist, och den kommer att tillämpas inom områdena för bolagsrätt, bokföringsrätt, konkurrensrätt, skatterätt, harmonisering av statistik och näringslivspolitik.

4.2   Bolagsrätt

4.2.1

De europeiska aktiebolagen och kooperativen har sin egen rättsliga status, medan andra företagsformer stöter på olika hinder på inre marknaden eftersom de saknar europeisk rättslig status. De små och medelstora företagen i Europa är i behov av en smidig och flexibel lagstiftning som underlättar deras gränsöverskridande verksamhet. För kooperativens skull behöver dessutom lagstiftningen om europeiska kooperativa bolag förenklas, eftersom den är så komplicerad att deras utveckling hämmas.

4.2.2

Frånvaron av rättslig grund hindrar stiftelser som är verksamma i EU att fungera på samma villkor som andra juridiska företagsformer. EESK välkomnar därför resultaten av genomförbarhetsstudien om en europeisk stiftelseförfattning, och uppmanar kommissionen att slutföra konsekvensanalysen i början av 2010 genom att lägga fram ett förslag till förordning som gör det möjligt för EU-baserade stiftelser att verka på lika villkor på den inre marknaden (28).

4.2.3

Av samma skäl uppmanar EESK kommissionen att inleda arbetet med att godkänna en särskild europeisk stadga för föreningar respektive ömsesidiga bolag.

4.3   Bokföringsrätt

4.3.1

Bokföringsrätten bör anpassas till de olika företagsformerna. Ytterligare ett exempel på begränsningar i samband med bokföringsrätten är de hinder som införandet av de nya internationella redovisningsnormerna (IAS) innebär för de börsnoterade företagen. En harmonisering av den europeiska redovisningen får inte innebära att man eliminerar de viktiga egenskaper som kännetecknar några av de olika företagskategorier som förekommer i EU.

4.3.2

I det konkreta fallet med kooperativen är det naturligtvis svårt att ge en definition på eget kapital som kan tillämpas generellt och utan åtskillnad, vilket skulle kunna få negativa och förödande effekter på de olika företagen. EESK uppmanar kommissionen att respektera kooperativens identitet på redovisningsområdet, så att delägarnas andelar betraktas som kooperativens eget kapital och inte som en skuld så länge delägaren inte blir fordringsägare genom att gå ur kooperativet (29).

4.3.3

Kommittén instämmer i rekommendationen från de Larosière-gruppen (30) som anser att redovisningsstandarder inte får missgynna någon företagsmodell, främja ett pro-cykliskt förhållningssätt, avråda från långsiktiga investeringar eller äventyra företagens stabilitet.

4.4   Konkurrensrätt

4.4.1

Varje företagsform bör kunna bedriva sin verksamhet med bibehållande av sitt eget arbetssätt. Konkurrensrätten kan således inte bygga på en enda, enhetlig modell för entreprenörskap, den får inte vara diskriminerande utan ska uppmuntra till god praxis på nationell nivå. Det handlar inte om att införa privilegier utan om att verka för en rättvis konkurrensrätt. I linje med tidigare yttranden (31) förordar EESK därför att konkurrens- och skattereglerna ska kompensera de tilläggskostnader i företagen som inte är kopplade till ineffektiva produktionsprocesser utan till internalisering av sociala kostnader.

4.4.2

Vissa instrument inom konkurrenspolitiken är inte neutrala med avseende på de olika företagsformerna. Som EESK redan har påpekat ”behöver den sociala ekonomin skräddarsydda lösningar när det gäller skatter, offentlig upphandling och konkurrensregler” (32). Statligt stöd till privata investeringar i FoU och innovation för att göra produktionssystemet konkurrenskraftigare gagnar främst stora företag, som är de som mest bedriver sådan verksamhet. De stora företagens större valfrihet vad gäller placeringen av sina produktionsanläggningar gör att de bättre kan utnyttja offentliga investeringar i infrastruktur för produktionssektorn. Ibland leder detta till konkurrensnackdelar för små företag, som har små faktiska möjligheter att välja mellan olika etableringsalternativ.

4.4.3

Konkurrensreglerna bör också beakta de sociala företagens speciella egenskaper. Dessa företag producerar och distribuerar varor och tjänster som inte är avsedda för marknaden till socialt utestängda människor eller sådana som riskerar utestängning, och tillför omfattande oegennyttiga resurser i sina produktionsprocesser.

4.5   Skatterätt

4.5.1

I vissa medlemsstater är det vanligt att en del företag utsätts för orättvis konkurrens, som inte beror på produktionsprocesserna i sig utan på felaktig resursfördelning på marknaden (33), dvs. situationer då marknaden själv är ineffektiv och inte fördelar resurserna på bästa sätt. EESK välkomnar förslaget till direktiv om sänkt mervärdesskatt på tjänster som tillhandahålls på lokal nivå som främst berör små och medelstora företag, och upprepar sitt stöd för kommissionens princip att de skattefördelar eller förmåner som erbjuds ett visst slags organisation bör stå i proportion till de rättsliga begränsningar och det sociala mervärde som denna organisationsform innebär (34). Följaktligen uppmanar EESK kommissionen att be medlemsstaterna att undersöka möjligheten att bevilja företagen kompensation i förhållande till deras styrkta sociala nytta eller deras påvisade bidrag till den regionala utvecklingen (35). Man bör särskilt söka lösa det problem som drabbar icke-vinstdrivande organisationer som inte kan få ersättning för den mervärdesskatt som de erlagt för varor och tjänster som krävs för att de ska kunna utöva sin allmännyttiga verksamhet, i de länder där detta utgör ett problem. Man bör också nämna de skatteregler som tillämpas på icke-statliga organisationer som bedriver ekonomisk verksamhet utan allmännyttiga syften.

4.5.2

I dagsläget har de små och medelstora företagen små faktiska möjligheter att investera i FoU och innovation som är en viktig förutsättning för att effektivisera produktionen och för att bevara företagens konkurrenskraft. Detta skapar konkurrensnackdelar som måste uppvägas genom skattefördelar som belönar de små och medelstora företagen som investerar inom detta område. Rekommendationerna innehåller en lång rad kompensationsåtgärder som varierar från stat till stat. Av dessa kan nämnas extra skattelättnader med anledning av omfattande FoU-investeringarna, ersättningar för utebliven vinst och skattelättnader vad gäller sociala avgifter. Med tanke på de små och medelstora företagens strategiska roll i gemenskapens ekonomi rekommenderar EESK att varje medlemsstat använder bästa möjliga kombination av kompensationsåtgärder för att främja de små och medelstora företagens överlevnad och tillväxt i EU:s ekonomi. Den viktigaste inverkan som dessa program har är att de kan stödja utvecklingen i de små och medelstora företag som specialiserat sig på FoU under sina första år.

4.6   Harmoniserad statistik

4.6.1

Insamlade uppgifter om de olika företagsformerna ställs samman i medlemsstaterna och i EU enligt kriterier som godkänts av det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet (ENS 95). Den ekonomiska statistiken över kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar, stiftelser och andra liknande företag är emellertid mycket begränsad och sammanställs enligt varierande kriterier, vilket gör det svårt att analysera dem och bedöma deras bidrag till de viktiga makroekonomiska målen. Därför har kommissionen beställt en handledning (36) som kommer att göra det möjligt att upprätta nationella statistiska register över dessa företag på grundval av enhetliga kriterier i nationella redovisningstermer. EESK uppmanar till användning av dessa nya analysverktyg för att sammanställa harmoniserad statistik över de ovannämnda företagsformerna i samtliga EU-länder, och för att föra en effektivare politik med avseende på dessa företag. Man bör också ta fram en metod som kan driva på inrättandet av en europeisk observationsgrupp för mikroföretag.

---

(1)  ”Handledning om satelliträkenskaperna i företag inom den sociala ekonomin (kooperativ och ömsesidiga bolag)”, CIRIEC, för Europeiska kommissionens räkning, 2006.

(2)  CIRIEC, ”Den sociala ekonomin i Europeiska unionen”, EESK, Bryssel 2008, www.cese.europa.eu, ISBN 928-92-830-08-59-0.

(3)  EUT C 234, 22.9.2005.

(4)  Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionen efter Lissabonfördragets antagande, EUT C 115, 9.5.2008.

(5)  Olika företagstyper som i några medlemsstater, i parlamentet, kommissionen och i EESK är kända som företag inom den sociala ekonomin. Detta är en sociologisk kategori, inte en juridisk.

(6)  Se exempelvis de förenade målen C-180/98, C-184/98, Pavlov och mål C-352/00, Bond van Adverteerders.

(7)  I 50 år har den ekonomiska litteraturen betonat de många varierande målsättningarna i de olika företagsformerna – B. Ward, (1958), E. D. Domar (1967), J. Vanek (1970), J. Meade (1972) och J.L. Monzón (1989). Dessa författare omnämns i ”Handledning om satelliträkenskaperna i företag inom den sociala ekonomin (kooperativ och ömsesidiga bolag)” (se fotnot 1).

(8)  I vissa fall har de stora företagen inga aktieägare och delar inte ut några som helst vinster, vilket är fallet i sparbankerna i vissa europeiska länder. Det finns också stora företag, kooperativ som emitterar aktier, som inte är börsnoterade, eller ömsesidiga företag som drivs med eget kapital och inte med delägarnas kapital.

(9)  www.forbes.com, The Global 2000, 4.2.2008.

(10)  EUT C 120, 20.5.2005, s. 10 (punkt 2.1); EUT C 112, 30.4.2004, s. 105 (punkt 1.7); ”Small Business Act” i EUT C 182, 4.8.2009, s. 30.

(11)  KOM(2008) 394 slutlig: Tänk småskaligt först – En ”Small Business Act” för Europa.

(12)  Direktiv 93/84/EEG av den 30 september 1993, om ändring av direktiv 80/723/EEG om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag (EGT L 254, 10.12.1993, s. 16).

(13)  Colli. A., Fernández, P., Rose M. (2003): ”National Determinants of Family Firm Development? Family Firms in Britain, Spain and Italy in the Nineteenth and Twentieth Centuries”, Enterprise & Society, 4, s. 28–64.

(14)  ”Den sociala ekonomin i Europeiska unionen” (se fotnot 2).

(15)  Europaparlamentets betänkande om den sociala ekonomin (2008/2005 (INI)).

(16)  I flera dokument hänvisar kommissionen till sektorn för ”den sociala ekonomin”, KOM(2004) 18 slutlig om främjande av kooperativa föreningar i Europa, punkt 4.3.

(17)  I Storbritannien finns exempelvis Byrån för tredje sektorn (Office of the Third Sector (OTS)), som omfattar frivilliga och lokala grupper, sociala företag, välgörenhetsorganisationer, kooperativ och ömsesidiga företag, dvs. samma sorts företag som i detta dokument benämns ”företag inom den sociala ekonomin”. Byrån för tredje sektorn är ett offentligt organ inom det brittiska regeringskansliet (www.cabinetoffice.gov.uk).

(18)  Betänkande (2008/2250 (INI)).

(19)  ENS 95 grupperar organisationer med likartad ekonomisk verksamhet (ENS 95,2.18) i fem stora institutionella sektorer (ENS 95, tabell 2.2): a) icke-finansiella bolag (S.11), b) Finansiella institutioner (S.12), c) Offentliga förvaltningar (S.13), d) Hushåll (S.14) och e) Icke-vinstdrivande institutioner i hushållens tjänst (S.15). ENS 95 klassificerar också de olika produktionsenheterna i verksamhetsgrenar, som var och en omfattar de företag som bedriver samma eller likartad ekonomisk verksamhet (ENS 95,2.108), och indelar dem i fem olika avdelningar på 60, 31, 17, 6 och 3 verksamhetsgrenar. (ENS 95, Bilaga IV).

(20)  Betänkande (2008/2250 (INI).

(21)  Företagen inom den sociala ekonomin förser 11 miljoner européer med direkt heltidssysselsättning och återfinns inom alla sektorer av ekonomisk verksamhet, vare sig det handlar om mycket konkurrenskraftiga sektorer som finanssektorn eller jordbrukssektorn eller innovativa sektorer som sektorn för tjänster till enskilda eller sektorn för förnybar energi.

(22)  EESK (2008): ”Den sociala ekonomin i Europeiska unionen” (se fotnot 2).

(23)  KOM (2004) 18 slutlig, punkt 4.3, Främjande av kooperativa föreningar i Europa.

(24)  ”It's time for social entreprise to realise its potential” av Robert Trimble, i tidskriften The Bridge, s. 17, www.ipt.org.uk

(25)  EESK:s yttrande ”Entreprenörsanda och Lissabonagendan”, EUT C 44, 16.2.2008, s. 84.

(26)  Nämnas bör att några organisationer, som Cooperatives Europe, håller på att utarbeta en studie om sin representativitet för att delta i samrådet om den sociala dialogen.

(27)  EESK:s yttranden publicerade i EUT C 182, 4.8.2009, s. 71 och EUT C 228, 22.9.2009, s. 149–154.

(28)  I kommissionens genomförbarhetsstudie om en europeisk stiftelseförfattning beräknas att kostnaderna för dessa hinder för de europeiska stiftelsernas gränsöverskridande verksamhet uppgår till mellan 90 och 100 miljoner euro per år.

(29)  Detta krav har framförts i nyare redovisningslitteratur: CIRIEC-España, Revista de Economía Pública, Social y Cooperativa, nr 58, augusti 2007 (www.ciriec.es), ”Clasificación del capital social de la sociedad cooperativa: una visión crítica””Klassificering av aktiekapitalet i kooperativ: en kritisk syn”, B. Fernández-Feijó och M. J. Cabaleiro.

(30)  Rapport från högnivågruppen om finansiell tillsyn i EU, februari 2009, (http://ec.europa.eu/internal_market/finances/docs/de_larosiere_report_en.pdf ; rekommendation 4, s. 21).

(31)  EUT C 234, 22.9.2005 och KOM(2004) 18 slutlig.

(32)  EGT C 117, 26.4.2000, s. 52 (punkt 8.3.1). Se även EGT C 117, 26.4.2000, s. 57. Kommissionen gör åtskillnad mellan ”statligt stöd” och ”allmänna åtgärder”. Till de senare hör ”skatteincitament till förmån för investeringar i miljö, forskning och utveckling eller utbildning gynnar på liknande sätt endast de företag som utför denna typ av investeringar men de utgör inte heller nödvändigtvis statligt stöd” (Kommissionens meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag (EGT C 384/03, 10.12.1998, punkt 14). I EU är det främst de stora företagen som bedriver forskning och utveckling. I t.ex. Spanien investerar 27,6 % av samtliga stora företag i FoU, medan endast 5,7 % av företagen med mindre än 250 anställda gör sådana investeringar enligt uppgifter från år 2007, www.ine.es.

(33)  Meddelande från kommissionen KOM(2008) 394 slutlig.

(34)  KOM(2004) 18 slutlig.

(35)  EESK:s yttrande om KOM(2004) 18 slutlig, punkt 4.2.3. (EUT C 234, 22.9.2005).

(36)  ”Handledning om satelliträkenskaperna i företag inom den sociala ekonomin (kooperativ och ömsesidiga bolag)” (se fotnot 1).

---