This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52009AE1472
Opinion of the European Economic and Social Committee on Links between gender equality, economic growth and employment rates (Exploratory opinion)
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Sambandet mellan jämställdhet, ekonomisk tillväxt och sysselsättningsgrad (förberedande yttrande)
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Sambandet mellan jämställdhet, ekonomisk tillväxt och sysselsättningsgrad (förberedande yttrande)
EUT C 318, 23.12.2009, p. 15–21
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
23.12.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 318/15 |
Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Sambandet mellan jämställdhet, ekonomisk tillväxt och sysselsättningsgrad” (förberedande yttrande)
2009/C 318/04
Föredragande: Béatrice OUIN
I ett brev av den 18 december 2008 framförde Sveriges EU-minister Cecilia Malmström en begäran till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om att inför det kommande svenska ordförandeskapet utarbeta ett förberedande yttrande om
”Sambandet mellan jämställdhet, ekonomisk tillväxt och sysselsättningsgrad”.
Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 1 september 2009. Föredragande var Béatrice OUIN.
Vid sin 456:e plenarsession den 30 septemfber–1 oktober 2009 (sammanträdet den 1 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 138 röster för, 6 röster emot och 6 nedlagda röster.
1. Sammanfattning och slutsatser
1.1 |
Frågan som ställts av det svenska ordförandeskapet om sambandet mellan jämställdhet, tillväxt och sysselsättning innebär en god möjlighet att ta ett steg tillbaka och få perspektiv. Jämställdhet behandlas i ett stort antal rapporter och studier samt i direktiv, lagar, rekommendationer och avtal. Det är dock inte så enkelt att genomföra förändringar i praktiken, och ojämlikheter förekommer fortfarande. Dessa lever kvar sedan flera århundraden tillbaka, och det är endast under de senaste 50 åren som man har börjat bekämpa dem. Även om jämställdhet i dag är inskrivet i lagstiftningen måste mentaliteten och det individuella och kollektiva beteendet förändras. I detta yttrande vill kommittén föreslå nya infallsvinklar, särskilt inom tre områden: planering av tid, erkännande av meriter inom arbete som omfattar personanknutna tjänster och jämn könsfördelning, både inom olika yrkessektorer och på beslutsfattande poster. |
1.2 |
EESK:s rekommendationer riktar sig alltså till medlemsstaterna, kommissionen och arbetsmarknadens parter, men även till samtliga aktörer i samhället. Till medlemsstaterna: |
1.3 |
Tillväxten mäts genom ökad BNP. Denna indikator återspeglar dock inte kvinnornas ekonomiska bidrag på ett tillfredsställande sätt. För att kunna undersöka sambandet mellan jämställdhet och tillväxt måste beräkningsinstrumentet för detta ses över. |
1.4 |
Att arbeta för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män kan bidra till följande:
Till kommissionen: |
1.5 |
Kommissionen uppmanas att kontrollera och utvärdera medlemsstaternas ansträngningar vid genomförandet av färdplanen för jämställdhet mellan kvinnor och män och åta sig att vara en plattform för utbyte av välfungerande praxis och erfarenheter. Till arbetsmarknadens parter: |
1.6 |
Arbetsmarknadens parter uppmanas att genomföra en gemensam handlingsram för jämställdhet mellan könen, genom att inrikta sig på könsroller, främja kvinnors deltagande i beslutsfattande, förbättra möjligheterna att kombinera arbete och privatliv samt att minska löneskillnaderna. |
1.7 |
Kunskapen om den ojämna könsfördelningen inom olika sektorer och de instrument som står till buds för att komma till rätta med problemet bör förbättras. |
1.8 |
Arbete som består i att utföra personanknutna tjänster bör uppvärderas genom bättre erkänsla för det kunnande som behövs för att utföra arbetet. Till samtliga aktörer i det civila samhället och till politiskt ansvariga:
|
2. Bakgrund
2.1 |
Behovet av åtgärder som syftar till att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden utgör en väsentlig del av Lissabonstrategin, som ska leda Europa mot ett konkurrenskraftigare samhälle baserat på kunskap. |
2.2 |
I kommissionens rapport 2008 om jämställdhet i Europa (1) konstateras följande: ”Kvinnors sysselsättning har varit den främsta faktorn för en kontinuerlig ökning av sysselsättningen i EU under de senaste åren. Under 2000–2006 ökade sysselsättningen i EU-27 med nära 12 miljoner personer, varav mer än 7,5 miljoner var kvinnor […]. Andelen förvärvsarbetande kvinnor med småbarn är endast 62,4 %, jämfört med 91,4 % för män, dvs. en skillnad på 29 procentenheter. Mer än tre fjärdedelar av deltidsarbetande är kvinnor (76,5 %), vilket motsvarar en av tre kvinnor mot en av tio män.” |
2.3 |
I rapporten för 2009 (2) anges att kvinnors sysselsättningsgrad är 58,3 % jämfört med 72,5 % för män och att andelen deltidsarbetande kvinnor är 31,2 % jämfört med 7,7 % för män. Det påpekas även att kvinnor dominerar inom låglöneyrken och att makten inom institutioner och företag är ojämnt fördelad. |
2.4 |
Jämställdheten mellan könen är visserligen inte ännu ett faktum, men situationen för yrkesarbetande kvinnor är en av de bästa i världen. Europeiska unionen är värd beröm för att ha tagit sig an frågan redan från början och för att ha skapat verktyg för statistik, studier och analyser, samt för att ha stiftat lagar. |
2.5 |
Trots konstaterade framgångar och resultat har kvinnornas ekonomiska potential inte tillmätts tillräckligt stort värde. Dessutom har den exceptionellt allvarliga internationella ekonomiska och finansiella krisen troligen drabbat kvinnor och män på olika sätt eftersom deras situationer skiljer sig åt ekonomiskt, socialt och inom familjen. |
2.6 |
Detta ämne har redan behandlats i ett flertal studier. EU-institutionerna och arbetsmarknadens parter har utfärdat rekommendationer och fattat beslut, och på nio år har kommittén antagit 14 yttranden om ämnen som rör jämställdhet (3). Syftet med detta yttrande är därför inte att behandla ämnet jämställdhet i sin helhet. Här begränsas diskussionen till kopplingarna till tillväxt och sysselsättning mot bakgrund av de mål som fastställts i Lissabonstrategin när det gäller att öka andelen kvinnor som förvärvsarbetar (4). |
3. Allmänna kommentarer
3.1 Historisk bakgrund
3.1.1 |
Andelen kvinnor som förvärvsarbetar har ökat kontinuerligt sedan 1960-talet. Ett stort steg mot jämställdhet mellan könen är att många kvinnor sedan 1970-talet har fått tillträde till arbetsmarknaden. Så snart kvinnorna själva kunde bestämma när de skulle få barn och fick tillträde till högre studier ville de liksom männen använda sin kompetens i samhället – och inte bara inom familjen – och bli ekonomiskt självständiga. Avlönat arbete ger en personlig inkomst, bättre garantier för social trygghet och pension, och det är ett skydd mot fattigdom i händelse av separation, skilsmässa eller makens död. |
3.1.2 |
Kvinnornas inträde på arbetsmarknaden har skapat nya behov som marknaden tvingats tillgodose. Kvinnor arbetade hemma, men detta arbete räknades inte med i bruttonationalprodukten. När kvinnorna trädde ut ur familjesfären skapades arbetstillfällen för att utföra de uppgifter som kvinnorna tidigare utfört i hemmet: barnpassning, hjälp med hushållsarbete osv. |
3.1.3 |
Kvinnors förvärvsarbete skapade behov som bidrog till den ekonomiska utvecklingen. När kvinnorna började arbeta skedde följande förändringar: Familjen skaffade fler hushållsmaskiner och två bilar; började köpa färdigmat; barn och föräldrar började äta ute; familjerna behövde omvårdnadstjänster för sjuka, funktionshindrade och gamla som tidigare tillhandahållits av hemmafruar samt tillsyn av barn utanför skoltid. Med två löner kunde paret köpa bostad och ta del av kulturella evenemang, resa m.m. Allt detta skapade arbetstillfällen inom industrin (hushållsapparater, bilar och livsmedel), storhushåll, hälso- och socialsektorn, omsorgssektorn för barn både i förskole- och skolåldern, utbildningssektorn, byggnadssektorn, turism, fritidsverksamhet, kultur, persontransporter, osv. |
3.1.4 |
Under de senaste fyrtio åren har vi kunnat bevittna hur hemarbetet har omvandlats till arbetstillfällen och blivit en drivkraft för tillväxt. Är det då fråga om verklig tillväxt eller bara ett resultat av sättet på vilket man beräknar tillväxt? Ekonomin tar inte hänsyn till hushållsarbete och annat arbete inom familjen, men det är ett arbete som är nödvändigt för att samhället ska fungera. Detta väcker frågor om hur tillväxt beräknas. |
3.2 Jämställdhet och ekonomisk tillväxt – fakta och observationer
3.2.1 |
Enligt en analys som beställts av EU (5) kan jämställdhetens bidrag till ekonomin inte endast mätas i företagens lönsamhet. Det är en produktiv investering som bidrar till övergripande ekonomiska framsteg, tillväxt och sysselsättning. Jämställdheten mellan könen kan bidra till utvecklingen genom 1) kvinnors ökade deltagande på arbetsmarknaden, vilket innebär att man drar större nytta av investeringen i utbildning och yrkesutbildning, 2) större ekonomisk självständighet och 3) bättre integrering av kvinnor i skattesystemet, vilket gynnar samhället i stort. |
3.2.2 |
Trots att det ekonomiska bidraget betraktas som bredare än företagsaspekten och mångfaldshanteringen på företagsnivå, finns det vissa tecken på positiva ekonomiska resultat som hör samman med företagsaspekten. Företag med fler kvinnor i styrelsen är mer lönsamma. |
3.2.3 |
Jämställdhetsstrategier kan ses som en effektiv investering i mänskliga resurser, även om syftena med ekonomisk utveckling är begränsade till ekonomisk tillväxt. Ur ett investeringsperspektiv har jämställdhetsstrategier möjlighet att skapa positiva effekter för enskilda personer, företag, regioner och nationer. Ett mer effektivt användande av kvinnor med hög utbildningsnivå har också potentiella ekonomiska fördelar. |
3.2.4 |
Ett större ekonomiskt oberoende för kvinnor har fördelar genom deras bidrag som konsumenter av varor och tjänster i ekonomin och genom ökad köpkraft för hushållen. Kvinnors ekonomiska bidrag bör få ökat erkännande i ekonomisk politik på nationell, regional och lokal nivå. |
3.3 Läget i dag
3.3.1 |
Vid en tidpunkt då den ekonomiska och miljömässiga krisen väcker frågor om vilken utveckling som är önskvärd höjs röster som ifrågasätter BNP som ensam indikator för tillväxt. Andra indikatorer bör övervägas (6). |
3.3.2 |
Oavsett vilka indikatorer som används kvarstår ojämställdheten mellan könen, vilket utgör en kostnad för samhället. Medlemsstaterna investerar lika mycket i utbildning för pojkar och flickor, och ändå är 60 % av de utexaminerade vid universiteten i EU flickor. Det är inte följdriktigt att man därefter avstår från att i högre grad stödja kvinnorna på arbetsmarknaden. Eftersom de offentliga utgifterna för utbildning av båda könen är lika stora bör kvinnorna ges möjlighet att uppnå samma ansvar och lön som männen. Kvinnorna bör dra nytta av pågående omvandlingar för att inhämta sådana nya kunskaper som behövs i de nya jobben. Kvinnornas bidrag, deras höga utbildningsnivå och deras möjligheter att möta de framtida behoven på arbetsmarknaden är emellertid fortfarande undervärderade och inte erkända. |
3.3.3 |
Kampen för jämställdhet mellan könen är inte bara en etisk fråga – det handlar om ett bättre sätt att förvalta de mänskliga resurserna. Att fler kvinnor kommer ut på arbetsmarknaden skapar mer välstånd och leder till att fler varor och tjänster konsumeras och att skatteintäkterna ökar. Arbetslag bestående av båda könen innebär en bättre innovationspotential. Att ge människor möjlighet att skaffa barn genom att samtidigt göra det möjligt för föräldrarna att behålla sina arbeten, är att motverka det demografiska underskottet. Om Europa vill investera i människor måste vi först ta itu med de ogynnsamma villkor som kvinnor står inför (7). |
3.3.4 |
Utvecklingsmöjligheterna för kvinnor bromsas av följande:
|
3.3.5 |
Om man satsar på bättre tillgång till arbetsmarknaden för kvinnor och bättre möjligheter att hålla sig kvar där, och på minskade löneskillnader mellan män och kvinnor, kan man öka tillväxten,skapa bättre arbetstillfällen (och samtidigt förebygga fattigdom) och minska de sociala kostnaderna. Fattigdomen i Europa drabbar i första hand ensamstående kvinnor med barn (9). |
3.3.6 |
Med den tidigare arbetsfördelningen hade mannen en inkomst som finansierade kvinnans arbete i familjen, hennes sociala insats och hushållsarbetet. När paret nu har två inkomster lägger de inte den ena på att köpa de tjänster som kvinnan tidigare utförde i hemmet, utan prioriterar konsumtion av varor. |
3.3.7 |
Kvinnans gratisarbete i hemmet hade inget pris, men när det förvandlas till avlönat arbete betingar det ett pris som användarna inte är beredda – eller inte kan – betala. Barnvakter, hembiträden och städerskor har låga löner, deltid, flera arbetsgivare (enskilda, som ger arbete några timmar i veckan), och befinner sig ofta i den informella ekonomin. Arbetet i hemmet är den största odeklarerade arbetssektorn i EU. |
3.3.8 |
Föräldrarna lämnar det som är allra mest värdefullt för dem, sitt spädbarn, till personer som de betalar avsevärt under medellönen, trots att de samtidigt förutsätter att deras kunnande ska vara gediget. Hemhjälpen får nyckeln till huset, men inte en lön som motsvarar förtroendet. Det är svårt att få kvalifikationerna erkända eftersom familjerna bedömer den uppgift som de själva kan utföra som ”enkel”. Men även om det inte är ett yrke att ta hand om sina egna barn, så är det ett kvalificerat arbete att ta hand om andras barn (det krävs kunskaper i psykologi, näringslära och hygien, koncentration, förmåga att lyssna, uppmärksamhet, ständig vaksamhet osv.). De erforderliga kunskaperna betraktas ofta som ”naturligt kvinnliga” och erkänns därför inte som ”yrkesmässiga”, varför det oftast överförs på informellt sätt i familjen i stället för att läras ut som ett ämne i skolan. |
4. Särskilda kommentarer
4.1 Utvecklingen mot jämställdhet mellan könen kan fortsätta att skapa tillväxt och sysselsättningstillfällen
— |
eftersom kvinnors sysselsättningsgrad kan öka, vilket kommer att skapa behov av fler tjänster, |
— |
eftersom kvinnornas löner kan omvärderas, vilket kommer att skapa köpkraft och stärka konsumtionsförmågan och öka skatteinkomsterna, |
— |
eftersom kvinnor kan nå fler ledande positioner inom politik och beslutsfattande, vilket får en positiv effekt på företagens och institutionernas resultat, |
— |
eftersom fler kvinnliga företagare innebär ökat mervärde och ökade bidrag till ekonomin genom innovation och fler arbetstillfällen. |
4.2 Eftersom det är onödigt att upprepa vad som redan sagts i andra dokument från EU-institutionerna begränsar sig EESK till att ta upp några ämnen som inte har diskuterats lika ingående som andra.
4.2.1
4.2.1.1 |
Det främsta hindret för jämställdhet mellan könen är för närvarande segregeringen på arbetsmarknaden. Det finns ”manliga” och ”kvinnliga” yrken. Lönerna inom de kvinnliga branscherna är ofta lägre. Ofrivilligt deltidsarbete och osäkra anställningsförhållanden är också vanligare bland kvinnliga yrken. |
4.2.1.2 |
Så länge ett yrke är reserverat för det ena könet kommer det att betraktas på ett klichéartat sätt. Det är nu bevisat att män och kvinnor kan utöva alla yrken. Vi ser att yrken som länge var mansdominerade (såsom lärare, domare och allmänläkare) i dag har blivit kvinnodominerade. Varför är det så svårt att uppnå balans mellan könen i arbetet? Kunskaperna måste bli bättre på detta område för att det ska bli möjligt att angripa segregering i arbetslivet och för att uppmuntra balans mellan båda könen inom olika yrken. Därmed blir det också möjligt att undvika den brist på arbetskraft som vissa sektorer har drabbats av. |
4.2.1.3 |
De hinder som står i vägen för lika möjligheter på arbetsmarknaden är omedvetna och bygger på stereotyper. De går tillbaka till utbildningssystemet, där flickor och pojkar väljer olika yrken. Föräldrar och lärare bör göras mer medvetna om följderna av de ungas val. Arbetsgivarnas och fackföreningarnas förhandlare spelar en viktig roll när de förhandlar om de klassificeringsskalor som rangordnar kvalifikationerna vid löneförhandlingar, vilket förutsätter att de värdesätter kunnande som inhämtats i hemmet och familjen. Även chefspositioner innehas oftast av män. Åtgärder bör vidtas i större företag och på högre förvaltningsnivåer för att uppnå en jämnare könsfördelning. |
4.2.2
4.2.2.1 |
Personanknutna tjänster måste betraktas som ett riktigt yrke, med erkända kvalifikationer, särskild utbildning, examina och karriärmöjligheter. En förutsättning för att man ska kunna avlägsna sig från relationen på individnivå mellan en privatperson och dennes hemhjälp är att man skapar företag och offentlig service inom ramen för personanknutna tjänster. Familjerna bör inte längre vara arbetsgivare utan kunder eller användare som köper eller åtnjuter ett antal timmar för städning, äldreomsorg, barnpassning, läxläsning etc. av företaget. Åtgärder bör vidtas för att sprida det system som redan finns i ett antal länder i Europa, där det anställande företaget eller offentliga organet ansvarar för säkerheten för varor och personer och kontrollerar kvalifikationerna för den person som arbetar i hemmet. Dessa personer har därmed en enda arbetsgivare, får ersättning för den tid det tar att förflytta sig mellan olika hem och ges tillgång till yrkesutbildning och samtliga sociala förmåner. Man bör utforma en europeisk referensram för tjänster i hemmet, med inslag av arbetets psykologiska aspekter (förtroende, empati, uppmärksamhet, förmåga att lyssna, vaksamhet osv.) och oundgängliga kunskaper (kost, använda produkters biverkningar på hälsa och miljö osv.), och inte bara de materiella och tekniska aspekterna av arbeten i hemmet. |
4.2.2.2 |
Erkännande av kvalifikationer gör att kostnaderna för tjänsterna ökar, trots att de redan nu är för höga för de flesta familjer. Det offentliga och företagen – om det är en del av ett affärsavtal – skulle kunna göra tjänsterna mer tillgängliga för alla. |
4.2.2.3 |
Genom att betrakta personanknutna tjänster som ett yrke och erbjuda högre löner kommer man att kunna minska segregeringen. När männen vill arbeta inom yrken kopplade till hushållsarbete, barnpassning och andra hemtjänster kommer ett stort steg att ha tagits mot jämställdhet mellan könen. |
4.2.3
4.2.3.1 |
Pappor lägger mindre tid än mammor på familj och hemarbete. En förutsättning för jämställdhet är att männen blir mer medvetna om hur viktig deras roll är i barnuppfostran, och att man kan uppmuntra männen att ta större ansvar för föräldrar och sjuka i familjen. |
4.2.4
4.2.4.1 |
Att utveckla barnomsorgen bör inte ses som en kostnad utan som en investering. Enligt Gøsta Esping-Andersen (10) återbetalar arbetande mödrar på lång sikt stödet tack vare de ökade livsinkomsterna och de skatter som de betalar in. Detta bidrag kompenserar det ursprungliga offentliga stödet och har positiva följder för barnet. Investeringen gör det också möjligt att bromsa den demografiska nedgången i Europa. |
4.2.5
Jämställdhet kan åstadkommas genom att man utvecklar ett utbud av tjänster som kan frigöra kvinnorna från uppgifter knutna till hem och familj, och stödja deras möjligheter till fast, kvalificerat heltidsarbete. Utbyggnaden av tjänster (dagvård, fritidsaktiviteter, tjänster till äldre och funktionshindrade, städning, strykning osv.) medför nya arbetstillfällen.
4.2.5.1 |
Dessa tjänster kan utvecklas genom att man delar på finansieringen (stat, företag, kunder) (11). Företagsavtal som nyligen undertecknats erbjuder arbetstagarna hemtjänster som ett alternativ till löneförhöjning. Att erbjuda tjänster som gör det lättare att förena privatliv och yrkesliv ingår i företagens sociala ansvar. |
4.2.6
4.2.6.1 |
Enbart tjänster räcker inte för att man ska kunna förena yrkesliv och familjeliv. Att vårda och uppfostra barn är tidskrävande under en period i livet. Även om frivillig deltid kan hjälpa personer med familjeansvar att på ett bättre sätt förena yrkes-, familje- och privatliv får detta inte försämra kvinnans position på arbetsmarknaden, och även övrigt i livet, i synnerhet inte när hon är ensamförälder, eller göra att fäderna inte uppmuntras att ägna sig mer åt familjen. Båda föräldrarna måste få möjlighet att ta hand om sina barn. |
4.2.6.2 |
Tid måste ägnas även åt andra familjemedlemmar: Personer i livets slutskede, sjuka personer eller gamla föräldrar. När samtliga pensionssystem reformeras måste man frångå en vision av livet uppdelat i tre perioder: studier, arbetsliv och pension. Alla måste kunna studera under hela livet och förfoga över ett tillräckligt antal år på ”arbetstidskontot” för familjeliv, sociala aktiviteter, föreningsliv och politisk eller samhällelig verksamhet. Även förtidspension som finansieras på samma sätt som pension bör vara möjligifall man föredrar att skaffa sig mer tid i aktiv ålder. |
4.2.7
4.2.7.1 |
Kvinnor är underrepresenterade i ledande ställning, när det gäller politiska uppdrag, inom högre förvaltning och i ledningen för stora företag, trots att de företag som har en hög andel kvinnor i direktionen också lyckas bäst ekonomiskt. Kvinnor startar färre företag och är mer sällan företagsledare. Män är underrepresenterade inom familjesfären och tar ut mindre föräldraledighet. |
4.2.7.2 |
Kvinnor som har tagit sig in i en manlig miljö kan vägleda kvinnor som strävar efter en likadan karriär (mentorskap). Tvingande åtgärder kan visa sig nödvändiga. Större offentliga institutioner och privata storföretag borde se till att ett betydande antal av cheferna är kvinnor. |
4.2.8
Kvinnor som överväger att starta eget eller driva ett företag i EU stöter på många problem på grund av bristande insikter i företagsvärlden och olika typer av företag och sektorer samt till följd av brist på information, avsaknad av kontaktnät, förekomsten av stereotyper samt svagheter och brister inom barnomsorgen, svårigheter att förena affärsverksamheten med familjeplikter, samt mäns och kvinnors olika sätt att betrakta företagande. I EU:s färdplan för jämställdhet mellan kvinnor och män ingår åtgärder för att uppmuntra kvinnors företagaranda, hjälpa dem att starta egna företag eller att ta över befintliga företag, dra nytta av anpassade utbildningar för företagare och underlätta kvinnors tillgång till finansiering.
4.2.9
Eftersom orsakerna till den ihållande bristande jämlikheten på arbetsmarknaden är komplexa och kopplade till varandra antog arbetsmarknadens parter som ett led i ett första gemensamt arbetsprogram en åtgärdsram för jämställdhet mellan könen år 2005. I åtgärdsramen uppmärksammas följande frågor: att arbeta med könsroller, att stödja kvinnors deltagande i beslutsfattande, att främja balansen mellan arbetsliv och privatliv samt att minska löneskillnaderna.
Bryssel den 1 oktober 2009
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande
Mario SEPI
(1) KOM(2008) 10 slutlig, s. 4.
(2) KOM(2009) 77 slutlig.
(3) Se följande yttranden från EESK:
— |
24.3.2009 om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av direktiv 86/613/EEG”, föredragande: Madi Sharma, EUT C 228, 22.9.2009. |
— |
13.5.2009 om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 92/85/EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar”, föredragande: Mária Herczog, CESE 882/2009 (EUT C 277, 17.11.2009). |
— |
22.4.2008 om ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män”, föredragande: Ingrid Kössler (EUT C 211, 19.8.2008). |
— |
11.7.2007 om ”Anställbarhet och företagaranda – Ett genusperspektiv på den roll som spelas av det civila samhället och lokala och regionala instanser”, föredragande: Luis Miguel Pariza Castaños (EUT C 256, 27.10.2007). |
— |
11.7.2007 om ”Arbetsmarknadsparternas roll när det gäller att förena arbets-, familje- och privatliv”, föredragande: Peter Clever (EUT C 256, 27.10.2007). |
— |
12.7.2007 om ”Sysselsättning för prioriterade kategorier (Lissabonstrategin)”, föredragande: Wolfgang Greif (EUT C 256, 27.10.2007). |
— |
13.9.2006 om ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En färdplan för jämställdhet 2006–2010”, föredragande: Grace Attard (EUT C 318, 23.12.2006). |
— |
14.2.2006 om ”Kvinnors representation i EU:s arbetsmarknadsparters beslutsfattande organ”, föredragande: Thomas Etty (OJ C 88, 11.4.2006). |
— |
14.12.2005 om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om Europeiska året för lika möjligheter för alla (2007) – På väg mot ett rättvist samhälle”, föredragande: Mária Herczog (EUT C 65, 17.3.2006). |
— |
29.9.2005 om ”Kvinnofattigdom i EU”, föredragande: Brenda King (EUT C 24, 31.1.2006). |
— |
28.9.2005 om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av ett europeiskt jämställdhetsinstitut”, föredragande: Dana Štechová (EUT C 24, 31.1.2006). |
— |
15.12.2004 om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet”, föredragande: Madi Sharma (EUT C 157, 28.6.2005). |
— |
3.6.2004 om ”Förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster”, föredragande: Clare Caroll (EUT C 241, 28.9.2004). |
— |
25.1.2001 om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor”, föredragande: Christina Wahrolin (EUT C 123, 25.4.2001). |
(4) 60 % 2010.
(5) Analysrapport: The Economic Case for Gender Equality, Mark Smith och Francesca Bettion, 2008 – finansierad och utarbetad för Europeiska kommissionen, GD Sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter.
(6) De indikatorer som bl.a. FN:s utvecklingsprogram (UNDP) tillämpar, t.ex. indexet över mänsklig utveckling (HDI, human development index) som rangordnar länderna genom att räkna ut genomsnittet för tre indikatorer, nämligen bruttonationalprodukten per invånare, den förväntade livslängden och utbildningsnivån, det genusbaserade indexet över mänsklig utveckling (GDI, gender development index) som gör det möjligt att bedöma mäns och kvinnors olika situationer och indikatorn för kvinnors deltagande i det ekonomiska och politiska livet (GEM, gender empowerment measure) är mer relevanta.
(7) KOM(2009) 77 slutlig: ”De medlemsstater som idag har de högsta födelsetalen är också de som har gjort mest för att göra det lättare för föräldrar att kombinera arbete och familj och som har ett högt arbetskraftsdeltagande bland kvinnor.”
(8) Se kommissionens utmärkta kampanj ”Equal pay for work of equal value”, http://ec.europa.eu/social/main.jsp?langId=sv&catId=681.
(9) KOM(2009) 77 slutlig: ”Detta påverkar också risken att hamna i fattigdom, särskilt för ensamstående föräldrar som i de flesta fall är kvinnor (vars fattigdomsrisk ligger på 32 %)”.
(10) ”Trois leçons sur l’État-Providence”, 2008, Paris, Le Seuil.
(11) Exemplet med så kallade tjänstecheckar (”chèque-emploi-service”) för skatteavdrag i Frankrike som gör det möjligt att delvis finansiera dessa tjänster är ett intressant alternativ som har gett positiva resultat när det gäller att komma till rätta med det informella arbetet i sektorn. Systemet inrättades genom ett avtal mellan bankerna, staten och de sociala trygghetssystemen, enligt vilket bankerna utfärdar särskilda checkar för att betala tjänster i hushållet i syfte att avskaffa svartarbete och underlätta för privata arbetsgivare att deklarera sociala avgifter och upprätta skattedeklarationer.