This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62009CN0380
Case C-380/09 P: Appeal brought on 25 September 2009 by Melli Bank plc against the judgment of the Court of First Instance (Second Chamber) delivered on 9 July 2009 in Joined Cases T-246/08 and T-332/08: Melli Bank plc v Council of the European Union, supported by French Republic, United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland, Commission of the European Communities
Mål C-380/09 P: Överklagande ingett den 25 september 2009 av Melli Bank plc av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 9 juli 2009 i de förenade målen T-246/08 och T-332/08, Melli Bank plc mot Europeiska unionens råd, med stöd av Republiken Frankrike, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och av Europeiska gemenskapernas kommission
Mål C-380/09 P: Överklagande ingett den 25 september 2009 av Melli Bank plc av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 9 juli 2009 i de förenade målen T-246/08 och T-332/08, Melli Bank plc mot Europeiska unionens råd, med stöd av Republiken Frankrike, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och av Europeiska gemenskapernas kommission
EUT C 282, 21.11.2009, p. 30–31
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
21.11.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 282/30 |
Överklagande ingett den 25 september 2009 av Melli Bank plc av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 9 juli 2009 i de förenade målen T-246/08 och T-332/08, Melli Bank plc mot Europeiska unionens råd, med stöd av Republiken Frankrike, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och av Europeiska gemenskapernas kommission
(Mål C-380/09 P)
2009/C 282/52
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Melli Bank plc (ombud: S. Gadhia, solicitor, T. Din, solicitor, D. Anderson QC och R. Blakeley, barrister)
Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd, Republiken Frankrike, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och Europeiska gemenskapernas kommission
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
— |
upphäva den överklagade domen, |
— |
bevilja ansökan i de två målen T-246/08 och T-332/08, |
— |
ogiltigförklara punkt 4 i förteckning B i bilagan till rådets beslut 2008/475/EG (1) om restriktiva åtgärder mot Iran, i den del den avser Melli Bank plc, |
— |
förklara att artikel 7.2 d i rådets förordning 423/2007/EG inte får tillämpas, om domstolen finnar att artikel 7.2 d i förordningen har tvingande verkan, och |
— |
förplikta rådet att ersätta de rättegångskostnader som är hänförliga till överklagandet och till förfarandet vid förstainstansrätten. |
Grunder och huvudargument
Klaganden hävdar att förstainstansrätten i den överklagade domen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i flera avseenden genom att åsidosätta gemenskapsrätten såvitt avser följande fyra huvudpunkter:
1. |
förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att felaktigt tolka artikel 7.2 d i förordningen så, att den utgör en tvingande bestämmelse. |
2. |
förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att slå fast att artikel 7.2 d i förordningen är förenlig med den gemenskapsrättsliga proportionalitetsprincipen. |
3. |
förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid utformandet och tillämpningen av testet för att avgöra huruvida klaganden ägdes och kontrollerades av moderbolaget. |
4. |
förstainstansrätten gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att dra slutsatsen att rådet hade uppfyllt sin skyldighet att motivera sitt beslut att ta upp klaganden i förteckningen. |
Klaganden yrkar följaktligen att domstolen ska
1. |
upphäva den överklagade domen, |
2. |
bevilja ansökan i de två målen T-246/08 och T-332/08, |
3. |
ogiltigförklara punkt 4 i förteckning B i bilagan till rådets beslut 2008/475/EG (2) om restriktiva åtgärder mot Iran, i den del den avser Melli Bank plc, |
4. |
förklara att artikel 7.2 d i rådets förordning 423/2007/EG inte får tillämpas, om domstolen finnar att artikel 7.2 d i förordningen har tvingande verkan, och |
5. |
förplikta rådet att ersätta de rättegångskostnader som är hänförliga till överklagandet och till förfarandet vid förstainstansrätten. |
(1) Rådets beslut 2008/475/EG av den 23 juni 2008 om genomförande av artikel 7.2 i förordning (EG) nr 423/2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 163, s. 29)
(2) Rådets beslut 2008/475/EG av den 23 juni 2008 om genomförande av artikel 7.2 i förordning (EG) nr 423/2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 163, s. 29)