22.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/90

1.1

EESK välkomnar kommissionens initiativ att uppdatera direktiv 92/75/EEG om obligatorisk energimärkning för hushållsprodukter, ett direktiv som är välkänt inte bara för miljoner konsumenter utan också inom industrin och handeln.

1.2

Kommittén anser att systemet har gjort det möjligt

1.3

Kommittén anser att det är viktigt att understryka de centrala beståndsdelarna i en framgångsrik politik:

1.4

Enligt kommittén bör en översyn av märkningssystemet bevara de lyckade beståndsdelarna: enkelheten, öppenheten, trovärdigheten och jämförbarheten. Man bör säkerställa möjligheterna till uppdatering genom flexibla och dynamiska mekanismer för klassificeringen av produkters prestanda, liksom förnuftiga konsumentval till förmån för produkter som är effektiva och hållbara och som uppfyller korrekta normer.

1.5

EESK förespråkar att man i stället för att utvidga direktivets räckvidd till nya ”energirelaterade produkters förbrukning av energi” genomför konsekvensanalyser och analyser av kostnader och fördelar, sektor för sektor, som är klara, tydliga, gemensamma för alla berörda parter och grundade på vetenskapliga bevis.

1.6

Kommittén anser dessutom att det finns skäl att bevara det goda funktionssätt som har kännetecknat direktiv 92/75/EEG (1) samtidigt som man förbättrar de dynamiska mekanismerna för omklassificering (2).

1.7

Kommittén ser positivt på utvidgningen av energimärkningssystemet till andra energiförbrukande produkter eftersom budskapet är klart och tydligt, det går lätt att göra jämförelser på marknaden och systemet kan bli ett framgångsrikt marknadsföringsinstrument.

1.8

För andra produkter och tjänster som inte förbrukar energi men som är kopplade till energiförbrukning anser EESK att det kan finnas andra lämpligare instrument för information och miljöskydd.

1.9

Kommittén anser att man måste undvika överlappande bestämmelser som ofta kan konkurrera eller komma i konflikt med varandra, med ökade kostnader och ökad byråkrati som följd. Man bör i stället sektorsvis använda ett integrerat arbetssätt som kombinerar den hållbara utvecklingens tre pelare.

1.10

Kommittén delar kommissionens åsikt att det är viktigt att säkerställa möjligheten till incitament utan att kränka gemenskapens regler för offentligt stöd.

1.11

När det gäller de krav som föreslås för offentlig upphandling rekommenderar kommittén försiktighet i användningen av tvingande åtgärder eftersom det är viktigt att säkerställa medlemsstaternas flexibilitet och en lämplig mix med frivilliga åtgärder för grön upphandling.

2.1

Rådets direktiv 92/75/EEG av den 22 september 1992 om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och andra resurser är ett ramdirektiv som syftar till att styra marknaden för hushållsapparater mot de mest energieffektiva produkterna genom användbar och jämförbar information till konsumenterna och till marknaden.

2.2

Det viktigaste positiva beståndsdelarna i energimärkningen (Energy Label) är följande:

2.3

Kommittén anser att systemet, trots att det är begränsat till vissa sektorer och beroende av korrekta sektorsvisa analyser och undersökningar, har gjort det möjligt

2.4

Kommittén vill understryka att det nuvarande direktivet om energimärkning är ett av de mest framgångsrika gemenskapsinstrumenten eftersom det baserar sig på följande:

2.5

De berörda sektorerna, som orsakar avsevärda miljökonsekvenser, har varit kylskåp och frysar (även i kombination), tvättmaskiner och torktumlare (även i kombination), diskmaskiner, ugnar, varmvattenberedare och varmvattenbehållare, ljuskällor och luftkonditioneringsanläggningar. För dessa sektorer planeras en uppdatering av energimärkningen under 2009 och 2010.

2.6

De inledande studier som beställts av kommissionen om energiförbrukande produkter har visat att användningen av dessa produkter svarar för mer än 80 % av miljökonsekvenserna.

2.7

Att utvidga tillämpningsområdet för direktiv 92/75/EEG till ytterligare hushållsapparater och till alla ”energirelaterade produkter”, undantaget transportmedel som lyder under egna bestämmelser, är en stor förändring, både vad avser omfattning och konsekvenser. En liknande utveckling pågår i samband med översynen av direktiv 2005/32/EG, ekodesigndirektivet.

2.8

Att föreskriva energibesparingar i varje ”vara som påverkar energiförbrukningen när den används och som släpps ut på marknaden och/eller tas i bruk i gemenskapen, inklusive delar avsedda att ingå i energirelaterade produkter” innebär att man inte begränsar sig till direkt energiförbrukande produkter utan också sådana som när de används påverkar energiförbrukningen, direkt eller indirekt, till exempel dörrar och fönster, byggmaterial och beläggningar.

2.9

Att låta dessa nya produkter och sektorer ingå i tillämpningsområdet för det ändrade direktivet skulle kunna medföra en förändring av de parametrar som ska beaktas i samband med energimärkningen, och dessutom en förändring av själva märkningen genom att nya parametrar redovisas beroende på sektor och produkt.

2.10

Omarbetningen av energimärkningsdirektivet aviserades som en prioritet i handlingsplanen för ökad energieffektivitet (3) och handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik (SCP/SIP) (4), som kommittén har utarbetat ett yttrande om (5). Detta berör inte bara energimärkningen (Energy Label) utan också miljömärkningen, märkningen Energy Star, de tekniska specifikationerna för ekodesign, normer för byggnaders energiprestanda, EMAS-normerna och annan miljöinformation, t.ex. miljödeklarationer (Environmental Product Declarations), samt ett antal sektorspecifika märkningar, särskilt inom livsmedelssektorn (6).

2.11

På samma sätt har kommittén kunnat rekommendera grön upphandling genom följande åtgärder: ”fastställande av tekniska specifikationer för ’gröna’ produkter”, där man börjar med dem som har bästa miljöpåverkan. Kommittén förordade också följande:

3.1

Syftet med omarbetningsförslaget är att utvidga gällande gemenskapsbestämmelser (8) som för närvarande är begränsade till hushållsapparater. Tillämpningsområdet kommer då att omfatta märkning av alla energirelaterade produkter – bland annat inom hushålls-, handels- och industrisektorerna – samt vissa produkter som inte är energianvändande (t.ex. fönster) men som har en betydande potential för energibesparingar när de används eller är installerade.

3.2

Förslagets allmänna syfte är att säkerställa fri rörlighet för produkter och bättre energieffektivitet för dessa produkter.

3.3

Resultatet av omarbetningen av direktiv 92/75/EEG – ett förslag till ramdirektiv om märkning som också inbegriper bestämmelser med anknytning till offentliga upphandlingar och incitament – kommer enligt kommissionen att vara en viktig komponent i en integrerad, hållbar och miljövänlig produktpolitik som främjar och stimulerar efterfrågan på bättre produkter och hjälper konsumenterna att göra bättre val.

3.4

Kommissionen anser att förslaget till ramdirektiv kompletterar andra gällande gemenskapsinstrument som ekodesigndirektivet (9), förordningen om energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning (Energy Star) (10) och miljömärkningsförordningen (11).

—

Det är en märkning som tydligt och enkelt anger produkters energiförbrukning vid användning, enligt entydiga parametrar som säkerställer fullständig jämförbarhet och dynamisk omklassificering, och så bör även den uppdaterade energimärkningen fungera (löpande uppdatering av standarder, graderingsskala utan begränsning uppåt + utfasning av produkter med låga prestanda).

—

Det är en märkning som baserar sig på en bedömning av energiförbrukningen, och som dessutom tar hänsyn till gränsvärden för energieffektivitet, vattenförbrukning, buller, anpassning till normer osv. vilket gör att det blir svårt att objektivt jämföra två märkta produkter. Dessutom försvåras omklassificering. En sådan märkning skulle bättre kunna integreras i en ekodesignmärkning i samband med en översyn av direktiv 2005/32/EG,

—

eller också skulle kommissionen kunna anta ett tillfälligt sektorsdirektiv, som kommissionen gjorde när den lade fram sitt direktiv om märkning av fordonsdäck, med koppling till bränsleförbrukning (13).