22.9.2009

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/14

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Fastställande av kvarvarande hinder för rörlighet på inre arbetsmarknaden” (förberedande yttrande)

2009/C 228/03

Den 27 juni 2008 fick Europeiska ekonomiska och sociala kommittén en remiss från det kommande tjeckiska ordförandeskapet om

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 10 mars 2009. Föredragande var Vladimíra DRBALOVÁ.

Vid sin 452:a plenarsession den 24–25 mars 2009 (sammanträdet den 25 mars 2009) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 152 röster för, 1 emot och 5 nedlagda röster:

1.   Rekommendationer

1.1

Rörligheten i Europa måste förbli en politisk prioritet för EU, särskilt i en tid då Europa står inför utmaningar orsakade av globalisering och tekniska förändringar och tvingas hantera en negativ demografisk utveckling samt följderna av den finansiella och ekonomiska krisen. Strategin för ökad rörlighet måste ta hänsyn till förhållandena i de enskilda medlemsstaterna, men samtidigt vara effektivt samordnad på EU-nivå, ha nationellt stöd och ge möjlighet till insyn. De åtgärder som vidtas måste vara inriktade på att bygga upp ett nytt koncept med en rättvis och balanserad rörlighet samt på att främja utvecklingen av nya former av rörlighet.

1.2	EESK stöder Europeiska kommissionens handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna 2007–2010 och betraktar den som ett verktyg för att avlägsna kvarvarande hinder och uppnå målen i den europeiska strategin för tillväxt och sysselsättning.

1.3	Kommittén välkomnar också kommissionens avsikt att 2009 offentliggöra grönboken om ungas rörlighet och ser fram emot resultaten och slutsatserna av den offentliga debatten.

1.4

EESK efterlyser åtgärder för att frigöra den fulla potentialen hos Eures (European Employment Services) och särskilt för att öka omfattningen av och förbättra kvaliteten och tillgängligheten hos de tjänster och den information som tillhandahålls samt för att sprida ökad kunskap bland unionens medborgare och i synnerhet de europeiska företagen. Samtidigt rekommenderar kommittén att kommissionen analyserar orsakerna till att vissa kategorier av arbetstagare, i synnerhet mindre kvalificerade eller okvalificerade arbetstagare, använder portalen i mindre utsträckning än andra.

1.5

EESK uppmanar medlemsstaterna att ta hänsyn till rörlighetsaspekten i alla väsentliga politiska beslut och att i enlighet med rekommendationerna i de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning (1) införliva de fastslagna målen i sina nationella strategier och nationella reformprogram. Medlemsstaterna bör inrikta sig på att skapa system för en aktiv arbetsmarknadspolitik som främjar rörligheten.

1.6

EESK stöder generellt ansträngningarna för att åstadkomma en så effektiv samordning av den sociala tryggheten i gemenskapen som möjligt och gratulerar det franska ordförandeskapet till de goda resultaten av förhandlingarna om ändringar i förordning (EG) nr 883/2004 (2), i enlighet med resultaten av diskussionerna om tillämpningsbestämmelserna. EESK framhåller på nytt vikten av att tillämpningsförordningen för förordning (EG) 883/2004 snabbt träder i kraft, så att de förbättringar och förenklingar som främjar rörligheten i EU så snart som möjligt börjar gälla.

1.7

I samband med tillämpningen av förordning (EG) nr 883/2004 rekommenderar kommittén att något av dess framtida yttranden fokuserar på det inbördes sambandet mellan å ena sidan denna förordning och å andra sidan förordning (EEG) nr 1612/68 (3), direktiv 2004/38/EG och därmed relaterade beslut av EG-domstolen i syfte att öka insynen, rättssäkerheten och medlemsstaternas efterlevnad av jämlikhetsprincipen.

1.8

Även om EESK välkomnar förslaget till direktiv om överföring av pensionsrättigheter (4), som ytterligare ett bidrag från kommissionen som stärker den gränsöverskridande rörligheten i EU, har kommittén starka tvivel angående direktivets innehåll. Kommittén anser att direktivet i själva verket inte bidrar till att avlägsna de största hindren för den gränsöverskridande rörligheten när det gäller överföring av pensionsrättigheter, nämligen dubbelbeskattningen. Förslaget omfattar dessutom andra bestämmelser som leder till ökade kostnader för pensionssystemens förvaltning och hotar deras fortsatta utveckling.

1.9

I enlighet med slutsatserna i rapporten om utvärderingen av Europasset från juli 2008 rekommenderar kommittén att Europeiska kommissionen analyserar orsaken till den låga andelen användare med lägre kvalifikationer. Kommittén anser även att de möjligheter som Europassets samtliga verktyg erbjuder bör utvecklas till fullo, särskilt Europass-mobiliteten, genom stärkt samordning på EU-nivå, nationella stödåtgärder, medverkan av alla intressenter och större insyn. När det gäller den europeiska referensramen för kvalifikationer anser kommittén att det är viktigt att koppla samman denna med Europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter inom området högskoleutbildning, yrkesutbildning och utbildning i allmänhet. Om den europeiska referensramen för kvalifikationer ska kunna tillföra ett mervärde är det nödvändigt att den är enkel, pålitlig och på ett ändamålsenligt sätt hjälper cheferna att hitta den efterfrågade utländska arbetskraften.

1.10

EESK har med intresse tagit del av kommissionens andra rapport av den 18 november 2008 om tillämpningen av övergångsperioder för nya medlemsstater, och uppmanar de medlemsstater som fortfarande tillämpar övergångsperioder för personers fria rörlighet att rätta sig efter rapportens slutsatser och följa de förfaranden som anges i fördragen. Detta är en förutsättning för att man ska kunna tillämpa principen om ”rättvis rörlighet” samt begränsa den sociala dumpningen och svartjobben.

1.11

Kommittén välkomnar kommissionens beslut om att inrätta en expertkommitté för utstationering av arbetstagare som ska behandla tekniska frågor rörande tillämpningen av direktivet och ser positivt på uppmaningen till arbetsmarknadsparterna i EU att utarbeta en gemensam analys av konsekvenserna av EG-domstolens beslut.

1.12	Kommittén uppmärksammar medlemsstaternas försenade genomförande av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer (tidsfristen för genomförandet löpte ut den 27 oktober 2007).

1.13

EESK betraktar Europeiska kommissionens nuvarande lagstiftningsförslag för att underlätta den ekonomiska migrationen från tredjeländer som ytterligare en insats av kommissionen för att stödja rörligheten och den ekonomiska migrationen i EU. De rättigheter och skyldigheter som detta förslag till direktiv ger tredjelandsmedborgarna när det gäller likabehandling utgör en god utgångspunkt för lagstiftningen om invandring, och bör omfatta alla arbetsinvandrare. EESK anser att de övergångsåtgärder som tillfälligt begränsar den fria rörligheten för arbetstagare som är medborgare i de nya medlemsstaterna är ett undantag som snabbt bör upphävas (5).

1.14	Samtidigt som EESK fullt ut respekterar de europeiska arbetsmarknadsparternas oberoende förväntar sig kommittén att dessa aktivt bidrar till att öka rörligheten i syfte att förbättra situationen på arbetsmarknaderna och stärka EU:s konkurrenskraft.

1.15

EESK uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att samarbeta för att utarbeta, genomföra, övervaka och utvärdera icke-diskriminerande program för social återintegrering inriktade på medborgare och deras familjer som återvänder till länder där de har varit bosatta efter att ha arbetat under en period i en annan medlemsstat.

2.   Bakgrund

2.1	Europeiska kommissionen utlyste 2006 till det europeiska året för arbetstagares rörlighet. Detta initiativ syftade till att göra EU-medborgarna mer uppmärksamma på möjligheterna att söka arbete i andra EU-länder och att informera om deras rättigheter.

2.2	Medborgarnas fria rörlighet utgör en del av gemenskapens primärrättsliga bestämmelser. Det är också en viktig målsättning i Lissabonstrategin och en av rekommendationerna i de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning  (6).

2.3

Initiativet anknyter därmed till en rad tidigare EU-åtgärder, framför allt handlingsplanen för kompetens och rörlighet (7) som antogs av Europeiska kommissionen 2002 och ledde till den nya europeiska handlingsplanen för rörlighet för arbetstagarna (2007–2010) (8), som speglar den nya situationen i EU och de utmaningar som EU står inför i dag.

2.4

Under första hälften av 2009 är Tjeckien EU:s ordförandeland, och landets huvudmotto är ”Europa utan hinder”. Det tjeckiska ordförandeskapet har därför bett EESK att lägga fram fyra förberedande yttranden i syfte att fastställa kvarvarande hinder på olika områden av EU:s inre marknad. Ett av dessa områden är arbetskraftens rörlighet i EU.

2.5

Det tjeckiska ordförandeskapet kommer att fullfölja arbetet med att öka rörligheten för arbetstagare i EU. Som ett av sina mål kommer det tjeckiska ordförandeskapet att genomföra så många åtgärder som möjligt för att främja arbetstagarnas fria rörlighet inom EU, att främja och öka arbetskraftens yrkesmässiga och geografiska rörlighet på inre marknaden och att fullborda arbetet med att uppdatera det regelverk för samordning av de sociala trygghetssystemen som tillämpas för migrerande arbetstagare.

2.6

Det tjeckiska ordförandeskapet betonar att de övergångsperioder som gäller arbetstagarnas fria rörlighet medför negativa konsekvenser. Det tjeckiska ordförandeskapet anser att en viktig del av Lissabonstrategin är att ta till vara arbetskraftens totala potential och att göra den europeiska arbetsmarknaden mer flexibel.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

Europeiska kommissionens rapport om sysselsättningen i Europa 2008 visar att den solida ekonomiska utveckling som inleddes i EU 2006 ledde till lovande resultat 2007 – BNP-tillväxt på 3,1 % och 3,5 miljoner nya arbetstillfällen. Sysselsättningen ökade i alla EU:s medlemsstater utom i Ungern, och den genomsnittliga sysselsättningsgraden i EU uppgick till 65,4 % år 2007. I alla länder utom Slovakien stabiliserades arbetslösheten på mindre än 10 %. Både utvidgningen 2004 och 2007 fick positiva följder för EU:s ekonomi och störde inte arbetsmarknaderna inom EU-15. Statistiken pekar också på synergieffekter mellan situationen på arbetsmarknaden, produktiviteten och kvaliteten på arbetstillfällena.

3.2

År 2008 drabbades EU hårt av den globala finanskrisen. Både hushållen och företagen är utsatta för starkt tryck. Detsamma gäller för arbetsmarknaderna. De ekonomiska prognoserna pekar mot nolltillväxt och risk för konjunkturnedgång i EU under 2009. Euroområdet och vissa medlemsstater har redan hamnat i recession. Europeiska unionens råd antog i december En ekonomisk återhämtningsplan för Europa (9) som lades fram av Europeiska kommissionen och omfattar tio åtgärder inom fyra prioriterade områden, bland annat omfattande EU- initiativ till stöd för sysselsättningen.

3.3

Dagens negativa demografiska trend och arbetskraftens högre ålder är en ständig utmaning för Europa och EU och kommer i framtiden att få avgörande följder för EU:s konkurrenskraft. För att lösa problemet krävs en övergripande och, med hänsyn till dagens ekonomiska situation, också utomordentligt lyhörd strategi. Enskilda stater skapar sin egen mix av inhemska åtgärder för att stärka en inkluderande arbetsmarknad. Särskild uppmärksamhet ägnas åt utsatta grupper på arbetsmarknaden, såsom äldre arbetstagare, unga, invandrare och funktionshindrade. Kommissionens meddelanden visar att det fortfarande finns mycket att göra inom unionen när det gäller genomförandet av existerande lagstiftning om tillämpningen av direktivet om icke-diskriminering (10).

3.4

Att stimulera de europeiska arbetsmarknaderna och främja arbetskraftens rörlighet i EU utgör därför fortsättningsvis ett centralt inslag i EU:s sysselsättningsstrategi. Trots Europeiska kommissionens och medlemsstaternas alla initiativ och åtgärder har man när det gäller rörligheten fortfarande inte lyckats uppnå de mål som fastställdes i Lissabon 2000 för att EU ska bli världens mest konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomi.

3.5

Syftet med Europeiska kommissionens nya handlingsplan för rörlighet 2007–2010 är att analysera situationen i ljuset av de utmaningar som globaliseringen, de demografiska förändringarna och utvecklingen av ny teknik medför, inrikta sig på befintliga hinder för rörligheten i EU samt fastställa nya trender i rörlighetsmönstren och nödvändiga åtgärder.

3.6

Europeiska kommissionens plan är särskilt inriktad på följande: — Förbättra gällande lagstiftning och administrativa förfaranden. Åtgärder föreslås i synnerhet för att anpassa gemenskapens lagstiftning till dagens behov och villkor, stärka Tress-nätverkets (11) ställning och analytiska kapacitet samt förbättra administrativt samarbete och utveckling mellan nationella institutioner och statlig förvaltning. — Öka det politiska stödet för rörlighet från institutioner inom offentlig förvaltning på alla nivåer, särskilt när det gäller investeringar i befintliga system på nationell, regional och lokal nivå och utveckling av relevanta mekanismer för att gynna arbetstagarnas rörlighet. — Stärka, stödja och förbättra kvaliteten på tjänsterna inom Eures (12) samt utvidga dess strategiska dimension genom att förbättra den analytiska kapaciteten i fråga om rörlighetsflöden och förändringar på arbetsmarknaden. — Öka medvetenheten om rörlighetens fördelar genom innovativa åtgärder, nya informationsinsatser och främjande av bästa praxis.

3.7

Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) har i egenskap av gemenskapsbyrå och trepartsorgan blivit en unik plattform för analyser och undersökningar i syfte att främja rörligheten i EU samt fastställa befintliga hinder och nya utmaningar i samband med förändringar på arbetsmarknaden.

3.8

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har hittills inte utarbetat något övergripande yttrande om rörligheten och dess hinder i EU. Inom ramen för sin funktion som rådgivande organ till Europeiska kommissionen har den dock reagerat konsekvent på alla kommissionens meddelanden och initiativ om arbetstagarnas rörlighet i EU och lagt fram en rad viktiga yttranden (13).

3.9

En viktig roll spelas också av arbetsmarknadens parter i EU. De tillmäter rörligheten i EU och avlägsnandet av alla hinder för rörlighet avgörande betydelse, och behandlade därför dessa frågor i sitt arbetsprogram för arbetsmarknadens parter för 2003–2005. Även deras övriga initiativ och gemensamma texter har bidragit till att lyfta fram ett antal hinder för rörligheten i EU.

4.   Fakta och siffror: Eurofounds studie

4.1   Eurofounds analys, som genomfördes på grundval av resultat från Eurobarometern (14), avslöjade en rad fakta som är viktiga för att förstå beteendemönstren och attityderna hos unionsmedborgarna i fråga om rörlighet och migration i EU:

—	Unionsmedborgarna betraktar fortfarande ”rätten att resa och arbeta i EU” som den största fördelen och nyttan med EU (53 %).

—	Även om EU-institutionerna och EU-medborgarna starkt stöder principen om rörlighet i EU finns det fortfarande farhågor bland medlemsstaterna för de eventuella följderna av ekonomisk invandring från nya medlemsstater.

—	Endast omkring 2 % av arbetskraften i EU (EU-25) föddes i en annan medlemsstat än den där de för närvarande arbetar.

—	Omkring 4 % av EU:s befolkning har levt i en annan medlemsstat, medan ytterligare 3 % någon gång har levt i länder utanför EU.

4.1.1   När det gäller den geografiska rörligheten visade studien att den gränsöverskridande rörligheten i EU inte är särskilt stor. Resultaten visar också att EU:s invånare i genomsnitt stannar i tio år på sin bostadsort. Denna siffra omfattar ungdomars kortare bosättningsperioder och de förhållandevis långa bosättningsperioderna senare i livet. Studien visade att man inte heller inom den närmaste framtiden kan förvänta sig några dramatiska förändringar.

4.1.2   Rörlighetens drivkraft är fortfarande önskan att lära känna nya människor och nya platser. Hos mer än en tredjedel (38 %) av dem som planerar att flytta utomlands överväger dock ekonomiska motiv (pengar, bra arbete). I de nya medlemsländerna överväger ekonomiska motiv – det huvudsakliga motivet är snarare att arbeta än att utnyttja eller missbruka förmånerna inom socialförsäkringssystemet eller tillgången på bättre offentliga tjänster. Tvärtom är den starkaste faktorn som motverkar rörlighet oron för att klippa av sociala band (begränsad kontakt med familjen, förlust av familjens stöd). Hämmande faktorer är också bostadsförhållandena och standarden på hälso- och sjukvård.

4.1.3   Framtida utmaningar. Geografisk rörlighet förblir Europeiska unionens huvudsakliga politiska uppgift. För låg rörlighet kan medföra nedsatt anpassningsförmåga och konkurrenskraft. Å andra sidan kan för stor rörlighet mellan fattigare och rikare regioner få återverkningar på arbetsmarknaderna (otillräckligt antal kvalificerade arbetstagare, större arbetslöshet, kompetensflykt).

4.1.4   En viktig faktakälla är i detta avseende studien Geographical mobility within the EU: optimising its economic and social benefits från Europeiska kommissionens generaldirektorat för sysselsättning (15). Enligt studien spelar åtgärderna för att öka den geografiska rörligheten en tvåfaldig roll: 1) utvidgning av rörlighetens förväntade fördelar och 2) minskning av den enskildes kostnader för rörligheten. Studien är framför allt inriktad på den ekonomiska sidan av den geografiska rörligheten och dess roll i att utjämna skillnaderna mellan regionala arbetsmarknader (sysselsättning, reallöner, brist på arbetskraft).

4.1.5   När det gäller den yrkesmässiga rörligheten har unionsmedborgarna i genomsnitt 3,9 anställningar under ett yrkesliv. Motsvarande genomsnittliga längd på anställningarna under ett helt yrkesliv är 8,3 år. 8 % av de tillfrågade bytte jobb under det senaste året, 32 % under de senaste fem åren och 50 % under de senaste tio åren.

4.1.6   När det gäller utsikterna inför framtiden visade hittillsvarande studie att 41 % av de tillfrågade inom fem år räknar med att byta arbetsgivare, att 54 % inte planerar att byta arbetsgivare och att resterande 5 % är osäkra. Det går att ringa in tre huvudskäl till att människor räknar med att byta arbetsgivare inom de närmaste fem åren: längtan efter förändring och ett frivilligt beslut, ett ofrivilligt beslut eller ett neutralt beslut på grund av tvingande omständigheter.

4.1.7   Av studien framgår det att 65 % av det sammanlagda antalet förväntade arbetsgivarbyten under de närmast fem åren kommer att ske på grundval av ett frivilligt beslut. Den frivilliga rörligheten från jobb till jobb bidrar till att öka arbetstagarnas kompetens och anställbarhet samt förbättrar deras karriärutsikter och löner.

4.1.8   Intressanta resultat återfinns i studien Job mobility in the EU: Optimising its Social and Economic Benefits  (16). Studien tjänar som underlag för diskussionen mellan medlemsstaterna om hur man kan optimera den yrkesmässiga rörligheten ur ett ekonomiskt och socialt perspektiv. I studien analyseras situationen och skillnaderna inom EU-27 och granskas de ekonomiska faktorer som är direkt kopplade till produktivitet, löner, innovation och sysselsättning, samt faktorer som rör arbetets kvalitet och social sammanhållning.

5.   Särskilda kommentarer

5.1   Alla initiativ och åtgärder som syftar till att underlätta och förbättra den yrkesmässiga rörligheten och anpassningen till efterfrågan på arbetsmarknaden är viktiga, inte bara genom att arbetsmarknaderna fungerar bättre och att bristerna på arbetsmarknaden åtgärdas, utan även genom att de på ett avgörande sätt kan bidra till att man uppnår målen i den europeiska strategin för tillväxt och sysselsättning.

5.2   Även om unionsmedborgarna är fast övertygade om sin rätt till fri rörlighet, och en klar majoritet även inser att det inte längre är realistiskt att bara ha en anställning under yrkeslivet, visar studiens resultat att det fortfarande finns en rad hinder som försvårar arbetstagarnas rörlighet mellan länderna eller hindrar dem att övervinna de risker som är förknippade med att leta efter en ny och bättre anställning.

5.3   Det finns olika hinder för rörligheten, till exempel

—	begränsade språkkunskaper,

—	svagt eller otillräckligt utvecklade färdigheter och kunskaper,

—	brister när det gäller medlemsstaternas erkännande av utbildning och yrkeskvalifikationer,

—	rättsliga och administrativa hinder,

—	svårigheter att hitta en hållbar anställning för båda partnerna,

—	fragmenterad information om arbetstillfällen eller brist på insyn när det gäller möjligheterna till utbildning och anställning,

—	otillräcklig transportinfrastruktur,

—	svår bostadsmarknad och priserna på denna marknad,

—	på senare tid ett minskat förtroende och ökad främlingsfientlighet.

5.4   I syfte att främja rörligheten i EU kommer det att bli nödvändigt att avlägsna en rad hinder som fortfarande kvarstår. EESK anser att verksamma åtgärder för att stärka rörligheten bör omfatta följande centrala aspekter:

5.4.1

I första hand är det viktigt att utveckla en bättre förståelse av hindren och stödåtgärderna för geografisk och yrkesmässig rörlighet. Under de senaste åren har man i EU visserligen gjort insatser för att fastställa och åtgärda hindren för arbetstagarnas rörlighet, men det vore ändå nyttigt att genom studier på EU-nivå och nationell nivå få djupare kunskap om omfattningen, karaktären och de avgörande faktorerna när det gäller hindren för rörligheten, men även deras ekonomiska konsekvenser.

5.4.2

För det andra är det nödvändigt att tillämpa principen för flexicurity på EU:s arbetsmarknader. Erfarenheten visar att länder som effektivt tillämpar denna princip har lättare att anpassa sig till globala förändringar. I detta sammanhang ska rörligheten ses som en faktor som gör det möjligt att öka sysselsättningen, arbetstagarnas anpassningsförmåga och företagens konkurrenskraft i en global miljö. Arbetets organisation måste motsvara företagens och de anställdas olika behov och kan också starkt bidra till att det skapas nya former av rörlighet.

5.4.3

För det tredje är det nödvändigt att anpassa utbildningssystemen till arbetsmarknadens behov. Tillgången till ett ändamålsenligt system för livslångt lärande bör förstärkas. Dagens arbetsmarknad karaktäriseras alltmer av snabba förändringar och krav på nya kvalifikationer. Alltfler människor kommer att bli tvungna att anpassa sig till förändringar i anställning och karriär genom att tillägna sig nya och olikartade kvalifikationer. Enskilda personer måste därför ha möjlighet att höja och förbättra sin kompetens för att fortsätta att vara attraktiva för arbetsgivarna, och anpassa sig till förändringar på arbetsmarknaden. Man bör inrikta sig på följande: — Se till att alla människor tillägnar sig nödvändiga kunskaper och färdigheter innan de lämnar utbildningssystemet. — Motivera arbetstagarna att också ta personligt ansvar för att utvidga sin kompetens under hela sin livstid samt skapa förutsättningar för detta. — Göra utbildningen mer attraktiv, flexibel och avpassad till arbetsmarknadens behov. — Särskild uppmärksamhet bör i detta sammanhang ägnas åt vissa typer av arbetstagare, nämligen ungdomar och äldre. — Tillämpa principen om partnerskap mellan berörda parter, nämligen staten, arbetsmarknadsparterna, utbildningsinstitutionerna och företagen.

5.4.4

För det fjärde är det nödvändigt att vidareutveckla de sociala trygghetssystemen så att de stöder och underlättar övergångar mellan olika positioner på arbetsmarknaden och inte gör det svårt för människor att flytta utomlands för att leta efter bättre arbete. EESK hänvisar till sitt yttrande om flexicurityprincipen, särskilt när det gäller betoningen på att förbättra den enskildes anställbarhet, så att människor lättare kan anpassa sig till förändringar på arbetsmarknaden och i större utsträckning dra nytta av bättre arbetstillfällen. Det handlar i grunden om att skapa arbetstillfällen, hjälpa människor vid förändringar i karriären och öka deras möjligheter på arbetsmarknaden. Erfarenheten visar att det viktigaste i dag är att underlätta anställningen av arbetstagare genom att avlägsna administrativa hinder, investera i färdigheter och bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik, snarare än att passivt höja socialförmånerna.

5.4.5

För det femte är det viktigt att ta itu med hindren inom lagstiftning, förvaltning och skattesystem som begränsar den geografiska och yrkesmässiga rörligheten: — Åtgärder för arbetstagarnas fria rörlighet bör vidtas konsekvent för att garantera tillträde till arbete utan diskriminering. — Medlemsstaterna bör uppmanas att skyndsamt och konsekvent genomföra direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer (17) och upprätta en europeisk ram för yrkeskvalifikationer. — Åtgärder bör vidtas för att begränsa dubbelbeskattning av kompletterande pensionssystem. — Problemen med diskriminering på grund av nationalitet inom skatteområdet (och i fråga om sociala förmåner) måste lösas. — Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att avlägsna hindren för rörligheten för människor med funktionshinder. — De särskilda behoven hos kvinnor som vårdar barn eller anhöriga bör beaktas.

5.4.6

För det sjätte bör unionsmedborgarna lätt kunna få tillgång till kvalitativ information om arbetstillfällen och utbildningsmöjligheter. Medan det finns gott om information om levnads- och arbetsvillkor ges upplysningar om arbetstillfällen och utbildningsmöjligheter låg prioritet, och ofta saknas de eller är svårtillgängliga. Ett informationssystem på EU-nivå om arbetstillfällen och utbildningsmöjligheter är grundläggande för att medborgarna och företagen ska kunna göra rätt val när det gäller att utveckla sina färdigheter och utnyttja de möjligheter som finns, och därigenom öka sin rörlighet. I det syftet kan Eures webbsidor spela en viktig och positiv roll. På grund av Eures bristande synlighet är dock medborgarnas och företagens kunskap om denna portal fortfarande begränsad. Man bör därför sträva efter att utöka informationen om vissa konkreta frågor, exempelvis om ändring eller anpassning av socialförsäkringsförmåner (vare sig de är lagstadgade eller kompletterande) vid yrkesmässig eller geografisk rörlighet. När det gäller till exempel tjänstepensionssystem vore det användbart med information om intjänade rättigheter, det skattesystem som tillämpas, möjligheterna till överföring, kostnader och fördelar med olika alternativ (18).

5.4.7

Sist men inte minst kräver underlättandet av rörligheten åtgärder för att förbättra villkoren för tillgång till bostadsmarknaden och transportinfrastrukturen. Det är utomordentligt viktigt att människor kan finna passande boende till överkomliga priser på de orter där jobben finns. På samma sätt är det för att förbättra arbetstagarnas rörlighet centralt att vidta åtgärder som främjar en ändamålsenlig och flexibel transportinfrastruktur. Medlemsstaterna bör tillsammans med företagen beakta de kostnader som är förknippade med flyttning och därför upprätta och utveckla stödsystem för rörliga arbetssökande.

5.5   Utvidgningen av Europeiska unionen med tio nya medlemsstater 2004 och två nya medlemsstater 2007 inledde en diskussion om huruvida gränserna bör öppnas och möjliggöra fri rörlighet för arbetstagarna. Resultaten av Eurofounds undersökning bekräftar att migrationen mellan öst och väst inom EU kommer att fortsätta, men det framgår tydligt att den geografiska rörligheten är låg och av tillfällig karaktär.

5.5.1   Medlemsstater som hittills har tillämpat en övergångsperiod för de stater som anslöt sig till EU 2004 ska före den 1 maj 2009 ange om de ska gå in i den tredje fasen och tillämpa övergångsperioden i ytterligare två år. När det gäller Bulgarien och Rumänien skulle medlemsstaterna ange detta senast den 31 december 2008 (19). EESK har därför med intresse tagit del av Europeiska kommissionens andra rapport av den 18 november 2008 (20) om tillämpningen av övergångsbestämmelserna enligt anslutningsfördraget, i vilken man i huvudsak endast bekräftade slutsatserna från den första utvärderingsrapporten från 2006 (21). Det framgår tydligt även av slutsatserna i den andra rapporten att öppnandet av arbetsmarknaderna för arbetstagare från de nya medlemsstaterna hade en entydigt positiv effekt, både för de mottagande staternas ekonomi och för EU i dess helhet.

5.5.2   Varje beslut om ändring av övergångsperiodernas tillämpning bör genomföras på medlemsstatsnivå och underbyggas med analyser grundade på fakta. EESK anser icke desto mindre att övergångsperiodernas upphörande 2009 skulle främja upprättandet av flexibla och inkluderande arbetsmarknader samt bidra till att minska svartjobben och bekämpa fattigdomen i EU.

5.5.3   Tillämpningen av övergångsperioder kan dessutom begränsa den praktiska tillämpningen av artikel 69 i förordning 1408/71 om samordning av de sociala trygghetssystemen (som ger arbetslösa rätt till fortsatt arbetslöshetsersättning från utbetalande medlemsstat samtidigt som de söker arbete i en annan medlemsstat).

5.6   Utstationering av arbetstagare i samband med liberaliseringen av tjänster inom EU. Fördelarna med en väl fungerande inre marknad är viktiga för företagen, arbetstagarna, medborgarna och ekonomin i allmänhet. Den hjälper företagen att växa och förbättra tillträdet till en marknad som för närvarande omfattar omkring 500 miljoner människor i 30 länder (EES). De europeiska företagens konkurrenskraft har ökat och deras ställning på den globala marknaden har stärkts. Ett viktigt instrument för den fortsatta liberaliseringen av tjänstemarknaden är det nya direktivet om tjänster på inre marknaden.

5.6.1   Europeiska kommissionen har offentliggjort två meddelanden (22) om utstationering av arbetstagare inom ramen för bestämmelserna om tjänster. Syftet var att analysera situationen, ge medlemsstaterna vissa riktlinjer för en korrekt tillämpning och tolkning av EG-domstolens domar och förklara hur de båda instrumenten kompletterar varandra och hur man kan utnyttja alla deras fördelar, samtidigt som man behåller dagens skydd för utstationerade arbetstagare.

5.6.2   I överensstämmelse med sitt tidigare yttrande av den 29 maj 2008 (23) välkomnar kommittén kommissionens beslut 2009/17/EG (24) om inrättande av expertkommittén för utstationering av arbetstagare, som ska underlätta fastställandet av och utbytet av erfarenheter om förfaranden som gett goda resultat samt låta genomföra en ingående undersökning om och finna lösningar på problemen i anslutning till tillämpningen av direktivet. Företrädare för arbetsmarknadsparterna är också involverade i denna process.

5.6.3   Ett antal beslut i EG-domstolen under senare tid (målen Laval (25), Viking (26), Rüffert (27) med avseende på direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare, har gett upphov till debatter om detta direktiv. Kommittén stöder därför kommissionens och det franska ordförandeskapets förslag från oktober 2008 om att arbetsmarknadsparterna i EU ska utarbeta en gemensam analys som möjliggör en fullständig utvärdering av de rättsliga, ekonomiska och sociala konsekvenserna av dessa beslut.

5.7   Samordning och modernisering av de sociala trygghetssystemen. Ett viktigt verktyg för att främja rörligheten i EU är en rättslig ram genom vilken man samordnar de sociala trygghetssystemen. Nuvarande förordning (EEG) nr 1408/71 (28) ersätts av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004, som antogs i april 2004. Enligt artikel 89 i den nya förordningen nr 883/2004 måste dess tillämpning styras av förordning KOM(2006) 16 slutlig (29), som lades fram först i januari 2006. Målet med de nya tillämpningsbestämmelserna är framför allt att förenkla och rationalisera de rättsliga och administrativa föreskrifterna, förtydliga rättigheterna och skyldigheterna för alla delaktiga i samordningen av de sociala trygghetssystemen, införa bättre och snabbare förfaranden för utbyte av uppgifter samt minska kostnaderna.

5.7.1   EESK anser i sitt yttrande från 2006 (30) att det nya förslaget är ett steg i riktning mot bättre villkor för den fria rörligheten i EU. Förslaget till förordning omfattar flera förenklingar, förtydliganden och förbättringar. EESK välkomnar framför allt att det omfattar fler personer och frågor samt alla regler för att förbättra samarbetet mellan institutionerna för socialt skydd.

5.7.2   I sitt yttrande betonade EESK vidare hur känsliga diskussionerna är om bilaga XI till förordning (EG) nr 883/2004, där särskilda förfaranden fastställs för tillämpningen av vissa rättsliga bestämmelser. Medlemsstaterna uppmanades att redovisa alla de särskilda nationella bestämmelser som de ville ha undantagna från förordningen för att möjliggöra smidig samordning av de sociala trygghetssystemen. Om detta förhandlar nu sedan länge medlemsstaterna intensivt. EESK har uppmanat parterna att snabbt fatta beslut och påpekat att subsidiaritetsfrågor inte får hindra ikraftträdandet av den nya förordningen, särskilt med tanke på att de ingår i Europeiska kommissionens initiativ för att öka rörligheten i EU.

5.7.3   Rent generellt bör den rättsliga ramen, genom vilken de sociala trygghetssystemen samordnas, i framtiden på ett flexibelt sätt anpassas till den ändrade situationen på arbetsmarknaden, nya anställningsformer, olika arbetstidssystem och framför allt nya former av rörlighet. Administrativa samarbetsformer mellan medlemsstaterna som grundas på elektroniska förfaranden bör stärkas.

5.8   I allmänhet betalas förmånerna för personer som flyttar inte bara på grundval av den samordnande förordningen om de sociala trygghetssystemen, utan även på grundval av rådets förordning (EEG) nr 1612/68, och i vissa fall enligt jämlikhetsprincipen i direktiv 2004/38/EG (31). Grundprincipen är därmed att alla som lagligen uppehåller sig i mottagarlandet bör ha samma rätt till samtliga tillgängliga förmåner. Ingen bör uteslutas från systemet.

5.9   Problemet är att den rättsliga ramen i sin helhet består av regler av skiftande rättslig kraft (förordningar, direktiv och EG-domstolens beslut). Förordningarna tillämpas direkt och enhetligt. Direktiven genomförs på olika sätt i varje medlemsstat. Därför är det nödvändigt att inför framtiden se till att föreskrifterna är tydliga och framför allt konsekventa. Man bör hålla fast vid jämlikhetsprincipen (till exempel samma tillgång till skatteförmåner) och rättssäkerheten. Det går antagligen inte att förenkla den rättsliga ramen, men man kan överbrygga en rad brister genom samarbete mellan medlemsstaterna. Där finns det fortfarande stort utrymme för förbättringar.

5.10   Rörlighet inom ramen för utbildning utgör en oskiljaktig del av den fria rörligheten för personer och är det främsta verktyget för att skapa ett europeiskt utbildningsområde.

5.10.1   EESK stöder Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet (32), i vilken man utgår från förutsättningen att rörlighet för utbildningssyften är en oskiljaktig del av den fria rörligheten för personer och att en förstärkning av den europeiska rörligheten på detta område leder till att målen i Lissabonstrategin uppnås. I stadgan föreslås en uppsättning principer och åtgärder för ungdomars eller vuxnas rörlighet för formella eller informella utbildningssyften, samt deras personliga och yrkesmässiga utveckling.

5.10.2   Europeiska kommissionen har lagt fram en rad ändamålsenliga verktyg för att främja rörligheten i EU när det gäller utbildning och livslångt lärande. Europasset (33) omfattar en samordnad uppsättning dokument som hjälper unionsmedborgarna att bättre framhålla sina kvalifikationer och färdigheter. Den senaste utvärderingsrapporten från 2008 bekräftade ändamålsenligheten hos både nationella centrum och webbportaler, samt Europassets sammantagna mervärde. I rapporten fastställdes också vissa brister, särskilt i fråga om de verktyg som i mindre utsträckning utgår från studieresultat.

5.10.3   Denna dimension bör stärkas genom tillämpning av den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande (34), som bör vara kopplad till Europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter (35).

5.11   Det ovanligt stora inflödet av arbetstagare från tredjeländer, tillsammans med Europeiska kommissionens aktuella åtgärder för att främja den lagliga invandringen, kräver att man uppmärksammar den nya utmaning som EU:s utbildningssystem står inför.

5.11.1   EESK ser fram emot resultaten av de diskussioner som inleddes i juli 2008, då Europeiska kommissionen offentliggjorde grönboken Migration & rörlighet: utmaningar och möjligheter för EU:s utbildningssystem  (36), i vilken man efterlyser en diskussion om den framtida rollen för direktiv 77/486/EEG, som hittills endast har varit inriktat på utbildning för barn till arbetstagare som flyttar från andra EU-länder.

5.12   Att främja laglig invandring och bekämpa olaglig invandring från tredjeländer, i enlighet med Europeiska kommissionens meddelande om den övergripande strategin för migration (37) från november 2006, ingår också i kommissionens strategi för att främja större rörlighet och hantera migrationen i EU mot bakgrund av de demografiska utmaningarna. I enlighet med sin lagstiftningsplan för 2007 offentliggjorde kommissionen två lagstiftningsförslag (38) för att underlätta inträdet till och vistelsen i EU för ekonomiska invandrare från tredjeländer, och lade fram ett förslag till system med så kallade blåkort, inriktat på att locka högkvalificerad arbetskraft från tredjeländer till EU. De rättigheter och skyldigheter som detta förslag till direktiv ger tredjelandsmedborgarna när det gäller likabehandling i fråga om lön, arbetsvillkor, föreningsfrihet, yrkesutbildning och annan utbildning utgör en god utgångspunkt för lagstiftningen om invandring, och bör omfatta alla kategorier av arbetsinvandrare. EESK anser att de övergångsåtgärder som tillfälligt begränsar den fria rörligheten för arbetstagare som är medborgare i de nya medlemsstaterna är ett undantag som snabbt bör upphävas särskilt vad gäller anställning av högkvalificerade arbetstagare (39).

---

(1)  Integrerade riktlinjer för tillväxt och sysselsättning (2008–2010), KOM(2007) 803 slutlig, del V – 2007/0300 (CNS).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (text av betydelse för EES och Schweiz) (EUT L 166, 30.4.2004, s. 1–123) http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2004:166:0001:0123:SV:PDF

(3)  Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EUT L 257, 19.10.1968, s. 2–12).

(4)  Genomförande av gemenskapens Lissabonprogram: Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bättre möjligheter att överföra kompletterande pensionsrättigheter (KOM(2005) 507 slutlig – 2005/0214 COD).

(5)  EESK:s yttrande om ”Förslag till rådets direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning”, föredragande: Luis Miguel Pariza Castaños (EUT C 27, 3.2.2009).

(6)  Integrerade riktlinjer för tillväxt och sysselsättning (2005–2008), huvudriktlinje nr 20, KOM(2005) 141 slutlig – 2005/0057 (CNS).

(7)  Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Slutrapport om genomförandet av kommissionens handlingsplan för kompetens och rörlighet (KOM(2002) 72 slutlig), (KOM(2007) 24 slutlig).

(8)  Meddelande från kommission till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Rörlighet som ett verktyg för fler och bättre jobb – EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna (2007–2010) (KOM(2007) 773 slutlig).

(9)  En ekonomisk återhämtningsplan för Europa, KOM(2008) 800 slutlig, av den 26 november 2008.

(10)  Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i fråga om sysselsättning och arbete, EGT L 303, 2.12.2000, s. 16–22.

(11)  Tress – Training and Reporting in European Social Security (yrkesutbildning och rapportering inom europeisk social trygghet).

(12)  Eures – European Employment Service (europeiska nätverket för arbetsförmedlingar).

(13)  Till exempel: EESK:s yttrande om Fri rörlighet och bosättning inom gemenskapen för arbetstagare, föredragande: Gianni Vinay (EGT C 169, 16.6.1999), EESK:s yttrande om Förslag till rådets förordning (EG) om samordning av de sociala trygghetssystemen, föredragande José Isaías Rodríguez García Caro (EGT C 75, 15.3.2000), EESK:s yttrande om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, föredragande: José Isaías Rodríguez García Caro (EGT C 149, 21.6.2002), EESK:s yttrande om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, föredragande: Wolfgang Greif (EUT C 324, 30.12.2006).

(14)  Mobility in Europe: Analysis of the 2005 Eurobarometer survey on geographical and labour market mobility (Rörligheten i Europa: analys av 2005 års Eurobarometer-undersökning om geografisk rörlighet och rörlighet på arbetsmarknaden), Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, 2006.

(15)  Studien Geographical mobility within the EU: optimising its economic and social benefits, april 2008, kommissionen GD Sysselsättning, kontrakt VT/2006/042.

(16)  Studien Job mobility in the EU: Optimising its Social and Economic Benefits, april 2008, Danish Technological Institute,. kontrakt VT/2006/043.

(17)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer.

(18)  Kommissionen har redan vidtagit ett antal konkreta åtgärder för att sprida kunskap bland EU-medborgarna och ge dem lättfattlig information om deras rättigheter och skyldigheter när det gäller den sociala tryggheten i medlemsstaterna (infobrev, handböcker, videor).

(19)  Grekland, Spanien, Ungern och Portugal har redan lättat på sina restriktioner beträffande den fria rörligheten för arbetstagare från dessa länder.

(20)  Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén - Konsekvenserna av den fria rörligheten för arbetstagare efter EU:s utvidgningar - Rapport om första fasen (1 januari 2007–31 december 2008) av tillämpningen av övergångsbestämmelserna enligt 2005 års anslutningsfördrag på begäran enligt övergångsbestämmelserna i 2003 års anslutningsfördrag (KOM(2008) 765 slutlig).

(21)  Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén – Rapport om hur övergångsordningarna enligt 2003 års anslutningsakt har fungerat under perioden 1 maj 2004–30 april 2006 (KOM(2006) 48 slutlig).

(22)  Meddelande från kommissionen – Vägledning för utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (KOM(2006) 159 slutlig), meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster – att maximera fördelar och möjligheter och samtidigt värna om skyddet för arbetstagarna (KOM(2007) 304 slutlig).

(23)  EESK:s yttrande om ”Utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster – att maximera fördelar och möjligheter och samtidigt värna om skyddet för arbetstagarna” (KOM(2007) 304 slutlig), föredragande: An Le Nouail Marlière, EUT C 224, 30.8.2008, s. 95–99.

(24)  EUT L 8, 13.1.2009, s. 26-28.

(25)  Mål C-341/05: Laval un Partneri Ltd / Svenska Byggnadsarbetareförbundet.

(26)  Mål C-438/05: International Transport Workers’ Federation / Viking Line ABP.

(27)  Mål C-346/06: Dirk Rüffert, i egenskap av konkursförvaltare för Objekt und Bauregie GmbH & Co. KG, mot Land Niedersachsen.

(28)  EGT L 149, 5.7.1971.

(29)  Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, KOM(2006) 16 slutlig – 2006/0006 (COD).

(30)  EESK:s yttrande av den 26 oktober 2006 om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, föredragande: Wolfgang Greif (EUT C 324, 30.12.2006).

(31)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (Text av betydelse för EES).

(32)  Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet (EUT L 394, 30.12.2006). http://europa.eu/scadplus/leg/en/cha/c11085.htm

(33)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004 om en enhetlig gemenskapsram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass).

(34)  Europaparlamentets och rådets rekommendation 2008/C 111/01 av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande.

(35)  Europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter och Förslag till Europaparlamentets och rådets rekommendation om inrättandet av ett europeiskt system för meritöverföring inom yrkesutbildningen KOM(2008) 180 slutlig.

(36)  Grönbok: Migration & rörlighet: utmaningar och möjligheter för EU:s utbildningssystem (KOM(2008) 423 slutlig).

(37)  Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet – Den övergripande strategin för migration efter ett år: På väg mot en samlad europeisk migrationspolitik (KOM(2006) 735 slutlig).

(38)  Förslag till rådets direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning (förslag till införande av ett europeiskt blåkort) (KOM(2007) 637 slutlig) och Förslag till rådets direktiv om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat (KOM(2007) 638 slutlig).

(39)  Se fotnot 5.

---