22.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/9

1.1

Som svar på en begäran från det tjeckiska ordförandeskapet till EESK återfinns i detta förberedande yttrande, som är inriktat på förbindelserna mellan företagen och utbildningsinrättningarna, rekommendationer till alla typer av företag, företagarorganisationer och utbildningsinrättningar, och till EU. I yttrandet skisseras också möjliga handlingsvägar för ökad social och civil dialog mellan alla institutioner och deltagande strukturer.

1.2

Det tillvägagångssätt som använts har valts mot bakgrund av följande faktorer:

1.3

Ett flertal prioriteringar vad avser metoderna presenteras:

En allmän inriktning mot en modell som främjar samarbete mellan alla berörda aktörer, med beaktande av konkurrenssituationen.

1.4

EESK föreslår att man på EU-nivå upprättar en ram för partnerskap mellan företag och utbildningsinrättningar för att dra nytta av fördelarna med den europeiska dimensionen, men också för att åstadkomma framsteg i samhället. EESK förordar att man lanserar en europeisk process som skulle kunna kallas ”Pragprocessen” med hänvisning till konferensen om ”Partnerskap mellan utbildningsinstanser och arbetsgivare” som hålls den 6–7 april i Prag på initiativ av det tjeckiska ordförandeskapet. Det skulle kunna röra sig om en tämligen vid europeisk referensram som skulle göra det möjligt för aktörer ute på fältet att på lokal och nationell nivå genomföra innovativa åtgärder t.ex. genom att

1.5

EESK föreslår att processen fram till 2013 finansieras genom EU:s strukturfonder och befintliga program (Leonardo, Grundtvig, Erasmus för studenter, Erasmus för lärlingar, Erasmus för nyföretagare osv.), som anpassas vid behov. Strukturfonderna bör kunna utnyttjas i synnerhet för att främja grundutbildning. Ett särskilt kompletterande program skulle kunna föreslås för perioden efter 2013.

2.1

Inom hela det europeiska territoriet betingas utvecklingen och livskvaliteten i stor utsträckning av den kulturella och vetenskapliga nivån, som i sin tur är beroende av utbildningsverksamhetens kvalitet. Det bör understrykas att partnerskapet mellan näringsliv och utbildningsväsen i Europa på senare tid har ställts inför påfrestningar på olika plan:

I partnerskapen bör också följande integreras:

2.2

Traditionellt sett har Europa förlitat sig på långsiktiga prognoser när det gäller tillgången till kompetens. I en global ekonomi som snabbt förändras finns det emellertid krav på att utbildningsinrättningarna och företagen ska bedriva ett närmare samarbete med hänsyn till industrins och framför allt de små och medelstora företagens omedelbara och kortsiktiga behov.

2.3

Det finns sedan länge mycket positiva erfarenheter när det gäller teknisk undervisning på gymnasienivå och högre nivå av partnerskap som möjliggör en symbios med näringslivsmiljön genom en rad avtal – formella eller informella – som knyter samman utbildningsinrättningar och företag. Förutom de goda metoder som kan observeras på flera ställen är ambitionen mycket stark att med respekt för vars och ens ansvarsområde (i synnerhet utbildningsinrättningarnas rätt att självständigt utfärda utbildningsbevis) konstruera långsiktigt hållbara partnerskap för att skapa samverkanseffekter och tillsammans utnyttja alla möjligheter för att gemensamt ta fram svar på de ekonomiska och sociala behoven.

Företagen och utbildningsinrättningarna har förvisso skilda mål, men kan genom att utveckla informationsutbyte, partnerskap och gemensamma projekt vinna fördelar som ökar deras möjligheter att utföra sina respektive uppgifter framgångsrikt. Under många år, till och med århundraden, har det i ett antal medlemsstater funnits exempel på alternativa utbildningssystem där inlärning sker både i skolan och i företagen (lärlingssystem i Tyskland, Frankrike och Storbritannien osv.). Varvad utbildning har visat sig ge ett stort mervärde i form av permanenta, strukturerade och integrerade partnerskap.

2.4

I idealfallet bidrar företaget med kunskaper om marknadens behov, både i nuläget och i framtiden, och ger skolan bättre möjligheter att förbättra inriktningen i utbildningsutbudet. Företaget utgör en källa till praktiska erfarenheter, yrkesmässig kompetens och tekniska hjälpmedel.

2.5

På samma sätt finner man inom utbildningen ett tekniskt och vetenskapligt kunnande som skulle kunna utnyttjas praktiskt: Förberedelse för arbetslivet, utveckling av nya produkter samt ett utbildningsutbud för att öka kvalifikationerna.

3.1

Trots många positiva erfarenheter har endast ett begränsat antal initiativ till partnerskap mellan utbildningsinrättningar och företag genomförts, oftast begränsade till teknisk utbildning och yrkesutbildning. Mot bakgrund av den ekonomiska krisen är det nödvändigt att ta fram potentialen i partnerskapen eftersom en bättre utbildning i förhållande till arbetsmarknadens behov och ett bättre utnyttjande av kompetens och mänskliga resurser i företagen är centrala förutsättningar för en lyckad återhämtning.

3.2

Det bör finnas många former för detta nya europeiska partnerskap. Det bör på ett differentierat sätt involvera de olika berörda aktörerna:

3.3

Utbildningsinrättningarna och företagen – och framför allt deras representativa organisationer – har ett gemensamt ansvar för att tillsammans föreslå utbildningar av olika slag.

3.4

Företagen står inför behovet att skaffa sig kompetens på mycket skilda områden och med avseende på olika dimensioner som utgör förutsättningen för eller påverkar deras organisation, funktion och ekonomiska verksamhet: teknisk utveckling, internationalisering, ny teknik. Företagen måste både finna motsvarande kompetens på arbetsmarknaden, och öka kompetensen hos sin personal, sin företagsledning och den framtida företagsledningen med avseende på yrkesmässiga krav. Arbetstagarna står å sin sida inför motsvarande behov av att utveckla sin anställbarhet inom yrket, se till att skaffa utbildningsbevis för de kvalifikationer de redan har, utbildningsbevis som är giltiga både inom företaget och på den allmänna arbetsmarknaden.

3.5

Dynamiken i utvecklingen av undervisningen i Europa domineras kraftigt av två fenomen: en ansenlig ökning av antalet studerande och en diversifiering av undervisningen. Den snabba expansionen under de senaste årtiondena när det gäller antalet studerande har medfört en kraftig diversifiering inom studentpopulationen (åldersstruktur, tidigare skolgång, socialt ursprung osv.) som i sin tur skapat ett behov av arbetsmetoder som är anpassade till detta samt ett särskilt omhändertagande.

3.6

Trots svårigheterna för närvarande är potentialen i samarbetet mycket stor, och tre aspekter bör förstärkas i hanteringen av problematiken:

4.2.1

Inrättandet av ett europeiskt område för högre utbildning, som lanserades 1999 under benämningen Bolognaprocessen av utbildningsministrarna och de universitetsansvariga i 29 länder, har utmynnat i en stor reform som officiellt förenar 46 av Europarådets länder.

4.2.2

Syftet är att skapa ett europeiskt område för utbildning som i huvudsak ska genomföras genom en harmonisering i Europa av universitetssystemens utbildningscykler: grundnivå, avancerad nivå och forskarutbildning. Harmoniseringen skulle framför allt möjliggöra en jämförelse mellan studierna och därigenom fri rörlighet för studerande och ökad mobilitet. Det finns också riktlinjer om att öka öppenheten, undanröja hinder och förbättra samarbetet mellan universitet och företag.

4.2.3

Man kan emellertid konstatera följande:

4.3.1

Denna EU-process, som lanserades 2002, har till syfte att yrkesutbildningssystemen ska bli en kvalitetsreferens, och man har i hög grad uppmuntrat åtgärder i linje med Bolognaprocessen, men anpassade till yrkesutbildningen.

4.3.2

Programmen Leonardo och Grundtvig, som för det första möjliggör rörlighet för personer som vill skaffa en yrkesutbildning i Europa och underlätta utbyte av goda metoder mellan utbildningsansvariga och som för det andra syftar till att förbättra kvaliteten och förstärka den europeiska dimensionen i vuxenutbildningen och erbjuda EU-medborgarna större möjligheter till bättre livslångt lärande är fortfarande alltför begränsade och har inte uppnått den kritiska massa som krävs för att de ska kunna arbeta vidare mot målsättningarna. Utan att bestrida formerna finns det skäl att i framtiden stärka programmens åtgärdsmöjligheter.

4.3.3

Förklaringen från rådets möte i Bordeaux (26 november 2008) ligger i linje med Köpenhamnsprocessen i fråga om att betona ett ökat europeiskt samarbete i utbildnings- och yrkesutbildningsfrågor. Den bekräftar också behovet av att mobilisera lämpliga offentliga och privata finansieringsmöjligheter Detta kan ske genom att man använder instrument som strukturfonderna, Eruf och lån från EIB.

I kommunikén från Bordeaux konstaterar rådet att matchningen är dålig mellan kompetensen och nödvändigheten av att se till att bättre kunna förutse framtida behov, och rådet förordar att yrkesutbildningen bör utvecklas så mycket som möjligt och att medlemsstaterna, kommissionen och arbetsmarknadsparterna bör delta i arbetet.

5.1

Enligt den senaste lägesrapporten för programmet ”Utbildning 2010” (3) kan EU, med sin inriktning mot kunskapssamhället, inte bortse från sin eftersläpning i fråga om utbildning eller svårigheterna att tillgodose företagens behov av personer med tillräckligt god grundutbildning och specialistutbildning för att kunna ta itu med de tekniska utmaningarna och dagens globalisering. Rörlighet inom Europa är därför en nödvändighet, liksom utbildning i främmande språk inom ramen för den europeiska strategin för flerspråkighet. Ett övergripande arbetssätt när det gäller förbindelserna mellan företag och utbildningsinstanser bör alltså uppfattas som en nödvändighet både för att kunna lösa problemen, och (framför allt) för att öppna den nationella utbildningspolitiken och frigöra den europeiska integrationspotentialen med avseende på mänskliga resurser.

5.2

Skolor och universitet bör få större stöd för sitt arbete med att inte begränsa utbudet till grundutbildning, utan också fungera som tillhandahållare av fortbildning. Med undantag för några medlemsstater kan t.ex. utbildningsinrättningar inte få ekonomiskt stöd inom ramen för strukturfonderna för utvecklingen av mänskliga resurser. Erfarenheterna från de länder där universiteten har rätt till sådant stöd visar att detta initiativ kan innebära ett avsevärt positivt bidrag till utvecklingen av starkare förbindelser med företagen och samtidigt till utvecklingen av den allmänna kvaliteten i utbildningsutbudet.

5.3

Den största bristen i de europeiska programmen är deras bristande ambition, som beror på de begränsade budgetarna. I stället för att förorda ytterligare ett EU-program med smal inriktning som skulle beröra en mycket marginell elitgrupp borde man kanske använda ett systeminriktat arbetssätt på grundval av instrument som är både enkla (inte byråkratiska som EU-programmen alltför ofta är) och mer ambitiösa:

5.4

Den europeiska integrationen är av mycket stort värde när det gäller att sprida erfarenheter och utvidga möjligheterna att ge våra utbildningsinstanser en ram som är så vid och rik som möjligt, och erbjuda företagen på inre marknaden utvecklingsmöjligheter. ”Pragprocessen”, som inleds genom konferensen om ”Partnerskap mellan utbildningsinstanser och arbetsgivare” som hålls den 6–7 april i Prag på initiativ av det tjeckiska ordförandeskapet, skulle kunna bidra med politisk dynamik och en operativ färdplan för arbetet.