27.4.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/22

1.1

Principen med en uttömmande förteckning över kriterier och kravet på öppenhet förtjänar allt stöd. Ett harmoniserat eller till och med enhetligt system skulle inrättas i samtliga medlemsstater, men endast med avseende på gränsöverskridande verksamhet som rör förvärv och ökning av innehav inom finanssektorn (bank-, försäkrings- och värdepapperssektorerna).

1.2

För företagen och investerarna innebär det föreslagna systemet snabbhet, öppenhet, ett enhetligt förfarande och rättslig förutsebarhet. Medlemsstaterna borde följaktligen anpassa sina interna bestämmelser rörande gränsöverskridande ärenden i syfte att få till stånd ett enhetligt system för alla ärenden av samma art.

1.3

Information som betraktas som ofullständig kan utgöra ett motiv för avslag. Begäran om ytterligare uppgifter borde alltså inte avse information utöver den på förhand fastställda förteckningen eller innebära ytterligare villkor, och borde inte heller kunna fungera som förevändning för ett oberättigat beslut om avslag ifall samtliga punkter på förteckningen har uppfyllts på ett tillfredsställande sätt.

1.4

De berörda investerarna borde kunna begära en ytterligare tidsfrist för att inkomma med vissa kompletterande uppgifter (hanteringen kan vara komplicerad i företag med många filialer och aktieägare). I enlighet med de allmänna tillsynsprinciperna i direktiven skall principen om ursprungsstatens tillsynsåliggande även tillämpas på utvärderingen av den tilltänkte köparens tillförlitlighet. Därför skall en köpare som redan varit underkastad en utvärdering i en medlemsstat och vars tillförlitlighet redan har bekräftats – vilket är fallet med företag som har sitt säte inom EU – inte behöva underkasta sig ytterligare en utvärdering såvida det inte har tillkommit nya aspekter.

1.5

Den metod som kommissionen har valt skulle i själva verket kunna visa sig vara osmidig i praktiken, i en situation med mer eller mindre komplexa förhållanden och där varje fall är speciellt.

1.6

Risken med en snabb granskning är att den kan bli ytlig. Kommissionens kontroller borde inte begränsas till fall då ärenden avslagits, utan då och då göras i form av enkätundersökningar för att utvärdera om direktivet har genomförts i medlemsstaterna.

2.1

Det rör sig om ett direktiv som innebär en ändring av direktivet om marknader för finansiella instrument och flera sektorsdirektiv om tillsynsorganens godkännandeförfarande för förvärv eller ökning av innehav när det gäller kapital inom sektorn (försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, förvaltningsbolag för fondföretag som är auktoriserat i annan medlemsstat samt andra reglerade marknader).

2.2

Förslaget till ändring av finansdirektiven vad gäller förfaranderegler och utvärderingskriterier för stabilitetsbedömning av förvärv och ökning av innehav inom finanssektorn (rådets direktiv 92/49/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG, 2004/39/EG (direktivet om marknader för finansiella instrument), 2005/68/EG och 2006/48/EG) innehåller nya regler som syftar till att förenkla och klargöra tillsynsorganens godkännandeförfarande när det gäller sammanslagningar och förvärv inom finanssektorn. I förslaget stöds och underlättas gränsöverskridande konsolidering, och man sätter sig emot attityden hos kontrollmyndigheterna i vissa länder som misstänks vilja sätta stopp för gränsöverskridande sammanslagningar av hänsyn till nationella intressen.

2.3

De nya bestämmelserna syftar till att med avseende på tillsynsorganens godkännandeförfarande införa ett harmoniserat förfarande för reglerade sammanslagningar och förvärv av finansföretag som är smidigt och öppet för insyn. Den nu gällande bedömningsperioden på tre månader skall kortas till trettio arbetsdagar efter mottagande av en skriftlig bekräftelse, men kan förlängas med tio dagar för komplettering om behörig myndighet anser att informationen är ofullständig. Bestämmelsen skall också gälla tilltänkta köpare som omfattas av lagstiftning utanför EU och som försöker förvärva eller öka sitt innehav i ett företag inom EU.

2.4

I förslaget vill man förhindra att tillsynsorganens godkännandeförfarande eventuellt används för att förhindra gränsöverskridande konsolideringar. Gällande lagstiftning reglerar finansinstitutens eller värdepappersföretagens nationella eller gränsöverskridande ärenden. Behöriga myndigheter har för närvarande tre månader på sig att bedöma ett förvärvsbud och kan sätta sig emot det ”om de, med hänsyn till behovet att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av det berörda företaget, bedömer att lämpligheten [hos aktieägare eller medlemmar som avses i första stycket] inte är tillfredsställande”.

2.5

Det har därmed i viss utsträckning stått medlemsstaterna och de behöriga myndigheterna fritt att godkänna, hindra eller avslå föreslagna förvärv efter eget tycke i brist på närmare fastställda kriterier.

2.6

Förslaget innehåller en begränsad förteckning över bedömningskriterier. Enligt huvudregeln skall alla fysiska eller juridiska personer, eller sådana personer i samråd, underrätta de behöriga myndigheter som företaget i fråga sorterar under om sin avsikt att

2.7

Dessa kriterier skall meddelas alla marknadsaktörer och tillämpas enhetligt i samtliga medlemsstater. De behöriga myndigheterna skall mot denna bakgrund ta hänsyn till följande:

2.8

Begär de behöriga myndigheterna därefter in ytterligare uppgifter, får bedömningsperioden inte avbrytas.

2.9

Bedömningen skall begränsas till tillsynsproblem och frågor som rör penningtvätt. De behöriga myndigheterna får inte godtyckligt införa förhandsvillkor för storleken på förvärvet av aktieägarandel eller bedöma förvärvet utifrån marknadens ekonomiska behov. Konkurrerande förvärvsbud avseende ett och samma företag skall behandlas på ett icke-diskriminerande sätt.

2.10

I enlighet med förslaget skall kommissionen ha rätt att begära en motivering till alla beviljade eller avslagna framställningar samt kopior av de handlingar som de behöriga myndigheterna har grundat sin bedömning på.

2.11

Kommissionen skall mot bakgrund av sina genomförandebefogenheter även ha till uppgift att föreslå och besluta om en anpassning av bedömningskriterierna av hänsyn till marknadsutvecklingen och behovet av en enhetlig tillämpning i hela gemenskapen.

3.1

Beträffande formen: Det är logiskt att ändra direktivet genom ett eller flera direktiv liksom att låta ändringsdirektivet utgå från samma rättsliga grund som de direktiv det ändrar.

3.2.1

Principen med en begränsad förteckning över kriterier och kravet på öppenhet förtjänar allt stöd. Ett harmoniserat eller till och med enhetligt system skulle inrättas i samtliga medlemsstater för att underlätta gränsöverskridande ärenden.

3.2.2

Det föreslagna systemet innebär snabbhet, öppenhet, ett enhetligt förfarande och rättslig förutsebarhet för företagen och investerarna. Det kan endast avbrytas en gång under klart angivna villkor och i värsta fall kortas beslutsförfarandet till sex veckor i stället för tolv eller tretton veckor för gemenskapsärenden.

3.2.3

Mot bakgrund av dessa aspekter vill kommittén ytterligare påpeka att sakkunniga har kommit fram till att drygt hälften av sammanslagningarna och förvärven misslyckas och att samverkansvinsterna oftast överskattas samt att 5–10 % av bankkunderna lämnar sin bank efter det att uppdraget slutförts.

4.1

Bestämmelserna när det gäller möjligheten att tillfälligt avbryta bedömningsperioden och den därmed sammanhängande kopplingen till tillhandahållande av kompletterande upplysningar bör klargöras ytterligare. Information som betraktas som ofullständig kan utgöra ett motiv för avslag. Begäran om ytterligare uppgifter skall inte kunna fungera som förevändning för ett oberättigat beslut om avslag: begäran skall inte avse kompletterande upplysningar utöver den på förhand fastställda förteckningen och inte heller innebära ytterligare villkor. I detta avseende bör de berörda investerarna kunna begära en ytterligare tidsfrist för att inkomma med vissa kompletterande uppgifter (hanteringen kan vara komplicerad i företag med många filialer och aktieägare).

4.2

Risken med en snabb granskning är att den kan bli ytlig. Kommissionens kontroller bör inte begränsas till fall då ärenden avslagits, utan då och då göras i form av enkätundersökningar. De europeiska tillsynskommittéerna för finansiella tjänster (Europeiska banktillsynskommittén, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén och Europeiska värdepapperstillsynskommittén) har för övrigt gjort invändningar mot förslagen till ändring. Deras oro rör inskränkningen av bedömningsperioden, den uttömmande karaktären när det gäller förteckningen över kriterier, samarbetet mellan hemmedlemsstatens och värdmedlemsstatens kontrollmyndigheter samt kommissionens befogenheter att revidera ett beslut (framför allt avslag).

4.3

Den metod som kommissionen har valt, som innefattar ett antal förslag till detaljerade administrativa förfaranden (t.ex. 1. kravet på att den behöriga myndigheten i medlemslandet inom två arbetsdagar efter mottagandet skall lämna skriftlig bekräftelse på att den mottagit ansökan i stället för den princip som för närvarande tillämpas i medlemsstaterna, nämligen att bekräftelse lämnas i samband med överlämnandet, 2. att handläggningstiden för den behöriga myndigheten inte inleds när ansökan mottages utan den dag då bekräftelsen att ansökan mottagits utfärdas), kan i själva verket visa sig vara osmidig i praktiken, i en situation med mer eller mindre komplexa förhållanden och där varje fall är speciellt. Detta kan leda till problem med att uppnå huvudmålet med direktivet, nämligen att stärka rättslig förutsebarhet samt klarhet och överblickbarhet när det gäller tillsynsorganens godkännandeförfarande.

4.4

I enlighet med de allmänna tillsynsprinciperna i direktiven skall principen om ursprungsstatens tillsynsåliggande även tillämpas på utvärderingen av den tilltänkte köparens tillförlitlighet. Därför skall en köpare som redan varit underkastad en utvärdering i en medlemsstat och vars tillförlitlighet redan har bekräftats – vilket är fallet med företag som har sitt säte inom EU – inte behöva underkasta sig ytterligare en utvärdering såvida det inte har tillkommit nya aspekter. Den behöriga myndighet som kontrollerar ett målföretag bör därför inte motsätta sig ett köp på grund av misstanke om bristande tillförlitlighet eller handläggning hos den tilltänkte köparen, om denne är ett företag som redan tidigare underkastats kontroll av den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, med vilken ett utbyte av myndighetsinformation bör äga rum. Det är önskvärt att i mån av möjlighet undvika en situation där två undersökningar av ett och samma företag utförs av de behöriga myndigheterna i olika medlemsstater och att dessa kommer fram till olika slutsatser.

4.5

Enligt kommittén, som stöder förslagen till ändring, borde kommissionens genomförande- och kontrollbefogenheter mot bakgrund av tidigare erfarenhet bidra till att främja en verklig harmonisering när det gäller att använda kriterierna, anpassa vissa kriterier om så är nödvändigt och om det behövs se över vissa beslut.