8.8.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 185/20

1.1

EESK uppskattar förslaget till direktiv, som ingår i den temainriktade strategin för att skydda och bevara den marina miljön, eftersom det kan integrera och samordna vissa delar av befintlig lagstiftning. Vi värdesätter särskilt valet av metod vid miljöinsatser, vilken liknar metoden i ramdirektivet om vatten.

1.2

En kritisk anmärkning är dock att även om direktivförslaget är nödvändigt så går det inte tillträckligt långt: Havsmiljön är i dag i så dåligt skick att det skulle behövas mer tvingande åtgärder för att kunna genomföra och övervaka de åtgärder som redan finns. Dessutom omfattar förslaget bara delvis den marina miljöns tillstånd. Vi anser därför att ett ramdirektiv på ett effektivare sätt skulle kunna integrera och senare utveckla och fördjupa aspekter som inte tas upp i förslaget.

1.3

Genom att inte införa några nya lagstiftnings- eller förvaltningsinstrument och utgå från dem som redan finns på gemenskapsnivå undviker man ytterligare kostnader och framför allt ökad byråkrati för medlemsstaterna. Samtidigt införs system för samråd med allmänheten och berörda aktörer och för deras deltagande, vilket är ytterst viktigt för att allmänheten skall engagera sig mer i miljöfrågor.

1.4

Vi vill framföra ett antal rekommendationer som vi ser som nödvändiga för att förbättra det föreslagna direktivet så att kommissionen kan bedöma vårt bidrag som berörd part i det civila samhället.

1.4.1

För det första måste man klargöra och stärka kommissionens samordnings- och kontrollfunktion i förhållande till de regionala myndigheter som skall utvärdera och planera målen och åtgärderna samt eftersträva dessa mål i den egna marina miljön. Man bör sträva efter likartade och välbalanserade åtgärder i alla kustområden eftersom vi inte får glömma bort att haven inte känner några gränser. En centraliserad samordning skulle göra det möjligt att utöva inflytande i de tredjeländer där EU-insatser skulle kunna genomföras, i synnerhet i länder som har internationella avtal med EU.

1.4.2

Ett gott tillstånd för havsvatten beror i hög grad på kvantitativa faktorer. EESK anser därför att även kvantitativa deskriptorer bör ingå i definitionerna (särskilt definitionen av ”gott miljötillstånd” på basis av allmänna kvalitativa deskriptorer), på samma sätt som för sötvatten i ramdirektivet om vatten. Som påpekas i punkt 5.5 bör miljömålen åtminstone inbegripa de mål som anges i meddelandet, eftersom man genom att använda så allmänna formuleringar som i förslaget till direktiv kan förhindra att målsättningarna uppnås helt.

1.4.3

Valet av ”särskilda områden”, där miljömålen bedöms vara ouppnåeliga, kan på grund av de oklara formuleringarna leda till missbruk. Vi föreslår därför att orsakerna till dessa områdens speciella ställning definieras klart och tydligt, vilket också bör gälla kommissionens förfarande för att godkänna sådana områdens särskilda ställning.

1.5

Slutligen vill vi lyfta fram två mycket viktiga teman för att uppnå de föreslagna målen. Det första temat gäller den omedelbara tillämpningen av alla tidigare åtgärder som påverkar den marina miljön, t.ex. åtgärder inom paketen Erika I, II och III (särskilt beträffande nödhamnar), det transeuropeiska nätet för övervakning av sjöfarten, medlemsstaternas inrättande av ett övervakningssystem för registrering av fartyg samt undersökning och inventering av avfall (inklusive bomber och containrar med radioaktiva produkter).

1.5.1

Det andra temat gäller forskning om den marina miljön. Mer och bättre kunskap gör det möjligt att fastställa klara mål och att utarbeta de åtgärdsprogram som krävs för att återställa miljön i ett gott skick. Man bör därför eftersträva ökade insatser från EU:s ramprogram för forskning.

2.1

Förslaget till direktiv bygger på ett meddelande som kommissionen lade fram 2002 (1) och som inrättar en strategi för att skydda och bevara den marina miljön, med målet att främja ett hållbart utnyttjande av haven och bevara de marina ekosystemen. Redan i det sjätte miljöhandlingsprogrammet framhölls att den marina miljön måste skyddas och bevaras och att ett hållbart utnyttjande av de europeiska haven inte kan uppnås genom enskilda politiska insatser. Det står klart att det krävs akuta insatser eftersom många av de miljöhot som förutsågs i det sjätte programmet har förverkligats på ett oväntat dramatiskt sätt (2).

2.2

Den strategi som föreslogs i det ovannämnda meddelandet utgår från situationen i den europeiska marina miljön, som har försämrats kraftigt bland annat på grund av effekterna av klimatförändringarna, kemiska föroreningar, kommersiellt fiske, övergödning och ökad förekomst av exogena arter. Om man dessutom väger in andra institutionella hinder, t.ex. medlemsstaternas suveränitet över sina egna territorialvatten, internationella konventioner som också gäller länder utanför EU och många globala avtal (3) som är svåra att tillämpa och övervaka, så framgår det med all tydlighet att denna strategi ovillkorligen måste genomföras trots alla hinder som har konstaterats.

2.3

Ett annat meddelande (4) lades fram samma dag som föreliggande direktivförslag, men det gick inte ut på remiss till EESK. I det meddelandet anges att en grönbok skall utarbetas om strategin för den marina miljön. Kommittén anser att kommissionen bör beakta synpunkterna och kommentarerna i våra yttranden, och att det bästa sättet att uppnå det skulle vara att genomföra ett nytt samråd som skulle ta hänsyn till EESK:s sakkunskap och synpunkter beträffande åtgärder som påverkar den marina miljön (t.ex. fiskeri, transporter och kolväten). Eftersom EESK företräder det civila samhället är det viktigt att kommittén kan nå ut med sina synpunkter.

3.1

För att tillämpa strategin för att skydda och bevara den marina miljön innehåller förslaget till direktiv ett instrument som vi avser att granska. Förslaget behandlar också internationella konventioner, framför allt konventioner som ingåtts av kommissionen och medlemsstaterna inom ramen för FN (5), samt regionala avtal (6) med åtaganden som direktivet bör bidra till att uppfylla.

3.2

Förslaget till direktiv är indelat i fem kapitel. I det första fastställs de allmänna bestämmelserna och syftet (artikel 1), tillämpningsområdet (artikel 2), marina regioner och delregioner (artikel 3), marina strategier (artikel 4), regler för samordning och samarbete mellan medlemsstaterna (artikel 5) samt behöriga myndigheter (artikel 6).

3.3

I detta första kapitel bör man särskilt uppmärksamma artikel 4 om den marina strategi som medlemsstaterna skall utarbeta för varje marin region som berörs. Ett minimikrav är att strategierna skall innefatta följande:

Dessutom skall ett åtgärdsprogram utformas senast 2016 för att uppnå ett gott miljötillstånd i haven.

3.4

I andra och tredje kapitlen utvecklas de marina strategierna. I kapitel 2 anges reglerna för att utforma dessa strategier och i kapitel 3 behandlas åtgärdsprogrammen.

3.4.1

Åtgärderna för att utforma de marina strategierna innebär att medlemsstaterna är skyldiga att göra en inledande bedömning av sina europeiska marina vatten (artikel 7). De skall bland annat göra en ekonomisk och social analys av utnyttjandet av och miljöförstöringskostnaden för den marina miljön. Kommissionen definierar gott miljötillstånd (artikel 8 och bilaga II) och miljömålen (artikel 9 och bilaga III), och slutligen formerna för att utarbeta övervakningsprogrammen (artikel 10 och bilagorna II och IV) samt metoden för godkännande (artikel 11).

3.4.2

I det tredje kapitlet beskrivs de åtgärdsprogram som medlemsstaterna skall genomföra inom sina marina regioner (artikel 12 och bilaga V) i syfte att uppnå ett gott miljötillstånd. På grundval av den inledande bedömningen skall de informera kommissionen (artikel 14) för godkännande (artikel 15). Programmen skall inbegripa särskilda åtgärder i speciella områden (artikel 13).

3.5

Kapitel fyra innehåller bestämmelser för uppdateringen av strategierna inom varje marin region (artikel 16) samt krav på att det vart tredje år skall utarbetas en delrapport (artikel 17). Artikel 18 förtjänar särskild uppmärksamhet, eftersom den innehåller bestämmelser för samråd med och information till allmänheten i enlighet med direktiv 2003/35/EG. Dessutom finns det krav på att kommissionen skall utarbeta en utvärderingsrapport om genomförandet av direktivet (artikel 19). Kommissionen skall se över detta direktiv senast 15 år efter dagen för dess ikraftträdande.

3.6

Det femte och sista kapitlet innehåller tekniska bestämmelser, och framför allt hänvisningar till bilagorna (artikel 21) och till den kommitté som skall biträda kommissionen (artikel 22).

4.1

Det aktuella förslaget till direktiv bör betraktas mot bakgrund av det tidigare nämnda meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet ”Mot en strategi för att skydda och bevara den marina miljön” (för en grundligare behandling av frågan hänvisas till EESK:s yttrande om meddelandet, CESE 578/2003). Meddelandet innehåller följande huvudpunkter:

4.2

I EESK:s yttrande framförs följande synpunkter:

4.3

I detta hänseende innehåller direktivförslaget – utifrån en bestämd tolkning – viktiga bidrag från EESK:s yttrande. Vidare innehåller det en metod som liknar den i vattenramdirektivet, men skillnaderna är stora när det gäller kommissionens och medlemsstaternas roll och integreringen av de olika aspekterna. Grunderna och nyttanförklaras emellertid inte i någon tillräcklig utsträckning, och framför allt finns det stora motsägelser. Ett par exempel:

4.4

Enligt EESK:s uppfattning är det aktuella direktivförslaget

4.5

Medlemsstaterna bär så gott som uteslutande ansvaret för direktivets tillämpning. Kommissionen anger riktlinjer för åtgärderna, får information från medlemsstaterna och godkänner eller underkänner definitionerna när det gäller miljötillstånd, mål och indikatorer, övervakningsprogram och åtgärdsprogrammet för särskilda områden i tillämpliga delar.

4.6

Det införs inga nya lagstiftnings- eller förvaltningsinstrument, utan man använder dem som redan finns på gemenskapsnivå och i de internationella avtal som EU har undertecknat.

4.7

Formerna för allmänhetens och de berörda parternas deltagande i de olika medlemsstaterna klargörs.

5.1

Den erfarenhet som medlemsstaterna har av EU:s mest ambitiösa åtgärder (vattenramdirektivet IPPC-direktivet) och deras tillämpning visar att kommissionen bör spela en aktiv roll inte bara när det gäller att övervaka åtgärderna utan även i arbetet med att samordna och centralisera olika insatser till stöd för medlemsstaterna, samtidigt som subsidiaritetsprincipen beaktas. Därför bör kommissionen inrätta och leda ett forum för behöriga myndigheter i marina subregioner och regioner. I detta bör även berörda parter från vetenskapliga institutioner med erfarenhet på området samt myndigheter med ansvar för fiskeripolitik och frågor som rör radionuklider delta.

5.2

Förutom kraven på information och godkännande av förslaget till inledande bedömning, ett gott miljötillstånd, miljömålen, övervakningsprogrammet och åtgärdsprogrammet samt de särskilda åtgärderna för speciella områden, bör direktivet fastställa ett förfarande för insatser och en tidsgräns för handläggning av eventuella underkännanden. De berörda parterna och allmänheten bör delta i detta förfarande, och det bör även innehålla tillräckliga incitament.

5.3

Den inledande bedömningen beskrivs i bilaga II. Tabellen ”Belastning och påverkan” bör i enlighet med kriteriet i det meddelande som föregår direktivförslaget även innehålla sådana orsaker som kan kopplas till mänskliga aktiviteter och deras relation till belastning och påverkan liksom till kriterierna och målsättningarna för skyddet av den marina miljön. På så vis skulle man kunna upprätta en koppling mellan dessa faktorer och strategins åtgärder och politik.

5.4

Definitionen av ett ”gott miljötillstånd” och ”tillståndet för miljön i marina vatten” grundas på ”allmänna kvalitativa deskriptorer, kriterier och standarder”. Man bör även lägga till kvantitativa deskriptorer, eftersom dessa är nödvändiga när det gäller ett par av de variabler som är relevanta för såväl den inledande bedömningen som ett gott miljöstånd. Dessutom kräver uppföljningen av variablerna i övervakningsprogrammen kvantitativa uppgifter (exempelvis densiteten av växtplankton).

5.5

Miljömålen fastställs i artikel 9 och i bilaga III med utgångspunkt i alltför allmänna kriterier. Det vore lämpligt att fastställa vilka kriterier och målsättningar man som minimum bör använda när man ställer upp miljömål. Åtminstone bör man inbegripa dem som anges i meddelandet från 2002:

5.6

Åtgärdsprogrammet (artikel 12, bilaga IV) bör som minimum innehålla de åtgärder som är obligatoriska enligt EU-lagstiftningen, framför allt avseende kustvatten, där programmet syftar till att förhindra skador förorsakade av de föroreningskällor som anges i föregående punkt. Dessutom bör programmet innehålla obligatoriska åtgärder till följd av internationella överenskommelser och avtal samt särskilda åtgärder som syftar till att minska förstörelsen av den marina miljön i ”särskilda områden”. Fördelen med denna utformning är att den sammanför samtliga åtgärder och insatser som för närvarande ingår i olika bestämmelser och rättsliga normer. På så vis förenklas tillämpningen.

5.6.1

Emellertid bör man se till att åtgärdsprogrammen inte inskränker sig till detta minimum, för – som redan har påpekats – om detta inte har varit tillräckligt för att förhindra att miljön försämras, kommer det knappast att räcka för att uppnå målsättningen om ett gott tillstånd i den marina miljön. Ur denna synpunkt skulle en viktig insats kunna vara att regelbundet sprida bästa praxis om ekoteknik i kustländer (ekologiska toaletter, rengöringsmedel utan fosfat, buffertzoner och olika restriktioner i kustområden).

5.7

Direktivförslaget gör det möjligt för medlemsstaterna att peka ut särskilda områden där miljömålen inte kan uppnås av följande skäl:

5.7.1

Detta är så svårgripbart att det kan feltolkas vid tillämpningen. Därför bör man vidta följande åtgärder:

5.8

När det gäller samordning och samarbete bör man inte bara ta hänsyn till de länder som har ingått internationella avtal, utan även till de tredjeländer som gränsar till våra hav och oceaner för att uppmuntra ett ökat samarbete i syfte att uppnå goda miljöresultat.

5.9

Avslutningsvis reglerar förslaget till direktiv formerna för de berörda parternas och allmänhetens deltagande inom ramen för befintliga nationella system. Dessa ifrågasätts i många länder, i vissa fall på grund av bristande insyn, i andra fall på grund av att behandlingen av förfrågningar tar lång tid eller för att det råder oklarhet avseende de berörda parternas representation osv. Av denna anledning bör kommissionen inrätta ett smidigt och effektivt förfarande i syfte att ta emot klagomål och kritik från de berörda parterna och allmänheten samt handlägga dessa ärenden och säkerställa rätten till information, samråd och medverkan. Kriteriet ”i tillämpliga delar” i systemet för godkännande bör som tidigare påpekats strykas.