23.3.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 74/21

1.1

Detta förslag till direktiv (1) skiljer sig från den vanliga kodifieringen av gemenskapslagstiftningen. Kommissionen fann att de bestämmelser som rör mervärdesskatt – vilka ursprungligen ingick i rådets sjätte direktiv (77/388/EEG) och hade ändrats vid flera tillfällen – behövde en ordentlig uppdatering. Under årens lopp hade bestämmelserna setts över, korrigerats och utökats flera gånger, och kom så oundvikligen att omfatta upprepningar, oklara föreskrifter och överlappningar. Det behövdes alltså ändringar som gjorde texten tydligare och mer begriplig utan att bestämmelsernas betydelse och räckvidd ändrades, ett arbete som är mycket mer omfattande än en enkel kodifiering.

1.2

I samma syfte har andra ändringar gjorts, för att respektera de principer om hög kvalitet på lagstiftningen som rådet, Europaparlamentet och kommissionen enats om. Den nya texten kommer att läggas fram för godkännande i rådet och Europaparlamentet. När det gäller rent formella ändringar handlar det inte om en kodifiering utan en teknisk ”justering” som gör det möjligt att ändra och kodifiera rättsakterna genom att samla dem i en enda lagstiftningstext, i enlighet med det interinstitutionella avtalet från 2001 (2).

1.3

Förslaget till direktiv, som är resultatet av en imponerande arbetsinsats vid kommissionen, upphäver och ersätter det sjätte mervärdesskattedirektivet. Varje enskild artikel har setts över för att bli kortare och koncisare, vilket lett till att antalet artiklar har ökat från 53 till 402. Texten har därefter försetts med en översikt så att det går snabbare och lättare att hitta i den, en innovation som säkerligen uppskattas.

2.1

Eftersom det sist och slutligen handlar om en justering och inte om ett nytt direktiv, skulle EESK kunna begränsa sina kommentarer till att kommittén har tagit del av kommissionens utmärkta arbete och välkomnar resultatet. De berörda aktörerna och myndigheterna kommer att inse fördelen med att det har blivit lättare att använda texten och att tolkningssvårigheterna har minskat. Föredraganden kan för sin del inte annat än att godta kommissionens försäkran om att den nya texten har samma räckvidd som de nu gällande texterna. Att genomföra en detaljerad kontroll vore omöjligt, och detta har för övrigt redan gjorts av nationella experter och aktörer som har rådfrågats i den utsträckning som krävts.

2.2

En lite mer djupgående behandling gör det möjligt att komma med några grundläggande synpunkter på mervärdesskattepolitiken och mer allmänt en skattepolitik som har som uttalat mål att harmonisera villkoren för en väl fungerande inre marknad. I direktivförslagets femte skäl står det att ”ett mervärdesskattesystem blir enklast och mest neutralt när skatten tas ut på ett så allmänt sätt som möjligt … Det ligger därför i den gemensamma marknadens och medlemsstaternas intresse att det införs ett gemensamt system.”

2.3

I följande två skäl framför kommissionen dock först vissa förbehåll, nämligen att man måste ”gå fram i etapper, eftersom harmoniseringen av omsättningsskatter leder till förändringar i medlemsstaternas skattestruktur”. Sedan hävdar kommissionen att även om skattesatserna och undantagen från skatteplikt inte är ”helt” harmoniserade, bör målet med ett harmoniserat mervärdesskattesystem vara att uppnå konkurrensneutralitet ”inom varje medlemsstat”.

2.4

Kommittén noterar att dessa synpunkter hämtats från ursprungstexten till sjätte direktivet. När man efter nästan 40 år vill föra fram dessa synpunkter igen kan kommittén bara konstatera att vi fortfarande befinner oss vid startpunkten, eller närapå. Harmoniseringen tycks ha stannat av och det finns även andra signaler, som kommenteras närmare nedan, som inte inbjuder till någon optimism.

2.5

Man bör ännu en gång erinra om att den mervärdesskatteordning som infördes genom sjätte direktivet, och som fortfarande gäller, är en övergångsordning. Det finns inga tydliga tecken på någon vilja att med beslutsamhet arbeta för en ”slutlig” ordning. Detta beror med all säkerhet på att det råder osäkerhet om huruvida systemet är bra, vilket kommittén har kommenterat genom att framföra konkreta förslag i sitt yttrande om ”bestämmelser om beskattningsort” (3)

2.6

Något som också kan kommenteras är systemet med avvikelser som, om de verkligen är nödvändiga, alltid bör vara tillfälliga, med tanke på gemensamma marknaden. De tidsmässigt senaste avvikelserna beviljades de tio nya medlemsstaterna; vissa är tillfälliga medan andra inte är tidsbegränsade. Andra avvikelser som beviljats länderna i den ”andra utvidgningsomgången” (Österrike, Grekland, Portugal, Spanien och Sverige) gäller fortfarande. I detta sammanhang bör det påpekas att endast ett fåtal av dessa ingick i direktiven om ändring av sjätte direktivet. De flesta var ”gömda” i anslutningsfördragen. En positiv aspekt i det nya direktivförslaget är att man nämner alla avvikelser som beviljats på alla olika områden.

2.7

Det tycks inte finnas någon ambition att se över avvikelserna – inte heller de som tidigare beviljats – och därmed avskaffa dem. Å andra sidan, tycks inte heller de ”grundande” staterna ha något intresse av att ta upp frågan. De hade på sin tid också fördelar av avvikelser, som de aktar sig för att ifrågasätta (åtminstone så länge som övergångsordningen består), bland annat den välkända ”nolltaxan” som ursprungligen två länder beviljades. Denna ”nolltaxa” är långt ifrån avskaffad utan den har fortsatt att beviljas flera nya medlemsstater.

2.8

Alla avvikelser är faktiskt inte oskäliga; det finns vissa permanenta sådana som gäller för utomeuropeiska områden, öar, unionens yttersta randområden, som vid tidpunkten då detta beslutades låg efter i sin utveckling. Med tanke på den tid som förflutit bör man i alla händelser se över förteckningen över territoriella undantag för att undersöka om de förhållanden som motiverade dem fortfarande gäller.

2.9

Andra avvikelser av relativt betydande omfattning avser små och medelstora företag: 16 medlemsstater (de nya och de som tillhör den ”andra utvidgningsomgången”) har rätt att bevilja momsbefrielse även om företagens omsättning överstiger de gränser som fastslås i det sjätte mervärdesskattedirektivet. Kommittén kan endast uttrycka sin bestörtning: om man när det gäller de tio nya medlemmarna kan anse att undantagen till viss del är berättigade, förstår vi inte varför dessa skall upprätthållas för de andra länderna 12 år efter deras anslutning.

2.10

Kommittén anser att momsbefrielse för företagen, som nämndes i punkten ovan, kan utgöra en konkurrenssnedvridning, även om detta antagligen har en begränsad omfattning. Medlemsstaterna och kommissionen bör studera detta mer ingående.

3.1

Kommittén vill uttrycka sin uppskattning för att kommissionen utfört detta imponerande arbete med nit och precision, och framförallt med öppenhet. Utan denna öppenhet skulle det inte ha varit möjligt att förstå i hur hög grad bestämmelserna – som generellt skall gälla för alla – skadas av avvikelser, undantag och ”särbehandling”. Självklart är inte alla avvikelser från en princip oskäliga, men medlemsstaterna skulle behöva omförhandla – och om möjligt avskaffa – sådana som inte längre har berättigande.

3.2

Kommittén ser inte någon uppenbar vilja att ta itu med detta, tvärtom har redan en av de största medlemsstaterna uttalat en ”allmän reservation” som till och med skulle kunna försvåra antagandet av kommissionens förslag till direktiv. Om man ser tillbaka tycks utsikterna inte vara särskilt hoppfulla. Ett meddelande från kommissionen från 1996 som innehåller ett arbetsprogram och ett förslag till harmonisering av skatter, ligger fortfarande hos rådet och har aldrig diskuterats. Meddelandet från 2000 om en ny mervärdesskattestrategi tycks inte ha rönt någon större framgång att döma av resultaten.

3.3

EESK ämnar inte med detta dokument fälla ett negativt omdöme om medlemsstaternas mervärdesskattepolitik. Vi är väl medvetna om att alltför många interna faktorer, av ekonomisk och politisk art, påverkar deras beslut. EESK vill å andra sidan uttrycka en förhoppning att man inom inte alltför lång tid kan se över hela detta ämnesområde för att upprätta en slutlig ordning och motverka, om inte eliminera, ett av de mest uppenbara hindren som fortfarande står i vägen för att fullborda en inre marknad som bygger på gemensamma bestämmelser.