52003IE0594

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Att främja medverkan av det civila samhällets organisationer i sydöstra Europa - tidigare erfarenheter och framtida utmaningar"

(2003/C 208/20)

Den 10 december 2002 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande om "Att främja medverkan av det civila samhällets organisationer i sydöstra Europa - tidigare erfarenheter och framtida utmaningar".

Sektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 30 april 2003. Föredragande var Clive Wilkinson.

Vid sin 399:e plenarsession den 14 och 15 maj 2003 (sammanträdet den 15 maj) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 77 röster för, 1 röst emot och 10 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Yttrandet kommer att koncentreras till den region som utgjorde f.d. Jugoslavien (minus Slovenien) och Albanien (västra Balkan)(1). Bulgarien och Rumänien ingår också i sydöstregionen, men eftersom de är kandidatländer behandlas de i EESK:s arbeten i detta sammanhang samt i de fortlöpande aktiviteterna i respektive gemensam rådgivande kommitté. Dessa länder och Slovenien (som är anslutningsland) har kommit längre i utvecklingen mot delaktighetsdemokrati, och de erbjuder exempel som andra sydösteuropeiska länder kan dra nytta av.

1.2. Hittills har Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs (EESK) engagemang i sydöstra Europa bestått i utarbetande av en informationsrapport och ett yttrande på eget initiativ(2), samt deltagande i handlingsplanen för att främja den sociala dialogens kultur och praktik och delaktighet för det civila samhället och anknutna nätverk i sydöstra Europa(3).

1.3. Denna handlingsplan inleddes med en stor konferens i Thessaloniki i januari 2000, där den centrala uppgiften var att utarbeta en jämförande rapport om den sociala dialogen i sydösteuropeiska länder(4). EESK svarade för ordföranden och två medlemmar i handlingsplanens styrkommitté, som administrerades av Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen, ETF och där även Internationella arbetsorganisationen (ILO) medverkade.

1.4. Vid konferensen gick man igenom handlingsplanens resultat och de framsteg som gjorts (i Thessaloniki den 2 och 3 september 2002), och man enades om att varaktiga resultat på denna grundval bara kunde uppnås genom att dagsläget studeras och genom rekommendationer om hur det kan utvecklas. Målet skulle vara att åstadkomma en förstärkt civil dialog i regionen och att börja utveckla den bredare civila dialog som krävs för en delaktighetsdemokrati. Hittills existerar denna knappast i de flesta länder i regionen.

1.5. Detta initiativyttrande från EESK är en del av satsningen på att bygga vidare på det arbete som hittills utförts, inbegripet arbetet i anslutning till kommissionens program och inom ramen för stabiliserings- och associeringsprocessen. Det kommer att läggas fram vid det sammanträde som skall hållas i Thessaloniki den 21 juni 2003 under det grekiska ordförandeskapet (mötet "Zagreb II"). Här deltar också företrädare för de sydösteuropeiska länderna.

1.6. Alla länder i sydöstra Europa har skiftande förutsättningar, möjligheter och problem(5). Vi är medvetna om detta men försöker inte beskriva dessa skillnader i detta yttrande. Vi är helt införstådda med att specifika nationella problem måste analyseras och åtgärdas inom ramen för den regionala nivån. Alla berörda länder är nu demokratiska, men demokratin måste understödjas av en mycket mer aktiv "deltagardemokrati", inbegripet medverkan från massmedia. Detta är en tidskrävande process och förutsätter ett långsiktigt engagemang från alla berörda parter.

1.7. Alla berörda länder har målet att bli medlemsstater i Europeiska unionen i sinom tid, och EU kommer att välkomna dem när de uppfyllt kriterierna för EU-medlemskap(6). Att det civila samhällets organisationer medverkar i den civila dialogen - fördelarna med och behovet av detta har beskrivits åtskilliga gånger(7) - har avgörande betydelse i förberedelserna för anslutningen(8), och denna medverkan måste ha förverkligats vid EU-inträdet. I bilaga A förklarar vi de begrepp (t.ex. "det civila samhällets organisationer") som används i yttrandet.

1.8. Här är det tillräckligt att notera att möjligheten för största möjliga antal verkligt representativa organisationer ur det civila samhället att i verklig mening medverka i den process som leder fram till regeringsbeslut har stora fördelar för både medborgarna och myndigheterna. Det centrala är att båda parter kan få riktig förståelse för de beslut som fattas, och att den öppenhet och insyn som blir följden är ett betydande bidrag till att stärka både den representativa demokratin och delaktighetsdemokratin i kampen mot korruptionen. Det är viktigt att organisationerna i det civila samhället får genomslag om begreppet "den allmänna opinionen" skall ha någon innebörd, och det är av avgörande betydelse att beslutsfattandet om möjligt utgör en "nedifrån-och-upp"-process.

1.9. När utvidgningen är så nära förestående är det sannolikt att klyftan växer mellan EU:s medlemsstater och länderna som sökt eventuellt medlemskap. Kommittén menar att det är dags att öka stödet till dessa kandidatländer i strävan att uppfylla kriterierna för medlemskap. Sedan kommer det att krävas verklig kontinuitet i detta bistånd, så att uppnådda framsteg inte går om intet.

1.10. Syftet med detta yttrande är att undersöka dagsläget för de civila och sociala dialogerna i de sydösteuropeiska länderna(9) och att rekommendera modeller för att genomföra nödvändiga förbättringar. I detta syfte skall vi utgå från de erfarenheter och den sakkunskap på området som EESK har byggt upp i dess roll som formell företrädare för det organiserade civila samhället.

2. Erfarenheter

2.1. Tack vare utmärkta insatser under ETF-projektet(10), för vilka kommittén vill ge uttryck för sin uppskattning, finns det numera både god förståelse av dagens situation och kraftigt ökad beredskap att bedriva samarbete mellan den sociala dialogens organisationer i de sydösteuropeiska länderna, både på nationellt och regionalt plan.

2.2. Resultaten av projektet, och annat arbete, kan sammanfattas enligt följande:

- Arbetsmarknadens parter: Det finns redan sammanslutningar som företräder arbetsgivare och fackföreningar. Situationen varierar ganska mycket mellan de berörda länderna. I de flesta fall är dock dessa organisationer representativa, men de behöver större stöd och betydligt mer resurser för att i full utsträckning kunna inta en ledande roll inom den sociala dialogen, den civila dialogen och - i ett vidare perspektiv - delaktighetsdemokratin. För närvarande förmår några av dem inte alls bygga upp en fungerande social dialog. I vissa fall har de också behov av en förbättrad rättslig grund för att utföra sina uppgifter(11). Dessa har börjat bilda nätverk och samarbeta kontinuerligt inom ramen för Sydöstra Europas arbetsgivarforum (SEEEF) och EFS Balkanforum (ETUC BF) för fackförbunden. Även efter de mycket värdefulla insatser som redan gjorts behövs det både mer utbildning och mer erfarenheter. I vissa fall återstår fortfarande att åstadkomma verkligt oberoende av myndigheterna.

- Andra organisationer i det civila samhället: Avsikten var att inkludera alla slags frivilligorganisationer i projektet, men det var inte möjligt att hitta tillräckligt många utan arbetsmarknadsanknytning som hade kapacitet att delta i arbetet(12). Denna brist måste rättas till.

- Inställningen från regeringars och andra myndigheters sida: Detta konstaterades vara den centrala brist som hämmade den civila dialogen. Det förekom mycket sällan att myndigheterna var beredda att låta det civila samhället delta i något verkligt samråd, eller att de erkände att detta är nödvändigt. I vissa fall krävs det bättre rättsliga grunder för det civila samhällets organisationer.

2.3. Vid ETF-projektkonferensen i Thessaloniki den 2 och 3 september 2002 enades de deltagande företrädarna för arbetsmarknadsaktörerna om att följande borde göras inom en snar framtid:

- Konsolidera det civila samhällets organisationer och förstärka deras roll på nationell nivå. Detta innebär bland annat att studera behovet av viss omstrukturering i syfte att effektivisera resursanvändningen.

- Utveckla de nationella organisationernas kapacitet och kunnande så att de kan spela en aktiv roll i den sociala dialogprocessen.

- Bilda nätverk mellan organisationer på regional nivå genom att konsolidera nätverk för branschorganisationer och bygga upp ett nätverk för ekonomiska och sociala kommittéer och liknande organisationer.

2.4. De fullständiga slutsatser och rekommendationer som arbetsmarknadsaktörerna enades om vid projektets avslutning antogs vid ett möte i Zagreb den 3-5 mars 2003. Kommittén stöder fullt ut detta uttalande och understryker att berörda statliga myndigheter måste ge sitt fulla stöd till arbetet med att uppnå dessa mål.

3. Framtida utmaningar

3.1. Det finns naturligtvis fortfarande spänningar och misstänksamhet i regionen efter så många års stridigheter och krig, och detta påverkar förstås viljan till samarbete i vissa fall. Till exempel kommer det nog att bli svårt att komma fram till en överenskommelse om tillhandahållande av gemensamma tjänster (exempelvis ett permanent forum för ekonomiska och sociala råd), med avseende på både placering och ansvarsuppgifter. Omfattande arbete krävs fortfarande för återuppbyggnad av infrastrukturen, något som är avgörande för att locka till sig utländska direktinvesteringar (FDI).

3.2. EESK har tidigare konstaterat att ett regionalt angreppssätt sannolikt är det verksammaste sättet att klara de många utmaningar som sydöstra Europa står inför. Denna uppfattning stöds av kommissionen (stabiliserings- och associeringsprocessen). Trots de skiftande förhållandena i olika delar av regionen försöker vi därför analysera vad som bör göras med utgångspunkt i ett regionalt synsätt. I de flesta fall är samma krav tillämpliga på det nationella planet.

3.3. För att åstadkomma långsiktig stabilitet och välfärd är det direkt avgörande att det civila samhällets organisationer får en stark ställning och att delaktighetsdemokratin blir en del av kulturen. I utgångsläget kommer den sociala dialogen fortfarande att ha mycket stor betydelse. Det återstår mycket att göra för att förstärka den.

3.4. Av stor vikt är också utvecklingen av en bredare civil dialog. Det är mycket viktigt att exempelvis bygga upp medborgarnas medvetenhet om behovet av miljöskydd och av konsumenträttigheter, men detta kommer att ta längre tid eftersom man startar från en så låg kunskaps- och erfarenhetsnivå och eftersom resurserna är ännu knappare.

3.5. Bland förutsättningarna för en verksam dialog märks följande:

- Alla nationella, regionala och lokala myndigheter måste erkänna att det civila samhällets organisationer har en väsentlig roll i en demokrati och i utvecklingen av en kultur där dessa organisationers bidrag välkomnas.

- Det krävs ett erkännande av att den ökade insyn och det engagemang som blir följden av att det civila samhällets organisationer medverkar är ett kraftfullt vapen i kampen mot korruptionen.

- Det är mycket viktigt att organisationerna i det civila samhället gör allt de kan för att öka sin potential och förbättra sina resultat, inbegripet deras representativitet och förmåga att skapa mervärde, inom ramen för den civila och sociala dialogen. Detta skall också vara till gagn för deras medlemmar. Bättre organisation och förvaltning krävs.

- Tillräckliga resurser (anslag, människor, forskning, anläggningar osv.) och utbildning för att ge arbetsmarknadsorganisationerna de möjligheter, kunskaper och kunnande som behövs.

- Hjälp till andra organisationer i det civila samhället att utveckla en verklig kapacitet att delta i den bredare civila dialogen. I ett första skede innebär detta att bestämma vilka dessa övriga organisationer är, därefter att undersöka hur representativa de är och vilka behov de har. Detta är en tidskrävande process.

- En rättslig grund för erkännande av det civila samhällets organisationer, som också respekteras när den tillämpas.

- Dessa organisationers självständighet i förhållande till myndigheterna.

- Samarbete och utbyte av välfungerande lösningar, nationellt, regionalt och med tredje part (t.ex. organisationer i EU:s medlemsstater och internationella organisationer).

3.6. I alla dessa sammanhang blir det direkt avgörande vilka finansieringsmöjligheter och andra stödtyper som erbjuds. Det är sannolikt att anslagen förblir relativt begränsade, till stor del på grund av att många andra gör anspråk på EU-medel till följd av utvidgningen. Det verkliga behovet består i att de sydösteuropeiska länderna måste bli ekonomiskt självständiga, men detta kommer rimligen att ta många år. Detta diskuteras i någon mån nedan, men det är tydligt att den sociala dialogen har stor betydelse för att förbättra det ekonomiska läget; den bredare civila dialogen är också ytterst viktig. Det civila samhällets organisationer måste få medverka när det gäller tilldelningen av finansiella resurser.

4. Förutsättningar för att förbättra situationen

4.1. Politiska aspekter

4.1.1. Utgångspunkten för verkliga förbättringar är politisk. Detta förutsätter bland annat att EU gör ett tydligt och starkt åtagande att hjälpa de sydösteuropeiska länderna och att acceptera dem som medlemsstater när de uppfyller alla kriterier för en anslutning. Beröra länder i sydöstra Europa måste ha politisk vilja att införa och tillämpa nödvändiga reformer så att kriterierna kan uppfyllas helt och hållet.

4.1.2. Allt tyder på att dessa länder ännu inte stöder - och än mindre uppmuntrar - den civila dialogen, och att de inte är beredda att tillåta någon social dialog utan att de själva deltar aktivt. Detta gäller på såväl nationell som regional och lokal nivå. I anslutning till det här yttrandet välkomnar EESK dock de kroatiska myndigheternas uttalande, att utvecklingen av det civila samhället är en av regeringens centrala prioriteringar. Generellt kan dock sägas att det finns begränsad förståelse för att det civila samhällets organisationer måste vara oavhängiga i en delaktighetsdemokrati. Tills denna attityd förändras och tar sig uttryck i en fungerande demokrati är det knappast sannolikt att kriterierna för EU-medlemskapet uppfylls. Det är lika viktigt med förändrade attityder på regional och lokal nivå som på nationell nivå, eftersom dessa nivåer är avgörande för att skapa ekonomisk tillväxt.

4.1.3. En absolut förutsättning är att det skapas en rättslig grund för att det civila samhällets organisationer skall få existera och verka. På så sätt kan en samrådskultur utvecklas successivt.

4.1.4. Det verksammaste sättet att främja förståelse för att det behövs en civil dialog är att se till att organisationerna är tillräckligt starka och kunniga för att visa hur värdefullt deras potentiella bidrag är till ett lands ekonomiska och sociala utveckling, och att det finns aktiva, starka och självständiga massmedier.

4.2. Analysfaktorer som har samband med ekonomin

4.2.1. En huvuduppgift i alla de sydösteuropeiska länderna är att bygga upp den ekonomiska styrkan, och därmed skapa fler sysselsättningstillfällen, större stabilitet och verkliga sociala framsteg. Enligt den senaste rapporten från GD Ekonomi och finans finns det anledning till viss optimism när det gäller ekonomin i området(13). Enligt rapporten kan man ur makroekonomisk synvinkel se att inflationen stadigt minskar, att underskottet i bytesbalansen ökar i begränsad omfattning och att den fortsatta stabiliserings- och reformprocessen har förbättrat det ekonomiska klimatet. I rapporten noteras dock också kommande utmaningar, bl.a. kampen mot korruption och brottslighet, slutförandet av privatiseringsprocessen och den nödvändiga reformen av den offentliga sektorn. Dessa problem gör det svårare att locka till sig utländska direktinvesteringar, som fortfarande inte utgör mer än 5 % av BNP.

4.2.2. I rapporten noteras också klyftan mellan länderna i sydöstra Europa och de nuvarande medlemsstaterna. Hela området (som har 25 miljoner människor, vilket motsvarar cirka 6,5 % av den nuvarande unionens folkmängd) har en BNP som motsvarar cirka 0,6 % av EU:s BNP eller 40 % av Portugals BNP (Portugal har en folkmängd på cirka 11 miljoner människor).

4.2.3. Det är uppenbart att det är viktigt att locka till sig utländska direktinvesteringar, och denna uppgift underlättas av den ökade stabiliteten i området, i kombination med nödvändiga reformer, en omstrukturering av ekonomin och en avreglering av handeln. Vissa framsteg har skett när det gäller små och medelstora företag, men mycket mer måste göras inom denna sektor, som är så väsentligt för tillväxten.

4.2.4. När det gäller att avlägsna de kvarstående hindren för utländska direktinvesteringar är det nödvändigt att skapa ett sunt, effektivt och företagsvänligt klimat som omfattar respekt för rättssäkerheten och ett adekvat rättssystem med möjlighet till insyn. Hälsa och säkerhet på arbetsplatsen är ett område som också kommer att vara viktigt. Det civila samhällets organisationer och medierna har en central roll i den också mycket viktiga kampen mot korruptionen. Här kan arbetsmarknadens parter bidra med praktisk erfarenhet och sakkunskap. Det är även viktigt att det civila samhällets övriga organisationer deltar.

4.3. Resurser

4.3.1. Bortsett från de politiska faktorer som nämnts ovan hindras det civila samhällets organisationer för närvarande från att spela en mer central roll av bristen på resurser, erfarenhet och utbildning. Bristen på resurser är det grundläggande problemet.

4.3.2. Om en organisation skall kunna fungera effektivt måste finansieringen vara tillräcklig, så att lämpliga personer kan anställas, få lämpligt stöd och utbildning och därmed kompetens. I idealfallet sker finansieringen helt oberoende av myndigheterna. Så småningom måste dessa resurser tillhandahållas av det civila samhällets organisationer själva, och hämtas från medlemsavgifter eller andra källor (försäljning av publikationer och forskning, konferenser osv.). På kort sikt behöver dock organisationerna visst bistånd i form av pengar eller på annat sätt.

4.3.3. Finansieringsproblemen kommer i de flesta fall att bli svåra för det civila samhällets organisationer. Troligtvis kommer de att i hög grad vara beroende av hjälp och sakkunskap från liknande organisationer i andra länder (framför allt från EU:s medlemsstater), men de måste ta vara på de tillfällen som finns att erbjuda ett mervärde till sina medlemmar och mot betalning erbjuda tjänster till andra. På så vis kommer de lättare att kunna behålla sitt oberoende och sin självständighet.

4.4. Medier och information

4.4.1. En av de viktigaste förutsättningarna för en sund och stabil demokrati är oberoende, fria och starka medier och en allmänhet som är tillräckligt välinformerad för att kunna spela en aktiv och relevant roll i landets styre.

4.4.2. Vid sidan av att informera allmänheten ger medierna det civila samhällets organisationer en möjlighet att föra fram sina åsikter till en bred publik, nationellt och - om så skulle krävas - internationellt, och mediernas intresse för dessa organisationers arbete bör uppmuntras. Den allmänna opinionen kan svårligen existera utan det civila samhällets organisationer.

5. Rekommendationer

5.1. Kommittén lägger fram nedanstående rekommendationer med full medvetenhet om att det inte går att kräva orealistiska ekonomiska åtaganden. Kommittén vill dock anmoda EU att öka den för närvarande mycket begränsade finansieringen när det gäller att utveckla det civila samhällets organisationer och deltagardemokrati i de sydösteuropeiska länderna, trots att EU-budgeten är ansträngd. Vinsten av en sådan investering skulle bli stor, inte minst genom att den skapar sådana ekonomiska villkor som leder till att verkliga framsteg kan göras när det gäller att förbättra medborgarnas levnadsförhållanden. Utan detta stöd kommer framstegen i bästa fall att vara långsamma.

5.2. Kommittén rekommenderar

5.2.1. När det gäller EU och myndigheterna i de berörda sydösteuropeiska länderna:

- Fortsatta satsningar på att främja, utveckla och förstärka stabilitetspakten(14).

- EU bör även fortsättningsvis uppmuntra dem att sträva mot att uppfylla kriterierna för EU-medlemskap, med särskilt fokus på den praktiska tillämpningen.

- EU bör även fortsättningsvis ge stöd till utvecklingen mot detta mål så att kontinuiteten säkerställs.

- EESK uppmanar alla berörda myndigheter att arbeta för att förverkliga de rekommendationer som framfördes av arbetsmarknadsparterna från länderna i sydöstra Europa i Zagreb i mars 2003 (se bilaga B).

- EESK är redo att så långt som möjligt bistå med den hjälp som dessa myndigheter begär i samband med utvecklingen av det civila samhällets organisationer och av den sociala och den civila dialogen.

- Eftersom företagstillväxt är avgörande för ekonomin och sysselsättningen bör kommittén överväga att anordna möten eller andra evenemang för att sammanföra tjänstemän från de sydösteuropeiska länderna (separat eller på regional bas) med företrädare för arbetsmarknadens parter för diskussioner om de problem som dessa, och särskilt små och medelstora företag, står inför och om det klimat som krävs för att sådana företag skall blomstra.

- EESK kommer att låta Regionkommittén ta del av slutsatsen att de lokala och regionala myndigheterna bör engageras för att förbättra den sociala dialogen i regionerna.

5.2.2. När det gäller arbetsmarknadens parter i de sydösteuropeiska länderna (arbetsgivare och fackföreningar):

- Berörda organ bör utgå från det utmärkta arbete som hittills gjorts med att bygga upp det ömsesidiga förtroendet och att utbilda arbetsmarknadsparterna när det gäller den sociala dialogen genom ytterligare utbildningsprogram såväl på detta område som inom administration generellt sett. Detta kan exempelvis ske genom samarbete mellan kommissionen och ILO.

- Arbetsmarknadsparterna behöver utbildning i företagsledning och organisationskunskap, strategisk utveckling, finansiering och projektledning (inbegripet EU:s stödprogram).

- Kommittén skall verka för att underlätta samarbetsprojekt med liknande organisationer i medlemsstaterna och uppmana relevanta organ på EU-nivå att informera, engagera och bistå i största möjliga utsträckning.

- EESK rekommenderar att kommittén tillåts medverka vid utformningen av ett treårsprogram med denna målsättning(15).

- Man bör uppmuntra utlandsägda företag att medverka aktivt i berörda nationella organisationer.

5.2.3. När det gäller andra organisationer i det civila samhället:

För en meningsfull civil dialog krävs givetvis medverkan både från arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället, och särskild uppmärksamhet måste ägnas åt en förstärkning av dessa organisationer.

- Kommittén är beredd att genom sina många kontakter, och i mycket nära samarbete med berörda organisationer på EU-nivå, fortsätta arbetet med att kartlägga hur dessa organisationer kan uppfylla normerna för EU:s organisationer i det civila samhället och att bistå dem om brister förekommer.

- EESK kan följa upp detta genom att underlätta sådana arrangemang som föreslås för arbetsmarknadsparterna (se ovan) och genom att bistå andra berörda organisationer i arbetet med att utveckla deras kompetens och sakkunskap.

- Alla medverkande bör stödja inrättandet av lämpliga nätverk med sådana organisationer i en region som har en relevant verksamhet, särskilt när denna berör ungdomar.

5.2.4. När det gäller medier och information:

- EU bör överväga att finansiera ett möte mellan organisationer i det civila samhället inom en region och tjänstemän från de nationella myndigheterna. Det land som då innehar ordförandeskapet för rådet informerar om framstegen och diskuterar utvecklingen av den civila dialogen. Medierna bör uppmuntras att bevaka mötet och genom sina rapporter öka medvetenheten om den civila dialogen i de sydösteuropeiska länderna. Under förutsättning att EU (eller någon annan) finansierar mötet hjälper kommittén gärna till att organisera det.

- I EU:s informationsarbete bör behovet och värdet av den civila dialogen (i allmänhet, men särskilt i de sydösteuropeiska länderna) ingå.

- EU bör fortsätta arbetet med att stärka oberoendet hos medierna i de sydösteuropeiska länderna.

5.2.5. Övriga förslag

- Världsbanken och Internationella valutafonden bör också medverka till att stärka arbetsmarknadsparternas organisationer och det civila samhället, i samarbete med EESK och EU:s andra institutioner samt ILO.

- De sydösteuropeiska ländernas ekonomiska och sociala råd (och liknande organ) bör samarbeta för att inrätta ett IT-baserat nätverk för utbyte av idéer och erfarenheter så att goda metoder kan fastställas och spridas.

- I takt med att de ekonomiska och sociala råden i de sydösteuropeiska länderna utvecklas, bör de uppmuntras att samarbeta med ekonomiska och sociala råd inom EU.

- Om så önskas kan EESK bistå på dessa områden.

- Slutligen bör EESK överväga att vid lämpligt tillfälle inrätta och medverka i ett organ för företrädare från det civila samhällets organisationer i de sydösteuropeiska länderna och EESK. I detta organ skulle man kunna diskutera frågor av gemensamt intresse och möjliggöra regelbundet arbete i nätverk. Organet skulle också kunna fungera som kontaktpunkt mellan organisationer i de sydösteuropeiska länderna och EU.

Bryssel den 15 maj 2003.

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Roger Briesch

(1) Dvs. Kroatien, Bosnien-Herzegovina, Serbien och Montenegro, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Albanien och Kosovo. Kosovo har status som FN-protektorat, men inbegrips här som ett eget rättssubjekt.

(2) Informationsrapporten om "Relationerna mellan Europeiska unionen och vissa länder i sydöstra Europa" (september 1998) och initiativyttrandet om "Utvecklingen av mänskliga resurser på västra Balkan" (april 2001).

(3) Denna verksamhet utgjorde en del av stabilitetspakten.

(4) Studien "Social Dialogue in SEE countries - Possibilities, limitations, perspectives - a comparative study" av Darko Marinkovic, kan rekvireras från ETF, Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen.

(5) För en genomgång av arbetsmarknadsparternas situation i de olika länderna, se den studie av Darko Marinkovic som nämns i fotnot 4 ovan.

(6) EESK välkomnar det tydliga uttalandet i ordförandeskapets slutsatser, Bryssel den 20-21 mars 2003 (punkt 80-84) att man kan förvänta sig att länderna i sydöstra Europa vid lämpligt tillfälle blir EU-medlemmar.

(7) Exempelvis "Det organiserade medborgarsamhällets roll och bidrag vid byggandet av Europa" (EGT C 329, 11.11.1999) och "Det organiserade civila samhället och nya styrelseformer i EU - ett bidrag från kommittén till utarbetandet av vitboken" (EGT C 193, 10.7.2001) täcker detta område och innefattar riktlinjer i fråga om kriterierna för företrädare för det civila samhällets organisationsliv.

(8) Det senaste meddelandet från kommissionen som lyfter fram att samråds- och dialogkulturen måste förstärkas är KOM(2002) 704 slutlig, 11.12.2002.

(9) Jfr KOM(2003) 139 slutlig (Kommissionens andra årsrapport om stabiliserings- och associeringsprocessen i sydöstra Europa): "Ett aktivt civilt samhälle håller långsamt men säkert på att växa fram på västra Balkan, även om utvecklingsnivån varierar avsevärt från land till land.... Men inom många andra områden är organisationerna, exempelvis branschorganisationer och fackföreningar, fortfarande svaga. Majoriteten ... behöver stärkas för att kunna agera mer."

(10) ILO:s grupp för Central- och Östeuropa och Internationella arbetsgivarorganisationen har också medverkat i detta arbete.

(11) En sådan rättslig grund måste vara förenlig med internationella normer om föreningsfrihet.

(12) Några icke-statliga organisationer är dock mycket engagerade i regionen och har både erfarenheter och tillräckliga resurser. Det finns även "kvinnoorganisationer" som är aktiva inom det sociala området och har byggt upp nätverk.

(13) Delrapport nr 1 om ekonomin i Europa, "The Western Balkans in transition", januari 2003.

(14) EESK ställer sig positiv till att man i stabilitetspaktsinitiativet för social sammanhållning anger förstärkning av arbetsmarknadens parter och av ministerierna för arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor som första prioritet för handlingsplanen för 2003; se broschyren "Improving Social Policy in South Eastern Europé", Stability Pact for South Eastern Europe, december 2002.

(15) EESK inser att sådant arbete kräver finansiella resurser.