32001Y0120(01)

Riktlinjer för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk

(2001/C 19/05)

INLEDNING

En av Europeiska gemenskapens grundläggande principer är att upprätthålla ett system för fri konkurrens utan snedvridning. Gemenskapens politik med avseende på statligt stöd syftar till att garantera en fri konkurrens, en effektiv resursfördelning och en enhetlig gemensam marknad. Följaktligen har kommissionens hållning efter inrättandet av den gemensamma marknaden alltid präglats av särskild vaksamhet på detta område.

Trots att det i artikel 36 i EG-fördraget föreskrivs att konkurrensreglerna skall tillämpas på produktion av och handel med fiskeriprodukter endast i den mån rådet beslutar detta, föreskrivs tillämpningen av regler för statligt stöd på produktion av och handel med fiskeriprodukter i artikel 32 i rådets förordning (EG) nr 104/2000(1) om den gemensamma organisationen av marknaden. I artikel 19 i rådets förordning (EG) nr 2792/1999 om föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn(2) föreskrivs vidare att artiklarna 87-89 i EG-fördraget skall tillämpas på stöd som medlemsstaterna beviljat till denna sektor.

Den gemensamma fiskeripolitiken syftar till att skapa sådana villkor som krävs för att garantera ett rationellt och ansvarsfullt utnyttjande av fiskeresurserna på varaktig grund. Genom organisationen av marknaden stabiliseras priserna och det skapas en gemensam inre marknad. Gemenskapens fiskeribestämmelser garanterar att tillgängliga fiskbestånd bevaras samt att de kommer till bästa möjliga användning.

I de fleråriga utvecklingsprogrammen föreskrivs restriktioner när det gäller de nationella fiskeflottornas storlek, i syfle att skapa balans mellan fiskbestånden och utnyttjandet av dem.

Fonden för fiskets utveckling, en av kommissionens strukturfonder, erbjuder ekonomiskt stöd till den strukturanpassning som krävs för att uppnå målen för den gemensamma fiskeripolitiken.

Statligt stöd är endast motiverat om det är förenligt både med konkurrensmålen och målen för fiskeripolitiken.

I de förordningar som styr strukturfondernas verksamhet anges också att denna måste ske i enlighet med gemenskapens konkurrensregler.

Det allt överskuggande behovet att med hänsyn till de allvarliga biologiska begränsningarna garantera ett rationellt och ansvarsfullt utnyttjande av fiskeresurserna innebär att det krävs särskild försiktighet i beviljandet av statligt stöd till fiskesektorn. Allt statligt stöd som awiker från de ordningar som fastställts för gemenskapsstöd måste tas i noggrant övervägande och kan endast godtas om det finns bevis för att sådant stöd inte kommer att bidra till bevarande eller utveckling av fiskekapaciteten i fisken där det råder överkapacitet och inte kommer att leda till en minskad biologisk mångfald.

Det är inom denna ram som kommissionen avser att styra avvikelser från den princip om oförenlighet av statligt stöd med den gemensamma marknaden (artikel 87.1 i EG-fördraget) som fastslås i artikel 87.2 och 87.3 i EG-fördraget och i dess tillämpningsregler.

För att försäkra sig om att den gemensamma marknaden fungerar väl och att målen för den gemensamma fiskeripolitiken uppnås, ser sig kommissionen nödsakad att i enlighet med artikel 88.1 i EG-fördraget föreslå medlemsstaterna att de skall tillämpa de kriterier som fastställs i dessa riktlinjer på sina befintliga stödsystem på området, som redan godkänts av kommissionen.

Dessa riktlinjer ersätter de riktlinjer som gavs ut 1997(3) efter den gemensamma fiskeripolitikens tillkomst, bl.a. genom antagande av förordning (EG) nr 2792/1999.

Kommissionen kommer att fortsätta att förstärka och ändra dessa riktlinjer när erfarenhet vunnits genom den regelbundna utvärderingen av förteckningarna över statligt stöd samt mot bakgrund av den gemensamma fiskeripolitikens utveckling.

1. TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH ALLMÄNNA PRINCIPER

1.1 Tillämpningsområde

Dessa riktlinjer avser alla åtgärder som utgör stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget, inklusive sådana åtgärder som medför ekonomisk fördel för ett eller flera företag, oavsett form, om dessa direkt eller indirekt finansieras med budgetresurser från en offentlig myndighet på nationell, regional, provinsiell, läns- eller lokal nivå, eller med andra statliga resurser. Med stöd avses överföring av kapital, lån till nedsatt ränta, räntesubventioner, vissa offentliga kapitaltillskott till företag, stöd finansierat av resurser som härrör från avgiftsuttag eller skatteliknande avgifter, liksom stöd som beviljas i form av statlig garanti för banklån och i form av nedsättning eller befrielse från skatter eller avgifter, inklusive snabbare avskrivning och nedsättning av sociala avgifter.

Dessa riktlinjer skall tillämpas på fiskesektorn i dess helhet, med avseende på utnyttjandet av levande resurser i vattnet och vattenbruk, liksom på medel för produktion, bearbetning och saluförande av produkter från sektorn, med undantag av rekreations- och sportfiske som inte resulterar i försäljning av fiskeriprodukter.

1.2 Allmänna principer

Statligt stöd kan endast beviljas med beaktande av målen för den gemensamma fiskeripolitiken.

Stödet får inte ha bevarande effekt; det skall tvärtom främja rationalisering och effektivisering av produktion och saluföring av fiskeriprodukter i syfte att främja och påskynda sektorns anpassning till den nya situation den möter, särskilt vid brist på fiskeriresurser.

Varje form av sådant stöd måste leda till varaktiga förbättringar på ett sådant sätt att fiskesektorn kan utvecklas endast med intäkter från marknaden. Deras varaktighet är därför nödvändigtvis begränsad till den tid som krävs för att genomföra avsedda förbättringar och anpassningar.

I enlighet härmed skall följande principer gälla:

- Statligt stöd får inte hindra tillämpningen av reglerna för den gemensamma fiskeripolitiken. Särskilt är stöd till export och till handel inom gemenskapen med fiskeriprodukter oförenligt med den gemensamma marknaden.

- Gemenskapsbestämmelser rörande strukturpolitiken har antagits i syfte att uppnå målen för den gemensamma fiskeripolitiken.

Om tillgängliga gemenskapsmedel inte räcker till för att täcka medfinansieringen av åtgärder som får omfattas av sådant stöd får, om så är lämpligt, det sammanlagda statliga stödet adderas med gemenskapens tillskott, under förutsättning att den totala stödsats som föreskrivs enligt gemenskapens lagstiftning inte överskrids.

Statligt stöd som överskrider denna totala stödsats kommer endast att tillåtas i enlighet med de särskilda bestämmelserna nedan.

- Statligt stöd som beviljas utan att mottagarna åläggs en skyldighet men som gör det möjligt att förbättra företagens situation och som syftar till att förbättra likviditeten i driften, eller vars belopp är relaterat till den producerade eller saluförda kvantiteten, produktpriset, produktionsenheten eller produktionsmedlen, och vars resultat skulle innebära en minskning av produktionskostnaderna eller en förbättring av mottagarens inkomster är i egenskap av driftsstöd oförenligt med den gemensamma marknaden.

1.3 Granskningen av stöd baseras på värden uttryckta som det totala stödbeloppet. Alla faktorer som gör det möjligt att bedöma mottagarens faktiska fördel beaktas emellertid.

Vid bedömning av varje ordning för statligt stöd beaktas den kumulativa effekten för mottagaren av alla åtgärder av stödkaraktär som beviljas av offentliga myndigheter enligt lagstiftning på gemenskapsnivå, nationell, regional eller lokal nivå, samt sådana som främjar regional utveckling.

1.4 Stöd som finansieras genom särskilda avgifter, bl.a. skatteliknande avgifter, som läggs på vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter oavsett deras ursprung, får anses vara förenliga med den gemensamma marknaden när stödsystemen gagnar både inhemska och importerade produkter.

1.5 Riktlinjerna för nationellt regionalt stöd omfattar inte denna sektor(4). De delar av regionala stödordningar som berör fiskesektorn kommer att granskas på grundval av dessa riktlinjer.

1.6 Eftersom det finns en gemensam fiskeripolitik och eftersom allt stöd till vissa företag eller produkter, vilket belopp det än rör sig om, kan komma att innebära otillåten konkurrens och påverka handeln mellan medlemsstaterna, skall den så kallade de minimis-regeln(5) inte tillämpas på kostnader i samband med sektorn för fiske och vattenbruk.

2. ANALYS AV OLIKA STÖDKATEGORIER

2.1 Stöd av allmän karaktär

2.1.1 Enligt villkoren i följande punkter får stöd anses vara förenligt med den gemensamma marknaden om det inte går utöver vad som är ytterst nödvändigt för att uppnå målet med stödet samt om det har en begränsad varaktighet. Stödsatsen, för alla typer av stöd som avses i denna avdelning, uttryckt i stödekvivalenter får inte överstiga det sammanlagda nationella stöd och stöd från gemenskapen som får beviljas i enlighet med bilaga IV till förordning (EG) nr 2792/1999.

2.1.2 Stöd till utbildning och konsultverksamhet

2.1.2.1 Stöd till teknisk och ekonomisk utbildning av yrkesverksamma och stöd till spridning av ny teknik via konsultverksamhet samt till tekniskt eller ekonomiskt bistånd skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden i den mån det uteslutande syftar till att förbättra mottagarnas kunskaper och bereder dem möjlighet att förbättra effektiviteten i deras verksamhet samt ökar deras medvetenhet i fråga om bevarandet av fisket. Detta stöd bör vara tillgängligt för alla personer som berörs på grundval av objektivt definierade villkor.

Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd på det här området skall tillämpas.

2.1.2.2 Stöd i form av företagsrådgivning

Stöd som beviljas för att företagens utrustning skall utnyttjas på bättre sätt, särskilt stöd till rådgivning om teknisk förvaltning och databehandling är i princip förenligt med den gemensamma marknaden, under förutsättning att den berörda rådgivningen inte utgör en löpande eller periodisk verksamhet och inte ingår i företagets normala driftskostnader.

2.1.3 Stöd till forskning och experimentellt fiske

2.1.3.1 Stöd till forskning kan anses vara förenligt med den gemensamma marknaden om det överensstämmer med gemenskapens ramar för statligt stöd till forskning och utveckling(6).

2.1.3.2 Stöd till projekt för experimentellt fiske får ges under förutsättning att de avser bevarande av fiskeriresurserna och att mer selektiv teknik utnyttjas.

2.1.4 Stöd till produktfrämjande och reklam

2.1.4.1 Stöd till produktfrämjande och reklam får anses vara förenligt med den gemensamma marknaden under förutsättning att det avser något av följande:

a) En hel sektor, eller en produkt eller grupp av produkter, så att inte ett visst eller vissa företags produkter favoriseras.

b) En reklamåtgärd som anses vara förenlig med bestämmelserna i artikel 28 i EG-fördraget, med beaktande av kommissionens meddelande rörande medlemsstaternas åtgärder för att stödja produkter från jordbruk, fiske och vattenbruk(7).

c) Villkoren för beviljande av stöd är likvärdiga med dem som avses i artikel 14 i och punkt 3 i bilaga III till förordning (EG) nr 2792/1999 och är minst lika stränga.

2.1.4.2 Stöd får beviljas om produkten har fått ett officiellt erkännade i enlighet med förordning (EEG) nr 2081/92 från det datum då namnet infördes i det register som avses i artikel 6.3 i denna förordning.

2.1.5 Stöd till främjande av nya marknader

Stöd för att finna ny avsättning och till uppsökande av nya marknader för fiskeriprodukter får anses vara förenligt med den gemensamma marknaden, under förutsättning att det uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 2792/1999 och är förenligt med artikel 28 i EG-fördraget.

2.2 Stöd till havsfiske

2.2.1 Stöd till definitiv uppläggning av fiskefartyg

Stöd till definitiv uppläggning av fiskefartyg, som inte är förenad med inköp eller byggande av fartyg, är förenligt med den gemensamma marknaden om det uppfyller villkoren i förordning (EG) nr 2792/1999 för berättigande till stöd från gemenskapen.

Stöd till definitiv överföring av fiskefartyg till utvecklingsländer måste vara i överensstämmelse med målen för utvecklingssamarbetet enligt förordning (EG) nr 2792/1999.

Stödordningar för definitiv uppläggning av fiskefartyg där villkoren inte överensstämmer med kraven i förordning (EG) nr 2792/1999 kommer att granskas från fall till fall. Alla sådana stödordningar måste ha begränsad varaktighet.

2.2.2 Stöd till tillfälligt upphörande med fiskeverksamheten

Stöd till tillfälligt upphörande med fiskeverksamhet kan anses vara förenligt om det syftar till att delvis kompensera de intäktsförluster som har samband med ett tillfälligt upphörande med fiskeverksamhet under de omständigheter som avses i artikel 16 i förordning (EG) nr 2792/1999.

Kompletterande socio-ekonomiska åtgärder för yrkesfiskare i syfte att underlätta tillfälligt upphörande med fiskeaktiviteten inom ramen för planerna för skydd av fiskeresurserna i enlighet med artikel 12.6 i förordning (EG) nr 2792/1999 får anses vara förenliga med gemenskapslagstiftningen under förutsättning att kommissionen underrättas om den berörda planen, vilken skall innehålla exakta och mätbara mål och en tidsplan. Bevis på planens sociala återverkningar måste lämnas liksom en motivering av eventuella särskilda åtgärder som går längre än det allmänna systemet för social säkerhet. Som yrkesfiskare räknas endast sådana personer som är sysselsatta ombord på ett aktivt sjögående fiskefartyg och som har detta som huvudsysselsättning.

I båda ovannämnda fall får stöd också beviljas fartygsägare som kompensation för sociala kostnader.

Vetenskaplig, och om så krävs, ekonomisk motivering till ett sådant stöd skall åtfölja stödanmälan till kommissionen. Åtgärderna får inte gå utöver vad som är ytterst nödvändigt för att uppnå målet med stödet och de måste ha en begränsad varaktighet. Överkompensation skall undvikas.

Stöd till begränsning av fiskeverksamhet som genomförs i syfte att medverka till genomförandet av de mål för minskning av fiskeansträngningen som fastställs inom ramen för de fleråriga utvecklingsprogrammen för gemenskapens fiskeflottor är inte tillåtet.

2.2.3 Stöd till investeringar i flottan

2.2.3.1 Stöd till byggande av nya fiskefartyg får anses vara förenligt med den gemensamma marknaden under förutsättning att villkoren i artiklarna 6, 7, 9, 10 i förordning (EG) nr 2792/1999, samt punkt 1.3 i bilaga III till denna uppfylls, och under förutsättning att det sammanlagda nationella stödet i stödekvivalenter inte överstiger den totala satsen för nationellt stöd och gemenskapsstöd enligt bilaga IV till nämnda förordning.

Stöd kan inte beviljas till varv för byggande av fiskefartyg.

2.2.3.2 Stöd till modernisering av aktiva fiskefartyg får anses vara förenligt med den gemensamma marknaden under förutsättning att de villkor som föreskrivs i artiklarna 6, 7, 9 och 10 i förordning (EG) nr 2792/1999 samt punkt 1.4 i bilaga III till denna uppfylls, och under förutsättning att det sammanlagda nationella stödet i stödekvivalenter inte överstiger den totala satsen för nationellt stöd och gemenskapsstöd enligt bilaga IV till nämnda förordning.

2.2.3.3 Stöd till uppköp av begagnade fartyg får endast anses vara förenligt med den gemensamma marknaden om följande villkor är uppfyllda:

a) Fartygen skall kunna nyttjas för fiske under minst ytterligare 10 år och skall vid tidpunkten för förvärvet inte vara äldre än 20 år.

b) Syftet med stödet skall vara att möjliggöra för fiskare att bli delägare i fartyg eller att ersätta fartyg som helt har gått förlorade.

c) Stödnivån skall, i stödekvivalenter, inte överskrida 20 % av den faktiska kostnaden för förvärvet av fartyget.

Allt stöd som för mindre än 10 år sedan beviljats till byggande eller modernisering av det aktuella fartyget eller till ett tidigare förvärv av samma fartyg skall återbetalas i proportion till den tid som gått. Medlemsstaterna kan emellertid avstå från denna återbetalning om förvärvaren å sin sida uppfyller villkoren för att erhålla stöd och förbinder sig att iaktta den förre stödmottagarens rättigheter och skyldigheter. Stöd får inte kumuleras.

Den årliga rapport som avses i punkt 3.3 skall innehålla en förteckning över samtliga stöd som beviljats för förvärv av begagnade fartyg.

2.2.3.4 Det bidrag till fiskare under 35 år, som avses i artikel 12.3 d i förordning (EG) nr 2792/1999, får ges utöver stödet enligt punkt 2.3.3.3 på de villkor som fastställs i den artikeln och i artikel 12.4 f i samma förordning.

En förteckning över samtliga stöd som beviljas inom ramen för denna ordning skall ingå i den årliga rapport som avses i punkt 3.3.

2.2.4 Stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter

Stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter kommer att granskas i enlighet med gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter(8).

Stöd till omstrukturering av företag vars huvudverksamhet är havsfiske får endast beviljas om en plan som syftar till att minska flottkapaciteten har översänts till kommissionen.

2.2.5 Stöd till bildande av gemensamma företag

Stöd till bildande av gemensamma företag får anses vara förenligt med den gemensamma marknaden om det uppfyller de villkor som fastställs i gemenskapens bestämmelser (artikel 8 i rådets förordning (EG) nr 2792/1999 och bilaga III till denna), och under förutsättning att det sammanlagda nationella stödet i stödekvivalenter inte överstiger den totala satsen för nationellt stöd och gemenskapsstöd enligt bilaga IV till nämnda förordning.

2.2.6 Stöd till förbättrad förvaltning och övervakning av fiskeaktiviteter

När en medlemsstat antar åtgärder för att förbättra förvaltningen eller för att förstärka övervakningen av fiskeaktiviteterna och detta stöd överskrider minimikraven enligt relevant gemenskapslagstiftning, får detta stöd anses vara förenligt med den gemensamma marknaden efter en bedömning från fall till fall. Stödet får inte gå utöver vad som är ytterst nödvändigt för att uppnå målet med stödet och det får inte överskrida en period på tre år. Överkompensation skall undvikas.

2.3 Stöd till beredning och saluföring inom fiskesektorn

Stöd till investeringar för beredning, bearbetning och saluföring av fiskeprodukter får anses vara förenligt med den gemensamma marknaden om

a) villkoren för beviljandet är jämförbara med dem som föreskrivs i punkt 2.4 i bilaga III till rådets förordning (EG) nr 2792/1999 och minst lika stränga,

b) det sammanlagda statliga stödet i stödekvivalenter inte överstiger den totala satsen för nationellt stöd och gemenskapsstöd enligt bilaga IV till nämnda förordning.

2.4 Stöd till utrustning i hamnar

Stöd till utrustning av fiskehamnar, avsett att underlätta lossning och proviantering av fiskefartyg får anses vara förenligt med den gemensamma marknaden om

a) villkoren för beviljandet är jämförbara med dem som föreskrivs i punkt 2.3 i bilaga III till förordning (EG) nr 2792/1999 och som är minst lika stränga,

b) att det sammanlagda statliga stödet i stödekvivalenter inte överstiger den totala satsen för nationellt stöd och gemenskapsstöd enligt bilaga IV till nämnda förordning.

Hamnar får inte beviljas stöd för byggande av fartyg.

2.5 Stöd till skydd och utökning av fiskeresurserna

Stöd inriktat på skydd och utveckling av fiskeresurserna i marina kustzoner får anses vara förenligt med den gemensamma marknaden om

a) villkoren för beviljandet är jämförbara med dem som föreskrivs i punkt 2.1 i bilaga III till förordning (EG) nr 2792/1999 och minst lika stränga,

b) stödsatsen i stödekvivalenter inte överstiger den totala satsen för statligt stöd och gemenskapsstöd enligt nämnda förordning (bilaga IV till förordning (EG) nr 2792/1999).

Utsättning i havsvatten får anses förenligt.

2.6 Stöd till producentsammanslutningar

Stöd för att uppmuntra bildandet av samt underlätta verksamheten för producentorganisationer som är erkända i enlighet med bestämmelserna i artikel 15.1 i förordning (EG) nr 2792/1999.

Stöd avsett att förbättra eller stödja verksamheten inom producentgrupper eller -sammanslutningar, andra än de producentorganisationer som godkänts enligt gemenskapslagstiftningen får anses vara förenligt med den gemensamma marknaden under förutsättning att det beviljas i samma form och uppfyller samma villkor som stöd som beviljas sådana erkända organisationer och att satsen för detta stöd inte överstiger 80 % av satsen för stöd som beviljas dessa organisationer.

Stöd till åtgärder som genomförs av näringsidkare eller sådana organisationen som avses i artikel 15 i förordning (EG) nr 2792/1999 kan anses vara förenligt med den gemensamma marknaden under förutsättning att det uppfyller kraven i artikel 15.2 och 15.3 i den förordningen.

2.7 Vattenbruk och sötvattenfiske

Stöd till vattenbruk och investeringar inom det kommersiella sötvattenfisket (utsättning av fisk, återinplantering, anläggning/förbättring av vattendrag oeh dammar) får anses vara förenligt med den gemensamma marknaden om

- villkoren för beviljandet är jämförbara med dem som föreskrivs i artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 2792/1999 och i bilaga III till denna, och om de är minst lika stränga,

- det sammanlagda statliga stödet i stödekvivalenter inte överstiger den totala satsen för nationellt stöd och gemenskapsstöd enligt bilaga IV till nämnda förordning.

2.8 Stöd inom de veterinära och sanitära områdena

Stöd inom de veterinära och sanitära områdena (t.ex. veterinärkostnader, hälsokontroller, analyser, spårning av sjukdomar, förebyggande åtgärder, medicin, bekämpningsåtgärder efter epizootier) får anses vara förenligt med den gemensamma marknaden under förutsättning att det finns nationella bestämmelser eller gemenskapsbestämmelser som gör det möjligt att fastställa att den behöriga officiella myndigheten vidtar åtgärder i fråga om sjukdomen, antingen genom att organisera bekämpningen av dess utrotning, bl.a. genom tvingande åtgärder som medför kompensation, eller genom att som en första åtgärd inrätta system för tidig varning, i förekommande fall kombinerat med stöd avsett att stimulera enskilda personer att på frivillig grund medverka i de förebyggande åtgärderna.

På detta sätt säkerställs att endast åtgärder som berör allmänintresset, särskilt med avseende på smittriskerna, blir föremål för stöd, och inte fall då företagarna själva rimligen själva bör ta ansvaret som en normal företagsrisk.

Stödåtgärderna skall vara antingen förebyggande, kompensatoriska eller blandade i enlighet med de principer som tillämpas i fråga om kontroll av djursjukdomar enligt rådets beslut 90/424/EC(9) om utgifter inom veterinärområdet.

2.9 Särskilda fall

2.9.1 Offentliga företag

Dessa riktlinjer skall även tillämpas på företag som är helt eller delvis offentligt ägda.

2.9.2 Inkomststöd

Inkomststöd till arbetstagare inom fiske och vattenbruk samt inom beredningsindustri och saluföring av dessa produkter får anses vara förenligt med den gemensamma marknaden om det utgör en del av socio-ekonomiska stödåtgärder i samband med anpassning eller kapacitetsminskning eller exceptionella omständigheter som skall bedömas från fall till fall.

Vid tillfälligt upphörande med verksamhet skall villkoren i punkt 2.2.2 tillämpas.

Bland annat är stöd till förtidspensionering av fiskare och individuella schablonmässiga bidrag förenliga med den gemensamma marknaden om de beviljas enligt villkoren i artikel 12.3 a, 12.3 b och 12.3 c i förordning (EG) nr 2792/1999. Stöd som beviljas enligt andra villkor än villkoren i artikel 12 kommer att bedömas från fall till fall.

2.9.3 Stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser

Enligt artikel 87.2 b i EG-fördraget skall stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser anses vara förenligt med den gemensamma marknaden: Så snart det finns bevis för att en naturkatastrof eller en exceptionell händelse har ägt rum får ett stöd på upp till 100 % betalas ut för att kompensera materiella skador.

Kompensationen skall normalt sett beräknas för varje enskild stödmottagare och överkompensation skall undvikas. Belopp som erhållits enligt annat försäkringssystem eller normala kostnader som stödmottagaren inte har stått för skall dras av.

Skador som kan täckas av en normal företagsförsäkring eller som utgör en normal företagsrisk får inte omfattas av stöd. Allt stöd måste dock beviljas inom tre år efter den händelse till vilken det är knutet.

När kommissionen godkänner en allmän stödordning för naturkatastrofer uppmanas medlemsstaterna att informera kommissionen om sina avsikter att bevilja stöd med hänsyn till en naturkatastrof. När det gäller stöd som syftar till att gottgöra en skada orsakad av en exceptionell händelse skall medlemsstaterna anmäla varje fall för vilket de har för avsikt att betala ut stöd.

2.9.4 Försäkringspremier

Stöd upp till 80 % av kostnaderna för försäkringspremier som täcker risk för skador orsakade av exceptionella händelser eller naturkatastrofer får godkännas.

Stöd som avser betalning av försäkringspremier får inte utgöra ett hinder för verksamheten på den inre marknaden för försäkringstjänster eller hindra dess utveckling. Detta skulle till exempel kunna bli fallet om möjligheten att tillhandahålla försäkringar begränsas till ett företag eller en företagsgrupp eller om det anges att försäkringsavtalet måste tecknas med ett företag som är etablerat i den berörda medlemsstaten.

2.9.5 De mest avlägset belägna regionerna

Stöd som beviljas för att täcka behoven i de mest avlägset belägna regionerna kommer att bedömas från fall till fall med beaktande av bestämmelserna i artikel 299.2 i EG-fördraget och i syfte att fastställa om åtgärderna är förenliga med målen för den gemensamma fiskeripolitiken, samt deras eventuella inverkan på konkurrensen i dessa regioner och i andra delar av gemenskapen.

2.9.6 Sysselsättningsstöd

Sysselsättningsstöd kommer att bedömas i enlighet med gemenskapens riktlinjer för sysselsättningsstöd(10).

3. PROCEDURFRÅGOR

3.1 Genomförandet av dessa riktlinjer förutsätter en strikt disciplin hos såväl myndigheterna i medlemsstaterna som kommissionen, särskilt med avseende på den formella skyldigheten till anmälan och på tidsramarna för detta.

Kommissionen erinrar medlemsstaterna om deras skyldighet att anmäla planerade statliga stöd enligt artikel 88.3 i EG-fördraget och att tillhandahålla alla uppgifter som kan behövas för att bedöma dem.

I syfte att påskynda granskningen av stödåtgärderna uppmanas medlemsstaterna att fylla i formuläret i bilaga I.

Enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 2792/1999 skall medlemsstaterna informera kommissionen om alla förslag till statligt stöd, inklusive sådana som omfattas av medfinansiering från gemenskapen.

När stöd beviljas utan att ha anmälts i förväg eller innan kommissionen har tagit ställning till utkastet får kommissionen i enlighet med artikel 11 i förordning (EG) nr 659/1999(11), om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget, fatta ett beslut om att medlemsstaten tillfälligt skall återkräva varje form av olagligt stöd. Vid negativa beslut i fall av olagligt stöd skall medlemsstaten åläggas att återkräva stödet från stödmottagaren i enlighet med de villkor som avses i artikel 14 i den förordningen.

När det gäller effekterna av ett illegalt stöd på den verksamhet som finansieras genom garantisektionen vid EUGFJ, kommer all eventuell återverkan på de utgifter som finansieras genom denna att tas i särskilt beaktande vid granskningen och godkännandet av räkenskaperna.

3.2 Förslag till lämpliga åtgärder

I enlighet med artikel 88.1 i EG-fördraget föreslår kommissionen att medlemsstaterna senast den 1 juli 2001 skall ändra sina befintliga stödordningar i fråga om stöd inom fiskerisektorn i syfte att följa dessa riktlinjer.

Medlemsstaterna uppmanas att senast den 1 mars 2001 skriftligen bekräfta att de godtar dessa förslag till lämpliga åtgärder.

Om en medlemsstat inte har inkommit med en skriftlig bekräftelse senast detta datum och om den inte skriftligen har angivit att den inte instämmer, kommer kommissionen att anse att den berörda medlemsstaten har godtagit dessa förslag.

Om en medlemsstat före detta datum har angivit att den inte kan godta förslagen i sin helhet eller delar av förslagen, kommer kommissionen att handla enligt förfarandet i artikel 19 i förordning (EG) nr 659/1999.

3.3 Årlig rapport

I artikel 21 i förordning (EG) nr 659/1999 föreskrivs att medlemsstaterna skall ge in årliga rapporter till kommissionen om alla befintliga stödordningar eller individuellla stöd som beviljats utanför en godkänd stödordning för vilka ingen särskild rapporteringsskyldighet har föreskrivits i ett villkorligt beslut.

Den årliga rapporten måste innehålla alla relevanta upplysningar som anges i formuläret i bilaga II.

Medlemsstaterna uppmanas också att översända sifferuppgifter enligt kommissionens relevanta FFU-förordning.

3.4 Ikraftträdande

Från och med den 1 januari 2001 kommer kommissionen att tillämpa dessa riktlinjer på alla stödanmälningar som gjorts det datumet eller senare.

"Olagligt stöd" i den betydelse som avses i artikel 1 f i förordning (EG) nr 659/1999 skall bedömas i enlighet med de riktlinjer som gäller när stödet beviljas.

(1) EGT L 17, 21.1.2000, s. 22.

(2) EGT L 337, 30.12.1999, s. 10.

(3) EGT C 100, 27.3.1997, s. 12.

(4) EGT C 74, 10.2.1998, s. 9.

(5) Kommissionens anmälan om de minimis-regeln för statligt stöd (EGT C 68, 6.3.1996, s. 6).

(6) EGT C 45, 17.2.1996, s. 5.

(7) EGT C 272, 28.10.1986, s. 3.

(8) EGT C 288, 9.10.1999, s. 2.

(9) EGT L 224, 18.8.1990, s. 19.

(10) EGT C 334, 12.12.1995, s. 4.

(11) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

BILAGA I

Uppgifter som skall lämnas i en anmälan enligt artikel 88.3 i EG-fördraget

>PIC FILE= "C_2001019SV.001402.EPS">

>PIC FILE= "C_2001019SV.001501.EPS">

BILAGA II

Information som skall anges i den årliga rapporten

1. Kommissionens stödnummer och kommissionens beslut.

2. Ordningens titel.

3. Utgifter under ordningen för ett visst år. Separata uppgifter för varje stödinstrument (se punkt 7.2 i bilaga I) och ordningens mål (se punkt 6 i bilaga I).

4. Antal stödmottagare.

5. Bedömning av resultaten.