—

upphäva den dom som meddelades av tribunalen (sjunde avdelningen) den 16 december 2020, VW/kommissionen (T- 243/18),

—

ogilla talan i första instans,

—

förplikta motparten i målet om överklagande att ersätta rättegångskostnaderna i första instans,

—

förplikta motparten i målet om överklagande att ersätta rättegångskostnaderna i överklagandet.

—

Tribunalen åsidosatte principen om att bedömningen av lagenligheten av en unionsrättsakt mot bakgrund av grundläggande rättigheter inte kan vila på påståenden om denna rättsakts konsekvenser i ett enskilt fall,

—

Rättsstridigheten av en bestämmelse i tjänsteföreskrifterna kan inte grundas på att lagstiftarens val var orimligt,

—

Tribunalen beaktade inte samtliga omständigheter i de två situationer som skulle jämföras, vilket strider mot principerna som anges i domen HK/kommissionen (C-460/18P).

—

Den tidpunkt då äktenskapet ingicks är inte det enda kriterium som särskiljer artiklarna 18 och 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna. Skillnaden består i en rad omständigheter som tribunalen underlät att beakta.

—

Tribunalen skulle ha tagit hänsyn till syftet med den minimitid för äktenskapets varaktighet som anges i de två bestämmelserna, vilket skulle ha visat skillnaden dem emellan.

—

Det har inte visats att det förelåg åldersdiskriminering.

—

Grundens första del avser underlåtenhet att avgöra frågan om efterlevandepension i artiklarna 18 och 20 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna.

—

Grundens andra del avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av det syfte som avser att förhindra bedrägeri och ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten (punkterna 65 – 80 i den överklagade domen).

—

Grundens andra del avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av det syfte som avser att bevara den ekonomiska balansen i unionens pensionssystem (punkterna 81 – 88 i den överklagade domen).